Senaste kommentarerna i forumet

Go' morgon Världen!

Ännu en dag, ett liv...
Fredag idag, och jag slipper ännu en dag våndas över vad som skall inhandlas på Bolaget inför helgen, det känns befriande...

Behöver inte tänka på mängden som skall räcka hela helgen...
För lite så kommer jag ångra mig att det inte blev tillräckligt mycket, kanske tömmer andra flaskor som jag inte hade tänkt mig från första början...

Men inte heller handla för mycket så att jag dricker för mycket och blir FÖR full, och får ännu mera ångest för det...

Ett evigt dividerande som i längden bara känns jobbigt, det slipper jag nu, tack!

I början av min alkoholkarriär så brukade jag köpa 4 burkar bira inför en helg, och kanske en vinare (i flaska) till frugan, som vi oftast delade på...( 1 kasse)

Senaste tiden innan jag tog det STORA beslutet, så var en "normalhelg" 12-16 burkar bira, och en dunk rödtjut till frugan OCH mig...(två kassar + 1 BIB)

Det som inte gick åt under helgen, dracks upp i små mängder under arbetsveckan av ölen..
Och jag tyckte det var normalt, men hallå, lilla vän tänk efter nu...!
Ibland köpte jag dubbel ranson, måste ju ha "lite" till landet också...

Allting glorifierades runt mitt drickande, och jag insåg inte att mina dryckesvanor var skyhögt fel.
Vanan blir en rutin, och man intalar sig att detta är normal, ja normalt för mig...

Backa, stanna, stoppa, och försök med nya ögon se vad jag håller på med...
Är detta normalt?, dricker verkligen folk i allmänhet denna mängd...
Ja säger den oinförstådda, kanske säger den som tvekar, måste ta reda på säger den med insikt.

Och vem måste vara normal, vissa trillar dit mycket snabbare än andra, andra kan dricka hur mycket som helst, och verkar aldrig må dåligt över detta...

Jag ville testa om jag kunde vara utan den, annars hade jag ett beroende...
Och jag vill inte vara beroende, jag vill vara fri, mina tankar är MINA beslut, ingen annans...

Jag märkte efter en tid att jag inte hade full kontroll, och det gjorde mig ännu mer beslutsam...
Inget ska styra över mig, jag måste ta kontroll över behoven...

Känns lite som att banta, magen kurrar, längtan finns där, och när man trillar dit, nog fasiken äter man inte det som är nyttigt, utan det sockrigaste och fetaste som går att smälla i sig...
Chips, läsk och choklad...
Inte morötter äpplen eller en apelsin...

Och när man väl smäller i sig, är det så väldans gott som man tänkte sig...?
eller var det själva längtan som var den viktigaste grejen, eller att jag inte "fick"..?

Kroppen och hjärnan spelar oss spratt hela tiden, och min ide' är att överlista den...
Få kontrollen tillbaka, är jag hungrig, eller sötsugen?, är jag törstig, eller fyllsugen??

Det är inte lätt, men det är en utmaning, men vem har sagt att livet ska vara lätt?

Hoppas ni också slipper tankarna på vad som ska inhandlas inför helgen...

Mitt liv, mina val...

