Senaste kommentarerna i forumet

Jag började inte räkna dag 1 och slutade tvärt utan det tog tid och många "försök" att dricka normalt, men min resa började när jag loggade in här och bestämde mig för att jag ville ändra mig. Ta hand om dig!
Sommar

Nej, det är svårt, för att inte säga omöjligt. Vi har så olika mycket i bagaget, olika utgångspunkter och utvecklas åt olika håll. Minsta gemensamma nämnaren är ju ett problematiskt förhållande till alkohol. Det skrämmer mej lite att min nykterhet skulle kunna ställa till det i mitt förhållande till min älskade sambo. Han kommer förmodligen fortsätta med sina fredags- och lördagsöl, men han blirju inte dum eller så när han dricker, bara trött, så tills han kommer på bättre tankar får jag väl försöka låtsas som att det regnar, hålla mej ifrån pekpinnar och bara föregå med gott exempel.

Känns så bra när man läser din tråd från början, det har hänt massor! Det känns tillförsikt och ro när man läser nu. Kramar till dej, Tilde!

Visst är glad i min doktor. Hon är bara en "vanlig" husläkare. Ingen psykdoktor...men vi fick verkligen så bra kontakt så när hon föreslog att vi skulle ses igen...var det bara; Yep! Dessutom praktiskt...blir jag sjuk i en "vanlig" fysisk åkomma så finns hon ju där då med.

Barnuppfostran; Usch ja, det är svårt. Men jag försöker se dem mindre som barn och mer som människor. Just det där med konsekvenser...funkar nu när de är i åldern "tänka själv". I stora killens fall tror jag att det är hormonerna som spökar...han är ju snart man. Snart 14...i vissa kulturer är han giftasvuxen ;-), medans här i väst blir han behandlad som ett småbarn. Tufft! Ha en skön dag...Trollis och resten av de "Tilltufsades skara". /R

PS: Det har skett ngt underligt i samtiden. När jag var 16 år (44 snart) så reste jag runt i Europa själv, eller med jämnårig flickvän. Inte en chans att min grabb skulle fixa det utan att ringa, sms:a., maila hem om pengar och det ena med det tredje varje dag. Dessutom skulle väll flickvännen blogga hela resan. De kan så mycket...men bara på pappret liksom. Hur kunde vi låta det bli så? Söndercurlade? DS

lite "tom" och kanske distanserad - trots att jag på några plan är väldigt nära mina känslor. Min stora omsorgsfullt nedpackade gråt är närmare än ... jag vet inte när... God gråt som jag kan dela med mannen. Det händer ganska mycket omkring som påverkar mig - kanske kan återkomma till det i helgen när jag har mera tid att sortera tankar och känslor. Mullelivet är gott och det är det viktigaste. / mt

Du skriver väldigt vackert Tilde. Både om skörhet och att finna sin "egen väg" till att förändra sitt drickande. Just den där egna vägen tror jag är livsviktig för att en förändring verkligen ska kunna ske. Att inte hoppa på första bästa "tåg". Att inte titta på X som det går så bra för...och sedan bygga på ångest, ledsamhet, skam och varför-kan-inte-jag-känslan. Stark är du som vågar "tänka själv" (lånat från Trollis). Att våga vara skör.Kram/R

blir några "gamla"... tycker mig ha sett det mönstret under mina snart två år här. Jag tror att "vi" som stannar kvar här (ett tag) har betydelse - för mig gav det väldigt stort hopp att se att det fanns människor som blivit nyktra och att få en "kontakt" med dem.

Problemen att ändra semester- och efter-helgenmönstret är välkända liksom barns oro inför sommar- och jullov. Visst är det tragiskt:(

Tack för morgonhälsningen Dompa - jag är åter i arbetshetsen och många problem ska lösas. Känner också tydligt att jag håller på att byta roll och att jag söker nya livsvägar. Det är också en livskris - apropå hur du funderar över ditt liv. För min del en helt naturlig livsomställning - efterlängtad men inte alls enkel. Det var fint att du mötte en klok och bra doktor.

