Senaste kommentarerna i forumet

Jag har märkt att jag inte tänker så mycket på alkohol längre. Jag jobbar med min nykterhet och sätter den främst i alla lägen. Det gör jag. Men det är inte längre så att alla mina vakna timmar går åt till att hålla mig ifrån alkohol. Jag har kommit till en lugnare tillvaro. Irriteras sällan. Tar det hela med ro.
Märk väl att det är inte detsamma som att jag börjar glömma bort min sjukdom, inte alls. Snarare så att jag accepterat den och har lärt mig leva med den. Precis som jag lärt mig att hantera mina dåliga lungor och andning. Jag kan liksom inte sluta leva bara för att jag inte alltid får luft ordentligt. Jag har helt enkelt fått lära mig hantera dom jobbiga stunderna och vet hur jag ska göra.
Lite så börjar det kännas med alkoholismen också. Jag vet att jobbiga stunder kommer, men jag vet också att jag klarar av det. Jag behöver inte dö bara för att det är kämpigt. Det går över
Jag behöver inte heller känna sorg för att jag har en livslång sjukdom. (eller ja, nu har jag ju två då) Jag har gått igenom det en gång tidigare för 15 år sedan då krisen med lungorna var som värst. Då kan jag klara av det igen. (med alkoholismen) Båda sjukdomarna går att leva gott med.

På det hela taget så lever jag ett gott liv för tillfället. Och jag försöker ta vara på varje dag, oavsett om den är solig och vacker eller gråmulen och blåsig. Det finns så många njutningar oavsett. Och jag låter inte småsaker förstöra. Jag vill ha det bra och då vägrar jag låta små irritationsmoment sänka mig.

Kram till er alla!

min dotter börjar glömma bort hur det var en gång i tiden !!

Hon kom knallandes med en upprörd min och sa " Har du sett grannen (pensionär) ???" Nej, vad är det med honom? "Han kom knölfull från ****(annan granne, också pensionär)"!!!! Jaha ?? "Men klockan är ju bara halv sex ???" Ok, hade jag några såna speciella klockslag då ?? " Ehhh, näe, det spelade ju ingen roll vad klockan var........"

Nu är dessa grannar inte i närheten av att vara alkisar utan bara att gratulera till att de kan sköta sig ! Och såååå knölfull var han inte !!! Och jag vet att han får sina fiskar varma när han kommer hem till huskorset !! Stackarn !!

Så kan livet på lanne't va' en varm sommardag ! Allt är inte nattsvart ifråga om alkoholen !

Ha det bra alla vänner !!

trycker upp denna tråd så du inte missar postakut abstinens
längst upp i denna tråd
denial

Tack DryMartini!! :)

Nyckeln för mig denna gång tror jag har varit "insikten" om att jag inte vill dricka ens normalt.

Jag har ju försökt vara nykter många gånger förut, och misslyckats, och hamnat i lägen som varit långt värre än innan försöken. Och alltid har jag sett det "normala" drickandet som något fint, och något att vara avundsjuk på.

Mina tankar denna runda kom fram till att det finns inget positivt i alkoholen, inte ens i det normala eller återhållsamma drickandet. Grunden för dessa tankar är att man i sig själv har förmågan att producera ALLT positivt som kommer från alkohol, helt utan biverkningar. Men det kräver å andra sidan total avhållsamhet.

Som jag jämt tjatar om här, så ger oss alkoholen ingenting som vi inte redan givit bort till alkoholen. De hämningar alkoholen "hjälper" oss hantera är vi alla fullt kapabla till att hantera, långt bättre, i fullt nyktert tillstånd.

Men det kommer inte gratis, och det är ju därför vi en gång i tiden valde genvägen alkohol. Men när man närmar sig det, så är det ju livslångt, gratis, och tio gånger skönare än alkohol!! :)

Idag ska jag: hyra en bra rulle, köpa choklad - den som jag gillar bäst. Jag tror till och med jag skall ta en eftermiddagslur här på jobbet i vilrummet.

Jag har sovit två timmar inatt, och därefter cyklat 25 km till jobbet. Det roliga är att det är 25 km hem också....

Jag hade ett långt samtal med Honom igår/inatt, med många, många tårar. Att känna sig övergiven... Han ligger bredvid mig i sängen, men talar med Henne - på datorn - medan jag försöker sova.

Grymt.

Somnade en liten stund men vaknade igen halv fem med ett stort grått moln i magen. Lika bra att kliva upp och cykla till jobbet.

