Senaste kommentarerna i forumet

Och första snön föll nyss och stjärnor och ljusstakar i fönstren. Vi har bakat några pepparkakor och varit på julbasar i helgen. I morgon börjar barnens "pappavecka" och det blir tyst och tomt i lägenheten igen. Jag får bekräftelser från olika håll på att barnens pappa är en särskilt svår personlighet att ha att göra med, och jag undrar hur det ska gå för honom framöver. Men han börjar nog må lite bättre just för tillfället, och nu vill han flytta, och han vill att barnen ska byta skola och i förlägningen innebär det ju att jag också ska flytta... Jag längtar så starkt efter att få lägga den här relationen bakom mig, men barnen är bådas, och delad vårdnad innebär att vi har en relation som är mycket intensiv i minst 10 år till om vi ska lyckas med det. Och det äter mig. Ibland. Men det kanske lättar om tid får gå. Längre och längre stunder är vi inte vi. Och då kanske vi kan stå ut med att vara vi när vi ska. Vi har t.ex. bestämt oss för att försöka fira jul ihop...

Jag är bäst! Woho! :-)

Tack, lillablå. <3

Ja, Anonymt, det finns väldigt stora likheter mellan ätstörningar och alkoholism... Det har jag också tänkt på många gånger.

Kram, båda!
/H.

hej du fina!
vilken resa, vad det händer saker...
du gjorde rätt som berättade och du gör rätt i att fundera på hur er framtid ska se ut...
tillit är inget man bara får, den måste man kämpa och jobba för... låt det hela ta tid, låt honom få bevisa för dig att han förändras, att han vill dig och barnen väl och bara väl, låt honom förstå att om han en, EN gång till bär hand på dig eller barnen, så har han förlorat alla chanser, han har förlorat allt.. för du är stark, och våld är aldrig ok!!!

just nu blåser det full storm utanför, och jag längtar efter vårens första Tussilagosar... det ger hopp om att våren verkligen kommer och att den kommer snart!!
stora kramar till dig!!!
/k

Anonymt...
känner så väl igen hur känslorna pendlar fram och tillbaka, hur man tror på det någon auktoritet säger, även om man i hjärtat vet att de har fel... tur att Lelas hann svara innan du hittat på nåt där! =) visst är hon bäst?!
och ja, adda mig gärna på fejjan, Lilla Blå, eller rättare sagt, skicka mig ett meddelande så ger jag dig mitt namn, så kan du adda mig som mig!!!
känner att du är stark, att du vet vad du vill och vart du är på väg... så jag säger bara:
Fortsätt kämpa och fortsätt på din väg!!
stor kram!
/k

Hej!
Hoppas att du har det bra, att det är bra vatten som rinner under din bro, och att du simmar lätt!!!
stora kramar!!

Det är en sådan alkoholromantik i samhället, alkohol framställs som vilken dryck som helst, men alkohol är inget livsmedel, det är ett beroende framkallande gift, att introducera alkohol till en ungdom är som att spela rysk roulette, det kan bli vem som helst som fastnar i ett beroende. Låt dem som kan och vill använda det som ett rus medel, men framställ det inte som något annat än det!

Intressant att du skriver det Liselott. Jag satt och retade upp mig på en alkoreklam igår. Det har jag aldrig gjort innan. Vi som har problem ser reklamen med andra ögon.

Jag har börjat reagera på all alkohol reklam, och hur alkohol dricks i serier och filmer, men sällan får man se hur skådisen ens blir salongsberusad , och sällan får man se baksmällorna, undomar och vuxna oxå i viss grad, blir ju påverkade.

men vilken djävla vidrig dryck :(( Ändå kunde jag dricka den direkt ur flaskan om jag inte hade något annat. Än idag kan jag känna kväljningarna men ner skulle skiten. När jag var liten så hade min far en speciell ritual med säsongens första glögg som var väldigt viktig så den följdes med stora ögon av åskådarna och far fick briljera lite. Men hur f-n uppstod såna knäppa traditioner ??

