Senaste kommentarerna i forumet

Grattis, grattis, grattis Mr Dry! Önskar dig en underbar nykter dag!

Hej vänner! Jag klarade det! Inga större problem, trots allt. Riktigt fin och god middag och när Shiraz-vinet hälldes upp till de andra, kände jag saknad och tomhet. Det kändes inte lika trevligt som det brukar, just pga att jag inte kunde dricka vin.

Nu så här efteråt känns det riktigt, riktigt bra.

Idag ska jag också vara nykter.

Ha det så bra, alla!

Mr. Dry

Ha,ha-jag skrattade gott när jag läste dig Sims. Man blir ju så förundrad här inne att man inte är ensam om såna tankar. Trodde bara jag tänkte så på middagar! Visst klarar du att gå på middagen mr Dry! Under hela middagen ska du tänka på hur ljuvlig morgonen efter kommer att bli utan baksmälla! Det är oxå ett plus att vara klar i hjärnan-man gör så intelligenta, kvicka inlägg i sällskapet då! Om de andra gästerna dricker mycket kommer du att förundras över hur puckad man blir av alkohol-så kände jag på en middag jag var på förra helgen.

Jag hoppas verkligen du klarar kvällen. Fan, va stolt du ska vara imorgon då, ju. Koncentrera dig på den goda maten (om dom nu har det..?) och njut i så fall av känslan av att ÄTA och NJUTA, istället för att koncentrera dig på vad vi annars brukar göra: "går det att få mer vin?" "törs jag be om mer vin nu, eller verkar det alkisaktigt?" "Hur snabbt dricker dom andra..? Jaha, bäst att lugna sig lite.." You, know - hela kvällen går åt till att koncentrera sig på drickat.

Kan det kanske gå att bli fokuserad på god mat, så tänker jag..

Kram o lycka till! :) Sims (som jag vet är ute och simmar ibland, men jag vill bara väl)

Kan inte göra annat än att bara säga: TACK! Ni är för underbara!

Kram! Kram! / Sims

Nu ska vi snart iväg på middag. Vanligtvis brukar jag ta en whisky eller två för att komma i form, men inte idag. Hade varit riktigt gott och just nu känner jag mig väldigt sugen på att dricka i kväll, en drya före maten och rejält med rött till middagen. Hur ska detta gå? Hade jag inte haft min frus krav/önskemål på mig skulle jag nog falla för frestelsen. Frågan är om jag gör det ändå???

Mr. Dry

Ja, det skulle verkligen behövas lite skämma bort här... mannen får spel på mig här hemma för att jag är "så arg" hela tiden. Jag försöker förändra mitt liv o har för första gången börjat ställa krav. Han pallar inte det... Hotar med att han ska dra-och vet ni, jag bryr mig faktiskt inte. Jag känner mig grymt stark just nu, min ilska är "renande" på något sätt. Vi ska börja tänka på oss själva nu, för första gången i våra liv, Sims o Nubaskemig! Vad får oss att må bra? vad behöver vi? hade mannen fattat vad han gav sig in på hade han aldrig startat denna resa.. Han har druckit väldigt lite sedan jag slutade och han var uppe i riktigt stora konsumtioner.. jag tror att han har lite abstinens- är van vid trevlig berusning tre dagar i veckan. Nä, upp till kamp nu vänner, vi är grymt starka, vackra och bäst tillsammans!!

lycka är,,,,,
att få borra in näsan i en lurvig varm varelse
i mitt fall min goa hund
så glad att jag tog mig an detta skilsmässobarn
tvekade lite eftersom det var så nära inpå min älskade jyckes bortgång
men ångrar mig inte för allt i världen nu
han är så härlig
tillgiven,kärleksfull,busig o gosig

