Senaste kommentarerna i forumet

att du finns med på "livstråden" även om du muttrar. Skönt att du inte är bitter ändå, det är förtärande inifrån. Precis nu flög en textrad in i mitt huvud "Andra säger lyckan / finns i ett ögonblick / fast de aldrig hann ifatt / det dom fick" det är Cornelis Sommarkort som jag aldrig blivit klar över om det ska vara med långt eller kort "o" - och det är väl det som är meningen?
Har inte tänkt på de orden men de passar för mig också, jag som grubblar över när jag ska släppa taget och välja deltidspension för att få tid och utrymme för mer engagemang i ... ... allt det jag fick. "Så tar vi ett kort på barnen i sommartid, när dom dansar en stund på jorden".

Förstås har jag inget svar men trivdes med att flumma på din tråd en stund i tidigaste morgontimmen. / mt

att du skickar barnen till skolan, (generellt) är det, precis som du skriver, det bästa för barn att ha vardagen kvar när det annars är kaotiskt. Jag önskar att du för barnens och din skull har modet att söka hjälp. Jag tror att du ska berätta precis som det är och att det är bonus för dig. Även om det betyder nån form av kontroll så är det för barnens bästa. Det är svårt med myndigheter för det händer ju att det blir fel - och det slås upp i medierna. Men ofta blir det rätt också, oftast vill jag tro, och om det hör man så sällan. Du skulle säkert ha stöd av någon professonell att prata med för egen del. Du ska vara stolt att du vågade öpna burken, förr eller senare skulle den ha sprängts inifrån och då hade ni alla varit hjälplösa. Nu har du visat omdöme och ansvar som tagit tag i ditt missbruk och familjens situation! / mt

Mitt i natten. Klockorna närmar sig vargtimmen och jag kan inte sova. Jag vet att en öl eller en whisky skulle kunna "fixa" det. Men den fixen varken vill jag ha eller har råd att unna mig i dagsläget. I söndags gick allt åt helvete. Någon vettig diskution fick vi inte till. Det hela slutade med att hon åkte hem till en vännina och där är hon kvar än idag. Det oroar mig då jag vet att vänninan är mycket förtjust i vin, men vem är jag att dömma? Hon har säkert sina anledningar. Men bra blir det inte. Har pratat med J (frugan) flera gånger i telefon och hör att hon är tydligt påverkad. Själv sjukskrev jag mig, inte för att sitta hemma och dricka, men för att jag behöver tid. Tid att rädda vad som räddas kan, jag sitter nu här med tre totalt förvirrade ungar. Vi har en flicka på 10 år, henne kände J sig tvungen att ringa upp igår och förklara att pappa förstört allt genom sitt supande. Flickan blev helt förtvivlad. Vi har även två killar, de verkar ta det lättare, men det är nog bara på ytan. Har jag då gjort något konstruktivt? Nej!!! Hoppas fortfarande i min idioti att allt ska lösa sig? Jojo! J full och agressiv, lämnat hem och barn. Jag med värsta ångesten samtidigt som jag ska styra skutan. Och barnen, ja helt förvirrade. Skickade dem till skolan igår trots att jag var hemma själv. Inbillar mig att
det vardagliga, normala är bra för dem just nu. Att de behöver komma ifrån det sjuka som är vårat hem? Vet inte om jag borde behålla dem hemma och prata. Vet inte ett skit om någonting.
Samtidigt som jag saknar tiden vi levde i förnekelse, så sjuk är jag. Men den lilla gnutta friska jag som finns kvar inser att detta är den enda väg att gå. Och jag skäms som öppnade burken med ormar. Hade kanske agerat helt annorlunda med min bekännelse om jag hade sett mitt min frus problem? Men hur kunde jag se det? Som Lelas skriver hade jag ju näsan i whiskyglaset varenda kväll. Vet inte vad jag vill med detta inlägg. Jag har ofta bett om input av er fantastiska tjejjer, men jag tror att detta är "over the top". Behöver nog bara ventilera. Tack för att jag får hänga här hos dig lillablå. /Dompa

Är det den som inte kan njuta av sin tid på jorden?

