Senaste kommentarerna i forumet

på varför man inte bör skriva här påverkad var så bra och så långt mer generellt än alkohol så jag klistarar in det så att jag kan fundera vidare över det:

"När jag är full så är inte mina tankar speciellt smarta eller fyndiga. Mitt fyllesnack tillhör ju inte Nobelnivå om jag säger så. Dessutom finns ju en väldigt stor risk att jag säger saker som jag inte menar och som ger mig ångest dagen efter. Om jag kommer ihåg vad jag sagt.

Jag vet också att det finns många som triggar igång sitt sug genom att känna att de på sätt och vis är med i fyllan på ett känslomässigt vis.

Behållningen av ett fyllesnack är ju inte speciellt stor för läsaren eller lyssnaren och inte heller för den som är packad. För att komma nånstans i det nyktra livet så lär vi oss av nyktra alkoholister, den fulla alkoholisten är vi ju själva mästare på."

är full så är inte mina tankar speciellt smarta eller fyndiga. Mitt fyllesnack tillhör ju inte Nobelnivå om jag säger så. Dessutom finns ju en väldigt stor risk att jag säger saker som jag inte menar och som ger mig ångest dagen efter. Om jag kommer ihåg vad jag sagt.
Jag vet också att det finns många som triggar igång sitt sug genom att känna att de på sätt och vis är med i fyllan på ett känslomässigt vis.

Behållningen av ett fyllesnack är ju inte speciellt stor för läsaren eller lyssnaren och inte heller för den som är packad. För att komma nånstans i det nyktra livet så lär vi oss av nyktra alkoholister, den fulla alkoholisten är vi ju själva mästare på.

veckan har jag inte skrivit sen jag började skriva på forumet för mer än ett år sen. Läser gör jag varje dag. Hämtar ♥ från början av denna tråd, och min räkneramsa. Konstaterar att den igår slutade på 134, alltså 24+53+15+173+60+134. Nykterheten just nu är vardag. Igår var jag på arbetsmöte med efterföljande middag på krogen. I sällskapet var det faktiskt någon utan bil som valde vatten trots att det bjöds vin - men jag noterade också samtalet - hur "normalt och givet" det är att dricka en flaska vin till helgen. Kulturen är stark men besvärar mig inte. Ska bli verkligt skönt med helg!

Fortsatte tänka - så fungerar skrivandet för mig - på hur mycket inarbetad tid jag har att ta ut, hur jag ska planera inför min nedtrappning. Tänker på hur sträng jag är mot mig själv i vissa avseenden. Verkligen sträng. Inte hemma dock, min viloplats - numera helt min viloplats. Ser mig omkring och kommer på att jag ska gå spana efter ny matta idag - blir glad! / mt

Jag är väldigt kritisk mot mig själv musikaliskt. Jag gillar inte att höra inspelningar på saker jag gjort. Jag hör bara det jag kunde gjort annorlunda eller som jag missade. Sånt som absolut ingen annan hade märkt eller tänkt på.

Men ikväll fick jag ett par ljudklipp som ligger ute på youtube där jag kompar en tjej. Och faktiskt. Jag är rakt igenom nöjd med min insats. Jag kan till och med känna att jag är bra på det jag gör.
Klart att det finns små misstag. Så små att dom inte märks i det stora hela men jag vet precis var dom är och hör dom. Sånt finns alltid. Det är därför vi håller på med livemusik. Det är tjusningen. Att man inte får en andra chans. Men jag kan bortse från småsakerna.

Jag är en duktig musiker! Sedär, nu satte jag egna ord på det dessutom. Ett framsteg.
Saken är den att ljudklippen är från ett tillfälle då jag spelade utanför mitt ordinarie jobb. På en annan plats. Och jag kände redan då att jag var friare i och med att jag bara var jag. Inte den som haft bekymmer och varit på behandling för sin alkoholism.
Jag var där och då, med min kompis som sjöng. Mitt i musiken. Omvärlden fanns inte.
Där fanns min sinnesro och det hörs i mitt spel. När jag gör det jag älskar.

I natt ska jag sova gott.

