Senaste kommentarerna i forumet

så kort var den fröjd....

Jag kan inte riktigt skriva vad det är men det är jobbrelaterat och det är inte något kring mig det gäller.

I morse kände jag att jag var stark även om det stormar. Men nu tappade jag modet fullständigt. Känner mig till och med illamående pga det. Och jag är ensam hemma och ingen att prata med. Jag tror fortfarande det kan komma nått gott ur detta, men just nu känns det som vi är tillbaka på ruta ett (i bästa fall)
Sinnesrobönen rullar i huvet bland alla andra tankar.

nu gjorde du mig rörd, ...och mig väldigt stolt...

Jag känner på mig att den här Torsdagen kommer att bli en enastående BRA dag...

Du tände en låga i mitt bröst, ALLT är inte i en ständig motgång hela tiden, det finns motsatser till motsatserna...

Och att få vakna upp fridfull en morgon, låter ju hur simpelt som helst,
men är en ynnest när det inte har fått hända på länge, och en välförtjänt bekräftelse på något gott..när de kommer på rad.

Stort Stort Grattis till dig Blaise'an, och hoppas att din dag fortflyter på samma sätt..

/Berra

av vårt stora hus som riktar blicken mot norr. Fönster mot öster och norr underbart svalt och ljust ljus. / mt

/ mt

I går kväll, efter jobbet, var jag på väg till bolaget för o köpa vin, kände att det skulle vara så gott och suget var stort.... och vi har firat lill-lördag väldigt ofta (typ varje onsdag), så det kändes OK att dricka..... tänkte att jag skulle dricka MÅTTLIGT, men vet ju att det är svårt :(

Jag körde till bolaget, men på vägen dit hade jag Berras ord i tankarna, om ruset, förälskelsen men att det bara är 1000 gånger värre dagen efter med ångesten.... Så jag körde in på parkering, vände och körde hem.... och nöjde mig med ett glas cola :D

Jag är så stolt att jag satte min gräns själv, sa nej, stod emot o kunde ratta bilen bort från bolaget och åka hem..... och jag hade sånt lyckorus igår, jag var så stolt över mig själv.
Vaknade i morse, med lycka i bröstet o solen skiner och livet är härligt :D

Jag vill TACKA dig Berra (o alla andra) för era ord och inlägg!!! :D

Kram från en STOLT ModestyBlaise

Mt, den sektor av ditt hus som riktar sig mot norr (om det var så du menade i inlägget ovan) är den som står för livsväg, enligt den klassiska Feng Shuin.

reflektioner över varför du inte stannade längre och följde med kollegerna till "I....o" efter middagen. Vi pratar ju inte så mycket om just detta (som berör vårt liv så djupt) och du får ta det i din takt. Så länge jag känner att vi går på samma väg och åt samma håll är jag trygg och lycklig.
Det blev fint med dörrarna:) Jag kommer att öppna och stänga dem med omsorg och kärlek. Mycket av min vändpunkt är knutet till platsen och processen innanför, mot norr med det vackra ljuset. En bygg- och tillblivelseprocessi många bemärkelser. Kram / mt

en fantastisk arena för möten som berör både livets storhet och småsaker. Man vet inte alltid vilket som är det ena eller det andra men det är fint att få vara delaktig. / mt

En bra och nyanserad debattartikel kring alkoholism och tillgänglighet.

http://gt.expressen.se/ledare/1.2462300/alla-kan-inte-hantera-alkohol

Nordhemskliniken i våra hjärtan.

för att vi får dela dina tankar, och få nya infallsvinklar, det blev lite av en aha-upplevelse...
Visst känns det väl skönt att få kunna läsa sina egna tankar, och dessutom få lite payback på dem...
Ibland känner man sig så liten, och här på forumet så kryllar vi av samma tankegångar...

Här finns massor av nya vänner utan ansikten, men med stora hjärtan...

/Berra

Varma ( på många sätt ) kvällshälsningar till dig också finaste MT

Jag kände att det var dags att starta en "egen" tråd, så jag klippte in en del av det jag tidigare skrivit i andra trådar.
På kort tid har forumet gett mig otroligt mycket! Tack alla här för det!

Jag förstår att det låter lite konstigt och det är det väl också...

