Senaste kommentarerna i forumet

Kapar din tråd igen, hoppas det är ok. Har haft en överdjävlig men samtidigt givande vecka. Läser här dygnet runt. Men, i onsdags när jag kom hem så trillade poletten äntligen ner. Min fru drar i sig ca två liter vin om dagen. Tror att hennes hätska reaktion på mitt erkännande av mitt drickande delvis kan bero på det.
Innan så såg jag verkligen inte. Nu sitter vi i skiten bägge två. Vilket jag kanske skulle kunna hantera om vi inte hade tre barn i typ 10-års åldern. Själv höll.jag mig nykter hela arbetsveckan men igår fredag satte jag mig ner men en whisky för att "ladda ner, landa". Min fru hade tutat hela dagen. Hur fan mår ungarna? Vad är detta för relation? Hur gick det sådjävla snett? Varför orkar hon inte prata? Mycket yrslar omkring i huvudet. Och jag vet att mycket är mitt fel. Dompa

ledig dag som ligger öppen för allt. Lite gråtrist väder och halt. Jag tänkte att jag skulle ta en långpromenad nen får väl se. Vill inte halka och slå mej gul och blå igen. Jag ska börja med att läsa lite i min roman. Lugnt och skönt. Jag hoppas fredagskvällen gick bra för alla, det är värsta triggerkvällen för mej men jag hade bara ett snabbt övergående sug. Lördan kan också vara lite känslig men eftersom jag absolut inte känner för att dricka så är det ju inget att orda om.

en riktigt bra kväll i min ensamhet. Min man kom hem mitt i natten efter en jobbresa och då sov jag. Det gick otroligt bra. Inte var det nåt intressant på TV direkt men jag såg Skalan och minns vad det handlade om, ha,ha. Jag håller med dej kalla, man ser på andra på ett annat sätt när man själv är nykter. Jag brukar tycka att min man blir väldigt fånig när jag inte själv hänger med. Vi får väl jobba på det. Lösningen är inte att dricka själv i alla fall.

Jag hade en väldigt underlig dröm, för första gången sen jag slutade dricka drömde jag om alkohol. Jag höll på och smusslade åt mej en flaska vin. Jag hade fått en som hade bara 5,2% alkohol och jag försökte byta den mot en annan med mera procent och blev tagen på bar gärning. Mycket pinsamt! Och det värsta är att det skulle mycket väl ha kunnat gå till så i verliga livet. Men jag är desto gladare att det bara var en dröm.

Det gick bra i går en trevlig kväll med god mat och lite spel. Men något annat kom jag på i går, har alltid trott att det var jag som blev tyken och små bråkig av att dricka. Men igår visade det sig att det är min man. Dom drack väl lite whisky och några öl, men eftersom jag var nykter såg jag det hela på ett nytt sätt. Han är lite av en mobbare när han är berusad och det med trötthet efter en hård arbetsvecka gjorde honom till en jäkla typ. Tänker inte bråka om det i dag, utan jag skall kolla hur det är nästa gång innan jag drar upp det. I dag blir det en lugn hemma kväll med film och stor godispåse.

För ikväll känner jag att det skulle blivit en sådan kväll där jag provocerar fram något. Jag känner mig irriterad, rastlös, less på mitt äktenskap, sur i största allmänhet. Jag inser att en sådan kväll tidigare ofta lett till gräl eftersom jag ju gärna efter ett eller par glas låter dessa känslor komma ut i form av irriterade pysar.

Nå, lite irritationspys kommer nu med ("att gå ut med skräpet ingår i diskningen", "varför släcker du inte lamporna efter dig?" o liknande) men jag vrålar inte tillbaka när maken fräser ifrån så som jag skulle gjort tidigare, nästan nöjd med att få lite mothuss. (fast nog skulle det vara gott med ett glas vin nu...).

Usch jag är så missnöjd med skrället. Vi diskuterar vad bra det är för mig att inte dricka, vad bra man kan må, det där med att alkoholen tar så stor plats i samhället och överallt. Men han sitter där med sitt vinglas. Inte en tanke på att kanske själv låta bli? Å ena sidan tänker jag att jag ju inte kan ta ansvar för fler än mig själv, och att jag måste lära mig att leva med att a finns överallt (även i mitt eget hem). Men samtidigt. Kan man inte göra den uppoffringen för den man älskar (fast fan vet om han gör det).