Tack Lillablå, det går åt rätt håll även om känslorna inte hänger med logiken och verkligheten alla dagar. Svårt att acceptera att så få bryr sig om honom, inte ens frågat hur han mår utan snarare festar med honom. Så himla sorgligt. Om jag ändå nått fram. Fast sen inser jag igen att jag inte kunde ha gjort något annorlunda, jag var tvingad att göra som jag gjorde för att överleva själv. Stor kram till Dig! /A

Med all respekt, Adde - jag har förstått vilken auktoritet du är på området och vilken fantastiskt fin inverkan du har på folk - men hur menade du med följande rader?

"Det känns lite respektlöst att skriva på ett forum där människor försöker hitta sin nykterhet när man är påverkad. Det kan skapa många negativa tankar hos de som ser denna sida som det enda redskapet de har för ett nyktert liv". (Stigsdotters tråd)

Vi är på ett forum för de som är "alkoholberonde, alkoholister eller har alkoholproblem", dessutom under tråden "Förändra ditt drickande" inte t ex "Det vidare livet".

Hur ska en alkoholist kunna ha nytta av detta forum, om det inte finns utrymme nog för att yttra sig när man är påverkad?

Magnolia

Tack, TUSEN TACK för att du delar med dig! Det är så betydelsefullt för mig att läsa!

SÅ klart och redigt du berättar!Jag känner igen det där att hålla en snygg fasad så att ingen tror man har problem.
Inget återfall sen N-gården, behandlingshem verkar ha den effekten på många! ATt det är det man behöver för att på allvar inse problematiken.

Vilken fruktansvärd pärs med din dotter! Jag kan bara till viss del föreställa mig din ångest där, tror man måste ha upplevt det för att till fullo förstå!
Ja vem skulle inte tappa huvudet!!Och du KLARADE det utan att dricka men inte utan stöd från nykter alkoholist, dvs en expert.

Så skönt det måste vara att ha varit nykter så länge-starkt men hela tiden med vaksamheten och beslutet som fattas varje morgon och ibland ÄN oftare.

Jag skulle vilja ha en stödperson, visst kan man få det på AA? Sponsor eller vad det heter?
Ser att du betonar vikten av kontakt med nyktra (alkoholister).

TACK igen Adde, för ditt fantastiska sätt att dela med dig! En stor hjälp för mig!

Kram!
/Lilja

Tack, TUSEN TACK för att du delar med dig! Det är så betydelsefullt för mig att läsa!

SÅ klart och redigt du berättar!Jag känner igen det där att hålla en snygg fasad så att ingen tror man har problem.
Inget återfall sen N-gården, behandlingshem verkar ha den effekten på många! ATt det är det man behöver för att på allvar inse problematiken.

Vilken fruktansvärd pärs med din dotter! Jag kan bara till viss del föreställa mig din ångest där, tror man måste ha upplevt det för att till fullo förstå!
Ja vem skulle inte tappa huvudet!!Och du KLARADE det utan att dricka men inte utan stöd från nykter alkoholist, dvs en expert.

Så skönt det måste vara att ha varit nykter så länge-starkt men hela tiden med vaksamheten och beslutet som fattas varje morgon och ibland ÄN oftare.

Jag skulle vilja ha en stödperson, visst kan man få det på AA? Sponsor eller vad det heter?
Ser att du betonar vikten av kontakt med nyktra (alkoholister).

TACK igen Adde, för ditt fantastiska sätt att dela med dig! En stor hjälp för mig!

Kram!
/Lilja

året var väl bara ett enda stort djävla återfall tycker jag !

Jag höll på i 10 år med olika vägar för att komma bort från tvånget att dricka. Allt det där klassiska som att dricka mindre, vissa dagar, "finare" sprit, bara lördagar, bara fredagar, bara onsdager osv osv jag tror du kan alla "knepen" som uppenbarligen inte fungerar. Då fanns ju inte det här förnäma sättet att läsa och skriva på, ett sätt som visar att jag inte är ensam om knasigheterna.Jag var ju den ende i hela världen som inte kunde dricka "normalt", ensam som f-n. Jag sökte hjälp ett antal gånger och inte nån gång togs jag riktigt på allvar och nu med facit i handen så ser jag ju vilka otroligt dåligt pålästa människor som jobbade på kommunala inrättningar som kallade sig "Beroende-"nånting.

