Senaste kommentarerna i forumet

Tack! Det var väldigt klokt skrivet... ja det hade varit så skönt att veta att man inte har skämt ut sig på fyllan och inte behöva vara rädd för det hela tiden. Det har hänt att jag gått in på en bar/pizzeria med en kompis och de har bett mig gå... eftersom jag varit där på fyllan och skämt ut mig. Jag har inte ens haft ett minne av det (!). Min mardröm är att möta någon på stan när jag är med mamma eller så och så säger de något om mig och alkohol som jag själv inte minns. Det har gjort att jag undviker vissa gator om jag inte är ensam...

Jag har försökt att inte dricka under perioder och någon gång har jag väl klarat en månad (aldrig längre) men jag skulle verkligen vilja det. Känns ändå som om jag tog ett beslut idag när jag skrev här och sedan på bokade jag en dejt med en kille och skrev "vi dricker ingen alkohol va?" Och det känns jobbigt... men ändå bra. Men det känns nästan som om jag inte vet vem jag är utan alkohol... Jag vet inte hur jag ska vara. När jag är full behöver jag inte tänka, jag bara är. Men utan alkohol blir jag nervös och osäker på mig själv.

Men jag ska absolut inte dricka på en månad nu. Ska verkligen verkligen anstränga mig! För jag vill inte vara sån här. Vill inte skämmas mer och avboka saker bara för att jag är bakis.

Tack snälla <3 kram

Kära du, visst kan jag säga det. Det BLIR bra, det tar inte 100 år, inte ens nära 100 år! MEN du måste välja. Om det idag känns helt omöjligt att tänka att du aldrig mer ska dricka, så kanske du i alla fall kan ge dig faan på att klara en vit månad? Utmana dig själv! Jag tänker att det kan vara att sätt att få distans till hur du lever nu, och kanske kunna upptäcka att du faktiskt mår bättre utan?
Det här med att vara social utan alkohol, jag tyckte också det var jobbigt till en början, men upptäckte också hur mitt drickande och mina ständiga ångestbakfyllor påverkade min självkänsla negativt. Det är ju inte så att man har sååå jättehöga tankar om sig själv när man vaknar upp i fel säng och kommer på att man kräkts i en blomkruka på Småstadens stadshotell. Men saken är den att när jag varit nykter några månader började jag räta på ryggen och vågade se folk i ögonen igen, jag som flackat med blicken i många år för att jag alltid var orolig för vem som såg, vem som visste.
Hur tänker du? Kan du ta ett beslut om att inte dricka under en period?
Kram på dig, jag har varit där du är nu och vet hur ångesten känns/Victoria

...men ofta är det kö på över 30 minuter och så stänger dom innan jag slutat jobba. Tänkte bara om det var någon visste...men jag ska försöka ringa igen.

vänner som fått kortet indraget så har alla prover bekostats av den sökande själv utan några rabatter. Proverna har de tagit på sin vårdcentral.

Det där med körkortstillstånd är väl enklast att du ringer Transportstyrelsen ? Eller googla.....http://www.korkort.se/korkortstillstand/

Ny här...men vill bara önska dig all lycka!! Idag ska jag inte heller dricka....

Så sjukskriven en vecka till att börja med..

Skall även träffa folk från neurologen för atr utröna om jag hade ett epleptiskt anfall i onsdags.
Så nu är det bara lugn och ro som gäller.
Kramar till alla som vill och behöver
Vaknat just, upp och duscha innan cirkusen är igång.
/A

Det du skriver, "Jag letar och häller ut, gråter, skäller, tjatar, ignorerar. Inte direkt by the book", vill jag påstå är precis vad som är by the book för en medberoende. Jag har många gånger gjort samma sak.

Jag tror inte att det behöver vara fel att du "håller dig borta" när han dricker. Själv drog jag iväg och tältade när min sambo drack(inte i oktober). Det var viktigt för mig, dels för att markera tydligt för honom att det blev en konsekvens av att han drack, att jag kände mig så pass otrygg i mitt eget hem att jag inte kunde vara där men också så blev mina dagar i skogen en plats av lugn där jag kunde känna vad jag kände utan att agera utifrån det, skrika, hota o.s.v. och det blev nödvändigt för mig att att vara ifrån kaoset för att kunna tänka rationellt och inse att jag inte ville leva så. Jag insåg också att det skulle till att komma en vinter och att situationen var ohållbar och att jag själv var tvungen till att förändra min situation istället för att vänta och hoppas på att sambon skulle göra det som visat sig att han inte ville/klarade av.

