Senaste kommentarerna i forumet

Hej Adde!

Kul att du skriver ner de 12 stegen här. Jag lovar att följa med i ditt skrivande. Själv skulle jag aldrig våga sätta min for på något AAmöte el liknanade. Fixar inte sociala sammanhang på det sättet.

Karin

De 12 stegen - Vad vinner jag?

2. Tro istället för förtvivlan

Jag började tro på mig själv och mitt liv i samma takt som alkoholen försvann ur min kropp. Jag insåg att jag har möjligheter att skapa och välja inriktning på mitt nya liv, att det är jag som gör valen och ingen annan.

När jag var aktiv så upplevde jag enbart förtvivlan över hur mitt liv hade blivit och hur synd det var om just mig som var så fast i mitt drickande. Att jag inte kunde dricka "socialt", att jag inte kunde sluta när den första klunken väl hade runnit ner i strupen, den förbannade ångesten dagen efter.

Idag har jag en tro på mig själv och mina medmänniskor. Det är skönt att kunna lita på mig själv, att jag inte ljuger för mig själv eller för andra. Jag behöver inte gömma något av mitt känsloliv idag, det är ok att skratta och gråta, känna med och motgångar, inte vara bedövad känslomässigt.

Det finns fördelar med att inte dricka alkohol !!

Tack Segaletta !

Ditt tillfrisknande Jag finns där inom dig ! Du är nog inne i en liten sorgeprocess och har gått vilse i ett tillstånd av självömkan. Självömkan är farligt för oss innan man lärt sig att hantera den. Jag själv kan absolut idka, fullkomligt frossa i, självömkan MEN jag vet idag att det är farligt för mig så jag stannar och njuter ett tag men ser sen till att ta mig ur det innan det går för långt.

Njut av den goda maten, jag har för mig att det finns en katt på området : Klappa den !! Tänk vad mycket du får lära och uppleva av de andra runt dig. Fundera på vad du fick uppleva för någon vecka sedan, allt positivt du kan kan komma på. Ta rygg på den mest positiva människa som finns i din närhet.

Svackan går över när du sköter om ditt liv och du märker att du är en viktig människa som gör avtryck hos andra. Du har definitivt något att se framemot på alla sätt inte minst den 9e oktober !!

Ta hand om dig vännen !!

Ps.Jag skickar ett lite mer privat mail via Fb till dig. Ds

Åh, vad härligt att se dig här igen! Välkommen tillbaks!

Hopp istället för hopplöshet.. Jag önskar att jag kunde känna hopp inför framtiden och glädjas för de små sakerna som gör vardagen. Men just nu är jag inne i en svacka (tror jag iaf), och tycker att det mesta känns meningslöst. Jag har t.o.m börjat fundera om jag verkligen vill leva nyktert... Var tog mitt tillfrisknande Jag vägen??!

Jag tycker att livet är urtrist och grått. Jag är sur och lättirriterad. Jag stör mig på människorna runt omkring och vill bara få vara ifred. Jag är otacksam...

Jag sitter med mitt fjärde steg och blir helt tom i huvudet, inte ett ord kommer ner på papper...

Jag är avundsjuk på tjejen som drog från ledigheten, direkt till a-lagarna på bänken...

Usch, jag vet att jag måste bryta detta på något sätt, men vet inte riktigt hur.

Segaletta - Nykter och drogfri, bara för att jag är på behandlingshem....

Tack !

Känns fint att se dig här.

Jag vill tacka alla som har saknat mig !

Speciellt vill jag tacka de som tagit sig tid att leta upp mig på Facebook och skickat trevliga små meddelanden om saknad ! Det som nu fick mig att tänka om vad gäller mitt val att fortsätta skriva här är Lilla Blås personliga meddelande som var fyllt med kärlek. Tack för det mailet !

Efter att ha varit på Gullbranna och mött många "färskingar", både alkisar och anhöriga, så påminns jag om vikten av att ha erfarna människor att lyssna på, fråga och inte minst lita på. Jag hade inte haft ett sånt fint liv som jag har idag om jag inte lyssnat på dem som gått före mig. Jag påminns om att identifikationen som uppstår mellan 2 alkisar är grunden för mitt sätt att hantera mina känslor i nykterheten, jag ser att jag inte är ensam och att det finns hjälp att få om jag ber om det.

Jag hade den stora glädjen att få träffa en vän från forumet och FB i verkliga livet på Gullbranna ! Lycka !!!
Jag fick ett inlägg på FB om vad man vinner på nykterheten via 12 steg av henne som jag tänker vidarebefodra, steg för steg.( Jag har inte läst runt på forumet nu så jag vet inte om hon har lagt in dessa vinster isf en repris)

De 12 stegen - Vad vinner jag?

1. Hopp istället för hopplöshet

Finns hur mycket som helst att skriva om den raden !! Men för mig har den betytt så mycket, jag inser nu att mitt gamla liv enbart var ett jagande på nästa fylla. Mitt enda hopp var att ha sprit hemma så jag klarade mig några dagar. Idag ser jag mitt liv som värdefullt och att jag har möjlighet att göra något bra för mig själv och min familj. Livet är förunderligt lätt att leva idag, visst det finns motgångar och allt är inte rosenrött, och jag kan bli förbannad ibland,men det är små problem mot den tid jag var aktiv alkoholist.

Idag är jag en nykter, stolt, alkoholist ! Och jag är nykter för min egen skull.

