skrev Annelie 60 i Mitt nya liv!
skrev Annelie 60 i Mitt nya liv!
att ni är med mig här. Hade världens gräl med äldsta grabben innan han gick, "nu blir du snart av med mig i ett halvår" sa han och jag trodde hjärtat skulle brista. Jo, vi har sms.at och förlåtit varandra, jag ljög om att jag hade feber, därför min grinighet.
KBT, jag har snuddat vid tanken flera gånger under åren men jag har aldrig velat erkänna att jag är så sjuk. Läste att man kan få behandling över nätet, jag ska kolla runt lite.
Vinelina, klart vi finns här för dig när du nu ska ta det stora steget. Du har allt att vinna, kom ihåg det. Skriv av dig alla känslor och fortsätt läsa, det är så viktigt och läkande.
Kram till er alla!
skrev mr_pianoman i Mitt nya liv!
skrev mr_pianoman i Mitt nya liv!
Känslorna gör väldiga pikar, både uppåt och nedåt. För mig var det som att kroppen och själen behövde träna sig i att känna efter åren av alkoholbedövning. Men dom lärde sig dom där känslorna. Det har lagt sig. Nu gör dom inte några stolleryck på samma sätt, utan fungerar som dom ska.
Har du provat på KBT? (kognitiv beteendeterapi) Det är en metod som går att använda på mycket. Tex alkoholberoende och självförtroende. Googla lite på det och se om det kan finnas någon bra terapeut i din närhet. Här som jag bor finns det en på vårdcentralen som är bra.
skrev kalla i Mitt nya liv!
skrev kalla i Mitt nya liv!
Jag sa till min man att det kändes som ett känslolavemang, jag tror ni vet vad jag menar :-) Vad spännande med en sponsor det är nog klokt att ha en sådan.Om jag bodde lite bättre till så skulle jag
uppsöka en grupp jag med. Och Annelie, gråt en stund när killarna gått, det skall ut!
skrev Gäst i Mitt nya liv!
skrev Gäst i Mitt nya liv!
Tack, snälla. Du har ingen aning om vad din kommentar betyder. Har varit inne och läst i säkert 3 år, men inte vågat ta steget... men nu är det så att jag har för mycket att förlora. Tårarna rinner nu. I morgon blir min första dag...men inte utan hjälp, så snälla finns där. Jag vill inte späda på din ledsenhet, men när jag tänker på mina barns reaktioner genom åren, så berör din historia så mycket. Glöm inte att du är min inspiration!! Jag blir kvar, det måste jag. Jag var nykter en hel dag för ett par veckor sedan. När jag skulle sova var jag klarvaken...fick panik med tanke på vad morgondagen krävde av mig, så när maken lagt sig smög jag upp och drack 3 glas, sov och sen var det igång igen.
skrev Stigsdotter i Mitt nya liv!
skrev Stigsdotter i Mitt nya liv!
Kan vara så skönt att vara - det är jag med ikväll! ska steka lite hamburgare till barnen strax och när de lagt sig skall jag ringa till en kvinna som erbjudit sig att vara min AA-sponsor. Jag vet inte riktigt vad det innebär ännu och hur det skall fungera men jag testar.
Jag tror att allt det där du känner nu är kroppens sätt att tala om att den upplever en förändring som den inte riktigt gillar. Vi människor är vanedjur, även om det kanske inte är beroende (vilket det i och för sig med största sannolikhet handlar om) så är det en vana som bryts. Jag upplever att jag känner lite på samma sätt när jag försöker avhålla mig från socker, känner igen alla de där beskrivningarna du nämner - irritation, speedad, lättretlig osv. Sen helt plötsligt blir man ledsen och gråtmild, eländig och nästan självmordsbenägen! (inte riktigt kanske men lite så tycka synd om sig: det är ingen idé, buähhhh!
Jag försöker hänga med dig ikväll också! Stor kram!
skrev Annelie 60 i Mitt nya liv!
skrev Annelie 60 i Mitt nya liv!
ni är min livlina! Nu är jag inte arg längre, bara ledsen. Av ingen anledning alls vill jag bara börja grina men jag måste behärska mig för grabbarna har inte hunnit gå än. Vi tar oss igenom det här och jag hoppas du är med också vinelina. Välkommen förresten!
skrev Gäst i Mitt nya liv!
skrev Gäst i Mitt nya liv!
