Senaste kommentarerna i forumet

Kämpa på Zapata!
Känner igen mig i det du beskriver så väl. Korta sug som verkar gå över rätt fort. Vissa stunder känns det som "Nej, nu skiter jag i det här" men i nästa känns livet rätt OK. Hoppas de där "Nu-skiter-jag-i-det-här-stunderna" kommer mer sällan framöver.

tagit mej ett återfall, ett endags. Det var precis som du skriver som om jag verkligen ville bevisa för mej själv att det GÅR inte - jag KAN INTE dricka. En viss sans fanns i drickandet, men det jag drack mätte jag upp för att inte bli FÖR sjuk, och sen botten upp. Baksmälla i två dagar. Gott var det inte heller, det bara skulle ner.

Saknar också långa helgnätterna där vi, sambon och jag, satt och pladdrade om allt och inget fram till fem på morgonen, men de kvällarna försvann redan för tio år sedan, därefter var det var och en fyller sej själv efter bästa förmåga... Det är passerat, då var då, nu är nu, framtiden är det enda man kan påverka.

Kram!/MB

Ja, jag vill (är inte där än) vara stolt över mig själv. Vill kunna säga som det är utan att skämmas och svamla.
Vill bara rakt upp och ner säga som det är. Mår bra idag, några dagar har gått sedan i måndags då jag helt tappade kontrollen.
Nu känns det väldigt overkligt och som att det aldrig någonsin hänt.
Tänker ändå att det är bra att det hänt, behövde bli säker.
Det är helt sant som alla säger att man inte börjar om från början efter ett långt uppehåll utan man fortsätter där man var.
Jag kände ett så starkt fysiskt behov av mer så det är helt ofattbart. Det tar över allt.

Men att idag få komma hem efter jobbet och se kvällen framför sig och veta att den blir som jag vill, alltså helt Svensson med middag med läsk och sedan godis och chips framför tv:n. Och när jag är trött kan jag gå och lägga mig och läsa och sedan vakna och minnas allt.
Jag har alltid haft svårt att komma till ro i livet, vill alltid vidare, vill alltid någon annanstans än där jag är.
Tror att vinet var så viktigt för mig, för det var de enda stunderna då tiden stod still, då jag var i nuet.
Blir så tydligt nu när jag sätter ord på det.
Försöker finna någon ro i att bara vara där jag är, men det är så svårt, så svårt.
Nu till exempel letar jag nytt jobb, funderar på att börja plugga igen,
istället för att göra det bästa av det jobb jag har,
som jag egentligen trivs med.
Är det så att jag "slarvar bort" bra saker i livet för att jag vill iväg hela tiden?

Fyfan va gott!
Grattis!

/MB

Är ny här. Har läst delar av din tråd och skriver mitt första inlägg nu. Härligt att läsa att det går bra för dig.
Själv känner jag igen mig i mycket som jag läst i den här tråden. Jag är en medelålders man som har det bra på alla vis, roligt och lagom utmanade jobb, vacker fru som jag älskar, tre egna barn och två bonusbarn - 4 av dem vuxna och "flygfärdiga", även om bara en flugit iväg.

MEN, med start för drygt 10 år sedan, alkoholen finns ständigt närvarande i mitt liv nu. Jag och min hustru dricker i stort sett varje dag och normaltillvaron de senaste åren har varit att dricka öl och/eller vin mycket på helger och lite mindre mycket på vardagar. Det kan handla om 6-8 öl på vardagar och minst 6-8 öl och minst en vinflaska fredag- eller lördagkvällar. Ofta kommer jag in i en trall där jag dricker på kvällen, vaknar bakfull på morgonen, anstränger mig att orka igenom dagen och måste "boosta" mig med alkohol för att komma igenom kvällen efter jobbet.