Den som alltid längtar sig bort någon annanstans, önskar sig något annat, den som aldrig blir nöjd?
Är det fel på att ha mål i livet?, och sedan vara missnöjd när man till synes/känslomässigt aldrig når dem?

Att ständigt vara missnöjd, känna sig okynnad, varför blev det inte som jag hade tänkt mig?

En som dricker alkohol njuter av livet, den som inte dricker alkoholen, är inte livsnjutare således?
Den som unnar sig något..livskvalite't, känslomässig förhöjning, nivåhöjning...

Men om jag missunnar mig ångesten då, är jag då en livsnjutare eller inte,
eller är det bara en konsekvens av att jag inte kan dricka alkoholen, en avart, en utanför-ist...

Funderar mycket på det, den som längtar efter att få vara en livsnjutare, men inte kan...
Är det då ett ständigt livsmål att försöka bräcka eller lura den, bara för att jag inte kan..
Eller är det någon sorts avund..till avgrund..?
En orättvisa?

Om man överger tanken efter ett låångt tag, blir man befriad då?
Kan man då...börja njuta av livet igen, eller söker man sig en ny orättvisa?
Vet inte men tror att det mycket ligger i ens natur, man byter ut något mot något annat...

En gång missgynnad, alltid missgynnad, är det så..?
Den som upptäcker det, är det försent för den då?

Jag tror att jag är en "sån", föddes olycklig, eller i tron av att jag är det..
När Gud delade ut lycka glömde han mig, min är alltid kortvarig och till synes felaktig..
Jag trodde den fanns i alkoholen, vilket j.vla svek, brutalt lurad!

Halva livet gick jag i tron över att jag visste var lycka var, det var fel, jättefel..
Och nu måste jag lära om och ta ifatt 25 år av missuppfattningar, och finna en annan lycka..
Finns den eller är det försent att lära om, ska jag sitta här som en surgubbe resten av livet?

1/3 av livet omedveten, 1/3 av livet i en enda stor lögn, de resterande 1/3 i ångerfullhet..?
Jaharu Berra, det var ditt liv det, kan man få ett nytt?, nähä inte det..

Sitter här med händerna i byxfickorna och muttrar tyst för mig själv, j.vla liv!
Nää!, ja e int' bitter, bara lite missbelåten..

Kanske en livs-o-njutare???

/Berra

Jag är en man som har druckit i över 30 års tid. I början av 2000-talet hade jag nått min personliga botten. Den dagen mellanölet släpptes fritt drack jag varje dag i övet 20 års tid. Först var alkohlen underbar, sedan förskräckligt underbart och på slutet enbart förskräcligt. Total kaos. Mina sista 12 åren klarade jag inte av att jobba. Jag var en A-lagare som satt på parkbänken och söp. Men jag var inte som dom för jag hade lägenhet och det hade inte dom. Dom var alkoholister, inte jag. Jag blev allt sjukare i min alkoholism och det slutade med nära döden upplevelser och ekonomi i botten. Många sjukhusbesök. Läkarna sade till mig att jag var en kronisk alkoholist. Det förnekande jag givetvis. Mina pengar var slut och jag var i så dålig fysisk och psykisk balans. Panikångest och sociala fobier. Dilirium tremens och eptilleptiska anfall. Jag förstod ändå inte hur jag skulle kunna bli nykter. Jag kännde inte till något annat än ett liv med alkohol. Såg mig själv som ett hopplöst fall. Något hände plötsligt och jag tog ett beslut att försöka bli nykter. Kom till behandlingshem och var på mitt första AA-möte samma dag. Idag har jag varit nykter i över 10 och ett halvt år. Hur kunde ett sådant mirakel ske? Jo, jag tog ansvar för mitt liv och gick på AA-möten varje dag i många års tid. Jag har spenderat över 30000 timmar i mitt liv på krogen så då kan jag väl gå på ett möte om dagen. För mig handlar det om, för att bli nykter måste jag bli av med min mentala besatthet och finna den kraft som finns i alla människor nämnligen Gud, sådan jag uppfattar honom annars tror jag att jag är totatalt maktlös innför alkoholen. En dag i taget och endast genom Guds försyn är jag idag nykter. Det finns inga hopplösa fall. Det finns hjälp att få om jag är ärlig. öppen och vllig till en förändring. Att ta ansvar för mitt liv och vara nykter för min egen skull. Tack AA och Gud för mitt nya liv.

