Senaste kommentarerna i forumet

Berra, jag förstår precis hur du kände igår. Själv skriver jag också här under absolut anonymitet bara för att jag ska kunna känna mig trygg i att skriva exakt vad jag vill utan o linda in det.
MEN om det nu är så att du "blivit avslöjad" så vädjar jag till den personen med initialer BH att lägga ner. Fortsätt med ditt bara!
Jag har faktiskt funderat förut över att allas våra inlägg går att läsa av vem som helst utan att vara medlem.... Men samtidigt är det ju också så många vågar ta steget in här, man liksom kan bara vara nyfiken eller snubbla in o läsa o sen få motivationen o gå med. Så var det i alla fall för mig. Annars hade jag aldrig kommit på tanken eller vågat tror jag. Så jag fortsätter o titta över axeln ibland o stänger ner så fort någon kommer in på kontoret. "Browsar in private" eftersom andra ibland lånar datorn osv. O om du nu känner att du vill radera o börja om, även om jag tycker du ska tänka över noga innan, så gör det. Men sluta för allt i världen inte!!! Du hjälper oss andra, men framför allt tror jag det är en jättehjälp för dig själv!
Så där ja, det var det jag ville säga just nu // KRAM o ha en fantastisk fortsatt dag

Pia jag känner igen mej i det du skrev om före o efter puberteten.
Jag var lite djup filosoferande person innan och i första puberteten.Läste mycket målade var väldigt bra på att roa mej själv,hade ett rikt inre liv o var mycket kreativ.
Mamma sa att jag förändrades totalt som tonåring.Det var som att vända på en hand sa hon.Från tystlåten lite blyg funderande till destruktiv frigjord ute jämt o där kom alkoholen o cigaretterna in i bilden när jag var 15.
Nu är jag lite som då,innan tonåren.Pysslig,glad över mitt eget sällskap,kreativ o ganska så nöjd med livet som det är.
Jag kanske har hittat hem!!!!
Pia vi kanske har hittat hem till oss själva!!!

Go'morgon, Livet!

Så har ännu en ny dag startat, tänkte mycket på gårdagen och min nojighet..

Känns inte lika viktigt idag, kanske för att ännu en natt med hyfsad sömn har dämpat det hela.
Jag låter det bero, och kollar efter vibbar istället, han har desto mer att vinna på att inte knysta.
Då förlorar ju han all info istället, han är väl inte dum, får man hoppas...

Ville bara säga att jag uppskattar verkligen er närvaro här på forumet, känns kanonskönt att ha några att stöta och blöta ens tankar med, jag har ju andra vänner också (!) men kan inte på något sätt gå så personligt och djupt med dem...

Okej de vet att jag är en "virrpanna" och jag märker hur de på något sätt har ändrat sin attityd mot mig, de försöker på något sätt vara "mjukare" och tillmötesgående...

Men hallå, det är fortfarande samma Berra, men lite mörare bara, känns lite som om jag somnar så skulle de klämma på mig en tvångströja eller liknande...
Man behöver inte censurera åt mig, jag kan fortfarande le, ..kolla :) !!!

Ibland är det som om man ångrar att man överhuvudtaget sa något till dem, därför har jag inte heller sagt allt om mina alkoholproblem, för då ska de väl börja bete' sig där också...

Så länge jag knaprar min piller, så behöver jag inte urskulda mig, svågern bara väntar på att vi ska gå igång igen på landet med konjakskupan och cigarren på solvarma klippor...
Fucking glöm det, om det inte duger med trocadero i kupan så duger inte mitt sällskap heller.
Jag tänker inte "tvingas" in i något missbruk igen, jag har inte mått bättre än på länge...

Det är inte så att jag "planerar" något drickande längre, det är liksom passe'...
Jag har blivit friare att göra mina egna val, det känns otroligt bra...
Alkoholen har ingen fotboja på mig längre, jag kan köra bil när jag vill, har ingen dålig andedräkt pga bakfylla längre, är lite piggare på mornarna osv...
Men det bästa är att jag inte längre har de ångestfyllda dagarna efter, det är värt allt i hela världen!
Så på köpet har jag börjat få ett bättre självförtroende, och ser ljusare på framtiden..

Sen har ju solen även sina fläckar, och mina ska putsas/nötas bort...

man ser tiden an, livet går faktiskt framåt, och jag med den...