Kramar /Berra

hej dolphin,,tillbaka efter la dentista,,gick bra ,,lite tandsten o lite bannor om att jag måste börja anv,tandtråd,,nejrå,min tandläkare är en trevlig dam som vi för övr,köpt vår hund av så jag känner henne,,blev rätt kul trots allt,,hade min 4åring med o han är inte tyst en sekund,,hon fick gott svara på allt mellan himmel o jord,,o så tryckte han froskt på vattenreservoaren där,,,,så det rann över ett par ggr,,o mitt i allt sa han till mig,,du är så duktig mamma,,,,han tycker inte själv om att sitta i tandläkar stolen,brukar sitta i mitt knä när vi är där så han undra om jag ville att han skulle sitta i mitt knä nu,,hihi,,nåväl,,,det gick bra i alla fall,,700 spänn!!!! usch då,,jag som skulle börja köpa julklappar,,,,det fixar sig väl,,,Känner din entusiasm när du beskriver livet idag,,att få va med om det,,fast det är tufft ibland,,men vara nykter o ta det som det blir,,på gott o ont,,,få va lessen,men också genuint glad,,skratta hjärtligt,,o va ångestfri,,hur jäkligt det än blir så har man hedern i behåll o huvet,,o ser allt på ett annat sätt,,förr var man jämt surmulen,svart,o stressad,,glad utåt men grät på insidan,,,falskt,,,,Jag kan också tänka ,,blir det inte svårare än så här,,men läser man andras erfarenheter så är ju fallgropen aldrig långt ifrån,,vare sig du varit nykter en vecka eller flera år,,så jag försöker inte tänka så,,utan här o nu,,idag ,,en nykter dag,,,imorron blir ett nytt löfte,,o innerligt hoppas jag att det flyter på så.idag lever jag mitt liv,,är inte rädd för mina känslor,,har lite mörka dar nu men det går ändå,,gräver inte ner mig,,utan tar mig vidare,,man blir väl starkare bara genom att bejaka sina känslor,ta in dem,,känna dem o sen gå vidare,,,,Ja du,dolphin,,vägen har vart lång o det har inte varit nån hejd på eländet ,,är evigt tacksam för att mina ögon öppnades,,,kan inte heller förklara det men visste bara att det här går inte längre,,,leva livet eller,leva i en lögn,,aldrig ro i själen,,ångest.dålogt samvete dagar i ända o en tanke i mitt huvud,,,alkohol,,,,all denna planering,,,,,allt annat sattes åt sidan,,såg inget annat,,,vem var man egentligen? den jag är idag,,så ödmjuk inför livet,,har man blivit efter en tuff kamp,mot sig själv,,vunnit mitt eget förtroende tillbaka,,nå,,jag jobbar än på det,,,positiva tankar,,jag duger,,du o jag o vi alla duger ,precis som vi är,,skön känsla,,kram Måne

God förmiddag alla goa polare!
Underbart att gå in här o läsa alla kloka, insiktsfulla o roliga inlägg.
måne...du är för härlig! Kloka ord, djupa tankar, lite sorg...å så avslutningen.."hu jag ska till tandläkaren idag" :-)
Sååå bra sammanfattning av livet som berör oss med både stort och smått!
( Fast tandläkaren äär ganska stort oxå...inte min favorit om man säger)
Imorgon är det sju veckor! Fortfarande har jag inte känt något sug efter alkohol. (EN liten sekundsnabb glimt för några veckor sedan möjligen)
Igårkväll skruvade jag och mannen isär en j*a lagerhylla inför flytten. Det krånglade på alla sätt men vi lyckades till slut. "Nä, nu tar jag banne mig en pilsner på det här! " sa han. (Han är väldigt måttlig med alkohol för övrigt.)
Jag var inte det MINSTA sugen. Fanns inte en tanke i huvudet. Först idag på morgonen kom jag att tänka på det.....

Har sagt det förut men måste säga det igen.... Det ÄR så konstigt att jag kunde sluta så här "lätt". De senaste jävliga åren...var dom bara en mognad fram till det här? Så mycket elände som hänt under vägen..inget av det har fått mig att på djupet känna att: Nä, nu måste jag sluta!
Jag har iofs inte heller tänkt: Jag skall fortsätta att dricka!

Kusligt nog är det som om jag inte haft makten över mig själv..jag har inte haft ett dugg att säga till om när det gäller mitt liv. Den som bestämt är allas vår lille ovän....alkoholjäv*n.

Jag som haft sån morgonångest vaknar numera med glädje o ser fram emot en ny dag.
Njuter av alla KÄNSLOR! ...åh, vad kul! ..... f*n, vad sur jag känner mig! ....oh, vad spännande!
.....skit, vad trött jag är! ....jösses, vad rädd jag blev! .....himmel, vad vackert!...gud, så gulligt!

