Senaste kommentarerna i forumet

Hej Stigsdotter!

Ja, vi är några som har delat med oss av våra riktiga identiteter på FB. Lillablå har på det sättet blivit en nära vän, även IRL. Adde, mt och hennes gubbe, Alin, curry och Anonymt har jag kontakt med i deras vanliga namn den vägen, men ingen av dem har jag haft nöjet att träffa irl ännu.

Jag har inte kommit mig för att göra någon alkoholhjälpen-profil där, utan jag har helt enkelt använt lillablå som bulvan. :-)

Ha det gott, vi hörs! :-)
/H.

Ja det där har jag funderat på, vilken är den verkliga personen: jag som Stigsdotter här i forumet eller på min vanliga FB-sida? Egentligen är det ingen svår fråga: här säger jag saker och visar jag sidor som inte min närmaste familj eller vänner hör och ser. Tyvärr. Jag önskar att jag hade någon att dela saker så öppet och ärligt med som jag kan med er. Fast det har jag ju: er :-)

Ser att Dompa inte hunnit svara så jag passar på din FB-fråga så jag passar på: eventuellt har Dompa kontakt med "riktiga" Lillablå, det vet jag ju inte, men annars är vi några som finns på FB med våra forumnamn, och där är jag Stigsdotter von A-hjälpen vän med Lilla Blå och Dompa Pompa. Egentligen skulle vi kanske kunna "ses" med våra riktiga namn, anonymiteten fungerar ju bra inom AA och det finns även "hemliga" Facebook-sidor där man uppträder med sitt riktiga jag...

Då skulle du vara här Dompa! Bara att hänga ut tvätten det har spöregnat hela dagen. Sur gubbe blir jag me för jag skulle ut på en långtur på racer cykeln. ( får avvakta 1 timme till)
Den där käringen med snappsen på minner mig om hur det var när jag var i 13-14års åldern vid ett tillfälle. Då blev jag bjuden av en jävla kätting på min första fylla.
Vid vår sommarstuga farsans jobbarkompis fru var det. Helt vansinnigt tokigt.
I dag kan man undravom hon viste vad hon gjorde. Skulle hon ha erbjudit sina egna barn på blå smirrnoff 60%?

Nä jag tror jag tar på regn jackan och cyklar en sväng i regnet i alla fall

Vi hörs//

...och nya frågor kanske? Frågor som man kan välja att försöka hitta svaren på eller inte. Frågor kan pocka på,knackar lite försiktigt och väntar gärna en stund medan man samlar sig, medan krav mer harklar sig och kräver uppmärksamhet vare sig man är redo för dem eller inte.

Det är så härligt att läsa om ert nya liv, den förändring som inträtt i era liv och framförallt i mannens inställning till livet och allt - det nya livet!

...ditt experiment! Jag fastnade lite på en sak du skrev, nämligen att du dagen efter var småsugen på en drink mest hela dagen. Detta är också min erfarenhet, att det går visst att dricka bara lite, det kan gå att stoppa innan jag hällt i mig hela flaskan. Men, då får jag också räkna med suget dagen efter. Och dessutom, OM jag då ger efter för det där dageneftersuget, även om det också då är med det lilla glaset, så kan jag räkna med att suget den tredje dagen blir etter värre. Slutsatsen för min del är att det där glaset den första dagen inte är värt all tid som jag får ägna åt alkoholens varande eller icke varande de efterföljande dagarna.

Det är ju naturligtvis olika från person till person, men jag ville dela med mig av min erfarenhet så kanske du kan hålla lite koll på just detta och se hur DU reagerar.

Skönt att det gick så bra! Och vilken toppenman du har som verkar kunna sätta sig in i att det kan vara svårt att låta bli och därmed stöttar dig! Man upptäcker ju en helt ny värld av goda drinkar, till och med nyttiga drinkar där vitaminerna från jordgubbar och annat inte förstörs av alkohol, man blir piggare, fräschare och ofta är det billigare också (fast ofta är det mycket dyrare att "vara duktig" än att hinka i sig den biliga spriten men det kan det väl vara värt!?)

