Senaste kommentarerna i forumet

...för jag känner igen mig så väl i det där. Känner mig som en folkilsken get ibland: "fy vad jobbigt det är att vara trevlig!!". Men, Villervalle skrev så bra om detta så jag behöver inte.

Vill mest lämna ett avtryck, vifta lite med en flagga och säga HEJA! vad bra du är, modigt att prata med din väninna, hoppas det går bra med pojkvännen också. Det tog ett tag för min man att förstå allvaret även om han var den som ibland klagade på att drickat försvann ur våra flaskor.

Ge det tid, var rädd om dig. Det är en lång process. Ta ett beslut varje dat: idag skall jag inte dricka vad som än händer!

jag ett missbruk i din familj också MissH ? En väldigt känslig och personlig fråga som du självklart inte behöver svara på.
Kram !!

...är inget vidare! Men, just det där är min värsta risksituation: när man kommer hem efter jobbet, trött och sliten och borde vara ett gott föredöme för de trötta och slitna ungarna, man ska fixa mat helst tvätta, läsa läxor, vara pedagogisk och bra. Jag har inbillat mig att jag blir en snällare, mjukare, mer tålmodig, på alla sätt bättre mamma om jag dricker några glas vin. Men så är det ju naturligtvis inte!

De sista gångerna jag drack vid dessa tillfällen försökte jag studera mig själv och insåg så småningom att det faktiskt blev värre! Nå, till en början var jag kanske lugn och fin och kunde parera alla nycker från småttingarna men jag insåg att de på något vis kände att något inte var som det skulle och de blev därför etter värre ju mer nivån i min flaska sjönk. Detta ledde naturligtvis ledde till att jag inte längre är så lugn och fin utan istället riktigt kände ur drakelden sprutade ur munnen på mig tillsammans med arga ord. Inte alltid, men ibland slutar kvällarna så. Annars kanske jag somnar där med sagoboken i handen.

Kram tillbaka Dompa ♥ ♥ ♥ Hoppas du får en skön dag i solen. Passa på att ta hand om dig riktigt ordentligt när du har alla dessa lediga dagar!

Tänk att man har sådan tur att man är ledig en sådan här solig dag, i dag skall jag bara njuta. Hoppas att ni alla ha underbar dag//Kram Kalla

Haha, tack Nynykter, tar lite rosig om kinderna åt mig av ditt beröm! Ja det är märkligt att vissa egenskaper lyfts fram mer än andra. Vi är ju som du säger olika! Och det är bra. Men det känns som om alla ska sträva åt samma håll, man ska vara drivig och framåt och ambitiös och samtidigt verkar fler och fler må allt sämre. En vän till mig fick nytt jobb och beskrev sin kollega med beundran i rösten: hon jobbar minst tio timmar om dan och så har hon precis fått barn, och så tränar hon också, du skulle se henne! Jag tänkte bara att den tjejen vill jag inte vara om några år. Vad vet jag, hon kanske är en supermänniska? Men jag har svårt att tro det. En annan, i mitt tycke klokare väninna sa att "mitt liv är allt det jag gör utanför jobbet". Så rätt! Hon är bra på sitt jobb, men har hittat en balans, och det är man skyldig sig själv att göra tycker jag.

Det kan säkert ha med självkänslan att göra, att man inte gillar tillställningar med folk man knappt eller inte alls känner. Eller inte. Oavsett tycker jag att man ska göra som man vill. Så många gånger jag varit på fester och känt mig malplacerad, flytt till badrummet för att komma undan och stirrat på mig själv i spegeln, undrat vad fan gör jag här? Så onödigt! Varför? För att jag borde. Tänk vad jag kunde gjort istället.

Handlar det om saker jag vill göra men inte vågar finns det anledning att börja jobba på det. Och det har jag gjort, dykt och klättrat i berg. Störst var nog när jag vågade trä mask på metkroken OCH skära huvudet av fiskarna jag gångade. Trodde aldrig jag skulle våga! Men när jag inte vill göra saker jag egentligen gör för andras skull tänker jag säga nej.

Tack nynykter och jag önskar att du också får en härlig dag!

Bra jobbat Vimmsa! tror du gör helt rätt som identifierar stressfällorna. Njut av den lediga dagen!
Kram från Nynykter

Hej Lessenfrun!
Jag har läst i din tråd. Det är skönt att du verkar ha omtänksamma vänner omkring dig.
Får intrycket att du tar på dig mycket skuld för skilsmässan just nu. Att du är inne i ett förhandlande om-bara-stadium... I själva verket är ju relationer väldigt komplicerade och när man börjar nysta i dem är det inte så solklart längre vem som är stark eller svag, vem som lämnar eller bli lämnad. Jag skulle vilja tipsa om en självhjälpsbok som hjälpte mig mycket i min egen skilsmässa. Den beskriver olika stadier som man måste igenom. Vreden är förstås ett av dem :-)
Jag brukar annars ha svårt för hurtiga typiskt amerikanska självhjälpsböcker, men den här tog jag faktiskt till mig.

