Senaste kommentarerna i forumet

Det är nog inte smaken som är god, det är dess verkan kan jag anta...
Jag tycker efter 2,5 år att rödvin luktar unket surt skit igen precis som den gjorde i barndomen...
Men när jag drack så luktade den underbart, precis som nymalet kaffe, förväntansfulla smaken, minnesbanken...

Och det är väl på detta du bygger dina förväntingar, en total avkoppling, en frikoppling från vardagssysslorna, en flykt..
OK en pavva vin om dagen låter ju inte så hårt, men en ständig berusning om än liten...
En femdagarsflykt av fem dagar möjliga, du vänjer kroppen vid att vara mentalt frikopplad av alkoholen...

Är jobbet ditt så jobbigt att du förtjänar dess verklighetsflykt varje ledig dag, är det din belöning efter en hård arbetsvecka?
Denna vecka är det en 4-dagars vecka, du jobbar alltså 20% mindre, kommer du att dricka 20% mindre i nästkommande helg då också?

Du verkar ju vara helt medveten om din kommande semester, och din fasa över alkoholen...
Du vet om den i förväg, men tänker du på något sätt motarbeta händelseförloppet så att den tar någon annan utveckling?
Finns det några drastiska lösningar du kan ta dig till så här innan?

Min eldsjäl till att lägga av med alkoholdrickande blev att jag testade mig själv, jag prövade att svälta ihjäl den...
Alkoholberoende är som en självdrivande motor, så länge du matar den, så länge går den...
Och ibland är den som en herrelös motorbåt som bara åker runt i cirklar, till slut kör den upp på land och kraschar, eller kör över någon...
Så länge det finns något i tanken så kommer den att fortsätta..

Efter en nykter period så började fördelarna växa sig allt starkare, och jag insåg hur förbannat puckat man hade tänkt...
Man tillåter precis vad som helst, så länge det inte inkräktar på ens alkoholkonsumtion, min napp och snuttefilt, min trygghet...
Men vad händer den dagen då du utmanar den tror du?

Vad händer den dagen du utmanar din egna trygghet?
Vad händer den dagen du tvingas flytta till en annan stad, jo man får skaffa sig nya vänner på ett lokalt plan...

Att utmana är det enda sättet att pröva sina egna gränssättningar...

Och sedan kan man ju tänka, är jag feg?

/Berra

Hej Modesty, fint att se dig igen.
Vet du, jag hör till dem som tror att man inte blir automatiskt lycklig av hus och barn och jobb och allt annat som är yttre förutsättningar. Förmågan att kunna känna lycka sitter inne i dig och hör ihop med självkänsla och förmågan att acceptera tillvaron, att våga känna...