Och jag har alltid funderat över dessa "speciella" personer som sitter och smuttar vin och kommer med de mest konstiga smakdefintioner på drycken.....jordig....vem vill dricka nåt som smakar jord ?? Blommig och fruktig....ok....går det inte bra med saft om man vill åt den smaken ? Hur kommer alkoholen in i sammanhanget som de facto är en smak och doftlös vätska tills den kommer in i kroppen och där omvandlas till en vedervärdig lukt för omgivningen ?? Inte skulle vi se dessa vinprovar-gökar i TV och media om vinet inte innehöll alkohol ?? Hur kan man tillåta att man helt skamlöst får sitta i TV och göra en ohämmad reklam för ett sånt starkt gift ? Är det nån som sett att man sitter och provröker Marlboro och Prince i TV ?

Jag fixar sån reklam, den triggar inte mig, men man vet ju att reklamen styr folk till hårdare drickande. Vem efterfrågade tex BiB'en ?? Inte var det väl alkoholisterna ? Men när den kom togs den tacksamt emot av oss alkisar eftersom den inte klirrar när jag bär hem den, jag får mer för pengarna, den är lättare att kasta som tom och inte minst : Den räckte längre.............i början !!

En annan sak som dykt upp det sista året är en helt ny typ av alkoholist, enl de uppgifter jag har fått har den gruppen ökat hela 30% sista året. Det är alla de (framförallt ) kvinnor som gjort så kallad "fetma" operation, dvs tagit bort en stor del av magsäcken. Hur tänkte läkarna där ?? Att ätstörningar tillhör samma sjukdom som alkoholism har varit känt länge så varför tar man till kniven ?? Är det återigen så att det som inte går att fixa med ett piller eller en skalpell inte är en sjukdom ?! Jag pratade nyligen med en sjuksköterska om detta och hon fattade genast sambandet helt själv :-) Hon visste inte om ökningen bland dessa patienter men hon skulle genast börja leta mer fakta i ämnet. Hon jobbar på en vårdcentral och träffar ju således patienterna i första skedet så det finns ju möjlighet, och förhoppning, om att hon sprider kunskapen vidare.

Jag är nykter idag för min egen skull och för att komma dit har jag med piska och morot ändrat hela mitt sätt att vara. Det absolut viktigaste för mig har varit att ändra mitt beteende från grunden och inse att alkoholen och jag för alltid är ett oskiljaktigt par men att det är jag, och ingen annan än jag, som ska välja om jag ska dricka eller inte. Idag har vi inget komplicerat förhållande, alkoholen och jag, MEN det gäller bara så länge jag gör det som är bra för mig och sätter mig, helt egoistiskt, i första rummet. Det är så viktigt att jag prioriterar mitt eget mående före allt annat som händer/finns runt mig. Om andra dricker är det deras beslut, om de känner att de har tappat kontrollen så finns jag där för dem men jag "nasar" inte på dem min livshistoria om de inte vill ha den. Jag gör ett undantag om en bedrövad anhörig ber om hjälp, då kan jag berätta om hur jag gjort för att få min stabila nykterhet. Annars finns jag till hands om de vill ha hjälp.

Jag har lyssnat på de som gått före mig och en av de lärdomar jag fått av dem är att inte finnas kvar i mitt gamla beteende genom att använda de olika substitut till alkohol som finns på marknaden. Alla gamla beteenden jag behåller innebär att jag inte fullt ut tagit ett beslut att genomgripande förändra mitt liv. Nu när jag själv har levt som nykter alkholist några år så ser, och förstår, jag hur de menar. De som tar återfall efter några år har ett ben kvar i sitt gamla liv, tyvärr. Vem fan behöver en alkoholfri snaps ??? Ide'n är så genomkorkad så det gränsar till komik. Jag är alltför rädd att jag ska återvända till mitt gamla liv så jag tar inga som helst risker idag, jag har alltför många skräckhistorier med mig i bagaget nu. Narkomanen som fick Ketogan efter sin förhållandevis enkla operation och gick igång på det så de fick lägga henne i spännbälte för att hon inte skulle dra från uppvaket, den unge alkoholisten som fick alkoholfritt vin hemma hos svärföräldrarna och tog ett långt återfall efter den middagen bara för att det triggade igång hans gamla beteende. Historierna är många och lika tragiska och JAG VILL INTE DIT igen !!