Det senaste året har jag också börjat sova sämre. Jag slocknar tidigt, måttligt eller ordentligt berusad, typiskt mellan 21 och 22, för att vakna vid två eller tre på natten och inte kunna somna om. Jag vrider mig i ångest, både för att jag inte kan sova men också för att jag dricker och inte tar hand om mina barn och allt annat duktigt jag har för avsikt att göra, men sällan eller aldrig gör. På nätterna tittar jag på TV, läser, dricker vatten, planerar hur jag ska bli en bättre människa osv. Oftast slocknar jag ungefär en timme innan det är dags att gå upp.

Jag har gjort försök att minska (sluta helt verkar vara ett väldigt stort steg) men jag efter ett par dagar hittar jag ofta en ursäkt för att köpa några öl och dricka och umgås med frun, och vi har det verkligen jättetrevligt, åtminstone under de 3-4 första ölen.

Nu har jag varit nykter tre dagar/kvällar. Jag drack alltså senast måndag kväll. Den här gången hoppas jag att det kommer att bli annorlunda: jag vet att dricker för mycket (lite självinsikt skadar inte ;)), jag använder självhjälpen eChange (som tillhandahålls av alkoholhjälpen) och jag har på ett tydligt sätt kommunicerat vad jag vill till min fru.

Mitt mål är att nå någotslags normaldrickande och att inte dricka alkohol annat än när det är "fest". Denna "fest" ska inte inträffa oftare en en-två gånger per vecka. När det är "fest" ska jag inte dricka mer än 6 glas alkohol. Jag vet att det finns en stor risk att jag trillar dit i mina gamla vanor efter en "fest", och om det skulle inträffa, får det bli ett nytt mål som går ut på att vara helvit under en period. Jag har ett eget utvecklat belöningssystem som handlar om att jag får en liten belöning (i pengar) efter varje vit dag och en stor bot (mycket mer pengar än belöningen) de dagar jag dricker. Målet är att ligga plus och kunna använda belöningarna till något trevligt åt bara mig själv.

Mår så här efter ett par dagar ganska bra och klarar av att hantera suget ok. Det är inte så farligt när jag har bestämt mig. Det lär väl bli värre nu i helgen kan tänka (ingen "fest" kommer att arrangeras). Jag ägnar en del av tiden åt att fundera vad jag ska göra i stället för att dricka och hur relationen till min fru kommer att bli. Vår relation är ju präglad av alkohol. Just nu är jag övertygad om att det kommer att bli bättre, att jag kommer att ha en bättre tillvaro med bättre relationer. Jag måste bara orka stå emot i det korta perspektivet.

Gillar tanken med backspegeln och framtiden och är glad att du och detta forum finns.
/Tinhad

Jag vet inte varför alkohol är en sådan skam. Kan bara prata för mig och jag har själv
berättat för mina syskon och vänner att jag inte kan dricka mer, och det är bara en av
dom som tjatat på mig att du kan väl ta ett par glas. Har inte förklarat det oxså för henne
att det inte går för mig att dricka måttligt. Har vari nykter 4 månader och två veckor.
Efter sista återfallet vet jag äntligen att det är slut. Trodde verkligen att jag skulle dö.
Trots avgiftning var första två månaderna tuffa, med den lilla rösten i huvudet, nu kan du
nog pröva igen. Efter ett tiotal s.k. återfall har jag accepterat att nu är det slut.
Nu är det ingen sorg utan ren och skär lycka. Är inne i en förändringsprocess känner knappt
igen mig själv och den kommer att fortgå länge länge.
Hoppas du mår bra
Konstnären

Med mig är allt toppen! Nästan sådär ”äckligt bra” att jag själv tycker jag är irriterande. Kanske därför jag inte har loggat in så ofta på sistone…

Har faktiskt nästan helt slutat att tänka på alkohol/att jag inte dricker vin just nu. Bara på så här kort tid (4 veckor) har den nya livsstilen blivit helt naturlig. Jag dricker min lime med bubbelvatten och känner ärligt ingen saknad efter vin alls. Har märkt att man hinner med så mycket också om kvällarna när man inte dricker vin. Tidigare blev jag ju alltid sömnig vid 21.30 men nu kan jag vara uppe till 24.00. Känns som den extra levnadstid som jag köper mig genom min nykterhet på detta sätt blir direkt mätbar i vardagen. Det sporrar mig. Jag tränar, läser och pysslar med hemmet (barnen får tom strukna T-shirts i skolan, det ni...). Men viktigast av allt – jag tänker inte ens på att jag inte dricker längre.

