skrev mulletant i Filosofiska rummet

och tittar till... Slänger blommorna, sköljer ur vasen och tar in nya.

Öppnar fönstret en stund, just nu regar det inte. Upptäckte två nya album med Lisa Ekdahl igår, ska lyssna igenom det ena, Pärlor av glas. Fina texter.

Hoppas livet är gott mot er alla filosofiska vänner. Sommarhälsningar! / mt


skrev mulletant i Mitt nya år

- den längsta på länge. Beror på att jag inte vill logga in då säkerhetcertifieringen är oklar. Säkert riskfritt men känns inget bra.

Är vaken med allergisk snuva och rinnande näsa :(

Livet är däremot bra - så mycket viktigare! Och de flesta vännerna härifrån finns ju på Alkoholhjälpens fb-sida. Ska gå titta till Filosofiska rummet också innan jag loggar ut.

Kram på er alla / mt


skrev mulletant i Att leva nykter

Jag har inte loggat in här på ett tag då min dator (via både Explorer och Firefox) avråder av säkerhetsskäl. Allt är riktigt bra med mig och i vårt liv. Hoppas detsamma gäller dig. Jag finns på Alkoholhjälpens grupp på fb, där heter jag Mittiplaneten Johansson. Hoppas den här sidan slutar lysa rött så småningom. Hörde Lisa Ekdahl på radion igår ”Där ser du själv hur högt du når” och tänkte på dig – varma, goda tankar. Kram ♥ / A


skrev Stigsdotter i Glad men rädd

du vinner över din alldeles egna lilla alkoholdjävul försvagas den och stärks du. Lyssna på vad alla de där personligheterna, martyren, glädjedödaren, partysessan osv osv, säger, tänk igenom deras argument och fundera ut vad du egentligen tycker - släpp sen och gå vidare. Med detta menar jag att det är viktigt att verkligen tillåta sig själv alla dessa jobbiga känslor istället för att trycka undan dem. Efter regn kommer alltid solsken. Så är det.

Jag kan också skriva under på Addes råd om AA, det är ganska skönt att kunna vräka ur sig en massa till "riktiga" människor som nickar igenkännande. Det är också stärkande att höra andras berättelser!

Kram på dig!


skrev Tvåbarnspappan i Dompa!!!

Snälla hör av dig. Vill veta hur du mår!

TP


skrev Stigsdotter i Att ta ett steg i taget

Bara man är förberedd ska det nog gå bra! Kram på dig.


skrev Gäst i Att göra på fritiden

... Älskar listorna men saknar alternativ till vad man kan göra om man är ensamstående mamma utan anhöriga och utan arbete 8dvs inte har råd att betala barnvakt ) till en drygt 1-åring.
Om någon har konkreta tips så skriv gärna.
Kanske är det jag som ser hindren före möjligheterna.
Är "ny" här (dvs har läst men inte reggat mig för än nu) och kanske finns det saker jag inte förstår / tror mig inte kunna som jag faktiskt kan.


skrev kalla i Att ta ett steg i taget

I dag börjar några dagars ledighet, skall bli så skönt. Drakar och spöken har har varit lugna,men känner att det är lugnet före stormen, till helgen blir det nog krig. Men jag är rustad och tänker vinna. Hoppas ni alla har det bra där ute//Kram Kalla


skrev Gäst i RÅD FÖR DIG SOM VILL DRICKA MINDRE

Är ny här men känner precis som du i frågan om alkohol
Önskar det skulle finnas ett ställa för alla som vill och pratar hör och är i samma situation att träffas.
Tror det skulle vara bra. Ex varken du eller jag vill ju våra barn något ont? Och det är dem vi som mammor har främsta skyldigheten mot.
Att träffa likasinnade vore skönt.
Allt gott!


skrev Gäst i Steget

Sommar12 en dag i taget, och njut de sista dagarna av semestern. Och även vardagen när väl den kommer.