Ta hand om er och ha en bra, nykter, första advent. Vi är värda att ha ett bra liv.

Elvira ! Jag hoppas du får samtalsterapi samtidigt med Campralen/ Aotal, det är så det ska fungera får att uppnå maximal effekt vilket också rekommenderas av tillverkaren.

Och ja, det blir oroväckande mängder när man börjar summera vad man petat i sig och då brukar vi beroende ändå "glömma" bort en del av det som rinner ner ;-) Tom en "normal" person som bara dricker en folköl till lunchen, ett glas vin på onsdagen, nån starköl och nån lite whiskeypinne på fredagen,vin på lördagen kommer upp i nästan ett helrör alkohol under veckan.

Fortsätt skriv här för det hjälper både dig själv och andra !

Jag har varit inne och läst lite till och från, och jag känner så väl igen mig i flera av er här på forumet. I somras bestämde jag mig för att nu fick det vara nog. Då hade jag varit utan alkohol max 5 dagar sammanlagt på mer än 1,5 år. under den perioden bestämde jag mig mer eller mindre varje dag för att imorgon skall jag inte dricka något vin...för att omvärdera det bestlutet nästa dag till att jag skall BARA dricka lite vin ikväll... och så har det fortsatt. Jag tyckte väl inte att jag dack så mycket men när jag verkligen började summera mängderna så har jag hällt i mig närmare en vinare varje kväll under ett års tid.Och med facit i hand så har jag antagligen varit mer eller mindre beroende av alkohol i minst 10 år. Min son som är 17 år har kommenterat mitt drickande vid ett par tillfällen och gud vad jag skäms! Och det är en sådan skam att inte kunna skjutsa barnen på kvällarna för att jag inte kan hålla fingrarna borta från vinet! Jag gick till läkaren i juni och då fick jag utskrivet AOTAL för att minska alkoholsuget.Det gick jättebra till en början, en och en halv månad utan alkohol blev det sedan trillade jag dit under 4 dagar sedan blev det 14 vita dagar innan jag trillade dit igen. Förra söndagen började jag på ny kula igen men tyvärr slank det ner ett litet glas vin igår så nu är jag på dag 1 igen, suck...

Tack för din kram,
det är en tröst att bara få en kommentar. Tycker själv det är svårt att finna ord kring detta problem. Dina ord fick mig att inte känna mig så ensam :-) Samtidigt sorgligt att jag inte sprider glädje som jag brukar vara den som gör. Jag kopplar ihop alkoholismen så starkt med sjukdomen norexia/bulimi som jag själv haft som ung när jag vasr 18-25 och jag vet hur starkt jag tänkte att hur gärna jag än ville sluta så gick det inte. Det var precis som om någon annan styrde över mig. Det gick inte förrän man var på botten och jag orkar inte ens tänka att den jag inte vill annat än att hjälpa får nå botten själv. Jag har så svårt att se till mig själv, hur illa jag mår i det här. Det är ju det rådet som är genomgående att tänka på sig själv, gå vidare...

Jag är väldigt stolt över att jag kommit ur min sjukdom sedan många år, det som hjälpte mig var terapi och att jag träffade en kille som visade att han verkligen älskade mig. Jag kanske drar för stsora paralleller. Jag vet inte. Jag vet bara att de som tar sig ur alkoholism är otroligt fantastiska människor. Enorm insats på alla sätt och vis. Kram tillbaka! //A

Jag vet inte vad jag ska skriva till dig. Men jag blir så nedslagen av att läsa ditt inlägg. Kram till dig!

Hade planerat så mycket för den här dagen. Skulle göra adventsfint. Kommer inte ens ur sängen. Sorgen griper tag i hela mig, från fotknölarna upp till skallbenet. Drömde att allt var bra igen, att han bestämt sig för att det ändå var ett problem och att han ville ha hjälp. Varför slutar man aldrig hoppas? Förnekelsen är ju helt total. Kan inte släppa tankarna på hur han mår och att jag inte kan göra något. Att han inte ens reagerar när jag ger mig av. Han måste vara jättesjuk. Älta, älta, älta. Envis. Varför släpper jag inte? Jag vill ingenting längre. Vet att jag borde gå ut, men orkar inte, vill bara sova. Saknar så mycket att jag blir helt förlamad.