Flykten, ja du, som jag också funderat och kännt skuld över varför jag måste fly med hjälp av alkohol, när jag har allt detta...tristess var en av mina största anledningar. Sen ljög jag lite från första början då jag skrev här, visst jag har det där huset, det där jobbet, den älskade maken osv, men jag var inte alls nöjd. Huset må vara mitt, men jag tyckte när jag jämförde med andra att det var fult och omodernt, och skämdes över min 10 år gamla soffa - provade köpa dyra designmöbler (kopiera inredningstidningar) det hjälpte inte, suprise!
Jobbet som var så bra, gjorde eg bara att jag kände mig otillräcklig - och ska sanningen fram var det ett högst ordinärt jobb - vad är ett bra jobb? Det har blivit väldigt provocerande att idag säga att man inte har ett bra jobb. Pinsamt liksom - därför låtsas många att jobbet är stimulerande och självvalt (mycket modernt att välja själv)
Alla ska toktrivas och ha de jobben man VALT, inte de man bara råkat få. Skulle vi inte lite inners inne vilja vara den där personen som fotas i lite avslappnad pose på sin nybyggda altan i lärkträ, där man kopplar av efter en dag på sitt kreativa, utvecklande, beundransvärda/avundsvärda arbete. Vi ska så att säga vara vår egen lyckas smed i allt vi tar oss för, på jobbet och privat. Lyckas du inte med det ligger felet hos dig själv.
Maken då - jo visst älskar jag honom, men vår relation var rätt sliten med tanke på allt festande och alla missförstånd och besvikelser som följer i alkoholens spår. Vi han ju dessutom inte med speciellt mycket kvalitetstid eftersom mycket av den lediga tiden gick i bakfyllans tecken (bakfylla i dyr soffa på avbetalning är lika jävlig som vilken annan bakfylla somhelst - surprise nummer 2!).
Så kontentan blev att jag kunde rabbla upp alla de parametrar som ska bevisa att jag har ett "kvalitets-liv" men de betydde faktiskt inte så mycket. De fanns där i fysisk form, men det var bara en kuliss egentligen. Ärligt talat, vem som helst kan skapa kulisser - det är inte det som gör oss till harmoniska människor som har förmåga att känna lust och njutning inför livet vi begåvats med.
Vem som helst kan ju bära ett fat med limefrukter/kronärtskockor i motljus genom köket liksom, men vad faan betyder det egentligen?! Att vi KÄNNER lycka, eller att vi SER lyckliga ut?? Framförallt är handlingen meningslös om ingen tittar på eller fotar : / Och vad är det för kvalitet på ett liv som bara kan existerar genom andras ögon?
Du Modesty, slutsatsen jag iallafall drar är den att utan den där goda självkänslan kan den sanna, rena lyckan lik förbenat inte infinna sig. Alkoholmissbruk och självkänsla går inte hand i hand. Men jag kan lova dig att idag, efter ca ett och ett halvt års nykterhet har den börjat återvända med stormsteg!

Oj, det blev långt. Du fick igång mig här eftersom detta är något jag själv funderat mycket kring: )
Önskar dig motivation och tillit till att du kan om du vill!
Kram från V (som slutat ha lime på stora keramikfat, jag har ändå aldrig fattat vad man ska göra med dem om man inte har dem i drinken? Vem tusan förbrukar så mycket lime?)

men det är inte jag :(
Jag läser o följer många på detta forum, har själv skrivit inlägg då och då.... och konstaterar att för många av er, så går det så bra, men här är det jämna plågor :(

Hela denna helg har jag druckit, varje dag, o mitt mål att bara ta ett glas vin, funkar inte!! Det blir snarare en flaska/dag, så denna helg..... blev det väl ca 5 flaskor, 5 dagar ledigt, som för mig blivit ett helvete!! Fast det är ju inte flaskor, utan dessa helvetesboxar jag släpar hem!!!

JAg LÄNGTAR till jobbet, för så länge jag har att göra, så går det bra. MEN så fort det är helg/ledigt då är det ju såååå gott och smutta vin vid matlagning/grillning/städning/solande/TV-tittande..... ja, till typ allt :(

JAG FASAR för semestern!!!!

Men till alla som är så duktiga, hur gör ni???? Och säg inte att jag har dålig karaktär

Jag har en underbar familj, vänner, jobb, hus mm.... men vinet har blivit min belöning för att jag ORKAT med dagen, haft tufft på jobbet, tjafs med barnen, mycket att göra hemma..... det är så SKÖNT att få gå in i dimman ett tag, o fly..... för jag gissar nu att det är det jag gör, flyr! Men från VAD???? tycker jag har så mycket att vara lycklig över, men ändå söker jag mig till flaskan o ruset

Börjar fundera på om barnen börjar ana, då vinglaset alltid står på bordet, att jag inte kan skjutsa dom till vänner o träning, har så dåligt samvete, och en del av mig vill sluta helt, men den andra delen bara längtar efter vinglaset..... o den njutning det ger mig. Och tanken på att sluta helt, då känns det som att jag skulle dö, livet vara slut mm......

gud, varför ska det vara så förbaskat gott med rödvin????

nu är livet tungt :(
3 veckor till semester, fester o alkohol :((((((
ÖNSKAR jag hade karaktär att bara kunna säga nej........

