Senaste kommentarerna i forumet

Drygt 10 veckor! Grattis och SÅ starkt!!

Tänk så lika vi är!

Jag kämpade här i somras och efter dryga månadens nykterhet började Demonen sin listiga kamp med mig: "Du ÄR nog inte beroende...ett litet glas vin kan du väl ta...allt det där drickande var nog för att du var så ur balans, nu mår du ju så mycket bättre så nu kan du nog dricka som dom "vanliga"..

Jo så kan det farliga samtalet låta.

Tankar är inte farliga Nisse utan det är när vi agerar på dom som vi utsätter oss för fara.

Efter 12 dagars nykterhet börjar jag känna mig bättre och tankarna runt flaskan far..
Men att jag mår BÄTTRE beror ju på att jag INTE druckit för fasen!!

10 veckor låter underbart!
Håll i Nisse!
Du är värd ett gott liv!

/Lilja

Tack lilla blå för din reflektion.
Jag sitter och funderar på "den onda cirkeln". Vi hade en diskussion igårkväll ang vårt förhållande och alkoholen och sex och löften osv... Ingen lång diskussion och det blir som vanligt pajkastning men jag fick säga lite av det jag grubblar på och det känns alltid skönt när man får ur sig sina funderingar. Han skulle få svar på prover som han tagit idag. Han känner sig så trött, har ingen ork osv..."det måste vara någon brist jag har". Jag frågade då hur mycket tid han lägger ner på att fundera på alkohol och han säger att det är ganska mycket. Men han vill ju inte säga att detta kan vara en stor del både vad gäller den fysiska hälsan och det som gör att den sociala biten har börjat rämna, jag har ju trots allt börjat försöka sätta gränser. Det är klart att man blir trött och helt slut av ett förhållande som knakar i fogarna. Jag sade att jag tycker att han ska ta tag i det problemet på allvar men han tycker att han börjat göra det "har ju inte varit full mer än 4 gånger sedan jul" (enl mina mått är det flera gånger). Men halleluja, vad glad jag är för det...not. Jag försökte förklara att jag och barnen mår dåligt av att han dricker, även i små mängder. Han vill bara skylla det på mig för "jag är så otrevlig, behandlar honom som pest och vill inte ta i honom, ser inte vilka framsteg han gör osv". Det är därför han dricker för att jag är så elak. Även om jag vet att det inte är det så gör det så ont i mig. För visst kan jag erkänna att jag börjar få svårare och svårare att resa mig efter varje drickkväll, jag blir så anti. Det är här jag menar att den onda cirkeln kommer in....jag blir på mitt sätt och han på sitt, VEMS ÄR FELET? I höstas när "jag höll på att knäcka honom" (hans ord) så tog jag på mig rollen som hans extra mamma...jag såg till att han fick mat, att han kom iväg på jobbet, att han kunde åka och jaga, gjorde hans matlådor osv, osv. Det var en slitsam period och när han började så smått komma tillbaka och började jobba heltid så hr jag börjat släppa detta mer och mer. Detta tog han upp som att jag blivit elak och undrade om det "var jobbigt" att vara snäll och ställa upp på honom. Jag förklarade att det hade varit en skitjobbig höst/vinter och att han är vuxen och måste ta hand om sitt liv. För den delen så har jag aldrig känt att han funnits där för mig och stöttat mig när jag mått dåligt och han har då aldrig gjort någon matsäck till mig. Jag sade att jag levde ett liv som han tyckte att vi skulle han det.
Vi gör ju bara varandra illa, måste bryta denna onda cirkel!
Snälla ni därute, skriv något om hur ni mådde innan uppbrottet och hur båda parter förändrats som personer. Kan ni säga till varandra idag; "varför gjorde vi inte detta tidigare"? Om man har olika intressen och inte får leva sitt egna liv.

Men jag får inte bli övermodig.
I mellanåt känns det gamla så overkligt.
Drack jag verkligen så mycket, överdriver jag inte drickandet för mig själv, jag kan nog börja dricka lite vin någon gång.
De tankarna far runt i huvudet på mig.
Men jag vet att jag aldrig vet hur det slutar om jag tar ett glas.

Så jag måste komma ihåg.
Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

Jag var expert på det, att tassa på tårna, foga mig, säga ja till allt han föreslog, för husfridens skull... Visst föreslog jag ofta utflykter eller promenader, men inte alls så som jag ville eller hade önskat...
Hade förresten en annan pojkvän tidigare, inte heller det förhållandet var helt sunt... Om han frågade mig om jag ville göra a eller b, och jag föreslog a, ville han ALLTID göra b... Det slog aldrig fel... Föreslog jag en maträtt ville han alltid ha nåt annat, föreslog jag en kaffe på hans favoritkafé ville han gå till det andra på andra sidan gatan... Antar att det var någon slags maktdemonstration från hans sida, och jag fogade mig...

