Senaste kommentarerna i forumet

Har samma känsla som er, är trött fast jag sover 7-8 timmar per natt, ska det vara så? Vill ju känna mig pigg och nykter.

det är lugnt och bra, känns helt naturligt nu att ha det så här. Vad höll jag egentligen på med förut? Bara att njuta av att det går smärtfritt och hoppas att det håller i sej länge. Och vara beredd när suget kommer för det lär det väl göra. Men jag tänker aldrig mer ge efter.

det känns bra efter besöket på soc. Det är nog klokt för var och en av oss att lära om sig själv och att lära känna igen sig sina mönster. Att läsa och skriva här är en bra väg... finns många flera. Kram till dig! / mt

Känner ungefär detsamma, att kanske "smekmånaden" är över men jag har inget sug eller så, det går riktigt bra. Fortfarande väldigt nöjd med mej själv. Stolt faktiskt.

Jag tycker att det var jättebra att du sa det! Ju fler dörrar som stängs desto svårare blir det att börja dricka igen. Och det är ju meningen att vi har lagt av för gott, visst? För vi har ju prövat så många gånger och klarar inte måttligheten eller? Att folk tror att det beror på magen gör väl ingenting. Och jag säger som kalla att folk egentligen inte bryr sej särskilt mycket så länge man inte tar drickat från dom. Jag var utan i 1,5 år för några år sen och socialt så var det faktiskt inte några större problem. Så länge man är nöjd med sitt beslut och inte tycker synd om sej själv så går det jättebra. Så kör hårt på den linjen du, det kommer att bli trevligt att bo på hotell och uppleva det på nytt sätt. Skulle jag tycka.

Känns bra och det första lyckan över att inte dricka börjar lägga sig, så nu gäller det att kämpa denna helgen tror jag. Hoppas att ni andra har haft en bra dag!

Visst är det skönt att säga det, men jag tror faktiskt inte folk varken hör eller bryr sig igentligen.Att man inte gillar folk som inte dricker är ju att dom jäklarna envisas med att komma ihåg allt dan efter :D
Denna gången har jag försökt vara så ärlig som möjligt och stängt dörrar som gör det lätt att falla dit igen, sen vill jag känna mig stolt över att jag tagit detta beslut som gör att jag och familjen mår 100% bättre. Kramar och vi tar ett steg till

Idag satt vi några stycken i fikarummet och diskuterade kommande tjänsteresor där det kommer att vara middagar och fest på kvällarna och intensiva arbetspass på dagarna där dagarna gärna blir lite trögflytande för oss som tar tillfället i akt att festa till ordentligt på kvällarna.

Plötsligt hör jag mig själv säga "ja jag har ju slutat dricka så jag kommer ju inte ha det problemet i alla fall!"

Jag tror de flesta som satt där vet att jag haft problem med magen och tänker att det är därför jag slutat med A men kanske ändå undrar varför nu när jag är frisk? Det var ingen som sa något i alla fall.

Nu känner jag mig både och: det känns bra att yttra orden, att bestämma sig! samtidigt känns det som att stänga en dörr. Ska nog kanske säga att jag dricker inte just nu istället för "längre" - inte lika definitivt och väcker kanske inte funderingar på samma sätt. För,, vad tror de om mig nu egentligen?? Eller är det fegt? Undras egentligen om någon bryr sig? Några av dem som var med har nog sett mig rejält i gasen, fast det är ju såklart ömsesidigt!

Nå, på det stora hela känns det bra fast lite konstigt. Som min kära väninna beskrev sina egna tankar: "jaha, ska jag nu vara en av DE DÄR tråkmånsarna SOM INTE DRICKER!!??" För handen på hjärtat, jag kan nog erkänna att jag tänkt lite så att folk som inte dricker är lite tråkigare än alla andra, det är något suspekt med en människa som vägrar (ha så himla kul som det faktiskt är att)dricka!! (Obs för er eftermiddagströtta som inte uppfattar det: jag är ironisk ;-)

Ja, ja, sagt är sagt i alla fall. Det ska bli så skönt att sova på hotell (och inte gå lägga mig nästan sist av alla någon gång på morgonkvisten!)

