Senaste kommentarerna i forumet

en varm styrkekram till dig! Känner med dig. Som Adde skriver försök hitta de positiva sakerna nu. Förhoppningsvis kommer det något bra ur detta också.

Tilde

Man hittar sina egna vägar till välbefinnande. Det är bra... Hoppas att vintern kan ge med sig så har vi ännu större chans att tacklas med trötthet och annat.
Lycka till Eken!

Har ju här tidigare funderat över att jag känt mig så nere och orkeslös en ganska lång tid. Det är också då suget gör sig påmint ofta. Vilja dränka tröttheten och tycka synd om sig själv..

Funderade mycket efter att jag skrev här och kom att tänka på ett naturpreparat mot nedstämdhet och oro som jag tog för väldigt massa år sen, men som jag inte kommit att tänka på alls senaste tiden. Skrivs t.om ut som antidepressivt av läkare i vissa länder. Inga biverkningar och det börjar faktiskt hjälpa!
Så glad över att jag prövade det nu också. Lång tid sedan jag känt mig så pass 'normal' som jag faktiskt börjar göra nu efter några dagar. =)

Hoppas att det håller i sig.

Solen har ju dessutom bidragit lite senaste tiden också =)

Känslorna går i vågor, från gråt till att det här blir bra.

igen det, jag har ju gått igenom samma sak det sista året men har har sett hur det kan lösa sig efter vår skilsmässa. Men det var så tungt ett tag att jag inte hittade nån väg ut. Men det finns en väg ut och till ett nytt liv, svårt att se när jag var mitt i skiten.

Försök hitta några bra saker att göra bara för din egen skull.

Kram !!

tror väl att jag klarar utan alkoholen, men livet känns så tungt nu.

till din nyktra tid !! Och försök ta en dag i taget när det gungar runt omkring dig. Kram !!

skrivit det förut och jag gör det igen : Jag tokgillar dina resonemang och funderingar Markatta !!

Det där med att vara nykter på festen.....jag hade ett underbart telefonsamtal med en kär vän i morse om bla det. Hon har nyligen varit på stor fest med mingel och inte en enda käft frågade varför hon inte drack !! Eftersom hon är förhållandevis nynykter (Åja, nåt år är det väl !) och numera en stolt, nykter, alkoholist blev hon sur för att hon inte fick briljera med sitt nya liv :-))

Så kan man också uppfatta livet :-))

Om alla är stolta över sitt val så får vi förändring i samhället ! Stå på er vänner !!

När jag har tagit mig ur sitt alkoholmissbruk (14 månader nykter) och stött min hustru genom en tre år lång sjukdomsperiod så får man beskedet "jag vill bo själv för att se hur det är" och att "vi pratar inte med varandra".
Jag blir så besviken och ledsen men jag ska inte ta till flaskan.

Det låter som ni verkligen har hittat rätt i tillvaron och med varandra. Så härligt och vilken belöning till er själva för resan ni gjort och gör.

på helgen efter en besvikelse på morgonen. Ingen ägde skulden till besvikelsen men den väckte minnet av gamla händelser. Olika känslor... även ett flöde av skuld. Den har runnit ut nu...

Markant i vårt liv nu att vi är bättre på att se när man själv måste ta hand om något... "Det här hör till mig, det här måste/behöver jag ta hand om själv" .... och vi respekterar varandra i det. Livsresan... pågår. I bästa sällskap:) / mt

när det är klart.
Kaffe räcker i gemenskapen om jag får vara med?
/A

som tårta så är jag lätt på att städa! Städning kan faktiskt vara rätt så meditativt plus att själen lättare finner ro då den fysiska miljön inte är stökig. Tänker också på den gamla Karate Kid-filmen "wax off, wax on..." så jag anmäler mig till fönsterputsningen.

Mulletant, jag är i nedre 30årsåldern. Jag tror absolut att du har en poäng där om att åldern spelar in. Nu för tiden skaffar ju folk barn mycket senare också och de flesta av mina vänner har inga barn. Många är singlar och verkar lite desperata i sitt festande-raggande. Som att de tror att om de inte festar varje helg så kommer de gå miste om chansen att träffa någon, rädda för ensamheten. Och tyvärr är det så att många träffar sina partners på krogen. Det finns alldeles för få forum för att umgås på utan alkohol. Det minglas ju inte direkt på ett cafe.