Härligt, Märta! Du är, precis som Mie, en hjälte! :-)

Kul att höra av dig, det var väl ett tag sedan du skrev sist.

Kram kram - och trevlig midsommar!
/H.

så skönt at läsa dina rader./ mt

Midsommar närmar sig med stormsteg. För ett år sen satt jag ensam vid datorn på midsomamrafton och grät. Jag hade lämnat mitt x, kände mig så ensam, var i en djup depression. Jag träffade mitt x midsommarafton 2008. Så jag tog tog ett beslut midsommarafton 2010. Kommande år ska bli mitt år. Kommande år ska bli det första året utan alkohol, problem, våld, oändlig sorg. Kommande år ska bli mitt år.

Nu sitter jag här ett år senare. Det blev verkligen mitt år. Jag mår bättre än på många år. Det har varit ett fritt från allt som jag plågades av. Jag har tagit tillbaka mitt livsutrymme. Jag har avslutat relationer som som tagit min energi. Jag har haft ett lugnt år i harmoni och utan bråk, missbruk, medberoende. Nu fortsätter jag så, låter aldrig mer någon ta mitt livsutrymme i anspråk. För första gången på många år längtar jag efter midsommar, längtar efter att sätta P för det här året. Det kan bara bli bättre!

Styrkekramar Märta

Din pappa och jag är ju då precis lika gamla, man brukar säga att det inte går att lära gamla hundar att sitta...
Jag sitter!

Jag tror på att man gärna vill vara kvar i något som man anser känns tryggt, man vill inte förändra...
Titta bara på hur deklarationen har utvecklats, är inte den skitenkel att hantera idag???, DEN utveckling har man ju tagit till sig, och tycker om...

Så all utveckling är inte enbart negativt...
Titta på bilarna och hur de har utvecklats, de har blivit tystare, snabbare, bekvämare, energisnålare, miljövänligare och framför allt säkrare...
Idag lever den farligast som är framför bilen och 99 % av dödligheten sitter i omdömet hos förararen...
Och drar du igång motorgräsklipparen en timme så har du grisat ner luften mer än 20 mils körning med bilen...
Den utvecklingen trodde man aldrig att den skulle ta för 20-30 år sedan, när alla Märsor alltid hade en sotsvart baklucka,
och blåröken låg tung ifrån tvåtaktare och alla moppar, och TV'n fick fladdrande bild av dem, stereon skrek av tändstörningar...

Så kom inte och säg att det var bättre förr, för det var det inte....
Datorn var ett arbetsredskap för kontorister och internet en fluga, idag är den en självklarhet i alla kommunikationer för alla människor...
faxen och telex-maskinen är döda, skrivmaskinen likaså, ångmaskinen och karbidlampan...
Men att de också har varit viktiga för våran utveckling, så de har en plats i vår tids historia och den respekten det medför...

När ska man börjar införstå att alkoholen är en farlig kemikalie som har lätt att skapa en beroende om den missbrukas...?
Är rökning OK om man bara gör det på trevliga sociala sammankomster, och "förbjudet" på övrig tid, det verkar vara tvärsom idag?
Lika mycket som det är tvärsom med alkoholen, ska det bara vara "tillåtet" att få bruka denna substans i sociala sammanhang..

Och så tänker jag....alkoholen har infiltrerat den sociala sammankomsten så hårt, och lagt sig i matkulturen så hårt att den inte går att stoppa,
inte idag som det känns, det är alldeles för många som försvarar dess fördelar, den har ett kulturellt inslag idag...
Men när det sedan uppdagas att de flesta som brukar alkoholen också missbrukar den med att dricka sig berusade allt för ofta,
ja då tar samhället sina övervakande och skyddande händer ifrån dem, det har blivit en alltför jobbig situation att ta hand om...

Vi blir lämnade till oss själva, och vi belastar våra nära och kära med alkoholrelaterade problem...

Jag befinner mig i en generation där män inte kan umgås utan alkohol, på krogen, i bastun, vid fisket, vid middagen, på nöjesfältet, på firmafesten osv...
Och när jag sedan kommer och är NYKTER...,".. vad f*n har då du här att göra Berra?, ska du inte umgås med oss andra???.."
..det är kanske därför jag kom hit, men hur är det med er andra???
Varför är det oftast den klarsynte som ifrågassätts???

/Berra

Lelas! Jag ska byta melodi!

Hej!

