Senaste kommentarerna i forumet

Mycket skittack! ;-) Jag är liite stolt. Har ju inte löst all Fb problematik...kan ju ej tvinga den vackraste att adda mig... Men det känns som jag börjar att iaf. ta tag i det jag kan.

När jag skriver Tack var er, så menar jag verkligen det...jag är lite rudis vad gäller föräldraskap. Skäms att säga men förr var jag jobba/soffa/whisky/skoja pappan...inte mkt ansvar där. Kommer nog att behöva 1 000 råd till.

Life IS good! Ditt med önskar/vet jag Kalla! Kram/R

tack för era kommentarer. Värmer. Jag skriver här för min egen skull men skillnaden mot en helt personig dagbok är avgörande för nerven i skrivandet. Forumets levande verklighet är den mottagare jag behöver och jag är ödmjuk och tacksam för alla som delar med sig här.

Dompa, jag förstår väldigt bra hur du tänker. Jag tänker ungefär likadant men väljer att spegla mot mig själv av samma anledning - om du förstår?:) Vi vet så lite om varandra fast vi delar så mycket.

Åter till melodikryss och ett barnbarn som kom på besök - idag är det en vanlig lördag och livet är gott.

Och det slår mig att det är ungefär ett år som vanliga lördagar varit goda dagar på det sätt som idag. För två år sen var en vanlig lördag delvis en transportsträcka till middag med vin och sen var slutet alltmer ovisst. I ett mellanskede var en vanlig lördag ganska osäker om än nykter.

Nu finns en lång rad goda lördagar utan vin. De omtumlande veckor som varit är just nu omvandlade till en grund för ett steg framåt till något alldeles nytt. / mt

Fortfarande sjuk och ynklig så alkohol känns absolut inte aktuellt, här är det blåbärste' och honungsvatten som gäller!

Lev och låt leva ja...har funderat på det hela morgonen. Låter så skönt och definitivt något jag måste lära mig. Jag översätter det till "sköt dig själv och skit i andra", haha nej kanske inte så hårt. Men jag är en person med starkt kontrollbehov, gäller mig själv och även andra kan jag se. Och det är otroligt tröttsamt! Kan vara en av anledningarna till att jag har alkoholproblem. Jag gillar ju inte känslan efter bara ett glas, fort ska det gå. Gillar inte känslan av att förlora kontrollen men så fort jag gått över gränsen känns det bra, att vara full. Ger mig väl en legitim (enligt mitt skeva synsätt) anledning att slippa kontrollera allt, att bara vara. Vara en idiot.

Det blir så tydligt nu när jag ser det klart! Pratade med pappa för ett tag sen som sade en klok sak som fastnat. Beklagade mig över min pojkvän som är slarvig och glömsk, så att jag måste hålla reda på även hans åtaganden och grejer. "jamen det behöver du ju inte" sa pappa, "det stör ju inte HONOM?" Sant. Han bryr sig inte om han glömmer ett par skor hos någon, det är MIG det stör. Och det är ju sjukt. Det är ju inte mina skor! Jag känner ofta att jag behöver ta ansvar för andra, styra upp saker osv. Men det sitter ju i mitt huvud! Tänk att bara fokusera på mig själv och lita på att andra kan, att det blir bra...låter skönt. Ska fundera mera på det.

Igår kom en väninna hem till mig. När hon gick på toaletten vrålade hon genom dörren : vad fan är det för lapp du har på spegeln "jag är modig som släpar fram trollen i ljuset?" Svarade nåt luddigt om affirmationer och så var det bra med det. Kan fortfarande inte säga hur det är. Tar gärna emot råd i den frågan, vad är rätt?

Hon är en person jag kunnat dricka hämningslöst med, har missat många tentor på grund av våra ölkvällar. Har varit mycket dramatik... Minns att jag tyckte det var okej eftersom hon var "värre" än mig, sedan blev det jag som var värst. Låter ju sjukt, men så har jag tänkt. När hon träffade sin nya flickvän fick jag panik eftersom hon blev mindre intresserad av vårt supande. Hur egocentrisk får man bli?

Oj vilket långt inlägg, skönt att skriva av sig!

