Senaste kommentarerna i forumet

Hej! @vila, Håll i och håll ut! Det låter kanske tomt och ekar lite ihåligt i stunden, men det går att ta sig igenom det mesta om man bara ger sig fasen på det. Har tänkt ungefär sådär en tusen gånger minst att, vad spelar det för roll... Men sen reste jag mig ändå upp till sist och gör nu än en gång ett försök att lägga alkohol och sån skit bakom mig. Ta allt steg för steg. Du fixar detta kompis. Kämpa på!

Ny oro . Förträngt i alla andra bestyr att det faktiskt varit nåt vaj med tvättmaskinens avlopp. Aldrig använt den, vi har en toppen tvättstuga o jag avskyr buller. Skall provköra o ev ta in rörmokare. Måste ju gå att lösa. tänk att det alltid är nåt som skall gnaga och nu när allt annat är i hamn så kom det här upp. Men den urkonbiga stressen med hela tiden hotande migrän, det har lagt sig. Funderar på kanske en resa? Åtminstone nästa vinter. Också dags för små resor med ett barnbarn i taget.

Pratade med Anhöriglinjen ikväll som sa att jag är så medberoende t min dotter. Och jo, jag vet. När hon väljer att komma hem t mig för att prata om sitt möte m chefen idag…en chef som undrar om hon ska vara på jobbet om hon inte ska vara sjukskriven . Mellan raderna förstår man att man inte har varit så nöjd på jobbet.
Som mamma vill jag finnas t för henne då. Allt är så dåligt skött….ingen som tar ansvar…hur ska jag då bara kunna titta på?

Kram🌺

@Se klart roligt att höra av dig och ditt liv! All is Good. Och ja, nu är det lite ställtid för mig.

Håller på att bli galen känns det som. Var hemskt innan jag la ner helt men detta......känner mig än mer deprimerad,ledsen,orolig,ingen självkänsla, aldrig glad,ensam,förhållandet brakar än mer m.m......
Trodde det skulle lätta lite iaf....och att jag skulle känna styrka o nån glädje o hopp i att jag slutat...men inget....
Idag var jag en hundradels mm från att åka dit trots antabus. Kände bara varför ej dricka blir ju bara än värre utan.
Så fruktansvärt jobbigt just nu. Fy fan helt enkelt. Hur ska man fixa detta? 😭

@Fjärilen81 Vad fint att höra att det blev ett lyckat första AA-möte😁. Jag tror att det är lite magiskt att säga de orden, jag ÄR alkoholist, högt och även att in det och ta till sig det. Jag minns att jag sade orden högt framför spegeln till mig själv i badrummet, jag tittade djupt in i mig själv och nickade. Jag förnekade det inte längre och jag slutade dricka. Det var ett beslut som jag tog med mig själv och jag har hållit det. Någonstans där tror jag att även skammen ombyttes till mod och stolthet över mig själv att jag äntligen menade att göra verklighet av mitt beslut. Det gav motivation och styrka och tilltro till min förmåga.

Bra och modigt gjort av dig!❤️

@Se klart Tack❤️. Middagen med familjen var så mysig och trevlig. Jag blev så överraskad av fina sånger och personliga presenter. Maten och efterrätten som vi förberett och lagat i flera dagar blev så goda. Jag tog ut ledighet, mycket Flex att ta ut, med en egen dag, en dag för städning, en dag för matförberedelser och sista dagen för att få ihop allt. Helt perfekt, ingen stress och roligt! Förr om åren försökte jag pressa in allt på typ en dag. Superstressad, irriterad, knappt kontaktbar och inte hunnit fixa mig själv i tid. Har absolut blivit bättre på detta sedan alkoholen togs bort ur bilden😁

@Lora wrote:"När alla börjar bli blariga " 🤣 Haha! Det är ett utryck jag inte hört sedan jag var tonåring och läste MAD!!
Jag är lite avundsjuk på er som känner sig trygga i sådana situationer. Jag försöker istället undvika sammanhang där det finns alkohol.

Hej! Kebne1, Det var fint att du tittade in på min sida. För jag fick faktiskt lite positiv energi av det. Har tagit det riktigt lugnt idag och försökt att bara slötitta på lite tv och så. Men har inte varit lugn inuti mig liksom trots att jag ätit bra och druckit mjölk, och till och med tränat eller trampat lite grann på motionscykeln. Tidigare har jag när det känts så här pass jobbigt bara åkt iväg och inhandlat nåt onyttigt och sen öppnat en burk eller kört igång med nån flaska.

Har ju rätt att ta ett lugnade piller, eller faktiskt tre såna per dygn vid behov. Men idag har jag försökt att stå emot även att använda piller som stödhjul, för jag vill inte vara beroende av sådana kemikalier heller. Det ska inte krävas vare sig piller eller alkohol för att klara av att gå gå runt tycker jag. Men det är en rejäl kamp alltså. Men har ingen ovanligt mörk depressiv känsla vilket man ju är tacksam för.