Ny här. Följer dej Annelie. Du ger mig inspiration att kasta mig ut i livet. Du har ju kontakt med dina känslor nu. Själv är jag rädd för abstinensen, står så lite om det här. Vet inte hur jag ska ta mig igenom det. Du har kommit så långt. Jag beundrar dig, så stark du är!!
skrev kalla i Mitt nya liv!
skrev kalla i Mitt nya liv!
Läs Liljas förklaring till mp på min tråd, den är så bra. Sen läste jag om sorgearbete när man slutar med något beroeende och det spelar ju också roll. Men håll ut Annelie för det blir bättre, dricker man mycket så är ju kroppen i stress hela tiden och man dövar alla känslor. Så det är ju inte konstigt om man mår skit när man ändrar det, men det blir bättre hela tiden det lovar jag. Jag sitter och pluggar vid datorn hela kvällen så, skriv så mycket du vill så svarar jag. Vi tar oss igenom denna kvällen också//Kramar Kalla
skrev Annelie 60 i Mitt nya liv!
skrev Annelie 60 i Mitt nya liv!
Är det normalt att när man börjar avhålla sig från alkohol så blir man först orolig, spänd och speedad?
Är det normalt att man sen går in i en fas av irritation och lättretlighet?
Om det är så, betyder det att jag var långt mer beroende än jag vågat erkänna för mig själv?
Hur länge ska man behöva må så här innan det lugnar ner sig? När jag är som mest arg känner jag att f-n, lika bra att börja dricka igen och slippa plåga familjen och mig själv så här.
Ikväll är jag ensam till midnatt. HJÄLP MIG!
skrev kalla i Att ta ett steg i taget
skrev kalla i Att ta ett steg i taget
Vad kul att det går bra för dig, så flaxa fritt :-) Kram Kalla
skrev Gäst i Att ta ett steg i taget
skrev Gäst i Att ta ett steg i taget
Det var länge sen sist! Men jag är "kvar", TIO veckor nu! Jag är så glad över det! Härligt Kalla, att läsa din tråd. Du verkar så MÅLMEDVETEN och jag känner igen mej, förstås; STRESS är det jäkligaste att hantera, tycker jag. Man blir så väldigt sårbar.. Men efter att ha läst Allan Carr "Äntligen full kontroll" föll alla bitar på plats, äntligen trillade poletten ner och jag känner mej verkligen FRI! Jag VILL det här! Är glad och tacksam för det! Många styrkekramar till er alla från Skatan som flaxar fritt!!
skrev kalla i Att ta ett steg i taget
skrev kalla i Att ta ett steg i taget
Nu har min mp (missbrukarpersonlighet) som Lilja skriver om, stämplat ut för helgen. Tjattret i skallen har tystnat det gör den jäkeln så fort bolaget stänger, måste säga att mp är duktig på klockan.
Med en viss stolhet kan jag säga att jag klarade det och vann denna gången, men vi skall väl gå fler ronder. Men nu skall jag njuta av solen, våren och att sädesärlan landade på gårdsplanen i dag och att då är våren här på riktigt.
Kramar till er alla som kämpar på där ute//Kalla
skrev kalla i Div åsikter eller...?
skrev kalla i Div åsikter eller...?
Skall resten av livet vara så att man hela tiden måste vara på sin vakt, kändes ju lite halvdeppigt. Men så är det ju med all över konsumtion, men lite lätt panik skapade det nog i huvudet på mig. Men det är väl som när man slutade röka, tiden gör ju det lättare.
Skall nog tänka över det här och vända det paniken till styrka på något sätt//Kalla
skrev kalla i Maria
skrev kalla i Maria
Gott att komma iväg och du kommer klara det galant. För jag håller med dig att 1-2 glas kan kvitta, så njut av vårsolen och skidåkningen//Kramar Kalla
skrev Anonymt i Förtvivlan, bearbetning av maktlösheten
skrev Anonymt i Förtvivlan, bearbetning av maktlösheten
Hej Lelas, tack för ditt svar. Jag har fått tag på en anhörigstödjare privat. Det går framåt och är väldigt givande, men ändå kommer starka svackor. Att man tar så mycket stryk av att stå bredvid i detta. Om jag ens anat. Inser att det enda rätta är att lägga energi på att själv bli frisk. Antar att det är hålla ut och att inte ge upp, träna på ett annat sätt stt tänka som gäller. Fastnar dock ofta i omgivningens brist på förståelse, klart stor del av problemet. Kram A
skrev Maria42 i Maria
skrev Maria42 i Maria
Imorgon, vi blir 5 vuxna i stugan. Ska bli skönt med massor av friskluft och förhoppningsvis lite sol. Det kommer att drickas i stugan men alla är måttliga så det borde inte bli jobbigt. Jag förstod aldrig vitsen med att bara ta 1-2 glas en kväll, varför då dricka?? Som tur är för mig så är dessa sådana, och dricka 1-2 glas lockar inte mig.