Jag är glad över att läsa om din förändring vad gäller alkholen.
Min pappa har varit alkohlist i hela sitt liv från och till och idag är han 48. Bra liv? Nej han ångrar sig varje dag. Han är inte den som kan slita sig fri även om han försöker. Han har varit inne tiotalsgånger på hem och anstalter men ingenting fungerar. Så det ser mörkt ut..

Så med detta vill jag säga att jag hoppas av hela mitt hjärta att du inte rör en droppe till någonsin! Alla, både alkholister (som förstår sitt problem) och andra kan säga med handen på hjärtat att det inte är värt det.

Jag önskar verkligen att jag kunde föra vidare den vetenskapen till hela världen. Jag har växt upp med spriten men trots det gör det nästan ondare att se andra som lider av den på olika sätt. Om jag får drömma så skulle jag utplåna den. Alkohol skadar så många människor, och så många liv..

Jag vet hur det är att älska någon som brukar och missbrukar, det är ett evigt tyst krig som pågår inom mig, och det gör så ont. Jag hoppas att du aldrig utsätter dina nära och kära för den smärtan (igen). Livet har så mycket vackrare saker att bjuda på. Jag läste din posetiva och negativa lista, men egentligen finns det inget posetivt alls med alkohol. Även om du stillade ett behov när du drack och fick uppleva den där känslan så var det inte bra för ditt eller någons bästa överhuvud taget. Och det kommer aldrig vara det. Aldrig.

Jag är ung, jag har inte många år på nacken men jag är klok och min pappas missbruk har gjort mig till en bättre människa, och det har givit mig kunskap. Som jag vill föra vidare nu.. Även om det har gjort ont och även om det gör ont så har det gjort att jag växt i mitt inre. Men det var fortfarande inte värt det priset för nånting i hela världen. Ändå skulle jag kunna gå igenom det tusen gånger om om alla ni, alla ni som lider av detta problem bara fick slippa det!!!!!

Så var en bra människa, och ta inte ifrån dig dina egna rättigheter. DU har rätt till ett bra liv!!!!! Men alkoholen kommer alltid förstöra det livet! Så låt det inte ske!!!! Kram

berättelser från livet! Tack för att ni delar med er. Kramar / mt

att kunna avdramatisera något som har varit svårt förut.
Jag har en arbetskamrat som vet att jag slutat dricka,som NU vet att jag drack förut.Hon visste inte att jag drack men tyckte jag betedde mej "konstigt".
Numera kan vi tom skoja om den tiden,för vår relation har blivit så mycket bättre o hon vet vem jag är idag .

Tog upp det där med sittningen till helgen. Att jag dricker vatten, men har inget ont av vad dom har i sina glas. Det var inget konstigt med det tyckte dom, men det kändes ändå skönt att säga det. Avdramatisera det och öppna upp för att man kan prata om det på ett enkelt sätt.

Men så sa en av tenorerna:
" vi tar varannan vin, varannan vatten. Vi dricker vin, du dricker vatten" Och så log han mot mig och vi skrattade gott.
Känns skönt att ha dom med mig och att vi faktiskt till och med kan skoja om det.

All kärlek till mina körsångare!

ska det låta :-) 3 poäng !!

Ok, jag kontrar med en annan Paul Simon-text då:

Sail on silvergirl,
Sail on by
Your time has come to shine
See how they shine,
If you need a friend -
I'm sailing right behind
Like a bridge over troubled water...

Kram!
/H.

En textrad surrar i mitt huvud:

And I see losing love
Is like a window in your heart
Everybody sees you're blown apart
Everybody feels the wind blow

(Paul Simon)

..och jag känner mig för, är detta mitt liv, fungerar det som det är "tänkt"??

Mitt liv som nykterist har fått nya banor, jag har hela tiden fullkontakt med mina känslor, och det känns....bra!
Inga glädjeskutt men heller inga stora sorger och besvikelser, och det sistnämndas frånvaro är väl det jag uppskattar mest och bäst...

Okey, jag förlorar mig inte in i de dimhöljdas land med ett rus, visst jag saknar den däringa avslappningen...
Men... jag får ett betydligt bättre genomsnittlig avslappning när jag inte behöver höja axlarna i ett ständigt försvar,
inte känna mig angripen bakifrån, allt ifrån ångest, familjerelationer eller chefsgnabb...
Jo jag har kontrollen idag, och låter mig inte brusa upp i konstiga känslosvallningar, läget är rätt stabilt..

