Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen hit.

Starkt & modigt av dej att ta beslutet att skippa alkoholen.
Först & främst för din egen skull men även för ditt barn.
Ingen kan sia om framtiden därför är det sunt av dej att ta en dag i taget.

Tack för att vi får vara med på din resa...
.../ Mie

Så himla bra att tu tagit beslutet att låta bli alkohol!! Du kommer att bespara dig själv massor av ångest och dåligt mående! Beroendet är en progressiv sjukdom, och snart nog hade dina 3-dagars fyllor övergått i 4-dagars.. osv. Ja, du förstår nog poängen :) Tills man en morgon vaknar upp och undrar vad f-n det var som hände?

Lycka till på din resa!

Kram Segaletta.

Tack denial :) läste de du skrev redan på morgonen. Men har inte hunnit svara förrän nu. Arbetet inkräktar alldeles för mycket på min fritid ;). Tror verkligen att du har rätt i att tjejer gillar nyktra killar och vise versa!
Så nu sitter jag här nykter, långt ut i sjumilaskogen.... Åh inte sjutton har de varit någon direkt rusning med kvinnor inte... :)

Sims: Jag blev alldeles varm i hjärtat när jag läste om dina barn. Vilken värdefull belöning för ditt kämpande! Och på tal om att gråta så blev jag vädigt fuktig i ögonen när jag läste om din glädje ( kan de vara pollenallergi?) Mina barn har så roligt åt mig... Blir jämt fuktig i ögonen när ungarna är sådär himla goa :).
Jag lovar att jag ska vara en snäll och lydig pojk och sitta vid pianot hela kvällen, men Youtube får vi nog vänta lite med ;). Är alldeles för många som känner igen min röst.

Sussie: Ha en underbar helg med barnen, njut och va grymt stolt över dig själv! Men jag är fortfarande sur på dig för att du går ner i vikt och jag går upp ;)

Kram alla godingar och ha en nykter och hääääärlig fredag! / TP :)

Hej fredde!
Bra att du kom hit. Här är vi ju, som du ser några stycken som vill bort från det där du skrev. Själv är jag mamma till två barn och jag har precis som du gått igenom hela den fasen du beskriver. Va ute på krogen, inte våldsam, bara glad, men blivit utslängd. Sedan när det gått ännu längre, när man upptäcker att: fan, jag beter mig nog inte som mina kompisar, jag blir ju alltid fullast. Då börjar man att planera att dricka ensam, för då behöver man ju inte skämmas och man kan dricka huuur mycket man vill. Man planerar: då är jag ledig och ensam, då köper jag si och så mycket, för då har jag så det räcker och kan öösa i mig. Gött!....Tror man.

Så vaknar man en morgon och upptäcker: vart är alla mina vänner? Varför ringer ingen längre? Oj! Mina barn vägrar träffa mig, dom vill bo hos pappa och dom skriver brev till dig att nu orkar dom inte med ditt ständiga drickande och din frånvaro av föräldraskap. Dom tycker inte att det är kul med en mamma som skrattar för högt, som vinglar, som tror hon lagat mat, men maten är helt konstig, den är bränd, du har glömt allt vad salt heter..osv.

Nog med äcklig skrämselpropaganda, men jag tror du vet vad jag pratar om. Här i forumet kan man skriva av sig och det hjälper jättemycket! Det stärker att det finns fler människor och att vi kämpar tillsammans med att ta en dag i taget. Du har ju kommit jättelångt: 11 dagar! Det är jättebra.

Välkommen in i gänget, fredde! / hälsar Sims

Berra. Det finns människor som är energitjuvar, de skaver som en taskig sko, man blir galen till slut. Jag har en sån person i min närhet, hon kan inte låta bli mig trots att jag gör allt för att hålla mig undan. Det har varit så nära många gånger att jag har briserat framför henne, vet ju att det är precis vad hon vill. Hon blir mer och frustrerad eftersom jag nu har kommit på hur hon är och kan bemöta henne. Jag tittar storögt på henne när hon sätter i gång, låtsas att jag inte fattar vad hon säger eller så ignorerar jag allt hon säger, låtsas att jag inte hör. Jag har blivit den där hala tvålen som man försöker få tag i i duschen. Det finns människor som bara får energi genom motstånd, akta dig för dem. Man gör bara sig själv oycklig med att gå in i deras strider. Du är värd bättre än så, eller hur?