Välkommen livet!
Imorgon kommer barnen med respektive för att hjälpa oss med flytten!
Jäddrar, vad roligt och jobbigt det kommer att bli!! :-)

hej,alla ni,,,haha BErra flummig var det,,,jag känner sååå väl igen mig o har ursäktat mig för mina flummiga rader ibland,,svävar iväg,,men jag röker inte alls så,,inte ens fisk,,hihi,,,men baske mig lite religiös på ett skönt sätt,,har aldrig varit troende på nåt sätt,,men nåt har hänt o jag gillar mitt nya tänk o mina sköna flummiga vibbar,,bär mig framåt,,tryggt,,svävande,,har en depp period just nu o märker att jag blir hjälpt i själen av min andliga sida,,se där,,flumflum igen,,,men har hittat nåt som hjälper,,,läser mycket,reflekterar,går långa promenader i naturen där jag känner mig så hemma,så nära,,o så avslappnad,,i vind ,som sol,som blåst,,spelar ingen roll,,,naturen ger mig ro ialla väderstreck,,, Igår titta solen fram,det blåste lite o jag tog en promenad längs åkrar o småvägar,,Härligt,,medicin för min själ,,det,,,kombinerat med antidepp,ska nog göra att jag rider ut den här stormen också,,,litet bakslag i gårkväll dock,,,,har lovat att inte ta på mig det men,men,,,,ringde till min mor vid halvsex,hoppas så att få höra henne nykter men ack ack,,,lullig som attan,,,en varda,,ett par timmar efter hon slutat sitt jobb,,,dillar hit,om än det ena ,än det andra,,har inte träffat henne på en månad snart,,hon kan ju aldrig köra,, blir så förb,,,,om inte annat så för mina barns skull,,de frågar nästan aldrig efter henne längre,,,jobbigt,,,,men jag stärks iallafall i mitt eget,,av att höra hhenne,,,jag måste tänka på mig själv nu,,för mina barns skull,,,men,,min mamma är ju min mamma,,å jag lider med henne,,kan inte släppa det,,vill ha henne tillbaka,,,kommer det nånsin att ske? börjar tvivla,,,det går sakta neråt,,hon är ju ingen ungdom längre ,,,,ser 10 år äldre ut än hon är,,,,,å insidan ser väl än värre ut,,efter långt över 35 års missbruk,,,,men,,orkar inte va mamma åt min mamma,, Böner är bra Berra!!! sinnesrobönen blir aldrig tjatig,,"GE MIG SIINNESRO ATT ACCEPTERA DET JAG INTE KAN FÖRÄNDRA, MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN ,OCH FÖRSTÅND ATT INSE SKILLNADEN frid vare med er,,,hu,,jag ska till tandläkarn idag skriver sen kram Måne

Godmorgon!

Aaaa, flummighet smittar nog Berra! Och visst är det härligt, att kunna vara flummig utan droger? Avslappnad, lycklig och i harmoni utan alkohol?

Det är väl det vi sökt i flaskan? Snabb, lätt utväg, fast förödande för vår hälsa och förmåga till naturligt välbefinnande.

Det är en konst att släppa taget och bara leva, vara. Jag har fått bromsa många ggr och säga till mig själv att nej, stopp, det kan göras en annan dag, ta det nu lugnt.

Kul med din bön! På ett internat med jobbet fick vi göra ett personlighetstest. Min bön var: "Gud, hjälp mig att avsluta detta projektet.. Oj, titta där kommer en fågel! "
Mitt i prick! Jag startade alltid upp saker i 190, tyckte det var skitkul.. För att sedan tröttna. Speciellt om det var grupparbete, och ingen annan ens engagerade sig. Då kunde jag ta hem det och sitta och skriva hela nätter... trots jobb o familj... gissa vad jag använde för att orka? Jo vin så klart. Nu har jag släppt det helt. Alla får ta sitt ansvar och jag tänker efter vad som är viktigt för mig och min familj. Duktighetsflickan är borta!

