Senaste kommentarerna i forumet

Jag är jag, jag vet hur jag skall vara jag!
Kan vara nyttigt att få klarhet varför folk blir rädda när man tar plats.
Hopas och tror trollis inte har baktankar.

Men man får hela tiden akta sin rygg.

Tar emot alla råd jag kan .
/A

och sitter i ensamhet en lång stund. Känner en oro... har känt den gnaga hela eftermiddagen.
Ljuset brinner och ett spår i mina tankar finns hos dem omkring Törnrosa. Ibland kan vi så lite vi människor - jag gör det jag kan och det får vara gott nog. Ljuset brinner med stadig låga...

Nu, snart ska jag sova... nära, nära den närmaste i mitt liv och vara tacksam för allt jag har.

Det är lungt Mammy Blue! jag vet att det blir svackor både nu och då!
Jag var i en skade svacka i början på 2012 och det har varit ett jäkla slit för att komma i gång.
Men det börjar ordna till sig nu.
Trägen vinner

Kämpa på // Paron//

Hoppas du får en bra och lärorik vecka. Ta hand om Dig! /A

Du är still number one, här...........
Jag är jag, jag går min väg.
INGEN gör d det lika bra som jag!
Jag är bra, jag är bäst på att vara jag!
Min självkänsla är det inte fel på.
Men att förstå varför folk blir rädda och oroliga när man tar plats kan vara nyttigt att förstå.

Detta har varit lite av min styrka i mer ljusskygga situationer.
Men endå, känner mig lite "lurad" om det skulle vara så som du antyder?
Jag hoppas och tror inte trollet har några baktankar.
Men men, den som lever får se.
Ser fram emot att få faca dig på konventet.

Jag kommer mer fokusera på mig och mitt välmående. Mycket med min insikt är tack vare Trollmorsan.

Du Maria är världens ängel.

Tack för att du finns, JAG har dig att tacka för mycket!
/A

Du är värd allt gott, ha en fin vecka, och ta hand om dig!!!

En stor, oändligt stor kram till dig!

som sagt, fina fina ni - vill så gärna att ni ska förstå hur mycket ni betyder för mig!

Tack, tack och tack, tack för alla era ord, alla ord betyder så oerhört mycket, tack!

En varm kram,
N

... vad ska jag säga annat än tack?
Tack alla ni, som låter mig berätta, som låter mig gråta som låter mig nu sitta här igen och vara så ledsen att jag inte vet vad jag ska göra.

Jag har bestämt mig. Jag tänker inte leva så här längre. Jag vet inte hur jag ska säga det, eller hur jag ska få ett bra liv, men jag vill inte leva så här längre.
Och idag tog jag mitt viktigaste steg mot detta: han kom och sa "förlåt" för det han sa och gjorde igår, och försökte krama mig.
MEN: jag drog mig undan och sa klart och tydligt "nej, för det är inte ok att säga och göra så". Sedan har vi ändå pratat normalt inför barnen idag, och det får nog honom att tro att det ändå är ok, men jag måste känna styrkan i att jag accepterar inte att han gör så.

Tack alla, tack Lelas för fina, fina psalmen, tack Sorgsen för din berättelse som stärker mig (jag är ju så rädd för alla de där baktalandena, att ha fel osv - gott att läsa att du kunant stå stark trots det), tack alla alla ni!

Som sagt, vet itne fortsättningen, men jag fantiserar samtalet i mitt huvud:
"Det blev droppen för mig när du i lördags sa och gjorde som du sa, jag vill inte att vi bor ihop längre." och det möts av ilska, skäll och hot, men jag vill stå stark.
Fy fan, han får inte såra, påverka och förstöra mig elelr vårt barn mer.

så i dina tankar! Tankarna som säger "du klarar nog ett glas eller två snart", "SÅ illa är det ju inte". Sitter i samma sits, med en man som inte förstått hur mkt jag druckit, inte fattat att jag smusslat och gömt. Som tycker vi kan dricka vin på helgen. Men som Santorini skrev så tror jag att om man väl kommit så långt som vi, druckit så mkt och ofta som vi, så är det nog svårt att gå tillbaks till normalt drickande.

Även jag har tjejkväll inplanerad snart. Tänker försöka (om jag klarar mig hela vägen fram dit) att inte dricka. Tänker inte förklara eller gå in på varför, säger att jag äter penicillin (eller medicin mot UVI, tror det finns sort man ej får dricka på). Ngn kort förklaring måste jag kanske ge, de undrar nog annars eftersom jag inte varit den som någonsin tackat nej. Men är inte redo än att ge riktig förklaring.

Vi kämpar vidare, vi kommer fixa det :)!