Kram Märta

Ha ha Berra.. Du låter dom ju synka upp dig. Lätt som en plätt. Finns såna på alla jobb, behåll lugnet och låt dig inte ens påverkas. Då tystnar dom ... en stund i alla fall. Jag har några såna och i början blev jag helgalen på dom. Nu tittar jag bara lugnt på personen och frågar; varför? Oftast har hon inget svar, bara att det SKA vara si eller så. Ja men varför? ... det är kul att se minen när de fnyser av harm över att inte få sista ordet.

Eller så säger jag att hur man än gör här är det ändå alltid någon som gnäller... och går lugnt vidare med mina sysslor. O då hör jag gnällspikarna säga till varandra... javisst är det hemskt med alla som bara gnäller. :)

Visst är människosläktet ganska komiskt som art över huvudtaget.!

Hej Berra! Jag är ny här på forumet, men har läst dina inlägg. Vet du, dom där kärringarna på ditt jobb som bara gnäller; försök, när dom sätter igång, att ta ett djupt andetag och tänk: så små ni är som bara ORKAR bry sig om vikten av kaffesort, tesort..Skratta sedan åt dem, för det är ju patetiskt. Vilken liten värld, så begränsad. Hur sover dom på nätterna? Ligger dom och vrider sig och rabblar i sömnen: jag vill också ha en egen sorts kaffe om dom får te...oj..oj..det är så orättvist...oh, herre, hjälp mig...Nä, det är skrattretande så det förslår! Försök se det KOMISKA i deras beteende och skratta elakt bakom deras rygg, så får du kanske riktigt kul där på ditt jobb. Att vända ilskan som tar sådan energi till något roligt, det försöker jag göra och ibland funkar det och jag får mig ett riktigt gott, elakt skratt och det är riiktigt befriande.

Bara en tanke :-) / Sims

Åh, vad jag är lycklig idag! Mina två döttrar kom igår och stannade över natten. Det var så underbart att få krama dom och vi grät en skvätt av glädje alla tre. (Gud vad vi gråter i vår familj, riktiga känslomänniskor). Jag hade inte sett dem sedan juldagen, så det var nog det längsta jag varit utan dem. Det var underbart att få stoppa om dem och säga gonatt och veta: jag luktar inte sprit. Se deras glada ansikten och se hur dom kryper ner under täcket med ett leende på läpparna - jaa - det obeskrivligt underbart. En positiv sak av det hela är att jag på nytt lärt mig uppskatta vardagens små under: bara en sån sak att FÅ stoppa om sitt barn och säga gonatt!

När jag tänker på er, så ser jag också vackra människor. Människor fyllda med godhet och värme. Jag tror den här tråden har nåt magiskt och "helande" för oss. Det är nåt speciellt. Jag skriver gärna hela kvällen idag, för jag vet att fredag är extra jobbig för många av oss. Fast TP: du ska ju sitta vid pianot och komponera fram alldeles underbar musik idag, och det ska du spela in och lägga ut på Youtube, så vi får lyssna, eller hur?

Kram alla underbara! Från Sims

..en sak..

Som jag bara blir så j*vla f*cking less på, rätta mig om jag har fel!

Jag är bl.a "fikarums-ansvarig" på mitt jobb, ser till att det finns kaffe te' socker och att allt funkar på jobbet....

Och de kan ju te' (!) sig som en relativt lugn tillvaro, tror ni ja..

Vi har ett par asiater på jobbet som inte dricker vare sig kaffe eller svart te', utan de har i alla år köpt sina egna vita/gröna te'er...
Eftersom det blir en slant (ca 15KSEK/år) som går till oss vanliga, och inte till de andra två, så tyckte väl jag att det var dax att vi även
tar kostnaden för deras utlägg på några hundringar per år...
Jo det gick igenom hos bossen, inga problem..

Berra, får en stjärna i himlen, rättvisemannen...?

Sagt och gjort, jag fick te'erna i morse, och lade det på hennes (asiat-1) bord väldigt nära fikarummet...

Där sitter våra två största intrig-kärringar och bara väntar på ett nytt bete...
"Vad är det där för någonting", frågar den ena..
Ja det är (asiat1 och asiat2's) ding-dong te'er svarade jag...

Varför då?, svarade den första på en mickrosekund (hugger som en cobra..)
Jo för att de dricker vare sig kaffe eller svart te' så nu får även de sin del av kakan....svarade jag...

-Jamen!, jag kan inte heller dricka det här kaffe't eller de te'er som erbjuds, jag vill också ha egna sorter...
(säger då den största (ursäkta uttrycket..) gnällf*ttan som sörplar mest kaffe och gnäller mest på det)..
Varför ska hon bli särbehandlad, säger hon?