Haha, om han hade träffat mig nu, fröken rättviseräpa, hade han nog blivit förvånad!

Söta du, om jag har lyckats förändra mig om än aldrig så lite, så kan du det också, du kommer att våga det du vill, du kommer orka säga nej och stå för det...
<3
/k

Instämmer helt med Adde här! Du har kommit rätt och detta är en jättebra början på att taitu med ett destruktivt drickande. Sen kan du gradvis se om det är mer hjälp som behövs och VAD i så fall.

Ångesten när man haft föresatsen att vara Nykter och sen ramlar i ett Återfall är ingen barnlek precis..jag vet för jag har gjort det många gånger!

Sen beror det ju på dina återfall sett ut? Två timmar eller två veckor?

Citerar Berra här på forumet som sa till mig vid mitt första gruvliga återfall att jag ska räkna de Nyktra Dagarna, inte gräva ner mig för att jag tillfälligt halkade av banan.

Börja med att skriva här livsisen, det finns hjälp och stöd i massor!!

/Lilja

Livisen ! Ja, det blir lättare när man ser att man inte är ensam. Fördelarna är många med att stanna här och ta emot lite hjälp !

Det är min första gång på ett sånt här forum och även min första gång att inse att jag dricker sjukt mycket. Jag slutade dricka på juldagen och har sedan dess haft två återfall.........båda dessa gånger har jag sån ångest så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Tänkte att det kunde vara lättare om man hjälps åt och får prata med någon likasinnad.

Vad är det som är viktigt i ditt Berra?

En tisdagskvällsfundering i all ära...

Vem är det som tar ansvar för dig?

När du dricker alkoholen, och flyr iväg i din låtsasbubbla av verkligheten...
När du säger sådant du inte menar i morgon, men vill vara ball och reaktionär just för stunden?
När du gör saker du inte skulle ha gjort OM du varit nykter...?
När du ångrar både nutid, gårdagen och morgondagen, när det inte finns något som känns bra längre?
När du återfaller till din låtsasvärld dagen efter bara för att den känns "trygg" och som en vana?
När tryggheten finns i något som i verkligheten inte ens existerar?
När tryggheten finns i en sorts ständig ånger, full av ånger?

Vem förflyttar du ansvaret till när du inte längre vill kännas vid den?
Frugan, barnen, jobbarkompisarna, grannen, grannens hund, eller den som "tvingade" dig att ta en öl?
Vem tar ditt ansvar när du dricker?

Svaret heter ingen om du försöker förflytta bort det till någon annan, för det är i en låtsasvärld!
I en låtsasvärld finns ingen i realiteten, bara låtsas-ansvariga....

Man kan inte skylla på att jag dricker för att man är förbannad på sin älskade som gjort något dumt,
han/hon fick dig inte till att ta till flaskan, det gjorde du?

Alltså finns ingen annan ansvarig för dina egna gärningar än du själv.

Det kan vara nog en så jobbig uppgift att ta sig an, när alla andra vill göra sig oansvariga..
Brukar aldrig sluta förvånas när de på TV'n om och om igen visar hur folk dra på sig enorma skulder i t.ex Lyxfällan, de vill inte ens ta på sig ansvaret för sitt egna handlade...
Ungefär som om någon skulle komma och lyfta dem ifrån problemet, utan ett enda motkrav???

Många verkar finnas kvar i sin låtsasbubbla i det mesta, även nyktra...

Att inte se på sig självkritiskt och ifrågasätta vad jag håller på med emellanåt,
det kan åtminstone jag se som en källa till förfogat rannsakning...

Varför gjorde jag så här, var det bra, vill/behöver/skall jag återupprepa detta igen???

De brukar säga att det som inte dödar, det härdar...
...men varför ska jag hela tiden söka döden, istället för livet???

Kvällens låt som gått i bakgrunden (om och om igen..) medan jag skrev det här inlägget...

Kelly Clarkson: What doesn't kill you, makes you stronger...
Sant eller inte, låten är i alla fall fruktansvärt bra...

http://www.youtube.com/watch?v=Xn676-fLq7I&ob=av2e

/Berra

Står inför en liknande uppgift denna lördag, dock på bortaplan så jag har den fördelen att jag kan dra om det kniper. Stor barnfri tillställning, "alla" är där, ett tvåsiffrigt antal Bag-in-box lär vara inhadlade liksom dito antal flak öl.

