Senaste kommentarerna i forumet

Här igen då och inget har egentligen ändrats sen sist.
Same problem.

Kanske begäret efter alkohol på helger till och med blivit större för att vara riktigt ärlig med mig själv.
Vi dricker varje helg. Sambon inleder ofta drickandet. Det är något nytt föresten. Förr var det alltid jag.
Jag joinar, trots att jag ibland tycker vi kunde vara utan den dagen trots suget.
Det glömmer jag efter första klunken.

Måttligt mestadels, dvs 2- 3 glas till matlagning och middag. Aldrig inne i veckan.
Nån gång dricker jag ett extra glas. Ibland i smyg, vilket talar om att jag har ett begär att få i mej alkoholen och vill dölja det.
Jag tycker inte att jag blir för berusad och att allt går bra i den mängden.

Nån gång blir det fler glas för oss båda. I goda vänners lag eller bara vi två.

Det spårar ur ibland. Samma story som tidigare.
Jag upplever att vi har det trevligt och bra men sambon påminner mej mitt i den trevliga stunden om att jag är för berusad. Jag blir sårad och känner mej nedtryckt och värdelös och förstår aldrig hur det än en gång blev så här. Då allt kändes så bra…?
Det dricks förstås inte mer efter det. Kvällen tar slut.

Det är alltid först efter kommentarerna om alkoholen som jag tappar kontrollen och känslorna går överstyr. Jag kan få minnesluckor av vad som sägs i den stunden. Jag kan säkert säga nåt fult. Känslorna tar över.

Jag förstår sällan vad som gick fel. Troligen nåt jag sagt som triggar. Jag blir öppen och ärlig. Eller är det bara min onyktra uppenbarelse?
Jag tror att han vill reta upp mig med vilje med sina synpunkter mitt i den roliga stunden. Han vet följden av det han säger alltid blir den samma. Kan det vara så eller är det alkoholisten i mig som vill skylla också på nån annan? Han har ju rätt i det han säger, jag är berusad. Kanske behövs det tillsägelse varje gång det börjar gå överstyr. Jag märker ju inte det själv… ser inte problemet…
Jag tycker ju det är okej att vara berusad och uppåt så länge man inte gör någon illa eller så…
Den som tar illa upp är Sambon och enbart över att jag blir berusad. Jag vill kanske skylla lite på honom för att förneka problemet. Det är ju han som uppmärksammar problematiken som jag inte vill förstå.
Jag måste inse att jag gör honom illa med att bli berusad och det är skäl nog till att sträva efter en förändring.

Jag vet att det endast är upp till mig om en förändring ska ske. Han varken vill eller kan hjälpa mig.

Jag vet bara inte hur jag ska lyckas ta mej ur den onda cirkeln så nu kom jag hit igen för att bli mera medveten om att problemet kvarstår. Och ärlig måste jag bli. Jag ljuger gärna och säger att allt går bra, att det inte finns ett problem. Att jag klarar måttfullhet. Smyger man in en drink räknas den ju inte…
Eller om glaset är överfullt är det fortfarande bara en portion.

Ofta blir det inte mer än totalt 3-4 men, jag erkänner, mitt förhållande till alkoholen är osund. Det spårar allt för lätt ur och jag vill inte se det som ett problem att vara berusad.

På nåt vis skäms jag över att vara här igen. Jag klarade mej inte och försökte ignorera. Jag följde sällan de fina råd man fick här som jag nog ändå så tacksamt egentligen ville försöka följa.❤️
Förnekade kanske mitt problem innerst inne. Det kanske jag gör i fortsättningen också. Men inte idag.

Kan man slua tvärt eller bättre att minska ner ?

Jag var aldrig särskilt intresserad av alkohol. Emellanåt drack jag, men ibland kunde det gå månader utan att jag drack något för att jag helt enkelt inte var sugen. Jag brukade skämta om att jag inte hade kunnat bli alkoholist om jag då hade försökt.