Nu kokar herr Berra så snart löser övertrycksventilen...
Till saken är att hon (bitchen) är den enskilt största orsaken till att jag gick in i väggen, och nu håller hon på och triggar mig igen...
Nä nu jävlar!, nu håller jag på att döda kärringen på riktigt...

..sansar mig i en tiondels sekund, och tänker, åånä, hon ska inte få mig på fall, jag håller mig i schack, och går därifrån...
Viftare ut med händerna, och säger med hög stämma...
ERAT JÄVLA RÄTTVISETÄNKANDE KAN NI HÅLLA FÖR ER SJÄLVA!

..mutter mutter hörs det avklingande när jag lämnar fikarummet...

Nu går jag in på kontoret och säger högt, DESSA JÄVLA KÄRRINGAR, FÖRBANNADE BITCHAR, DE KAN DRA ÅT HELVETE!!!

..det kändes bra, tycker jag...

Jag blev engagerad, upprörd och fick ut (en del..) av mina känslor

Till saken hör att asiaterna är två av de få som aldrig har varit elak emot mig, och de kan gott få lite extra uppmärksamhet från min sida..
Men livet är inte rättvist, lär er det, titta bara på lönerna...

Den som smörjer chefen åker räkmacka i hans "klubb", den som inte gör det hamnar i hans hackkycklingklubb, med rätt att nedvärderas, av alla..

Så är arbetslivet år 2011, och fy fan för den som sticker ut hakan...

Jag kanske skulle börja jobba fackligt centralt och hjälpa alla arbetsgivare med regler och etik, men jag styrs ju av mina känslor...

och de starka känslorna fick ju mig att börja dricka, för att lägga lock på dem, dämpa bort dem...

Varför utmana ödet, rättning i ledet Berra...

Mors!

skriver lite så du har nåt att läsa på iphonen
dating?
tjejer gillar nyktra killar , nån kanske hajar till lite i början men dom gillar det
o så kan man ta bilen och besöka dom
när det kommer ett sms kan du komma till mig
nä jag kan inte jag har tagit ett par öl
idag igen?
ps killar gillar nyktra tjejer ochså
vänligen denial

...inget särskilt alls faktiskt. Förutom att jag bestämt mig för att inte dricka alkohol idag. Och vet ni vad? Jag har iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiinga planer alls för eftermiddagen/kvällen utom att vara med barnen, så jag kan ha datorn på hela tiden. =)

På måndag ska vi på uppvisning och anmäla oss och jag antar att träningen börjar på tisdag. Gud vad kul det ska bli! Jag längtar verkligen. :)

Nähä, dags att köra till jobbet (förundras varje dag över att jag nästan önskar att polisen ska ha alkokontroll längs vägen, bara för att kunna blåsa och flina dem i ansiktet eller nåt.... löjligt va? ;)

Ha en kanonfin nykter fredag alla!

Kram
Sussie

Jag har skrivit det innan... Men jag blir så otroligt berörd av det ni skriver här på sidan!
Plockar fram min Iphone flera ggr om dagen för att kolla vad ni har skrivit.

Kunde aldrig ana när jag drog igång den här tråden, att jag skulle möta människor som jag känner en så enorm samhörighet med! Att ni alla berör mig så djupt med er livshistoria. Kan komma på mig själv på jobbet att jag sitter och tänker på er och undrar hur det går och hur ni mår :). Är ganska lustigt, även att jag aldrig träffat er så har jag ändå en bild inom mig hur ni ser ut.... Åh attan vilka vackra människor ni är..... för det är ju så att ett vackert inre även syns på utsidan.

Kan vara så att det är dags för mig att börja dejta igen.... så jag inte tvångsadopterar er hela högen som min familj ;)

I morgon är det den där barnlediga fredagen som faktiskt skrämmer mig!
Antingen får jag gå och lägga mig väldigt tidigt, eller så kommer jag sitta klistrad framför datorn och läsa det ni skriver om och om igen. För det ger både tröst och styrka att läsa era ord!

Godnatt till era alla från norr till söder.
Ni ger mig kraft, både systrar och bröder

Kram o klapp på kinden / TP :)

Ja. Insikter och Medvetenhet, att våga se problem och beteende (ärligt) är väl grunden för att kunna jobba med sig själv. Att köpa saker ger en kick, att äta något gott ger en kick, ett glas vin ger en kick.... och alla kickar är övergående och i det långa loppet inte något att bygga sin lycka av. Speciellt inte för de av oss som är känsliga för kick-effekten och gärna vill ha mer...