Nä usch vad sur och grinig jag känner mig. Satt på tuben hem och tittade på ett par och deras sätt att vara uppmärksamma på varandra. Det är ju så jag vill ha det känner jag! Fast jag vet att det ju mest är i början. Fast så behöver det ju inte vara heller - finns ju gammelpar som går och håller varandra i handen och fortfarande tycker om att prata med varandra...

Jag tror att jag håller på att få upp till ytan något som jag måste ta tag i och som kan vara något jag tidigare dolt i mitt vinglas... känns inget vidare men helt säkert nödvändigt...

fantastiskt bra jobbat! Så skönt! Den dagen kommer för mej med, det vet jag! Grattis!

Jag tittade på alkoholfritt i min matbutik ikväll. Dom har en del sorter, både vitt och rött vin och cider. Inte för att jag tänker börja dricka alkoholfritt vin, det tror jag inte, men det är intressant att veta vad som finns. De flesta sorter hade lite alkohol, 0,5 %, det är ju inte alkoholfritt eller? Är det ok? Jag köpte en cider på skoj för att prova, den hade 0 %. Ska kyla den och prova. Glad att jag inte har det minsta sug efter alkohol ikväll, det är så skönt. Bara en kort glimt på hemvägen och sen var det bra.

jag blir varm av lycka av att läsa ditt inlägg! Du är också ovärderlig och en ... ... lillbrorsa tror jag i "min forumfamilj". Mycket trevligt folk där! Ha det bäst, kram! / mt

har vi klarat. Jag fick förstås en vision på hemväg från jobbet av hur trevligt det skulle vara med lite vin i alla fall på fredagkvällen. Men jag har kommit så långt att jag inser att det inte slutar med "lite vin". Jag inbillar mej inte att jag skulle kunna dricka bara lite. Jag vill inte ha bara lite, jag vill ha mycket. Och jag vill inte ha konsekvenserna så det blir ganska enkelt att avstå i alla fall. Jag menar, suget försvann ganska snabbt för jag inser hur omöjligt det skulle bli. Det är skönt. Jag skulle inte stå ut med mej själv om jag föll igenom. Nå det är ingen risk men det visar bara att sug kan slå till när man känner sej säker. Kom an bara! Ha en trevlig nykter kväll mina vänner!

ja visst krävs det vilja till det här. Jag har inte haft nåt sug sen i lördags men idag när jag var på hemväg från jobbet slog det till. Oj fredag efter jobbet, skulle sitta fint med lite vin. Ja om det skulle räcka med lite vin men jag kan faktiskt spela filmen ända fram nu och då ser jag ju att vid 19tiden skulle jag redan vara berusad om jag började nu och sen blev det ingen ordning. Förutom den oerhörda skammen inför min man-jaså det varade inte längre-skulle han åtminstone tänka om inte säga. Både han och jag skulle tappa respekten för mej. Så det blir inget av med det, förstås. Jag har ju slutat. Och nu känns det bra igen. Man håller ut lite och så går det om. Ingen har sagt att det är enkelt men det är alla gånger värt det.

Det är ju helt fantastiskt att klara 1 år, du inger verkligen hopp om att det här kan gå. Ser det lite som du står på toppen av berget och vi på dag 20 just börjat klättra. Men nästa år vid nyår kommer vi upp till dig, så jätte grattis till dig.

Ett nyktert år har passerat och livet fortsätter. Och livet är just livet.

Jag har vid ett par tillfällen känt den otrevliga känslan av att jag vill strunta i mina problem, och försvinna in i några dagars fylla.

Två tankar hjälper mig att låta bli, först och främst ångesten och svettningarna de första nyktra dagarna, och mina vänner här och i verkligheten, som vet om att jag inte dricker.

Det är så uppenbart dessa gånger att tankarna på att dricka kommer inte från att uppleva något positivt, utan att få slippa negativa känslor.

Bortsett från dessa få sena kvällar när mycket känns för mycket, så är tankarna på alkohol sällsynta. På vanliga dagar eller helger finns inte en tanke eller önskan om att smaka. Det stinger dessutom om både vätskan och som som dricker. :)

Många kramar människor, ni är ovärderliga och en del av mig.