Men så gjorde jag en gastric bypass-operation 2021. Sedan dess har alkohol känts fantastiskt. Jag blev berusad på en mindre mängd men drack ändå mer. På årskontrollen 2022 uttryckte jag oro över mitt drickande. De kollade peth och det var 0,06. Ett år senare bad jag dem kolla peth igen och det var 0,05. Jag tolkade det som att jag kunde fortsätta mitt drickande.

Men något har inte känts rätt. Jag har inte alkohol hemma eftersom jag vet att det ofta leder till att man dricker mer än vad man tänkt sig. I stället går jag till en pub. Jag dricker vanligtvis tre glas och efter min operation blir jag berusad på det. Detta gör jag cirka två gånger i veckan men jag längtar ofta efter det och önskar att jag kunde göra det oftare.

Nu har jag gått igenom en separation och mår dåligt. Jag har druckit 4-5 glas i stället för de vanliga 3. Det har lett till minnesluckor och att jag är bakis dagen efter.

Jag tycker inte om vad alkoholen gör med mig, hur bra den får mig att må och hur jag längtar efter den. Nu har jag bestämt mig för att sluta helt innan det blir värre. Jag vet inte hur svårt detta kommer att bli men jag hoppas att jag klarar det på egen hand.

Hur har det gått @Alexxx?

Mycket igenkänning i det du skriver. Blir fortfarande fruktansvärt trött vissa dagar. Firar idag 11v. utan A🙏Har den här veckan förstått vad som kan vara en farlig trigger för att trilla dit igen. Och det är negativ stress. Jag blir jätte irriterad och vill hälla i mig vin. Min irritation bedövade jag med A och nu när jag inte ska till det så måste jag lära mig att inte bli så irriterad som jag blir. Jag mår inte bra av det och ingen i min närhet heller. Nu en dag i taget till v.12. Ha en skön dag😎

Hej 👋🏼
Vet du - det är det lilla... jag läser GÄRNA en uppsats eller två ☺️ Alltså jag tycker inte du behöver vara rädd. Det är ju trots allt en extern undersökning...med prob utanpå magen. Trycker de hårt så säg AJ & säg till att det gör ont 😀

Är det så att dina hobbies eller dina aktiviteter får stryka på foten på grund av alkoholen? Det brukar ju vara så att aktiviteter som inte är kompatibla med drickandet försvinner.

Men alltså - korttidsboende eller?! Så skönt! Men det är nog en inkörningsperiod till det känns "normalt" - även för honom. Försök att ta det som det kommer och ha inte dåligt samvete. Lev i stunden...

Jag älskar mitt jobb! Verkligen ... och det är såååå många som blir friska. När folk ändå dör så har jag stått i skottlinjen med 12-15 andra och alla har gett allt och lite till. Jag är så pragmatisk att jag kan säga att "alla gav allt men kroppen gick inte att laga". Visst är det sorgligt när folk dör men ärligt talat tycker jag det är värst att möta de närståendes sorg. Jag får alltid en tår i ögat.

Nu är lunchen slut, tack för sällskapet, nu ska jag in till min patient i 2h 27min till... sen springer jag ut i solen.

Hoppas du har en fin dag & fortsätt skriva!
🩵

Äntligen söndag känner jag, helgen snart förbi. Min största utmaning. Tänkt mycket på vin. Tar upp mycket av mina tankar, den förhandling som pågår inom mig- jag kan nog ta ett glas el två i solen, nej sluta nu får du kämpa på, men kanske till middagen, tänk långsiktigt osv.- Har sysselsatt mig fysiskt denna helg med trädgårdsfix, krattat & sågat träd😂 Promenader. Vill göra slut på energi, känna mig fysiskt trött. Är redan så psykiskt trött. Vill helst bara sova. Så trött. Men en annan trötthet än bakis på vin, då jag tidigare sovit dåligt pga hjärtklappning & ångest efter vinkalas i soffan. Känns verkligen som hela min kropp vill återhämta sig. Upplever att jag varit mer närvarande med mina barn, sån balsamkänsla för själen. Lyssnat klart på ljudboken Jag som var så rolig att dricka vin med- den var bra, gav både skratt & ögonöppnare. Har inte druckit så mycket som det beskrivs i boken, men det spelar ingen roll. Finns många likheter i övrigt m demoner, förhandling, ljuget för sig själv. Beteendet är mycket detsamma & då spelar mängden ingen roll. Jag ska hellre vara tacksam att jag lyckats förhoppningsvis bromsa lite tidigare. Tänkt mycket denna helg på min relation till en vän, hon dricker också väldigt mycket. Fyller alltid på andras & mitt glas, hetsar i drickande. Tänker på hur nära vi varit i många år. Men relationen egentligen är fattig. Sorgligt.