Jag känner idag att jag kämpat väldigt länge. och väl. Just idag känner jag mig faktiskt stolt. Jag har så många många gånger fått rådet att lämna, att rädda mig, att ge upp. Han är nykter idag och på många sätt har livet utvecklats så som jag velat. Jag tycker liksom att jag "gjort mitt": han har slutat dricka, hittat ett liv i nykterhet med ett innehåll, ett rikt innehåll. Det kanske tillochmed medfört att han hittar kärleken. Om det sedan leder till att han inte vill leva med mig, så är det viktigare att han är en nykter far till våra gemensamma tre barn.

Jag ville verkligen skiljas, vi gick i parterapi vilket ledde till att jag beslutade att stanna eftersom han slutade att dricka. Jag måste ju ge det en chans ... och det har jag verkligen gjort. Jag är helt beredd på att försöka hitta tillbaka till kärleken mellan oss. Däremot kunde han aldrig smälta mitt besked om att jag verkligen ville skiljas. Det har grott vidare i honom.

Jag skrev att det kändes som en stor befrielse, men sanningen är att det är blandade känslor, förståss. Jag kan känna en längtan efter att hitta kärleken mellan oss, men just nu är den så långt borta, och hans besvikelse är så stor. Jag längtar också efter en massa saker i mitt eget liv, att få sätta mig själv i centrum. Och ägna mer tid åt glädjen tillsammans med mina barn.

Jag bär liksom en känsla av att om vi lämnar varandra nu så lämnar jag honom i goda händer. Vi har många nya goda vänner omkring oss, som han själv valt och som inte kommer att ta honom tillbaka till drickande utan tvärt om hjälpa honom att odla sin nya nykterhet. Och jag känner att jag får gå nu om jag vill, men jag känner också att jag skulle kunna stanna nu. Jag hade bestämt mig för att ge det tid och en verklig chans, men om han nu träffar någon så känner jag att jag har många andra möjligheter framför mig som jag också längtar efter.

Tack Berra för reflektioner, jag tar gärna emot fler!

Har i helgen hunnit städa! Och sätta potatis, göra i ordning ett land, hugga lite ved, tvätta lite kläder... Och umgås med vänner, nya vänner. Bara för att vi har en stor flodhäst i vardagsrummet, betyder inte det att hela hushållet behöver förfalla...

Jag tror att han är på väg att träffa en annan kvinna, och jag ser det som en stor befrielse. Börjar genast planera semester för bara mig och barnen... Tänk att vi har pratat så länge om skilsmässa, men han släpper inte taget, och jag klarar inte att bryta upp mot hans vilja. Hans nya vän och många nya vänner är dessutom helnyktra!!!

Phu!

dina kolleger, hoppas du har det bra och "bevakar dina positioner" med den äran. Jag har det bra här hemma, du vet att jag kan ha det urmysigt i ensamheten om jag är lugn. Välkommen hem, kramar / mt

flesta av oss. Du har mycket frihet, förstod jag, men mycket prestation... jag har en sorts frihet men mycket ansvar och är i hög utsträckning bunden till tid och rum. Och ansvar. Ibland längtar jag efter att t ex städa, mekaniskt och tänka på vad jag vill... men jag vet att jag skulle tröttna snabbt och att det är tungt, stressigt och otacksamt... De flesta dagar trivs jag jättebra och det är guld värt. Hopas det blir en stabil förändring till det bättre för din del! Kvällshälsningar / mt

en lyckospark till dig jag också. Det är fint att vara nära sina känslor... men jobbigt ibland. Kram till dig, lev väl / mt

shit pommes frites är väl det jag kan säga om dagen.
Ska inte lägga ut texten om det här, men jag kan säga som så. Äntligen känns det som att det kan komma nått gott ur situationen på jobbet. Jag vet inte än vad det blir av´et. Men det kan inte bli annat än bra känns det som.
Och är inte det en sporre för nykterheten så vet jag inte? Ett bra klimat på jobbet.
Lite är väl jobbet en anledning att jag sitter där jag gör idag. Dricka på prestationsångest och annat. Dricka för att kunna sova på natten.
Nu funkar det att sova ändå, men blir det också en lättnad att gå till jobbet kommer det gå ännu bättre.

Kram på er alla kämpar!

Ja, precis... och särskilt bankkontot som hör till den egna lilla firman...
Men, jag skall inte klaga på att jag har mycket att göra i mitt företag - det har ju varit mitt mål hela tiden, så jag väljer att se det som en framgång! :-)

/H.

investering som betalar sig otroligt snabbt ! Tänk om bankboken kunde ge tillbaka i samma omfång !

