Senaste kommentarerna i forumet

har du här! / mt

i efterskott Dompa och alla andra! Det har blivit en stillsam och i det närmaste vit Jul med dom närmaste, (en Julfolköl på julafton). Veckan innan jul var ju inte så rolig då jag liksom Dompa låg utslagen. För min del i en kombinerad influensa/jetleg. Dagen innan julafton blev jag bättre och ser nu framemot en lika trevlig Nyår.

Har inte varit inne på ett tag, men skummade igenom som hastigast och lider verkligen med Framtidsdrömmar och andra som inte fått en julledighet som dom, och framförallt deras barn hade förtjänat.

Ha det Gött och Trevlig Fortsättning!

VV

07:40 var jag utanför elgiganten. Ställde mig sist i den 20 meters långa kön som redan bildats.
Denna maskin kördes hem och bars in och installerades. Jag är ingen elektriker men svårt var det inte.
Och nu tvättas det............
Hoppas alla som kämpar har en bra och härlig jul.
Nästa år,2013 vill jag skall bli ett vitt år.
Skall väl fila lite på det berömda nyårslöftet.
Ni vet, sluta drick, sluta röka (det blir lätt att hålla då jag inte röker), börja ta tag i träningen ja det gamla vanliga.
Men 2013 kommer bli mitt NYKTRA ÅR!!!
Tumme på det...........
/A

det är fint att dela varandras tankar - här på forumet omvandlade till ord... för att tankarna ska landa på skärmen krävs ju den omvandlingsprocessen. Jag insåg tidigt att det har betydelse för mig att andra än jag själv kan ta del av det jag skriver. Forumet betyder mer än en helt personlig dagbok.

Jag har suttit länge nu i natten och funderat över kraften i medberoende... varifrån kommer energin som håller processen vid liv? Så enkelt att utifrån säga "Gå" - så svårt att genomföra, åtminstone för många som skriver här. Egentligen tycker jag om det, att det är "rätt" - det ska inte vara lätt att lämna en människa man lovat älska (kan man lova att älska?) kanske t.o.m i nöd och lust. Det ska inte vara lätt att lämna en sjuk människa (åt sitt öde - att ta ansvar för sitt öde). Det ska inte var lätt att lämna en människa som (till synes) går mot undergången.

Det ska inte vara lätt att lämna för att rädda sig själv (och om barn finns med i bilden? Lättare eller svårare då?)

Ändå verkar det (många gånger) vara den enda räddningen. Nu kommer jag ihåg texten om vetekornet som måste dö för att ge liv... så här i lightversion kanske vi, både i beroende och medberoende måste ge upp (något av) oss själva, en bit av vår självbild för att bli fria. Hur betydande den delen är är antagligen mycket olika beroende på vilken bild av sig själv man har och vilken bild man "valt" (eller fångats i) att presentera för omgivningen.

Ändå kan det var så tillsynes enkelt och självklart - tack och lov för de offentliga personer som har modet att berätta (vittna) om sin nykterhet... oberoende om de valt före eller efter offentliga skandaler - Gudrun Schyman, Kristina Axén Olin, Jan Johansen, Benny Andersson, Benny Haag, Viveca Lärn, Sven Melander, Olle Carlsson, Sven-Bertil Taube...

Osäkra utsagor kräver många parenteser... Tack Sorgsen för formuleringen: de där tankarna är oftast inte fullständiga vid tillfällena de dyker upp...

Nu ska jag lyssna på radio, Sverigeresan. Brukar vara roligt!

tabletter jobbar ihop med alkoholen och skjuter bara upp den fas man måste gå igenom för att få en stabil nykterhet. Tyvärr är det många läkare som är snabba med recept för de har inte kunskapen om oss alkisar.

Våran MullisTant.
Läs svaret om och om igen.
Försök sätta dig in i vad orden menas.

Dina frågor och funderingar har du själv svaren på.
Du vet vad du måste göra.
För att förtydliga lite kan även jag säga att du! SKA
lämna honom FORT. Du skriver att han tar upp din otrohet och använder det mot dig. Hälsa från mig och säg att det var HANS fel att du var otrogen. Han dyrkade inte dig tillräckligt så ditt intresse för honom vacklade. Det var HANS fel.
Och samma sak är det nu, det är därför DU SKA LÄMNA HONOM!

Kan kännas tufft, men det BLIR bättre.