Min hustru gjorde som de flesta andra anhöriga och hotade med att flytta om jag inte slutade dricka. Och som hos alla andra så lärde jag mig spelets regler och minskade drickandet ett tag tills stormen blåst över. Tills en dag då hon hade ordnat en lägenhet och bara hade packningen av väskan kvar, då , först då fattade jag vad klockan var slagen.

Jag började då leta efter ett sätt att få hjälp på. Jag hade då förstått att om hon lämnade mig så skulle allt vi byggt upp tillsammans bara rasa ihop och då hade jag väldigt snabbt supit ihjäl mig.

Jag var så innerligt trött på mitt egna liv med denna förbannade alkohol som bara hindrade mig oavsett vad jag än skulle göra. Min kropp började ge lite signaler om att det nog var dags att korrigera kursen.

Jag sökte hjälp hos soc och vid första kontakten fick jag svaret " Du kan inte vara alkis för du har ju familj, rena kläder och ett jobb" Jag blev liksom lite förbannad och ville ha hjälp med att komma till Nämndemansgården vilket var det enda behandlingshem jag visste om då. De nekade självklart. Efter några månader med dividerande så kom soc-kärringen med det väldigt fina uppslaget att "kommunen har ett eget behandlingshem" Tjena ! Varför sa hon inte det direkt ??? Jag gjorde ett studiebesök där men det blev bara fel vibbar och idag är jag väldigt tacksam för det. Det skulle ha varit gratis för mig men det kändes inte alls bra.

Jag valde Nämndemansgården och i riktig alkisanda så sköt jag upp min entre' där ca en vecka för att kunna supa upp mitt lager och lite till :-))

Min första natt på Gården sov jag som ett nyfött litet barn :-) Jag var äntligen hemma :-)

Efter det så har jag sluppit alla återfall. Jag har varit i närheten 2 gånger men det var nog ingen fara mest beroende på att jag lärt mig av de som gått före mig. Första gången var på tåget hem efter en efterbehandling, jag har aldrig haft en relation till tåg och alkohol men då small det till i skallen och jag blev fasansfullt törstig. Inte blev det bättre av att mannen i fåtöljen mittemot hade handlat 2 små vinflaskor i shoppen !! Det ordnade upp sig och jag fick något att fundera över.

Andra gången var när jag för första gången var ensam hemma. Jag skulle passa på att äta gott och göra mat som bara jag tycker om. Och då kommer tanken att det skulle naturligtvis smaka bra med ett gott vin till. Så där blev det stopp i matlagningen !! Jag plockade in allt i kylskåpet igen och funderade på vad jag egentligen höll på med. Då var jag väldigt glad för att jag hade flera AA-kompisar som jag kunde ringa till för att avlasta mig. Nu behövde jag inte det för allt jag hört tidigare spelade upp som i film innanför mina ögonlock och jag fattade hur mina tankegångar varit. Det var nog inte maten som var viktig det var nog egentligen bara en ursäkt för att dricka vin.

Jag har som sagt klarat av mitt liv efter behandlingen trots en del kriser som varit allvarliga för mig.Den första stora krisen var tidigt i nykterheten och jag hade inte en särskilt stabil grund att stå på. Min dotter blev våldtagen och jag höll på att tappa huvudet fullständigt. Jag fick tag i en äldre man, nykter alkoholist, som kunde lotsa mig igenom krisen utan att jag behövde dricka och det är jag väldigt tacksam för. Den andra krisen har jag nyss skrivit om och som jag förhoppningsvis är på väg ur nu.

Sammantaget så är jag så glad för att jag tog beslutet att göra något åt mitt drickande. Jag hade aldrig klarat det utan nyktra vänner runt mig som jag kan fråga om vägen. Jag var tvungen att släppa taget och lita på att andra visste bättre än jag för de hade ju faktiskt gått den väg som jag nu promenerar på. Att se att jag inte är ensam och att kunna identifiera mig med andra alkoholister är och har varit helt avgörande för min nykterhet.

Kanske det inte blev svar på dina frågor Lilja men så här är min historia som den ser ut fram till nu. Att lyssna på andra och lita på dem är nog nyckeln om jag skulle sammanfatta :-))

Efter du bestämt dig för att sluta med alkohol, hur lång tid tog det från att det "satt", alltså från beslut till där du är idag? Hur många återfall led du dig igenom? Var det "sista" speciellt på nåt sätt,var det botten?