Jag menar Ska ta det till mig. Jag är också nykter men är lite snabb i bland på tangenterna och i tanken
:-)

Tack

Här sitter jag och läser och får så många svar. Jag känner igen mig Viktoria, (både som nykter/ precis så kände jag för tre år sen och som svikare, då man vänder allt ryggen. När alkoholen går in går vettet ut - sa en gammal kvinna till mig för många år sen, när min fd man var elak. Vet ej vem som först sagt det.
Addes svar är så klockrent, att det ska skrivas ut och has framför näbben. Jag känner igen mig i allt, ska ta mig det till mig.

Förstår den otroliga sorg/frustation, då någon efter 9 år, väljer en annan väg och det slutar med begravning. Är starkt att orka, även med egen lång nykterhet.

Sen är det ju så kloka inlägg ni alla skriver
kram allihopa och tack för att ni finns

Dag 155.

Varit ute på flertalet fester på sista tiden. Sett många dricka, och inte en tanke, eller minsta sug att hänga på.

Snarare känner jag fördelarna genomsyra hela tillställningen för mig, att ohämmat leka med barn, äta gott och skratta. Bilen hem, och klippa gräsmattan på söndag förmiddag är en ren fröjd. :)

Livet är inte bara dans dock, bearbetar mycket från min separation fortfarande, och även fast det är bra att alkoholen inte är en del i det bearbetandet, så är ju inte nykterhet någon säker väg mot perfekt lycka heller.

Däremot börjar jag reagera mot alla som har "intresse" i alkohol, allt snack om vilket vin, provsmakning, vilken whiskeysort är rökigare än den andre...

<3

Lyckos MIG!!! för jag har inte bara kramat Lelas, men också Mr Pianoman! De fick ju
bara en kram var, men jag fick TVÅ!!!

vilket mys ni har för er !!

Vet ni vad jag har gjort idag? Jag har kramat Lillablå! :-) Lyckos mig! <3

/H.

nationaldag med sång (Nä, jag sjunger INTE !! Det finns gränser !!) och glädje !!

Och en helt sanslöst bra sak !! Jag har lyckats få en riktig entreprenör inom narkoman- och alkoholbranschen att bli intresserad av vårt projekt i hemstaden !!
En 100% utdelning !!

En JÄTTEKRAM tillbaks till dig Tekla!

Jag försöker åxå göra saker som JAG mår BRA av :)
Nu i helgen har det blivit mkt sol, som jag älskar!

Men tyvärr har stunder av tårar och besvikelse funnits då sambon blev "den där andre" som jag ej uppskattar. Som lägger över all skuld på mig, är arrogant och spydig.
Han har berättat i helgen att han ej anser sig ha problem med alkoholen!! Jag behöll mitt lugn men inom mig var det KAOS!
Fan, för bara två veckor sen var han ute hela helgen och drack, Berättade sedan för sina barn och gick till AA tre ggr.
Tillhör väl sjukdomsbilden, att pendla mellan insikt och förnekelse.

Jag tänker just nu: att jag SKITER I HANS PROBLEM! Jag har också överlämnat hans drickande till honom och ska försöka hålla distans.
HANS val. HANS liv. HANS problem.

Kramisar till er alla!

Hej på er alla som läser.

Jag måste skriva här igen och berätta vad som händer.
Jag mår bra och har börjat jobba igen, men har släppt en del arbetsuppgifter som jag hade innan, det känns skönt. Hoppas jag bara kan hålla mej ifrån dom i längden. Måste tänka på mej själv!

Min sambo dricker men det känns som det blivit lite mindre, kanske inbillar jag mej men han drack inget igår vilket han skulle gjort innan. Han har det jobbigt på sitt arbete men har fått tag i ett annat som han ska börja på nästa månad. Jag tycker att han berättar mer för mej om vad han känner, ett litet framsteg.

Jag har läst att det finns många orsaker till att dricka men jag tar varje dag som den kommer och försöker att inte känna för mycket i förväg.

Jag gör saker på helgen som jag vill och sen får han bestämma om han vill med eller inte, jag åker ändå och ibland bestämmer vi tillsammans.

