Senaste kommentarerna i forumet

..där musiken betyder mycket för mig...

En källa till mental tillfredställelse, och när musiken går in får inte problematiken plats samtidigt,
det blir en avkoppling som där jag kommer i en mycket mer anti-disharmoni i...

Gammal syntare som jag är, så gillar jag bäst "pling-plong" musik som är ett utdöende musikart...
Men det finns fortfarande kvar lite glad bög-pop såsom Erasure, vilka jag lyssnar som mest på..
Men även de har blivit lite äldre och det har färgat deras musik hårt..

Inte lika fartig längre, men fortfarande likväl värda att sluta ögonen till och vandra iväg med tankarna...
Och jag spelar om dom och om dem igen, kan aldrig få nog, precis som med alkoholen verkar det som...

Kanske är ni likadana som mig, har ett behov av ett beroende, vad det än är...

http://youtu.be/aD39X_GLusE

http://youtu.be/aJjPdiw3ne8

/Berra

@Berra många kloka ord i dina rader ovan! För två veckor sedan hade jag suttit här med en mängd frågor och funderingar efter att ha läst vad du skriver.
Fast nu känns det som om jag faktiskt inte har något att fråga och undra över! Jag är alkoholist men nykter (om än en kort tid) och tänker inte fundera mer utan acceptera och ta ansvar för mitt mående och min vardag och på köpet glider mina närmaste med och mår bättre också!

Det ända jag behöver göra är att inte göra något alls! Ett enkelt program för komplicerade människor som det så "klyschigt" heter :)

Kram o Gonatt

mors liv i "rent" minne. Tag en dag i sänder och finns hos henne bara som du är utan att dricka, du vet ju att det egentligen inte blir bättre av alkoholen - inte blir sorgen mindre för att den, som vi tror, mjukas upp av vinet. Min mor gick också bort i cancer, för flera år sedan. Ibland tänker jag att alkohol bidrog till att hennes kropp blev sjuk. Ibland hjälper det mig att inte dricka själv men lika ofta glömmer jag bort det. Man får påminna sig och ta en dag i sänder. Kram!

Jag har oxå ett dignande förråd av alkohol, och vet inte hur jag skå få avnjuta min 18-åriga Whisky på min 50-års dag...
Kanske får jag avnjuta den sekundärt, genom att lukta på mina gästers andedräkt...
Nä skämt åsido, det är inte ett problem, jag hoppas mina gäster har smak nog att kunna få uppskatta den...
Den dagen, den sorgen, eller... möjligen glädjen..

Hemma är det frugan som får sköta alkoholproblematiken, hon ber mig inte ens handla på systemet...
Det är som att tjacka barnmat, vad för smaker ska man välja, skitsamma... JAG ska ju inte förtära den...

Nu i helgen upptäckte hon att vi (hon) hade gått torsk på Gin, stackars henne...
Men inte mitt problem, vi hade för övrigt inget virke heller, ha!

Och ja, hon tycker att det är "besvärligt" att gå på bolaget, det tyckte inte jag...då...
Jag var mest rädd för att jag inte hade tillräckligt hemma, ett mer organisatoriskt problem, så att säga...då!

Man väljer naturligtvis vad för sorts resultat man vill ha...
Ska jag sluta helt med mitt drickande, eller vill jag bara ha kontroll på mitt drickande...
Det sistnämda är naturligtvis det svåraste, eftersom själva drickande är självdrivande..
Har man bara kommit till själva beslutet att ikväll ska jag få dricka, sedan är portarna öppna, förståndet ...hoppsan försvann...
Och efter några trevande försök, eller möjligen år, så är man troligen ganska så snart tillbaka till ruta ett...

För det är ett inbyggt förhållningssätt man har till alkoholen..

Hur många idag röker enbart på fester?
och nästa fråga, varför då?

Har de ett behov, eller inte?
Är man inte fast i sin drog tillräckligt för att kunna "husera" med den då...

Jag ställer mig frågande till andra belöningssystem...
Kaffe, Mat, Sex/Kärlek, Motion osv..
När blir det farligt?
VEM säger när det är farligt?

..och sist, HUR farligt är det för mig?

Ju mer man tänker på det, desto mer frågor tittar det fram....