Ny dag, nya tag. Kaffekopp & sen såga ner ett träd el två

@chickeli Har varit i snurran med soc. Önskar att jag då hade haft den stabilitet jag har nu och med det menar jag båda fötterna på jorden i form av vad jag behöver för att må bra. Det blir enkelt så himla snurrigt när de kopplas in. Man tappar fotfästet och tilltro till sig själv. Många "passar lätt på" för att hamra in i huvudet att man är fel. De är så rädda för de tror inte man fattar... Det kan få långsiktiga konsekvenser för egna självkänslan som tar onödigt mycket kraft från det fina i livet. Därför säger jag:

Skit i soc! Låt inte skam av allt göra att du nu tappar din egen ledstjärna. Det viktiga är att du definierar för dig vad som är ett värdigt liv för dig och att du sätter upp en plan för hur du ska ta dig dit.

Att alkohol är beroendeframkallande är ett faktum. Att det är en galen drog som man blir knäpp av är vida känt. Att ta sig ur dess klor kräver att man stålsätter sig själv och att man lär sig ge faan i andras åsikter och samhällets norm kring "det fina drickandet". Bort med skiten! Den där jävla drickan sänker massor och borde ha en döskalle på sig. Det finns inget värdigt med att hälla i sig döskallar. Det gör inga människor till bättre människor. Samtliga som dricker blir bedövade och förställda. Även alla "präktighetsmänniskor" som med glädje föreläser om hur man ska vara som en bra förälder.

Det är du som måste definiera hur du vill leva. Ingen annan kan göra det jobbet åt dig på ett sätt som gör att du framöver ska leva ett värdigt liv i harmoni med dina känslor. Vad du behöver kan inte soc ge dig. Det måste du definiera själv. Ta på dig de snälla glasögonen och fundera över vad du behöver för att bevara din självkänsla & självförtroende. Markera mot dem som försöker trycka till dig i detta nu. Nu är det viktigt att du tar hand om dig så att du behåller en stabil grund under fötterna. Det kommer hjälpa dig undvika återfall som så lätt blir fallet då självkänslan viker. Man mår bäst av att omge sig med människor som inte trycker ner utan snarare bygger upp i en övergångsperiod.
Tänk på att du och din partner kommer från helt olika perspektiv. Han med rädsla & frustration. Du med skam, vilsenhet och rädsla. Det är svårt att balansera sig själv runt arga frustrerade människor som kommer med direktiv. Ha förståelse för att din partner kommer från den sidan men värna samtidigt om dina känslor. Hitta forum och människor som lyfter dig nu. Se till att suga i dig av deras kraft när du ska hitta din väg i vad som bygger upp dig framåt.

Själv tvivlar jag på soc i detta sammanhang. De sitter på två stolar. Straff & hjälp. Galet system om du frågar mig. Direkt kontraproduktivt. Se därför till att ta stöd av det du i magen känner verkligen hjälper dig bygga dig. Det kan vara soc. Om inte, se till att leta så du hittar det som hjälper dig. I mitt fall var det att googla fram hur jag hanterar olika känslor. Det är vad som hjälpt mig återbygga min självkänsla & självförtroende som fick sig en rejäl törn pga att jag initialt följde vad andra sa till mig och missade att lyssna inåt. Det gjorde att det tog onödigt lång tid att skapa inre harmoni och självklar ledstjärna till ett sunt liv.