Han sa till mej förra helgen att han tyckte jag blivit så mycket lugnare nu, det stämmer nog för jag har överlämnat hans drickande till honom och jag försöker hålla distans till det. Än så länge går det bra.

En JÄTTEKRAM till er som kämpar därute!
TA EN DAG I TAGET OCH GÖR DET BÄSTA AV DEN!

Jag hade druckit nu när jag stavade så krokigt i inlägget här ovan....:) men det hade jag inte...ibland flyger fingrarna över tangentbordet alldeles för fort o jag var lite trött med efter en dag i min trädgård o på stranden......
Visst är det så att tunga droger är mer livsfarliga än alkoholen...eller att det är lättare att sluta med alkohol o komma tillbaka till den sociala verkligheten än med tunga droger.De tunga drogerna är nog inget man bara "provar på" som ungdom den är alldeles för lätt att sugas in i.Förfärligt tragiskt egentligen hur kroppen kan bli beroende.......
Cannabis o alkohol är väl mera så att unga provar på o sen växer ifrån i takt med den sociala världen ställer krav på en med jobb/äktenskap/barn/fritidsintressen...ja livet tar en annan vändning o blir mer seriöst.
Vet inte hur många procent av ungdomar som provar alkohol/cannabis som verkligen fastnar i de drogerna.
På 70talet när jag var i 20årsåldern provade jag hasch,några gånger,det var ingenting jag fortsatte med....däremot alkoholen då.

tack kompis<3

kommentarer. Idag känns det som om blir det en fin dag. Nykter. / mt

kommentarer. Idag känns det som om blir det en fin dag. Nykter. / mt

mycket visdom det kom här i 2 inlägg !!

Vi som bär beroendesjukdomen utvecklar en speciell relation till varandra eftersom vi vet hur det är att ha denna sjukdom. Vi kan ha helt åtskilda världar i övrigt men i just denna beroendevärld är vi helt, intimt, bekanta med varandra. Just därför är vi så uppmärksamma på små, subtila, tecken som visar att något inte är som det är. Vi blir väldigt sensibla, "avkännande" mot vår omgivning och kan omedelbart känna av stämningen i ett rum när vi kommer in. Just därför är det som du säger Viktoria att vi omedelbart förnimmer den lilla, lilla, skillnaden i uttryckssätt och kroppsspråk hos människor runt oss, mer hos folk som har vår sjukdom men även hos andra "normala". Därför är det nästan kusligt när vi kan avgöra vid första träffen om en person är "en i gänget", både medberoende och beroende. " It takes one to know one" !! Jag vågar påstå att det är en av hörnstenarna i behandlingen av beroende att vi har den identifikationen som finns mellan beroende/beroende liksom hos medberoende till medberoende. Jag vet vad det innebär att ha sjukdomen och ingen kan lura mig eller ljuga för mig för jag har använt allt själv.

Och Viktoria, första (minst) året ska, måste, allt utom den egna nykterheten gå före precis allting annat. Där finns inget som helst alternativ. Att hitta ett nytt liv med alla förändringar är ett heltidsjobb. Man brukar säga att för att kunna hjälpa andra, kunna ge av sig själv, måste man ha en långvarig stabil nykterhet på minst 3 år. Jag måste först lära mig själv att sätta gränser, att inte uppslukas av andras problem så att jag själv riskerar min nykterhet. Det är så lätt att som nynykter, när man går på Rosa Moln, att försöka få alla andra att fatta att det sååååå underbart !! När de sen inte gör som jag vill så vänder problemet och kastas tillbaka på mig själv. Riskera inte det !! Mata din baby i lugn och ro så den blir stark så kan ni tillsammans börjar hjälpa andra ! Det är bäst för alla parter ! Och det är inte på något vis syniskt eller ful-egoistiskt !! Och Viktoria ! Du och jag är så lika !! Vi har gått igenom samma saker och är nu på rätt väg tillsammans !

Och det absolut bästa sättet att hjälpa andra är att berätta om sitt egna liv, hur jag har gjort för att få ett bra liv. Då är det upp till mottagaren om den vill lyssna eller inte ! Jag tvingar inte på någon några råd ( annat än i undantagsfall) utan berättar så som jag fått berättat hur vägen till nykterhet ser ut. Det vägvalet är helt valfritt.

