Senaste kommentarerna i forumet

Hängmattan min rara dufva ska inte plockas in mellan liggningar. Den bör bli både solblekt och sönderregnad. Få lite karraktär. Dessutom vet man aldrig vem mer vill nyttja den. Kanske ligger där en dag en vildkatt och vilar?

Din egen kisse börjar fundera... Kanske finns där annat än dufvor? Har sett hur en höna pickar i min tråd. Lite nyfiken blir man ju. Hur göra? Är jag en trogen hund? Nix... Jag är en kärvänlig kattherre. Men kärleken stannar inom familjen och då måste det väl vara ok?

Om du inte killar min mage och låter mig snusa hos dig snart...så kan vad som helst hända. Maooo

Zacharias är ett vackert namn. Vad tror du om det för det kärleksbarn som kollektivet ska framavla?
Zacharias Dufva?

Nu slinker jag ut igen... Men jag vill passa på att säga att du är ett under... Nykter mamma.
När det gäller onyktra pappor så har även jag börjat fatta lite. Stackars även min far...jag tror inte jag visade mkt kärlek där...bara förakt. Hoppas även jag att det finns en himmel...där alla fyllepappor kan sitta på ett moln och titta ner på sin avkomma. Se att idag förstår vi...och förlåter.

Bacio i nacken raring! Din Eros

Stort! En vacker dag vågar du fråga, kanske du kan skiva och fråga dem om det känns för "nära" ansikte mot ansikte. Det viktigaste, fortsätt på den nyktra vägen! Var stolt! / mt

Snart ett halvår utan alkohol.
Har även klarat en veckas semester utomlands utan alkohol.
Så skönt det var att slippa att fundera på vad jag skulle handla i tax-free.
Har bestämt mig för att aldrig mer dricka alkohol, har insett att jag inte får ut något positivt av alkoholen.
Har som bonus gått ner 4 kilo.
Det jag undrar över är att barnen inte har kommenterat att jag inte dricker längre.
Har av feghet inte vågat fråga dom.
Får väl göra det på dödsbädden.

Får dock inte glömma.

Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

känner så igen mig i det du säger. Har sommarlov med mina barn, men det känns mest som att de passerar mig för lunch och middag. Det är ju jättekul att de har kompisar och allt det där men förstår precis hur du menar... För ett år sedan hade jag gömt mig bakom fantastiska förberedelser inför kvällens grillmiddag och druckit vin hela eftermiddagen. Men nu med 10 kg att gå ner och inget vin som ska drickas så vet jag inte riktigt hur jag ska njuta av ledigheten. Ligger mest i soffan och kollar massa film och hinkar kaffe, jag gillar det, men det känns liksom inte som att det är det man ska göra på sommaren... Hur lyckas du hålla drickandet på en lagomnivå? Är så nyfiken på hur du fixar det? Jag har klarat det sedan jag gick med här på forumet och det känns ju så himla bra. Drack några öl och lite vin i midsomras men vaknade helt utvilad och pigg och gick ner till bryggan tidigt och badade! (Ja, det va iskallt i havet!) Och det är ju så man vill ha det, men hur klarar man att hålla det så?

Underbart att läsa.
Jag önskar dig en galet bra dag.
Kram/ nynykter

På väg till jobbet. Tittar in och lämnar livstecken. Mår prima, äntligen. Det vände igår runt lunch. Precis samma mönster som det varit då jag druckit senaste åren.
Favoritfisket är nog att ro drag i en å eller längs vassen i en vik. Det ska jag baske mig ägna helgen åt!

Underbart att läsa att insikten om din resa börjar anas hos Dig själv! Precis så är det! Kram Anonymt

Jag min oroliga själ vill veta att du är ok... När det gäller fisket har jag inget att komma med. Älskar att äta det...men har inte fiskat på åratal. Hade en period när jag följde med en släkting ut och lade nät. En gång fick vi över 100 firrar. Hemskt minne...vi gav till varenda granne. Fryste in och grillade...men fick ändå slänga en del. Kändes inte ok. Detta var på den gamla onda tiden...vi rodde ut vid fyratiden på morgonen...efter att ha druckit vodka och saft! Saft! Jo, jo Norrland har sin "charm".

Hoppas du mår bättre! /R

dagens program blir imorgon... Gör inget alls, hinner jobba undan ännu lite till, tvätta o torka ute, det är sol idag! / mt

Nu TP vill jag höra att du är ok! Vet att jag tjatar...men jag blir ju för fan orolig. Nu håller jag om dig. Det är inte vackert...men jag behöver det. /R

Liksom Paron skriver så tycker jag att vi ger bort eller ännu hellre kastar skiten. En lycklig barndom är nog det jag har gått in i.

Sen jag kom hem från hemmet så är jag förvandllad...inte nödvändigtvis till det bättre. Men jag har lärt mig att bejaka min galenskap. Sjunger och dansar när andan faller på. Surar och gråter på samma vis. Vad är nästa steg? Trädkoja eller Lego? Den som lever får se...