Däremot så tycker jag inte du ska hålla dig borta för att han ska få det bekvämare, kunna supa hemma, slippa sova i bilen. Jag fattar att du blir orolig för honom när han är inne i en period, sover borta och du inte "har koll" på honom men det blir ju som du skriver att du då underlättar för hans drickande. Så länge som det inte blir några jobbiga konsekvenser av att supa så är det ju bara att köra på som vanligt, eller hur?

Anledningen till att jag drog ut med tältet då sommaren och hösten 2012 var för att jag inte mäktade med. Jag bad sambon att inte dricka hemma, sa att jag vägrade vara i hans närhet då han druckit, något han inte respekterade. Då det var hans val att dricka så borde det ju vara han som lämnade vårt gemensamma hem men han ansåg sig ha rätt att göra vad han ville i sitt hem. Jag kunde inte slänga ut honom, varken fysiskt eller psykiskt. Men om din man självmant håller sig borta från dig så kanske du bara ska låta honom sova i bilen?

Du behöver heller inte svara på hans ågren-sms då han druckit/är bakis. Kanske kan du börja med att säga till honom att han inte får höra av sig till dig förrän det har gått x antal dagar som han hart varit nykter? Det är ju också en tröst och något som underlättar för en alkis att fortsätta, att det finns någon "där" att komma tillbaka till när bakisångesten sätter in. Jag vet själv hur svårt det kan vara. Jag minns speciellt en gång då min sambo inte kom hem eller svarade i telefonen och på morgonen började jag bli orolig, ringde runt och letade men inget svar. Jag fick ta ledigt från jobbet, var arg och orolig. Jag fick leka detektiv och fick till slut reda på att han varit på en fest och det blivit något bråk och han hade blivit utslängd men ingen av hans vänner visste vart han var. Jag ringde till sjukhusen i närheten. Till slut anmälde jag honom försvunnen hos polisen. När han till slut kom hem och det visade sig att han suttit i fyllecell och fått stanna längre för att han varit våldsam så såg han så liten ut. Han skämdes, grät och hade ont från när polisen brottat ner honom. Jag var så glad att han var hemma oskadd och han verkade så ångerfull och min medberoende hjärna hoppades och trodde att det här skulle bli vändningen när han sa att han aldrig ville gå igenom det här igen, aldrig ville utsätta mig för detta. Så jag tröstade, höll om, torkade tårar, fixade mat, gjorde konsekvenserna mindre besvärliga för honom. I efterhand vet jag att de löften som kommer ur bakfylleångesten är lika tomma som de som kommer ur en packad alkis, de är egentligen bara en förlängning av själva fyllan.

Först när vi separerade behövde han helt själv ta ansvar själv för konsekvenserna av hans drickande. Han har en hund som han älskar, skulle han hamna i fyllecell finns ingen där hemma att ta hand om den, ingen som tröstar när han är bakis, ingen som täcker upp för familj och jobb, ingen som ser till att räkningar är betalda innan pengarna går till öl o.s.v.

I mitt fall var en separation nödvändig för att jag skulle kunna må bra, att sambon skulle vilja ändra på sitt liv och sluta dricka efter det var liksom en bonus som jag inte kunde eller hade räknat med. Jag säger inte att en separation behöver vara den enda vägen, däremot att du behöver fundera ut hur du själv vill leva ditt liv och vart dina gränser går och inse att det bara är du som kan göra den förändringen. Och sök och ta emot hjälp, mycket kan hända när man bryter ensamheten i att bära på sådana här "hemligheter". Fortsätt skriv här och lycka till på alanon-mötet!

Kramar!

Hej alla
Jag önskar er alla en skön dag. Känner mig
glad idag. Vad som än händer idag ingen
alkohol
Kram Alla

är nog bra. Man får förmodligen samma aha-upplevelser där som jag fått här., vi är ju trots vad man själv i sin ensamhet tror ganska lika i vår sjukdom, en alkis är en alkis, en medberoende är en medberoende.

Skriv gärna här när du varit iväg på mötet, det kan funka samma som man gjorde i skolan när man skulle skriva stödord för att komma ihåg en text.
/MB

Skönt att höra! Och fint att du hänger kvar här.

Oj, det låter inte så bra? Var det alkoholrelaterat eller kom det bara i alla fall? Hur som helst - bra att du kommer iväg till läkare.

Sov gott

Grodan.

Dom har märkt. Även om dom är fina i kanten. Redan nu känner jag mig mycket lugnare. Den stress som ofta funnits i mitt liv har ju i hög grad handlat om allt planerande och försöka få ihop allt och hinna dricka så mycket som möjligt. Nu är verksamheten nedlagd. Firman stängd och ett lugn sprider sig. Underbart.