Mors Berra

Hej.

Ja, jag skriver också på jobbet ibland.
Min son som jobbar inom databranchen säger att varenda knapp vi tryckt på kan datanissarna läsa... När han praktiserade så upptäckte han olämpliga flörtar och allt möjligt mellan personalen. Men jag tänker som så att om de läser så kanske de lär sig något...ha ha.

Du har ju ibland ondgjort dig över ditt jobb Berra, det är kanske det värsta. :)

Jag suddade massor när släktingar började läsa här, var rädd att det skulle nå fram till min son och även att jag skrivit saker som andra släktingar kunde ta illa vid sig av. Sen fortsatte jag på nytt och tänker mig lite mer för.

Att jag är alkoholist vet de flesta, fast ibland får jag påminna dom. :) Det händer att glada tjejgänget kommer och vill att jag ska följa med på personalfester el dylikt och vara med på förfester osv.. De kan t.om börja prata om forna fester och skratta åt hur tokiga vi var, och hur dåliga vi var efteråt.... Och när jag då säger att jag numera inte dricker och att såna fester inte är något för mig så blir de lite långa i ansiktet. Jag är ju alkoholist säger jag. Jo jag vet säger de då, men det är precis som de inte förstår hur stort och viktigt det är att vara nykter och att det inte funkar att festa till det ibland. Och jo, jag var utåt sett precis som dom, ingen visste och i stort sett alla blev väldigt förvånade.

Att delta i såna fester och vara nykter är absolut inget jag traktar efter. Då är jag hellre hemma och myser med familjen. Har hittat mig själv och folk får acceptera att jag är en stillsam ensamvarg som älskar att vara med mina djur, läsa böcker och pyssla med hem och familj. Jag var sådan innan puberteten och sån är jag nu. Det är ganska häftigt faktiskt.
Puberteten ställde till en massa och det var även då alkohol kom in i bilden, mycket för att man skulle våga släppa loss och bli sedd. Grubblerier över livet, om man dög, dåligt självförtroende och en massa krav från samhälle, föräldrar, gänget. Sedan familjetiden när tid och ork gick till jobb, småbarn, hem och trädgård. Krokig väg med barn som blev svårt sjuka. Fortfarande en del av mig som ville vara tonåring, festa och segla på rosa moln. Men mest en mkt orolig och förtvivlad mamma. Alkoholen kom och gjöt lugn, glädje och tröst. Tills jag blev beroende och det blev ett gift.

Har nu landat, hittat hem och känner mig som den 12-åring jag en gång var.

Älskar att vara i stallet och ha hand om ungar, hundar och hästar. Kan vara där hela dagar och tröttnar aldrig. Sitta och dricka varmchoklad, medan hästarna äter hö och ponnyerna och hundarna går lösa i stallet tillsammans, nyfikna och glada.
Hemma har vi ungdomsgård i sonens rum i gillestugan och jag älskar det oxå. Härliga killar och tjejer mellan 14-20 som dröslar in och ut hela dagarna och kvällarna. Ropar hej och snackar lite. Ibland skäller jag på dom, om de pratar om att dricka eller annat. Då skäms min son och talar om för mig vad jag är för en... ha ha. Det tar jag med ro, för det förstår jag att han måste inför kompisarna när morsan är så pinsam.

Ja, nu blev det mycket igen om allt möjligt. Har förresten läst ut Mitt himla liv av Olle Carlsson nu. Vet inte varför men har lite svårt för människan, tycker inte om honom, helt enkelt. Kan inte heller identifiera mig med honom precis, utom alkoholberoendet och oförmågan att säga nej. Hans kristna tro och sökandet efter Gud känns också främmande. Jag tror inte på Gud på det sättet, jag tror fullt och fast på evolutionen och på att människan också är ett slags djur. Buddhismen med Buddhas lära är mer rätt för mig. Allt är energi i olika former och vi är en del av det. Andligheten finns men det är vi själva som måste öppna vårt sinne, släppa taget och bli mottagliga för den balanserade energin i universum. Sedan försöka sprida lugn och godhet till andra. Tacksamhet och hjälpsamhet.