Kram

Ja, han är bra i det avseendet, han är jättestolt över mig, han peppar hela tiden och försöker få mig på andra tankar när suget kommer.
Jag såg inga sopor i Neapel, det var stort, enorm trafik, hett, men såg ju inte så mkt eftersom vi bara var där över dagen. Åt fantastisk pasta i en gränd, jag gillade stan, enormt lång seafront, där italiernarna solbadade på klipporna/stenarna.
Har fått enormt sug efter kaffe o choklad. Druckit goda Cafe frappe/froddo och cappuccinos med helst croissanger med choklad eller härliga chokladbakverk. Tur jag tränat så mkt för jag står på samma vikt som innan trots att jag gottat i mig så mkt.

Stackarn...men nu kan ju du lite mer. Ni får helt enkelt stöttas åt...precis som Stigsdotter skriver.

Skönt att höra av dig Annelie. Gissla dig inte allt för mycket för midsommarbråken. Alla fattar nog att det var alkoholen som talade. Kan tänka mig att det såg likadant ut i många familjer. Vi sårar dem vi älskar...de som älskar oss. Skulle vi pröva samma recept med främlingar...så skulle de antagligen bara sticka. Sorgligt men sant. Kram/R

På det stora hela är jag nöjd med midsommar, även om vissa saker inte gick enligt planen. Varannan dag-regeln sket sig. När jag kom dit jag skulle vara över helgen på torsdagskvällen på räcktes det fram starköl. Jag nobbade, men inte helt utan jag sade att jag hade eget. Så jag drack två burkar folköl under den kvällen. Ingen katastrof givetvis, men det var ju inte menat att jag skulle dricka alls den dagen. Nåväl, andra år har vi supit oss kanon den kvällen. Sen midsommarafton då. Jag hade köpt fyra flaskor av ett favoritöl, samt ett par alkoholfria dito. Förutom en nubbe jag bet av säkert fem gånger och ett glas bjudet rödvin så höll jag mig till det. Varannan vatten var verkligen det. Förut när jag kört den taktiken har jag svept i mig ett glas vatten innan jag öppnat nästa öl, men nu tog jag verkligen ett glas vatten som dryck med mig från köket varannan gång. På så vis räckte ju min lilla ranson hela långa kvällen och ända in på natten, med de andra. Igår gick jag sedan och var småsugen på en drink mest hela dagen. En mycket lätt bakfylla med en ännu lättare ångest gick att leva med. Men suget efter att ta ett glas vin till middagen oroar lite. Får helt enkelt hålla koll där, samt vara beredd på det där att folk bjuder, hur ska jag tackla det bättre när jag ska ha en helt nykter dag. Allt som allt en jättetrevlig midsommar utan en massa fylleri och skandaler, barnen hade det underbart. Nästa utmaning blir semestern om två veckor. Håller jag reglerna bättre då?

Jag är också glad...lät som en toppensemester. Och nykter var du...bra jobbat att stå emot "semester i utlandet suget". Är även en glad för att du tycks ha hittat en bra karl...kan tänka mig att en del gubbar skulle bli lite sura på en partner som inte ville hinka drinkar.

Hur var Neapel? Mycket sopor fortfarande? Döda små ziegenarbarn på stranden? Är lite nyfiken. Om en vecka sticker jag och ongar till Toscana...farmor. Men vi reser nog runt en del. Ska bli så skönt...hett som du skrev. Är lite less på detta sommarväder som vi haft hitills.

Välkommen tillbaka!

Inte då. Men sov halva dagen igår. Sov dåligt natten innan...eftresom jag lade mig i hängmattan och det började regna på mig :). Sen igår förmiddag valde det kära exet att titta in...med biföljande fästman/byfyllo. Efter allt det och episoden när jag svek sonen på midsommarafton blev jag helt enkelt så Bergstroll så jag gömde mig...inte i en grotta...men på soffan.

