Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart Låter toppen! Att alla delar i livet ska få lite dagsljus var en fin liknelse. Så är det.

Igår körde jag bil i drygt två timmar i regn och mörker, fy bubblan. Både ovant, för att jag medvetet väljer bort mörkerkörning om jag kan, och väldigt påfrestande för både ögon och hjärna. Jag sov gott i natt. Vaknade halvt om halvt vid fyra-fem och då hade min hjärna en plan för hur jag skulle ta itu med en arbetsuppgift som jag fick lära mig igår. Igår var det korvstoppning, men min hjärna omfamnade uppgiften och hittade ett sätt att ta itu med den. Min hjärna lever fan sitt eget liv.

Kram 🐘

@has
God morgon. ☕️

Ja du, det är rätt mycket det som inte blivit hjälpsamt. Inser ju så här efteråt att jag var medberoende till max, och var mentalt innästlad i hans missbruk så jag inser ju att jag inte ska vara så hård mot mig själv.

Det första har med att vara konsekvent att göra. Jag blev trött på "fyllesamtal" och sade att jag inte vill prata om han är onykter. Då går jag emot det jag sagt, och kunde sitta med honom i telefon ändå. Med hans toleransnivå mindes han säkert nada dagen efter om vad vi diskuterade, ibland mitt i nätterna ... Säkerligen undrade han någon gång efteråt vad vi diskuterade så länge.
Ett skäl till att prata med honom var ju att hålla koll på vad han gjorde, att det inte helt barkade. Jag minns att jag tänkte att så länge vi pratar så vet jag ju vad han gör. Du vet - "kontroll". 🤔

Han sade det ena men gjorde det andra, att vara nykter men att det inte blev.
Att ständigt påtala hans drickande, vad han sade och hur det de facto blev. Min besvikelse.
Han visste och vet vad jag anser om drickandet, och att ständigt påtala då det gick åt fanders gjorde oss båda frustrerade. Och kanske kom mera på hans våg att känna att han inte har kontroll. Att påtala hur saker blev och kändes hjälpte föga.

Hade önskat att jag tidigare hade kommit fram till en klar tanke med beslut:
det här har jag att göra med - så här ser det ut - "tjat" lönar sig inte - vill jag ha det så här? och avslutat tidigare. Punkt.

Att tidigare byggt upp gränser för mig och vad för mig är acceptabelt, i stället för att låta och gå på som en papegoja gällande hans drickande som varken gjorde till eller från för oss bägge.

Skriver mera annan tidpunkt om jag kommer på något. 🌺😊

Kram.
Ha en bra dag.
💜

Godmorgon i kaffestugan!
Låter så mysigt med kissarna Natalia!
Dricker gott kaffe, börjar lite senare idag så jag hinner med en promenad här på morgonen innan jag ska iväg. Alltid en bra start på dagen!

@Smillans Kunde varit jag som skrev allt där! Jag är också jättenyfiken på varför det är så! Bra metoder, dom använder jag också❤️

Godmorgon @flarran
Ja du det låter inget vidare med förra årets kalender och ”höjdpunkter”, så skönt att du tar steg för steg till ett gott liv, och garanterat ett längre liv.
Jag läser om hur du beskriver en viss oro kring umgänge med människor och även att vara i större sammanhang. Det är ju något som kräver rätt mycket av oss. Jag har i perioder tyckt att det har varit jobbigt med stora grupper människor, men det har nästan försvunnit sedan jag blev nykter. Jag är mer stabil inne i mig själv- även om jag inte älskar långa köer eller konsertarenor (vem gör det?)
Önskar dig en fin dag, kompis- och kämpa på! 🤗

Vad fint att läsa @Denlillamänniskan. De där första gångerna är viktiga och kan kännas lite högtidliga?
Läser dina tankar kring var en ska landa den nyktra ballongfärden- och det kommer du ju att se så småningom.
Jag var kanske också en NästanAlkis men en Fullblodsalkis bodde i källaren och bröt sig upp på övervåningen tillräckligt många gånger för att jag skulle förstå att han skulle kunna komma att ta sig in och bosätta sig på min fina terass med utsikt.
Room with No view. Så kändes det. Ett begatroll på uteplatsen med ryggen mot dörren som inte gick att öppna.
Jag tycker mycket om att följa med i dina tankar och din process. Och tycker att din korrigering eller komplettering eller ibland utveckling av mina rafsiga tankar sätter saker på plats- en ny utsikt! Kram kompis.

