Senaste kommentarerna i forumet

Måndag morgon, hoppas det gått bra för dig i helgen. Det brukar kännas bättre på måndagen då.

Jag läser dina rader om Filosofiska rummet. Även Marias reaktion på samma rum. Det ÄR en bedrövlig stämning därinne just nu...säkert inte vad frk Nynykter hade i tanken. Det värsta är att jag till stor del har skapat denna stämning. Anar att du har rätt. Skapandeprocessen är viktigare än resultatet. Men jag får leva på minnena...när vi hade det riktigt bra där inne. För det hade vi! Sen förstörde vi (jag)...tycks ligga i människans natur.

Jag tror att det blir bra mt! Jag tror verkigen att det blir ok när du har trappat ner. Ett par tuffa veckor när du acklimatiserar dig i din nya tillvaro...och sen blir det bra! Du har det i dig...att skapa gott. Så ser jag det. /R

Igår tänkte jag mycket på mina prioriteringar. Igen. Hur jag väljer att använda den tid jag har och hur stor plats forumet ska få ta i mitt liv. I början av hösten skrev jag korta noteringar och sammanfattade men det räckte inte - utan att jag alls kan reda ut vad det betyder... behovet av att skriva mera, vilket betyder tänka djupare, återkom. Tänka djupare och fästa på papper, ja.

Nu är det den tiden då allt ställdes sin spets. För några veckor sen genomlevde och återupplevde jag en del av de mest smärtsamma erfarenheterna. Nästa helg blir pepparkaksbaket - den verkliga minnesdagen och på onsdagnatt är mitt två-års-jubileum - småskrattar faktiskt.

Den hemskaste natten och det bästa utfallet - bättre än jag nånsin kunde tänka mig.

Har besökt Filosofiska rummet - det är trist stämning där nu... Kanske precis så det ska gå... I den sanna leken är skapandeprocessen viktigare än resultatet och övergångsobjektets funktion är att bli obehövligt.

Allt finns och jag bär det med mig. Alltid och överallt. All Tid och Över Allt. Ja.

Läste Berras söndagskrönika och blir varm av lycka. Minns hur vi möttes här för två år sen och är så glad att han finns kvar - i precis rätt form och format. Så känns det.

Jag vet verkligen inte om jag vill möta forumfamiljen irl. Om något blir fel har jag förlorat mycket. Forumet är en kravlös plats där jag kan vara helt på mina egna villkor. Människorna här är dem jag möter genom det de skriver på raderna och det jag läser mellan raderna.

Så viktiga är ni - och jag kommer att behöva forumet fortsättningsvis. Jag behöver ha tilliten kvar. Jag vet inte idag.

Nej, idag vet jag inte det. / mt

för ro och vila och eftertanke... En plats för möten, en plats som tillhör alla och ingen... Det var Filosofiska rummets idé och funktion - så tror jag Nynykter tänkte när hon skapade rummet och vi inredde det tillsammans.

En plats där det är högt i tak skrev hon också - men samtalen har mestadels varit lågmälda. Oftast har vi varit tysta härinne.

För mig har Filosofiska rummet varit platsen där jag alltid hittat forumvänner eller värmts i spåren efter dem.

Idag tittar jag tillbaka och tänker att det viktigaste är att vi hade förmågan att skapa Filosofiska rummet tillsammans... Tillblivelseprocessen är viktigare än resultatet och gemenskapskänslan lever i minnet.

Allt har sin tid, allt är i förändring och ska så vara.

Allt gott alla vänner - idag dricker jag kaffet hemma och gläds åt adventsljuset.
Ni finns i mitt hjärta och i mina tankar. / mt

Härligt Berra! Du är en av de första jag mötte här på forumet. Fint att du finns kvar och delar med dig. Förebild och inspiratör. Kram! / mt

Om man törs köra.
Pigg och glad, lilleman har krypit upp mellan
mamma och pappa och snusar sött.
Snart dax att kliva upp och yta sig till das arbeit.

Godmorgon alla glada, och även ni som
Kämpar. Kom igen, det gör skillnad!
Ha en härlig dag nu!
/A

Gör att jag känner mig ÄNNU tryggare i mitt nyktra val.
Tack!
/A

..två på forumet...

och jag summerar, 1832 dagar utan alkohol...
Har jag en längtan?, nähejdu, det blir bara lättare och lättare..