Men nu är surgubben glad igen...och redo för allt. Pendlar ngt sinnessjukt i humöret...nu när inte flaskan bedövar. Idag är det tvättdag. Precis allt är smutsigt...så om inte ongar och jag ska gå i vinterkläder alternativt nakna så får jag skärpa mig. Sen en arbetsvecka följt av semester.

Nu ska jag kolla in hur gänget har klarat midsommar. /R

efter midsommar. Lugnt och stilla ute och inne, på forumet och på fb. De två mullemänniskorna är vakna och uppe. De delar ett nytt liv... så sa mannen igår den försa midsommaren "den första midsommaren i mitt nya liv". Det säger mycket för också ifjol på midsommaren var han var nykter - men i en helt annan slags nykterhet. I den nykterheten skyddade han sig från livet - så ser jag det idag, nu riktar han sig utåt. Och är öppnare än nånsin inåt. Också för mig är livet annorlunda - förstås, öppnar nya möjlighter och ställer nya ... inte krav men ... hittar inte ordet. Är tacksam för allt vi gjort och lärt tillsammans, allt vi kan - vi har, som under hela denna resa, enorm nytta av det. Nu har vi varit på en tidigare okänd station och bytt tåg... eller om vi fortsätter till fots, eller kanske med cykel? Seglar nån bit? "Det viktigaste är inte var vi står utan åt vilket håll vi går" står det (fortfarande) på ett kort i vårt hem (fast det ligger i nån låda nu). Nu rör vi oss tillsammans - i obekant terräng. / mt

väl helt förtrollad (borttrollad) i midsommarnatten? / mt

läsa att du har det bra viktoria. Det känns som om du står på en mycket stabil grund i ditt liv.
Att läsa din lilla utläggning börjandes med tillräckligt långvarigt / tillräckligt kortvarigt nykter är befriande och bekräftande - jag vet inte heller ... jag är inte svart eller vit och jag kan känna mig frågande till allt som andas tvärsäkerhet i sånt som har med människor att göra. Samtidigt är jag oändligt tacksam för all kunskap och erfarenhet som så generöst delas på detta forum, det ger mig så mycket.

Allt gott till dig, hoppas du meddelar när Lill* kommer till världen!

Varm kram / A

PS Igår bokade vi biljetter till en konsert någonstans i (närheten av?) dina trakter :) BAO och Gunnar Idenstam - en fantastisk organist. För oss är det en lång och lite exotisk resa, jag ska tänka på dig - som jag gör när jag hör Lisa Ekdahl. Det värmer så gott. DS

Är så glad för din skull//kram Kalla

Tack för dina fina ord! Ja jag växer in i mitt nya liv och det känns riktigt bra!

Första nyktra midsommaren på minst tio år! Jag är så glad över mitt beslut, har haft så kul! Är hos kusinen ute på landet och här är så vackert. Imorse var jag så glad att slippa vara bakfull, har ju känt så förut också men idag var jag extra tacksam. Ikväll har det festats hårdare än igår i sällskapet, konstigt nog. En fylltratt blev riktigt full, började skrika på sina barn, och jag som vilade i rummet bredvid hörde hur han pratade med dom. Riktigt elak, nästan hotfull. Fruktansvärt otrevligt, undrar hur han mår imorgon? Riktigt jävligt hoppas jag.

Ingen har direkt ifrågasatt min flädersaft men med ett par har jag pratar om det. Sa till min förvåning precis som det är, att det blir för ofta och att jag inte kan sluta när jag börjar. Känns rätt skönt. Det är ju inget att skämmas för egentligen. Läste att var femte barn lever med en riskbrukande förälder, så ledsamt. Alkoholproblem får inte sopas under mattan, det måste komma fram, talas om. För skojs skull tittade jag på en stuga som är till salu ett par mil bort. "Nej det är för långt bort, då kan man ju inte dricka vin på kvällen när ni kommer hit på besök bara för att ni måste köra" tyckte kusinen. Tyckte det lät helt koko men jag förstår vad hon menar. Hade sagt samma sak för bara ett par månader sen. Hur kan alkoholen vara så jäkla viktig? Hur kan den vara så avgörande, ta så stor plats? Har ställt frågan hundra gånger, jag vet. Men jag fortsätter förvånas, och det är nog sunt.