Detta var för några år sedan.
Undrar vad jag hade fått för bön idag?

Ha en underbar torsdag!

Kram Pia

Hej Lisel, Lennart, AA, Vana, Mie, Fenix, Dolphin, ja och alla andra...

Ja som ni ser så är det många att heja på...
Inte undra på att "vårat" forum är så kärt, vi har många vänner runt omkring oss..
Det är väl därför vi trivs bra att "hänga" här, (som ungdomarna skulle ha sagt..)

Nä Dolphin, jag snodde ingen laserpicka med mig hem, jag hade inga armar kvar som överhuvudtaget kunde bära något, de var lika lealösa som en död bläckfisk...
Men kul var det, och så att jag vann förståss, den sötman lär jag suga på länge..

Lennart & Lisel, välkomna vill jag säga, även om det nu är under "tråkiga" händelser som vi har funnit varandra.
Men det kan det ju bli ändring på, det är aldrig försent att sluta eller påbörja något nytt här i livet. Det går att lära "gamla hundar att sitta", lite tuggumi i häcken så sitter de säkert...

Nä nu skämtar jag, men man behöver ibland se igenom problemen, hinder är till för att forceras och ibland behöver man hjälp med nya infallsvinklar, se lite längre i sitt perspektiv...
Viljan till en förändring kan föra en väldigt långt, lite tjurskallighet KAN vara bra...
Små små delmål, och sedan växer det långsamt framåt...

Jag var hos min psykolog idag, Eva, och hon sa en härligt fras...(eller bön eller nå't..)

"Gud hjälp mig att få tålamod här i livet, men se till att det går fort..."

Skrattar åt det fortfarande, och det träffar mig på den ömma punkten, har alltid för bråttom...
Vill att hon skall "trycka på knappen" så att jag kan gå därifrån frisk, men det finns ingen knapp..
Jag måste ge mig tid att upptäcka det själv, hjälp till självhjälp är var det är...

Långsamt börjar det tränga in, och Eva sa idag att jag såg mer harmonisk ut än någonsin...
Har börjat släppa taget om alla de här "måsten" i livet, varva ner några kilon...
Och INTE söka mina "kickar" hela tiden, alkoholen, elektronikpryttlar, förväntningar etc..

Det låter som om det vore Pia som satt mittemot mig och sade alla grejer..
Vänta!, jag har hört det där förut, klingade det i mitt inre, Pia's rader i en annan tråd..
Jag läser och tyder hennes rader, försöker översätta det till mitt inre, och värdera det...
Tidigare så lät det bara som en massa bludder, hajjade noll, egentligen...

Den som aldrig får hamna i den grå vardagen utan ständigt söker nya kickar...
Kommer aldrig att lära sig att uppskatta de små sakerna här i livet, tänkvärt!!!

Jag måste (hemskt ord, hatar det..) koola ner mig för att få en ny "språngbräda"
Och det är det jag håller på och jobbar med nu, finna vardagen, och jag SKA trivas i den..!
Banne mig!

Den som inte inser sina egna brister, kan inte heller förbättra dem...
Man måste backa bakåt lite, för att kunna gå framåt, sidostickspåret hade ett slut...
Man kan inte leva paralellt med sitt liv, måste befinna sig i det..(uh, två måsten igen..)

Så därför känner jag mig lite "konstig", lite "nyvaken" och disorienterad...
Lära mig att gasa, med bromsen, de'ru!

Jag försöker "kliva ur min kropp" och se mig från sidan, betrakta mig själv, vad gör jag?
Man är så insnöad på sig själv i sina rutiner, och det är ett helsike att börja tänka i nya banor.

Det kanske inte handlar om att "skapa" glädje, utan att finna den i sin närhet ändå...
Precis som alkoholen kan skapa "falska" glädjestunder..

Äh fy sjutton, det här låter flummigt märker jag, det är fortfarande tokab (eh, tobak..) i mina cigariller, jag lovar!