Du är verkligen på gång och jag är så glad för dig och ungarna skull. Så många kramar och jag hoppas du är skitstolt över dig själv//Kalla

Kloka ord från er Dompa och MT/A. Lev och låt leva. Var och en processar i egen takt, att lägga egna sanningar i andras knä har sällan lett till lösningar för någon.

Att maken är med dig, handlar alkoholfritt. Ställer upp och engagerar sig. Bra. Kanske börjar han förstå? Jag är glad för din skull...även om jag blir lite orolig för "oss" ;-). Hoppas middagen gick bra. Att vännerna hade förstånd nog att uppskatta god mat och trevligt sällskap. Ska bli spännande att höra om det. Hur reagerade gästerna? Ha en skön dag. Kramar dumpad (?) Dompa

Grattis till dag 6, snyggt jobbat! Du klarade en fredag trots att det var läskigt, du ser väl till att ge dig själv ordentligt med cred för det hoppas jag?

Kramar

Tack för alla bra tips angående allt...

Fb; Farsan ska skaffa konto där...den som inte addar mig får ingen veckopeng. Så enkelt så genialt!

Trädgård; Sommarblommor planterade. Givetsvis blir japanskt nästa år. Även det genialt av Nn som verkligen inte har ngt på systemet att göra. Bra!

Barn och alkohol; Jag hämtar...det kan jag ju göra nu när jag är en nykter farsa som kan köra. Jämnt...ha ha

Fan, vad skönt att jag har er. Känner mig som en österländsk prins... Jag har inte en kvinna som hjälper mig i mitt bobyggande. Nej jag har ett harem... Med de goaste NYKTRA tjejerna. Men jag är trött...så trött...sov till efter sju i morse. Sent igår kväll. Vi grillade, tv, mös... Ja, jag även mår som en prins. Idag blir det mera ridning, mera grillning och jag ska vara barnvakt! Tänk att jag har fått det förtroendet...stolt. Så ikväll har jag fem ungar... Så bli inte förvånade om jag checkar in först tio imorgon förmiddag. Vart tog min morgonstund vägen? Även jag saknar den.

Lite gnager det dock. Tycker mig läsa in både illvilja och ren desperation/ensamhet i vissa inlägg. Jag vet att jag inte borde trigga genom att kommentera...men jag är den jag är; En byfåne i en byhåla...kan jag inte låta bli. Skriv vad det är ni behöver hjälp med och jag är säker på att resten av forum kommer att försöka stötta.

Morgonkram till alla som vill ha. Snål är jag inte...de andra påståendena om mina tillkortakommanden är precis lika osanna!

Det är allt...Dag 6. Skitbra! Kram/R

Visst är det härligt att alla får komma till tals. Att vi kan peka på alternativ för dem som söker sin väg.

Men vi bör också fråga oss själva..."Varför är jag fortfarande kvar här och läser/skriver? Jag som så lyckat lämnat min alkoholist och mitt medberoende. Vill jag hjälpa andra? Bra! Om jag känner att jag gör en insats. Eller; Är jag kanske fortfarande berörd av mitt beslut att inte ställa upp som medberoende? Varför läser/skriver jag när jag så framgångsrikt lagt allt bakom mig? Varför blir jag så illa berörd av andras val/agerande? Varför bryr jag mig tillräckligt för att kommentera det? Varför behöver jag peka ut de som i mina ögon är naiva? Varför går jag inte bara vidare? Gör jag detta är godhet?"

mt! Försök se den person och den personens problematik som har gjort inlägget...och du kommer att inse att det INTE handlar om att h.n stör sig på dig eller andra långvariga medberoendeskrivare. Här är det ngt helt annat som skaver... Skaka av dig obehaget av av möta just denna människas bild av dig...bilden är lika "sann" som h.ns egen självbild.

Hoppas du förstår hur jag tänker...fråga annars. Kramar från din vän R som tycker att du fortsätter med ditt.

Jag mår bra! Har bestämt att det blir nyktert även idag. Hoppas på smalkuren, behöver det. Men prio 1 är nykterheten o nu dämpas sug med naturgodis :) Råg i ryggen o fria från skam. Kram kamrater!!

Även från mig!