Ja var är du Adde,miss u
Vana,jag äter antidepp,sen ett par,år
vågar inte sluta än,känner mig för skör
jag har dock väldigt lätt att gråta,
så de hämmar inte mina känslor ,så tillvida
me jag vet ju inte riktigt ändå
hur det känns utan,har ätit de länge
druckit på de också,ingen bra kombo
men jag behöver de nog ett tag till
så marken jag går på blir lite jämnare
kram Måne

Jag har också Adde-cravings: ) Saknar dina rättframma inlägg!

ja var är Adde?Kanske ute o reser.På semester.
Era diskussioner om sk lyckopiller.jag började med de när min son fick problem i skolan o jag inte fick stöd ens från skolan,jag var förtvivlad o det löste inte problemen.Pillret hjälpte mej till att hitta bra lösningar,rent praktiskt,på problemen,jag har fortsatt med dem av bara farten o visst har jag alltid mått bra,haft samma känsloläge liksom vadsom än händer.
Slutade med dem för drygt en månad sen.
Vill kunna känna sorg,vanmakt,förtvivlan o orka med de känslorna fast det känns svårt att ta till sej.
Simma tusen meter ger rätt bra distans åxå till ett förtvivlat problem som känns olösligt......det finns andra sätt att lugna ner sitt sinne.Man,eller....jag då....vill inte knapra hela livet.

Adde, du är saknad!

För er som har TV4 fakta så rekommenderar jag er att titta nu! Programmet heter TV Junkie.

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article7539031.ab

http://www.uu.se/press/pm.php?typ=pm&id=1079

På grund av att jag alltid varit en brinnande själ och älskat att käfta med andra människor tänkte jag också kasta mig in i den här debatten innan jag går och lägger mig.

Precis som Mickey och kvinna-mamma skriver så är SSRI och tricycliska antidepressiva inga narkotiska preparat. Dessa fungerar genom att hämma serotoninåterupphämtningsreceptorer i hjärnan vilket gör att den, hos depressiva människor, underproducerade signalsubstansen serotonin inte återupptas och därmed får en mer balanserad nivå i hjärnan, i likhet med den som vi "vanliga" människor har.

SSRI kan möjligtvis ge vaga sinnesförändringar, men det är verkligen inga preparat man missbrukar på det sättet så som vi har gillat att göra med alkohol eller andra droger.

SSRI-preparat är inte narkotikaklassade.

Vad jag kan förstå att ni är kritiska mot är dock benzodiazepiner, opiater med mera som är kraftigt beroendeframkallande och rusframkallande medel. Läkare idag är dock betydligt mycket försiktigare med att skriva ut sådana preparat.

Sen har jag alltid varit en stark motståndare till att lösa sina (psykiska) problem genom medicinering ändå. Jag har alltid varit böjd åt det Freudianska hållet och tror stenhårt på samtalsterapi, personlig utveckling med mera och tror att det mesta går att överkomma om man jobbar med sig själv på allvar. Jag håller också med Billy till viss del om att man inte gör sig av med grundproblemet på samma sätt om man börjar käka tabletter. Däremot kan man under medicinering, precis som kvinna-mamma skriver, få bättre utrymme att bearbeta de känslor, händelser och möjliga trauman som gjort att man blivit deprimerad. Att rusa in i samtalsterapi eller samtalsgrupper är inte alltid det lättaste, det kan vara bra att få en skjuts på vägen. Så känner jag till exempel med min antabuskur just nu.

Tack!

http://www.namndemansgarden.se/seminarium-om-riskreduceringsmodellen-1

Har nog lagt ut länken tidigare men visar igen :
http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/inbjudanlm2010framsida.pdf
http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/lm2010program.pdf
http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/lm2010supe.pdf

Det finns ju faktiskt personer som blir deprimerade utan att alkohol är en del av problemet.

Intressant fakta finns på Beroendemedicin.nu.

Att alla har resurser eller får resurser till att "möta sina egna demoner" är en utopi.

Att förkasta alla sorters psykofarmaka och de människor som tvingas att använda det är en skymf enligt min mening.

Klart att det finns en farlig trend att skriva ut lyckopiller till alla, gamla som unga. Det är lättare och billigare för sjukvården och samhället än att ta tag i verkligheten.

Jag känner många, både genom mitt yrke och privat, som ätit icke-beroende framkallande psykofarmaka, värktabletter, antidepressiva, ja även benzo preparat och sömntabletter under kort period i samband med kriser och sedan slutat.

Att gå med svår - långvarig ångest ger bevisligen förändringar och skador på hjärnan (som syns på undersökningar). Om ångesten inte kan lindras på annat sätt än med hjälp av tabletter, vad är valet? Ibland behövs tabletter för att personen ska bli så stabil att han /hon kan tillgodogöra sig terapi.

Det finns väldigt många aspekter.

Lite skoj måste man ha i allt allvar :-) Och då syftar jag inte på att "verkligen" tugga i mig en karta lyckopiller!

;-)

Ha ha ha.. du är knäpp Mickey! :)

Jag ska tugga i mig en hel karta lyckopiller.. Kanske händer det något? :-)

Jodå, jag har mer aning än du tror. Men tänker inte debattera detta, det har så många gjort innan. Knapra på :)

Billy, du och Adde har inte en blekaste aning om vad ett som ni kallar det"lyckopiller" är. En antidepressionsmedicin är inte ett Benzopreparat! Det är heller inte som värktabletter (förr röd triangel) som bara får skrivas ut av läkare! Enligt ditt resonemang Billy så kan vi stänga ner varenda apotek! Ett SSRI-preparat är fullständigt ointressant för en missbrukare. Det är som att preparera en folköl med socker.

Att säga att man tar medicin som är utskrivet av en läkare känns förstås bättre än att säga att man tar droger som man köper av en langare... Nackdelen med det här är (enligt mina åsikter) att man aldrig blir av med grundproblemet. Eller "att möta sina demoner och göra sig av med dem en gång för alla" som Adde uttrycker det.