Sorgsen; jag saknar inte heller spriten på festerna. Tvärtom så har jag på de senaste festerna haft roligare än på länge. Just den biten gör att det känns så sorgligt att man blir utesluten p.g.a. som santorini skrev, att man blir ett dåligt samvete för dem som dricker. Jag gillar ditt sätt "lika bra att bjuda hen, hen kommer ju oavsett".

Jag kommer att stå på mig. Jag får bara ännu mer avsmak för alkohol i och med detta. Det är synd bara att alkoholen är så stort i folks liv, att det liksom blir socialt problematiskt även för de som inte är alkoholister.`Det får mig att tänka att alla som dricker har problem med alkohol, inte alla p.g.a. ett beroende men att alla i samhället påverkas av olika mönster och normer som vi skapat i samhället kring alkohol.

Jag börjar fatta nu vad Adde skrev tidigare om likheter med att komma ut som alkis och att komma ut som homosexuell. Någon som bryter normen måste liksom alltid vara redo att försvara varför man valt att göra så. Men tiderna förändras också. För 15 år sedan så minns jag att jag alltid fick stå upp för mitt val att bara äta vegetarisk mat t.ex. Så är det inte längre, det är mycket mer accepterat och ses inte som speciellt normbrytande alls. Samma sak med homosexuella, fördomar finns fortfarande men det är allt fler som vågar leva öppet. Jag hoppas att det går i samma riktning med de som valt att inte dricka, oavsett om de är alkisar eller helt enkelt inte vill, att gamla föreställningar om att nykter=tråkig ska suddas bort.

Jag beundrar er som "kommit ut" som alkisar. Ni är grymma!

Så skönt att kunna diskutera det här med er. På många andra ställen skulle man ses som en "alkoholextremist". Och alla vet att extremister är farliga och att i Sverige är lagom bäst!

Ta hand om er!

på forumet nu... Slår mig ner en stund här i filosofiska rummet och väljer en vacker mugg till påtåren - eller elvakaffet som det heter ibland. När solen stigit lite högre ska jag slå upp terassdörrarna och låta solsken och frisk, kylig vårvinterluft strömma in.

Det är dammigt i hörnen och fönstren behöver tvättas... Kanske vi kan ha gemensam vårstädning här nån dag? Ta ner gardinerna och hänga ut dem på vädring, alla filtar och soffkuddarna behöver också ut och dammas ur. Det går fort om vi hjälps åt. Golvet behöver torkas också. Sen kan vi grilla korv i kvällssolen och ha kaffe och tårta som avslutning.
Vilka anmäler sig som frivilliga? / mt

och slutat måste hålla med. Visst blir man obekväm. Jag hör till dom som hävdat att folk inte bryr sej och att var och en har fullt upp med sej själv. Och folk bryr sej i mindre utsträckning än jag trodde men på sikt blir man lite obekväm. Man blir ett dåligt samvete för den som vet med sej att den också borde sluta. Och som mt säger, också ett vittne till hur det blir när folk druckit för mycket. Jag var på firmans julfest i december och den var ändå ganska stillsam. Men en chef kom dit ganska högljudd och jobbig redan till middan, satt mittemot mej. Hon blev ju inte bättre under kvällen precis och jag upplevde henne som jobbig. Man har mindre tolerans när man själv är nykter, det är helt klart. Jag stannade inte länge efter middan heller (den drog för all del ut på tiden) för sen skulle nån komma och prata med mej och krama mej och säga att jag var beundransvärd som var där nykter osv. Jag kände att bla denna chef ville ursäkta sej för mej och att jag var ett obekvämt vittne. Så fester kommer jag nog att avstå från rätt mycket. Fast jag har inte gått på så många tidigare hellre, drack ju helst hemma där ingen såg att vilken takt jag hade. På fester går serveringen för långsamt:)

Det är ett väldigt litet minus jämfört med alla plus jag fått genom att bli nykter. Och med tiden lär man sej säkert hantera det.

uppåt i inledningen, en sväng ner i dysterheten och sen upp igen... Det var ju bra att det var den vägen:) / mt

träffa folk som jobbat med sig själv och fått ett bra mycket bättre liv än före och under den aktiva tiden är en sån underbart upplyftande känsla att jag mår bra långa tider efter det.

