Senaste kommentarerna i forumet

YouYube har tagit bort filmen.

Den här bloggen får mig att känna hopp :

http://maskrosbarnorg.blogg.se/

** ler **

Just nu ett fint och sammanhållet nystan, inga spretande trådar. Lagom stort för att hålla i en hand.
/Fenix

http://www.youtube.com/watch?v=nhZ5qm4aY5k

Konstigt det där...men färg tänker jag, jag älskar gult.
Borde inte nystanet vara gult då?

Det är rött, intensivt rött... inte lysande utan mer som blod i olika snarlika nyanser.
Precis som du Fenix kan jag inte förklara varför.

Idag är inte trådarna lika trassliga.
Hur ser ditt nystan ut...?

Kramiz från Mie...

Spontant känner jag att mitt nystan har blå och gröna trådar. Vet inte varför och kan inte motivera det. Men trådarna är mjuka och ulliga. Hoppa du kan börja räta ut några av dina trådar.
Kram
/Fenix

Fenix...

Inte alltid lätt att veta vad som är rätt när kaoset tränger sig på.
Hänger som ett trassligt nystan ut trådar med olika val & vägar, jag drar i en tåt & inser att den inte leder ngnstans. Knutar överallt som inte går att lösa upp...
El gör dom det?
Om jag anstränger mej?
Kanske om jag släpper taget?

Tankarna virar in sig i nystanet när jag försöker förstå.
Ser att en knut har släppt sitt grepp.
Tråden börjar räta ut sig & valen lättare att välja.
Vilken färg har ditt nystan,
Mitt är rött...

Kram från Mie.

Kram Mie att du hittar rätt i alla dina val som du måste göra. Du verkar göra de bästa valen för det mesta.
/Fenix

Adde...

Tack för din cyberomtanke.
Dina ord gör skillnad.

Närpolis, maskrosbarn & rädsla...

Polis...tror han fick sig en riktig näsbränna av att träffa farbror polisen.
Kommer det här på ngt sätt att upprepas el att jag känner oro ska jag göra som du föreslår, ta kontakt med närpolisen själv.

Maskrosbarn... vore ju kanon om han var öppen för det, fick släpa honom till Trappan. Han vet att möjligheten finns men jag kan inte tvinga honom.

Rädslan... som du säger så är den en del av livet för alla människor.
Att ha upplevt rädsla på nära håll gör att jag är på min vakt, håller distans & avstånd.
Samtidigt som jag måste acceptera.
Bara vara i rädslan, trots att den håller ett järngrepp om mej.
Släppa taget.
Låta det passera...

Du har funnits här sen första dagen jag hittade hit till forumet.
Orden är viktiga & kloka.
Även om ögonkontakt inte är möjlig finns känslan där.
Du ser mej.
Tack.

Victoria...

Tack, dina ord värmer.

Många kramar från Mie...

Mie, du fantastiska, starka, älskvärda kvinna och mamma. Du är den bästa dina barn kunde få! Har inga råd att ge, men skickar dig en varm kram

Det är vid sådana här tillfällen jag saknar ögonkontakten.
Och det är svårt att sätta princip före person men ibland är det skönt att skippa mina regler och verkligen känna för en annans livssituation och känna att det är möjligt att bry sig via cyberrymden.

Jag tror också att jag har jobbat med mitt inre men det händer fortfarande att det kommer upp gammalt skit som jag förträngt. Jag har inte en susning vad jag har stoppat undan i min hjärna men uppenbarligen finns det gömmor kvar. Jag känner en familjeterapeut som har den där sällsynta förmågan att ställa de där frågorna som jag absolut inte vill ha men som gör så gott att prata om. Jag saknar henne ibland !

I vår kommun finns det närpoliser med uppgift att hålla kontakt med ungdomar och jag vet att de ställer upp med lite info på vänskaplig nivå för föräldrar och barn. Något för dig och barnen ? Alltså köra raka ärliga frågor och svar enligt vårt lilla tema prata, prata, prata.

"Ful"tänk : Har du kontaktat polisen på egen hand, och dokumenterat det, så har du försprång OM det händer att tant från soc får för sig att agera. Visar att du försökt att stämma i bäcken och göra vad du kan.

Har du inte kollat intresset för din äldsta att vara med på sommarläger hos Maskrosbarn ?

Rädslan finns alltid där. Vilken tröst,va'?! Jag tror att vi som har levt ett utsatt liv är mer mottagliga för den än andra som har ett "normalt" liv men jag tror också att vi har lärt oss att hantera den på ett mer förståndigt sätt än de som plötsligt blir utsatta för den. Jag har fått för mig att vi många gånger ser rädslan som en partner som hjälper oss till förnuftiga beslut istället för att rusa virrigt omkring. Vi samarbetar med rädslan. Och det ligger definitivt något i uttrycket att gå emot sina rädslor.

Proportioner ändras när vi växer, vi blir starkare & klokare med åren, vi kan handskas med problemen på ett annat sätt, vi blir mer och mer lik myrorna som kan bära många gånger sin egen vikt men proportionerna är helt annorlunda nu.

Unna dig lite Thaimassage, Mie, och njut av vilan och sinnesron den skänker !! Du är värd det !

http://www.youtube.com/watch?v=qVptOaXOkM0

Bäst jag häver ur mej ordentigt...