Dag 6 idag o den börjar bra! Nu blir det långfrukost! Kramar Socker

Hoppas att allt är ok och att du planterar blommor och njuter av våren. Saknar dig i mina morgon rutiner//Kram Kalla

nyss ätit hotellfrukost på Gotland med lokalen full med morgonpigga nyktra alkoholister och även drogfria narkomaner ! Även om jag inte känner alla så märks det så väl vad för folk jag har runt mig av det otvungna sättet och alla skratten. Jag tycker också om att äta min frukost i lugn och ro hemma men i det här sällskapet blir jag så glad att det är helt ok om ljudnivån stundtals blir lite hög !

I kväll blir det supe' i P18's gamla mäss :-))

Jag somnar helt ovaggad dessa dagar !!

Jag är så glad att jag hittat hit och att jag får uppleva detta.

Är så glad för er skull och det är så stort att vi får vara med, så många kramar till er bägge//Kalla

Äntligen verkar det som våren har bestämt sig för att visa sin trevliga sida igen, för det kändes riktigt varmt ute. I dag blir det grill och umgänge med släkten så nu håller jag tummarna för att vädret är på min sida.

Älskar denna tiden på dygnet då allt är lugnt så kaffe, radion, tidningen och kolla runt lite här. I dag kommer jag fundera över ett uttryck som Adde skrev på Miss tråd "lev och låt leva" skall se om det går att omvandla till "vem äger problemet" som jag försöker lära mig att leva efter.

Nästa vecka skall jag vara extra mormor, vilket skall bli så mysigt den 6 åringen är en sådan underbar liten person.

Valet för dagen är skall jag vara nykter och svaret är ja det skall jag//Kramar Kalla

läser jag inlägg här som väcker en oro och gör mig fundersam. Inlägg där människor stör sig, uppenbarligen på mig och andra långvariga medberoendeskrivare här. Jag kopierar ett avsnitt och tar med mig hit till "min plats" där jag i lugn och ro kan fundera över budskapet och vad som väcks i mig. Det kan vara mycket nyttigt att bli oroad.

Av min goda vän har jag fått orden "Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra och de kloka så fulla av tvivel." Jag tvivlar på tvärsäkerhet och är reserverad mot andras goda råd och att dela ut goda råd i livsfrågor. De har samma begränsning som sunt förnuft - de är knutna till personen som uttalar dem.

Detta läser jag idag till morgonkaffet:
"Det finns medberoende på det här forumet som skriver här dag ut och dag in, av samma skäl som alkoholisten behöver påminna sig att varje dag är en ny dag. En del av dem försöker övertyga andra och sig själv att deras medberoende utvecklas genom att de ständigt lär sig mer om medberoendets sidor, i sin relation till sin make eller maka. De delar ut råd till höger och vänster, och de delar och delar för att långt fram i sin resa upptäcka hur även detta byggt upp en värld som håller dem från smärta. maken eller makan finns där bakom kulissen. Ingen vågar säga något för en del medberoende är experter på kloka ord och andras psykologi, allt utom sin egen. Ingen vågar på allvar ens försöka föreställa sig ett liv helt utan medberoendet eller ett liv med en personlighet helt fri från alkoholismen. De har en uppväxt av missbruk och tror att livets mening bor i att lära sig hantera denna alkoholisten. De skriver även om en tid efter medberoendet, fast de inte en gjort sig fria från behovet av ett forum. Det är sorgligt och beklagligt men en naturlig del i processen.

Jag som levt i bägge världar kan bara dela med mig av mina erfarenheter. Om du inte vill bli expert på medberoendet. Lämna det helt. Alla vackra gränser kan man tänja på. Allt kan man definiera och diskutera ur alla möjliga vinklar. Men ett liv helt utan alkoholism är att föredra. Att slippa fundera över vita knogar, slippa behöva säga att man anat oro man inte tidigare vågat stå för. Alltid halvblunda, alltid vilja väl, aldrig våga ta de svåra valen. Som att leva livet. Våga fråga varför man ideligen fastnar på ett forum fast man har en nykter alkoholist, där ingen egentligen förutom en själv tror det. Men ingen säger något, alla bara inväntar processen. Det är en tröttsam process att se, att stå så bredvid och ana. Se deras ögonbindlar. Inte kunna ingripa. För ingen vill se."