/Berra

Herrejösses vad härligt det låter!
Vilket härligt inlägg!
Visst är det underbart när man kommer underfund om att man verkligen LEVER!
Tjihoooo!
:-)))
Kul att höra att du haft en kanonhelg!

Kram N.T

Ja, men det låter ju helt fantastiskt!
Du kanske inte alls har några alkoholproblem när allt kommer omkring? Eller hur tänker du när du skriver så?

O du inte vår vana. :)

Måste medge att jag var egoistiskt nyfiken på hur festen skulle gå...

Kram alla o envar.

Jag sitter här nykter och har haft en fantastisk helg.Det blev en riktigt rolig fest med knapp 50 personer. Bordet hemma dignar av fina presenter.
Som tänkt höll jag igen på mitt drickande och tillhörde nog de nyktrare under kvällen. Kunde jag hålla mig på den nivån hade jag inga problem.
Gårdagen ägnades åt städning av lokalen vi hyrt, ta reda på all mat, diska allt porslin och mkt annan praktiskt, tog faktiskt hela dagen trots att vi var sex personer.
Ironiskt nog så har jag aldrig någonsin tror jag i mitt liv haft så mkt alkohol hemma. Hela flak med öl och cider, boxar med vin, whisky, vodka, rom, gin och portvin. Folk dricker inte längre så mkt, det är bra. Källarförrådet dignar. Och inte nog med det, det har ju blivit populärt med alkohol som gåvor, så nu har jag också dyra Amaroneviner, 12 och 15 år gammal whisky med mera. Detta händer när jag ska sluta dricka. Visst finns det något absurt i det hela.
Men det ska bli kul att veta att det finns hur mycket som helst att dricka. Det är så mycket att det inte gör något att det finns hemma. Det går liksom inte att dricka upp på några dagar eller veckor. Tvärtom ser jag det som en utmaning till mitt beslut att lägga av.
När det gäller tråden så tror att Vanas förslag var bra, jag ska vila med argument hit och dit och jag ställer heller inte ut några löften till någon annan än mig själv. Jag tror exempelvis Berra var nykter många veckor innan han började skriva här. Nu får jag helt enkelt se vad som händer när jag blir nykter. När jag känner att jag har något vettigt att komma med ska jag göra det. Vi hörs.
Ha det bra,
/Fenix

är inte fenix mamma mt o pia,han kan nog ta sina egna beslut vilket han har visat oss.
Mitt förslag är att låta hans tråd vila så får han själv ta ansvar för om han ska höra av sej eller ej.....
<3 till alla o envar!!!!!!

till dig också mt! Vilken fantastisk person du verkar vara.

O klart du måste uppdatera oss nu Fenix.

Kram

på ditt utlovade inlägg "Vi hörs på söndag". En lte rapport från festen och en "deklaration" om ditt nya, nyktra liv som 60-åring.
Jag kände mig besviken när din tråd förblev tom.

Med känsla och stort intresse har jag följt alla reaktioner och kommentarer med anleding av att du skulle dricka en "sista gång" på ditt kalas. Det verkar som du lovat detta tidigare. Den uppriktiga oron som strömmat ut här på forumet har berört mig, på ett gott sätt. En riktigt omtumlande liten resa för mig.

Kanske du valde att ägna dagen igår åt din familj, i nykterhet. I så fall gratulerar jag.
Kanske du inte kunde sluta att dricka efter festen vilket du beskrivit som din utmaning. I så fall hoppas jag att det blir din sista läxa.

Hur som helst hoppas jag att du skriver och berättar - din berättelse har ett stort värde. Inte minst för mig som kämpar med att lära mig om och frigöra mig från ett tidigt inlärt medberoende.

Allt gott / mt

Han tog fast mig ett flertal gånger i början på 2000-talet.
Men han är annorlunda och i min mening ett föredömme för hela poliskåren med hans syn och tankesätt.

http://www.folkbladet.se/nyheter/default.aspx?ArticleID=2811675

32000 biljetter. Ännu mer imponerande att det var så lite fylla och bråk!

Jag har varit på festival!
Blivit berusad av fantastiska konserter och bra musik i två dagar. Nu känner jag att bakruset av det har kommit. Men visst är det underbart att kunna festa ihop med massor av människor och ändå få vara nykter och inte tvingas vara bland massa onyktra typer.
Ytterst lite fylla såg jag. Visst såldes det säkert kopiösa mängder öl, men det var inte främsta skälet till att vara där. Dom flesta är där för musiken. Det fanns några poliser på plats, men dom stod i ett hörn och lyssnade på musik dom med. Dom behövde inte ingripa särskilt mycket. 11 omhändertagna berusade. Det är inte dåligt på 25000 sålda pass.