@Blidenjagvillvara77 åh grattis till dina 70 + dagar!! Så bra kämpat av dig! Själv har jag som inte landat i mitt beslut. Kanske tillhör processen? Har aldrig tänkt i ranson när jag druckit tidigare, jo kanske när jag var yngre. Ville då inte känna mig för berusad, tappa kontrollen. Senaste åren har det tänkte helt försvunnit. Så vet inte…vågar jag testa tänker jag. Kommer nu ha en längre avhållsamhet, börjar så. Ta en dag i taget. Reflektera, känns in. Ruskigt stolt är jag i att det denna helg med sol inneburit 0 alkohol. Kram💛

@Detblirbättre tack för dina ord. Försöker leva i nuet, behöver träna mig på det. Vinet har varit mitt nu länge, har lätt att tänka bakåt & framåt. Tänker för mycket för mitt eget bästa;) Där har vinet fått mig att koppla bort tankarna. Det är klurigt men inte omöjligt börjar jag känna att landa i nuet utan vin. Tuffat på bra i helgen med noll glas vin/alkohol. Känns otroligt bra, helgerna är min största utmaning. Hoppas du får en fin söndag💛

Hej. Har hänt mig, tyvärr tre gånger på samma sätt. Dock var jag separerad och vårdnadstvist inleddes. Jag förlorade aldrig vårdnaden och fick barnen varannan vecka ändå. Nej, de kommer absolut inte ta barnet ifrån dig. Jag har gjort MYCKET MYCKET värre saker. Ta dig samman nu, var inte orolig min vän! min sista fylla var också i torsdags. Nu kämpar jag med sponsor och aa möten. En dag i taget ❤️

Det är himla bra gjort av dig @Flarran 🙂
Man mår mår verkligen inte bra när det blir alkohol för ofta. Det känner jag idag. Och i bästa fall inte alls som för dig. Riktigt bra!

Ja, jag är rätt ny. Tack för stödet. Det känns jätteskönt. Känner mig jätteledsen men försöker fokusera framåt. Man blir så ensam i sina tankar när man dricker. Hur gör man för att starta en tråd? Ska nu göra mig en kopp rooibos te och sen börja sätta ut plantor i odlingen. Allt för att inte tänka på A. Jag skriver igen i kväll och räknar med att skriva 0 glas i kalendern.

@saranassen Berätta gärna hur det går för dig!

@danisa Hej Danisa! Är du ny här på forumet? Välkommen hit i så fall! Här får man stöd, inspiration, kunskap och tröst helt enligt vad man behöver😍. Var inte hård mot dej själv för återfallet. Gjort är gjort och nu kanske du har mera inspiration att vara nykter igen!

@saranassen skönt eller vad man nu ska säga att nån är i samma situation, jag ska läsa din tråd. Lycka till! Du klarar det!

Jag gjorde det igår. Sa att Jag vill separera. Han ville såklart inte. Bönade och bad, sa att vi är det enda han har som är bra. Han tyckte att vi haft det bra. Att jag förstör familjen. Han sa att han gör allt, blir nykter. Jag sa att jag inte orkar stå vid hans sida och se på hans nykterhetsresa. Jag har sett det förr och det har alltid slutat med att dricker igen. Och jag har varit för trött och för feg att "lämna igen". Det här gången vill jag separera på riktigt. Jag vet inte vad som händer här näst. Jag sa att vi kan tura att bo hemma i början, på sommaren kan vi tura med semester då vi brukar vara på våra föräldrars sommarstugor och att han hittar eget till augusti... Han sa har han ingen chans, kan jag inte ge nåt hopp. Jag sa att det är 6 mån betänketid på skilsmässa, men att jag behöver vara helt fri under den tiden.

Hur har andra gjort som separerat, har ni tex alls gjort saker hela familjen tillsammans i början är det bara självplågeri?