Gott jobbat är det!
helt rätt!
och visst är det skönt när man satt en gräns, sagt nej, följt magkänslan och stått upp för sig själv och det man inners inne vet är rätt?! lätt beroendeframkallande... fel ordval här kanske... =)
fortsätt stå på dig vännen!!
kramar!
/k

Är måndags trött, blev sent i går med en film som slutade sent och sen upp kl halv fyra i morse mannen skulle med flyget tidigt. Men fick tränat i dag och nu blir det soffan och tv en stund och sen lägga mig tidigt.Skall jobba hemifrån i morgon skall bli skönt är lite lyxigt att drälla omkring en stund på morgonen, Hoppas att ni alla har haft en bra dag/kramar

..kommer helt klart göra dig gladare! När man minst känner för träning behöver man det mest! Jag har ännu inte köpt mitt träningskort än, snålar in i det sista :) Massage skulle också göra gott! Hoppas att du blir piggare!

Klart att man får känna sig trött ibland, men zumban hjälper dig nog den drar ju igång endorfinerna i kroppen. ♥

Att du känner så, känner mig inte heller på topp, är trött men det hör nog till. Huvudsaken att vi är nyktra, hoppas det känns bättre efter Zumba. Kram!!

Har en humörsvacka, sovit dåligt och är allmänt trött. Det är väl inget konstigt med det. Jag ska försöka att inte vara så mycket vid datorn på kvällarna, fått ont i nacke och rygg. Jag kan ju inte låta bli att spela Bubble Shooter här, "bara en omgång till" osv. Jag jobbar vid dator så jag måste försöka begränsa mej på kvällarna. Ska försöka ta mej i väg på zumba ikväll, det tröttar ut en på ett skönt sätt. Hoppas det är bra med er alla. ♥♥ testar att göra hjärtan:-)

Barbalala!

Så bra att du markerar! Superbra gjort! Kämpa på. jag följer din berättelse!

/C

kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkKKKKKKKKKKKKKKKKRRRRRRRRRRRRrrrrrrrrrrrrrrrrrraAAAAAAAAAAAAAAAmMMMMMMMMMMMMMMMMMMM

Åh vad bra att du markerar, barbalala! Heja dig! :-)

Ja, det är mycket arbete... Men det börjar ju på något sätt ge frukt, eller hur?

Kram!
/H.

Tack fina ni. Jag körde och hämtade honom och efter några minuter började predikningarna om hur egoistiskt och aningslöst det är att välja skilsmässa i dessa tider. Jag får en stor klump i magen och blir tyst vilket gör att han eldar på ännu mer. Till slut säger jag bara att jag inte tänker köra honom mer. Jag köper vinterdäck till hans cykel. Det är inte jag som blivit av med körkortet! Han drar i handbromsen. Det var halt! Vi sladdar och stannar och han kliver ur. Jag har kännt mig lätt sedan dess. Haft en skön och glad helg med barnen. Jag förstår att arbetet med att sätta gränser inte är över och att det inte skrider framåt av sig själv. Det är ett arbete för varje steg.