För mig finns det inte på agendan att se detta som enbart en vit månad utan inser att det nog är ett års- eller livsprojekt att förändra mitt drickande. Men, samtidigt har jag inte heller uteslutet att jag någon gång kan tänkas tacka jag till ett glas vin t.ex. på en social tillställning. Det viktiga för mig har varit (och är) att bryta det farliga mönstret - detta slentrianmässiga drickande av vin som ofta började kl. 17 på vardagarna och ofta blev 5-6 glas innan jag somnade. Och, kanske lika viktigt, att känna mig bekväm med mig själv och min egen nykterhet. Jag kan faktiskt både HA kul och VARA kul utan vin! Tror mycket handlar om självkänsla för min del…

Jag hoppas innerligt att alla ni fina därute mår bra. Nästa gång jag loggar in kanske jag inte är lika euforisk.

Dagens tanke: försöker man köra in i framtiden med blicken fäst i backspegeln kommer man att krocka…

Mina allra varmaste styrkekramar
/Nossan

Jag tror du kanske kan se det som att du är på väg att bli den förebild som andra har nytta av på samma sätt, som du har haft nytta av andra som förebilder ;-). Duktigt eller inte, men du verkar lösa detta på ett mycket bra sätt tycker jag! Känns som i lagom takt, att du funderar i sunda banor m-m. Kan man säga att det är duktigt att ta ansvar för sitt liv? Nej, kanske inte men det är starkt. I alla fall om man ser var du var för ett par månader sedan, och vad processen har krävt att ta sig dit där du är nu idag. Jippie och hurra till det!

Jag blir verkligen glad för din skull. Och vill påpeka att du lämnar värdefulla spår här hos oss alla!

Önskar oss alla en riktigt skön nykter fredagskväll senare!

//PP

Sälen är vaken... Dina ord värmer! Även om jag försöker släppa det där duktiga, så inser jag att jag delvis försöker göra det här "duktigt" också, men framför allt tror jag att jag verkligen VILL komma vidare med mig själv, komma ifrån det där att inte duga, att alltid slå lite på mig själv... Kanske nått den personliga botten även där?

Nu,dags att ta mig iväg till jobbet cyklandes, helt ofrivilligt, men bilen är upptagen av mannen, så det är inte mkt att välja på. Frusna växlar och 7 minus :-( men jag lär ju vakna till i alla fall...
Ha en bra fredag alla!
/m

Inte heller ska du berätta om det är min spontana reaktion. På min arbetsplats diskuteras min supande kollega nästan varje dag. Och hen gör ju inga fel. Luktar lite konstigt men dyker alltid upp på tid. Kommer från ett krigshärjat land och lever ensam. Sen har folk mage att döma. Jag blir arg och försöker att vara schysst. Men vad är schysst? Duckar ju alltid för hens uppenbara problem eftersom jag inte vill bli avslöjad själv. Detta är verkligen en skammens sjukdom.

Nåja, kul att du hade kul för det är du värd.

Fia

Hej LillPer! Nu är jag ju inte raketforskare på riktigt och är allmänt lite korkad (som de flesta av oss) men jag tror att jag har fattat det där med småkrämporna. När vi dricker/drack så har kroppen fullt upp med att bekämpa giftet och vi hinner helt enkelt inte med att känna av småkrämpor som en förkylning. Jag gick igenom det i somras under mitt förra försök till nykterhet. Kroppen började kännas av och jag insåg att jag inte var tjugo längre. Hade jag inte ont här så var det där. Allt kliade och mensen blev det si och så med. Förkylning efter förkylning följde. Ständigt trött för att inte tala om magen. Var och varannan dag var jag nästan redo för att skicka in mitt kack för analys i Norrköping(?). "Ska det verkligen se ut så här?" Men jag tror att det är vanliga åkommor som de flesta har hela tiden men vi alkisar är så vana vid att inte känna, förtränga bort och hålla masken så när vi äntligen känner blir vi lite väl upphettade. Det är ju bara min erfarenhet. Så krya på dig LP. Hoppas du inte har något allvarligt.