Och Mulletanten, det är nog kanske så att de som skriver här följer det som forskningen kommit fram till vad gäller behandlingen på Nämndemansgården : 1/3 del tar raka vägen till nykterheten, 1/3del tar ett återfall och återvänder för att sen stanna och 1/3del försvinner ut i kylan igen. Vad jag kan se här så är det en del som tror att de friska när de varit nyktra en tid och tror att de kan återvända till sitt gamla liv. Det går ett tag men sen rasar det igen, vår nykterhet är ALLTID en färskvara.

Personen jag skrev om här ovanför har haft en drog- och alkholfri period på 9 år.

Vad jag verkligen skulle önska är att alla här på forumet skulle få vara med på AA's och Al-anon's konvent runt om i Sverige !!!! Att känna den obeskrivliga glädje och kärlek som finns hos människor som kanske bara möts 1-2 gånger per år är fullständigt overklig !! Tänk när man träffar bekanta och man ser att de är där och de är levande, leende, människor med ett öppet sinne som kramas hårt och länge i glädje över återseendet ! I inget annat sammanhang har jag hittat en sådan oreserverad glädje över att mötas ! Just nu pågår Visby-konventet och jag är lite avundsjuk på dem som är där !! Men jag och frugan åker till Landsmötet i Malmö första helgen i augusti och jag kommer definitivt till Gullbranna i Halmstad, ett ställe som jag INTE missar !!

Ha en bra dag och gör något fint för nykterheten idag !

redan efter två glas.... men så subtilt och svårt att sätta fingret på. Försökte igår beskriva för Mm hur det var just efter de "två sociala glasen" i mars när jag hämtade honom. En något annan ton och en förlorad omtanke, ett i nyansen förändrat gensvar... En lättväckt irritation. Har också märkt det i telefon när han varit på resor. Jag är väl också specialist fastän jag varit omedveten om inlärningsprocessen som pågått i hela mitt liv. Min far drack redan när jag föddes vilket ansågs helt naturligt på den tiden och i hans familj. Familjen från mammas sida omfattade alkoholen som en naturlig del i hans liv även om mönstret var ett helt annat från den sidan

Den iskalla handen som kramar hjärtat tror jag vi medberoende vet alltför väl hur den känns - det är väl den vi vill skydda oss ifrån genom önskan, som blir till tjat om löften och garantier. Och genom meningslös kontroll.

För lite mer än ett år sen åt Mm och jag lyxmiddag på lyxkrog i Stockholm. Många rätter med tillhörande utvalda viner. Ett par som satt brevid oss var kanske 5 steg för i 11-rättersmenyn och det märktes tydligt hur berusningen framsteg.... även om allt var på en ytterst respektabel och lustfylld nivå och kvällen var genomgående trevlig. Hör till sånt även jag kan sakna. Men också med lätthet avstå ifrån med tanke på priset - och då tänker jag inte på notan.

Jag tänker också på dem som inte syns till här, särskilt de som var aktiva när jag började läsa. Mitt nick som jag hade svårt att "hitta på" blev en omsvängning av Tulleman som skrev då vid jultid. Jag lekte med ord och kom på Mulletant och tyckte det kunde passa... Sen kom Mullemannen som (sporadisk) deltagare (alltid närvarande i mitt liv som kära S och en del andra benämingar) och nu är fylletanten Lisamari här. Jag uppfattade också här på forumet redan i början när "samtal" ändrade ton och personer sen försvann. Känns sorgligt... Lika glad blir man när nån hör av sig och det går bra. Också faktiskt när nån hör av sig för att få stöd när det gått fel. Det blev långt. Nu ska en bokhylla tömmas. / mt