Nu är min filosofiska morgonstund slut och det är dax att pyssla lite.
Ha det gott alla
Pia

Hej Berra, har ibland tänkt just att du verkar skriva så fritt på jobbet. Skulle jag vara väldigt skraj för kan jag säga. Just att ngn står bakom axeln och kollar när jag inte ser, och jag har i och för sig ett sådant jobb med öppet landskap och mkt väsen.
Att vilja bli avslöjad tror jag, som ngn sa, också ingår i ett alkoholistiskt beteende. I botten finns en längtan att ngn ska säga, va faan, sluta med det där. Vi vet vad du håller på med, men vi vill ha dig precis som du är utan alkohol! Ngt sådant.
Nå, hoppas det löser sig för dig. Se annars till att spara allt du skrivit innan du raderar, så att du kan se tillbaks på en stor insats här på forumet för insikter.
Ha en bra tisdag,
/fenix

Poppers & röka fludder... man lär sig en massa som anhörig...

& jag är uppriktigt less på det.

förlåt Mie och Vana, men ni "dök upp" under tiden jag skrev, det gäller er också...
Tack för alla värmande ord...
Berra

Tack Dolphin, för dina uppmuntrande ord!

Jo jag kanske överreagerar, men min anonymitet är självaste grunden till att mina ord fortfarande skall kunna få flöda fritt, skulle jag vara minsta osäker skulle jag låta mina ord värderas på guldvåg för att inte feltolkas eller användas i en annan privat händelse...

Vill inte beläggas med munkavel, helt enkelt...

Man skulle ju kunna tänka sig att jag inte fortsätter snacka skit om jobbet,
men det är ju där självaste källan till min hängighet finns, tror jag!
Sedan är inte mitt jobb som allas andra, som ni säkert har förstått...

Vi hänger över ättestupan hela tiden, och det slår ju också på relationerna naturligtvis.
Att spela räv bakom de andra får "någon" att känna sig mör, att antingen sluta på eget bevåg, eller att hamna först i kön ut....
Precis som vilket Robinsson ö-råd som helst, fruktansvärt helt enkelt!
Den som sticker ut det minsta, är allas mobboffer, så även jag!

Nej det var inte meningen att han skulle se detta, jag bad om hjälp med outlooken tidigare på dagen, och han skulle hjälpa mig när han senare fick tid...

Jag behövde på eftermiddag "göra tvåan" om man så säger, och när jag återkom till min plats så satt han där och "hjälpte" mig, jag hade glömt att låsa datorn, och det ansiktsutrycket jag fick av honom såg ut som om han nyss hade snott en penna ur skrivbordslådan, eller liknande!

Visst han är ju IT-ansvarig och har rätt att kolla av datorn, och jag hade varit glad om det nu hade varit "vanlig porr" på datorn han hade funnit.
(nu porrsurfar jag ju inte, på jobbet heller.., men det hade känts betydligt enklare att försvara en sådan "normal" begivelse..)

Nu tillhör han en av de två kollegor som jag anförtror mig åt, men båda har svårt att inte falla för skvallret, vilket skulle betyda att jag därmed är "dead-meat".
Sedan spelar det ingen roll om man som IT-ansvarig har tystnadsplikt, det gäller nog inte hos oss tyvärr.
Allt som sker på jobbet SKA ju vara jobbrelaterat, eller?

Jorå, så nu i min nojjighet så funtar jag på att "döda" tråden, skapa ett nytt alias och starta en ny tråd, där ni säkert skulle känna igen texten, men jag är ju samtidigt väldigt stolt över min historia.
Min utveckling har ju gått ifrån vrak till något som nästan funkar, och jag har fått en väldig stor förståelse för mig själv, och relationen till drickat, som för mig personligen är avslutad.
Troligen för all framtid...
Allt detta är ju skrivet i realtid, och går inte att återskapas, någonsin...

Så jag vet inte!, vad jag ska göra, måste nog sova på saken...
Jag kan ju också bara fråga killen om han "såg något han inte borde",
men f-n vill ju väcka den björn som sover, eller?

..eller är det så som du säger Dolphin, kanske inte är så farligt..

I morgon är en ny dag, och det är i alla fall inte en Måndag, tack och lov!
Och det ska bli intressant att se vad den har att ge mig, ett nytt liv kanske??
Nä skämt åsido, ha det bra i alla fall..

Jag jobbar mig framåt, och lämnar det förlupna bakom mig, i morgon är en ny dag.