Fia

Dubbelt

Hej Markatta! Ville bara titta in och tacka för info du postade hos Adde. Jag kan ärligt och skamligt erkänna att jag inte riktigt vetat vad det var. ADHD var för mig ett ord på jobbiga ungar (ja, jag är outbildad inom vissa områden) men du skickade med en fin länk som även jag kunde förstå. Och jag fick lära mig att ADHD inte är lika med galen. Dels vare länken och dels vare dig som jag uppfattar som en sund kvinna när det kommer till det själsliga. Skäms oerhört för min okunskap om bokstavskombinationer men jag lär mig. Tror jag. Din analys av Adde var i mina ögon knivskarp. Allt verkar bero på alkohol i den mannens ögon. Men han är ingen elak man som exempelvis andra här på forum. Bara salig på sin tro tänker jag.

Kram på dig Markatta som kommit så vidare i livet och orkar dela. Fia

Jag är här! Och jag läser varenda dag här. Jag har bara inte haft så mycket att säga, för ovanlighetens skull... Det är smockfullt i huvudet men det stannar liksom där, har behövt snurra omkring lite för sig själva, alla tankarna. Jag är fortfarande inte helvit men dricker sällan och lite. Har inga regler eller nåt sånt, men känner nästan alltid att jag bara inte vill - kalla mig gärna velig som inte tagit ngt slags beslut, men jag håller fortfarande på och funderar, bearbetar alla suddiga år, återhämtar mig - försöker förstå vad som triggar, vad som gör att jag väljer bort A eller inte i två kanske väldigt lika situationer. Försöker också lära mig stressa av och vila och ha roligt utan A och känner mer och mer att det är stressen och presterandet som är grundproblemet. Har jag ork utöver barnläggningar och vardagsfix en kväll så tar jag liksom fram datorn och jobbar - går igång på att få undan och beta av - ungefär 10000 ggr mer än att titta på film el tv el läsa skönlitteratur, blir mest uttråkad då. Utom när jag i perioder maniskt drar igenom en hel tvserie på typ ngra dygn. Är trött på mig själv, vill kunna njuta av lediga sköna lugna kvällar - det är nog vad jag ville ha sagt med allt detta. Hoppar över till min egen tråd och häver ur resten av byket imorgon...

Härligt att höra att det går bra för dig! Det låter som att du är så lugn i ditt beslut, att du sakligt konstaterar faktum. Och jag blev helt varm och glad att du undrade om mig. Tack!

Stor kram N.

Feber kan man visst få vid kraftig alkoholabstinens. Och beskrivningen stämmer väl in på ett mindre "tuppjuck" Nästa steg är Dille- Benägenheten för sådant varierar. Men en förutsättning är rätt kraftig drickande. Så trappa av är nog att rekommendera, eller sjukhusvård.

Jag läste ju din tråd i november, när du hade ett uppehåll från Forumet. Det jag läser nu gör mig verkligen på gott humör! Känns som du har återfunnit ett starkt fokus, och att glimten i ögat är på väg tillbaka. Njut av resan, men ta en titt i sjökortet då och då ;-)