Har även gjort framsteg förutom icke-drickandet, struntade i lekarrangemangen idag och gick och lade mig med en bok. För att jag behövde komma ifrån och för att jag ville. Det är riktigt stort för mig! Jag blev också förvånad över att jag helt plötsligt inte tycker det är pinsamt att prata engelska med en irländsk bekant som är här, något som jag haft jättesvårt för innan. Fattar ingenting, det är som att jag på något sätt gömt mig bakom alkoholen förut (pratar flytande engelska OCH franska efter två flarror vin) och nu när den inte finns längre så...ja då går det ändå. Utan att det känns jobbigt alls. Som när dom tog bort ens stödhjul när man var liten och man insåg att man faktiskt kunde cykla utan!

Jag hoppas så att alla ni som hade ambitionen att vara nyktra klarade er! Och för er som föll, borsta av knäna och rätta till kjolen så traskar vi vidare åt rätt håll igen.

Har nu kommit hem efter 2 dagar i Barcelona och en vecka på Medelhavskryssning. Haft det otroligt bra, vilken stad Barcelona är, måste tillbaka dit för att se mer. Vilken båt, hade hytt med balkong, vakna upp varje dag i ny stad, var i Toulon, Villafrance, Florens, Rom, Neapel. Hett och helt fantastiskt, 3 poolområden på båten som hade allt, tom skridskobana. Otrolig service, fanns hela tiden personal tillgängliga för att hjälpa till, stort komplett gym.

Hur gick det med A undrar ni? När vi kom till Barcelona slog alkospöket till med enorm kraft, utomlands är för mig helt förknippat med vin, GT, osv. Började förhandla med mig själv om att det skulle väl inte göra ngt om jag drack på resan. För hur skulle det annars kunna bli roligt?!!

Maken förstod mina kval och tyckte jag skulle prova att inte dricka för att se hur det var, så jag beställde cola light istället, kvällen gick och jag hade trevligt men suget fanns kvar. Dag 2 var jag glad när jag vaknade tidigt pigg o alert, och den dagen var suget kvar men hanterbart. När vi kom till båten och servitörerna kom och erbjöd drinkar så hör jag mig själv säga No thanks, i dont drink alcohol. Va?? Vart kom det ifrån? Sen blev det lättare, jag drack alkoholfria pina coladas, mkt cola light, vaknade tidigt, tränade mkt och kunde verkligen njuta av varje dag. Så med facit i hand så släppte suget efter några dagar och det var nog den bästa semester jag någonsin haft. Det går att resa utomlands utan A.
Kul att det ffa går så bra för er och att midsommar gick bra. Nu ska jag sova, varit en lång dag idag. Kram!!

P.S Läste just expressen på webben, och ett ständigt återkommande inslag i vår kvällspress efter varje nyärsafton eller midsommarafton är testet "hur bakfull är du?" Är inte det bara hur märkligt som helst? Jag har då aldrig behövt ett direkt test för att avgöra det, det har liksom räckt med att känna efter. Tro mig, är jag bakis lär jag inte direkt missa det. Very strange!