Varje helg som går blir bara bättre och bättre, jag och min familj försöker njuta så mycket det bara går, och det ÄR njutbart..
Senaste helgerna har vi försökt göra "hotellfrukostar", mycket gott och fint uppdukat med levande ljus
och i morse stod grabben och jag och gjorde färskpressad apelsinjuice på 3 kg bappelsiner,
det blir ungefär 1 glas på två apelsiner, härlig vitamininjektion, och ett knallgult skum.
Kylde av den i den minus 10 gradiga snön utomhus, så det isade om tänderna...
Kaffet var starkt, hett och gott, perkulatorn gör sitt...
Och gav efter för barnens favorit, fattiga riddare...
Frugan gjorde slut på gårdagens förrätt, en hemmagjord lyxig räkmoja på en äggmacka..
Tillsammans satt vi där alla fyra med snart vuxna barn, och bara njöt av morgonen, i morgonrock.

Helgen har varit fullmatad med aktiviteter, allt ifrån fotbollscup där jag har varit huvudarrangör,
till en rejäl städning av huset så man slipper snubbla över dammråttorna...
Ni vet när det har hunnit grott igen så mycket att man ser hur dammråttorna slinker in i dammsugarmunstycket med en slörp och de långa hårstråna slingrar likt ormar på golvet,
en äcklighetskänsla likväl en härlighetskänsla på samma gång, sedan en våttorkning av golven där alla gamla fläckar ifrån läsk & kaffe försvann i en grå sörja av rengörningsmedel och vatten...

Hela huset luktade underbart gott och nystädat och vi kunde sätta oss svettiga efter fyra timmars hårt arbetande, där till och med gamla chipsrester och popcorn hade sugits upp ur soffan..
Man var inte så sugen på att gå ut och skotta uppfarten och islossa bilarna efter detta, men
det måste ju göras, kallt & bistert ute, och de som säger att det är friskt ute är sjuka!

Till kvällen tände vi massor av ljus och gjorde tillsammans en jättegod middag, en grytstek på ytterfile, klyftpotatis och en sås på höstens frysta trattkantareller.
Till detta hade jag hittat en fin champagneflaska
av en alkoholfri cider på Ica som jag och ungarna delade på,
frugan fick provsmaka och kasta två eller tre stycken gamla Bib'ar som hade blivit sjaskiga i smaken.
Jag log och tänkte, det där är inte mitt problem, det är hennes...

Mätta och belåtna lade vi oss i soffan för att kolla lite på TV'n medan diskmaskinen gick,
vi somnade på stört, men det gjorde ingenting...

För vi har njutit av vartenda minut av helgen, morgon, middag och kväll...
Det gjorde jag aldrig förr, då räknades bara helgen efter det att man hade fått korka upp första flaskan, varje dag...

Små ting blir större om man tar bort de stora giganterna, stora klossar hindrar de små...

Nu släcker jag det första ljuset i adventsstaken, bär ut de kletiga glöggmuggarna till köket,
tar med mig katten till sängen, och slutsummerar den här helgen, allting gott, jag lever!!!

Berra

...tror jag att det kan stämma att det är det ungarna gör. Kanske är det lite test för att se att du håller hela vägen? Att de kan lite på dig? Jag läste nån artikel i morse om fosterbarn: att det ofta är en eller ett par "smekmånader" sedan börjar barnen "testa" den nya familjen och det är då det ofta blir jobbigt och gäller att stå ut. Kanske är det något liknande här, barn är ju duktiga på att testa! Min äldsta dotter ville helt plötsligt sova hos mig i lördags, maken var inte hemma.

Kan du prata med din make och be honom "flytta på sig lite". Att du behöver lägga din energi på att bli frisk och på att ta vara på barnens behov - han ser väl också att de behöver dig kantänka?

Och vad bra att du såg det omysiga där på restaurangen!! De vill ju har vår tid barnen, det är det värdefullaste vi kan ge dem tänker jag ibland!
Själv var jag uppe och bakade pepparkakshus med ungarna i morse - det är så skönt att vakna pigg och o-bakis!

Kram!

Hej! Din historia är verklgen speciell! Du verkar ha en enorm kämparanda i grunden. Och det att du gillar att läsa. Det gör jag med. Och det är gott med te.Att läsa är att leva många liv sa Astrid Lindgren.Du klarar att tänka på annat än alkohol.!:D Kram

Hej Annika! Det kunde varit jag som skrev ditt brev" tjugo år ihop och tre fina barn" och flera glas vin i soffan varje kväll.Säg nej tack nästa gång du tror du ska till Systemet. Unna dig en lyxig flaska fransk cider "Ecusson" finns på Hemköp för 35 spänn. Den är inte äckligt söt utan smakar äpplen. Jag har inte druckit alkolås på tre veckor nu. Känns så skönt! Klar i knoppen och pysslig hemma har jag blivit som en liten tomtegumma! Och stolt över mig själv!! Känner mig inte ensam längre heller, bara glad över mitt vackra liv. Det är så SKÖNT att slippa alkoholen!!Tycker plötsligt att alla omkring mig ser bakis ut...he he...