Med önskan om en bra dag - till Dompa för dagen i Suomi - och till alla andra medvandrare! / mt

En tanke bara. Kan det vara årstiden? Att så många kraschar efter semestrarnas drickande och sedan har svårt att lägga ner när vardagen ska hanteras igen? När man inte längre "får" dricka varje dag? Tror att det kommer bli en ny topp i Januari efter helgerna. Tyvärr. Kan redan "se" jul och nyårsfirandet i vissa hem :(. Ledsna barn, uppgivna partners (oftast kvinnor?), misshandel och sedan massjukskrivningar som följd. Varje år. Jag förstår vad du mt, trollis och Stigsdotter syftar på...med mer resurser. Men jag fattar verkligen inte vad man kan göra...så länge de sjuka själva vägrar att se.

Ja, nu var även jag här och negga lite på morgonen...när det enda jag faktiskt ville var att önska mt en riktigt God morgon och en fin dag! Ha ha, ja...vad man än säger om oss alkies...vi är en munter skara ;-). /R

Du har redan fått två kloka svar, jag vill också skriva några tankar. Först: Du har kommit ett gott stycke på vägen när du ser så tydligt vad som händer! Kanske det viktigaste att du ser vad som händer med dig och du vill ändra mönstret. Kanske du kan berätta för din man - utifrån dig - att du ser och känner igen ditt "nötiga beteende" och att han blir tyst. Att du inte vill ha det på det sättet, att det beror på att du vill väl men vet att det inte är en bra väg.

Fortsätt ditt tillfriskningsarbete - sök upp Al-anon och/eller annan hjälp. Fortsätt skriva här hur det går för dig.

Också jag och mullegubben har fortsatt vårt gemensamma liv. Han var (som du kanske läst) nykter "med vita knogar" länge och jag förstår verkligen inte riktigt vad som hände när han verkligen blev nykter för sin egen skull. Jag bara accepterar och tar tacksamt emot allt gott som finns i livet nu.

Lycka till på vägen! / mt

Rullskidor (farligt?)funkar nog lika bra som åsna. Skönt att du har bestämt dig för att inte lämna oss! Saknat dina lite smått bisarra uttryck. Kör du på din gräddvita linje...den lite mörkare har ju en tendens att kunna bränna ut oss. Speciellt i samband med för mkt arbete, resor och möten. En del av oss har lite halvfarliga jobb. Halvfarliga för oss som inte riktigt fixar alkoholen till hundra. Själv har en finsk kollega ( är i Finland just nu ) bjudit in mig på en äkta finsk sauna ikväll. Äkta finsk...låter bra...varmt och vått och Kosken kanske ;-). Skippar det sista...men karln vet att jag är alkis. Var tvungen att berätta...annars kommer du inte långt i nykterheten här i "de tusen flaskornas land". Ha det! /R

Haft en hektisk tid, resor Möten och åter massor med arbete! Gräddvit nja kanske lite åt det mörkare hållet.
Jag har inte lämnat er ni finns i mina tankar dagligen!
Nu har det lugnat ner sig lite, så nu ska jag hoppa upp på inte åsnan kanske men rullskidorna ska fram och gymkortet är fulltankat! "så nu är det bara o åk"
Kommer att ta mig tid att läsa många av inläggen på forumet. Och hänga med i trådarna …

// Paron// ;)

Vad glad jag blir av att läsa att du lever ett alkoholfritt liv, för din skull!
Jag har inte läsa hela din tråd, och kanske har du skrivit om hur det går med vänner och vane-aktiviteter, men hur går det?
Jag läste att du har barn, men har du sambo/fru också? Hur tar hon detta?

En varm, uppmuntrande kram från någon som önskar att henne make tog detta steg.