Mors Berra

Jag tycker inte heller Berra att det spelar någon roll.
Jag blev "avslöjad" av en person här (du vet vem du som är den personen)som kände igen mej från en annan websida där vi båda är medlemmar.
Det spelar ingen roll Berra fortsätt vara den du är!!!!!!

Berra...

Du har valt en bra & sund linje i ditt liv.
Har inget att skämmas för.
Är en förebild & insperationskälla.

Om jag skulle ha kommit på ngn med att skriva som du gör... skulle jag bli imponerad på fler än ett sätt.

Vad vore alkoholhjälpens forum utan Berra?

Skicka honom vidare till "elaka" Mie... så ska jag prata allvar med honom... fniss...

Kram... nu kan det bara bli bättre, måndagen är snart över... / Mie.

Åh vad jag hoppas att att du inte raderar dina inlägg Berra!! Dom har varit ett så stort stöd för mig! Din humor, dina kloka insikter behöver man gå tillbaka o ta del av gång på gång!!

Men du.... Det var kanske meningen att du skulle "glömma" stänga fliken?

Förut, när jag drack, så var jag otroligt skicklig på att gömma, smussla undan och täcka upp. Men, ibland hände det att jag "slarvade" på ett sätt som gjorde att jag började fundera på om det var medvetet. Jag kanske ville bli upptäckt?!

Kanske var det något sådant som hände dig nu. Det som andra kan "upptäcka" med dig är sidor och tankar hos dig som mår bra av att luftas lite vidare än endast i detta forum. För min del är det ju bara positiva sidor som visar på en klok och bra man!

Fundera på vad som kan hända, jaga inte upp dig utan ta det punkt för punkt.
Det kanske inte är så farligt.

Hoppas allt ordnar sig! Jättekram! Vi hörs hörru!

skit också!

Nu har det hänt en grej som satt hela min tråd på prövning...!!!

Fick lite hjälp med ett dataproblem här jobbet av våran datansvarige...medans jag var på muggen!
Glömde då att släcka fliken med "Alkoholhjälpen-Ånge..."

Så nu finns det risk för att han har kunnat läst mina inlägg eftersom han är en nyfiken person med en viss "läckage-risk", och hela min integritet sätts på spel...

Hela den fina saken med detta forum har varit att jag har kunnat varit anonym, och har varit kanske allt för öppenhjärtlig med hela min profil, mer än med min fru dessemellanåt!

Så om du nu med initialerna BH får för dig att fortsätta läsa detta och sprida detta vidare, så kommer jag med omedelbar verkan att radera allt jag skrivit...

Hoppas att du och jag kan fortsätta att ha det förtroendet kvar mellan oss, i sådana fall!

Det vore trist, eftersom denna tråd har varit en mycket bra "avlastning" för mig att bearbeta allt som händer på jobbet och allt omkring mig med min utmattningsdepression...

Den har lästs snart 19 000 gånger av andra som också kan få "lite hjälp" av en föredetta alkoholist, eller åtminstone en snubbe med tidigare svåra alkoholproblem...

Den är MYCKET personlig, så att du vet det!
Det är bara två personer till som vet vem jag egentligen är, nämligen jag och min fru!

Förlåt alla andra, om ni tycker jag låter som jag drabbats av förföljesemani,
men detta är utav stor vikt för mig.

Skulle allt jag skrivit "råka" försvinna snart, så vet ni varför...

Sorry för detta misstag, det var klantigt av mig!

Berra

Bra Fenix!!!

Berätta för mig hur jag kan använda och vända detta till något positivt!
Jag behöver "lära" mig mer om mig själv, och hur jag ska bemöta sådant!
Just nu slår jag bara ifrån mig det, och tycker att den personen helt enkelt är en "pucko-brutta".

Berätta mer...

Berra

Morron Berra!
Jag har det mkt bättre just denna måndag i alla fall. Nykter och sovmorgon. Men förstår precis din känsla, vi har en liknande "finne" på jobbet, en liten chef som ställt till så mkt. Sur, vrång och inkompetent som arbetsledare. Däremot har han förstås sina förtjänster som yrkesman.
I mina bästa stunder tänker jag att honom ska jag använda för mitt eget syfte, alltså att öva mig i att skilja sak och person, ifrågasätta mina rädslor, våga stå för vem jag är och vad jag vill och så vidare. Han kan helt enkelt vara en gåva till mig för att öva väsentligheter och se vad jag behöver veta mer om mig själv.
Men ibland tar det primitiva över, och då blir det Lugern som åker fram:-)
/Fenix

Håhå jaja, så var det Måndag igen...