Jag känner mig träffad och blir ledsen. Varför gör jag det? Jag står för den jag är, för mina val och min rätt att formulera mig. Jag vet... det här berör min sårbara sida som jag hatar och som jag inte vill vara utan. Jag är inte den som biter ifrån mig eller bara skakar av mig - och sån vill jag inte bli. Jag vill vara öppen för andras synpunkter men inte låta mig såras. Att läsa texten är som att sitta med ryggen till och få höra vad mänskor pratar bakom ens rygg. "Alla" vet ju att det pratas och "alla" säger att det är bättre att säga rakt - men visst berör det.

Inlägget är skrivet till en som söker sin väg och visst är det bra att varna för dem man tycker sig se att går "fel väg". Det är alltid bra med alternativ. Det är obehagligt att möta andras bild av mig själv enligt beskrivningen ovan. Att möta sin skugga.

Det värsta som kan hända är väl att vi tystar varandra. Eller? / mt

hoppas du har sovit gott och sovit bort misshumöret! Det är jobbigt att var ogin och otillfreds, särskilt när man inte hittar nån anledning. Vill bara tala om att jag vet hur det känns. Och att det går över:) / mt

Vad skönt att höra att du vågat se att ditt meberoende handlar om dig själv. Det blir ju inte enklare
att agera men det underlättar att veta vilka rädslor det egentligen handlar om hos sig själv.

Jag har levt i en relation som du där jag från första stund vetat att alkoholismen fanns hos honom.

Sådant känner vi. Det finns medberoende på det här forumet som skriver här dag ut och dag in, av samma
skäl som alkoholisten behöver påminna sig att varje dag är en ny dag. En del av dem försöker övertyga andra och sig själv att deras medberoende utvecklas genom att de ständigt lär sig mer om medberoendets
sidor, i sin relation till sin make eller maka. De delar ut råd till höger och vänster, och de delar och delar för att långt fram i sin resa upptäcka hur även detta byggt upp en värld som håller dem från
smärta. maken eller makan finns där bakom kulissen. Ingen vågar säga något för en del medberoende är experter på kloka ord och andras psykologi, allt utom sin egen. Ingen vågar på allvar ens försöka föreställa sig ett liv helt utan medberoendet eller ett liv med en personlighet helt fri från alkoholismen. De har en uppväxt av missbruk och tror att livets mening bor i att lära sig hantera denna alkoholisten. De skriver även om en tid efter medberoendet, fast de inte en gjort sig fria från behovet
av ett forum. Det är sorgligt och beklagligt men en naturlig del i processen.

Jag som levt i bägge världar kan bara dela med mig av mina erfarenheter. Om du inte vill bli expert på medberoendet. Lämna det helt. Alla vackra gränser kan man tänja på. Allt kan man definiera och diskutera ur alla möjliga vinklar. Men ett liv helt utan alkoholism är att föredra. Att slippa fundera över vita knogar, slippa behöva säga att man anat oro man inte tidigare vågat stå för. Alltid halvblunda, alltid vilja väl, aldrig våga ta de svåra valen. Som att leva livet. Våga fråga varför man
ideligen fastnar på ett forum fast man har en nykter alkoholist, där ingen egentligen förutom en själv tror det. Men ingen säger något, alla bara inväntar processen. Det är en tröttsam process att se, att stå så bredvid och ana. Se deras ögonbindlar. Inte kunna ingripa. För ingen vill se.

Du har kommit så långt. Ta tag i de skäl som handlar om din ensamhet, de skäl som du innerst inne inte
vill ta hänsyn till. Vad andra tycker och tänker. Hellre barn och familj, hellre villan, skit samma
om det är en alkis, så länge det ser ok ut. Så många som säkert vetat det du vet och sedan sitter de där och skyller på de stackars barnen, som inte kan vara hos sin pappa. Då fick de de skälen oxå.

Man blir trött, en evig soppa. gör dig fri. På riktigt. Du är välutbildad och vet vad ett riktigt liv består av. Tror på dig.

Att leva ett riktigt liv är underbart. Med en man där ingen oro alls finns för alkohol. Där ingen oro finns för någonting. Det är himmelriket. Det är vi värda.

Livet ska levas helt utan misstankar, ett sant liv. I frihet,, Kramar /F

Hej Tvåbarnspappan! Hur går det och hur mår du? Jag tänker på dig.
Kram från Nynykter

Japansk stenträdgård verkar lättskött.
Ex som skriver skit på FB verkar svårskött.
EN nykter förälder är en fantastiskt bra förebild.