Jag har snubblat över information om denna egenskap "highly sensitive person" och funderar över om det inte stämmer ganska bra på mig själv ibland (eller inte, ofta inbillar jag mig nog saker som folk tänker men som inte finns där på riktigt).

Jag tänker också på att det i många trådar pratas om att vi som dricker är extra känsliga osv. Kanske kan detta vara något för er andra att fundera över:

http://brandingspirit.wordpress.com/2010/12/13/att-leva-med-en-kanslig-…

och lite andra aspekter

http://mabra.com/kanslig-och-lattsarad-du-kan-vara-en-hsp/

Barbalala, jag hoppas det gick bra på soc idag. Fy sjutton vad du får utstå. Kämpa på och tänk på att vara snäll mot dig själv! Dem fina goda råd du ger oss andra tycker jag även du skall ge dig själv. För det är du verkligen värd!

Jag vet inte om du hade hamnat med en annan missbrukare eller hamnat i ett eget missbruk. Min tolkning är väl att vi följer samma mönster om och om igen, tills vi förstått vad vi gör mot oss själva. Det är väl det lite som är att vara medberoende? Eller vad tycker du? Vi valsar med och sviker oss själva, ständigt.

Ta hand om dig så länge och så hörs vi snart igen.

Kram C

Skönt att irritationen släppte efter Zumba-passet, det är skönt att träna. Jag kör LCHF det är nog därför jag gått ner och minus all alkohol. Det satte fart på viktminskningen. Läser att många är godissugna och när jag höll upp i våras så åt jag godis hela tiden. Mkt socker i vin... Men med LCHF är jag inte det minsta godissugen, det tar bort allt sötbehov och det känns också bra. Håller med dig som du skrev i en annan tråd, fy fan vad vi är bra. Kram!!

till viktminskningen! Det är en helsikes massa kalorier i alkohol och vin i dom mängder vi kommit upp i. Plus att levern ju prioriterar alkohol framför fett så dricker man flera dar i veckan i större mängd så hinner den nog inte med. Levern har fått semester nu:-)Jag räknar nog med att minska i vikt automatiskt också fast jag ska förstås ta i lite extra. Jag har nog 20 kg som ska bort.

Gällande sprit hemma så har vi inte det. Vi brukar aldrig ha nåt större lager, det som finns går åt så att säga. Min man brukar ha en låda öl ibland, starköl, och trots att jag egentligen inte gillar öl så har jag druckit av dom i brist på annat. Men starksprit har jag aldrig brytt mej om. Nu vet jag inte hur han tänker göra. Jag sa att han får köpa vin om han vill ha till helgen men han har inte gjort det sen nyår. Lika bra det kanske. Onödigt att ha hemma fast han skulle nog bara köpa det han dricker i helgen. Även om jag känner mej hur säker som helst så är det ändå tryggt att inte ha nåt. "Tillfället gör tjuven" heter det ju. Vi får se från vecka till vecka. Han är nog angelägen om att jag ska hålla mej och han har själv nämnt nån gång att det blir lite för mycket för hans del också. Vi får se.

Det är upp och ner för oss alla, bättre dagar och nätter. Sånt är livet och sist och slutligen är det ju trevligare för alla så här. Jag har varit stressad och irriterad idag på jobbet men som jag skrev i min tråd så tar ett rejält zumbapass bort det och man blir slut i kroppen istället. Jag sover så mycket bättre nu. Vaknar flera gånger men somnar genast om, det gjorde jag inte förut. Då kunde jag ligga vaken flera timmar på morronsidan. Det är ju bevisat att sömnkvalitén blir sämre med alkohol i kroppen. Man somnar lätt men vaknar igen.

att vara stressad och irriterad! Men jag var på ett 1,5 timmes zumbapass och efter det orkar man inte vara sur längre! Nu dricker jag mineralvatten och kollar lite på datorn, sen blir det väl sängen rätt snart. Grattis Maria till din viktminskning! Jag ska också ner men tror inte det hänt så mycket ännu. Borde köra GI-rivstart, det funkar. Men jag ska inte ta i för mycket nu utan ta en sak i taget. Jag har kommit igång med både promenader och zumba så det är ok tillsvidare. Och jag tillför ju inga vinkalorier längre.