Jag är just nu glad för att det är nerförsbacke i veckan...
Det går uppför ända tills Onsdag lunch, då veckan vänder och man har närmare till helgen än den tid som har passerat den var senast, och då är det utförsbacke och rullar på snabbare...
Så 40% kvar av den här veckan, det är 60% bättre än i Måndags morse, tjoho!

Så nu rullar livet på, och jag med den...
Det känns ju som ett under att man har framtiden i livet framför sig,
så kändes det inte för ett år sedan...
Det finns ett liv efter alkoholen, trots allt!
Och det blir bara bättre...

Man brukar konservera döda kroppsdelar i sprit inom läkarkonsten,
i det verkliga livet, så är det bara ångesten man konserverar...

Må väl!

Kramar Berra!

Äh, det blev fel, gör om..!

Tack Mie!

Jag är egentligen på väg i säng, men ville bara titta in här först.
Just i morse var en av dessa vargtimmestunder och jag vet inte varför jag bestämde mig så stenhårt just idag. Kanske är det bara så att tiden blivit mogen? Eller jag själv, till slut?

Orkar inte skriva mer just i kväll, återkommer snart. Jättejättetrött.
Men barnen sover gott.
Ska bara sörpla i mig det sista av en av mina andra laster - Rooibosté...
Och skönt ska det bli att lägga sig och veta att i natt behöver jag INTE väckas av mitt eget självförakt!

Härligt. Sov gott!

Lisel... välkommen.

Du kommer att få kraft härifrån & din isikt kommer att växa sig stark.
Du har gjort ett val. Väldigt starkt av dej & modigt.

Ta en dag i taget & du kommer se att dagarna växer till veckor, månader & tillslut...år!

Ta hand om dej... kram Mie.

Berra!
Jag är helt ny här på forumet, har åtminstone inte skrivit här förut. Däremot har jag läst en massa och främst dina inlägg, följt hela din "resa".
Du anar inte vad du har betytt för så många under detta år!! Eller det gör du kanske, hoppas jag! Och du är värd varje gnutta stolthet du hoppeligen känner över det!
Själv ska jag nu gå ta itu med min mångåriga högkonsumtion (som det så vackert heter...) och till att börja med, under överskådlig tid, försöka vara helt nykter. Låter det vara öppet med sällskapsdrickande nån gång framöver.
Men jag vantrivs så fruktansvärt med mitt dagliga drickande!
Har det senaste året vaknat allt oftare i vargtimmen och inte kunnat somna om, vrider och vänder på mig i självförakt o ångest.
Väldigt sällan dricker jag mig riktigt berusad, oftast handlar det om 2-3 starköl eller en halv - en flaska vin. Men varje dag! Varje dag.....
Är ensam med mina två barn ( 6 och 10 år) och inser att det här håller inte.
Vill inte förakta mig själv! Vare sig för min egen skull, men också för barnens skull!
Nu, from idag, tänker jag vara nykter!
Och jag tänker hämta kraft här på forumet, för det vet jag att jag kan få.
Tack alla ni kloka som skriver här, jag vet att ni kommer att vara till stor hjälp!

Glöm inte köpa stora boken...! :-)

Tack för en underbar livs historia Berra. Jag är inne på min 8e nyktra dag. Känns ok. ska på ett AA möte i dag, mitt andra besök blir det för mig.

Tack igen Berra.

//// Lennart

Tältsemester ett underskattat nöje :-)
/Fenix

skrattar den var faktisk komisk.

Hej!

Såg en filmsnutt...

Detta händer bara på fyllan, tyvärr...

http://www.liveleak.com/view?i=5e0_1258319176

Mors Berra

Ah lasergame har jag provat på med min son åxå...jättejättejättekul!!!!!

lasergame är gryyyyymt kul... jag är väldigt duktig på att gömma mej & smyga mej på fienden

Götapetter!!!
Nu har Berra besegrat Måndagsmonstret oxå!!
Nu verkar han vara på G!