Kram

Över varför Trollis trodde du skulle bli sur igen, min första tanke var att detta var ingen "vänlig" hjälp utan det hela går hela tiden ut på att du är "fel".
Hoppas jag har fel för jag tycker verkligen att det räcker nu, ingen är "fel" likadant så är ingen heller "rätt". Vi är som vi är med alla våra fel och brister, vi är nog dock känsligare än de flesta eftersom vi är ett gäng alkisar.
Tycker inte du ska be Dompa om ursäkt igen, dels har du redan gjort det och sedan har han deklarerat att han helst inte önskar ngn vidare kontakt med dig, låt det vara så. Vi vill gärna vara älskade av alla men det ser inte ut så, vi kan inte älska alla och vi kan inte vara älskade av alla, det får vi acceptera.

Självklart är det bra att lära sig mer om sig själv, men du är du, och du duger bra.

Sköt om dig!

Jag har ju med Trollmorsans hjälp lärt mig att tygla mina känslor lite lättare.
Just när jag fick din sista åthutning kändes ALLT!
Riktigt tungt och som om allt bara blev fel vad jag än gjorde.
Trollis har fått upp mina ögon och det är ingen tung sten i bröstet längre.

Tack snälla för ditt sista brev!
Jag ögnar allt på forumet och du är en av hjältarinnorna här!

Du är grym, bäst! Sträck på dig och titta dig in i spegeln och säg högt:

-Jag är så djävla BRA!

För det är du, kram/A

Mullegubben släpat hem - men det kunde lika gärna varit jag. Han har hämtat hem cikoria från Bornholm också (den trivs på vår gård) - och så smälter han ljusstumpar med stor förtjusning.
Systerkram till dig från mig

Se inte ner på dig själv, tänker på mannens kommentar, du fixar den kvällen kanon.
Gå ut iförväg att du inte ska dricka.
Kanske du får någon annan tjejkompis med dig?

Det är nog vanligare än vi tror att folk har problem med spriten.

Hur som DU!
Fixar detta.
Kramar!
/A

Santorini, jag har redan känt den där känslan att vara nervös över att någon ska ringa på dörren. Tänk om någon märker att jag druckit?! Huva.. Sedan det där med att något ska hända och jag måste in till akuten, känner jag oxå igen, även funderingar på alkoholskador. Har inte haft minnesluckor som du beskriver, däremot babblat en massa i telefon som jag skämts över dagen efter. Vill inte tillbaka dit!
Känt mig nere idag. Har blivit bjuden på tjejkväll om en månad ungefär. Brukar vara jättetrevligt, god mat och vin (naturligtvis). Sa det till min karl, då sa han: "då blir det fylla igen då".. Jag tror inte att jag ska vara med, eller så skyller jag på penicillin eller något, så att jag inte dricker. Blev nere av hans kommentar, känner mig dålig. Fyllkärringen..
Har inte varit sugen på A idag iaf, skönt. Kommer suget aldrig att gå över? Hur länge kommer det sådana här "anfall"?

Om du läser i min berättelse "nu får det faaaan vara slut!!!!!l

Så kommer.du se likheterna med min historia.
Full fart, alltid på språng. Vila kan man göra när man blir gammal.
Full fart spar tid.

Även jag är duktig p att förklara hur man skall göra/bete sig.
Men lever inte som jag lär.

En underbar person här håller på att hjälpa mig med VARFÖR jag agerar och beter mig på ett visst sätt.
Varför jag hade en känsla att allt gick mig emot.

Detta har hon hjälpt mig att nysta i lite.

Det finns så många fantastiska personer här, så stort grattis att du kom hit.

Själv är även jag på dag 1. Du och jag får gå hand i hand.

/A

Jag vet också att jag aldrig mer kan dricka alkohol och jag har accepterat det. Det hindrar ju inte att det kommer sug helt plötsligt, precis som du beskriver. T.ex ikväll har jag kämpat med vetskapen om att det finns två flaskor vin hemma. Jag kommer inte att röra dom för jag kan känna vilken besvikelse det skulle vara efteråt men lik förbannat finns suget där. Nå det går om igen och sen kan det vara borta länge. Men jag föredrar nog att inte ha nåt hemma. Detta är kvar sen nyår.

Läste mina två tidigare inlägg här och kände att jag ville förtydliga då jag såg att tonen var rätt så hård. Det var barnsligt av mig att basunera ut att jag inte skulle skriva mer i din tråd, speciellt efter allt annat tjafs som har varit här, jag borde bara ha slutat skriva här och hålla mig till anhörigdelen.