Fredag och dag 20 ibland känns det som en evighet och nästa som det var igår. I kväll blir det en prövning skall till grannarna och käka och spela lite kort. Men jag tar det som det kommer och har köpt med mig en cocacola.Jag tycker att helgerna är svåra men det kanske är bra med utmaningar, kanske triggar igång tävlingsmänniskan i mig att det här skall jag klara. En gång slutade jag röka för att någon sa att jag inte kunde, men det var lättare att sluta röka. Man blir ju inte hembjuden till någon på en cigg. Man måste väl ta utmaningarna när dom kommer och man kan ju inte leva helt skyddad. För även om jag tycker det är fantastiskt att jag inte druckit på 20 dagar, så kan ju ingen som inte haft de här problemen förstå hur mycket vilja som går åt att ändra sitt liv.
Hoppas att ni alla har haft en bra fredag, kramar

Tänk att det är dag 20, jag har inte heller direkt ngt sug. Tänker att det ska bli skönt att slappa till På Spåret ikväll. Fick en inbjudan igår till ett par vänner som ville att vi skulle träffas och då blir det alltid till rödvin. Det brukar inte bli några fylleslag med dem men självklart blir bag full och eftersom det inte brukar bli så sent hos dem så fortsätter jag hemma sen tills jag däckar i soffan. Fick lite panik hur jag skulle göra och första tanken var att jag dricker bara då.
Men jag vill ju inte bryta detta, mår mycket bättre nykter på alla sätt, vardagarna ät lite ljumna men stabila och det är också skönt har jag upptäckt. Så det blir alkoholfritt imorgon, maken tänkte också avstå med hänsyn till mig, men där sa jag ifrån, klart han kan dricka, han dricker ändå inte mycket. Trevlig fredag på er alla, Kram!!

Gomorron till ännu en fredag och lördag, kvällar då jag brukade ge mej lov att dricka öppet. Det blev ju oftast för mycket och skämmigt ändå men på helgen var det liksom ok. Andra kvällar var skamliga smygdrickartillfällen, gömma vinet. Jag låg och tänkte på det innan jag somnade igår, att jag faktiskt inte saknar det alls just nu. Jag vill inte dricka vin. Jag försökte föreställa mej smaken och hur jag hällde upp men det lockade inte alls. Tänk om det vore så väl att jag tappat lusten! Jag fick ju min smäll och blåtiror, jag tog foton av mej som jag la in i ett dokument som jag tittar på ibland. Det kan vara bra att ha för att påminna mej om vad vindrickandet leder till om jag får för mej att jag skulle kunna dricka igen. men som sagt just nu är det underbart lugnt och jag njute av dt. Jag hoppas ni alla får en bra dag.

barbalala, det verkar inte alls rimligt att du ska vara hans privatchaufför. Jag blev lite (fult) ironisk i mina tankar "var det inte så att han hittat någon ny kärlek? Kan inte hon ..." Nej förlåt, sån vill jag inte vara. Men mellan raderna läser jag att han (gärna) låter sig vara beroende av dig (åtminstone när det passar...). Kanske han också skulle läsa Carina Bångs ord om makt, det är bara han själv som har makt att förändra sitt liv!
Det står i ditt första inlägg att ni har tre goda skäl att fortsätta och det är barnen. Visst är det viktigt och fint att barnen får behålla sin far men du kan inte ta hans föräldraansvar också. Jag tänker på mies tråd och hur mycket hon försökt ordna så barnen och deras pappa får träffas - och småningom insett att det blir inte bra.
Samla kraft barbalala, att ta din del av ansvaret för dig och barnen, inte mer. Låt mannen bli vuxen! Har man ställt sig utan körkort så är det så.
Du har gjort en helt otrolig resa den här sommaren. Du skriver i början hur du kämpat med ditt medberoende - i skenet av det har du kommit lånt, långt! Du skriver också att du avbrutit (olika behandlingar?) flera gånger. Kanske att du den här gången bearbetar djupare än nånsin, också ditt eget. Självklart man har svackor då! Kram, kram, kraft och styrka! / mt

Ja, jag känner nog att du har helt rätt Lelas, ändå har jag redan lovat bort morgonen... Att det ska vara så fasligt svårt att säga nej, n e j . Nej, nej nej nej . Finns det någon skola man kan gå och lära sig? Kram / M

Hej! Vad skönt att mötet gick bra!