Jag måste nog läsa den, känns som jag fastnat i godisfällan igen.
Minns att jag blev pigg när jag drack alkohol, kunde inte fatta varför andra blev så trötta.

Därför att det är så droger funkar :-) Så enkelt och så svårt. Alkoholproblem är såklart komplexa, kan nog bero på många faktorer. Själv trillade poletten ner när jag läste Sockerbomben, jag fattar vad både socker och alkohol gör med min hjärna. Jag är helt chanslös så fort jag påbörjar mitt intag av det ena eller andra. Jag fattar varför jag kan sitta och dricka glas efter glas medan andra somnar, varför det verkar helt omöjligt att sluta. Varför andra blir lugna medan jag blir speedad. Jag är överkänslig, min hjärna älskar kickar i alla dess former, och jag får bara vara vaksam. Kanske är det så för dig också?

Varför dom runtomkring inte gör något...vet inte, skitdumt. Man kan ju reagera, men då riskerar man att stöta sig och det vill man inte. Och så är det ju en massa skam inblandat... Akta dig för att klandra dig själv, det är inte du som kan göra någon nykter. Det jobbet får man göra själv. Och vill man inte går det inte. Lite grubbleri är nog bra, men var inte för hård mot dig själv. Du gör så gott du kan.

Mammy blue: tack behöver verkligen stödet här känner jag tack alla för att ni finns. Jag är nöjd . Men kan som sagt var inte släppa rädslan för att jag övertalar mig att jag kan minsann dricka ju längre tiden går. Försöker intala mig själv att ta em dag i taget och skapa delmål för att ej oroa mig för vad som kan komma att hända. Har ikväll läst igenom mitt första inlägg som kickar mig tillbaks på banan och motiverar att fortsätta kämpa emot alkoholen. för det beskriver ångesten över hur de blir då drickat tar över och slår ut mig med full kraft..

Grubblar så mycket över alkoholen och vad den gör med oss. Tänker tillbaks och undrar hur vi alla kunde låta min pappas fru dricka sig så sjuk att hon till sist gick bort. Min pappa fortsätter på samma sätt och ingen säger någonting. Har de senaste dagarna fastnat i dessa tankar. Hur kommer det sig att det blir en så viktig del av livet? Hur kommer det sig att man blir förälskad i det så att allt annat ter sig oviktigt? Jag tillbringade många år med att genomlida veckorna med bara ett mål i sikte: det första glaset vin på fredagskvällen. Sedan var ingenting viktigt mer.

20 dagars nykterhet ett litet steg i rätt riktning

Då var hon avis! Tvärsäkert uttalande från en man som tror sig veta hur avskydda smala kvinnor kan bli av sina medsystrar ;-). Just nu ler jag inte alls...i detta världens-mest-uppkopplade-land...har jag sjukt långsam uppkoppling. Så jag ger mig, ska basta och äta. En helt ogullig Godnatt kram E! /R

Fast det är rätt långsökt med Vickan...
Och det var ingen "han" som sa det, det var ett rätt champagneosande brutta..

(o Daniel var på mitt jobb för ett halvår sen..inte en chans att du ler så mycket, konstant, som han R. Thank god..)

Ha ha, ja ni, nån gång, i en annan värld kanske.. :)

Det må ha varit lite låg nivå...men jag garvade ;-) (Säger väl kanske ngt om mig...eller mina nya piller). Men framför allt låg det ju lite sanning i den! Jag tycker inte det var SÅ illa pinkat! /R

Läser dina inlägg. Även jag imponeras av den beslutsamhet som du utstrålar. Så jag har inget annat att tillägga...mer än; Bra kämpat! Den kan du suga på när obehagligt sug av oro sätter in i maggropen. Visualisera även mannen som stod ensam i köket och halsade... Den mannen vill du inte vara...då är det bättre att vara killen med lite sug i maggropen. /R

Hej kraftverk!
Härligt att höra att du har lärt dig mycket på anhörigveckan!