Framför allt kommer du känna livsglädje/kvalitet.
Kramar, jag satsar allt på dig!
/A

Slöt im dig nu/zA

Funderar över vilka känslor jag fylls av och hur jag kan omvandla dem till ord som är "de rätta". Måste tänka länge i nattens tystnad. Det är ju mina känslor jag fylls av, de handlar om mig. Funderar över medberoendets makt - ”En medberoende människa är en människa som har låtit en annan människas beteende påverka sig, och som är helt upptagen av att kontrollera denna människas beteende.” Hur länge gick jag själv i vanmakt innan jag nådde min definitiva gräns? Vad var det som verkligen blev annorlunda efter att jag gick den där 6.12.2010? Du har gjort samma korta "utbrytning" utan att förändringen infann sig. Varför fattar han inte? skriver du. Jag vill fråga: Varför fattar inte du? Hur kunde du tro att den här julen skulle bli annorlunda?

Hur obegripligt svåra frågor vi ägnar oss åt här. Det är bara att känna den allra djupaste respekt. Respekt för vad? För människans villkor kanske... Det gör jag verkligen nu när hjärtklappningen lagt sig.

Går tillbaka ditt första inlägg, där frågar du: var hittar jag styrkan att ta tag i detta och bryta mig loss? Du vet, och jag vet att den kan du bara hitta i dig själv. Hur ska du komma tillrätta med skulden? Den skuld han lägger på dig och som du tar emot. Den skuld som kanske är din egen? Ingen av oss människor är väl fria från skuld i någon riktning.

Ja, för mig är det här ett livsforum! Det är så enkelt att säga "Gå!" och verkligheten är så oändligt mycket svårare än så. Svårare med medberoendet än med missbruket i mina ögon. Till medberoendets boja finns ju ännu inte någon kemisk-biologisk förklaring som numera förklarar en del av missbrukets makt över människan.

Dina avslutande rader känns befriande att läsa - skridskoåkning, skidåkning, fiske och bad. Ägna dig åt det, åt barnen och åt de friska i familjen. Din man är mycket sjuk och du kan inte hjälpa honom - jag tror jag vågar säga det fastän orden ser skrämmande hemska ut. Jag minns när Mie skrev till mig "din man har tagit ett litet, litet steg mot nykterhet"... det kändes tungt - ett litet, litet steg... han hade då visat att han bytt riktning, men det var viktiga ord. Att bli fri från missbruk och medberoende är långt större arbete än jag tror de flesta kan föreställa sig.

Känner att det här är ett tungt inlägg och tvekar att trycka på spara... Gör det ändå och hoppas att mina ord inte gör dig illa. Önskar dig hög luft, fria vidder, glad, kärleksfull gemenskap och gärna sol. Kram, kram / mt

Tvättmaskinen brakade ihop i onsdags kväll.
Skulle kosta 4000 att reparera den. Köpte ny igår som jag installerade med eldragningar och vatten osv.
Uppe och tvättar, röjt av i köket sedan gårdagen då vi hade gäster. Vi bastade och rullade i snön.
Riktigt nice.
Skall skjutsa prinsessan till jobbet 07:00.
Ingen idé att somna, skall jobba inatt så det får bli tidig säng ikväll.
Godmorgon alla, och Eva-Kajsa & Mamma Blue det är en gropig väg vi far fram på.
Man får tappa fotfästet ibland, det hör liksom sjukdomen till. Denna konstiga sjukdom.
Vi som inte vill/kan säga nej. Och säger vi nej tar vi igen det vi missat med råge när vi blir själva/ostörda.
Men men, vi vill försöka få en ändring, och om man bara försöker får vi försöka hela livet.
Nä, vi SKA få till en förändring!
/A

Starkt av dej att ta steget, det är ju inte så lätt när man kan spegla sitt eget beteende i psrtnern och få bekräftelsen att det är nog okej, hen gör ju samma sak som jag.

Jag har dragit i nödbromsen nu, det har inte min sambo gjort, så det är det enda man kan göra - att köra sitt eget race. Och inte curla för partnern. Efter att ha gått ut offentligt till familj och vänner fick jag oväntad hjälp av dottern. Hon vägrade följa med på julfirande till släkten om inte både mamma och pappa höll sej spiknyktra. Men det finns andra fallgropar. Dem får man hitta allt eftersom.

...hade jag vetat du inte var ny här. Jag har varit för upptagen själv med att kravla mej upp efter mina vurpor...