En underbart härlig helg, med dom bästa av vänner.
Jag lever nykter, Och jag LEVER verkligen! Det börjar bli en vana detta med att inte dricka.

Jag har tänkt EXAKT samma sak Mazza o Fenix.
Jag skrev i en tidigare inlägg att sinnesrobönen är det enda som hjälper här.O med det menar jag...det vi inte kan förändra måste vi acceptera.....i vårt fall,som medberoende att vi blir medvetna om det,"Tack Mazza"

skrivet Mazza. Medberoendet är vår största vän och fiende.

/ mt

Ingen ko på isen, ingen blev full trots massor av dricka, vilket socialiserat drickande våra gäster har numera...
Eller...så börjar vi bara bli gamla...
Ni vet det där med att det finns en morgondag också, det fanns det aldrig när man var ung, vaddå sluta tidigt för att man måste jobba imorgon, existerade aldrig!
Sista gästerna iväg runt 01, vi är jämnt så duktiga att vi rensar av det mesta till 90%, vi vill inte vakna till en svinstia dagen efter...
Bord och stolar ihoplockade, dukarna avtorkade, flaskorna i returkassen...
Det som återstår är kön till diskmaskinen som gått i ett under dagen/kvällen, och lite dammsugning..
Vi delade upp det i eftermiddagsfika, och kvällsparty, så fick vi mera tid med gästerna, istället för stora orkaninvasionen...

Känner jag mig nöjd?, ja mycket...
Vi fick god kontakt med alla gästerna, hann prata en massa, och inte bara springa till köket med disk och plocka upp en massa bullar&kakor...
Det är fel om man som värd och värdinna bjuder till kalas, och så hinner man inte med att vara med sina gäster, stenhård planering alltså..

Känner mig stark i min nya alkoholfria roll, nu kan jag t.om skämta om det, och ingen tar sitt drickande i försvar, eller rannsakar sig..
Vi blir alla trygga i min alkoholroll, det känns fint...
Jag var tidigare den "avvikande", lite ungefär som en bög, fick ta stormen med andras reaktioner, nu har det lagt sig och alla har accepterat min avvikande sida..
Jag är den som inte är som de andra, jag är den som inte dricker alkoholen...
Jag är lika jungfruelig som den som aldrig har börjat dricka, men med erfarenheten av hur det är att dricka, och har gjort en avvägning, ett beslut..

Jag är den som avviker, för att jag inte dricker vuxendricka?
När man nu är vuxen, och borde vara så mycket smartare i sina vägval, varför fortsätter man att dricka grejor som smakar skit, och skapar skit?
Är det vuxet?

Skulle man banka fingrarna med en hammare bara för att alla andra vuxna gör det, det är en social grej?
Och dagen efter beklaga sig hur jävla ont man inte har i sina fingrar?, bara för att i grupp sedan banka fingrar till nästa helg...
-Vad gör du?
-Nä jag sitter här och småbankar lite..
-Men nu igen?, bankade du inte förra helgen också...
-Jo men jag bankar bara med ölsläggan, det blir inga stora blåmärken då...
-Men då bankar du desto flera gånger istället då?
-Jo det kan väl hända, men jag bankar inte mer än att jag kan knyta handen i morgon..
osv osv...

Liknelsen kanske inte är glasklar, men ändå...
Fantasin är det inget fel på, och knoppen är glasklar, lite trött ...kanske...
Tiden närmar sig tre, och jag skäms inte ett dugg för den här kvällen/natten...
Kroppen är trött för att den...är trött, inget annat...

Berra har haft en kanonlördag och varit festvärd, och blev inte fullast, inte full, ínte ens påverkad, och han har greppet om livet...
Och har börjat hajja lite av vad livet gick ut på, innan han började dricka alkoholen...

Det finns saker som är viktigare än alkoholen, men som jag hade glömt bort...
Man vet inte vad som är upp eller ned förräns dimman har lagt sig, och man kan börja skymta horisonten, sen sätter man ned fötterna....