Vad fantastiskt att du kan njuta av din sömn. Och du vännen, vila när kroppen säger vila. Lyssna. Det kanske är en stor del av vår alkoholproblematik att vi inte har lyssnat på vad vårt inre, det fysiska och mentala, försöker tala om för oss. Vi har tystat den inre rösten med bedövningsmedel. Jag upplevde att ganska många signaler var som nya för mig, visste inte alltid riktigt vad jag skulle göra med dem, för jag har aldrig tillåtit mig att stanna och bara vara i dem. Alltid flytt vidare.

för dit svar. Har talat med min läkare och dosen ska ändras till nyår på min egen begäran. Vill fortsätta med samma dos till dess för det har faktiskt inte varit så svårt att låta bli att dricka under den här perioden. Är medveten om att det kan vara svårt att peka ut vad som är biverkning och vad som är en reaktion på att kroppen inte får alkohol. Känns bra när du skriver att många vittnat om trötthet med eller uta antbus, det är kanske så det är bara. Nu vill jag säga att det är inte bara negativt. Soffan och sängen har aldrig varit skönare och jag längtar om dagarna till kvällen och få gå och lägga mig, det är en njutning. Antabus gör det lätt för mig att ta beslutet att inte besöka bolaget, behöver inte ens tänka på det, finns inget val. En liten detalj som jag gillar är att jag nu närsomhest på dygnet kan sätta mig i bilen och köra utan att vara rädd för "länsman", känns som frihet.

Ante

Tyvärr kan jag inte bistå dig. Jag har själv gått på Antabus i 2 månader för något år sedan. Jag hade inga biverkningar alls mer än lite mer trötthet än normalt. Jag kan bara hänvisa till Vickans råd. Vänligen/Mickey

hej Ante, jag har själv inte ätit antabus men precis det du beskriver har andra här vittnat om tidigare minns jag. Tråkigt med biverkningar, kan du inte höra med din läkare om det kanske är möjligt att ändra doseringen? Sedan är det ju också så att många som varit nyktra en liten tid- med eller utan antabus - beskriver en stor trötthet. Tänker att det kan bero på att kroppen går på högvarv för att "städa upp" och försöka komma igen. Hjärnan brukar ju också vara slut, då det faktiskt är en psykisk process likväl som en fysisk.
Det är ett fantastiskt steg du tagit, det är inte lätt jag vet! Fortsätt gärna delta här på forumet, det är en fin plats att vara på : )

Ingen som har erfarenhet av Antabus? Vill höra att biverkningarna går över, vill fortsätta med Antabus. Fram till åtta veckor sedan drack jag mig full 5 - 7 kvällar i veckan, jobbade på dagarna med ständig bakfylleångest. Korttidsfrånvron ökade hela tiden. Helgerna gick åt till att dricka, satt och väntade till ertermiddagen så jag kunde börja dricka och så var den dagen bortslösad. Känner mig stolt över mitt beslut att börja med Antabus, det satt långt inne och fick värka fram under lång tid, stolt över att jag inte druckit någon alkohol under åtta veckor.

En dag i tage"

Tack för era tankar och fina ord. Jag tar till mig det ni skriver och kämpar vidare.
Jag ska nå fram till min resas mål och försöka njuta av färden....

Kram TP

En stor del i återhämtandet består just nog i att sätta målen...lägre...

Du har ett felaktigt levnadssätt gentemot dig själv, och jag tror att det är själva beteendet som skapar drickande, och med den en massa misslyckanden när man inte nådde målen..

När man dricker så blir man först gladare, och sedan ett milsvidd djup hål av ånger..

Man åker jojo i sitt temperament, man peak'ar sitt liv, upp och ner, nästan lite bipolärt beteende..