Också midsommardagen börjar lida mot sitt slut. reflekterar över vilka fina dagar vi haft, jag mannen och dottern + dotterns väninna till midsommarmiddagen i gårkväll. Kvarteret vi bor i har varit väldigt lungt och tyst, kanske är de flesta bortresta. Vi har pysslat med trädgård och lite utejobb på altanen, ätit och fikat gott utomhus (inte helt självklart i vår del av landet) och haft tid för varandra och hela samtal. Nyktert. Jag känner mig så glad över att mannen verkar nöjd och tillfreds med en lätt eller mellanöl till maten. Ja, EN är numera EN. Jag ser oftast inte suget efter mer (men jo det händer med långa mellanrum att jag kan se att det rycker i festnerven oftast kan jag se det komma flera dagar i förväg). Återigen kan jag konstatera att hans drickande varit av ett annat slag än mitt. Han har absolut druckit lika ofta, lika mycket och med en lika stor iver. Men jag kan se nu att i hans fall har det mer handlat om gamla vanor, vardagsleda, sociala förväntningar och traditioner i umgänget och sammanhanget vi lever i, än ett rent beroende som i mitt fall. Han verkar må så bra nu, på flera sätt. Precis som för mig finns så mycket lust till annat i livet än tidigare. Ett engagemang, ett driv och ett helt annat fokus på arbetet, på byggnationer i hemmet, på oss och våra framtidsdrömmar. Gud vad drickandet och festandet har tagit mycket kraft ifrån oss. Nu flyter saker och ting på ett helt annat sätt. Det är inte så mycket kamp i vardagen mer. Tiden räcker till, och orken, och glädjen. Det är inte klokt vad TID alkoholen tagit från oss. Hinna planera och göra inköpen, kvällar som ägnats åt ensamdrickande i mitt fall, eller med goda vänner som par, bakisdagar som bara gått ut på att härda ut tills man får gå och lägga sig igen. Mängder av tid!
Läser fortfarande istort sett allt på "alkis-sidorna" i forumet. Skriver inte lika mycket. Har inte så mycket att tillägga oftast. Vill inte komma med förnumstiga råd i för stor utsträckning, och delar ju inte av naturliga orsaker en del av de dilemman som drabbar den nynyktra, medans annat alltid känns lika aktuellt. Känner mig inte tillräckligt långvarigt nykter, men heller inte tillräckligt kortvarigt, om det nu går att förstå, för att "leda" någon mot nykterhet. Har iofs ingen som helst ambition att göra det någonsin heller. Jag har inte kunskapen om mer än mig själv och hur JAG fungerar. Jag är fortfarande inte svart eller vit heller, vad gäller övertygelsen om att ingen kan lära sig dricka måttligt, eller huruvida alla som dricker för mycket verkligen är alkoholister, eller om alkoholfria alternativ är en riskfaktor eller inte, är verkligen alla som älskar en alkoholist sjuka i medberoende? Jag är inte så säker på något av detta. Blir oftast irriterad märker jag då jag läser inlägg där någon påstår sig ha svaren. Rätt eller fel. Så enkelt är det inte alltid från min synvinkel. Människor är mer komplexa än så. Ska jag vara ärlig vet jag faktiskt inte ett skit om hur andra klarar av sina liv. jag har hittat en väg att lite enklare klara av mitt, det är det enda jag vet. Utan alkohol även fortsättningsvis för min del alltså. Är så tacksm för detta forum, och allt som alla så öppenhjärtligt delar med sig av. Här har jag lärt mig så mycket. Inte om andra dock, utan om mig själv. Varma kramar till den som behöver och vill ha: )

...varandra ändå. Tillsammans ska ni greja detta! Tänk om det är så att när en av er är svag så kan den andra just då vara stark? Kram!

Det är sådana morgnar man ska minnas.

Det blev både vin och snaps. Usch!

Du stör inte, fjärilen! :-)

Du får mig att tänka till, det är bra. Fortsätt skriva och läsa här!

Ha det gott i midsommarregnet! ;-)
/H.

Otroligt skönt att inte vara en av de där fyllebabblarna!!!

Och förresten han den där kändisen - det hade jag totalt missat att han ska ge ut en tidning. Noterade dock att återupptagandet av drickandet sammanföll med tillkännagivandet om skiljsmässa (kanske ett resultat av...)

...det låter att kliva upp innan de andra vaknar och sätta sig en stund med en bra bok. DET är kvalitetstid!!!