lördagmorron,sitter här med en kopp kaffe
ledig men somnade tidigt igår,efter lets dance,så jag har fått min sömn
är ingen kvällsmänniska
njuter hellre av lugnet på morronen
vart en ok vecka,men jag är lite mer nere än vanloigt
förbaskade psyke,som far upp o ner
men samtidigt är jag lugn,,,och nykter
tar det som det kommer
så här är jag
känner mest för min make,som inte riktigt kan hantera mina dagar
när jag drar mig undan när jag får chans
har förklarat så gott det går hur jag känner
att det inte beror på honom,,,
att jag är vilsen o lessen inombords ibland
att det är så jag är
att jag inte orkar med för mycket då
han har svårt att ta in det
säger,kanske du ska byta medicin
gå o prata med nån,,,,
men jag vet i mitt innersta att det inte hjälper
jag är så här
o har funnit mig i det själv
hur ska jag få honom att förstå
märker att han själv mår dåligt när jag drar mig undan
men jag har ju försökt så många ggr att förklara
svårt
det blir slitningar
har fyllt år i veckan så idag kommer syskonen,,
och mor min
har inte sett henne nykter på länge
hoppas innerligt på denna dag
oftast är det ju maken hennes som kör
så det är ju inget hinder att dricka
o hon drar ju sig inte för att komma onykter bland barn o barn barn
stackars barnen mina,de tror väl hon är sån naturligt
livet är inte lätt
puss alla godingar
Pia,gott att du läser o skriver tillbaka
vickan,mie lillablå
alla ni andra likaså
kraaaaaam Måne

och jag ska väl göra ett försök. Att gå i familjeterapi menar jag. Om samdum vill. I värsta fall kan det ju bara leda till bättre kommunikation som separerade. :)

Och ja, att bli bortskämd är man minsann inte bortskämd med ;) så det hade ju varit kul att få uppleva nån gång, eller vad säger ni andra? Nykterfest hos TP sen - alla tar med EGEN gurkmask och fotfil. ;)

Sov gott alla tappra, vi ses imorgon.

kram

Blir så ledsen att höra att ni ska behöva kämpa med era förhållanden! Räcker med det andra vi kämpar med. Är jäkligt tråkigt att höra att era hälfter beter sig som slöa grisar! Jag väl bjuda hit er hela högen och skämma bort er lite!
Sims, du stannar här! Annars kommer nubaskemig och jag och hämtar dig!!!!! Du behövs! det är jag helt säker på! Men jag förstår precis hur du känner det, för två år sedan var jag beredd att lämna allt bakom mig och försvinna för gott.
Idag är jag glad att jag inte tog ett sådant beslut när jag mådde skit!

Vet att jag tjatar om det, men gå till en familjeterapeft! Vare sig ni vill vara kvar i ert förhållande eller inte så är det bra. Kanske kan vara värt ett försök?
Tyvärr är det ju så att det är lätt att vara kvar i ett förhållande pga skuldkänslor. Men det får ju inte vara till vilket pris som helst!.
Hoppas så innerligt att ni får rätsida på era relationer!

Varma kramar TP

Ni är underbara alla i er kamp! Kramar!

Skönt att läsa ditt svar-det känns lite lättare faktiskt. Bra sagt att vi har viktigare saker att ta hand om-nykterheten. Det är väl all jäkla frustration som legat undanträngd som pyr ut överallt som gör att allt känns så jäkla svårt... Känner mig så stärkt av att läsa alla jag också-vi behövs varenda en av oss oavsett vad vi gör, säger eller känner! Nu ska jag baka en smaskig chokladkaka som ska ätas till Lets dance!!

nä , jag håller helt med - så vill inte jag heller tänka. Jag har satt mig för att ta en dag i taget. 3 månader sade jag från början. Bryta en ovana, bryta ett riskbeteende. Jag kan inte lova ett enda dugg hur jag kommer att förhålla mig till alkohol om några månader - jag försöker leva som jag lärt här på forumet. IDAG är jag nykter eftersom jag lovat mig själv det. :)

Ja gemenskapen här är otrolig. Jag är helt beroende av "min hemtråd" - den tråd jag skrev i först. Jag kollar den flera gånger om dagen och pratar med de andra. Det är många där som också börjat sin resa mot nykterheten nu och det känns tryggt att man är flera.

4 månader - grattis!! Det måste kännas underbart. =)

kram

Säga vad man vill, men gud så underbart det är att skriva av sig och sedan få denna responsen av andra och jag vet PRECIS hur dessa människor känner sig! Konflikten inombords, att just i skrivande stund kan allt och alla fara och flyga, att HÄR och NU är man förbaskat trött på allting!

Och några timmar senare går man in på forumet och läser. Förundras. Blidkas. Och bara fylls av kärlek, medkänsla, tacksamhet och en enorm samhörighet. Så TACK allihopa för att just NI finns här - vad i hela världen skulle jag göra utan er???