Att bryta den trenden med att dricka mindre (eller helst ett längre avbrott),
och sätta målen löjligt låga, som t.ex idag ska jag ta en timmes promenad, och vara nöjd med det.
Sedan kan jag laga mig ett mål mat under lång tid, och njuta av den lika länge, och vara nöjd med det, efter det läsa en kvällstidning i lugn och ro, utan att tänka på allt du kunde ha gjort istället och vara...nöjd med det.

Bryt invanda mönster och gör DET till en vana istället, och sätt målen låga...
Glöm inte bort dig själv i ditt tänkande, och varje gång du inte stressar dig i ditt inre
så är det ...väldigt bra, och du känner dig lugn och lite mera harmoniskt...

Om du kan sitta och titta på en fläck på väggen, och lyssna på en klockas tickande,
utan att känna obehag under en längre tid, då är du i harmoni med din tid...

Det är f-n inte lätt, och det kräver lite av positiva tvångstankar, men det funkar efter ett tag.
Och hela tiden, glöm inte bort dig själv, och hur du mår...

Ditt välmående är viktigast, allt annat sekundärt, va det än må vara...

Jag är nästan framme, och har fått verktygen för att hantera mina livssvängar,
jag vet när det barkar åt he..te, och har lärt känna mina vibbar..

Och istället för att leta efter orsaker, så tittar jag på hur jag reagerar...

Och det mesta klarar jag av, men inte ännu en alkoholångest, där går min gräns..

Lycka till!

/Berra

Efter att nu har läst igenom din tråd så kan jag bara säga, grymt bra jobbat och grattis! Sen kan jag inte låta bli att gratulera dig till att ha en tjej som Lelas! :)

Vad fantastiskt upplyftande att läsa Pianoman! Vilket jobb du gjort, du har all anledning att vara stolt och glad. Grattis till det nya riktiga livet. Hoppas de som nyligen hittat hit läser dina rader och fylls av hopp. Önskar dig och Lelas en skön och god helg.

...det låter inget vidare hos dig just nu!! Jag känner igen mig i det du skriver, just att veta vad man ska göra men ändå inte ha orken/lusten att ta sig för detta. Läs lite i början av min tråd om du vill.

Jag bestämde mig slutligen för att söka hjälp när jag mådde sådär. Hamnade hos käck beteendeterapeut som gav mig hemläxor men jag bara kände att "ja jag vet att jag mår bättre av att göra sådant som jag tycker är kul, problemet är ju att jag inte gör det där". Precis som du ställer jag upp mål, misslyckas, och så åker man ned ett pinnhål till i sin egen självbild.

Alkoholen är en väldigt bra självmedicinering. Tror man. I början. I själva verket gör den att man hamnar allt längre ned i depressionsträsket. Har jag insett nu. Den stora målsättningen nu är att ta ansvaret i mina egna händer (för det är ingen annan som kommer att ta det i sina!!) och se till att jag börjar må bra. Att sluta dricka tror jag bara kan leda till gott vad gäller det allmäna måendet, både fysiskt och psykiskt.

Jag har fått kontakt med en beroendemottagning som verkar bra, där träffar jag läkare, psykolog och sjuksköterskor, skall få gå en kurs i återfallsprevention. Jag har fått utskrivet antideppmedicin, jag har alltid varit emot den typen av tabletter men inser att även om det är alkoholen som gör mig deppig så har det ju på något sätt blivit en ond cirkel där det ena har lett till det andra och att jag nog behöver lite hjälp att ställa kemin till rätta där inne i skallen.

Du skall vara rädd om dig, det finns bara en TP och för dina småttingar är du världen och du skall också presentera och ge världen till dem. (Nu kanske inte dina ungar är små, men du fattar ;-)

Ha d så gott du bara kan och stå på dig!

Nu har jag gjort min sista eftervårdsfredag. Känns lite som en befrielse. Nu står jag helt på egna ben, men det kommer gå bra. Jag har sån bra stöttning från vänner och familj, och AA kommer bli en naturlig del av mitt fortsatta nyktra liv.
23/11-10 flyttade jag in på hemmet 25/11-11 vinkade jag farväl. Satte punkt och vände blad.

Framtiden - nu kommer jag!