skrev Sommar12 i Steget

Varför är det så svårt för mig att stå emot mig själv? Hade några riktigt härliga dagar utan A och tyckte det gick bra. Sedan så trodde jag att det här går ju så bra utan så jag kan ju ta ett glas vin till maten bara för att det är så gott. Lyckades hålla mig den kvällen och hade väl antagligen då lurat mig själv att jag klarade detta. Men så dumt, tog en öl i går eftermiddags och det var som att slå på en knapp, började i hjärnan tänka på vin, vin, vin. Eftersom vi är utomlands behövs ju inget bolag utan jag la vin och öl i korgen på Supermarketen. Kunde sedan inte sluta. Det värsta jag någonsin gjort gjorde jag igår, när mannen var ute med ungarna halsade jag ur en konjak som stod i barskåpet på huset vi hyrt!! Skäms så. Det var som att ruset inte räckte och jag ville inte att det skulle synas att jag tömt vinflaskan. Hemska människa. Hur fungerar hjärnan egentligen? Varför gör jag så här? Hur gör ni andra när tanken kommer att jag vill ha en öl, då ska jag ju få det , den här gången går det bra, det känner jag? Hur ska jag göra? Hur ska jag tänka? Jag vet ju att jag aldrig är nöjd med en öl?? Nu är det två dagar kvar av semestern och jag har köpt ett fint armband idag som jag tänker ska va mitt "nykter armband" att titta på innan jag fattar fler felaktiga beslut. Känner mig ändå glad och hoppfull för de allra flesta dagarna har varit nyktra och de sista två ska absolut vara det!!!


skrev Adde i Glad men rädd

få ur sig det som kommer fram ur vårt mörka inre är den bästa vägen att döda monstren. Jag har ju fördelen av att kunna lasta av mig på AA i första hand och detta forum i andra hand. Den ordningen beror på att jag föredrar att träffa personer irl och kunna ha ögonkontakt. Att jag dessutom får kramar är ju en väldans fin bonus :-)

Vår sjukdom är listig,falsk och stark och tar alla tillfällen till att bråka med oss innan vi lär oss att handskas med den och vara vän med den. Att fly är ju bara att skjuta bort problemet en stund istället för att ta tag i det direkt istället. Att fundera över skeendet är bra men det förutsätter också att det finns nån att bolla frågan med annars blir det lite rundgång och risken är stor att fastna i problemet utan att kunna se lösningen. Att skriva här hjälper massor men varför inte även testa AA ? Eller andra människor irl som har vår sjukdom ?

Livet går upp och ner och nykterhet innebär inte per automatik ett skönt, mysigt, soligt liv men det underlättar nåt grymt om jag inte dricker :-)

Njut av dagen idag fast det regnar utav bara he-te :-))


skrev Gäst i Glad men rädd

Tack för ditt fina inlägg, tar till mig och blir jätteglad! Tack för ditt pepp, behövdes idag :-) Huvudet på spiken, jag behöver trötta ut mig! Nu valde jag att sätta mig på bussen och åka till mamsen på besök, vilket har lindrat den malande oron i magen något. Vill ju dock komma ifrån det där mönstret, att fly från det jobbiga (som jag gjort med vin innan, det är väl därför tanken kom igår). Eller så överanalyserar jag och är helt enkelt uttråkad och rastlös. Men oavsett, imorgon när jag kommer hem igen snörar jag baske mej på mig joggingskorna och ger mig ut. Att springa får alltid rätt på tankarna, varför tänkte jag inte på det?


skrev Tilde i Glad men rädd

stöd och styrka här i dina inlägg, Miss H. Idag tror jag du behöver lite stöd och uppmuntran. Du skriver ofta så klokt och jag tror du ska gå tillbaka till dina tidigare inlägg och läsa när du känner martyrens påhälsning. Du har styrkan DÄR i det du tänkt alla dessa dagar som gått.

Jag känner också att jag har svårt att varva ner ofta, svårt med var jag ska börja men sen en tid tillbaka försöker jag ta det mera varligt med mig själv och vill inte dömma varken mig eller någon annan för hårt. Jag känner att för mig hjäper fysisk aktivitet mot oron. Regelbunden fysisk aktivitet, något som är roligt, alla är vi ju olika, rida (närheten till djur är ju också något som kan lindra inre oro... en katt att klappa är fina grejer :) Någon kanske vill springa eller börja cykla en mil eller en halv eller vad man orkar, men att ta ut sig... på gym eller promenad. Dagligen tills det blir en vana. Jag är inne i en sådan vana nu och GLÄDJEN med den bara kom efter ett litet tag, och ett behov och en längtan efter att känna den känslan av skönt lugn efteråt.