Att få känna den positiva aura som en sån person omger sig med, och villigt delar med sig av,är värt så ofantligt mycket. Att få se skillnaden mellan att bara kunna se och klara dagen i dag till att ha fått en självkänsla och en tillit till sig själv är så jag blir stum av beundran. Ett äkta pärlande skratt, ett leende som smälter alla och en öppenhet och ärlighet som gör att jag känner mig så trygg i sällskapet.

Jag är så glad att jag hamnade på samma möte igår :-))

En annan sak som jag nog aldrig tänkt på tidigare är att vi alkisar, när vi träffas, alltid tar på varandra ! Kroppskontakt så som ett löst tag i armen, håller varandra i händerna, en kärleksfull smekning och självklart kramarna. Vi låter folk komma inpå oss och vi njuter av att släppa folk inpå oss ! Jag som alltid hade minst en armslängds avstånd till andra tar mycket gärna emot en kram och närhet och stormtrivs med det idag.

Jag har inte så mycket att ljuga om eller gömma idag, jag klarar att vara mig själv. Ärligt.

Senare på kvällen fick jag ett dystert besked om en man som fanns på AA när jag kom dit första gången. Han hade alltid en fruktansvärt dyster syn på sitt liv och såg enbart negativa saker runt sig. Jag höll mig borta från honom. Han tog ett återfall som varade rätt länge och efter det blev hans världssyn om möjligt ännu svartare. Han ska begravas i veckan som kommer i sviterna av alkoholrelaterad cancer. På sätt och vis känns det skönt att han äntligen fått sinnesro.

Upp och ner på samma dag...det är väl så livet är ?

Men om jag väljer att vara nykter så är det mest uppått :-) (Det va'la hurtigt va ?!)

till dig - var på vägen du än befinner dig... Hoppas allt väl, ta väl hand om dig och minns att du är värdefull! / mt

att du befinner dig bättre, är lugnare, att du kan känna när spänningarna kommer, var de sitter och hur de löser upp sig. Du skriver och delar dig in i dig själv.

Socialsystemet (som den förebild många har) är nedrustat - det tar bara tid att inse på riktigt att det är så. Det är ju de mest utsatta som drabbas först och de har sällan kraft att skrika ut i offentligheten.

Tack för dina ord om Alanon - det är som att höra mullegubben beskriva stämningen på AA. Fint!!!

Kram, kram / mt

helt och hållet. Vill tillägga några tankar: det har ju visat sig att han är ivrig att vara i kontakt med dig när barnen är hos honom + att hans bror med familj finns. Försök ta det lugnt och låt tiden visa hur det fungerar - han kanske också ser när han har barnen hur det verkligen går. Det kan mesta vara maktkamp nu att han driver på. Faktum är att barn har rätt till båda sina föräldrar. Jag vill på intet sätt försvara din mans dåliga sidor men han är också en annan och i en annan situation när han inte är med dig - och det betyder på intet sätt att det skulle vara nåt fel med dig bara att man är annolunda i olika sammanhang. Allt med skilt boende är väldigt nytt för er alla ännu. Kramar och klappa dig på axeln. Ofta! / mt

är jag, bara ledsen för din - och kanske framförallt för dina vänners skull, men de förstår inte hur "fattigt" det är att inte kunna vara tillsammans och ha "fest" utan alkohol. Möjligen har ålder betydelse - kanske många uppemot 40 är mer respektfulla. Jag tror att du är lite yngre än så? Men även vi i 60-årsåldern har den här erfarenheten. Jag, som lksom Sorgsen, ofta valt bort att dricka på fester har känt mig störande i min nykterhet. Jag tror att man kan upplevas som ett "åsyna vittne" då man ju är mer säker i sina minnen av vad som utspelat sig. Vi har också tidigare umgänge som valt bort oss - och har klargjort att om alkohlen är viktigare än människorna måste det få vara så. Stå på dig markatta! Din inställning och hållning vinner i längden! Kram / mt

...är läkande. Alla borde gå dit någon gång, oavsett missbrukserfarenheter eller ej. En anhörigvecka per vuxen skulle vara idealiskt ;)

Kram och önskar dig allt det bästa
Våren...var håller den hus???

...det var en direkt fråga.

Som du förstår så kan jag inte råda i vad som är rätt för barnen.
Det råd jag vill ge däremot är att du måste följa din magkänsla och inte vara rädd.
Lirka ska du göra för undvika konflikt mellan er två vuxna. Där nyttar inga fajter.