Uppe sen fyra i morse, tvättat och städat. Livet är inte alltid fest...men det behöver det ju inte vara.
Igår på väg hem från jobbet i bilen, så kom äntligen insikten som ni har försökt förmedla; Vilken jävla resa jag har gjort. Vilken stark man jag är... Jag som alltid är först med att berömma andra insåg att jag fan inte är en dålig kille själv!
Självgod? Yep!!! Med all rätt...för jag har äntligen börjat gilla denna nyktra vilsna själ som är jag.

Idag ska jag unna mig allt! Kram vänner...denna resa hade inte skett utan er medverkan. /R

en fin dag med liten resa till stora stan, lite shopping, lite födelsedagsuppvaktning, god mat, trevlig samvaro...

Livet var oftast bra redan förra sommaren. Nu är det bättre, till och med Så mycket bättre (i sommar ska jag se Laleh live:) Jag skrev nån gång ungefär att "brister det nu blir fallet högre" - jag vet inte ens om det känns så idag. Oberoende hur det blir nu så är den här resan värd allt. Resan efter stunden för beslutet om uppbrott och uppbrottet. Jag har förstått så mycket, lärt mig så mycket och förändrats på ett sätt som jag tycker om. Igår gjorde jag en omsorgsfull handling i stället för att 1)klaga (som jag skulle ha gjort för 2 år sen) 2) acceptera och ogilla tyst (som jag skulle ha gjort för ett och kanske ännu för ½ år sen). Nu tog jag själv tag i saken och gjorde som jag ville ha det och det bara uppskattades. / mt

Och nu är lampan släckt, och nu är natten tyst och klar,
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar,
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå,
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.

De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans,
så saligt leende, som om ej död på jorden fanns.
Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än,
jag har den lärt af stjärnorna, och vill du höra den?

Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt;
hon bodde i en annan sol och i en annan trakt.
Och Salami så hette hon, och Zulamith var han,
och båda älskade så högt och älskade hvarann.

De bott på jorden båda förr och älskat redan då,
men skildes åt af natt och död och sorg och synd också.
Sen växte hvita vingar fort på dem i dödens ro;
de dömdes långt ifrån hvarann på skilda stjärnor bo.

Men på hvarandra tänkte de i blåa höjdens hem.
Omätlig låg en rymd af glans och solar mellan dem;
tallösa världar, underverk af skaparns visa hand,
sig bredde mellan Salami och Zulamith i brand.

Och då har Zulamith en kväll, af längtans makt förtärd,
begynt att bygga sig en bro af ljus från värld till värld;
och då har Salami, som han, från randen af sin sol
begynt att bygga, också hon, en bro från pol till pol.

I tusen år så byggde de med omotståndlig tro,
och så blef Vintergatan byggd, en strålig stjärnebro,
som famnar himlens högsta hvalf och zodiakens ban
och binder samman strand vid strand af rymdens ocean.

Förfäran grep keruberne; till Gud steg deras flygt:
»O Herre, se hvad Salami och Zulamith ha byggt!»
Men Gud allsmäktig log, och klart ett sken sig vida spred:
»Hvad kärlek i min värld har byggt, det rifver jag ej ned.»

Och Salami och Zulamith, när bryggan färdig var,
de sprungo i hvarandras famn - och strax en stjärna klar,
den klaraste på himlens hvalf, rann upp i deras spår,
som efter tusen år af sorg i blom ett hjärta slår.

Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och gladt
och skildes åt af synd och sorg och kval och död och natt,
har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro,
var viss, det skall sin kärlek nå, dess längtan skall få ro.

Zacharias Topelius

skriver jag också! Min mamma sa "så läge det goda överväger så..." och det gjorde det länge. Sen skilde hon sig från honom när hon var i 50-årsåldern. Jag vet att hon sörjde. Jag, som varit så bitter och så avståndstagande förstod (när jag läste familjeterapi) något om hans liv och hur det hade blivit. Jag skrev ett brev om det, som jag inte kunde ge honom - var rädd att han skulle missbruka det i fyllan. Men mannen min var och läste det för honom innan han dog och det är jag så oerhört tacksam för. Till hans dödsannons valde jag sista versen ur Topelius dikt om Salami och Zulamith:

Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och glatt
och skildes åt av synd och sorg och kval och död och natt,
har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro,
var viss, det skall sin kärlek nå, dess längtan skall få ro.

Vi ska vara glada åt att vi kan sörja våra pappor. Jag tror att dom, och självklart våra mammor har ett vakande och skyddande öga över oss. Och ibland ingriper dom med sin hand... och styr upp lite.

Nu ska jag hänga upp hela dikten i Filosofiska rummet. När jag googlade hittade jag den i en språkdräkt som torde passa sällskapet där:) Kram!