Och jag har makat och stakat ut ett "skyddsområde" runt omkring mig, inget kommer in där om källan inte är tillförlitlig.
Min skyddsvall fungerar och det mesta trillar ner däri, jag kan dra upp de som ropar på hjälp, men problemen får drunkna av sig själva...
Jag håller mig på ett behörigt avstånd, och har bestämt mig...andras problem är inte mina, jag fyller inte min skottkärra och kör runt andras problem...

Visst, det är väldigt lugnt runtomkring mig, jag som tidigare var en som sökte upp problemen, och lät mig belastas av dem...
Idag kan jag råda, men tar inte på mig dem frivilligt, utan de ligger kvar hos problemägaren...
Jag försöker vara snäll och tacka bestämt nej, och pålysa att det där får du nog allt lösa själv, och ibland triggar det den andre att finna egna lösningar...

Ungarna är ett lysande exempel, när vi inte håller våran skyddande hand över dem, så fixar de svåra egna beslut hur effektivt som helst,
mamma och pappa kommer inte alltid finnas vid deras sida genom hela livet, så vi ger dem små try-out's lite då och då, smaka på livet, typ!

Jag ställs också inför en del jobbiga beslut, och ibland har jag lärt mig att tänka som en chef, ...JA!.. jag måste ta ett beslut..
Jag får välja på pest eller kolera, men ett beslut måste tas här och nu under dessa förutsättningar, och så står jag för det..
och det var under dessa förhållanden som jag gjorde ett val, det kan vara allt ifrån att köpa ny tvättmaskin, eller att sluta med alkoholen...
Beslutet ska vara väl fattat och med goda grunder, och när tankarna inte kan sluta gnaga, så TAR man sig ett val, punkt!
Då blir plötsligt valfriheten mycket bättre och mycket enklare, har man tjackat en snuskigt ny och dyr TV så kommer det alltid att finnas en senare
till ett mycket lägre pris, och man kommer att känna sig fistad igen...
Då har jag bestämt mig att sluta jaga kronor, och jag tänker INTE använda mig av någon prisgaranti, jag slutar helt enkelt kolla priser efter mitt val...

Och jag gör lite granna av samma anledning med med nykterhetsbeslut, jag slutar letar anledningar till om jag möjligen har gjort rätt beslut,
jag behöver inte kolla att jag fortfarande är en vinnare eller inte, om det möjligen är roligare eller bättre med att fortfarande kunna dricka alkoholen..

Jag har gjort ett val och det kan väl anses som ett principbeslut på styrelsenivå, min nya policy, jag skiter i vad andra gör, jag gör det som är bäst för mig!!!
Om alla barer i världen bara serverar alkohol i nyfikna glas, färger eller namn, så är det fortfarande inte ett problem för mig...
Jag ber bartender blanda ihop något som JAG tycker låter gott, och kan han inte det, så är jag helt enkelt på fel plats..., eller möjligen miljö..

En bar som inte har en rikligt utbud av alkoholfria alternativ är i min mening, en DÅLIG bar, eller bara fruktansvärt lat och generaliserande,
duger inte mina pengar lika väl som andras, har de ingen inspiration att lyfta på röven och göra något kontruktivt och nytt, utan bara ta det vi serverar,
då kan de dra åt....ett varmare ställe...

Jag kunde ha varit vegeterian, och en sylta som idag inte serverar ett flertal olika vegetariska alternativ är dödsdömda...
Därför tror jag på att man måste våga ändra på sina förutfattade meningar om alkoholen och hur den ska förtäras...
I spritbältet Sverige växer det idag upp generationer som inte längre dricker ren sprit, och då måste man till förändringar...

Och vem vet, om ytterligare några generationer så kanske vi svenskar inte längre bryr oss hur många procent flaskan innehåller,
utan att vi tvärsom, bryr oss mera om hur alkoholens biverkningar påverkar oss, och därför väljer att vara försiktiga med alkoholen..
I vissa länder ser man det inte som en eloge när man tappar ansiktet, man drar en skam över familjen och släkten..

Och därför borde vi bry oss lite mera om hur det påverkar våra närstående, även om vi skiter i hur fulla vi själva blir...
och då blir den med alkoholproblemen en självisk person, som bara tänker på sig själva...
Och han/hon blir förvånad över när deras älskade också tänker själviskt, det lämnar honom/henne med sina egna problem...

Varför är det så?

/Berra

Tack, TAck, TACK! Jag tar till mig alla fina ord!

Härligt, Blacky! Heja!

Hör med chefen vad som finns för möjligheter till samtal inom företagshälsovården.