Jag har inte som du HELT övergått till ett nyktert liv. Är inte helt motiverad, men dricker mycket måttligt och är ordentligt sträng mot mig själv. Jag beundrar dig som tagit det avgörande steget!!! Och kanske blir det nödvändigt för mig också, då gör jag det ! Tack vare DIG o många här har jag fått en annan insikt och syn på detta.

Mitt råd är fysisk (obs!rolig) aktivitet som fängslar dig och vem vet kanske leder det till att du en dag kan sitta på stubben i skogen alldeles själv. Misstolka mig inte, jag vet ju själv att det är svårt med oron och inre demoner och inte alltid helt lätt att ge sig ut och va fysisk...Kram/Tilde


skrev Gäst i Glad men rädd

Och samtalen i huvudet fortsätter. Igår fick jag påhälsning av Martyren, det var nåt nytt! Har under hela mitt vuxna liv haft ett svajjigt länsloliv, det går upp och ner, ibland så djupt att jag fått behandling i form av lyckopiller. Detta är en av alla anledningar till att jag inte vill dricka, jag tror att A ställer till det rent fysiskt för mig också. Har varit "ur gängorna" som man säger, ett par dar nu, har riktigt svårt att varva ner. Igår från ingenstans kom tanken att nu kan jag ju lika gärna dricka när jag ändå mår dåligt. Va?! Vart kom det ifrån? Lät tanken löpa, tänkte på ångest och baksmälla och nej nej nej, jag vill inte. Intressant med nya röster. Det är ju såklart jag som tänker, även om jag i min beskrivning av det hela gärna vill skylla på något annat, typ alkoholdjävulen. Antar att jag fortfarande testar mitt eget beslut. Och för varje gång jag kommer fram till att jag inte vill dricka borde mitt beslut öka i styrka. Efterhand måste ju dessa samtal tystna?


skrev Stigsdotter i Filosofiska rummet

Det är så motsägelsefullt på något sätt. Men vackra är de ju, klockorna. Jag åkte förbi en semesterbortrest granne idag och såg att de hade både vita och blå klockor i sin trädgård, det var så fint. Funderade på om jag kunde gå och knycka lite skott eller frön!

Jag slår mig ner här, lägger ett par fina gröna hörlurar på bordet och gläds åt att det kommit in lite jazz i musiksamlingen - det kan vara jättemysigt det med!


skrev Stigsdotter i Personliga Persson satt en morgon vid frukostbordet...

lyckostunderna. När du njuter av att var klar, medveten och ångestfri. Dessa ögonblick är värdefulla och kan tas fram senare när du funderar över om det i alla fall inte skulle kunna passa att...

Vid irritation rekommenderas några minuters ensamt filosoferande på en stubbe i blåbärsriset :-)


skrev Stigsdotter i Att ta ett steg i taget

alkoholfritt vin har jag aldrig förstått mig på, bläh. Precis som du säger smakar de illa och man blir inte ens full... Alkoholfri öl däremot är OK tycker jag, det smakar i alla fall ungefär som vanligt. Fast, jag håller med om att det triggar igång tankar. Jag har insett det också. Det är nog bättre att hålla sig till sådant som inte påminner eller får igång ett sug. Vatten är gott!


skrev Stigsdotter i Nu börjar min resa!

Usch, jag skulle vilja ge dig råd men det är svårt. Det är tufft att inte sova, och man tänker alldeles för mycket på att man inte kan. Och då går det ju verkligen inte. Musik är bra, har du testat med lugn klassisk musik, att bara ligga och försöka flyta in i musiken blir ett slags vila även om du inte somnar. Kanske någon av våra vänner kan tipsa om en lämplig opera? Att leva sig in i en spännande värld kan vara skönt.

Varma kramar, hoppas du repar dig snart.


skrev Stigsdotter i Nu börjar min resa!

Välkommen till oss. Om du vill får du vara med och stötta och trösta! Jag upplever att det är till stor hjälp att skriva och läsa här på forumet, det finns väldigt mycket klokskap och erfarenheter, det är skönt att inte vara ensam om sina problem och tankar.

P.S. Alkohol gör att man snarkar, kanske ska maken också låta bli det där vinglaset ;-)


skrev Stigsdotter i RÅD FÖR DIG SOM VILL DRICKA MINDRE

Välkommen hit! Låter som en bra början tycker jag, att testa med två helvita veckor. Semestern kanske du kan testa varannandags, eller var tredjedagsdrickande? Det är en process som måste få ta lite tid, att fundera igenom ditt eget drickande och analysera dig själv lite. Vilka är dina svagheter osv. Kram från mig


skrev dramatikern i En ny som behöver era kloka råd !