Jag har följt dig här sedan du började och du berör mig. Jag har känt mig frustrerad över att jag inte tyckt du tagit till dig de råd du har fått. Det väckte liknande känslor hos mig som när jag levde med mina alkisar. Jag blev rädd över att min medberoendepersonlighet började ta för stor plats och det var fel av mig att ta ut det på dig då det har varit mitt eget val att gå in här och läsa och vilja hjälpa. Jag ber om ursäkt för det.

Jag ska följa mitt eget råd till dig och hjälpa mig själv, hålla till i anhörigdelen och inte försöka mig på att "rädda" alkisar. Det har självklart inget med dig att göra.

Kram/markatta

....letar vidare efter min Dueodde-sand. Du skrev någon gång att vi är lite lika du och jag. Min dåvarande tyckte inte att jag var riktigt klok när jag ville släpa hem en påse sand, blev glad att se att vi är fler tokar. Ska göra i ordning en stump-skål med sanden. Jag tycker det alltid är så mycket kvar på stumparna men är för lat att hålla på och smälta och pyssla nya ljus. Systerkram från mig

Ja det var den 19 som jag också började om igen. Ja detta att börja om hela tiden är inte roligt till slut. Måendet är på topp, både fysiskt och psykiskt, och så trillar man dit och ner. Alkohol, mycket socker och mat ingen motion osv. Nya tag igen. Det är faktiskt en av de store fördelarna som jag brukar tänka på nu när jag ska leva utan alkohol. Jag kommer inte att behöva börja om från den otroligt låga nivån man kan befinna sig på både fysiskt och psykiskt, fler gånger. Det om något känns befriande. Jag tänker också att jag ska skala bort ännu mer i mitt liv. Jag vill fokusera bara på det som känns viktigt OCH att jag får mycket tid till att bara vara. Att känna lugn och ro och inte behöva känna att jag måste bara göra det och det. Att kunna ta en ledig dag mer som den kommer. Vill ett av barnen spela ett spel så ska jag ta mig den tiden. Jag känner att jag mår mycket bättre när jag faktiskt bara kan sitta och slappa och gör vad som känns bra för tillfället. Alltså; skala bort ännu mer onödigt att lägga tiden på. Sen känner jag att jag har ett uppdämt behov av att bara vara ensam. Det ska jag också lyssna på och se till att jag får vara det lite mer. Den här våren känns det helt rätt att faktiskt prioritera mitt eget välmående. Det är ju i förlängningen hela familjens. Belöning? Ja för mig är det ju faktiskt belöning med en påse smågodis eller att shoppa helt för mig själv. Trots det är det ju inget som går upp emot ett glas rödvin. Om det kunde stanna vid det... /T

Mobbingstendenser är verkligen det sista vi behöver här! Jag gillar inte alla, ibland tycker jag en del skriver dumma saker, överdriver eller uttrycker sig fel. Men, det finns verkligen inget som helst gott syfte att klaga eller säga ifrån, i synnerhet inte om det inte rör mig personligen. Det är ok att säga ifrån om man inte vill bli kallad vissa saker men det räcker så!

Lev och låt leva! Att irritera sig över andra människor är ett säkert sätt att riskera att man tar sig ett glas i rena irritationen ;-)

Är ofta inne och läser här på forumet men skriver dock sällan. Din berättelse och alla andras berör mig djupt och starkt, så otroligt många historier, känslor, beteendemönster man känner igen sig i och kan relatera till.

Jag-en kvinna kring de 40-ett ordnat liv med jobb, goda vänner, stort reseintresse-sjönk idag så lågt som jag aldrig sjunkit förut. Efter gårdagens pubrunda med en väninna var jag tvungen att sjukskriva mig från jobbet på grund av baksmällan. Mår fruktansvärt dåligt av detta, vet inte hur jag ska ta mig ur detta fängelse som alkoholen satt mig i. Såå.. jag tar rygg på dig LillPer, i ett försök att söka friheten som ett alkoholfritt liv kan ge!
Idag är också för mig Dag 1! Lycka till!

Flygvärdinnan

Jag är själv rätt ny. Började skriva i höstas, och fr.o.m. 1 januari är det nya tag som gäller, denna gång SKA jag klara det!

Nu kör vi!

/Anli

Tror faktiskt att vi slutade dricka samma dag (för den här gången) den 19 december. Håller helt med dig att även om hjärnan och förnuftet säger att man inte ska dricka och att man just nu känner sig stabil kan det vända otroligt fort. Det kan faktiskt tokvända på bara några timmar, inte minst om någon yttre faktor ställer till det. Jag har varit med om det så många gånger förut.

Jag har också haft kortare och längre vita perioder från tid till annan men likt en dåres envishet velat pröva att dricka igen och igen.... Ofta när jag varit på flaskan igen har jag under en tid byggt upp en både god fysik och ett gott psyke och varje gång bryts detta ned när jag väl börjat igen. Man undrar ju hur många gånger en människa orkar börja om.