Därför tänkte jag se om jag kunde stå emot vanan att ta lugnande piller vilket lyckades idag. Men det blev till sist en portionssnus, men försöker att sluta med även denna ovana. Har väl blivit lite mer sträng mot mig själv i tänkande som nykter. Vill klara mig på naturliga grejer och inte hela tiden som tidigare bara försöka att fuska mig fram igenom en svår stund av inre oro. När jag nu har skrivit av mig lite liksom, så har det faktiskt lättat en del. Så nog är det bra med ett sånt här forum.

Ha en fin kväll!

@Lora wrote:" Brukar du jämföra dig med andra och utifrån det kravställa? " Självklart! Det är vad män gör. Hela livet är en tuppfäktning!
Det enda stället där jag inte känner ett behov att vakta min egen rygg är på AA-möten, men ändå...

Stannade hemma från jobbet idag. Huvudvärk och yrsel. Jag kollade mitt blodtryck, 163/99 med en vilopuls på 73. Inte direkt idealiskt, särskilt eftersom jag tar medicin som skall hålla systole under 140. Inte konstigt att det känns som om någon har blåst upp en ballong i mitt huvud.

Jag har en arbetssituation som gör mig oerhört stressad. Jag har 20 kg övervikt, har en allmänt osund livsstil och nada motion. Och jag dricker!!!

Det är egentligen ingen raketforskning att begripa hur jag borde göra för att må bättre. Lägg bort alkoholen, lägg till motion och ät bättre! Det är "bara" det som behövs!

Det är lite läskigt att alkoholen har ett sådant grepp om en att man inte förmår att göra vad man vet är rätt!

@vår2022 Tack för att du delar med dig. Om det inte vore för min man och mina barn så är jag helst säker på att jag hade druckit dygnet runt. Dom får mig ändå att bromsa så gott som jag har kunnat med ett fortsatt missbruk.

Jag var på mötet idag. Mycket nervös och jag tänkte vända flera gånger men jag stålsatte mig. Vi var en grupp på 4 kvinnor idag. Skönt för mig att det var en liten grupp just idag. Det kändes fint. Eftersom jag var helt ny så delade alla med sig om sin första tid i AA och vad som förde dom dit. Jag berättade en del av min historia, hur mitt missbruk ser ut. Jag kände igen mig i de andras berättelser och jag fick bekräftelse i min. Någon som kände igen sig i mig. Det var stort och skönt. Jag konstaterade för första gången något som jag hitintills inte vågat nämna - att jag ÄR alkoholist. Alla var så vänliga, positiva, glada och äkta 💕

Hej @himmelellerhelvette
Jag förstår att det är jobbigt att vara ensam med anhörig- frågan kring din mamma. Jag tänker att det är lätt att säga eller skriva om gränssättande. Men precis som du beskriver är det en väldigt ensam människa, i nöd. De ÄR svårt att sätta gränser då. Men frågan är om det går att sätta en ”halvgräns” - dra upp garden halvvägs? Göra det- men inte det. Också för känslan av att- hit men inte hela vägen. Jag äger mig själv.
Många av oss här är himla självständiga och starka, men har också svårt med att stänga av andra, stänga ute eller låta bli att påverkas. Starka OCH känsliga? Vad tror du? Kram 🤗

Sockret är akilleshäl här med. Varje kväll vill jag ”ha nått”, då är det ju bra att inte ha ”nått” hemma men på något konstigt vis har jag ofta sett till att det finns. Väldigt likt alkoholen… bra att vara vaksam. De perioder jag skippar socker och överdrivet mkt kolhydrater mår jag oftast bra- men det är som ett mindre berg att bestiga. Beslutsamhet och fokus.
Men det har du ju visat väldigt många gånger att du besitter. Men bra för mig att bli påmind om att även en bit tårta kan väcka den björn som sover. Note to self.
Kram 🤗

Grattis i efterskott, vilken supermysig dag! Och hoppas middag med familjen blev bra den med, vi behöver både och.
Kram 🥰

Det var väldans länge sen jag skrev men av ingen särskild anledning. Tänker eller tror det är en del av tidens gång, men fortfarande loggar jag in och läser- skriver inte så mycket- men tänker att det är okej. Jag känner både trygghet och samhörighet här. En viktig plats. Men inte den livlina forumet och vännerna här var åtminstone det första året- säkert ännu längre.
Jag har fyllt den senaste tiden med fröer och (dahlia)knölar. Det är lite nykter-nostalgi då jag drog igång med odling den första nyktra vintern. Visste noll och inget- men tänk vad jag har lärt mig under de här åren.
Har varit på en kort resa med min bästa kompis, kombinerat jobb och babbel, så himla himla härligt. Tagit semesterdagar mitt i veckan, vi har lyxat med fint hotell, middag och massor av prat. Min bästis dricker inte när vi umgås. Så skönt. Hon säger att hon själv tycker att det är som en befrielse- att slippa. Vi har druckit litervis med vin under alla år vi känt varandra men nu har vi slutat göra det ihop. Vi kan ändå prata om allt, ha roligt, men slippa vara bakis och slippa vara uppe för sent är en blessing.
Jag tror jag oroade mig för hur det skulle bli med vänner, som nykter, och några relationer har förändrats, några har upphört, jag är inte längre längre nån festens mitt och dansar bara till 01:30.
Mycket har förändrats, hela livet på något vis. Lite i taget har det vänt sig 360 grader, även om de viktigaste beståndsdelarna är lika. Jag är lugnare även om jag stressar lite väl mycket ibland. Jag skjuter fortfarande upp vissa jobbiga grejer (trodde det skulle försvinna!) Jag har alltid för långa listor i förhållande till min tid (hur svårt kan det vara?) Jag väger alltid 3 eller 5 kilo mer än jag önskar men har också börjat förlika mig med det. Inget som galopperar. Jag stretar på med att komma igång med träningen- jag borde äta mer grönsaker och meditera mer.
Men jag har ingen skuld som tynger, ingen skam som en skuggvarelse inombords. Jag älskar morgnarna med kaffe i sängen. Jag är trött för att jag behöver vila- eller sova.
Klurar vidare på det här med pension (chockerande tidigt om du hade frågat mig för fem år sedan) men inte desto mindre. Fortsättning lär följa!
Kram på er 🥰