Adde, ang detta med kompisar och återfall: Jag har ju inga AA-kompisar (eftersom jag inte går hos AA), men kan reagera starkt för de man lärt känna här på forumet och i verkliga livet, och som försvinner eller på annat vis gör mig varse.
Den känslan är ju ganska stark. Man vet. Ibland är jag helt 100 på att någon druckit, fast inget skrivits/sagts om det. Konstigt? Små, små nyansskillnader, som jag aldrig kunnat föreställa mig skulle anas i det skrivna ordet. Inget kroppsspråk, inget lätt höjt tonläge på rösten, inget flackande med blicken...ändå. Eller är jag paranoid? Kanske...Eller är det för att jag i egenskap av alkis tillhör expertisen (inte så mycket att slå sig för bröstet för förvisso, min läkare frågade mig trött en gång: Är det du eller jag som har en halv mille i studieskuld Viktoria?? jag är hypokondriker)

Det jag eg ville komma till är detta, att jag blir så rädd och ibland uppgiven när någon börjar dricka efter en längre tid. Jag blir så rädd att jag ibland vänder ryggen till. Värst är det när någon börjar efter en tid som bara är något längre eller lika som min. Då kan jag känna ett sting av hopplöshet. Hjälp, nu kommer det, liksom. Alltså: jag blir nedslagen för deras skull, men minst lika mycket för min egen - i förväg...??
Konstigt kanske, negativt tänkande, men varför skulle jag klara det om inte den, eller den, eller den gjorde det? Hamnar i denna tankekarusell ibland, men har hittills lyckats bryta den.
Jag är inte som du Adde, men tror att det har att göra med att min nykterhet fortfarande är en baby. Dvs, jag kan inte stötta och hjälpa någon som faller och faller om och om igen. Jag blir en egoist och håller med båda armarna om min egen baby, vänder lite ryggen till så ingen kommer åt den, och har således ingen arm att hålla ut till den drunknande. Alltså är jag inte mycket att hänga i julgranen. Jag är med dig i medgång och i osäkerheten och i vacklandet, men om du faller vet i tusan om jag är där liksom. Jag kanske matar min baby just då....kan du, Adde förstå hur jag menar? Jag vill fråga dig, du vise man, om du tror att jag är nykter på fel sätt? Jag känner mig synisk och egoistisk emellanåt, medans du verkar så trygg i din nykterhet och har tillövers för alla, även de som kastar sig tillbaka om och om och om igen...Kram

(hoppas att jag inte provocerar någon nu - om så är fallet - läs om inlägget och focusera på min rädsla istället för att tolka det som kritik <3 ibland är det svårt att läsa det skrivna ordet utan att lägga på sitt egen tonfall, den egna självkritiska rösten...den som vill ankalaga)<3

Ja, vi har bott i Spanien under en period och deras dygnsrytm passade oss otroligt bra. Så vi håller kvar vid den lite, och särskilt när det är så här varma dagar! Då är det gott med mat när det svalnar av lite framåt kvällen. :-)

/H.

mysigt. Ha det gott tillsammans. / mt

är som en iskall hand om hjärtat när en vän tar ett återfall med droger lååååångt från Sverige och hemmagruppen.

Att sitta och chatta med en i real tid som inte alls är sugen på att lägga av och inse att det kan sluta precis hur som helst är djävligt jobbigt. Jag har ju aldrig pysslat med droger själv men har hört från narkomaner att det är svårt att bryta själv, betydligt svårare att bryta än med alkohol. Och att narkomaner är som vi alkisar att det som "förlorats" under en längre tids uppehåll ska tas igen, med råge. Och då är ju droger så mycket farligare.

Jag vill ju så gärna hjälpa till att bryta. "Acceptera det du inte kan förändra............och förstå det" !!

Jag vill inte gå på en begravning till pga droger.

som en kråka......

jag har insyn i det där....ibland när jag är ute o går här i min stadsed eller i förorterna,tex när jag är ute o fotograferar o spankulerar kommer det en haschdoft förbi mej med vinden,någon har nyss röt från ett öppet fönster tex eller det kommer från kläderna,det händer emellanåt,det är så att det har blvit modernt att röka cannabis igen som på 70talet o det är LÄTT att få tag i lika klätt som att gå in på systemet.Mern jag tycker,drog som drog,det är lika illa när det missbrukas.