Tycker jag hela den här tråden är, har väldigt svårt för att låtsas vara i ett rum som inte finns, men märker att många gillar detta rum.
Tråkig stämning verkar det vara också, nej, här stannar inte jag.

vad roligt att det känns bra! Jul och nyår kan säkert bli lite svårare att hantera men vi får lägga upp nån strategi. Jag själv har faktiskt bestämt mej för att gå på firmans julfest i år. Jag tar bilen dit men oavsett det så känner jag att jag kan stå för min nykterhet. Med stolthet. Julen blir inga problem men nyårsafton. Då är det vår tur att ha nyårsfest med två andra par. Hemma hos oss kan jag inte skylla på bilkörning. Jag vet att jag inte ska dricka, funderar bara på hur jag ska lägga fram det. Men faktum är att det är min ensak och inte andras problem, eller?

Kalla, skönt att det går fortsatt bra. Lycka till i din egna lägenhet.

halvåret gick på ren vilja och då går ju liksom kraften ur en när man dräneras ur.

Jag kom till en punkt när jag kände att jag för min egen nykterhets skull var tvungen att stämma i bäcken och sökte samtalshjälp. Jag fick remiss rätt snabbt till en psykolog och jag med mina tidigare erfarenheter av dem var rätt negativ från första början. Men det visade sig att vi var väldigt rätt tillsammans, allt stämde och hon har den förmågan att ställa de rätta frågorna så det funkade fint. Hon var till mycket stor hjälp för mig. Jag kan nog påstå att hon har en stor del i att jag finns kvar här.

Vi sökte tillsammans familjerådgivning via kommunen och det var ingen hit. Vi hade först en äldre kvinna som gick i pension och så provade vi en man som var rätt värdelös. Både hustrun och jag var eniga om att sluta gå hos honom för han gav inte ett smack.

Efter mitt bottennapp så har jag långsamt, mycket långsamt, byggt upp min självkänsla igen. Den kan vara lite skakig men jag vet hur jag funkar nu så livet återvänder sakta men säkert.

I min nykterhet och i AA har jag fått lära mig termen att "Lämna över" dvs att inte slåss mot väderkvarnar utan se vad jag kan påverka. Jag kan inte påverka henne utan låter henne ta besluten som krävs och väntar helt stillsamt på att hon ska komma fram till nån form av väg ut från det här.
Jag vill ha henne kvar men, som sagt, beslutet ligger hos henne.

Det finns materiella ting av högt affektionsvärde med i bilden och även ett av våra barn som är direkt beroende av vad hustrun tänker sig att göra. Och hon har blivit varse det nu, så var det inte från början.

Min mycket svaga plan är att under våren sätta ner foten, om hon inte själv tar upp tråden igen, och säga hur jag vill ha det. Jag har funderat mycket och hittat en väg ut för mig och som passar mig och som även är ett alternativ för dottern. Det händer en del annat under vintern som jag vill ska ha sin gång först, sen tar jag steget.

Jag har en överblickbar tid kvar i detta livet och den tiden vill jag tillbringa med någon som ser mig som människa och som kan älska mig för den jag är. Som ser mig och som vill kramas och kelas.

Jag tycker nog att jag är värd det.

känner igen mig i det där med att vara kvävd och att det kan vara farligt för mig. Tack för att du påminner mig Maria !

Precis så där har jag känt mig, Sorgsen. Den ständiga kampen mellan hjärta och hjärna, mellan hopp och förtvivlan.

Du beskriver klockrent hur det är att vara anhörig till en alkoholist. Verkligen!

Var rädd om dig!
/H, som faktiskt har lyckats få hjärtat och hjärnan tillbaka i samklang.

Uppmärksammat att för mig är känslan av att känna sig kvävd farlig. Då sätter papegojan fart.

Kan jag tänka mig, jag drack ju vin, det blev mitt andningshål.