Men.... Nej! Börja inte skjutsa honom! Inte! Hur han tar sig till sin behandling är hans problem och inte ditt!

Kram!
/H.

Lugnt och bra är toppen!

Ett tips är att fundera lite på i vilka situationer du tror att du kommer att få sug och hur du då ska hantera dem (göra istället). Mina svaga stunder är efterjobbet-stressen, hämta trötta ungar och fixa mat - att klara detta utan det bedrägliga lugn jag får av ett glas vin. Det hjälper att tänka innan att idag ska jag vara en snäll och tålmodig mamma, säger de så säger jag såhär osv.

Så att man inte blir överrumplad!

I dag har jag tagit först joggingpasset, på nästan 7 månader. Vilken jäkla kondis man har, eller :-) jag höll upp i 6 månader och då var jogging och löpning som en terapi för mig, kändes som jag rensade hjärnan på alla spöken för varje meter. Denna gången är jag i mycket sämre skick än jag var då, så det tar nog tid innan det kommer kännas så nu är det mer överlevande som gäller. Känner mig ganska nöjd med mig själv, men det är nog som Santorini säger "smekmånaden är över". Det är kanske är svårare denna gången för nu vet jag att jag inte kan dricka för då åker jag dit igen och jag vil aldrig mer dit. Hoppas att ni andra har haft en bra dag och att allt rullar på, kram

"Soc-tanten" var några år yngre än jag och charmigt lätt förvirrad. Hon avslutade vårt samtal med att hon inte tror att det finns någon anledning till oro, hon tror inte att hon kommer att öppna någon utredning. Men hon har inte träffat Honom än, och det dröjer ytterligare en vecka (minst). Sedan fattar hon beslut.

När jag var på väg därifrån ringer Han och har just blivit av med körkortet - som han inte har - igen!!! Inte druckit men olovlig körning utan körkort. Han bor 5 km från busshållplatsen och tar bilen på små enskilda vägar till bussen till och från öppenvårdsbehandlingen som han just nu går på. Där stod polisen och "väntade" i just rätt tid - man kan ju bli paranoid för mindre. Jaha, så nu ska jag skjutsa honom in till stan på morgnarna?... Och han lär inte få något körkort på sådär 18 månader, men tänker bo kvar. Har han bestämt sig för att göra sig beroende av mig? Är det hans vilkor för att vara pappa? Vad är jag skyldig att göra för att mina barn ska ha en pappa?

Även om alkoholen inte finns med i hans liv, och mycket fungerar bra, så är det mycket som han inte riktigt klarar av i ett vanligt liv, något sorts handikapp. Kronofogdeärenden har han redan hunnit dra på sig t.ex. Det mesta skulle bli betydligt enklare för mig om jag tog hand om det hela, alla veckor, men jag vill ju att barnen ska ha sin pappa!

Jag ser på "Livet blir bättre" på tv3. Det handlar om Jessica Andersson och hennes minnen av uppväxten med sin alkoholberoende mamma.

Den väcker många tankar i mig, kanske framför allt om hur mycket barn egentligen uppfattar om vad som pågår i en dysfunktionell familj.

Jag hoppas att hennes berättelse hjälper många som ser programmet! Livet blir bättre.

/H.

och sov och sov i somras, efter att ha slutat dricka i december. Det jag har sett är att återhämtningen går i perioder, eller olika skeden, som tidvis innebär mycket av vila och sömn. Ta hand om er duktiga kvinnor, unna er allt gott som finns och som ni mår bra av även dagen efter! / mt

Är jag i varje fall, tack för dina kloka ord Santorini! Jag får ge mig till tåls helt enkelt. Kram!

innan kroppen återhämtat sej från alkoholen. Plus att den här mörka årstiden inte precis gör att man studsar fram. Pigg och nykter vill du känna dej Maria men NYKTER är du ju i alla fall! Det blir bättre det är jag säker på. Jag sover mycket bättre redan fast det är sämre nätter också. Men det känns tydligt att sömnkvalitén är bättre. Så vi får kämpa på, vi går i alla fall mot ljusare tider, på alla sätt.