@CatLady @Fjärilen81 och @vår2022 tack för era reflektioner och stöd, betyder mycket.
Känns bättre idag tackochlov🙏🏻 börjat lyssna på ”Skål ta mig fan” känner igen mig i mycket där.
Tror att även om vi är olika individer så är sättet man tänker kring alkohol som alkoholberoende ganska likt, om ni förstår hur jag menar? Tex att inte kunna stoppa när man tagit första glaset, beroendehjärnan som försöker lura i en alkohol och så vidare.

Ha en fin kväll🤗

@Flarran bra jobbat med 4 månader. Jag räknar inte heller dagar, jag orkar helt enkelt inte. Har inte heller app eller sånt. Jag är bara varje dag lycklig att jag är nykter. Bra kämpat🙏🏼❄️

Tja!
Jag har alltid festat, började tidigt, runt 13/14 år med folköl och häxblandningar, satt ute i parker med "kompisar" och drack tills jag inte kunde ta mig hem själv.
Alltid haft svårt för att få kontakt med andra människor om jag inte dricker, att dom inte är intresserade av mig nykter har inte varit något problem, bara att supa till så var man ju festens mittpunkt och alla ville vara kompis helt plötsligt.
Den strategin funkade hur bra som helst genom hela högstadiet/gymnasiet, man var den roliga på festerna i lumpen.
Sedan började arbetslivet, var den tråkiga grå människan i ett hörn som aldrig pratade med någon, tills det blev firmafest då jävlar kom den roliga fan fram, han som skämtade pratade med alla, dansade och drog igång allting.
Fick massa kompisar som inte var lika mycket kompisar på måndagen när man var tillbaka i sitt hörn och inte pratade med folk igen.
Lärde mig snabbt att jag är den roliga jäveln som alla vill hänga med när jag dricker så varför inte dricka en jävla massa mer, Det blev fester varje helg, ibland även på vardagar, var ju aldrig några problem har alltid lyckats sköta jobb och privatliv utan problem.
Gått på en helvetes massa förmodligen jävligt bra spelningar som jag inte kommer ihåg mer en starten av första förbandet.
Fast forward till 10 år senare och jag börjar kvällen med en öl/ett glas vin hemma och vaknar upp dagen efter utan ett minne av vad som hänt kvällen innan, tömt mitt bankkonto på att gå på diverse strippklubbar, en fru som skriker på mig för hur fan ska vi kunna käka resten av månaden.
Halvår senare händer samma scenario minst en gång i månaden och sparkontot är tomt, jag är skild och sitter ensam i en liten etta och funderar över vad fan som hände.
Jag kan utan problem gå veckor/månader utan att dricka men tar jag så lite som en folköl så kan jag vakna dagen efter utan ett minne av gårdagen och hitta sms/mail om nekade lånansökningar där jag försökt hitta allt från mer sprit till strippor till droger.
Nu när jag skriver detta har jag varit helt nykter igen i en vecka och känner att det är förmodligen enda alternativet för mig.
Tror aldrig att jag kommer kunna vara personen som bara tar ett glas vin till maten eller en öl efter en jävlig dag på jobbet.
Har fortfarande aldrig känt något tvång att dricka men jag känner en dragkraft mot systembolaget så fort jag ser den blänkande lovande skylten.

Ok. Enough with the rant.
Ha det gött alla och lycka till!

Kanonbra @Sture86 🙂

@Prissen Tack!❤️

Hej!
Tänkte bara dela med mig att jag inte druckit en droppe nu på 14dagar. Känns riktigt bra och suget börjar försvinna. :)

Tack @Adde! Då vet jag vad jag kan jobba vidare med. Återkommer. Sakta men säkert hoppas jag att det kan bli bättre.

testar

@Vinägermamman jag tror det kommer en vändning snart för dig när du har fått nog. Då blir allt lätt . Mycket lättare än att mixtra med enheter .
Kram

Peth prov skulle det stå