Kör hårt, fast mjukt!
/PP

Hej Minz och så fint att läsa det du skriver! Jag tyckte om den dikt du skrev för någon dag sen, viktigt att läsa, minnas och läsa på nytt, för att minnas och kanske än mer för att se att det finns ett annat liv framöver, dessutom nåbart! Jo men så klart att jag väldigt gärna vill finnas till som stöd och sällskap på de sätt som går. Jag tycker också att det är lätt förvirrande ibland att riktigt veta var man skall skriva och vem som sen egentligen är mottagare. Jag har tänkt försöka skriva mera i min egen tråd, men så ser jag både det ena och det andra, här och där, som jag vill svara eller berätta för. Så blir det som det blir, men jag tycker att det i alla fall är bättre att det överhuvudtaget blir! Precis min vän, som med nykterheten, det är bättre att det blir och inte lika viktigt hur, bara att... det blir.
Jag ville, trots sen natt, skriva en hälsning till dig, vet så otroligt väl hur det första timmarna, dagarna och även veckorna förändrade både det inre och det yttre för min del. Plötsligt kände jag en märklig befrielse, nästan som att jag sluppit fri och började njuta mer och mer av det. Jag försöker hela tiden minnas det och hålla kvar ungefär samma känsla fortfarande. Njuta av varje nykter dag, varje övervinnande över att inte spriten leder mig, utan att jag avleder den från mitt liv. Njuta av varje tillfälle du känner den där befrielsen, om du bara kan så kan du tänka som jag gjort otaliga gånger och som hjälpt mig... Jag avstår inte från lika mycket som jag får idag som nykter, gäller att som på barns sätt glädjas åt just precis den där grejen man skapat och klarat av själv. "kan sälv, titta så duktig jag är!"
Jag hejar på dig! Kan jag finnas, så kommer jag att göra det, på ett eller annat sätt, lyssnar och samtalar så gärna. Var rädd om livet och njut av beslutet till nykterheten. Den är färskvara och bör avnjutas dagligen, liksom jag själv ser den som mitt dagliga träningspass för min hälsa och mitt välmående!
En ny dag i morgon!
God Natt till dig och den som läser detta! Som sagt var, vi är många många som vet vad livet är för något på olika sätt, en sak tycker jag mig tydligt läsa här inne och det är en gemensam önskan om att hitta ett liv att trivas med trots att man lämnar den ytterst tveksamma och förrädiska följeslagaren A! Det går alldeles utmärkt när man är mogen för det, att ha hur kul och socialt som helst tillsammans med andra även som nykter. En bonus kan dessutom vara att man mycket väl minns det dagen efter och inte det minsta behöver försöka komma ihåg hur det riktigt var. Eller kanske ännu värre fundera över vem det kunde vara sånt att slippa möta på ett tag efteråt...
Som sagt, god natt och jag önskar dig en fin dag i morgon. Släpp inte taget, du har det i din hand nu!
Styrkekram, Mulleman.

Jag håller med m-m om att regler för tid och mängd inte är "normalt drickande" men
det är inte det jag vill ha utan jag vill ha kontrollerat drickande, det känns tryggare.

Vad kul att min lista hoppade över i din tråd mnbv098! Roligt att kunna bidra med något för någon annan än till mig själv. Har själv hoppat tillbaka på punkt 2. Jag mår bättre än på mycket länge och det känns underbart. Skutan har övergått till att bli en sportbåt med solglasögon i fören och då med få krusningar på havet. Det är svårt att beskriva med ord hur lättad jag är över att vara nykter. Den första tiden var så ångestfylld. Skam och sug efter vin blandades i en salig röra och sedan dök den där mördande tröttheten upp.
Jag har grubblat över det här med känslor och mående. Över vad som gör att man känner lycka och välbefinnande. Jag har i min alldeles egen värld kommit fram till att lycka kort och gott är kemi. Hormonerna i kroppen påverkar våra känslor. Jag vill på intet sätt säga att det jag tänker är det rätta, men jag kan lova att det hjälper mig att må bra.
Vad har jag då gjort för att få måbrahormoner de sista åren? Jo, jag har snusat, ätit choklad, tagit Zoloft (antidepressiv medicin, sexchattat och sist men inte minst har jag druckit massor med vin. Sunt va?! Stackars min kropp och själ... jobbar helhjärtat på att trigga igång mina alldeles egna hormoner på ett sunt sätt. Jag vill verkligen inte stampa på mig själv mer! Jag har brutit med alkoholen, det var 3 veckor sedan. Jag räknar inte så noga då jag känner mig övertygad om att jag är färdig med den. Lovar att jag hör av mig om jag vacklar. Sexchattat har jag inte gjort sedan jag flyttade ifrån min ex. Antidepp är avslutad sedan en vecka tillbaka och jag mår bra!
Nu tänker jag vila i detta några veckor och sedan ska snuset väck. Så är min plan i alla fall. Kram till er, ni betyder så mycket. Tack!!