Godmorgon
Min lilla (jag kallar den lilla men egentligen är den viktig) plan att vakna lite tidigare dag för dag eller vecka för vecka, går åt rätt håll.
I morse vaknade jag 05:30 och det är perfekt- då är jag trött på kvällen och pugg på dagen, låter ju enkelt men är ett litet gnet att få till. När det blir lite ljusare kan jag börja springa, då löser sig många saker automatiskt, I know.
Har väldigt mycket att göra på jobbet nu när allt drar igång- olika projekt och lite nytt som ska dras igång. Det är kul! Jag måste bara passa på att använda jobbet som ångestreduktion- det är lätt hänt- ett enkelt sätt att bara uppgå i något annat.
Just nu är jobbet kul men balansen är viktig för att alla delar av livet ska få lite… dagsljus, istället för att ligga kvar i skuggorna.
Dricker mitt goda kaffe.
Planerar familjemiddag och födelsedagsfirande av olika slag.
Har också dragit igång ett budgetprojekt efter helgernas måttlösa utsvävningar.
Det känns skönt.
Torsdag och sista dagen i veckan på kontoret för denna vecka som innehållit en massa möten och riktigt jobb, haha. Och ett arbetsgäng som verkligen ”sparks joy”! 🤗

Har morgonmys med kissarna och kan ligga kvar här en stund till innan jag ska iväg. Dom är så gosiga 🥰

Men vad bra @Källarmannen! Och skönt att höra att du mår bra 🙂
Jag måste hålla borta från enheter i helgen. Du kanske vill göra mig sällskap?

Önskar er en Godmorgon!

En ny dag som blir ganska lugn. Lite smågrejer att göra bara.
Att vara nykter börjar bli en vana verkar det som.

Hur går det för dig @hjosa?

Hittat en ny kompis. Visar sig att hon är 3 månader alkoholfri. Det som fick henne att bryta var att hennes bror tänkte bryta när hon blev påkommen med vin efter att ha skickat en selfie. Den tog.

Hon har tidigare varit nykter i 4 år. Tydligen mycket tuffare att bli fri denna gång. Det har jag läst innan. Att det är svårare gång 2.

Ytterligare en sak slog mig. Hon nämner att alla vänner försvann när hon berättade. Att det gjort henne rädd att vara ärlig med mig men min reaktion gjorde att allt rann av henne. Jag dömmer verkligen ingen. Hon var väldigt lättad efter vårt samtal.

Känner ni igen detta? Att vänner klippt bandet? Att det blir tyst?

Jag har varit helt öppen om folk frågar. Nu har jag återigen börjat fundera varför? Kanske, man inte ska säga så mycket? Kanske ska man. Jag blir lite tokig på skambilden. Jag känner nog att vi måste själva bryta den om samhället ska kunna lätta upp kring frågan. Många har så förutfattade meningar. Stereotypa.

Vi här vet ju egentligen att inget behöver märkas utåt. Ingen behöver drabbas egentligen utanför familjen. Livet kan se rätt "normalt" ut utifrån. Då fattar jag verkligen inte varför folk drar när man berättar. Man är ju fortfarande samma människa. Kanske bara mer balanserad.