Skriva är ett bra sätt att bli medveten. Läsa är oxå bra, man får en massa insikter och aha-upplevelser.

Ha det bäst alla vänner.

Våga vara ärliga, våga se sanningen och börja sedan med en stor portion acceptance att vara rädda om er själva.

Kram

Vilket härligt och målande inlägg sims. Jag har ett stort leende på läpparna. Det jag ser framför mig är Fru Alkohol som sitter och tjurar för att hon inte får som hon vill. Men vem bryr sig om henne? Jag är så glad för din skull, otroligt starkt och bra gjort!

nubaskemej: jag tycker också det går lite lättare. Nu har jag bara hållt upp i fem dagar, men jag tror också att detta forum gör det lättare. Vi får se.

Ankan: hoppas det kan ordna sig med jobbet, vi tillbringar allt för mycket tid på jobbet för att må dåligt av det.

Som sagt fem dagar idag. Det har gått lättare än jag trodde, men jag har inte haft någon riktigt prövning än, stressigt på jobbet, en motgång eller liknande.

Gonatt allihopa. Imorgon är en ny dag.

Jag börjar undra vad som lurar bak hörnet? För allt känns så enkelt och klart. Jo självklart VILL jag ta några glas vin eller några öl - men jag har inga problem med att döva det med mat och choklad. Jo jag har humörsvängningar som heter duga - antingen är det reningsprocessen, jag som slår bakut eftersom jag faktiskt lever i ett kärlekslöst förhållande och jag vill så mycket mer - eller: så är det sån jag blivit ;)

Men VARFÖR känns det så lätt att avstå alkoholen? Är det ett trick? En fas man går igenom innan supersuget sätter in? Jag tycker att jag mest är förvirrad och sitter och läser och läser här men hittar inget om just detta. Vad ska jag vänta mig - vet nån? Och jag hoppas att alla förstår att när jag säger enkelt så e det ju inte som att jag visslar och sjunger och tycker att det är som en dans - självklart är det inte så. Men det känns lite för bra för att vara sant - förstår ni vad jag menar? Jag är inte pessimist, och inte optimist heller. Realist är nog mer sanningsenligt. Och jag VET att jag är i riskzonen och jag tror inte en sekund på detta. Så om någon därute vet - snälla säg vad för hemskheter som väntar. Just nu oroar jag mig för allt möjligt såom depression, supersuget Arne (bara ett namn på måfå - inget påhopp på de som heter så ;) )och andra hemskheter som kommer att försöka fälla mig.....

Jag har hållit uppe en månad som mest förut, och efter en månads uppehåll har jag firat med att festa såklart och börjat den onda cirkeln igen. Då har det varit med hjälp av antabus - nu tar jag inte några tabletter alls. Däremot har jag fått ett stort behov av denna sidan - och denna tråden i synnerhet.

Ni här dövar mitt sug mer än några tabletter någonsin har gjort. Om ni faller så känns det som att jag faller med er (utan att jag dricker en droppe) och jag känner mig delaktig i att börja om igen med nya tag.

För det är det jag gör varje dag. Jag börjar om med nya tag. Nykter. 16 dagar nykter idag - det blir 17 imorgon. Det är det enda jag vet med säkerhet just nu - men det räcker. :)

Kram på er och tack för att ni finns där. <3

Sussie

Du kommer klara dej galant...
Allt kommer att bli bra...
Så länge DU är DU...

Kram kram... <3

Kram, lillablå! Lycka till, det blir jättefint!

jag är så himla tacksam för att ni finns!
kram!!!

Lillablå, om det är någon som har öga för det estetiska och smakfulla så är det du. Det syns i dina foton. Så det så.

Nu vet jag ju att det här egentligen handlar om så mycket annat än inredning, men ändå... Det kommer att gå jättebra!