Har haft en skön söndag med långpromenad i skogen, med hunden och mannen. Tycker även han har blivit piggare av att dra ner intaget av alkohol och han blir kanske lugnare när jag mår bättre. Nästa vecka skall han resa med jobbet, känns faktiskt tråkigt och lite oroligt. Förut tyckte jag det var kanon, då kunde jag ju dricka hur mycket och när jag ville. Har bokat upp mig på lite gympass och annat för att inte ha chansen att dricka, jag tror inte att jag skulle göra det. Men som sagt den lilla djävulen dyker ju upp ibland och kommer med dumma förslag och jag vill inte att den får tillfälle.
Maria kokospannkakor lät ju kanongott,, får pröva det till helgen. Har faktiskt börjat tappa en del vikt, efter dom här veckorna och det känns ju inte fel.
Hoppas att ni alla har haft en skön söndag, kramar

Tre veckor utan alkohol.
Känns så skönt, sover bra på nätterna med allt vad det innebär.
Har dock kännt sug efter ett par glas vin ett par gånger.
Hmmm vad man försöker lura sig själv med att bara ta ett par glas vin, det hade blivit en rejäl fylla.
Har nog blivit lite självsäker och glömt bort denna viktiga regel.
Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.
Måste komma ihåg den!
Lycka till med er nykterhet.

Du får kapa min tråd precis hur mycket du vill!
Det kanske till och med fanns en anledning till att du gjorde det, med tanke på vad du precis kommit till insikt om...

du är fantastisk! du ser till dina barns bästa, inte ditt eget... fantastisk möjlighet för dem att få uppleva en frisk familj när de besöker svågern, antagligen precis vad de behöver: de får vara barn fullt ut utan att behöva ta ansvar för föräldrarnas drickande och konflikter... kan det vara ett alternativ för dem under en längre tid, kanske?

du klarade att hålla dig borta från drickandet under hela veckan... då kan du klara helgen också, det gäller bara att ställa in hjärnan på det från början, och verkligen kämpa! kämpa för dina barn! och jag håller med Lelas, du var ärlig mot svågern, och därmed har du tagit ännu några steg!! Starkt!

skriv, läs och skriv, och jag håller tummarna för ert samtal idag...
stora kramar!
/k

Fina Dompa!

Jag kan inte svara på hur en vårdnadsfråga skulle lösas i er situation, men jag är övertygad om att barnen i längden kommer att må bättre av en förändring än att ha det som det är nu. Jag menar inte att du måste gå till handling på stört, men det här är ohållbart för era barn så när du känner dig mogen för en förändring så blir det till det bättre även för dem. Du tänker tanken att kontakta myndigheterna - utmärkt! Jag tror faktiskt att det är det bästa du kan göra.

Du har dessutom tagit ett viktigt första steg som har pratat med svågern och faktiskt låtit bli att ljuga för honom. Bra jobbat!

Du undrar varför du inte har sett din frus alkoholproblem... ja, du... dels har du antagligen haft fullt upp med ditt eget drickande, men dels är det också så ett medberoende kan visa sig. "Alla" andra ser det, men inte den som lever närmast. Jag tror att det har två sidor - för det första att alkoholisten lägger mycket större vikt på att dölja sitt drickande för de närmaste och kanske lyckas så bra med det att vi faktiskt inte märker något, och för det andra att vi anhöriga faktiskt inte vill se problemet och lurar oss själva in absurdum.

Kram!
/H.

Hej jag heter Jonny Karlsson, jag är 34 år gammal och bor i ystad i skåne med min lilla familj bestående av min fru och mina två små underbara barn. Jag kommer ursprungligen från uppsala. Mitt liv har i stort sett gått ut på jagande och drickande av alkohol, jag har varit hemlös och varit riktigt i botten. Jag är både barn till alkoholist och har själv missbrukat alkohol under lång tid, jag var 13... år när jag var en renodlad alkoholist och inte förän jag var 30 år fick jag ett uppvaknande och insåg hur snett livet har varit. Jag har skrivit en barnbok för barn som växer upp med föräldrar som har missbruks problem eller som har levt i en familj med missbruk. Jag saknade en sån bok för att på ett enkelt sätt kunna förklara för mina egna barn vad som pågick och varför pappa var borta på sjukhus. Först började jag skriva på en bok om mitt liv, men slutade med att jag gjorde en barnbok till att börja med, för jag känner att det är viktigt att kunna förklara för små barn vad som försigår. Många barn som växer upp med föräldrar med alkohol problem är ju i stort sett lika medberoende som din partner och gör allt för att skydda familjen.Alkoholismen är en vanlig folkskjukdom i dagens samhälle, och är snart lika vanligt som diabetes, men det är skamfyllt och ska gärnas tystas ned, vilket är dumt eftersom jag tror att många barn växer upp med alkohol och får lära sig att det är inget man pratar om. Med den här boken vill jag lyfta på locket och låta det komma ut, det är inte skamfyllt och sköter man sin sjukdom så mår man bra, precis liknande diabetes att äter du rätt så mår du bra.. Ni kan antingen beställa den direkt av mig eller via adlibris.se eller på bokrondellen.se boken kom ut den 17 januari 2012 och sålde 40 exemplar på 4 timmar. Är du intresserad av en bok så kan du klicka på länken nedan, faktura går att ordna för företag.
http://hjalpminpappa.wordpress.com/
Mvh
JONNY KARLSSon