Kram alla som kämpar därute !!
skrev mr_pianoman i Mot nya mål
skrev mr_pianoman i Mot nya mål
Igår var jag på anställningsintervju. Ja, ett jobb jag skulle kunna tänka mig. Bra vibbar.
Jag var inte nervös innan eller under intervjun. Jag är inte lagd åt det nervösa, stressade hållet. Jag gick dit, var mig själv och utmanade dom lite.
Får jag inte jobbet så kommer jag inte gråta, men om jag får chansen så tror jag att jag tar den. 17 sökande. 8 kallade till intervju och jag var en av dom. Redan där tycker jag att jag vunnit.
Hur som helst, så var det en egoboost. Dagarna innan hade jag tänkt igenom vad jag tycker och tänker om saker och ting. Hur jag är som person och allt det där ni vet. Känslan igår eftermiddag och kväll var att jag är väldigt duktig på det jag gör. Oavsett var jag jobbar framöver så ska dom jag jobbar för vara glada och tacksamma för att jag är just där.
En härlig känsla att vara tillbaka på banan. Att självförtroendet fick sig en kick framåt. Att inse att jag är värd mycket.
Får jag inte jobbet, så har jag ändå fått den största vinsten. Ett rejält steg framåt i min egen värdering av mig själv.
En tjej jag känner ganska väl satt med i intervjugruppen och jag hade inte kommit särskilt långt med bilen efter intervjun då det plingade till i mobilen.
Ett sms från henne där det stod ett enda ord. "bra!!"
Det kändes i hjärtat!
skrev mulletant i Dompa!!!
skrev mulletant i Dompa!!!
rörd och mycket glad. Lila och gammalrosa är mina färger så det blir fint - med gula inslag. Att finnas representerad som unik fågelholk där fåglar kan bo och härbärgera sina ungar är en av de finaste utmärkelse jag fått. Jag ser forumbebyggelsen för min inre syn och känner mig lycklig!
Ha det gott där på hemmet med Gud och dom andra. För min del är det där med Gud inte så mycket att bekymra sig om. En text som jag ofta tänker på när jag går slutar med orden "Gud bor där han blir insläppt för han är redan där" - så Han kan hålla till i mulletantholken de dagar du inte riktigt orkar med honom:) Kram / mt
skrev Nynykter i Dompa!!!
skrev Nynykter i Dompa!!!
Härligt att bostadsbristen för alla mesar och finkar och sparvar snart är avhjälpt. Det blir värsta miljonprogrammet där ute i skogen när "älsklingsgrabben" går loss med hammaren granne med GUD...
skrev Lelas i Dompa!!!
skrev Lelas i Dompa!!!
Jag vill också ha en fågelholk!
Mvh
Mrs Pianomam
<3
skrev Adde i Div åsikter eller...?
skrev Adde i Div åsikter eller...?
är det med dagens alkisar egentligen ??
Just nu är det ett stim av återfall i bekantskapskretsen, de flesta nynyktra. En som haft en knagglig väg och som nu skulle ha tagit 6 månaders medaljen men valde att supa istället. Jag, med flera såg ju återfallet komma men vi nådde inte fram. Och det är en djävligt jobbig sits att sitta som åskådare när någon väljer en väg som går åt helvete. Det är då vi ska välja "princip före person" för att skydda oss själva men det är inte lätt alla gånger att "bara" skärma av. Framförallt när det är en person som jag tycker mycket bra om.
En annan bekant valde ett återfall på tabletter och låg 2.5 veckor på avgiftning. Hon blev beviljad behandling och, hör och häpna, blev utsläppt från avgiftningen med benzo på fickan för att sova bättre !!! Hur i helvete kan "proffs" skicka med benzo till en tablettberoende person ?!