Jag har gått på AA-möten några gånger. Det är ömsom vin, ömsom vatten. Det gäller nog verkligen att man hittar rätt grupp för att trivas. Jag tycker detta forumet är utmärkt. Samtidigt vill jag ju inte fokusera hela mitt återstående liv med att i varje ledig stund fokusera på alkoholfrågor. Jag vill egentligen försöka leva mitt vanliga liv men utan alkohol. Förstår dock att man under den första kritiska tiden får vara väldigt observant på sitt beteende.

Vad jag har svårast med, förutom att slåss mot min rastlöshet, är att min "kropp" kräver belöningar från tid till annan. Den enda belöning jag har givit mig i hela mitt vuxna liv är alkohol. Jag får ingen kick av att mula i mig ett antal chokladkakor eller gå ut att handla. Jag har verkligen funderat men jag hittar inga bra sätt att ersätta belöningen i form av alkohol.

Jag tränar i och för sig rätt regelbundet och det ger mig viss tillfredställelse och visst lugn men, för att vara ärlig, kan det inte riktigt mäta sig med det första whiskeyglaset.

Jag gör nu trots allt ett mycket seriöst försök att sluta och försöker vinnlägga mig om att ta livet i ett betydligt lugnare tempo än vad jag annars gjort. Mitt liv har nog tidigare "gått i 180". Känner ju själv, kanske också med tanke på stigande ålder, att man mår bättre när man inte stressar sig igenom tillvaron.

Tjalle

Jag håller sakta men säkert på att landa i att jag inte alls kan dricka alkohol. Jag känner mig just nu tillfreds och ganska harmonisk. Det har varit (snart) en månad med otroligt många känslor och tankar. De första veckorna kunde jag vakna på morgonen och liksom hoppas på att allt var en dröm... men nej, jag är alkolist. (Tränar på att tänka och skriva det och nästa steg är väl att säga det.)Det blev lyckligtvis så påtagligt när jag tokkraschade innan jul och alla närmaste fick kännedom om läget, så även jag insåg hur illa det snabbt hade blivit. Det är hemska dygn som jag inte vill göra om. Ibland har jag tänkt att "vad synd att det skulle bli så illa så att de närmaste fick veta, jag hade ju kunnat klara av att sluta utan deras kännedom". Men jag inser att det blev bättre så här. Jag har pratat med mina bästa två vänner och min mamma om läget och det känns bra. "Trots att det först är i den ibland grymma insikten om att vi faktiskt är förlorare - också- som vi på allvar kan förändra våra egna livsvillkor" Ur Benny Haags bok ingenting är möjligt. Jag känner inget sug just nu och det flyter på. Jag känner att det för tillfället räcker med att gå in och läsa på forumet men inser att prövningarna kommer att komma. Har tänkt tanken att jag ska gå på AAmöte så fort jag känner att det blir kämpigt. Min man har dragit ner på sitt drickande. Jag märker att han anstränger sig och jag har sagt till att de flaskor vi har hemma ska vara inlåsta någonstans. Han litar på att jag klarar av att avstå och inser inte fast jag inte har något sug nu att det kan svänga snabbt. Jag skulle lätt kunna hämta drickat nu om jag fick den ingivelsen. Jag känner mig säker nu men är det något jag lärt mig på resan är att hjärnan har ett eget ologiskt liv... Jag vet att jag kan tänka känna och göra något helt annat än det jag känner mig säker på idag. Det kan ju också ha att göra med min ålder och dess "kris" Jag tänkte mycket i början, kring nyår, att jag aldig i hela mitt liv kommer att kunna dricka ett glas vin. Jag vet ju att det är så det är om jag vill må bra men det känns lite för stort för att det ska kännas bra. Nu tänker jag att jag inte ska dricka något detta år, som ett första steg. Det kändes mycket bättre att tänka så. Jag vet inte om det är bra eller dåligt men det känns bra för mig nu så då har jag bestämt att det är bra.Jag har dock en helt annan insikt idag än för tre månader sen när jag började skriva här. Jag tror faktiskt att jag kommer att lära mig att leva utan alkohol. Jag måste lära mig att göra det och ser just nu alla fördelar med ett sådant liv. Och det är många fördelar. Idag känns det bra och när det kommer svackor och djupa dalar får jag ta itu med det då. Kram på er kämpar!

Tack för varmt välkomnande!

Jag har under dagen skrivit flera historier. Men rätt vad det är tappat min uppkoppling och allt har försvunnit! Nu har jag äntligen fått iväg lite text om mig själv, och resan har börjat!

LillPer