Eller jo, jag tror jag fattar. Innan jag trillade dit så var även jag lite rädd för folk med beroendeproblematik. Kändes olustigt på något sätt. Oberäkneligt. Idag har man ju fått mer erfarenhet så rädslan är borta. Tycker dock det är sorgligt om alkoholfria ska bli uteslutna ur olika sammanhang. Det bygger ju bara skam i samhället. Sedan bidrar väl det med att färre vågar komma ut. Att fler sitter hemma och dricker i smyg. Detta gör att jag vill fortsätta vara öppen. Vill verkligen inte bidra till rädsla. Vill snarare bidra till att normalisera problembilden så att det inte ska kännas oöverkomligt för andra att vara ärliga och påbörja resan mot frihet. Att de ska se att det går alldeles utmärkt att leva glad som alkoholfri. Att det inte inverkar negativt på ens liv att faktiskt sluta. Att man fortfarande är att räkna med.

Frågan är om det är sant? Hur känner ni? Känner ni er inkluderad eller känner ni er uteslutna?

Åh jag blir nyfiken @Tröttiz: vad känner du att du sagt och gjort som inte blivit hjälpsamt? Om du känner att du vill dela med dig 😊

Jag tror absolut dina tårar är en vanlig reaktion, speciellt från en person som upplevt det de beskriver på nära håll❤️

Tack för kramar & pepp❣️🙏🏼

Jag har mötts av så mycket snällhet den senaste veckan att jag känner mig bortskämd. Närmare vännerna som bor en bit ifrån men ändå håller nära kontakt och kollar av hur det går.

Vänner som hjälper på alla möjliga sätt. Vänners vänner som erbjuder hjälp. Mina unga vuxna barn som verkligen visar att de nu är (nästan) vuxna och hugger i och är mån om mig.

Sa till en av mina vänner att jag är så himla tacksam för all hjälp och allt stöd, och han svarade: ja men det är ju precis vad du är värd!

Det låter liksom rimligt, men känns ändå så oväntat för mig. Ovant att vara på mottagarsidan.

Varje gång jag kommer in i mitt nya hem känner jag ett lugn. Tankar och känslor kan bubbla upp, men hemmet är lugnt. Långt ifrån klart men ändå trivsamt.

Är fortfarande rädd för att jag ska ångra mig. Men känner ingen ånger. Mer sorg över att det blev som det blev. Och över allt som inte blev.

Läser om högfungerande alkoholism och känner igen det som beskrivs. Men det råder fortfarande stor förvirring i mitt huvud om det verkligen är så? Eller är det som han säger, jag som överdriver och har fel.

Försöker släppa de tankarna eftersom det inte ger något att grubbla vidare runt det. Men tänker också att det väl är så våra medvetanden fungerar: hitta svar på sånt vi inte förstår. Lägger ihop ett och ett som borde bli 2, och inte 7?

Ta hand om er alla medkämpar! Kram 🤗

@ISE Hej! Hur mår du? Skriv gärna en rad så vi vet hur du mår❤️Kram🤗

@Sisyfos Tack🥰 Jag skrev jag lite otydligt…Jag har egentligen inte ont av att vara ensam hemma utan kan tycka att det är skönt. Men nu när jag är sjukskriven så är det en utmaning för mig att vara ensam med mina tankar det gäller då att inte fastna i negativa tankar. Dessutom när jag är så trött som jag är då är det skönt att vara två om ens barn behöver mer stöd. Men jag ser inget problem i det egentligen.

Kram

@snö_flinga Kanske du behöver hjälp av antabus för att få en start så att säga?
Det ska finnas andra piller också som dämpar suget. Ge inte upp utan fortsätt söka hjälp.
Tänk på att du redan efter kort tid kommer att slippa ångesten som själva alkoholen skapar.
Det brukar bli en stor lättnad för de flesta. Värt att kämpa för. ❤️❤️❤️

Känner igen frustrationen i det du skriver @trötter75! Det är väldigt svårt att alls föra en diskussion med någon som är i förnekelse.

Har hamnat i precis samma läge där jag får höra att drickandet är precis samma som att dricka läsk eller äta godis.

Påståendet i sig är ju så dumt att man liksom blir stum. Själv fastnade jag i tanken: hur dum tror du att jag är?!