Det är inte lätt att sluta dricka, Rom byggdes inte på en dag, och det går nog inte att riva Rom på en dag heller. Vet inte hur din historia ser ut, men min alkoholism byggdes på tjugo år. Det får inte ta lika lång tid att riva den, jag snubblar på bråten och faller då och då. Men river gör jag.

Nej det är inte bara att sluta dricka. Men du har kommit en bra bit på vägen. Att faktiskt inse och acceptera att man har problem är för de flesta största och svåraste tröskeln att ta sej över.
Men nu är du här. Välkommen!

Hoppas du mår bra utan ångest och kval.
Det är en guppig väg vi far fram på.
Håll i och häng med.
/A

Det har väl inte gått strålande, men heller inte åt h-e.

Efter att ha betalat extraskatt till staten igen några helgdagar beslöt jag mej för att ta bladet från munnen, de flesta vänner och släktingar vet nu hur läget är och att jag kallar mej själv alkoholist. Den som tog mest illa vid sej var min tonåriga dotter, hon grät i flera dagar.
Fördelen med att gå ut med det är att jag känner att jag då inte behöver fortsätta ljuga, jag har ljugit för mej själv och min familj så mycket och länge att det lämnar en tråkig smak i munnen. Att då gå på fest och behöva drämma till med ännu en lögn för att slippa bli påtrugad A känns inte okej för mej.
Men jag tror inte detta räcker för mej, känner att jag skulle behöva mer hjälp. Ska leta lite i trådarna, är lite intresserad av medicin- delen. Använder bara mobil nu, har ingen dator själv, så det är trögt att läsa igenom alla trådar...
God fortsättning på julen!

Tack Adde för din hjälp!

Fortsätter min "dagbok":
Just nu är det kaos. Jag känner skuld för vad jag än gör. För att jag inte öppnade dörren idag när han säger att han inte druckit (verkade inte normal), för att jag kallat på polis, för att jag inte ger klara besked.

Ibland har jag istället skuldkänslor för att jag har gått med på att träffa honom ute på julafton Då sa jag att han kunde ringa mig idag, kanske gav jag honom falska förhoppningar.

Jag vet inte vad jag ska tro längre. Han är absolut inte stabil, planerna kan ändras 3 ggr på en dag. Men jag märkte ändå en vilja igår att prata med soc. (hoppas det inte bara gällde bidrag).
Tänker nu att jag ska avvakta om han avslutar avgiftningen och börjar med Antabus igen. Hur ska jag ställa mig till hans lugnande tabletter? Önskar jag kunde hitta en bra gräns för när han kan komma hem.

Kram
Miss K

För tredje kvällen i rad sover min sambo i soffan efter att ha druckit förmycket. Jag vet att jag är maktlös inför denna situation men det är jättejobbigt att bara titta på.
I går på julafton bad jag honom om en vit jul, med tanke på barnen.."de får väl gå ut i snön", svarar han. Efter det förklarar han åter hur dum i huvudet och hur sjuk jag är, att jag trycker ner honom, att han inte vet vem han är i mitt sällskap, att jag är för fin för honom, att jag är en bortskämd jävla skitunge, att jag äcklar honom och att han hatar mig.... Åter drar han upp min otrohet och använder det som vapen.
Jag vet ju att det inte är lönt att ge sig in i nån diskussion när han druckit, jag känner bara att jag önskar att hans kropp säger ifrån och han slutar dricka snart (han orkar inte hur många dygn som helst) så att jag får chans att tala om mitt allvar i att inte vilja leva i detta längre.
Han lyckas återigen att ge mig fruktansvärda skuldkänslor. För ett år sedan idag tog jag barnen och flyttade hem till min mor och far...på nyårsafton några dagar senare kom jag hem igen- han lovade då att han skulle söka hjälp för sin alkoholism senast i maj-12.... Inget har hänt av detta löfte- nu spelas förra julen upp igen-som en repris. Skillnaden är nu att jag bor hemma men har bestämt mig för att nästa gång jag flyttar gör jag det på riktigt. Men som sagt, det går inte att prata med en berusad människa. Han straffar mig, tycker att han har rätten att behandla mig så här efter det jag gjort mot honom. Men barnen då, han finns ju inte där för de i detta tillstånd. Det gör mig så ledsen!
Min bror med familj kom hem idag och vi har skridskoåkning, skidåkning, fiske och bad på schemat de kommande dagarna. Jag ska försöka att fokusera på det och inte i vilket skick sambon befinner sig i.