/Berra

Alla vägar och alternativ som leder till en förändring ÄR oftast bra, du gjorde på ditt sätt, och det misstolkades för att alkisen togs i försvar...
Ja det blir oftast så i blodsband, men det kunde man ju nästan ha räknat ut, blod är tjockare än vatten, även om det så är promillat...

Dina "klagomål" nådde sin källa...
Men....du fick till en förändring, och det var det viktigaste, och du har nog förlorat en vän, en exvän, en alkoholiserad och terroiserande ex.vän...

Du får din frid, och vad hon gör med sitt liv kan du ju inte påverka, trots din all din telefonsupport du tidigare har haft med henne...
Att acceptera det du inte kan påverka...

Du har gjort ditt nu, ditt tålamod är uttömd, och vem vet, en dag kanske hon vaknar ur sitt mardrömsliv, blir nykter och ser sina brister,
och kanske åter hör av sig, nykter och ber om förlåtelse, kanske...kanske...
En liten dröm som kan slå in, men rent statistiskt kommer det mest troligen att eskalera, hon kanske super ihjäl sig...

Men fortfarande, du har gjort ditt, ditt ansvar slutar här, du sätter punkt och går vidare med ditt liv...

Ringer hon igen, så avbryter du direkt hennes samtal och säger att alko-supporten har lagt ner sin verksamhet, och hon är välkommen att ringa imorgon om hon är nykter.
Och så lägger du på, utan att vänta på ett svar..
Det kan låta abrupt, men det handlar om ditt välmående, och då lyssnar man inte på något svar..
Du har din gräns och den ruckar ingen på..

Och en sak till, vanligt blod är mycket tjockare än blod utspädd med alkohol...

/Berra

Lilla Tussilull... Hur länge skall du och barnen ha det så här?

Kram!
/H.

Ja du Fenix.... Ett tag sedan man var in här nu.. och ja, du har inte kommit en millimeter närmare att leva nykter. Tyvärr måste jag nog konstatera det av ditt resonemang att döma. Kanske är det läge att skippa det här forumet eftersom det inte ser ut att ge önskad effekt på dig. Det är många som klappar dig på huvudet och ger beröm typ: "starkt jobbat" "Tror på dig Fenix" och så vidare. Visst, vi vill väl alla ditt bästa och tro på vad du säger - självklart är det så! MEN,,, frågan är om inte forumet snarare har blivit en boost för fortsatt drickande i ditt fall. Dvs en massa anonyma människor som tröstar när du slirat till och ställer upp på ditt resonemang när de STORA BESLUTEN IDELIGEN TAS av dig. Man ska ju naturligtvis inte slå på den som ligger men vi här som nyktrat till och vill leva nyktert vet vad som gäller. Jag är rädd att forumet blivit lite som en närstående som är medberoende. Och medberoende är som vi vet alkoholistens bästa vän. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det är inget straff att vara nykter - det är en VINST!! Ingen jag känner, som frisknat till från sitt missbruk och lever nykter, har någonsin ångrat sig - INGEN!

Grattis iaf på 60-årsdagen, gubbe lilla ;)

jag var nykter i 12 år o började sen dricka igen.
Faktum kvarstod-inte börja dricka igen!!!!

Jag tror att jag förstår hur du känner dig. Jag känner igen de situationer du beskriver så väl. Frustrationen, ilskan och hur den kokar över vid de mest olämpliga tillfällen. Men du, vet du vad? Människan fungerar så. Både din kropp och själ signalerar och söker göra dig uppmärksam på att det råder missförhållanden.

Jag undrar, kan du sätta ord på den känsla som gör att du inte bryter upp och lämnar din man? Ett tips. Sätt dig ner med papper och penna och formulera för- och nackdelar med att stanna kvar i relationen och/ eller skriv en löpande text där du letar efter ord som beskriver just den känsla som gör att du stannar kvar.

Kram,

Hanne

Tack mt!

Tänk hur länge man själv vände och vred på dom frågorna! Jag är glad att man kan få insikter och nya ideer hela livet. :)

Jag har lärt mig göra fina caffe-latte under sommaren, och har druckit en idag i solen på morgonen. Nu skall jag städa bilen och se om några grannar tittar ut. :)

vad det kan vara som gör att du inte bryter upp. Du och dina barn far illa! / mt