Om det inte är eldprovet så är det åtminstone Nationella provet-känsla över det hela. Vet ej om jag ska inhandla Carlsberg alkoholfritt, finns en risk att det skulle kunna trigga mig. Jag lär ta bilen oavsett vilket, någon livlina får man allt ha. Skulle inte sagt/skrivit dessa ord för ett par veckor sedan, men jag är relativt (till uppskattningsvis 95%) säker på att inget kommer att knasa ihop utan att detta kommer avlöpa friktionsfritt.

Rapport avges senast söndag kväll.

Inte ett examensprov kanske, men i alla fall ett diagnostiskt test i helgen som kommer. En av mina gamla vapendragare tittar förbi. Det brukar vara varsin rejäl kasse öl, någon vinare, en massa gamla låtar på Spotify, samt idel skitsnack till långt inpå småtimmarna. Jag har laddat upp med en kasse gott och blandat från Bolagets alkoholfria sortiment. Jag ser fram emot de här stunderna, till skillnad från krogbesöken som jag mer än gärna slipper, och hoppas att jag ska tycka kvällen blir lika rolig som vanligt. Tror inte kompisen är typen som hakar upp sig på mina dryckers avsaknad av alkoholhalt. Däremot hade han nog tyckt jag var lite trist om jag satt och drack Loka och gäspade. Jag tror också att jag behöver detta låtsassuperi för att få fram känslan. Nåväl, det ska bli intressant!

blir man sorgsen vid tanken på ett liv utan alkohol :( De dagar du fixar att vara nykter - hur har du gjort då? Vad är det som gör att du klarar just de dagarna, tror du?

Hej Magnolia , jag är kvar, och jag har försökt många gånger. Nu känner jag att jag inte orkar leva i detta, det sliter hårt på det mesta att gå in i rusbubblan.
Inte helt enkelt att möta verkligheten heller, men jag är övertygad om att det går över med tiden.
Jag lovar varje morgon nu att idag ska jag vara nykter, bröt mitt löfte igår då jag valde att ta två öl. Men idag är en ny dag och ett nytt löfte. Jag behöver bara vänja mig vid tanken på att jag inte ska leva med alkoholen. Sanningen är att det gör mig sorgsen, men det är enda vägen och jag försöker att tänka positiva tankar om vad man kan göra istället osv. Jag vill verkligen, bara att hitta en strategi varje dag, så idag ska jag upprepa mitt löfte om nykterhet. Gör ju ont att svika sig själv oxå...P mer än ett sätt.

Jag blir glad att du kunde känna igen dig och att det kunde betyda något det jag skrev!
JAA! Du ska definitivt vara mer "ego" och sätta dig själv i centrum nu, man FÅR ta den platsen!

Men det är ett arbete det likväl som kampen med Nykterheten.

Och Adde! Tack för din feedback!
Och Naturligtvis ska man tro på människors Godhet, det var inte så jag menade utan det var mer ur perspektivet när man varit/är EXTREMT inkännande och hjälpsam och då måste lära sig att värna mer om sig själv och SEDAN kanske hjälpa andra.
Att hitta sig själv först och sin egen styrka.
Våga ta Plats och se att man har rätt att ta emot utan att känna press att ge tillbaka.

Varma vårkramar till ER!
Lilja

Tack för peppningen,ja fy tusan för gårdagen! Men till slut slog klockan sex och jag kunde andas ut!

Ja du, denna alkoholkultur står mig ibland bokstavligen upp i halsen! Så himla vedertaget det blivit med vin och alkohol i alla lägen, usch!!
Rätt som det är kan man konfronteras med ett skvalpande glas vin och är man då inte beredd, har strategein klar, ja då blir det inte lätt!

Grattis till 14 dagar! Härligt,, det är lite av en milstolpe för oss Nynyktra!
Hotellrum kan vara knepiga, miljön överhuvudtaget. Jag tänker så här: en liten flaska vin, vad är det? En droppe i havet för mig, något som bara retar! Kanske andra här känner igen att blir man bara erbjuden en lITEN mängd kan man lika gärna vara utan..det var längesen jag kunde njuta ett eller ett par glas vin!

Det retar så otroligt, bara VÄCKER begäret.

Nu har du klarat hotellrum också, det går framåt!
Jag svettas kopiöst dessa dagar men antar att det hör till "avgiftningen"?