Tog du med dig ett lasergevär hem, eller??? ;-)

Måndagskram från mig!!

Halloj!

Nä, det är inte kul att se att min tråd har hamnat på andra sidan...
Samtidigt som det känns bra att diskussionerna fortsätter med våra nyinkommna...

Ser ord och meningar upprepas i olika trådar, och det ger mig ett lugn...
Jag mår dåligt av att läsa hur våra nya vänner mår dåligt med ångest och allt,
men blir oerhört glad när jag ser hur de får proffsig hjälp av våra "gamla" i forumet..

Det här forumet hjälper nog massor av människor som har kommit på kant med alkoholen här i livet, alla behöver inte bli nykterister, kanske räcker det med insikt så klarar de att hålla sig till mängden i alla fall..., vi är alla lika, men ändå olika...

Just nu har jag tappat lite av motivationen att gå in och "trösta" i andras trådar,
men det går väl upp och ner som allt annat här livet...

Jag mår bra just för tillfället, och har inte så mycket eländigt att bidra med...
Allting lullar på i maklig takt, och jag får tid för lite återhämtning...
Har slutat rejsa runt här i livet, och det känns lite maniana maniana (imorgon imorgon).
Håller korpgluggarna öppna på jobbet, men lägger inte in något i debatterna...

Något kul har ju hänt också, igår åkte vi iväg med grabbens hela fotbollslag och körde lasergame.
För er som inte vet vad det är, så ar det ett kolsvart rumt med två lag som skjuter på varandra med lasergevär, västarna blinkar rött eller grönt så man vet vilka som är i samma lag...
Och så pepprar man bara på utav bara h....te, fruktansvärt roligt!

Jag spöade upp hela gänget, utan pardon, 30st 12 åringar, 3 vuxna och två 15-åringar..
Så än är det krut i gubben, och fick en välbehövlig respekt för det...
Inte så mycket till fotbollspappa, men i värsta Rambo-takter ska man passa sig.
Var svettig ända ner till knäna, helt slut men lycklig..
Testa någon gång, snuskigt roligt och en kanongrej att göra med barnen, eller kompisar...

Det är bara en grej av många som man kan göra nykter, och njuta av det...

Må väl, fylleri ger brydderi, nykterhet ger kapacitet...

Måndags-kramar /Berra

(såg ni!, Måndagskramar, ja j*vlar!)

Hej allihopa!

Det finns inga universiella tips hur man ska fimpa spånken...
Vi är alla olika, men ändå lika...

Jag hade inte en aning för ett år sedan, vad som skulle hända...
Jag visste att jag drack fel, för mycket och för ofta,
men hade då inte förstått hur det egentligen var kopplat till mitt dåliga mående...
Jag var bakis som en råtta, och trodde att det var normalt...

Men min ångest eskalerade till något som var för mig obegriplig, jag fattade inte varför..
Trodde att det var något fel på mig, inte kopplade jag det till mitt drickande, nej nej!
Som vanligt så tar man ju alltid alkoholen i försvar, det kan ju aldrig vara den...

Man vill ju inte tro att man är en alkis, och inte kan hantera sitt drickande,
vara beroende, usch sådana hemska tankar...
Jag fixar väl drickandet, dricker väl inte mer än andra,
finner alltid tröst att det finns andra som blir fullare, jämför mitt drickande...

När jag fick min panikångest 4:e helgen i November förra året,
och gick till min läkare och lade korten på bordet, då gav jag upp allt...
Hängav mig till läkarkonsten och de fick fixa det här, vad som än skulle hända...
Nu fanns det ingen återvändo längre, jag kunde inte hantera min ångest längre...
Platt fall, här har ni mig, gör vad ni vill bara jag blir bättre, ge upp!

Då han gav mig mina antidepressiva tabletter så sa han att jag skulle vara återhållsam med drickandet, helst inget alls, men max två glas vin, eller två burkar bärs...