När ett förhållande tar slut : hur man utnyttjar krisens möjligheter för att bygga upp en ny tillvaro / Bruce Fisher ; översättning: Barbro Ahlström ISBN 91-37-10830-1
Ny, utök. och omarb. uppl.
Stockholm : Forum, 1996
Svenska 335, [1] s.

Fortfarande nykter :-) Hade en liten släng av deppighet i går men börjar lära mig att ta kontroll över de negativa tankarna och dra ner på kraven på mig själv när jag inte mår riktigt bra. Har lyckats undvika att bli irriterad på barnen och tränar hela tiden på att vara här och nu. Jag inser att det kommer att bli en liten utmaning att vara ensam mamma med heltidsjobb och samtidigt jobba med nykterheten. Många "stressfällor" att falla i där impulsen att belöna sig själv väcks. Det gäller att hela tiden vara på sin vakt och göra medvetna, kloka val. Har ledig dag med minsta killen i dag och lägger alla måsten till sidan. I morgon har jag ledig dag på egen hand och då ska jag städa, tvätta, gå på AA-möte och vila mig. Nu ska jag inviga vår nyinköpta joggingvagn. Mår så bra av att springa och kände att det är viktigt att kunna komma ut även när jag är ensam med honom.
Dag 9 inleds härmed!!!:-)

Kramar!

så glad för dina inlägg Viktoria fast du beskriver en jobbig tid i ditt liv. Eller är det kanske just därför ? Hur du funderar och kommer till helt rätt slutsatser och bejakar dig själv är en härlig läsning. Du har verkligen fyllt på din självkänsla och kan agera efter det och det är så glädjande att se.

Sov så mycket du kan !! Du kanske har glömt :-)) men småbarnsåren brukar inte bjuda på speciellt rogivande sömn !

Kramar till dig min vän ♥♥♥

har också funderat över dessa tillställningar ? Vad är egentligen syftet med dem ? Att bekräfta chefen för att han "bryr sig om" sina anställda ? Kunderna ? Och jag vet att det är fler som funderar för nu, med stigande ålder(jag behöver inte vara rädd för att missa jobbet :-)) ), så har jag börjat fråga andra och det är måååånga som tycker det är besvärande arrangemang som de känner sig tvingade att gå på av artighet.

Min självkänsla var ju också väldigt mycket på minus den första nyktra tiden och då känns inte mingel så kul. Marie beskriver precis hur jag klev in genom dörren med blicken mot golvet och spröd röst : http://www.klarblacoaching.se/ledarskap/hur-vill-du-trada-in-i-ett-rum/…

Prenumerera gärna på hennes nyhetsbrev och gilla henne på facebook :-) Hon är så duktig !

Att lära mig att sätta gränser och tacka nej till saker som jag egentligen inte vill göra var en tuff läxa men det gick efter många bakslag. Och än idag kan det slippa ur mig att "det fixar jag" fast jag inte har med saken att göra men det är nog lärdomar jag får ta för att påminna mig om hur jag ska göra.

Klappa er gärna på er egna axel och beröm er själva för det är ju så vi kan fylla på vår självkänsla med enkla medel. Gör det enkelt :-)

Miss H! Du är min idol! Så himla insiktsfullt och klokt av dig att ta hand om DIG! Jag känner igen mig i din tvekan inför jobb-event och alla de som ääälskar att nätverka. Gör de verkligen det? Säkert är de riktiga VINNARSKALLAR också och så är de väldigt EXTROVERTA. Nä, nu haglar fördomarna, men ibland blir jag trött på att vissa egenskaper och beteenden lyfts fram och hyllas fastän vi alla är olika och fastän alla behövs. Hur skulle arbetsplatsen se ut om där inte fanns några som tyckte om att sitta på kammaren och jobba undan eller några som gillade att lyssna?
Kram från Nynykter

Precis så är det! Jag presterar för att få bekräftelse, då tycker jag att jag mår bra, känner mig duktig, presterar ännu bättre. Och det är inte bara på jobbet förstår jag nu, jag ska vara duktig på alla plan, plocka poäng hela tiden. Men den sköna känslan försvinner så snabbt! En klok vän till mig sa i somras; "men det handlar ju inte om vad du presterar, du är ju omtyckt för att du är du." det där gick inte in i huvudet. Vaddå, vem är jag? Att bara vara jag, och vara uppskattad för den jag är ger ju ingen tydlig bekräftelse, jag får inga kvitton på att jag duger. Därför har jag svårt att veta om jag "är" rätt. Fånigt va?