Ikväll är det dags för anhörigträff igen, det är inte klokt att det har gått en månad sedan sist...
Efter den här träffen blir det ett sommaruppehåll, så det är liksom lite skolavslutningskänsla idag. :-)

Egentligen känns det som att jag inte har tid att åka (det är två timmars resväg enkel väg, vilket innebär en övernattning hos lillebror - vilket ju iofs är trevligt, men det tar tid...). Jag har mycket att göra med mitt jobb just nu, och om jag inte skulle åka så skulle jag kunna jobba på lite ikväll... Men samtidigt så vet jag att det är dumt att inte ta chansen. Så, jag struntar i jobbet och investerar lite tid i mitt eget välmående. :-)

Ha en bra dag, allihop!
/H.

Berra, du överträffar dig själv gång på gång i förmedlande av din tankar! Du verkar ju helt nykter:-)
Kanske därför de verkar så klara.
/Fenix

...lite av livets "goda" som alkoholen medför, i ett annars ganska så uttråkat fucking vardagsliv...

Jo jag vet, jag har en likadan fru därhemma, som känner livets tristess med att vara allt detta du nämde, upp-passerska, uttagsautomat etc...
Allt hon gör är att laga mat, och tvätta kläder, och hennes tid blir när ungarna har gått och lagt sig...
Hon kan t.om spela in kvällens TV-program så att hon kan få tiden att titta senare när allt har lugnat ner sig...

Självklart skulle det sitta finfint med ett glas vin också, så att man riktigt kan komma till ro, men då somnar hon...
Och man kan ju då fråga sig...varför gör hon det inte då?

Kanske för att hon gör prioriteringar, väljer att tid för att möjligen dricka gör hon bara på helgkvällar, och då med början tidigast vid middagen eller möjligen tillagningen av den, eller när hon går på kalas eller fester, det är hennes "time-slot" för ett möjligt alkoholintag, annars oftast inte...
Men självklart ingen regel utan undantag, visst slinker det ner något glas mitt i veckan, men då oftast bara ett eller möjligen två...
och varför dricker hon sig inte full, eller håller en konstant alkoholnivå med ett långsamt och konstant drickande..?
Troligen för att hon inte är disponibel som alkis, eller så håller hon sig själv i en övervakande kontroll, hon vill ha kontrollen...

Hennes man (jag!) är inte en sådan, när jag har givit mig själv "tillåtelse" så är det rockn'roll, jag dricker tills jag når min nivå, och är inte nöjd förräns den är uppnådd, bjuds det inte på mer, så dricker jag före eller efter tillställningen, eller så skiter jag att gå på "torra" eller snåla tillställningar...
Allt som inkräktar på min alkohol-nivå är ett hot, och jag har lärt mig att komma runt problemen...
Jag ser alltid till att det finns material och tid för min konsumtion och allt annat utgör ett hot mot den...
Finessen är borta, det dricks direkt ur ölburkarna och gärna helst vid dörrtröskelen på fredagseftermiddagen, min time-slot var öppen just då!
Det fanns inga öppningar för några improvisationer, kunde inte ta bilen iväg och hälsa på någon då, inte hämta ungarna heller...

Jag var "låst" i mitt egna drickande, det fanns inga andra rutiner som gick att få in, snacka om bakbunden och nöjd!

Min timeslot var ett tillfälle per helg när jag var yngre, innan dess någon gång per månad typ...
Nu var den från Fredag kl 17 till Söndag kl 01 och all den tiden var möjlig att dricka, och sova ruset av sig på mornarna...
Snacka om att fucka upp helgerna, tiden mellan bakruset och nästa fylla var ju bara ett eländigt väntande...
Vad var jag för sorts människa mellan dessa berusningstillstånd?

Är det ett värdigt kvalitets-liv?
Var det ett liv som jag kunde stå för, fångad inuti mig själv av en verklighetsflykt, på väg någonstans, vartsomhelst, men inte här i alla fall...
Bort ifrån allt, var jag inte nöjd med det "vanliga" livet jag borde ha haft, vad är felet..?

Om du vill höra sanningen, så är det alkoholen som trollar bort dig i en mental förförelse, en förälskelse uppbyggd på en falsk grund...
I sitt hemliga recept så ingår det att du vill ha mera av den, och den tar bort glädjen i allt det vanliga livet, bara du återtkommer till ruset...

Tar man bort det som driver den (alkoholintaget), så blir det oftast platt fall tillbaka till verkligheten, den där trista verkligheten...
Orkar man stå ut och vänta på att verkligheten ska självläka, så man finner glädjen med att bara befinna sig i nuet?
Tiden är olika för olika personligheter, och det behövs bara ett enda litet återfall, så har man blivit blixtkär igen, i något som egentligen inte finns...