Har följt dina inlägg, många styrkekramar till dig.

Skillnaden på friska barn och sjuka. Svågern var precis och hämtade våra. Han hade två egna med sig. Starka vackra rakryggade ungar. De tog plats på ett sätt som våra aldrig gör. Fan, fan, fan.
Om detta samtal idag inte leder någon vart så måste jag skrämmande tanke kontakta myndigheter. Dompa

Din input betyder mycket, vetskapen om att någon annan vet om skiten. Med det menar jag INTE att du har ansvarnför mig. Känner att jag måste klargöra det med tanke på bla. de hätska inlägg jag sett på Mulletantens tråd. Ja, vad händer om jag söker hjälp? Om jag låter myndigheter veta att tre barn lever med alkoholister? Kan jag mista dem? Vårdnaden går väl alltid mer eller mindre till kvinnan? Jag är inte redo för det än, vilket kan tyckas vara oschysst mot barnen. Istället har jag ordnat så att barnen ska vara hos svågern idag. De trivs där, stor lantgård med massor av djur. Konstigt blev det dock när jag ringde honom. Nej, det var inga problem med att ta ungarna, men varför? Min första inpuls var att ljuga. Men jag sa som det var; att jag behövde tid att prata igenom mitt drickande med min fru. Skamligt nog (jag skäms som satan) sade jag också att jag ville prata om hennes drickande. Svågern svarade att "alla" visste att hon drack och att "alla" trodde att jag tyckte det var ok. Att vi kommit fram till någonslags överrenskommelse. Jag avskyr detta att alla ser oss som trasiga alkoholister. Att jag drack visste jag, att min fru också gjorde det kom som en djävla överraskning. Vad är jag för människa som inte såg det? Iaf. denna dag har jag avsatt för att möta trollen. Kanske kommer inte allt ut men jag måste börja någonstans.
Hälsar Dompa

Läste ditt svar till mig i en annan tråd, skrattade till, nej vi var nog inte så charmiga tidigare, haha. Oftast var det nog långt därifrån.
Skönt att det går bra för dig, jättehärligt att vi är på dag 22. Vad bra vi är!!
Hoppas du får en härlig söndag! Ska nu upp och göra kokospannkakor till familjen, det har blivit ny favorit här. Kram!

Oj, Dompa.... vilken situation!

Undra på att hon inte vill se dina problem. Om hon började diskutera hur du skall bryta dina dryckesvanor så kommer det som ett brev på posten att hon måste ta tag i sina egna också...

Ja, hur mår era barn? Antagligen inte speciellt bra. Barn märker mer än man tror.

Får jag fråga dig: vad skulle hända om du fokuserade helt och hållet på dig själv och hur du mår och din vilja (som växer hela tiden, som jag tolkar dig) att sluta dricka? Vad skulle hända om du "struntar" i din fru och söker hjälp själv, för din och barnens skull?

Det är bättre för barnen att han en förälder som är/försöker vara nykter än att ha två som dricker. Eller hur?

Du är inte bara alkoholist, Dompa, du är även anhörig till en alkoholist och alltså en av oss medberoende. Och lösningen på båda de problemen är att börja respektera sig själv och satsa på att må bättre för sin egen skull.

Kram!
/H.