Hej igen. Fortsättning följer snart då.
Skönt att du inte tycker jag verkar helt ologisk.
Hörs snart !


skrev mr_pianoman i En ny som behöver era kloka råd !

Jag hängde med hela vägen tror jag.

Vad allt handlar om är väl att själv styra alkoholen. Att inte låta alkoholen styra oss och våra liv. För att det ska fungera i mitt liv har jag sagt adjö till procenthalten. Men alla är vi olika och det gäller att hitta en linje som funkar för just för var och en.

Det är intressant att läsa dina funderingar. Det ger mig mycket också. :)


skrev kalla i Att ta ett steg i taget

Detta blir en sommar att minnas, centrifugera tvätten som hängt på tvättlinan :D Ledig i kväll och det känns väldigt skönt, har lyckats grilla utan att draken har jagat mig. Skall på fest i helgen och idag ringde kompisen och undrade om jag ville ha alkoholfritt vin. Är det bara jag som tycker att dessa flaskor triggar igång mig, så det fick bli vanlig dricka till mig. Fattar nog inte riktigt detta med dessa alkoholfria vinerna. Smakar illa och man blir inte full av dom och det var ju därför jag drack, jag ville in i dimman.
Hoppas ni alla har det bra där ute//Kram kalla


skrev dramatikern i En ny som behöver era kloka råd !

Jag förstår verkligen. Kanske är så att jag inte bränt mig tillräckligt än..
Verkar så konstigt bara. Är det ingen som lyckats styra upp sitt drickande till
en vettig nivå ? Måste väl ändå vara sammankopplat till vem man är / gener / tidigare
beteende med dricka osv ? Vet att det verkar som att jag försöker hitta kryphål för att
slippa leva nykter. Kanske är det så.
Har läst runt en del, och det verkar nästan som att folk tänker - jag kommer ändå torska för
eller senare, så det är lika bra att spåra direkt. Eller inte dricka en droppe.
Missförstå mig rätt - jag har också de tankarna. Har en vinare som står och lurar, men jag känner
handen på hjärtat inget sug. Det enda som oroar mig är att bli lämnad eller utstött pga fortsatt
oro och tvivel fr nära och kära.

Det har ju förfan gått folk på månen. Nog måste det gå att dra ner om man inte känner sig fysiskt
beroende ? Men igen - det har ju inte gått tidigare. Har försökt ett par gånger. Gått bra ett
tag tills man blivit kaxig och trott att allt var frid och fröjd. Hur ska man förmå sig att minnas
när det är skarpt läge. Lösningen för dig piano ( RESPEKT ! ) är att inte börja och därmed riskera att spåra ur. Vet inte om jag är beredd att ta det steget nu. Kommer som sagt inte bara börja oplanerat
utan i så fall med en bättre plan om den finns. På måndag ska det åkas på semester i ett par dagar.
Både jag och frun ska köra alkofritt. Kanske ska prata mer då.
Jag har ändå kommit långt på vägen bortsett från 4 ovanämnda snedsteg. Hållit mig till enheter, dagar
osv. Vad var det som hände de gånger det knasade. Jag sket i allt. Fuck it, tar det imorgon.
Jag vet att jag kan stå emot. Varför gjorde jag inte det då ?

Vad var det som gick snett tidigare. Jag slutade kämpa tror jag.
Såg tråden med Personliga Perssons experiment, med delade känslor.
Jag får ingen ångest så länge jag håller mig i skinnet. Känslan nu är att det känns märkligt att
bara kapitulera och godta att man aldrig kan ändra intagsnivån. Säkert rätt typiskt efter 10 dar vit.
Alla är vi olika men dock så lika. DÄr kanske vi har det.. ?

Jag tänker mig ett experiment liknande Perssons. Med kontinuerliga rapporter här på forumet.
Tror det skulle motivera mig. Nu är det säkert många som tycker jag är nonchalant, en färsking.
Men jag skulle vilja prova. Tänk om det går ? Att motbevisa ..

Rörigt, men skönt att skriva. Det här forumet är guld !!
Hälsar Drama KING ;)