Sims och Ankan - Ja det verkar verkligen som om vi drabbats av någon form av blues. Vi får lov att ta tag i det senare - just nu har vi viktigare saker att fokusera på - nykterheten. :) Och Sims - du behövs visst det här...............jag kan bara tala för mig själv men jag behöver dig. Du är bra för min sinnesro precis som de andra är. VI är fantastiska människor, och ser inte människorna som står oss nära det så är det helt deras förlust!!!! Och vi är på tok för bra för att inte belöna oss själva med att vara alkoholfria - trots att det som du säger Ankan kändes som belöning när man fick sitt vin... så känner jag fortfarande. Jag vill varje dag. Belöna mig, känna mig bra och duktig. Men bara för att jag vill så tänker jag inte. Inte förrän jag varit utan en droppe i 3 månader, när jag klart har brutit ovanan att dricka på onsdagskväll eftersom jag e ledig på torsdagen och så på helgen också.

Jag saknar också Addes input, men han är på en välunnad härlig solsemester :)

Nu är det helg! Och jag tänker spendera den nykter oavsett vad som händer! =) Jag önskar er den glädjen också.

Kram

Joo, nu är det faan i mig dags! behövs jag inte på arbetsmarknaden här i Sverige kan jag lika gärna dra härifrån! Några av oss får inte jobb, trots en jääävligt lång utbildning. Så det är dags att säga hejdå. Mina barn har det ju så bra med sin pappa och hör fiiins inga jobb, där jag bor. Bättre att jag drar härifrån då. eller hur?

Barnen stannar hos pappa, min nuvarande man kan skaffa ett hushållsbiträde och of I go!

Bäst, eller hur, när man bara skadar alla?

Det var ett tag sedan sist. Det är riktigt tungt nu och känner mig riktigt under isen-alttså rejält dprimerad. Men det verkar som många känner desamma här...skumt! Har inte druckit en droppe, och det är väl bra. Känner att dagarna och kvällarna är oändligt skittråkiga. Jobbet rullar på, där är det så mycket att jag inte hinner med någon tristess. Var bjuden på middag förra lördagen o körde. Kändes väl helt ok, men en ganska trist middag. Tyckte mannen var riktigt trist påverkad oxå. Har ingen lust att laga middag, har ingen lust att äta middag. Vill bara ligga i sängen o glo på TV. Ja, ni hör-vilken klagosång! Därför har jag hållt mig borta härifrån, men det var nog dumt för jag ser ju att alla kämpar lika mycket! Jag har haft exakt samma prioritering som du, Nubaskemig-jag kommer alltid sist också. Här har jag städat, lagat mat, skjutsat ungar och skött allt- kanske inte så konstigt att luften går ur mig nu när jag inte har belöningen vin..? Fortsätter det så här måste jag göra något, men vad.. Har gått på lyckopiller förr men det funkar inte..

Skönt att alla klarat nykterheten så bra här inne, men när ska det vända? Adde, du kloka människa-har du några råd?

Hej!
Jag tycker att ansvaret som ligger på kvinnor idag är jävligt tungt. Du ska var snygg, smal, framgångsrik, glad, smart...bla.bla.bla. Dessutom ska du se till att din man mår jävligt bra, och dina barn. Man ska vara en jävla övermänniska! Det tar tid att vara perfekt, ändå får man skäll för att man inte gjort det eller det i hemmet, och har man inte skött sitt utseende får man skit för det istället..Fan! Jag jobbar inte men lik förbannat klarar jag inte av alla krav..Försöker vara perfekt, men det är ju så att jag är en människa och om min man sjunker ner i soffan på kvällen för att han är trött, så är det tydligen en annan sak. Han har ju tjänat ihop vårt levebröd. Jag måste alltid vara i "giv akt" ifall han önskar något, annars blir det krig. Jag funderar på att bara åka härifrån, kanske till nåt land där jag kan hjälpa människor som verkligen behöver det; inte någon som KRÄVER hushållerska OCH bimbo!!