Kram, Lilja

Din pepppning värmer ska du veta!

Idag är det mycket tårar eftersom jag igen drack mig till minnesförlust.

Gjorde bort mig med telefonsamtal och i morse var tonårssonen förbannad.
Sa till mig att nu får jag sluta att dricka, det är skitjobbigt när jag full stänger in mig i mitt rum och gråter och ringer..

Jag skäms något fruktansvärt inför honom men kanske är det bra att bubblan spricker? Går inte att mörka längre

SKa försöka tänka Nynykter att jag inte är tillbaka på ruta ett utan att det var ett snedkliv som lärde mig att jag har en sjukdom.

Klarade ju många dagar av kamp.

TACK för att du tror på mig och visst har du rätt med detta antingen eller/svart eller vitt.
Det hör nog till sjukdomen tror jag.

Tack!! Jag ska inte ge upp.

Kramar Lilja

Nog gjorde de där 11 nyktra dagarna gott för knoppen och kroppen? Kroppen minns och är tacksam. Gör nu som någon på forumet föreslog och kom ihåg hur stor andel av dagarna som är nyktra dagar. Du är inte tillbaka på ruta ett! Vägen är krokig ibland men det är inte så att allt är förstört för att du drack igår.
Ibland tror jag att vi som har problem med alkohohol är lite för mycket allt-eller-inget, svart eller vitt. Du är inte dålig eller misslyckad. Allt det du har skrivit här på forumet har hjälpt mig mycket i min egen nykterhet. Jag har känt igen mig i det och insett att jag inte är ensam. Så fortsätt skriva här! Du kan fixa det här även om vägen är krokig och lång! "Lilja-12" är inget skämt, det är uttryck för VILJA och LÄNGTAN.
Styrkekramar!!!

Du är fin. Ja, jag är sjuk i sjukdomen alkoholism men jag håller mig frisk när jag inte dricker.

Som någon skrev här,se det som en allergi, jag är allergisk mot vin.

Jag klarade att hålla mig frisk i 11 dagar men igår tog sjukdomen över bara för att jag inte var på min vakt.

Jag accepterar att jag är alkoholist och INTE idiot.

Det går att behandla sjukdomen och bli frisk.

Nu ska jag gråta under filten och vara nykter idag.

Tänk att du också stått och tittat dig i spegeln och undrat vad du höll på mig, tagit återfall..

VAD jag skulle vilja ha din långa nykterhet i kroppen!

Jag kan bli frisk om jag accepterar att jag är sjuk?

Kramar kramar!
Den slokande LIljan

Jag vet att en liten mun vin inte skulle göra utslag i den känsligaste av apparater, men om jag skulle ta bilen till kyrkan, delta i nattvarden och sen köra hem... Nej,det skulle inte kännas bra... OM något hade hänt hade jag nog aldrig kunnat släppa tanken på om det hade kunnat undvikas om jag inte... Nojig, överdrivet, men ja, jag är medberoende och överkänslig!!
Jag önskar mer alkoholfritt i kyrkan!!
/ki

Inget roligt att läsa...
Kanske är det så att många väljer att reagerajust så, med skatt och lite hån, för att hålla det långt i från sig, för att slippa fundera på sin egen konsumtion?! Men jag önskar vi kunde öppna upp kring det här, se det som den sjukdom det är, och på så sätt kanske slippa lite av den skuld och skam som omger alkoholismen..
Hoppas du mår bra? Hur går det för dig?
Kram!
/k

tjatar nu :-)) Du är INTE en idiot !!

Vi har en sjukdom som vi inte kan rå för men det finns en väg ut från den, den är behandlingsbar. Jag fick lära mig på behandlingen att jag inte skulle kämpa emot sjukdomen utan acceptera den och se vad jag skulle kunna göra för att mildra den. Det låter så flummigt, jag vet, jag tyckte likadant, men att släppa taget och att acceptera att jag är den jag är gjorde mitt liv lite enklare.