Hej Anneli!
Tack för dina medkännande ord. Ja jag tror att min uppväxt spelat in. Vill inte skylla mitt drickande på den, men jag tror att jag på grund av en labil mamma utvecklade en överdriven känslighet som jag har haft svårt att hantera och försökt döva med alkohol. Men nu är det slut med det och det sägs ju att det aldrig är för sent att få en lycklig barndom :-)
Kram från Nynykter

Kära syster! Var inte rädd för att förvänta dig för mycket. Själva närvaron förändrar livet radikalt. Till det yttre är det kanske samma gamla liv, men inom oss händer det saker. Så förvänta dig mirakel men var beredd på att de sker i det tysta, i det lilla. Att gå med högburet huvud, att lita på sina känslor och att slippa dåligt samvete.
Så tror jag.
Kram från Nynykter

Åh, vad jag tycker det är jobbigt med stora nästan-vuxna barn...
Inget mysigt alls längre. Aldrig nån hemma.. Som det ska såklart men va ont det kan göra.
Inte f-n var min plan att sitta här ensam!

Hade pracis börjat ta upp det med mannen förra sommare, att nu är det vi två som måste hitta på kul.. göra nya grejer. Minns att jag var lite euforisk nästan att vi hade det framför oss.
Men nä, då var han redan borta visade det sej..
Mitt missbruk var en anledning. Och så det märkliga som nu håller i sej, måttligheten.

Tänker OM,..OM han kommer tillbaka?
Blir lyckan så stor då att jag håller kvar den nivån, kanske lägger ner helt? Eller börjar allt om då med ensamdrickande?
Meningslösa funderingar i jakt på svar..

Barnen är urfina, tro inte jag menar något annat men som läget är nu saknar jag kladdiga små kramar :) Tufft med stora barn och alkohol också. Hatar Vodkabussen.

behöver varandra. Det gör gott att både stötta andra och att bara få rapa ur sig det som dyker upp i tanken.

Försök tala med din syster! Kanske lätt för mig att säga som inte har någon men jag har alltid önskat mig en syster eller en bror att dela vått och torrt med (jag vet att det inte alltid blir så :-/ men tänk vilket stöd ni skulle kunna vara för varandra, ni kan dela och prata om sådant som bara ni har varit med om... Var rädd om söstra!

Kramar!

...efter det där sanna jaget och ser fram emot att få upptäcka nya härliga saker i livet och i själen. Och genast dyker en liten orostanke upp: tänk om jag förväntar mig för mycket? Men, nej, en dag i taget, det viktiga är ändå att vad som än sker så skall jag vara helt närvarande i det. Vet inte riktigt själv hur jag menar nu men sätter orden här i alla fall.

Ja kanske ser våra pappor oss på något sätt och gläds med oss. Jag tänker mycket på honom nu förtiden. Jag tänker mycket på den ilska jag känt mot honom och vad han utsatt mig och mamma för. Den ilskan förbyts mer och mer i sorg över att jag aldrig fick lära känna den som min mamma kallade för "världens finaste man - när han är nykter". Jag undrar om de träffas i livet efter detta, i himlen eller vart man nu hamnar (OM man hamnar någonstans?). Undrar om de nu fått det liv tillsammans de föreställt sig men inte riktigt klarade av här i jordelivet?

Långa sommar dagar och kvällar komr man i håg!
Man kanske ska ställa väckar klockan på semestern och skälla på tidnings budet att han hon är sen. Nä inte så tidigt men skapligt tidigt komma upp och njuta av att vara ledig.
Kan bli en del av det nya livet.... Nu när man inte ska vara bakis varje dag på semestern.

Vi hörs//

Det där är jag duktig på, att ta ut oro i förväg. För att på något sätt vara beredd. Men det är ju självklart dömt att misslyckas - man kan ju inte förutse allt här i livet, det finns för många variabler helt enkelt! Detta är något jag ska sluta med, så det så!

Förhoppningsvis har hängmattan torkat till i morgon. Är ny på det här med hängmatta, kanske ska man ta in den mellan "liggningarna"?

Åh, om du fortfarande vill ha mig så tycker jag vi slår till på MT:s förslag om bröllop i Filosofiska rummet, eller kanske i trädgården om det slutar regna. Det finns säkert ett vackert träd vi kan hålla till under. Kanske blir det dubbelbröllop om smålandsfiskaren trasslar sig ur näten :-)

Och självklart ska det ställas till med en hejdundrande fest!

Två månader! Du är verkligen beundransvärd!

visst är det skönt att bara sitta här? Du ser havet genom fönstret på en sidan av rummet och utanför fönstret på den andra sidan silar ljuset genom kastanjens stora krona.

Det finns hett vatten i termosen och olika slags te, bara att välja. Honung i krukan. Och... ikväll finns det ju jordgubbar och visgrädde också, Nynykter firar fyra månader.

Ja, det är ett härligt rum hon ordnat åt oss, tack för det. / mt

det låter förfärligt! Att växa upp med en förälder som är psykiskt instabil, det måste ha skapat djupa ärr i din själ. Tror du du det är därför som du började dricka?

Dompa, måste erkänna att jag inte orkat läsa din tråd sen sist men du ska tydligen på semester till Italien. Det låter härligt! Hoppas du får det alldeles underbart och massor av kvalitetstid med dina ongar!

Kanske förstod inte läkaren riktigt hur allvarligt du själv ser på det här med alkohol, att du upplever att du har problem med spriten? Annars är det ju rent av tjänstefel att skriva ut morfinbaserat läkemedel till sådana som oss tcker jag. Inte för att du börjar missbruka hostmedicin men det kan trigga igång ett sug...