DEPPIG SOM FAN/Sims

är detta ingentig nytt som har med alkoholen att göra. Mina alkoholproblem började för ca 2 år sedan när jag blev alltför ledsen, alltför trött, alltför oälskad och alltför ensam i förhållandet. När jag dog för mycket inombords. Hur många ggr har man inte hört det klassiska "för barnens skull"?
Tyvärr har jag uttryckt min önskan att inte vara i förhållandet i många år, men stannat av medlidande, osäkerhet, för att barnen ska få ha mamma och pappa tillsammans och helt enkelt satt mig själv i sista hand när han inte velat separera eller bara tigit ihjäl samtalet som vanligt. Alltid i sista hand. För mig kommer barnen först, sedan min sambo och sist jag. För honom är det barnen och han på delad första plats, sedan hunden och sist jag. Jag vill nog inte gå på rådgivning eftersom det inte finns något att bygga på. Jag har dödat hans kärlek för länge sedan genom mitt klagande och gnällande. Jag förstår att detta också dödat hans önskan att ändra sig. Det tar jag på mig ansvaret för. Men saken är ju den att han absolut inte vill separera. Det har han aldrig velat. Han är lycklig i sin gräddfil eftersom han inte behöver göra något. Jag tar hand om allting, från sysslor till barnen. Och han behöver inte ens ha någon intimitet med mig (han är alltid trött/har huvudvärk/är sjuk eller sitter uppe och spelar så länge så att jag hinner somna barnen och somna själv innan han kommer i säng). Man känner ju inte sig särskilt åtråvärd när man får den sortens närhet en gång varannan månad max.
Detta är som sagt inte ngt nytt problem utan vi är helt enkelt väldigt väldigt olika och behöver olika saker för att funka såsom den andra partnern vill.

Nej detta hade jag kunnat skriva en hel bok om - sammanfattningsvis är det ju så att jag är olycklig, ensam och oälskad. Och min tanke nu är: Har jag rätt att bli lycklig? Har jag rätt att hitta någon som faktiskt vill ha mig, vara med mig, röra vid mig? Någon som uppskattar mig trots alla mina fel och brister (och ja - de är många). Jag är så oerhört trött på att kämpa och gråta mig till sömns.............

..där har du en poäng!...

Men hur f*n gör man, hur låser man sina känslor inne, handbojor??

Jag har alltid gjort stor skillnad på mitt yrkes respektive privatliv, aldrig blanda dem ihop...
Inte umgås med kollegor på fritiden osv..

Tidigare delgav jag dem av mitt privata liv, men numera ser jag hur de missbrukar mitt förtroende, och hånskrattar åt mina missöden..
T.ex mina problem med bilarna, hoho jo jag hörde att du hade dragit på dig utgifter...! höhööö...
Vid sådana tillfällen skulle jag vilja överlämna deras tänder i en burk, och torka av min blodiga näve på deras skjorta...
..men nånting säger mig att ....det är fel!!!, SUCK!

Vet inte, men jag är väl en lättkränkt j*vel...

Man kan bara garva åt någon annans olycka om man vet att det är OK med han/henne först..
Mina bilproblem har gjort att vår ekonomi är bedrövlig, och jag ser inget alls roligt i det, allra helst när den påverkar min deppresion mycket negativt..
Och där står de och petar i såren, och jag mår dåligt, de talar om det med glädje för andra hur kassa bilar jag har...
Inom mig växer ett hat och aggression som skulle vilja döda någon...
Deras känslor för empati verkar ha en neanderthalar-status...

Och det där var bara EN av många saker, som de klumpiga j*vlarna inte har ett drägligt hum om...

Ja, jag är en känslig person, jag har ju för fasiken varit deprimerad, måste väl vara ett bevis om inget annat...

Men de andra har väl inget liv, köra över folk på vardagarna, och dricka sig fulla på helgerna, är inte ett liv som jag tänker forma mig till längre..

Jag tänker köra mitt race, jag är inte som de, jag har ett liv som jag faktiskt är stolt över, som ger mig väldigt många goda skäl till att vilja fortsätta leva..

Men jag är trött på att ständigt behöva gå i försvarsställning, försvara det som är mitt, min tro och mina värderingar...
Jag blir ständigt påmind om hur mycket ondska det finns i min närhet, runtomkring mig, jag har slutat vilja predika emot det längre...

Igår gjorde vi (hemma) något gott, vi gav min dotters tränare en bukett och 1500 spänn på ticnet så han och hans fru kan gå på något kul...
Ja det var inte smart rent ekonomisk, men den snubben var den som trodde på min dotter, den lilla knubbiga tjejen som skulle ge upp fotbollsspelandet
men han gav sig inte, hon skulle vara med och fick nya positioner, och hans hjärta för henne är obetalbart...
Han slutar nu efter många års tränande, han ville ha ett eget liv ..(med min dotters första tränare...(ja kvinnlig!)

Idag är det en snart vuxen liten donna, med gott självförtroende, många kompisar, hållt sig borta från allt "dåligt", lyckas mycket bra med sin skolgång,
och jag lovar, det var mycket tack vare tränarens envisa pushande, någon som inte var hennes nära anhörig som trodde på henne...
Hon är dessutom en j*vligt bra fotbollsspelare, som krydda på det hela...