...det där har jag gjort mååånga gånger! Så pass många gånger att jag kallar mig för "Proffset".
Det går bra ett tag, sen tillåter man sig liiiite mer, liiite oftare och till slut så tar man ett par pilsner/glas vin varje dag.

Jag har dock inga större besvär med att återgå till nykterhet. Det går faktiskt väldigt lätt - åtminstone när det gäller det fysiska.
Talar vi om hur ofta man tänker på alkohol så tycker jag att det är hugget som stucket.

1) När jag tillåter mig att dricka så tänker jag på när jag kan dricka nästa gång, hur mycket man har druckit på kvällen och om man "hinner" ta en till. Dagen efter räknar jag timmarna efter den sista ölen för att vara säker på att vara körbar osv. osv. Mycket planerande för att få allt att "fungera".

2) När jag håller mig nykter så ägnas lika mycket tankar, fast åt andra hållet. "Hur många dagar/veckor är det sedan jag drack senast." "När kommer nästa tillfälle då det kan uppstå problem att avstå." "Ahh..nu hade det varit riktigt gott med en bärs när jag varit så duktig och gjort det och det!". Osv. osv.

Vet inte vilken tankeverksamhet som är värst faktiskt och det är väl därför jag känner ibland att, "nä, fan, nu tar jag mig några bärs så att jag slutar att tänka på det". Problemet är som jag beskrev ovan att då börjar jag tänka som en alkis i stället, promillekoll liksom, hur mycket bärs finns det hemma, räcker det över helgen. Ja, man börjar att planera så att det ska finnas "tillräckligt". Vad tillräckligt är vet vi allihop... :/

Jag kommer nog garanterat att dricka igen. När vet jag inte, men det dröjer ett tag till. Min botten nådde jag för 7-8 år sedan då jag erkände för mig själv att jag har ett grymt komplicerat förhållande till alkohol. Ett destruktivt förhållande. Därefter har det gått bättre och bättre vill jag påstå. Jag vet mina begränsningar, när det börjar att gå över styr. Då stoppar jag. Än så länge så har det funkat väl.
Har fortfarande perioder då det blir för ofta och för mycket, det ska jag inte sticka under stol med. Vid de tillfällena så är det mycket som inte händer. Blir apatisk och självisk. Vill inte göra saker. Gör bara det nödvändigaste och skjuter gärna upp saker och ting.
Det är ju inte en alltför trevlig tillvara direkt... brukar tänka på dessa situationer ofta, det hjälper mig att låta bli den där första ölen, eller vinglaset.

För övrigt så är jag 41 år och började dricka redan som 13-åring. Det klickade direkt och alkohol har alltid varit inblandat i "roliga" sammanhang på ett eller annat sätt. Dock så började inte problemen förrän -97/98 nån gång. Jobbig tid med sjukdom och sedemera död i släkten. Lätt att söka tröst i nappflaskan då. Korkat, men inget jag kan göra ogjort.

Men som sagt, prova och återkom. Det går blixtsnabbt att falla in i gamla mönster, så var på din vakt bara!

så oerhört mänsklig och sympatisk du verkar. Och jag fnissade rakt ut åt att deckarrepriserna framstår som nya spännande mysterium varje söndag. - Nämen den här har jag inte sett! Eller?