Vem nöjer sig med bara det, det är ju bara en halvtimme in i dimman, helt värdelöst för mig!
Då kunde jag likaväl lägga ner skiten helt och hållet, och jag ska medge att jag var sugen på att testa min karaktär, var jag en missbrukare eller inte, kunde jag avstå???

Det blev en tävlan mot mig själv, jag skulle inte låta mig domderas av detta längre.

Som jag har skrivit tidigare, jag är en tjurig j'*vel, stolt och långsint...

Det var inte lätt, men jag blev faktiskt bara mer och mer beslutsam ju längre tiden gick...
Och det är en massa oskrivna lagar man måste spjärna emot,
varför ifrågasätts den som INTE dricker i Sverige...
Man borde ställa sig frågan tvärsom, varför dricker jag?

Skyll inte på grupptrycket, var och en är ansvarig för sina handlingar...
Man blir inte alkoholist i grupp, vissa klarar det, andra inte...
Därför är eftertänksamheten helt på det personliga planet, varför dricker jag?

Om man är helt ärlig så måste man även inkludera sådant som inte är så bra med sitt drickande, men det vill man inte se, man gör ett avdrag direkt, det ingår liksom i kit'et..
Så länge man bara ser fördelarna, och inte nackdelarna, kan man inte övertyga någon, inte ens sig själv, och när man får det så kallas det insikt..

Därefter kan man börja klura på en handling, vad ska JAG göra?
Det är fortfarande en självisk handling, bortse ifrån gruppen, det är MIG det handlar om...

Vissa kan dra ner, på antingen antal tillfällen eller mängden, inte jag!
Börjar jag så släpper alla fördämmningar, jag blir lika omdömelselös som påverkad...
Ångesten kommer ju vid varje tillfälle, så det spelar ingen roll om det är tre gånger i veckan,
eller en gång i månaden, den är lika hemsk varje gång...
Jag ville inte att den skulle bli färre, den skulle ju bort...

Den enkla ekvationen för mig, blev således...

ALKOHOL=ÅNGEST! ...=SANT!

Och den motsatta,

INGEN ALKOHOL=INGEN ÅNGEST!

Ingen kan längre övertyga mig att detta inte stämmer, den är självupplevd hela vägen...

Det mest fantastiska är väl att ni har kunnat tagit del av den f.om 8 veckor,
efter mitt livs absolut viktigaste beslut, här på forumet...

Jag hade ingen aning om att nästan 21 000 gånger skulle andra människor vilja ta del av den då.
Att det fanns ett sådant stort behov av andra att läsa det, och hur jag kämpade mig igenom det, det fanns kanske bara skrivet i stjärnorna...
Det här känns som det viktigaste jag har gjort i mitt liv, näst efter min familj förståss..

Ingenting känns starkare, och jag är tacksam och ödmjuk, för att ni har velat följa mig....

Ni är mina cybervänner, låtsasvänner men på riktigt...

Idag är det verkligen en BRA dag, igår, idag och imorgon...
Den som lever får se, men man behöver inte vara död för att man inte lever....

Kramar! /Berra

Hej Berra

Hur bar du dig åt? Jag försöker och försöker. Men det funkar inte. Tycker jag har tagit kontroll genom att inte köpa hem mer än 1 fl vin/ ggn. Jag dricker upp det som finns i närheten så att säga. gör allt fel och har tappat kontrollen. Om jag inte handlat kanske jag åker och tränar, kommer hem, har en lugn kväll och är så lycklig och nöjd när jag vaknar. Men varför kan man inte hålla i det?
Knäppt.
Trevlig söndag

Ett jättestort GRATTIS!!! frän mig. Det här har du gjort jättebra!! Din beskrivning av livet som nykter peppar mig och förmodligen oss alla att fortsätta vara nyktra. Var stolt och glad och lycklig - tänk ett helt år!

Hej alla vänner!

Nu är jag precis hemkommen ifrån grannen som har haft en "gubbafton"...
(ja ni ser ju tiden, halv fyra är ju ingen skam att komma hem..)