Det enda som verkar finnas förknippat med alkoholen, är ett livslångt evigt lidande som eskalerar och blir stadigt sämre...
Åtminstone för oss som inte kan ha kontrollen, mår man inte bra av någonting, ja då ska det bort, det är min livsfilosofi...

En tagg i fingret, den tar man bort, men hur är det med en tagg i själen, ska den få sitta kvar?

/Berra

TACK för er respons :)

Ja du Viktoria......det kanske är som du säger..... jobb, hus, barn mm gör en kanske inte lycklig.
När jag tänker efter, så känner jag mig ofta ensam (undrar jämt vad alla andra gör efter jobbet, känns som att alla är så glada o har fullt upp med familjen) efter jobbet åker jag hem, fixar middag, ev kör något barn på träning.... sen tvättar en maskin, och är såååååå JÄVLA UTTRÅKAD!!!!!!!!!! :(
kan det vara därför jag flyr med mitt vin????
Man törs ju knappt vara ärlig, för jag känner mig ofta som en URUSEL mamma!!
jag gör så mycket, men får inte så mycket tillbaka. Mina barn hjälper inte till hemma, de kommer hem när de känner för, o det är mycket tjafs nu när de är tonåringar.... och jag är helt SLUT!!!!!!!
Blir så jävla arg, då jag rusar hem från jobbet kl 17 för att förbereda middag o sen dyker ingen upp förrän kl 19.30-20.30..... o jag blir så sur, för att jag borde tänkt på mig själv. Skitit i att åka hem o laga mat o ta allt hemma, o sitta ensam.... jag kunde ju åkt o tränat, o gjort nått kul för mig själv..... men kroppen är lagd åt sidan, för att få en mysig stund hemma med man o barn..... men de har sitt nu, o jag känner mig tom, ensam, uttråkad.
ibland tänker jag att jag inte är lämpad för detta liv, Svensson-liv eller vad det kallas.
Jag ska försöka att ta mig i kragen, göra mer roliga saker, gå på masage, behandlingar, träna, shoppa o träffa vänner..... för hemma räkna jag som hushållerska/passupp/mat-tant o uttagsautomat :(

Har du varit helt NYKTER i ett och ett halvt års tid???

Tack för dina ord Viktoria :)

Hej Berra!
du har rätt.... jag VET att jag kommer att dricka massor i sommar, kan inte stå emot..... och jag är väl en svag själ, för jag har inga lösningar på problemet, baar en massa jävla utsäkter :(

Jaaaa, VAD händer om jag utmanar min trygghet?? (vinet)
jag är rädd för att jag inte klarar av mitt liv, att jag kommer att förlova fotfästet, för ofta så är jag så uttråkad av mitt liv..... enformigt, rutiner mm gör mig så less :((

men det är kanske det enda rätta att göta, att prova min gräns

Igår sa jag till min man, att det skulle vara skönt att vara utan alkohol till midsommar (både för att minska på mängden + ganske gå ner i vikt??) .... och hanvet hur orolig jag är över mitt drickade..... men då sägr han... Ja, men det är ju så gott att bara ta ett glas vin eller en cider. FATTAR han inte??? jag kan inte ta ett glas!!! igår skulle vi dela på en flaska vin, hade inget mer hemma efter helgens drickande.... emn då han valde att bara dricka 1,5 glas vin..... så drack jag resten.... för jag kan inte säga stopp, som han kan :((((

jag ska försöka ta en dag i taget...... och hoppas att självkänslan o livet återvänder för mig :)

genomsyrar dina rader.Det verkar som du har distans.Härligt att läsa
.
Visst är det så att nykterhet inte betyder detsamma som ständigt lyckorus.Vi är de vi är.Jag är den människa jag är, jag blir inte en annan för att jag slutat dricka.
Men jag kan acceptera mej själv på ett annat sätt.Jag känner allt mkt tydligare,det jag tänker är mer riktigt,det finns inga nojor inblandade som hade med alkoholen att göra o som fördunklade sinnena.
För så var det ju.

O allt går att lösa,allt vi går igenom går så småningom över i ngt annat,bättre,efter regn kommer sol osv...livet är ju sådant.Sen beror det ju på vilken slags människa är jag?Rationell?Känslomässig?
Själv är jag så jäkla emotionell så jag behöver sparka på mej själv ibland,det,då, är ändå ett mycket bättre sätt än att ta till den där berömda flaskan......