Var på kalas hos barnens ena kusin ( på deras pappas sida)

Pappa kom inte... gick inte att nå per tel, farfar kom... körde , så han var ju nykter.
Hans händer darrade & skakade... han åkte efter någon tim.
Abstinensen var nog för stor.

Det finns en del som ligger i mitt undermedvetna.
Gnager.

Samtidigt som jag lägger över deras beteende i deras egna händer, gör det ju fortfarande ont att se.
Det gör ont att inse att barnen har så mkt alkoholgener.
Visst... arv & miljö... nu är miljön borttagen... men arvet återstår.

Pratar väldigt mycket om det särskilt med min snart 14-årige son.
I hans ålder hade hans pappa redan alkoholdebuterat.

Min minsta har beslutat att han vill börja på Trappan igen...

Inser att det finns saker som bubblar under ytan trots att vi tycker att vi jobbar med det.
Jag tycker att jag har hittat ett inre lugn.
Tycker att jag har accepterat.
Tills det kommer någonting som rör runt i mitt inre.
Vänder upp & ned på tankar & känslor.

Rädsla, det finns en enorm rädsla...

Fortf efter så lång tid (flyttade för 1½ år sen)... finns det en rädsla.
En rädsla över vad som kommer att hända om saker i livet inte går åt rätt håll... el om saker missuppfattas av fel personer.

Kommer jag att få leva med den här rädslan hela livet?

Små saker blir väldigt stora, svåra att hantera.
Konstigt... för jag känner mej så mycket starkare & klokare.

Kram Mie.

anmälan...
anmälan...
anmälan...
anmälan...

fan fan fan... vad händer om det blir anmälan...

Han har inte råd att göra tonårsmisstag pga sin pappa. tyvärr, vi finns redan i soc:s register.

Jag känner den där välbekanta illamåendet inom mej... ångesten...
Känner att vi har ögonen på oss, jag som förälder måste överbevisa att allt är sunt & bra här.

Vi pratar länge när han kommer hem, om att han inte får ljuga, sanningen kommer alltid fram förr el senare.
Plus att han måste tänka först & handla sen inte tvärt om.
För blir det en anmälan så kan det ju mkt väl bli så att det blir utredningar hit & dit, om vi har otur så kanske soc bedömmer att jag inte kan hantera situationen & han måste flytta till fosterhem.

Han är 14 år snart & kommer inte att kunna göra misstag... för dom har redan hans pappa gjort.

Gör så ont i mej, att vi aldrig kan slappna av på riktigt.
Jag ser mej om över axeln hela tiden, är på min vakt.

Försöker att förklara & prata,prata,prata....

Bara att inse... vi har inte samma förutsättningar, vi har inte noll på kontot...det är redan mer än halvfullt.
För barnens pappa är missbrukare av alkohol & droger...

Mie...

oj råkade skicka iväg...
forts kommer....

Hej Adde...

Känner tårarna bränna när jag läser din enkla fråga, har på senare tid inte tillåtit mej att känna.
Har inte svarat ärligt när folk har frågat.
Allt är bra... borde ju vara det, eller hur?

Det som hänt nu är att min stora son... snart 14, har fått utegångsförbud efter kl 21.00. Vardag som helg.

Jag är så rädd för samhällets stora forskande öga.

Han ville en kväll stanna hos en kompis & titta på film... men det gjorde dom ju inte... han & polarna hade tagit raketer hos en av kompisarna & gått ut & ställt sig vid en gångbro & skjutit raketer över bilarna.

Jag försökte nå honom under kvällen men hans telefon hade frusit.
När jag var påväg ut för att leta så ringer polisen hem till oss.
Säger att jag har din son här, vad vill du att vi gör med honom?
Dom kommer undan med en varning vi anmäler inte det här...

Anmälan....

En liten mening som slår mig : Min nykterhet är inget jag fått. Jag har förtjänat den !

Hur mår du Mie ?

jag citerade i ett annat forum just den här krönikan. Han skriver så bra!

http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.1835741/marcus-birro-m…

Tycker jag om !! Speciellt stycket om vanans makt. Det är viktigt att tänka på.

Tack Marcus !

http://www.namndemansgarden.se/documents/Reflektion0901.pdf

http://www.namndemansgarden.se/documents/Reflektion0803_Special.pdf

Sidan 3 och 4 Det andra är lite sent kanske !!

Groovshark finns oxå... gratis det med.
behövs ingen invite...

Inte lika bra som Spotify men helt klart värt att testa. http://listen.grooveshark.com/#

Finns tydligen en genväg till Spotify... Slempa.com
Vet inte om det funkar men kanske värt att testa.

Kram från Mie som nästan alltid har musik på... (O=

Spotify.... där finns nästan allt.

Helt gratis.
Tyvärr måste man ha en "invite" för gratisveriationen.
Men... man kan ställa sig i kö för en på deras sida tror jag.

Det finns galet mkt bra musik där ute. Många guldkorn.
Vill gärna dela det med er på forumet.

Kram från Mie...

Hur i jösse namn hinner du leta reda på all bra musik ??? Tex Melissa H är ju artist på stark framgång, tydligen, och har gått mig helt förbi !!

Tack för hjälpen !