Vill göra ett bra jobb, göra skäl för min lön men se till att inte överprestera. Och inse att det är okej att gå ner på lågvarv ibland, man är bara människa. Och så ska jag lära mig att inte vara så förbannat rädd att någon ska bli sur eller ogilla det jag gör. Det brukar ha en tendens att gå över.

Nä du Villervalle, jag tycker vi skiter i mingel från och med nu! Känner igen det där med att hinka alkohol för att stressa av när det blir jobbigt, det är ju sjukt att man måste döva sig för att orka. Varför inte bara skita i det? Att min chef ville att jag skulle med tror jag var i all välmening, det är en jättebra kongress. Och jag hade ju sagt ja från början, det var frivilligt (nja). Men jag ska fundera i framtiden på varför jag tackar ja till saker, är det för att jag tror att jag borde men inte vill tackar jag nej. Nästa vecka är det sommarmingel (såklart) med jobbet. Tänker gå dit och äta plockmat och dricka bubbelvatten. Känner jag av minsta tecken till stress så går jag hem. En lyx man som nykter kan unna sig tycker jag.

Har absolut inget vettigt att skriva. Huvudet är helt tomt...känner mig så trött. Fasar för när jag ska börja jobba igen...inte för jobbet i sig...utan tiden och orken. Jag "förstår" varför yrkesarbetande föräldrar huttar. Det är ju en skitdålig tröst/belöning, men jag förstår. Kommer nog att ha tuffa kvällar när jag slåss mot whiskydemonen. Önskar iaf. min fästemö en solig, nykter dag. Kram älkskling!

Hoppas du cyklar rätt för nu är du på helt rätt väg, så nu trampar vi vidare på resan//Kram Kalla

Skitbra jobbat Kalla. Grattis! Du firade väl med ngt gott igår...hoppas jag. Fortsätt att sprina för livet. KKramar/R

Ilska är skitbra. Helldre arg än ledsen. Hur går det med pappren? Tänker på dig och hoppas att du har kontroll över cykeln så ni hamnar rätt. Kramar/R

Apelsinjuicen är upphälld i kristallkaraffen! Du har helt rätt VD, visst fan kan ungarna fixa själva...till och med nioåringen trots att ärligt talat inte är den skarpaste kniven i lådan. Men skrev jag det? Om mitt eget barn? Yep...lillkillen har det värst. Hans mamma skämde bort honom otroligt. Jag ska dra ner frukostfixet...låta dom rodda lite själva. För det är sant...när jag börjar jobba så kommer jag inte hinna. Jag tycker dock inte att du är ngn surmupp VD. Det är bra att du säger ifrån. Jag är verkligen tafatt i mitt föräldraskap.

Min fru såg mitt missbruk...vi bråkade om det!
I efterhand ser jag ju vad hon höll på med. Visst såg jag vinglas på köksbordet...men jag visste inte hur ofta det fylldes på. Dessutom gick hon ju hemma hela dagarna...kan tänka mig att hon pimplade då. Att hon inte arbetade var självvalt, jag hindrade inte henne.

Jo vi söker nog ngn som låter oss vara ifred och hålla på. När vi träffades var vi ganska vilda bägge två. Hade båda sökt oss ut i europa och hankade fram med olika ströjobb. Rökte mkt gräs, drack väl nästan dagligen (men vi söp inte då, iaf. såg vi det inte så). Allt var ganska gränslöst. Vi borde inte ha blivit tillsammans och vi borde verkligen inte ha skaffat barn. Jag får ta till mig "new-age flummet". Lita på att det fanns en mening.

Ha en skön dag där ute. /R

Hej,

Jag är också ny här och har surfat runt ett tag och imponerats av alla människor som har beslutat att ta tag i sina liv. Alla är vi olika och jag har också problem med spriten från och till men mitt största problem är inte att avstå att dricka, för det kan jag om jag ger mig fan på det, utan att inte kunna sluta när jag väl börjat. Som tur är kan jag inte supa till mer än 3 dagar för sen mår jag riktigt skit och kan inte dricka alls :-)

Anledningen till mitt inlägg är att jag känner igen mig såväl i din beskrivning om hur det är att deltaga i alla dessa meningslösa sammankomster, "retreater", eller vad det nu kan vara. Jag är heller inte asocial och du verkar, precis som jag, ha höga krav på dig själv och vad du levererar, och att då bara trampa runt och vara trevlig är då så oändligt jobbigt och kan ofta vara en av anledningarna till att man sedan super till för att kunna varva ner..