8 medelålders herrar i åldern 40-50 år på middag med hela registret, välkomstdrink, förätt, cava, oxfile, rödvin, efterrätt, konjak, whiskey, groggar, cigarrer och massor av öl...
Bardisken innehöll säkert 15 olika spritflaskor och virke efter behag...

Nu kommer vi till det fina, trots det breda gänget av klientel, så var det ingen som såg tillfället i akt att passa på och dricka när det fanns i överflöd och gratis...
Ingen blev synbart påverkad, inget klirr och inget spill, inte ens en fläck på skjortan!!!

Så otroligt trevligt och mysigt vi hade det allihopa, vi kunde föra en mycket sansad konversation, och alla följde med i spörsmålen...
Nu var vi inte så där "överjävligt" trevliga och strama, utan det flöt på och alla vågade visa sina personligthetsdrag, och visst kom det gliringar och lumparhistorier, men skratten fanns i överflöd och räckte till allihopa, trots att vi knappt kände varandra...

Bara så där fantastisk supertrevligt och kul som man vill att det ska vara, ingen fylla och inga dumheter alls...

Nu har jag haft flera sådana upplevda tillfällen på sistone, och alla har varit i mitt nyktra sällskap.

Så glöm det där att man är tråkig när man inte dricker alkohol, jag gick bland de sista...!
Kände mig inte utanför det minsta, och ingen ifrågasatte mitt alkoholösa drickande...
Kände mig fri och obevakad, och jag var inte hermelinen bland alla katterna...

Jag fick taskiga vibbar om hur det skulle ha varit för ett år sedan, jag hade varit fullast, och som för tre år sedan varit den som fyllsomnat i hallen under halva kvällen...
Men jag blev återigen bjuden, och jag tror det finns anledning till detta...

Mitt val att inte längre dricka alkohol, har hittils bara bjudit på positiva upplevelser...

Som i morse när jag skjussade grabben till träningen, stod farbror blå och vinkade in mig till vägkanten, och jag med glädje kunde blåsa i alkotesten, jag gör rätt...jag gör rätt!
Jag berättade för fröken konstapel att detta var vecka 51 utan att dricka, och hon svarade att ...
.." det ska du vara stolt över..", och det är jag, hela tiden...
Det finns fortfarande ingen vettig anledning till att omvärdera det beslutet...

Så enbart idag har jag haft två stycken positiva upplevelser av detta,
och i morgon kommer ytterligare en, att få vakna utan baksmälla och ångest...
Den kommer alldeles gratis dessutom...

Frihet är att få leva, utan ångest...
Frihet är att få leva utan ett beroende, utan att vara slav under något...
Frihet är att få göra vad jag vill, så länge jag bara väljer bort alkoholen..

Ett enda val, ändrar hela livet och jag får leva, det liv jag har längtat efter...
Jag hade glömt hur det var...

Har du?

Go' morgon Söndag, var har du att ge mig idag, frihet?

Berra

(PS. Tack Fenix!)

Ett år - respekt!
Jag är skitavundsjuk.
Måste jag vänta ett helt år innan jag också är där :-)
/Fenix på gång

Hej!

Ville bara skriva några rader om....
Idag lever jag....
Igår levde jag...
Imorgon kommer jag att leva...

Vad menar jag?

Jo precis som det står, att våga leva, ta ut svängarna, ta in det goda, uppleva, konfrontera, lukta känna smaka, titta, trampa på ett torrt löv, hälsa på grannen, bära ut soporna, tömma postlådan, få motorstopp vid grönt ljus, tömma disken, hänga tvätt med mera...

Allt detta låter banalt, men om man tar bort kryddan ångest, så blir det så mycket roligare..

Och enklare att leva...

Jag har receptet om ni vill ha, det heter alkohol, som jag inte längre tål...
Om en vecka precis, så är det ett år...
Det ska jag fira, med en nollprocentig bira...
För är det nånting som längre spelar roll, så är det hur jag mår...

Mors Berra