Hej, hurblevdet!

Ja du... det här med ultimatum är inte enkelt.

Men jag tror att det handlar om att vi medberoende, precis som de beroende, måste nå vår botten för att ta oss ur "träsket". Någon beskrev det som att man måste nudda botten i sjön när man hoppar från en trampolin - det är först då man får kraft för att skjuta ifrån och stiga upp mot ytan igen.

Jag menar alltså att när man kommer till punkten då man ställer sitt ultimatum och verkligen menar det, då handlar det inte om att välja mellan att stanna kvar i en halvkass relation eller att lämna. Det handlar om att jag inte står ut längre, och om han väljer bort mig till förmån för flaskan så är det ändå en enklare väg och en känsla som är mindre smärtsam än att stanna...

Jag har funderat massvis på det här med ultimatum - du hittar en liten sammanställning av det i min tråd som heter Vägen vidare, men du måste bläddra/läsa en bit ner för den kommer inte på första sidan.

Fortsätt skriva och läsa här, det hjälper!
/H.

Ja kan du tänka dig, dag !7 känns så jäkla bra. Och som du säger man är inte alltid på topp och sådant är ju livet, men jag tycker nog att jag är på bättre humör nu än lite halvbakis och trött. Sen får man räkna med att man tycker det är lite tråkigt ibland och att man saknar det ibland, men jag hoppas så att jag skall komma ihåg hur det är att vakna med ågren, bakfylla även när det gått en tid. Så jag hoppas att ni alla har en bra kväll, kram på er

Vad härligt att höra Maria, kram

Men det har jag helt glömt bort, däremot var jag och handlade rätt mycket kläder till mig själv i söndags. Har gått ner lite i vikt och tänkte att jag var värd nya kläder för en gångs skull. Dessa pengar hade jag annars bara druckit bort. Idag är en bra dag! Kram!

Vi har sprit hemma men vi köper inte hem något vin som vi alltid druckit tidigare. Min man dricker inte heller nu, men han dricker alltid lite så för honom gör det inget. Skulle vara klart mycket svårare för att säga nästan omöjligt för mig att sluta om han satt och drack vin på helgerna. Men så funkar jag, Kram!

Tack, jag sov gott inatt och idag känns det mycket bättre. Man är ju inte alltid på topp och alla dagar är inte roliga. Det är en del av min problematik att jag har svårt för den tråkiga vardagen. I min värld blev då att ta vin efter jobbet ett sätt att få lite festkänsla på en annars trist vardag. Det blev ju oftast inte så roligt spec inte för familjen som hade en stupfull mamma/fru på kvällarna. Usch så hemskt, nej då är det bättre att ha lite tråkigt ibland men lugnt och skönt. Kram på er alla som kämpar!!

Heja dig, visst är det skönt att ha någon att prata med. Vi har tagit bort all alkohol hemma, jag vet med mig själv att jag inte klarar av att ha det hemma. Jag har väl inte krävt det, men om han hade vägrat hade jag nog gjort det. Min man har resér mycket i jobbet så baren var väl fylld men just nu går det inte för mig att ha det hemma, vid för mycket stress vill jag bara fly in i dimman och det skall inte vara så lätt.
Tycker att det är konstigt när man lever nära någon och är medveten om problemet och inte vill ställa upp. Jag tycker vi är så bra som kämpar på och då måste dom nära ställa upp och stötta och underlätta så mycket som möjligt. Jag tycker du skall tala om hur du känner och att du behöver stöd under den här tiden. kram på dig

har för mig på senare tid även inneburit att mina barn slipper en alkoholdoftande andedräkt från mig(klart de märker att något inte är som det skall, eller hur). Det är nästan så att jag flåsar lite extra på dem när vi läser godnattsaga - känner mig stolt över att det inte luktar (man får vara glad för det lilla ;-)

Hellre sur o tvär än onykter och bakfull - det är riktigt det. Vi måste lära oss att leva med och hantera, alla de där känslorna. De är ju en del av livet, eller hur?!!