Det "höll" fram till kl 9, då jag äntrade jobbet...
Sparkade igång datorn och checkade av helgens skörd av mail...
Där fanns ett "hatmail" där de ifrågasatte varför vi inte hade jobbat i helgen!!!

Nu vet jag varför jag hatar Måndagar!, det bara slog mig sådär!

Har hunnit ikapp livet lite med att kunna stressa av under helgen,
nu när jag (tror) att nya medicinerna börjar göra verkan...

Och så stoppar man in fingrarna i brevinkastet på jobbet,
och så är de där och hugger av fingertopparna direkt...

Men, jag har min rustning på mig, min sköld funkar mot angreppen, det är inte personligt!

Ändå växer ett "hat" mot avsändaren, våran allas "bitch", som är som en omogen finne i röven, finns där och bara irriterar, men går inte att klämma ur...

Bred käft och små öron, som hellre bryr sig om vad andra gör, än vad hon själv presterar...
Finns det något värre, hon är våran joker i leken, jag skulle inget hellre vilja än att smeka henne, med en SPIKKLUBBA!

Blodtrycket är skyhögt, och jag försöker stilla mig, och jag SKA INTE att svara "till alla" på det mailet med ett beskt svar, jag ska inte svara med samma medel, inte vara lika puckad!

Så här sitter jag, lugnt och stilla, andas....andas...phuii!

..andas in.......andas ut....sinnesrobönen...andas in...andas ut...sinnesrobönen

Och...bye the way, hur var eran måndagsorgon då?

Morgonstund har guld i mund, måndagsstånd är ful i mun, eller nå't..

Mors Berra

Hej Carmen, och alla andra...!

Hoppas att det går bra för dig med ditt val, det finns mycket fint som kommer efter ett tag...
Det är tufft i början, men blir långsamt bättre...
Själv sitter jag vid matbordet på landet och det är lördagskväll, och har ett glas rött vid sidan av datorn..!
Men det är inte mitt, utan frugans, känner den sura lukten av den och det lockar inte alls...

Jag partar numera drickat med kidsen, och det går mycket läsk numera...
Okej inte helt nyttigt med en massa socker, men livet behöver inte bli tråkigt för att man har slutat dricka alkohol, det finns kolsyrat vatten också, men jag vill ha lika-färg i mitt vinglas...

Vi håller på och stänger landet för vintern, och nu kommer vi inte hit på nästan ett halvår...
Det är kallt men inte frost, och det är mycket vackert stjärnklart på himlen...
Jag ser på den mycket mer nu när jag är nykter, och ser såå mycket mer...

"Stora skopan" som jag trodde hette Stora Björn, rättade min son mig om att den heter Karlavagnen,
den håller på och "stjälper" nu, mot i somras, skaftet hänger ner mycket mer än tidigare..
Man ser den om man tittar ca 45 ' uppåt åt norr, den är vacker!

Oj nu droppade stearin ifrån takkronan ner på datorn, vi tände den vid 1-tiden i eftermiddags, och de har skimmrat vackert hela dagen, det är lite kallt och fuktigt, men väldigt mysigt...

Vi kommer att sakna landet, för i morgon stänger vi och grannarna av sommarvattnet, och bommar för vinterdvalan, det går inte att ta sig över isen som man vill, det bestämmer naturen...
Men det ger oss mer tid hemma för annat, vi slits ofta mellan tankarna att vara hemma eller på landet.

Nu kan vi koncentrera oss på att fixa grabbens rum t.ex, som han sett fram emot...
Bården i hans rum med racerbilar stämmer inte överens med en 12-åring, han ska få välja själv hur det ska se ut i hans kommande tonårslya..

Kidsen är trötta nu när vi har myskväll, de går och lägger sig själva, dagarna ute på landet tar all energi ifrån dem, och de flyttar sig med täcket ifrån soffan till sängen självmant, utan tjat!