Kram!
/H.

att inte kunna göra ngt för någon som man vet såväl behöver det.
Men din gräns Adde går väl någonstans?
Det man inte kan förändra....?

När min son var liten,3år,separerade jag frrån pappan.han fortsatte dricka jag blev nykter.Efter 4 år reagerade jag på pappans drickande när han hade sonen...JAG ANMÄLDE HONOM TILL HANS JOBB!!!!
Han hade ett sådant jobb där det var känt att många hade alkoholproblem,det fanns en sjuksyster där som var allas "mamma" liksom,det var henne jag vände mej till.
I samma veva gick min son på Vändpunkten i en pojkgrupp(han var 7 år då)o jag i en medberoendegrupp.
Sonens pappa fick av jobbet en minnesotabehandling o blev nykter.

Han kunde dock aldrig förlåta mej att jag anmälde honom vilket är ironiskt,men ngt jag får leva med.
Han fick dock 3 nyktra år,o som min son ser som de bästa i hans liv(sitt eget alltså,med sin pappa)

Jag kan se Adde att du slösar energi på att försöka vända något rätt som du ser är fel.Förstår jag rätt?
det är nästan som att bära någon annans bördor.
Om du inte kan göra något drastiskt,som att sätta gräns,kanske måste du släppa o ändå finnas där fast låta det vara.......

Stannat hemma från jobbet...sovit massor...helgen tog verkligen mkt på min kraft.
Mkt funderingar på mitt och vårt liv.
Har känt mig tom och vilsen.
Har haft svårt att lämna dåtiden och de svek som varit.
Läst massor här på forumet. Oj, vad jag känner igen mig i mångas rader.
Bestämt mig för att imorgon berätta för min chef om min livssituation. Känns bra och viktigt att hon får veta.
Nu börjar min styrka komma tebax!
Jag är inget offer!
MITT liv.
MINA val.
Väljer jag detta livet måste jag ha en tro på oss och framtiden.
OM det sen inte funkar får jag ta det då.
Igårkväll var jag orolig då han var ute och cyklade, skulle handla och jag tyckte han blev sen. Men jag jobbade med mig själv istället för att låta oron ta över mig helt. "Vad är det värsta som kan hända?" "Om det händer, vad gör jag då?"
Det hjälpte!
Och sen kom han hem och hade inte varit ngn annanstans än i affären.

Må gott alla ni!
Kram

Ordnade en ny profilbild på facebook nyss. Då såg jag att jag hade en snarlik bild bland profilbilderna. En bild som togs i september förra året. Vad det syns att jag mår skit. Tänkte ta bort den först för jag gillar den inte. Men så tänkte jag.... Jag ska ha den kvar, för det skadar inte att påminna mig om hur jag mådde då och hur jag mår nu när den nya bilden togs.

Usch!
Men, det är bättre att det är åt det hållet än tvärt om.

Tänk på att vi också har varit där du är, jag, Mie, Lelas, och många andra
med oss... vi har alla haft nerverna på utsidan, ett tunt, tunt skal som inte
står emot så mycket, och ett svampliknande inre som suger in allt dåligt
och hemskt och sparar det trots att det bara blir tyngre och tyngre...
och se på oss nu!
jag mår rätt bra, periodvis kanske till och med riktigt bra!

och kan jag göra den resan, så kan du...
om jag ska vara helt ärlig är jag faktiskt rätt tacksam mot min föredetta
kärlek, hade det inte varit för att han fick oss att må så dåligt som vi båda
gjorde, så hade jag inte mått så här bra idag!

låt känslorna komma, blir det för mycket så gör som Berra säger, spara
det till morgondagen, men göm dem inte för långt ner... allt måste du gå
igenom för att hitta tillbaka till dig själv igen... och även om lastbilen har
ett litet flak, eller bara orkar köra lite i taget, så har den minst 4 hjul och
står rätt stadigt... du är starkare än du tror!!!

såg ett kort på mitt ex på hans systers facebook igår...
han har gått ner i vikt igen, och såg rätt välmående ut... lite lätt röd, men om
jag ska vara ärlig såg det mer ut som om det var solens än spritens fel...
och det kändes inte mer än om det hade varit en rätt avlägsen kompis jag
inte sett på ett tag... sån himla lättnad!

önskar jag kunde ge dig en stoor kram på riktigt...
/k

Det går över, det är inte farligt... Det kanske till och med är bra... ;)

Jag lider med dig, barabalala. Tänk om jag kunde ge dig lite av den styrka och det lugn som jag känner nu... Kram!
/H.