Det är inte konstigt att du faller tillbaka. Du älskar honom, och det är ju egentligen den enda förklaringen som behövs. Var inte så hård mot dig själv!

Du skriver att han behöver dig nära för att (enklare) vara nykter. Det blir till en liten varningsklocka i mig när jag läser det. En alkoholist är världsmästare på att manipulera (ibland omedvetet) oss närstående, och att hänga upp nykterheten på din närvaro är en "fälla". För vad innebär det när hans drickande eskalerar? Är det ditt fel då? Hur skall du vara för att han skall vara nykter...?

Förstår du hur jag menar?

Jag och min gubbe är levande bevis på att det går att vända en sådan här situation, så jag är den första att säga att du inte skall ge upp tanken på en gemensam framtid. Men för att det skall funka så behöver ni båda två jobba på en lösning.

Han måste bli nykter. Bra att han närmar sig AA!
Du måste bli kvitt ditt medberoende. Ta hjälp av dina lärdomar från anhörigveckan, sök upp Al-Anon!

Kvinnan som ledde mina anhörigträffar (som jag gick på en gång i månaden i ett år) sa en gång att de relationer som klarar sånt här, är de där båda parterna tänker Jag-Du-Vi.
Först: Vem är JAG? Vad vill jag? Hur mår jag?
Sedan: Nämen, hej! Där är ju DU! Jag känner igen dig, vem är du?
Sist: Nu bygger vi ett nytt VI tillsammans.

Kanske kan den tanken hjälpa dig - den hjälpte mig! :-)

Och vet du, det tar tid. Maken min har varit nykter i två år nu, och vi är långt ifrån klara med vårt VI än. Vi närmar oss hela tiden, och vi har en väldigt bra relation. Men vi bär på sår och ärr fortfarande.

Var rädd om dig, gumman!
/H.

Ja, det är väl blandat för mig som för de flesta andra härinne. En närmast euforisk glädje över att man står stark UTAN alkohol vissa stunder, för att i nästa ögonblick känna ett obehagligt sug i maggropen av oro att man inte ska klara av att efterleva de beslut kring sig själv och sitt liv, som man har fattat i de där stunderna av styrka. Jag har, som någon påpekade i min tråd tidigare, alltför mycket att förlora på att förlora mig själv. Därför tänker jag göra allt jag kan för att INTE göra just detta. Det kommer säkert gupp i vägen, så jag gör mig inga illusioner om att jag kommer att ha en problemfri resa, men det är hela tiden en fråga om att finna kraft att ta sig upp på banan igen... Och det hjälper FORUMET mig oerhört mycket med! Snacka om kraftkälla!

Så, Stigsdotter, jag gör dig gärna sällskap på vandringen mot den stigande solen. Vi har nog mycket intressant och roligt att prata om på färden! Kom igen, nu går vi!

Som stigsdotter skriver, så kan förändring vara svår för de närmaste..
Alla gamla "hållhakar" förvinner och man ser en person som växer och utvecklas..
Då är det lätt, att det smyger sig en rädsla för att bli lämnad.. (kanske på "efterkälken", kanske rentav fysiskt..)
Om DU förändras, så tvingas omgivningen att förhålla sig på ett annat sätt än tidigare.. Det kan vara både jobbigt och känsloladdat.. MEN, det får aldrig HINDRA OSS från att utvecklas och må bra!

Sedan tror jag att vi måste få vara sköra ibland och precis som du Tilde, vara ärliga med vår sårbarhet! DET ger en inre styrka, för då är man sann mot sig själv.

kram alla gamla & nya forum-syskon / trollis

Först går du in på Forum längst upp (i blått) här ovanför. Sedan väljer du vilken rubrik som passar på din tråd tex "förändra sitt drickande".
Sedan går in till vänster uppe "nytt diskussionsämne".
Jag tror det är så man gör, var ett tag sedan jag gjorde min.
Prova.
Lycka till!

Hur gör jag för att fixa en tråd. Är en novis
på datorer