Hade jag druckigt alkohol nu, så var det jag som troligen somnade först på golvet framför TV'n.
Det "slipper" jag nu, och är faktiskt glad för det...

Sömnen kommer på "riktigt" nu, och man blir så där lite gosigt pömsig i ögonen som man SKA bli, inte medvetslös och uträknad på 2 minuter...
Ytterligare en plusfaktor att räkna med alltså..

Nä, lev väl med er därute i vårat avlånga land, hoppas att ni har gjort ett bra val för kvällen!
Själv är jag spiknykter, och mår toppen av det, börjar få tillbaka mitt liv igen, och kontrollen!

Finns det hopp finns det liv, annars tjacka en studsmatta!
Vi finns inte till för att må dåligt, inte idag och inte i morgon...
Varför fortsätta smaka det som är bittert, man vet ju att det är äckligt!

Mors Berra

Jag håller tummarna för dig Carmen! Och vi finns här, alltid.

Kram

Hej alla ni. Jag har ju inte varit med så länge, men det känns fantastiskt att ta del av era inlägg. Så mkt styrka, kraft, glädje, beslutsamhet. Det "smittar" av sig och jag blir fylld av kamplust. Jag vill verkligen komma ifrån alkoholen, den gör inget gott utan bara ångest, skuld o skam inför sig själv. Berra du är fantastisk med alla dina inlägg som jag lusläser, Tack kvinna-mamma 46 för din lista. Den har jag lagt i min plånbok..... så att jag har den nära. Idag är min första dag med nykterheten, jag var nykter flera dagar föregående veckor. Men nu tänker jag bryta helt. Hålll tummarna för mig. Jag kommer att behöva er jättemycket.

Många kramar till er alla med önskan om en trevlig helg.

Så bra skrivet Berra, du förmedlar kamplust för ett värdigt liv utan kemikalier.
/Fenix

Go' Fredag, alla vänner...

Intressant att se hur ni reagerar på filmsnutten, jo den "kränker" ens ego något...

Men man ska nog inte blunda för verkligheten, det här är det som händer med en när man själv inte har medvetandet med sig, även om den inte är exakt så är det lätt att sätta sig in i rollen...
Jag ser det som ett "utbildningsmaterial" i min egen skola för fortsatt nykterhet, och jag behöver ett uppvaknande lite då och då...
Det var så här det var...

Varje morgon efter det att jag gnuggat sömnen ur ögonen så tänker jag...

Äger jag mitt eget liv nu..?

Är jag fortfarande beroende av något annat som styr mitt liv och tänkande,
är jag en "fri" man att använda mina tankar till det jag själv vill..?

Jag får inga enhetliga svar, men känner nog att med tiden så får jag mer och mer kontroll...
Jag har inget "sug" som vill finna en ursäkt till att börja dricka...
Jag vet vad jag gör och vad jag har gjort, jag mår inte dåligt dagen efter ett partaj...

Okej, jag har lite "knas" på hjärnkontoret eftersom jag känner mig lite ledsen ibland, men
det börjar kännas lite bättre, och jag har kunnat distanserat mig till de konstiga tankarna.
Jag vet att det är fel, och försöker inte tilllåta tankarna styra mig.

Så, jo jag börjar ta kommandot över mitt eget liv, och jag får kontroll...
Tidigare när jag kände att jag inte kunde ta kontroll, så hade jag en annan fras...

"Idag ska jag leva livet för precis vad det är värt..."

Då skulle jag inte tänka på det som varit och inte styra tankarna över kommande dag,
utan ta det som det kommer och låta livet styra mig istället...

I efterhand kunde jag sätta mig och "värdera" hur det gick, och jag hade inga förhoppningar inför den dagen utan lade ribban mycket lägre, det funkade väldigt bra...
Jag hade då ingen prestationsångest, utan det fick flyta fram som det ville..
Det var väldigt skönt att slippa känna "trycket" på mig...

Idag försöker jag sätta ett resultat, ett kvitto på att det rullar på utan "styrning"...
Jag "längtar" inte tillbaka till någonting tidigare, har slutat jämföra, och sukta...

Jag "raderar" historien med lite hjälp ifrån sinnesrobönen, ...inte försöka ändra på det man inte rår på...någonting, ett mantra vi människor borde ta åt oss oftare av...