@chickeli hej och bra beslut att ”komma hit” och skriva av dig. Här är vi många som har svårt med alkoholen på olika sätt och anledningar.
Jag har själv arbetat på socialtjänsten (gör inte det nu) och som svar på din fråga så kommer de inte ta barnet ifrån dig, om detta är er första kontakt. Jag tolkar det som att den andra föräldern verkar vara en trygg person? Hursomhelst så ska mycket till innan socialtjänsten omhändertar ett barn. Om det däremot hade varit så att ni båda varit fulla och detta hade hänt flera gånger hade det varit en annan sak. Det låter inte så på din beskrivning? Jag vill inte säga med säkerhet att det blir si eller så men socialtjänstens bedömning grundar sig på helheten och många aspekter. Så jag tror du kan vara lugn. Något till din fördel är att du är villig att göra en förändring och samtala med vuxenstödet. Det som kan hända är att socialtjänsten inleder en utredning för att säkerställa att barnet har det bra vilket kan innebära några samtal och möten. Beroende på vad utredningen visar kan den antingen avslutas eller så kanske de erbjuder stöd i form av familjebehandling. Det är svårt att uttala sig om så jag inte känner till er situation eller hur ni har det. Mitt råd är att gå dit och vara ärlig och öppen. Tänk att socialtjänsten vill hjälpa i första hand, inte ta barnen ifrån er om ni i övrigt är välfungerande föräldrar. Ta nu inte mina ord som hela sanningar så de endast bygger på vad du skriver om händelsen ovan. I slutändan är det socialtjänsten som ska göra sin bedömning. Tänk att de finns för att hjälpa till och vill barnets bästa!
Läs i andra trådar och skriv gärna här. Det är hjälpsamt! Ett råd på vägen är också att inte hamna i tänket att du inte har problem för att du inte dricker ofta. Det handlar om konsekvenserna när du dricker. Oavsett hur ofta eller sällan det händer. Ta hand om dig! 💛

God morgon i Kaffestugan!
Här är det då inte det minsta måttligt idag. Ja, det handlar inte om några enheter med alkohol, utan mer om ett hinkande av kokkaffe just nu. Har nu kört igång med den andra koppen från termosen. Får nog även söndagen till ära även koka på en ny kanna lite senare idag om jag får kraft och energi till ett sådant stordåd. Kom just på att det ju finns kaffebröd i skåpet i form av mandelkubb, tror att det nog får bli en sådan eller två också, så blir det ju nästan lite av kalas och en fest så här på morgonkvisten.
Ha en fin dag mina vänner!

Så fint att läsa Sattva och det är modigt det du gör. Att lyfta på stenarna. Rannsaka sig själv. Gå vidare. Läser alltid dina intressanta inlägg. Det är så modigt mycket av det du skriver. Berätta om ledsenheten om när man inte mår bra och när man tror att man ska få positiv feedback och får kritik.
Det är sorgligt med din man, men det låter som att du är tillfreds. Och jag är helt säker på att du går vidare och framåt.

Åh, här håller du hus! Jag blir så glad när jag ser att du skriver och tack för hälsning i min tråd. Ibland orkar man skriva, ibland inte. Och jag har inte så bra koll på forumet längre. Tycker det är lite rörigt med alla olika grupper. Jag följer många lite sporadiskt.
Skönt att du är nykter nu och bra jobbat!
Jag tror att man behöver en nykter hjärna för att se vad som är viktigt och få perspektiv. Jag hoppas verkligen att du använder den här tiden till att se dig själv och lyfta upp dig själv. Det är så lätt att känna sig underlägsen och misslyckad när man dricker och om det finns personer i ens närhet som gärna trycker till så är det bra att få lite perspektiv. Så sköt om dig nu!

Jag har problem med att hantera alkohol jag har insett det nu, jag kan inte hantera den. I torsdags var jag hos en vän och blev alldeles alldeles för full. Kom hem och började tjafsa och bråka med min sambo. min som på snart 3 år vaknade av detta också, och hamnade mellan oss då han ville till mig men min sambo inte tyckte det va en bra idé då jag va så full. (Tog sonen från varandras armar). Jag minns inget av det men det slutade med att min sambo hade ringt polis för att jag betedde mig så illa med gap och skrik. Jag sov med min son hämta mig och han sov också lugnt och fint när dom kom. Men nu har ju så klart Soc blivit inkopplade och vi ska kallas dit, jag ska även prata med ett vuxet stöd där för alkohol vanor och aldrig någonsin mer dricka en droppe! Det är inget svårt beslut efter att detta hände och blev så extremt fel.