Jag var på möte igår och där satt en man jag kände igen ansiktet på men jag kunde inte placera det. Efter mötet snackade vi och det visade sig att han var trogen aa-besökare runt 2004-2005 innan han valde att gå ut i kylan igen. Nu hade han varit nykter i 6 månader och det kändes bra tyckte han. Som så många andra slutade han att gå på möten och glömde efter ett tag vem han var och då kom ju återfallet som ett brev i mailboxen. Jag lyssnar och lär mig av hans långa återfall och kommer överens med mig själv att jag inte ska förhandla bort några möten så jag glömmer mig själv.
Min historia är min framtid. Det är så enkelt.
Just idag är det ett enkelt val att var nykter eftersom mina bekanta så träffande har påmint mig om hur det är.Ångesten som min vän så otäckt bra förmedlar till mig skrämmer och jag kan känna igen mig själv i berättelsen och får rysningar. Jag är glad att de tog mitt återfall så jag kan lära mig av det.
Alkoholen är listig, falsk och stark. Jag har respekt för den idag men valet är helt mitt.
skrev Lelas i Förtvivlan, bearbetning av maktlösheten
skrev Lelas i Förtvivlan, bearbetning av maktlösheten
Hej vännen!
Ja, du... hur orkar man? Hur kommer man vidare?
Jag kan ju egentligen bara svara för mig själv, och jag vet att jag aldrig hade orkat och kommit vidare (fast våra historier ser ju helt olika ut, men ändå) utan professionell hjälp. Min samtalskontakt på kommunens beroendeenhet, och anhörigstödet jag fick genom makens behandlingshem har betytt otroligt mycket för mig. Det går faktiskt att lära sig konkreta tankeknep för att ändra sina "hjulspår". Det går.
Hur ser det ut för dig nu? Har du någon samtalskontakt?
Kram!
/H.
skrev Gäst i medberoende
skrev Gäst i medberoende
Jag har varit inne här och läst. Har för några år sedan haft erfarenhet av det du har. jag tänker att du
säger till dig själv hur det egentligen är. den du valt att satsa din framtid med har låg empati, är narcisssistisk(menar du egenkär), och trots dina försök att få honom att se hur du far illa, visar han inte i ord eller handling att han vill ändra sitt drickande.
Vad älskar du hos honom? Du säger hans vardagsjag. Om dessa uppväger allt det andra ska du stanna. Om inte får du fortsätta älska honom och bygga upp ett liv där du kan få allt. Både kärlek och repekt. När jag läser på desa sidor, för att påminna mig själv, finns styrka, slår det mig fortfarande att kvinnor verkar ha en alldeles för stor förmåga att älska för mycket. Om kärleken inte gör oss kompletta ska den ifrågasättas, framförallt om försök gjorts och den väntade respekten inte infinner sig. Det är en process att se hur man väver in sig i sina egna livslögner.
Sedan jag lämnade min alkoholist, har mitt liv blivit helt underbart. Jag hade ingen alkohol som du i min släkt och såg hyfsat snabbt åt vilket håll det barkade. Så jag flyttade inte ihop, och gjorde abort.
Varför tror du att du bygger hus med någon som inte respekterar dig? Ofta tror jag att rädslan för ensamhet är den största anledningen till allt. vad händer om jag tror på det jag ser, hör och uppfattar?
Hur blir det att sluta hoppas. vad finns för mig då? Kanske som i mpngas fall, ett stort lugn, självrespekt och äkta kärlek och respekt på sikt.
Jag känner med dig och hoppas att min typ av hårdhet och direkthet inte ska göra dig illa. Säg ifrån i så fall, så kanske vi kan resonera om varför.
All lycka till dig ! /fjärilenimagen
skrev Annelie 60 i Att ta ett steg i taget
skrev Annelie 60 i Att ta ett steg i taget
gärna i regn med stövlar och regnställ gör underverk för humöret. Aldrig är jag så lycklig som då så det låter som en jättebra idé. Hoppas du får en skön och fridfull helg!
Tror att alla skulle behöva lite KBt, man behöver inte vara sjuk utan bara lära sig hantera livet lite bättre.
Nu kämpar vi lite till/kalla