Vad duktig du är (förlåt, duktigduktigduktig, jag måste sluta) som tar ditt förändringsarbete på allvar. Terapi och böcker. Jag duckar än så länge förändringsarbetet och håller mig bara till att inte dricka men jag förstår ju att för att det ska vara så måste jag förändras. Och därför måste så klart något ändras som du precis skrev. Men inte nu. Sen. Ska bara...
Snart nog.

Sov som en säl i natt, m-m, det tänker jag göra!

Snart helg igen och fjärde helgen nykter blir det. Förstår inte nu hur jag kunnat förstöra all ledig tid med att dricka. Tycker jag har alltför lite fritid som det är nu för att hinna med allt jag skulle vilja göra. Har heller inga problem med att bara ta det lugnt och slöa och tiden rusar ändå bara iväg.

Känner mig inte "frälst" i nykterheten som jag kanske gjort nån gång tidigare utan mer bara en tacksamhet över att få vara nykter just nu.

Reflekterar också över hur skönt det är att slippa ångesten och slippa överkompensera och vara alla till lags och lite "för" trevlig bara för att samvetet varit tungt...

Som sagt bara lite på tre veckor ännu, men skriver mina tankar för stunden.

En dag i taget fortfarande, fast det känns som ganska enkla dagar just nu!

Trevlig läsning såhär på kvällskvisten! Skönt att semestern blivit bra både för dig och frun, med den starten... Bra jobbat!
/m

Bra knep att hålla sig sysselsatt. Min mest kritiska tidpunkt under de första veckorna var fredagseftermiddagen/kvällen. Visste inte vad jag skulle hitta på som inte skulle väcka sug. Min grej blev att boka in träningspass vid den tiden. Funkade bra, och ger ju bara positiva bieffekter. Gäller att hitta sin grej, mota undan suget innan det hunnit få fäste.
Grattis till dina 10 dagar, bra jobbat!
/m

Efter undantaget i lördags med en dålig dag så flyter dagarna och livet och arbetet med livet på i en ganska skön takt. Känner mig ganska tillfreds trots allt. Tankarna på alkoholen är färre och inte särkilt intensiva. Tänker ofta att om jag vetat att det skulle kännas såhär bra att vara utan alkohol skulle jag gjort detta för länge sedan.

Jobbar en del med min självkänsla. Läst en del på nätet och hittat en bra sida om mental styrketräning av Olof Röhlander. Finns en del bra, matnyttig info där. Lyssnar just nu på en av hans böcker, om att få en vinnarskalle..., precis börjat men den verkar bra. Lyssnat på en annan bok av Elisabet Gummesson, om att bli fri från perfektionism. Känns som att det är dags att ta in lite nya tankar i hjärnan och försöka få dem att gro, att växa. Elisabet Gummeson sa i sin bok att "vill du ha en förändring, så måste du göra en förändring". Så enkelt och så klokt. Bara att göra den också....

Några myter om alkoholens positiva inverkan kan jag avliva... Att rödvin skulle vara bra för immunförsvaret - bullshit. Efter att jag sluta med vinet har jag inte varit sjuk eller förkyld en enda gång. Brukar annars åka på allt som finns under höst-vinter-vår. Tre månader utan halsont eller förkylning är rekord under de senaste åren. Att alkohol skulle kunna ha någon som helst positiv effekt på sömnen stämmer inte heller i mitt fall. Sover som en prinsessa sedan jag blev nykter. Även om jag numera somnar senare så är jag piggare dan efter. Skönt.
En annan fördel(?) med det nya nyktra livet är ju att det gör inget att det sänds lite deckarrepriser och filmer på tv - allt är som nytt :-) I alla fall slutet... Inte så att jag suttit redlös på kvällarna, men lite dimmigt kan det varit då och då vid filmsluten....

Känner igen det Fia och Tilde (tror jag) skrev om i någon tråd, behovet av att vara ensam. Har stort ensambehov och behöver vara ifred med mig själv i mycket. Men det gör inget, kanske kan komma ut ur grottan framåt våren, tillsammans med solen.

Ja, sammantaget känns livet helt ok. Ni som påbörjat nykterheten, håll ut, det blir bättre!