/H.

får tårar i ögonen... det kommer att bli så bra! Kanske inte först, men när du skakat av dig allt negativt kommer det att växa fram i stadig takt. Detta är som du säger DITT hem. Och ja du väljer kanske asfula tapeter, och inreder så vidrigt att folk blir generade när de kommer. Jaha. Bjud på det! =) Vem säger att du inte tapetserar om om två veckor? Man förbinder sig väl inte till att ha något så för alltid? ;)
När jag separerade från mitt ex skaffade jag egen lägenhet för första ggn i mitt liv. Jag målade köksluckorna klarblåa. Ja du hör själv.... haha Folk som kom tittade bort för de lyste så grällt. Ja jag skämdes först för mitt dåliga val - men faktum är att jag gillade att sitta i mitt kök med de fåniga luckorna och äta. Det blev lite roligt att folk reagerade och jag fortsatte faktiskt i samma stil i hela köket. Blåa bänkar, limegröna mattor osv. Och sanningen att säga blev folk glada när de var där, för att det var faktiskt "jag". Min självständiga tokiga stil och den passade inte alls in med det stilrena i resten av lägenheten. Och? :) Efter ett år gjorde jag om lite.... men aldrig nånsin i köket.
Du kommer att få det underbart när du väl gonat in dig. Prova dig fram. Och om folk rynkar på näsan så låt dem göra det. Sätt näsan i vädret och var STOLT - för det är ju just du som valt! =)

Kram

Idag har jag fått nycklarna till min lägenhet...
det luktade gammal gubbe där, precis så som pappas morbrors lägenhet
luktade... och inte var den speciellt städad heller...
egentligen spelar det här ingen roll alls, den ska ju få nya tapeter, nya golv,
nymålat kök och nymålade tak...
MEN!
jag oroar mig. tänk om jag inte kommer att trivas? tänk om jag väljer fel tapet,
tänk om folk tycker att jag har kass smak? tänk om jag inte alls kommer att
må så himla mycket bättre som jag hoppats, bara genom att få en egen fast
punkt? tänk om jag kommer må lika kass som vanligt, fast bara på ett annat
ställe? hur ska jag hinna med? hur ska jag möblera? kommer köksbordet
få plats, och om jag bjuder hem folk, var ska de sitta då?
kommer jag verkligen att trivas?

det är nästan så att jag önskar att jag inte fått nån lägenhet...
nu har JAG gjort ett val, JAG har valt att jag ska bo där, och den enda som har
något som helst ansvar för det är JAG. Jag får stå för mitt beslut att bo här, jag
får stå för min lägenhet, mitt val av tapet och möbler och jag kommer bli bedömd
på grund av mina val.
hade varit mycket lättare att bo kvar, på nåder, utan några valmöjligheter, utan
att kunna möblera på något annat sätt, utan att kunna sätta upp en tavla eller ett
foto som kommer att bli tittat på och bedömt...

jag är rädd för att stå på egna ben!
LIVRÄDD!!!
Och den rädslan tar helt bort glädjen över min första egna lägenhet i min hemstad.

Mamma och pappa ska dit och titta på tisdag. Hur ska de tycka om den? Var noga
med att tala om att de inte får döma den för hårt, den är inte städad och luktar inte
så gott... Varför bjöd jag in dem egentligen? För att JAG ska bli godkänd, för att det
beslut JAG tagit ska bli accepterat?

Måste på nåt sätt försöka fatta att det är mina tapeter och mina fönster och att det
bara är jag som ska trivas där! och trivs jag, så kommer mina nära och kära också
att göra det, men jag kan ju inte inreda för dem... måste göra det för bara min skull,
och ingen annans...

är så ovan att fatta beslut för min egen skull, utan att ta hänsyn eller anpassa mig
till någon annan...

kommer jag att trivas?
kommer jag att må bra?
kommer det att bli bra?!

Vilket ljuvligt inlägg- den kampen vann du! Fru alkohol passar på när man är helt ensam, det gäller att vara redo för kamp när man är solokvist-det vet jag att jag kommer minnas då jag hamnar där.

Ja, min kropp är nog lite konstig. Ni ska veta att jag absolut inte behöver gå ner i vikt, tvärtom. Jag tappar matlusten oxå när jag inte dricker-helskumt... Däremot är jag godissugen precis som ni.. Men nu ska jag inte nämna det mer för jag förstår att det är jobbigt att ha det tvärtom...

TP: Ja, jag tänker mycket på att byta jobb o livsriktning.. Problemet är bara att vi har skitdålig ekonomi efter att min man varit arbetslös en längre period o det är svårt att gå ner i lön när man byter. Men det är absolut en viktig tanke o jag tror att jag MÅSTE byta jobb för att få ett bättre liv.

Nykter idag med!