När det gäller barnen är det annorlunda.
Vad du än bestämmer så tror jag inte att mer diskussion med mannen ger mer än onödig irritation.
Din uppfattning om varför du tycker barnen bör vara mer hos dig kan du nog inte räkna med han är enig i.
Om du vill ge det en prövotid för se det kan funka eller för att erfara det motsatta innan du låter det bli en rättssak kan bara du avgöra.

Känns det som ett sista sätt utöva makt över dig?
Känns det som ett ärligt, genomtänkt, genomförbart förslag?

Att barnen är oroliga nu är inte så märkligt, både du och mannen är oroliga och allt är nytt.

3-4 dagars intervall kan jag tycka låter kort.
En vecka är väl vanligare och känns mer stabilt.
Umgänge är väl fortfarande ofta lagt till varannan helg. Just för att båda föräldrarna ska ha helgumgänge utöver vardagarna med skolor eller dagis.

Det med missbruket/missbruksbeteendet du tar upp är en avgörande punkt.
Om du misstänker, känner oro inför det så måste du strida!

Hur det nu än blir så vet du säkert redan att vid en strid så döms först en interimistisk vårdnad.
Den gäller under utredningen och tills dom faller.

Följ din inre stjärna, den har lyckats ta dig ur det värsta.
Nu är du starkare för var vecka. Var inte rädd!
Du gör rätt!
Inte en enda gång har jag uppfattat dig respektlös eller dömande.
Du tänker alltid både två, tre och fyra gånger. Så kör på magen!
Glöm aldrig, avsett vem du pratar med, vem som rådger, oavsett erfarenheter och ålderssiffror eller titlar så finns det ingen, absolut ingen, som känner dina barn som du!
Ingen!

Varm kram...från mig...som från ikväll låter min mage leda mig vidare ;)

...först vill jag säga att jag läser allt du skriver.

Just detta vill jag kommentera.
Jag kommer från en liten ort där fredagsgroggen är likhetstecken med myset. Jag kan se bland mina barns kamrater vilka som har fått problem och redan nu, runt 25 år, inte har haft en enda alkoholfri helg på många år. Tragiskt! En av dem har sedan år dessutom blivit svår få med ut, han väljer ölen och datorn före umgänget. Hans föräldrar ser inget konstigt i det, de är ju själva fulla innan 21-nyheterna fredag kväll.

Själv dricker jag i princip aldrig. Det är mycket minglande och afterwork, många kollegor träffas utöver det för middagar och umgänge, alla är på resande fot och ölen efter en arbetsdag är nästan självskriven. Jag hänger på ibland men sällan, utan att drickandet i sig är avgörande i det sammanhanget, jag har inte så stort behov fortsätta umgås efter många timmars gemensamt arbete. Men de gånger jag är med har jag upplevt näsrynkningar och huvudrusk eller höjda ögonbryn när jag ber om vatten. Endel känner ett behov skoja bort det, endel tycker man är "duktig" , någon har undrat om jag ha problem med spriten. Stör mig inte, men så ser min erfarenhet ut. Det där belöningscentrat i min hjärna får en coke zero istället och har hittills inte klagat.

Jag har alla sorters människor runt mig, för knyta an till det med olika kretsar, för mig upplever jag en skillnad men de som gömmer pga sjukdom gömmer oavsett. Men bland ortsbefolkningen, den lilla, är fyllor ett sätt umgås på helger. Förr var jag chaufför och småbarnsmamma, nu umgås jag mest med familjen i oasen. De ifrågasätter inte, men jag kan känna igen det du upplevt nu. På helger och semestrar ska man ju slappna av=fest=alkohol.
Utan att veta, skulle jag tro trångsyntheten bor bland dem som dricker innan de förstår de kan råka illa ut eller när det förtränger problemet.

De flesta som skriver här om att de inte bryr sig tror jag har en annan medvetenhet än det gruppfestandet jag erfarit över helgerna. Men, som sagt, det är bara det jag sett och levt med eller väljer/valt stå utanför. Jag saknar inte spriten vid minglet, går fantastiskt bra utan. ;)

Däremot lever jag med resandet. Jag har slutat bli bjuden på fester och mina första år tog jag det personligt. Sen länge hör jag av mig själv och frågar om nåt är på gång.
Som min svägerska sa till en av de mina.."lika bra att bjuda hen, hen kommer ju oavsett" ;) såna har vi blivit i min familj pga vi nu bor mer utspritt.

Många kramar