Nu kämpar vi vidare. SOm tur är så är inte alla dagar lika svåra!

Kram!/Lilja

Är du kvar här? Känner igen mig i dig. Jag hänger också här utan att lyckas vara nykter. Hur går det för dig?

Fantastiskt starkt att stå emot fastän det var jobbigt. Det stärker dig och jag tror att det blir lättare imorgon. Om inte annat så är du starkare efter att ha vunnit dagens fajt. Själv är jag inne på dag 14 och retar mig på att det står en liten flaska vin på mitt hotellrum. En tavla på väggen gör reklam för det som finns att köpa i hotellets bar. Gillar inte!!! Tur att jag köpte med mig smågodis och mineralvatten.
Kram till alla kämpande!
Nynykter

Nu gick det rysningar i hela kroppen.

Vilka kloka inlägg och så mitt i prick på något vis.

Jag känner mig så träffad av det du skriver Lilja, och även av det ni andra skriver.
Jag har hela sommaren funderat på varför jag liksom går genom livet och är tillags, nästan som om jag vore mindre viktig än andra och att andras välmående är viktigare än mitt. En glad pajas och mehe utan åsikter.

Jag vet inte ens vad jag tycker om, bestäm du, mig spelar det ingen roll är en fras som jag ofta använder. Vad bekvämt, slippa tycka, slippa rikera att välja fel.

Att lyssna på rådet (av dig Adde) att i början koncentrera mig på min egen nykterhet, har varit till hjälp. Jag har verkligen gjort det, även om jag kännt mig lite ego trippad emellanåt. Vill så gärna ge tillbaka, hjälpa.

Kan det vara så enkelt att jag är rädd, rädd för att göra fel, rädd för att såra, rädd för att inte vara omtyckt, rädd för att inte synas.

Ja fantastiskt att läsa det ni skriver och ja, det väckte mig också
Tack
Kram
Lisamari

jag håller med dig till fullo om att Dompa (och andra) inte ska fastna i "gudssvamlet". Samtidig vidhåller jag att irritationen från oss ateister/agnostiker är berättigad. Vi är trots allt ett antal individer som vare sig tror på en kristen/judisk/islamisk gud - inte heller på ödet, karma, qi, whatsoever (dock hyser jag en stor respekt för de som gör det). Beträffande AA: För de som deltagit i AA (det skiljer sig förstås från kommun till kommun) kan nog många hålla med om att AA förespråkar en väldigt traditionell kristen gudsuppfattning. Kram/ Magnolia

av alkoholism är att man inte har kontroll över drickandet. T ex att jag har bestämt mig för att vara nykter en period, men bara klarar nån enstaka dag. I övrigt håller jag med Victoria om att definitionen i sig inte är viktig. Har man bestämt sig för att förändra sitt drickande så är det ju det som är väsentligt. Lycka till alla kämpar! Själv har jag inte fått till en enda nykter dag sen jag registrerade mig här - men hoppet är ju det sista som överger människan ;)

vad bra skrivet Lilja !!!

Jag kan bara komplettera med att det inte är ovanligt att alkisar som jobbat med sig själva blir lite fundersamma över varför livet inte blir bättre nån gång. När de då börjar studera sin barndom lite närmre så hittar de ofta ett missbruk i familjen som de förträngt. Om de då behandlar sitt medberonde så släpper mycken gammal ångest och livet blir så bra som de hoppats på.

Jag har flera vänner som gått igenom den utvecklingen och som hittat sin plats i livet nu.

Jag själv kör fortfarande på principen att jag naivt litar på folk istället för den gamla misstänksamheten, det känns lite bättre att göra så.

Klarat Dag 10 med MYCKET stora svårigheter men nu är det Äntligen för sent att handla på Bolaget!
En pina har det varit tills stängningsdax!

C!! Är du ute där i cyber-rymden? Vi hade ju en deal? Hur går det?

Faktum är att när jag brottades idag och nästan höll på att ge upp blev jag triggad av att vi kommit överens om att vara Nyktra. otroligt vilka olika saker som får en att låta bli att dricka!

Även att ha läst så mycket här på detta underbara forum, själv formulerat sig, det HJÄLPER, men fy fasen vilken tuff dag!

Men nu är den klar och för första gången detta år har jag 10 dagars nykterhet i kroppen. Japp!!
Jag unnade mig en stor Magnum. Det kan baske mig inte bli lika svårt imorgon..

Ta hand om er alla ute där!