Vi kan inte ändra på historiken, men vi kan påverka den nya kommande historiken, genom att ändra på saker som sker nu, så kan vi senare se tillbaka på historien vi förändrade...

Det jag gör nu känns bra/bättre för min kommande historik, jag känner mig nöjd över att få mera kontroll över det jag gör, och låter inte situationerna med dåligt resultat hända om och om igen.

Måste se det dåliga, och ta lärdom av det, kändes det inte bra, så ska jag försöka förhindra att det sker igen, DET kan jag påverka...

En alkohol-zombie styr inte över sitt eget liv,
den är kidnappad i en situation där den inte längre har kontroll...
Att återigen ta sats för att springa med full fart in i väggen, gång på gång....
Man vet att det gör ont, men något styr en att gör om det igen...
Alkoholdjävulen sitter och hånskrattar åt oss med sin fjärrkontroll...

Han är död och begravd djupt inne i skogen för mig, utan gravsten...
Och när hans vålnad skuggar mig, så går jag in i skogen och pinkar på hans grav.

Jag är starkare än han, och jag måste bevisa det dagligen...

Livet finns, om man vill se det!

Berra

Helt galet...

Det känns som om killen är på väg över gränsen mot död & elände...
Kämpade på i stark uppförsbacke.

Om man väljer berusningen så finns ingen framtid...

/ Mie...

Har tittat på film på arbetstid. Det var otäckt o se, på många sätt. Min första reflektion var att jag sett ut så där inför folk, även om inte lika länge..... Huuuuua Jag har sett många sjuka o allvarligt skadade, o när jag ser detta undrar jag hur illa går ett sånt tillstånd åt kroppen. Att man överlever!!? Sedan tänkte jag hur i hellskotta kan folk bara stå o titta på? Ville nästan hoppa in o hjälpa till. Hade jag inte sett denna film just via dig Berra, hade jag som Dolphin o jag pratat om, trott att den var just riktad mot mig, o inte orkat titta klart. Men TACK, den gav mig ytterligare en sporre till ännu en dag utan alkohol.
Nu kämpar jag vidare, Kram till alla o tack för ni delar med er!

hej all ,,berra westie,fenix,pia,alla,,hu vilken film,,ja nog dras minnet ofrånkomligt till tllfällen man raglat,15 meter kan bli 15 mil,,minns själv när jag tidigt i somras skulle hem från grannen,bara en liten parksnutt emellan husen,,minns o minns förresten,bara sekvenser,hann att tappa en sko,,inte så romantiskt som med askungen direkt,,,har inte hittat den än idag ,,det är det som är så konstigt!! var jag nånannanstans,,? gick jag fel väg först?! ,har sen hittat ett tomt plastvinglas i en buske som jag förmodligen hällt i mig på vägen hem,jackan blev kvar vid grannen,o byxorna hade såna gräsfläckar så de fick kastas,,,,gick ej bort i tvätten, känns som om jag skriver om nån annan,,,,men tyvärr,,se sanningen i vitögat,,,,komma ut frisk o nykter på andra sidan,,,med hedern i behåll,,den börjar komma tillbaka,,är så tacksam över 7,snart 8 nyktra veckor,,jag känner som er,,man behöver inte fylla allt med kickar att se fram emot,räcker att få va här o nu,ta dan som den kommer o va nykter hel o lycklig i just detta ögonblick, ATT LEVA ETT LIV; INTE VINNA ETT KRIG kram måne

Hej Westie!

Fina ord, ja precis så är det...

Ryggsäcken har med tiden blivit lättare, och barlasten, den som finns där varje dag utan att man är medveten om den, har långsamt börjat förtvina...

Jag vill aldrig mer prova den igen, och det känns skönt när man börjar bli lättare på foten, utan att bli "lättfotad" för det...

Det är med alkoholen som med datorerna, man har fått problem som man inte tidigare inte visste om att man hade...

Framtiden är vår, om vi väljer att följa med den...
Om man väljer berusningen, så finns framtiden åt vilket håll som helst...

Berra

Berra, om mitt minne funkar rätt så skrev Thomas Tranströmer något att bra dagar är dom då ett kilo känns som 700 gram. (vet inte om han skrev så ordagrant).

Jag har dagar då ett kilo känns som 2 kilo men iom att man blivit av med drickandet så har man gjort sig av med en ballast på 10 ton på kilot.

/W