Det är bra VS, vi är bra! - så lägger vi två vingelpettrar ännu en nykter dag på kudden och vaknar med tindrande ögon imorgon. Trygga i att vi vet hur vi somnade, vad som sades och gjordes. Ingen skam. Inga bortförklaringar.

Det känns nästan som om man skulle kunna leva så här, till och med tycka att det vore fantastiskt.

En Groda i väntan på ett yngel som kommer när som helst.

läs gärna i anhörigdelen här på forumet, jag hade själv ingen aning om att anhöriga kan bli så illa åtgångna som medberoende.

Kram!/MB

på dej offerkoftan...

Skit samma, det gör väl alla då och då.
Att dina föräldrar dricker för mycket kam vara en mycket stor orsak till att du redan vid åtta års ålder mådde dåligt, barn påverkas MYCKET av föräldrarnas missbruk, men har i allmänhet inte varken kunskap, vilja eller mod att förstå och sätta ihop ett plus ett där. Har du talat med psykolog om dina föräldrars missbruk? Om du inte har det, är det verkligen läge för det.

Hoppas du stannar kvar här!
Kram!/MB

Hej
Hoppas din helg gick bra. Det som jag är mest rädd för
är denna förfärliga ångest jag får av skiten. Nu får
det vara nog. Mådde dåligt ca 10 dagar efter sista
perioden, ingen aptit sov dåligt, men nu sover jag so
en stock 5 veckor i morgon och jag mår som en prinsessa.
Men visst min sinnesstämning pendlrar fram och tillbaka
jätteglad iblan sorgsen ibland tom ibland, men jag
tror det hör till. Tar tid för kroppen att hämta sig
efter flera månader. Men i kväll ska jag inte dricka
vad som än händer.
Tänker på dig
Konstnären

Hej vill sluta
Iag ska inte jag heller dricka, i morgon är det fem veckor
och jag mår ju så himla bra nu. Jag får bara inte sabba det.
Det är väl underbart att vi inte ska dricka idag. Just nu
känner jag mig stark. Blev så himla rädd när jag säckade ihop
den 10 september, min man hörde en duns från köket där låg
jag har han berättat med kramper i kroppen. Själv minns jag
inget förrän på sjukhuset. Hade natriumbrist visste knappt
vad det var, men jag hade för lite salt i kroppen på grund
av att jag hade druckigt hårt flera månader. Snacka om mega-
ångest och rädslan att dö. På grund av den upplevelsen tror
jag det blir lättare denna gång efter ett antal återfall.
Du är duktig
Må bra
Kram Konstnären

Hoppas det blir en bra måndagskväll rör dig nu.
Tidig säng för mig, nykter då klockan ringer 02;25 ......
Offer to work, sedan har jag bokat tid till husläkaren då jag tror jag fick ett ep-anfall förra veckan.
Jag måste slagit i huvudet när jag tjongade i backen sedan beta jag sönder hela högerkinden när jag krampade.
Läskigt, särskillt med min bakgrund........
Ha en härlig kväll nu!
Kramar/A

Vad glada dina döttrar kommer bli när dom märker vilken skillnad det har blivit på morsan deras.
Även om du tror dom inte märkt ngt så har dom med all säkerhet gjort det.
Du är duktig du, jag kommer tätt efter.
Kramar/A

Har en Stoneslåt i huvudet. Tiiiime, is on my side, oh yes it is, tiiiiime, is on my side.....

Tiden, bara låta tiden gå så kommer allt tråkigt, ovant, knörvligt att ge med sig.

la,la, la, la....

The singing frog.

Jag hoppar på, så att säga. Dag tio och fler ska det bli.Mår bra idag. Tog enliten eftermiddagsnap och nu är det städning som gäller så att jag kan ägna tiden åt min dotter när hon kommer, sent i kväll och kommande dagar. Ser så fram emot att få träffa henne. Hon kommer att vara hemma i c.a två veckor och det ska inte bli något smygande eller klunkande är hon gått och lagt sig. När hon har åkt kommer den andra dottern hem efter ytterligare två veckor och blir hemma, tror jag, åtminstone ett tag. Så vare dom vill det eller inte så kommer dom att vara ett fint stöd för mig till ett bättre liv.

Det låter som att du också tuffar på VS - tillsammans vi gå.