Jag kommer så väl ihåg mina återfall och speciellt sista året när jag skulle försöka sluta. Ångesten morgonen efter då jag skulle försöka få ner en återställare så det blev lite lugnare i skallen. Hur den där djävla supen återvände direkt genom näsa och mun, hur hela jag skakade och mådde fan. Hur jag kom på att ta en halv starköl först så starkspriten hade nåt mjukt att landa i istället för att studsa upp igen. Idag kan jag skratta åt den askgrå figuren jag mötte i spegeln och faktiskt se det som en mycket dålig pjäs med en tokig skådespelare. Så mycket elände för att få till yrseln igen !

Nu vet jag att vi har en sjukdom. Jag har accepterat det och jag vet att den är behandlingsbar.

Idag tar vi det lugnt både du och jag Lilja, vi är värda det !

Kram <3

Visst är dom svåra, livsfrågorna om livet och döden. Men intressanta tycker jag. Men det kanske beror på att jag arbetar så nära både livet och döden. Jag har mött många människor och livsöden. Inte alltid, men ibland får jag mig en tankeställare när jag sitter på begravningar. Man måste ta vara på varje dag, för helt plötsligt kan det vara över.

Så du gör rätt. Njut av det du tycker om. Ljuset, fåglarna och hur det snart börjar spira i naturen. Och gå på AA när du vill ha en stund bara för dig själv. Det är samma som när jag väljer att gå till kyrkan utan att ha ett uppdrag eller vara i tjänst. Att bara få sätta mig ner och vara bara jag.

Varma kramar!

Där fick du mig att gråta en liten skvätt, så fint stöd!

Jag har verkligen kämpat timme för timme de sista dagarna och sen hände några jobbiga saker och jag försökte hitta någon att vända mig till för att dryfta detta.
Det lyckades ej och med tårar konstaterade jag att jag kommer inte att klara det.
Jag klarar inte pressen. Jag dricker och sen de sedvanliga samtalen som jag knappt minns.

Det är så jobbigt med denna kamp. Så jobbigt att hålla emot, så jobbigt att dricka och sen jättejobbigt att bli så vansinnigt dålig.

det känns som jag bara snackar en massa skit som jag inte kan leva upp till..

Men jag ska försöka göra som du säger:ta beslutet på morgonen att OAVSETT vad som händer, OAVSETT ensamhet, OAVSETT ångest och tårar.

JAg vill så förtvivlat gärna lyckas denna gång, jag är så oerhört trött på mig själv och mina grusade föresatser.

Du beskriver oron nu när våren kommer. Visst känner man av den..känner att det blir svårare att vara nykter.

Jag har iallafall inte gjort nåt olagligt som bilkörning och jag har inte gjort någon illa. Bara ringt och surrat om inget alls och som jag ej minns ens..

Jag ville så gärna klara det denna gång.Hade nog bilden att vara nykter för alltid istället för en stund i taget..

Att man kan välja att dricka när man får betala ett sånt fruktansvärt pris dagen efter..det får mig att känna mig som en idiot..
kommer då att vara nykter idag..

Tack Adde-gå du på ditt möte och njut av din nykterhet..det är så hemskt med återfall!
Kramar! Lilja

tar aldrig ledigt eller känner vårtrötthet. Den lever sitt liv utan hänsyn till tid eller omständigheter.

Jag känner fn en irritation och förvirrande stress precis som jag är på väg till nåt okänt vilket jag inte är. Vad jag vet. Stress för mig som är alkoholist är ett farligt tillstånd och jag måste vara lite uppmärksam på den så den inte växer och tar energi från mig. Jag har en oro i kroppen som kanske kan tillföras våren, jag vet inte, men jag måste ta den på allvar.

Jag väljer idag att gå på ett lunchmöte på AA så jag får en timma som bara är för mig. En timma där jag kan återfå lite sinnesro och samtidigt få lyssna på klokskap från de som gått före mig och påminna mig från de som har kommit in efter mig. En skön avstressande timma som jag önskar fler ville/kunde få njuta av. Jag är glad och tacksam för att jag har det valet att göra och nyttja.

en fråga om styrka, karaktär, vilja eller nåt liknande !! Och det tror jag att du vet redan, eller hur ?

Att hantera dagen idag är mycket enklare än att kolla framåt eller bakåt, vi kan inte göra något åt det som hände i går och vi kan inte påverka morgondagen. För mig har det varit ett måste att enbart se min dag just nu, precis som den är. Jag tar mitt beslut på morgonen att inte dricka just idag oavsett vad som än händer och det är en tidsperiod jag kan hantera. Jag har vänner som kortat ner den tiden till halvdagar eller timmar för de har känt att det har varit lämpligt just för dem.