Jag tror att mitt och ditt problem bottnar i att vi alltid vill prestera på topp för att sedan få ett erkännande om vad duktiga vi är. Men det kostar på att ligga på topp som du ser. Man mår egentligen skit. Jag har därför på senare tid valt att hålla en lägre profil och insett att det är ingen som tackar en för att alltid prestera 100 % , och då mår jag genast bättre.

Det är så klart bättre att må bra och jag tycker du gör helt rätt i att avstå från denna resa och jag tycker det är skit av dina chefer att dom pushar på och så att du måste ange alla möjliga konstiga argument och sedan till och med sjukskriva dig för att slippa. Kanske du skulle förklara detta närmare för din chef och sedan se om ni tillsammans kunde se om det verkligen måste vara ett måste för dig att deltaga i sådant här för att kunna lösa dina arbetsuppgifter.

Ha det gött!! och Lycka till!

Jag tänker att hela situationen med tre barn och endast en förälder är ny för er alla fyra. Många rutiner ska utvecklas och sätta sig. Jag tror att en grej som kan bli bra är att ni ser det hela som ett gemensamt projekt där ni hjälps åt.

Jag vet inte vilken typ av frukost man äter norröver, om du står och bakar petit chouer och pudrar visdomsord i guldstoft över pärlgröten eller något men annars, bland vanliga döda, kan barn som är 13 och 11 (och ofta även 9?) fixa sin egen frukost.

Medan farsan sitter bredvid med lite kaffe, så han vaknar till, och snackar om livet. Och åker på disken efteråt när de hastat till skolan.

Det är inte en fråga om gränssättning utan om rättvisa. Du är en människa ingen hushållsrobot. Dessutom ska du jobba heltid så småningom. Och de måste veta hur man gör för att kunna leva vettiga vuxenliv.

Största kramen
VD (er alldeles egna surmupp i etern)

Grattis, kram!

ja, det fanns visst lite ilska därinne. Idag vet jag inte riktigt hur många som fått ta skit..
Får be om ursäkt sen. Det är jag bra på..

Provar nåt örtté här nu istället för det rosa.. Funkar sådär. Känns lite- lamt. Stillar inte suget märkbart. Men jag kör stenhårt på att inte "råka" cykla förbi systemet. Hoppas inte jag cyklar fel på hela veckan.

Projekt dra ner från 25 till 15 cigg påbörjat.
Hur ska detta sluta ;)

Kalla, läser och beundrar ditt sätt att ta dig framåt, dag för dag. Blir så glad för din skull att du kommit så långt på vägen och verkar så lugn trots allt i ditt beslut. Stort grattis och keep on walking: )

Dagarna går. Upp och ner, ner och upp. Sorgen och saknaden övermannar mig vissa stunder, andra timmar går det okej ändå. Sover så mycket. Hela nätterna 8-10 timmar, och ett par tre tupplurar om dagen dessutom. Är så trött att det inte går att beskriva! Antar att det är pressen och den konstanta anspänningen i den livssituation vi haft så länge som släppt. Jag har varit ledig nu en vecka, och funderar på att ev ta ut semester de veckor som är kvar till bebis kommer. Har flaggat för att det ev skulle bli så redan tidigare så möjligheten finns. Begravning om en och en halv vecka, och några dagars samvaro tillsammans med övriga familjen. Sedan dotterns student veckan efter det, är lättad att vi redan tidigare beslutat att ha mottagningen på restaurang. Jag hade aldrig orkat fixa med det nu. Vi måste också tömma den lägenheten vi hyrt åt henne på studentorten i samma veva. Tack för RUT! En flyttstäd är det sista jag pallar just nu: )

Om alkoholen och mitt alkoholfria liv talade jag med en vän som besökte mig i lördags. Hur det kunnat se ut nu om jag inte fattat det beslut jag gjorde om att sluta dricka och tog mig dit jag är idag. Jag hade nog gått under om jag inte varit nykter de senaste två åren. Beslutet var taget i rättan tid, och jag kan inte låta bli att undra om jag fick "osynlig hjälp" på vägen att fixa det, för att kunna gå igenom det som kom. Inte gå runt det i dimma, utan igenom med klar blick. Det ligger ju lite för mig att tro på hjälpen från dem vi inte ser ; )bara vi ber dem, och det har jag gjort.

Kram och tack för vad jag får av er på forumet♥

Låter alldeles fantastiskt sunt! Grymt om du kan ta bra beslut för dej själv.
Har tänkt mer så själv. Höll alltid i sociala saker som höll ihop folk på jobbet förr, men nu, vill inte.
Det händer således inte ett skit längre, men jag kan ju inte när det känns fel.
Man måste vara "egoistisk" ibland. Den där resan klarar du dej utan.
Stort grattis till 3 veckor. Starkt!