Så visst finns det små fina guldkorn, som värmer mitt hjärta i kylan...

Mors Berra

Ja men jag menar om vi vågar släppa focus på våra egna känslor och tankar.. då kan vi bemöta omgivningen med ett lugn och ett öppet sinne istället för att få alla taggar utåt och göra en höna av en fjäder... Vi inbillar ju oss lätt att allt är kritik.

Och då får vi en mjukare värld, precis som Victoria skriver i sin tråd.

För mig var det förödande att se det i ett längreperspektiv "oh shit aldrig mer dricka sprit" , "bäst att dricka nu om jag ändå kommer dricka om 10år" liknande resonemang flög upp.

Sen är ju tiden inte en linje annat än i vår hjärna varav jag tycker att "en dag i taget" är en mycket god filosofi!

För mig har det fungerat aldeles utmärkt att leva precis som jag gjorde förut, inte tacka nej till något (inte låta mitt beslut ta för stor plats)
och sen två små gyllene regler

1 för inte glaset till din mun. 2 en dag i taget och ibland även en minut.

Detta har fungerat för mig, snart 4 månader i nykterhet

Är inte 30-40år är 22 men känner igen mig i det du skriver, det dem flesta skriver. känn gemenskapen!

Grattis till det goda beslut!

Ja, den tanken slog mig också, hur många "vi" är mellan 30-40 år...

Tänkte att jag ska faktiskt logga in här varje kväll, så lätt att glömma annars, det eländiga. Hjärnan är finurlig som så lätt väljer att minnas endast det som är bra.

Redan nu börjar gamla misstag kännas som om dom var karaktärsdanande eller bortglömda, sakta men säkert känner jag hur det eländiga inte gör sig påminnt och jag vet vart det brukar leda.

Kött på benen... Vem har det...? Denna resa är ny för mig iallafall. Jag uppskattar dina tankar.

Ja, den tanken slog mig också, hur många "vi" är mellan 30-40 år...

Tänkte att jag ska faktiskt logga in här varje kväll, så lätt att glömma annars, det eländiga. Hjärnan är finurlig som så lätt väljer att minnas endast det som är bra.

Redan nu börjar gamla misstag kännas som om dom var karaktärsdanande eller bortglömda, sakta men säkert känner jag hur det eländiga inte gör sig påminnt och jag vet vart det brukar leda.

Kött på benen... Vem har det...? Denna resa är ny för mig iallafall. Jag uppskattar dina tankar.

Tråkigt att det inte funkar där hemma! Allt kanske lugnar sig när du har kommit lite länge med det vi kämpar med. Det är ju faktiskt en stor omställning både fysiskt och psykiskt.
Kanske är idé att gå och prata med en familjerådgivare? Jag och barnens mamma gick och pratade under en lång tid. Detta var efter att vi varit separerade i över tio år. Det gjorde underverk i vår relation, vi har aldrig kunnat prata med varandra som vi kan idag. Det behövs verkligen när man har två tonåringar.
Hoppas verkligen att allt löser sig för er!

TP

Samtidigt som livet kan vara helt underbart så är det ju så att vardagens problem kan bli riktigt tunga ibland. Vilket i sig gör att man lätt faller för lusten att få fly in i ett berusat tillstånd! Finns egentligen ingen logik i att försöka dricka bort sina problem, med tanke på att när man vaknar dagen efter så har problemen man hade plötsligt blivit ännu större. Jag har en viss förmåga att försöka lösa alla problem på en gång, men då blir kaoset bara ännu större. Jag tror att man verkligen måste ta tid för sig själv och gå igenom det som är jobbigt och ta bit för bit. Vad kan jag påverka och vad kan jag inte påverka, vad är viktigt och vad är inte viktigt osv....

Tycker du är jäkligt stark som har klarat det här så bra! Hoppas du känner dig förbaskat stolt över dig själv!
Försök att lova/planera in något tidigt på söndag morgon för att minska risken att du faller för drinkarna på lördagen.
Är iofs övertygad om att du fixar det ändå :)!

Det funkar fortfarande bra för mig. Men jag kan inte direkt säga att det är smärtfritt. Suget är riktigt starkt ibland. Men jag SKA klara det!
Tänker vara nykter i helgen!

Godnatt /TP :)