Det är så himla bra att du vet hur och varför - det har jag vetat hela tiden när det gäller mig, men jag har ärligt talat struntat i det. NU är det väl dags att se sanningen i vitögat och ta itu med mitt liv - inte gömma mig med alkohol. Och du förresten - jag i pulkabacken är så himla träffande! Jag åker baske mig mer än ungarna, det har jag alltid gjort. =) Det e jag som bygger snö-kojor och gångar och envisas med att också få plats. Mindre poppis tycker kidsen. ;)

Nu är det snart helg och jag ser fram emot den för en helt annorlunda anledning nu. Inte för att jag kan dricka alkohol så jag får minnesluckor utan för att jag kan greja mer här hemma. :) Det känns skönt. Jag har även sovit mer inatt så kanske kanske kroppen börjar slappna av? Jag har fått nästan 4 timmar och det känns så lyxigt på något sätt.

Vikten ja... hmmm.... så skönt att gå ner i vikt. Jag hade nöjt mig med att hålla vikten jag hade! Men vi säger så här - när de tre månaderna har gått tänker jag lägga upp en ny bild på min facebook. Det finns en bild av mig nu och sen kan vi jämföra tjockleken före och efter... lär väl skilja en sådär 10 kilo eller nåt om jag inte får bukt med mitt konstanta chokladätande! ;)

Lycka till idag gänget! :)

kram

Sims, tack för ditt målande inlägg och härligt att det inte tycks ha blivit mer än en skvätt 17-årig och lite 3,5-öl. Då vet jag att du är med oss på banan igen. Kämpa på!

Mr. Dry

Hujedamig! Livet går så upp och så ner att jag blir smått illamående av denna berg o dalbana. Fast att jag ens reagerar är nog ett tecken på att hjärnan börjat vakna till liv från den alkoholdimma den fått leva med så länge. Jag lade märke till att jag tog mitt återfall när ingen var hemma som kunde märka vad jag gjorde. Alltså: jag hade planerat det utan att jag visste det själv. Eller: fru alkohol hade planerat det, mitt andra jag som jag måste släpa runt med. Fru alkohol är en mycket listig kvinna. Hon stal lite av sin mans fina 17-åriga whisky, bara för att se "hur det kändes", sen tyckte hon att det smakade vääldigt gott, men..då kom den andra sidan av mitt jag och sa: nej! du fååår inte ta av hans whisky. Den är hans och han kan hantera alkoholen. Du fååår inte svika din man på det sättet! Fru alkohol blev lite sur, men ville absolut ha nånting mer och fick nöja sig med öl, 3,5. Fru alkohol tyckte inte att det smakade så gott och mitt andra jag satt bredvid och sa: nej, hade du väntat dig det? Du bestämmer inte allt här längre i denna kropp, bara så att du vet! Fru alkohol blev förvånad över detta och såg lite rädd ut och sa: men det är ju så ensamt denna kväll, ska vi inte göra som förr och ha vår trevliga samvaro och sen stupa i säng, så som det var förr? Mitt andra jag såg hur fru alkohols ansikte lyste av rädsla. Jag vände henne ryggen och gick och la mig.

Nästa dag vaknade jag och fru alkohol syntes inte till. Jag tillbringade dagen med att vara sur på henne så hon vågade inte visa sig. Igår var jag och hälsade på min mamma som jag inte sett på länge och fick henne att följa med mig på en tredagarskurs längre fram där vi ska lära oss att meditera, hantera kaos i livet, äta vegetariskt osv. Det var kul att bestämma sig för att göra nåt helt annat. Min man är så glad och säger att han längtat efter denna dag i två år: den dagen jag är jag igen och inte kidnappad av fru alkohol. Bara en sån sak gör ju att jag med glädje kämpar på.

Jag läser hur det går för er och det verkar ju gå jättebra! Tack alla för uppmuntrande ord! Jag ser er alla framför mig: nubaskemig i pulkabacken, TP vid pianot, hillbilly på AA-mötet, ankan som trots all stress motar iväg sin fru alkohol. Drymartini bärandes på sin nya LED-tv..Och Florida hon susar förbi systembolaget med en kaxig blick och säger: no, no, no! Det var till dagis jag skulle idag! Quista: du håller dina händer för ansiktet och säger: herregud! Så långt kan det ju gå om jag inte passar mig, som det gjort för några av oss i forumet. Du har vaknat!

Jag säger bara det: herr och fru alkohol: ni är på väg till dit ni hör hemma: på soptippen, bland all annan skit. Vi, människor här står redo att slå tillbaka om ni försöker ta över våra liv igen!

Efter detta lååånga inlägg vill jag avsluta: Jag ska ta tillbaka det som rätteligen är mitt; mitt liv!