Grodis

Därför kan jag säga att jag även vet vad som funkar. Även om min startsträcka har varit löjligt lååååååång.
Så kanske. Jag hopas det.
Idag skall jag inte dricka....
Även du konstnären?
Kram/A

Ja jag är väl kanske frisk då. Men jag har alltid känt mig annorlunda. Det kanske är normalt att vakna med ångest varje morgon, att ha overklighetskänslor, att nästan svimma när man går in i centrum för det är så mycket folk där (tycker det är ruskigt obehagligt att ha folk omkring mig). Eller så är det bara jag som tar på mig offerkoftan. Att jag bör bita ihop och skaffa mig ett jobb. Tack för svar!

Alltså från 8 års ålder till 16 års ålder drack jag ju inte, men ändå mådde jag dåligt, precis som jag gör nu. Så alkoholfritt verkar inte ha fungerat speciellt bra. Men jag känner nu att det var elakt mot er att skriva på detta forum. Jag kan inte sluta med alkoholen, det är den som har gjort att jag lever nu överhuvudtaget. Tack för svar och jag önskar er som har svarat lycka till i livet

... och det var ju därför jag stannade så länge som jag gjorde - för så fort det var lite bra så hoppades jag att det skulle kunna hålla i sig så. När allt var riktigt dåligt visste jag ju någonstans att så ville jag inte ha det, men alla svängarna gjorde mig tveksam många gånger. Jag trodde ofta att jag överdrev, att jag hade fel, att det var jag som reagerade fel osv.
Försök känna efter vad som är viktigt för dig, vad vill du ha?
Du är värd allt gott!!!
Kram

du är en pärla!
Ja, så rätt: klavertramp är ju så fel, men det var ju den känslan jag hela tiden levde med när jag levde med en missbrukare. Jag ville så väl, och det blev oftast så fel ( i hans ögon)...

Kram tillbaka!!

...av allt det du beskriver har jag också känt att jag har. Att läsa på om olika diagnoser är livsfarligt - man har dem alla! För ett par år sedan bestämde jag mig för att jag inte ville må dåligt längre. Att bara må bra när jag drack fungerade ju inte i längden, för jag mådde ju desto sämre dagen efter. Dessutom mådde jag ju bra kortare och kortare stunder - ju snabbare jag drack desto snabbare slocknade jag ju: missade filmer jag tänkte se och saker jag tänkt göra. Dagen efter gick det ju inte att göra mycket heller... att ligga på soffan och pusta funkar inte med små barn upptäckte jag!

Har ingen av dina läkare frågat dig hur mycket du dricker?

Jag fick frågan ganska omgående när jag träffade läkare / psykologer. Jag kände också själv att jag drack för mycket. Vad skrev du, 1-1½ l på en kväll? DET är väldigt mycket. Min läkare ville skriva ut piller och skicka mig i terapi - precis som du har försökt. Men samtidigt fick jag veta, och förstod jag även själv, att varken terapi eller mediciner får full effekt om man samtidigt dricker för mycket alkohol.

Jag bestämde mig för att testa: ta bort alkoholen och se om det blev bättre. SEDAn ta tag i alla problem, börja knapra tabletter och allt vad det nu är. Jag testade antidepressiva ett tag men vet inte om de gav så mycket. Men jag mår så mycket bättre nu utan alkoholen! Drygt 8 månader sedan jag drack senast. Visst kan jag hamna i alla de där tankarna som du skriver om, självkänsla, bakomryggensnack, social fobi etc. men jag kan hantera det idag, jag behöver inte grotta ned mig i dem. Jag kan nyktert (!) se på en situation och säga till mig själv att "varför i all världen skulle de vilja ha koll på hur lång lunch jag tar? och OM de nu vill det, stackars dem vad tråkigt de har som inte har något bättre för sig!" Om social fobi: för mig är det så att jag har ett behov att vara ensam. Har jag umgåtts mycket med folk måste jag "tanka" ensamhet. Inget konstigt i det - och det är ingen social fobi, det är bara hur jag är! Livet ÄR inte alltid enkelt, men jag kan idag hantera det så mycket bättre än förut. Det är inte längre synd om mig för att jag "drabbas" av allt möjligt - jag har själv ett val och framför allt väljer jag hur jag skall hantera en uppkommen situation.

Med föräldrar som drack för mycket var det bara för mig att plocka upp "stafettpinnen". Alkohol var det normala. Jag hade inte ens vett att akta mig, för "jag skulle ju aldrig bli som han" (min alkis till far) - trots detta hamnade jag i ett eget beroende. Att jag, första gången jag drack, direkt kände att detta var något för mig, borde ju ha varit en varningssignal om någon.

Mitt förslag är att du tar dig en funderare över om det kanske inte skulle vara värt att prova alkoholfritt ett tag i alla fall, bara för att se hur det påverkar dig. Önskar dig lycka till, detta forum var mig till stor hjälp under den värsta perioden!