Nånstans tror jag det här är lite av problemet. Mycket är så ologiskt att hjärnan helt hakar upp sig på detaljerna som: du säger att du bara druckit en öl, men du sluddrar. Hur går det ihop?

När man ständigt fastnar i dessa detaljer är det svårt att få perspektiv och se helheten. Det gör det så mycket svårare att fatta beslut som blir bra för en själv på lång sikt.

Jag tror din fundering på hur du vill ha din framtid är den som är verkligt hjälpsam för dig. Så svårt men samtidigt det enda som verkligen gör skillnad för dig❤️

@Inombords Grattis! Så skönt när det närmar sig tre månader. Nu vet du att du klara det och att allt bara kommer bli bättre!❤️🙏🏻❤️

@Tröttiz tack för pepp. Det är svårt att inte bli arg och förtvivlad.

Grattis till 1 år VaraFrisk och fint att du delar rondellhistorien. Den är så äkta på nåt sätt. Tråkigt att dottern mår sämre igen. Tänk vad olika vi är ändå, jag skulle verkligen älska att vara ensam hemma i några dagar. Ibland undrar jag varför vissa gillar (självvald, begränsad) ensamhet och andra inte. Det verkar vara ungefär 50/50 som känner som jag. Hur som helst, höga det så fint. Kramar

@Ny dag Tittar in och undrar hur det är? Hur mår du? Kram❤️❤️

Jag har varit SÅ trött idag. Sover lite oroligt. Tänker att det beror dels på problem m torra ögon dels på stress/oro för att mycket är otydligt omkring mig.

Har fått förlängd sjukskrivning med 100% tom 18/2 och 50% fr 19/2 tom 20/3. Rehabkoordinatorn hade pratat in det på mitt mobilsvar. Jag kunde inte heller räkna med förlängd sjukskrivning efter det. Men hallå?? Vill inte läkaren träffa mig? Hur vet han/jag att jag orkar jobba 50% den 19/2 och 100%?
Jag får prata m en samordnare som är sjukgymnast samt kanske gått en kurs i vad man ska ge för råd/vilka frågor man ska ställa. Dessutom mår min dotter sämre igen, rädd för att gå in i en depression. Hon sa själv att hon fick kanske börja jobba för tidigt. Och ja så var det med all säkerhet. Det är tufft m psykisk ohälsa för jag måste orka driva mitt egna ärende men även min dotters.

Imorgon åker min man t Sälen kommer hem på söndag. Det är nog tre år senast som han var iväg. Det känns lite jobbigt att han åker iväg nu när jag inte mår bra och inte heller vår dotter. Jag gläds samtidigt med honom för han tycker verkligen om att åka skidor. Tror inte någon har varit borta över natten sedan han var iväg förra gången. Då arbetade jag ju. Det känns lite knepigt men jag ska rå mig själv och försöka så mycket jag kan vara här och nu.

Kramar ❤️

@Rustning Hej! Hur har du det?

@Inombords Tack❤️🤗

@Amanda L Ja…vilket förhandlande🙈 Tror på ett bra år två! Tack❤️🤗

@Polerad Jag hoppas verkligen att det går bra för dig med blodprovet. Det framgår inte av texten, men hur såg Peth ut förra gången? Du behöver såklart inte svara, men du har ju räknat noga på halveringstider och kan gränsvärdena. Den läkare som sist sett dina prover, har väl tänkt sig att du ska klara gränsvärdena utifrån startvärdet, tänker jag.

Att du börjar tänka på att dricka är ju inte så konstigt. Du är orolig och har haft som motivation att inte dricka tills blodprovet är taget. Nu är du snart där, och det undermedvetna säger att; Sådärja Grabben, då var det klart!

Det kanske är klokt att vänta med att ta beslutet när du har provresultatet framför dig. Först då kan du blicka lite framåt. Bra att du håller alkoholtankarna lite på avstånd genom att ta en dag i taget.

Berätta gärna hur det går för dig och hur du känner dig fortsättningsvis. Lufta dina tankar; ibland gör det att saker klarnar för en själv.