Jag har aldrig någonsin lovat mig själv att bli nykter för evigt, inte nån gång. Idag har jag en frihet att välja hur jag ska göra men med hjälp av det lilla beslutet varje morgon har jag kommit fram till att jag väljer att inte dricka just idag. Det finns inget tvång i mitt val utan nu är det min fria vilja som gör att jag är nykter, just idag.

Idag är en ny dag och ett nytt beslut så slå inte på dig själv Lilja utan ta en sak i taget och det viktigaste först så kommer dagar att läggas till dagar.............

Kram ♥

Jaha, bättre än så var jag inte..klarade 11 dagar men dag 12 hände för många neg saker och ängesten vred mig som ett skruvstäd.
Handlade och drack mig full, somnade med kläderna på..

Jag tänkte innan att jag klarar inte detta..jag kommer aldrig att bli nykterist..

Självföraktet och känslan av misslyckande vet inga gränser..

Förmodligen ingen vits vara kvar på denna sida..Lilja-12, ett skämt,jag blir inte nykter i år heller..

Hann med nåt samtal igår som jag nu knappt minns vad jag sa under..

Allt jag skrivit innan nu verkar ju bara löjligt när jag inte är starkare än så..

Lilja

Träffar en av hans närmsta vänner. Han berättar att ex-manen varit så onykter att de "tappat bort" honom i samband med en fest och att de sedan hittar honom. Då har han ramlat och vet inte ens var han befinner sig. "Vännen" skrattar när han berättar. Är det konstigt att man mår så himla dåligt som anhörig eller kanske f d anhörig när folk runt omkring agerar på det här sättet? Ren okunskap i min värld, troligen osäkerhet, men varför är kunskapen om alkoholmissbruk och dess verkningar så förbannat låg när problemet är så vanligt? Jag blir helt ställd. Hur kan det vara så illa? Hela omgivningen väljer att blunda istället för att säga: Jag ser att du dricker. Du har problem. Sök hjälp! Får man sen ett "Vad har du med det att göra" till svar har man i a f försökt. Inte bara sett på. Har man gjort ett ärligt försök är det upp till vederbörande att ta tag i problemet och som nära anhörig måste du skydda dig själv. Jag undrar, om fler i alkoholistens omgivning tydligt sa: Jag ser att du har problem -ta hjälp! Kan det få vederbörande att upptäcka att något är riktigt fel. Eller? Är det kört att påvera om man står bredvid, är det ogjort för vänner att ta kampen? Hur kan man välja att bara se på när en vän faller?

Jag håller med dig Lilja om att det inte räcker med ett glas vin, att det inte är lönt. Säger en hel del om mitt förhållande till alkohol och att jag gör bäst i att lägga ned totalt. Varför ska jag ens försöka dricka alkohol av sociala skäl när jag vet att ett glas inte räcker? Det skulle ju vara som att döma sig själv till en kamp som jag bara kan förlora. Det är trist att erkänna, men som jag tidigare konstaterat är det för mig bättre att lägga av helt eftersom jag då slipper dividera med mig själv om när och hur mycket jag kan dricka.

Håller med om att alkoholen har en stor plats i vårt samhälle. Sist jag var på fest var min käraste nykter eftersom han ville köra hem efteråt. En lätt salongsberusad kvinna kom fram till mig och sa:
-Jag är sååååå imponerad av din man. Han dansar fastän han är nykter!

Sista gången jag hade vit månad svettades jag enormt på nätterna. Jag googlade mig till att det kan vara ett symptom på alkoholabstinens. Kanske bra att även svettas ut giftet? Den här gången har jag inte svettats.

Det är så tungt att bära att bli anklagad för att vara den som gör att den andre dricker. Man rannsakar sig själv hela tiden och tror att allt är ens fel..

Ditt resonemang om Låtsas-Bubbla och Ansvar!

Tycker om ditt sätt att utmana tankegångar.

Tryckte fram låten oxå!

Riktigt, RIKTIGT bra!En feel-good-låt så det smäller om det!

TACK!

/Kram, Lilja