Kram på er alla, hoppas ni får en skön kväll.

Datera argt-humör-toppar / sug och ät mer choklad.

Nej det är bra att inte sluta med allt på en gång. Dessutom är det väldigt mycket kalorier i alkohol så man kan väl säga att vi har lite till godo när vi inte dricker?

Jag har gått ned ca 8 kg det senaste halvåret "utan att göra något" - antagligen beror det på att mina gallstenar har gjort så att jag blivit snabbare mätt = inte ätit lika mycket och stora portioner som tidigare. Egentligen är det ju då ganska enkelt att gå ned i vikt - bara äta mindre!

Ytterligare kom i håg: inte börja äta mycket nu igen, vore ju bra att bli av med lite till!

Jag har en kär vän som jag inte träffar så ofta, hon bor utomlands. Igår ringde hon till mig och jag berättade hur det ligger till med allt. Jag visste att hon skulle förstå och kunna stödja då hon själv för flera år sedan slutade dricka eftersom hon helt enkelt inte kunde hantera alkoholen.

Det här var ju länge sedan och jag har ju haft henne i tankarna ofta, tyckt att hon varit väldigt stark och duktig, tänkt att man nog märker INNAN det går så långt att man känner att man har ett problem. Naturligtvis gör man inte det.

Nå det känns skönt att kunna prata om detta med någon som känner mig. Dock var vi inte ense på en punkt: hon tycker att jag kan kräva av min man att vi inte skall ha alkohol hemma. Jag som grälade med honom under graviditeten om detta - jag tyckte han kunde sympati-avstå drickandet medan han förstod inte vitsen med att vi båda skulle "lida" - ids inte ta den striden nu.

Faaast, hon har ju rätt som säger att han har klagat på mitt drickande, då borde han också ställa upp på att vi skall ha ett alkoholfritt hem. Min man har alkohol som hobby (ha, ha, det kan man väl säga att vi alla har, han på parkbänken med =) nej, men han håller på att samla ihop folk och köper whiskytunnor från Skottland o så.

Hur tänker ni andra om detta och hur har ni gjort hemma?

Hur är det möjligt att ställa ultimatum, med risk att bli bortvald?
Försöker hitta alla negativa aspekter för att klara av att eventuellt klara av att bortvald.
Försöker förstå hur det kunde bli så här. Hur är det möjligt att jag inte sätter stopp, att jag låter alla lida. Jag vet att det inte är jag som dricker men jag är inte kapabel att sätta stopp heller. Om det vore än vän som berättat det som jag är med om hade jag tveklöst försökt få vännen att sätta stopp.
Hur gör man?????

Jag funderar mer och mer på mitt eget förhållande till alkohol. Jag växte upp i ett helt alkoholfritt hem. Därför blev det en ganska sen alkoholdebut och jag hade inte så många referenser kring mycket och lite, att förlora kontrollen... När jag flyttade dröjde det inte länge innan jag träffade Alkoholisten. Med honom drack jag nog ganska mycket i början, men med alla otrevligheter som följde blev det mindre och mindre intressant och ganska snart slutade jag helt att dricka tillsammans med honom. Därmot längtade jag efter att få "släppa loss" med mina kompisar ibland.

Min gissning är att om jag inte träffat honom så hade jag antingen träffat någon annan missbrukare eller hamnat i ett eget missbruk. Jag känner också att jag idag, om jag inte arbetar med det bakomliggande mönstret, mycket väl kan hamna i det ena eller andra igen.

I morgon ska jag till soc som ska kolla av om de behöver göra en utredning angående mina barn :(

/ M