Kram från Nynykter som idag har inhandlat folköl till gästerna ( men själv dricker Loka). Till Systemet går jag INTE!

Jag känner mig stinslig ikväll. Lättirriterad och sur på allt och alla. Har stängt in mig i mina monsterlurar med diverse powermusik. Fullt ös och tung bas. Försöker fly världen och rensa hjärnan en stund. Lyckas rätt bra.
Det är inget som hänt. Har det rätt bra. Framför mig ligger tre lediga dagar. Ändå lyser humöret med sin frånvaro. Skit är det me´t. Lika bra att gå och lägga sig.

(har inte hört nått om jobbet. Inget alls. Så vi får väl se)

Avicii är go musik för mig ikväll http://www.youtube.com/watch?v=nKPddBxMVks

Hej!Oc

Tack för ditt fina svar. Naturligtvis har du rätt, han kom in i en tidpunkt i mitt liv, då jag var redo att slå mig till ro. Charmig med talets gåva, lustigt nog så sa min magkänsla redan då att han egentligen inte var något för mig. Knäppt nog har jag vetat det hela tiden, varför jag inte drog mig ur, kan jag bara svara med "Svaghet", rädsla som du säger med ensamhet. Jag har tidigare bott i en större stad i över 10 år, samt rest världen över, studerat osv. Och har ironiskt nog en magisterexamen i psykologi. Så jag vet rent teoretiskt mitt problem, men min uppväxt osv..Men det är svårt att applicera denna kunskap på sig själv..Jag hade levt ensam i ett par år och stormtrivdes med det, hade inga planer på att träffa någon. Däremot när jag flyttade hem till min hemstad, en ganska liten stad, kändes ensamheten större, alla i min närvaro undrade varför jag inte stadgade mig. En god väns man frågade till och med min vän, om jag var homosexuell!! Kan du förstå, inte för jag egentligen brydde mig, men det är ett högt pris man får betala om man inte följer samhällets normala familjebildnings strukturer. Har nu pratat med min sambo och sagt att hans helg supande gör mig olycklig. Och jag tror i ärlighetens namn faktiskt inte att han kan ta till sig det. Han är för själv centrerad och olycklig själv, för att ens ha tid att se eller ens kunna försöka tillgoda se mina behov.

Så nu får jag försöka finna styrka och avsluta detta, hellre ensam än denna stress varje helg. Jag vill bara ha lung och ro i mitt liv.

Tack snälla för dina ord, det känns alltid bättre att veta att man inte är ensam..

förkyld, förvirrad, lugn, tillfreds och omtumlad. Kanske livrädd. Så säger mannen: befriad och livrädd. En ny situation, svårt att ta till mig den inre vändning som uppenbart ägt rum.

Idag är Mm nykter som han varit de allra flesta dagar under lång tid. Idag är han inte nykter pga mitt ultimatum, inte för att det är en förutsättning för att jag ska stanna kvar.

Idag vill han vara nykter för sin egen skull det är alldeles tydligt.

Just nu känns det overkligt att vi levt ett nyktert liv så länge och att detta nu är så annorlunda.

Jag känner mig ödmjuk. De händelser som utspelats i vårt liv under de två första veckorna i maj inträffade i en följd som känns tillrättalagd av en ordnande hand; valborgsfyllan, samtalen 1 maj, dagarna och helgen i kaos och kris, upplevelsen av tillbakadragande, mitt klargörande torsdagmorgon och oförutsägbara händelser samma dag, sen länge planerad resa på måndagen - med möjligheter... att höra "jag kanske kunde..." omvandlas till "jag kan förstås ordna så att..." Och det sker.

Att konstatera att jag förlorat makt och kontroll och ansvar - önskat, lättnad och förvirring.

Ny verklighet söker karta och kompass. Eller GPS som man har nuförtiden:)

En samtalsöppning på morgonen med beskrivning av förvirringstillståndet. Blev bra.
En för mig trött och sorgsen eftermiddag. Sen middag i tornet med det mest önskade, efterlängtade samtalet ...

Hörde KD på radion idag, han berättade om att skrivandet bär fram det man inte vet att man bär inom sig. Han satte ord på hur det är för mig. Flera dagar nu har jag saknat orden, har inte vågat spana inåt...
Nu, i kvällsljuset vågar jag och några meningar sökte sig fram.

Nu ska jag sova. / mt