Kramar Lilja

Tror du är sanningen på spåret här att många beroende även är medberoende, framförallt kvinnor.
Ingen vetenskaplig fakta har jag som backar detta men tror att kulturellt och/eller genetiskt är kvinnor mer benägna att utveckla ett medberoende.

Jag är ju Vuxet Barn till Alkoholist och gick tidigt in i ett Medberoende för att läsa av, skanna av, kolla stämning, vara stöd åt min mor då min Far och Bror drack.

En lyhördhet som ofta blir självutplånande även om det genererar ett gillande hos andra och man får den så eftersökta Bekräftelsen och Kärleken!!

Jag "klarade det" med bravur i många år men till slut blev jag för illa ansatt i mitt äktenskap och med flaskan som en Stor Ventil och Tröstare, blev det ett Stort Problem.

Visst finns det i många beroende en dubbel problematik mt, alldeles säkert, och jag har sedan jag bröt mig ur detta destruktiva äktenskap fått mycket tid att tänka på vad som drev mig att göra allt jag gjorde, hjälpa alla som jag gjorde, lyssna in alla, tro att jag kunde lösa allas problem?
Svar: Ett oerhört stort behov av att vara omtyckt, se till att tillgodose andras behov.

Tycker dock att trots att man riskerar vara med i "De Snällas Men Dummas klubb" att den lyhördhet en medberoende utvecklar kan vara av godo.
En omsorg om andras välmående är väl en fin egenskap?
Bara den inte överutnyttjas av energitjuvar, som ju ofta tyvärr luktar sig till denna lättillgänglighet.

Jag kan se idag att jag var naiv i min tro att bara man ger andra med problem (missbrukare, förtryckare, alla med märkliga personlighetsdrag) massor av kärlek och stöd kan man "rädda" dom!!
Och Att dom en dag ska inse och ge tillbaka.

Det finns naturligtvis såna fall där "syndaren vaknar" men jag tror tyvärr att det är mycket vanligare att man blir utnyttjad för sin godhets skull, för sin lojalitets skull, för sin oförtröttliga uthållighets skull! Tills man själv brakar.

Att jobba med ett medberoende och beroende är svårt, framförallt när det gäller gränssättning.
Först ska man sätta gränser mot omgivningen och sen mot sig själv för att inte fylla den Stora Tomheten med Alkohol..

Men jag TROR verkligen på allas vår inneboende Kärna av Styrka och längtan efter ett gott och drägligt liv. Bara man vägrar ge upp och försöker vara lite mer på sin vakt, inte fullt så medgörlig och snar att hjälpa, utan VÄRNAR om sig själv, den omsorg man kanske aldrig fick som liten, så TROR jag att det kan gå vägen!

Ja du ser kära mulletant, vad dina rader om medberoende/beroende väckte hos mig!
Hoppas din dag varit fin i Solen och att du känt Glädje!

Tack för alla dina fina inlägg!

Kram, Lilja

Utan erat stöd hade detta varit omöjligt att göra, så skönt att veta att man inte är ensam. Solen gör ju att det känns lite lättare i dag och som Lisamari skriver så rensar man huvudet i skogen. Har i dag fått undan ett jätte problem som gör att jag känner lite framtidstro för livet. Även om backen är enorm så är jag på väg, har kännt mig så ensam länge då mannen är den tysta typen.
Men det känns som om han villig att prata om hur det skall bli bättre, men ibland tror jag att han tycker det var bättre när jag somnade av vinet.
jag kan iallafall se att jag har problem, men undrar om inte han också låg väldigt illa till. Men vi får se hur det går, för jag vågar inte ha alkohol hemma och han tycker det är ok. Hur han gör när det är fest eller när han reser får han avgöra själv.

Tänkte på det idag att man vet väldigt lite om hur livet skall bli, finns ett indian uttryck som är så här: Döm aldrig någon innan du gått i deras mockasiner!
Så med ett lite större steg och lite ödmmjukare till livet går jag vidare/Kramar till er alla och hoppas ni kan njuta av vårsolen

...men det kanske inte gör så mycket om man inte har en tid att passa? En genväg som visar sig leda till en omväg kan ju också leda till att man ser, och kanske lär sig, något nytt!

Kram till er alla, det är så roligt att läsa alla funderingar. Och Månes fina rader som blir som dikter där orden staplas på höjden.

Önskar att jag också var det idag när det är sådan fin vårsol ute. istället måste jag sitta här och förbereda något läskigt som jag ska göra på jobbet i övermorgon (börjar känna mig rejält nervös :-O

Hoppas du har en bra dag, kram!