Vad kommer hända med Soc? Kommer dom ta mina barn ifrån mig pga en sån här händelse? Någon som har någon liknande erfarenhet?

Jag dricker inte varje dag eller ens varje vecka men när jag väl dricker så har jag svårt att stoppa och blir lätt för full. Har hänt innan att jag blivit sne full men aldrig när barn varit i närheten eller hemma. Skulle aldrig någonsin vilja skada något av mina barn eller min sambo. Mår så fruktansvärt dåligt över mitt beteende!

Åh tack Majaella för hälsning i min tråd. Blev så glad när jag såg att du skrev och tittade efter dina kommentarer och då såg jag att du skrivit hos mig 🧡.
Jag är i en period när det är alldeles för mycket att göra, både på jobbet och privat. Det har hänt nån gång att jag har bedövat, men det är inte som förr. Det är svårt när det blir alldeles för många olika saker på jobbet, många möten, många uppgifter och man inte alls hinner. Om jag då dessutom späckar fritiden med förvisso roliga saker, men ändå annat än att vila så är det svårt. Så nån gång har jag försökt få energi med alkohol, men det funkar ju inte riktigt så och det vet jag ju. Så det finns liksom ingen lösning på trötthet och stress.
Jag försöker ta hand om mig på alla sätt och jag tror det blir bättre när jobbsituationen blir under kontroll.
Och med lite semester. Har inte lyssnat på senaste närvaropodden. Borde kanske det för lite handfasta tips på här och nu och lugn och ro.
Många hälsningar till er alla!

Bra jobbat Aldro. Jag hoppas du kan ge det en chans nu och ta ett ännu längre uppehåll. Jag hör att du har det jobbigt och jag tänker att det finns en stor rastlöshet i dig som gör att det blir ännu svårare, men det kanske blir klarare med tiden. Hoppas att psykologen kan hjälpa dig också. Du har ju ett barn som behöver dig och ett ex som också verkar dricka för mycket. Ni kanske kan få hjälp allihop? Du skriver att du inte har så mycket tid att göra sånt du mår bra av längre och jag tror verkligen att just det är viktigt. Särskilt för oss med rastlösa hjärnor. Så jag hoppas att du hittar ditt drogfria sätt att tysta hjärnan. Du är skitbra som tar itu med det här och satsar gång på gång. Lycka till nu!

@Carisie Tack än en gång för att du ger av din tid och dina (hemska) erfarenheter! Jag är löjligt smärtkänslig, måste sövas vid koloskopi, och har cellskräck så jag har plöjt igenom nätet i timmar för att ta reda på hur rädd jag ska vara inför undersökningen. När den nu blir av.
Det ligger mycket i det du skriver om tristessdrickande. Jag har alltid trivts med att arbeta har haft/ har kreativa hobbies, tycker om att röra mig, träffa människor. Så försvinner det ena efter det andra.
Men jag har mycket bra kvar, vill jag tro. Som nu: Efter att min man kom hem efter covid och inte kunnat gå har livet varit hemskt och jag som druckit lite och kontrollerat sedan mars i fjol när jag äntligen fick en läkare att ta mig på allvar, började tröstdricka. Denna hemska vinter! Fick vänta fem veckor på en tid när jag äntligen kom mig för att inse att jag måste träffa läkaren. Det var ju inget akut.
Sedan i fredags är min man på annat håll en vecka i månaden. Jag har sovit, sovit! Skippat Aktuellt, nannat kudden, gått till gymmet, sovit, suttit på terassen o målat, skippat Aktuellt, sovit, vaknat mitt i natten, somnat om. Nu, 7.15 ska jag stiga upp.
Idag ska jag åka och hälsa på, se hur han har det, men inte förrän i eftermiddag. Mitt samvete skriker när jag hör hans ” jotack, det går” i telefon, men vi vet båda att jag är totalt slut, måste ha ork över för det som jag tycker om att göra.
Så, nu fick du en uppsats att läsa igen. Hoppas du har det uthärdligt, jag skulle aldrig orkat det yrke du har, måste vara otroligt påfrestande och hemskt med dem som inte överlever.
Kram!