..på dig... Hur mår du?

Sänder värme och omtanke..
Kram

...i lägenheten. Det är som jag trodde, här är suget stort o han började visa irritation redan halvvägs hit från paradiset! Tror han lyckades då i sig något starkt när jag åkte för att tanka bilen. Magontet kom tillbaka som en sten i botten, ligger där nu likt posthögen innanför dörren! Tyst, stilla, orörd och väntar på nästa drag!
Imorgon tar vi oss härifrån igen...min nuvarande tröst...

Kram på er alla med önskan om frid!

Adde, du har hjälpt mig/oss mycket! Tack!
Glad jag hittade hit, men att det bara är 3 veckor sen jag skrev första gången förvånade mig.

ju faktiskt bara se positivt på att du hittat hit och sökt hjälp :-) Alla gör inte det !

flygcert, hur går det för dig?
Hur mår du idag?

Vi är många som tänker på dig. Kram!
/H.

Snälla flygcert, har du läst "flickan med svavelstickorna". Din historia påminner om den. Men du får inte dö, du måste tillsammans med din flicka söka hjälp. Han kan inte ta henne ifrån dig. Det är du som har rätten på din sida. Jag hoppas jag genom telepati kan ge dig lite styrka.

Jag har varit medlem i 3 veckor och 3 dagar!

Det känns som år!!!
Mixad känsla, det är ju både positivt och tragiskt!

Kram på er

...enkel av typ under hundbehovspromenader. Underbart!
Jag flummar också dagligen, det har jag gjort så länge jag minns, och de där tankarna är oftast inte fullständiga vid tillfällena de dyker upp. När de blir för lummiga försöker jag sätta ord på dem, kanske framför kaffekoppen eller mot spegelbilden. Då skalar jag bort lager efter lager för att försöka komma till kärnpunkten i tanken.

Berikar läsa hur du sammanställer dina tankar och ord. De har djup och seriositet, jag läser såklart med mina ögon, min personlighet och mina erfarenheter. Många eftertankar men även leenden bjuder du mig. ibland ser jag en mungipa uppdragen lite försiktigt som ger ett skimmer i ögat. ;)

Tryggt att ha dig här på forumet tillsammans med alla andra kloka!

Ta väl hand om dig och din familj.

Närmast i mina tankar finns fortfarande flycert....oroande....vi har alla en plats här på vår jord, ibland är det så svårt att hitta var man hör hemma.

...enkel av typ under hundbehovspromenader. Underbart!
Jag flummar också dagligen, det har jag gjort så länge jag minns, och de där tankarna är oftast inte fullständiga vid tillfällena de dyker upp. När de blir för lummiga försöker jag sätta ord på dem, kanske framför kaffekoppen eller mot spegelbilden. Då skalar jag bort lager efter lager för att försöka komma till kärnpunkten i tanken.

Berikar läsa hur du sammanställer dina tankar och ord. De har djup och seriositet, jag läser såklart med mina ögon, min personlighet och mina erfarenheter. Många eftertankar men även leenden bjuder du mig. ibland ser jag en mungipa uppdragen lite försiktigt som ger ett skimmer i ögat. ;)

Tryggt att ha dig här på forumet tillsammans med alla andra kloka!

Ta väl hand om dig och din familj.

Närmast i mina tankar finns fortfarande flycert....oroande....vi har alla en plats här på vår jord, ibland är det så svårt att hitta var man hör hemma.

du klarade julafton med dess triggers. Bra idé med en bok, jag skriver också ner lite hur jag mår, så skriver jag också här, för min egen skull. Jag kan trösta dej med att ångesten försvinner, skammen och skulden blir lättare och lättare ju längre tiden går. Det enda vi kan göra för att försonas med det förflutna är att se till att framtiden blir bättre. Det är NU som gäller. Det som varit kan vi inte ändra. Jag försöker se det som en del av min mognadsprocess, att jag kanske behövde det för att växa som människa. Jag tänker alltmer sällan på det som var. Du är duktig, du klarar det här. Det kan behövas många försök men en dag har man fått nog för gott.

Jag städade just lite lådor och hittade ett papper som jag tror kommer från Women for Sobriety eller nåt sånt. New Life Acceptance Program. Punkt nr 9: "The past is gone forever. No longer will I be victimzed by the past. I am a new person".
Vi är inte längre offer för det förflutna. Ha det så skönt!