Som du säger så ruckar man sina egna önskningar mycket när man har barn. Det som har varit jobbigt med att ha det som jag har det är att mitt ex skulle ha barnen alla ledigheter. Det var tvådelat, dels var det så förbaskat skönt att få vara barnledig och få en liten stund att bara vara jag, men samtidigt jobbigt att aldrig få ha den roliga biten med barnen när man är ledig, utan bara ha vardagen med dem.
Det var också frustrerande att måsta planera sommarsemester så att det inte krockade med hans, så det blev sällan den period jag egentligen ville ha.

(Detta var efter ett tag, tyvärr var jag oerhört patetisk i början och bara satt och tyckte synd om mig själv när ungarna var borta och kände mig halv, och drack vin).

Jag har ändå haft tur, mitt ex är en väldigt vettig man och vi har inte haft några ouppredda känslor emellan oss, även om vi inte har spec mycket kontakt så kan alltid ringa varandra om det är något.

Det är några år som exet fortfarande har rätt stor del i ens liv, men det minskar i takt med att barnen blir stora och man får tillbaka kontrollen i sitt liv.

Mina åker inte längre varje lov, eller inte hela loven. De vill bara med kompisar, och idag tar jag sommarsemester när jag känner för det, barnen åkte bara en vecka denna sommar. Inte för att de inte gillar sin pappa, utan de har inte tid tycker dem.

Men just nu känner jag mig kvävd, barnen vill att vi gör allt tillsammans och jag vet inte om de omedvetet försöker ta igen tiden som inte jag gav dem förut.
Har även en make som pockar på uppmärksamhet och tycker att jag blivit en "kärring", men jag orkar inte. Känner stort behov att bara få vara, och göra sånt jag tycker är kul.

Men nu tog jag lite egentid och svarade dig.
Vet dock inte om du blev så mkt klokare.
Kram!

Du tog ett beslut som jag tror är riktigt. Barnen kanske inte verkar så glada, men dom får chansen att träffa sin mamma och släkten i Sverige och vem vet, kanske det blir en riktig solskens historia i slutändan. Du har ju också parerat med backup och standby om det skulle skita sig. Själv åker jag hem till Sverige mellan Lucia och Nyår och skall bara fira med min gamla morsa och kanske också min slashas till bror dyker upp också. Men det får gå, om han är tillräckligt nykter. För det kommer bli ett firande i nykterhetens tecken och jag ser faktiskt fram emot ett firande utan en massa måsten. Min mamma är gammal, precis som din farmor, och jag vet att hon kommer att glädjas över att jag prioriterar henne. Vi måste ta vara på dom stunder vi har när vi kan vara tillsammans, för när dom är borta är det för sent och dina ongar har ju alla mojligheter i världen att göra vad dom vill senare i livet. Frun har prioriterat annat, och föredrar att vara i sitt hemland med sina släktingar och det får hon väl göra om hon vill, men jag kommer inte att låta detta inverka negativt på något sätt utan kommer också att prioritera vad jag vill och det kommer att inkludera att åka runt och besöka mina barn och deras respektive. Bara för att jag äntligen har fattat vad som är viktigt här i livet.

Jag tror också att du kommer att få en välbehövlig vila efter allt ståhej. Inga ongar, kärringar, rivjärn eller barnskötare. Bara ett efterlängtat lugn innan det är dags för nya tag.

Ha det Gött

VV

du kan också ringa AA´s jourtelefon
http://old.drogportalen.se/Rad-och-stod/Jourer/Anonyma-alkoholisters-jo…

Här på alkoholhjälpen kan du hitta information, göra självhjälpsövningar eller diskutera med andra via forumet, vilket många tycker är ett bra stöd. Om du vill prata med någon mer direkt eller få kontakt med en professionell rådgivare så föreslår jag att du ringer alkohollinjen.

/magnus
alkoholhjälpen

Alkohollinjen 020-84 44 48
Alkohollinjen är till för dig som funderar över dina eller någon annans alkoholvanor. Rådgivning sker per telefon och är kostnadsfri. Du kan vara anonym. Ring 020-84 44 48.

Nu ser jag saken med andra ögon, och tyvärr.............
Jag kan bara hålla med dig om att folk skiljer sig på tok för lätt.
Vind för våg, jag tycker du är duktig.

Kämpar som en toking och är verkligen tapper som inte ger upp.

Det vrider sig i mitt hjärta då jag sätter mig in i din situation.
Du är otrolig, jag önskar dig all lycka till.

Glöm inte bort dig själv i all veva.

Du är en oerhört viktig person, för dina barn, dig själv, för alla!

För din skull så hoppas jag detta löser sig på bästa sätt!
//A