Senaste kommentarerna i forumet

Då var första tillfället avklarat. Var på restaurang med väninnan som jag promenerar med varje vecka.
Hon tog en öl till maten, jag tog vatten. Hade redan tidigare berättat att jag inte dricker alkohol just nu för att optimera signalsubstanserna i min hjärna. Berättade om dopaminbalansen under får promenad. Hon säger att jag kan smaka av hennes öl om jag vill.

Utan krångel eller minsta tvekan sade jag nej tack lite avspänt och log. Det var bara lätt och självklart att inte dricka alkohol och det kändes väldigt bra. Riktigt skönt, faktiskt.

Kollade ett till avsnitt av "Lars Lerin på Lofoten" idag, och igen kom det tårar i och med allas berättelser som har att göra med missbruk ...

Blir jag aldrig fri, eller har jag blivit en "vanlig" person som reagerar på det som finns omkring mig? En "normal" reaktion på en destruktiv sak i vårt samhälle? 🤔 Hm. När vet man vad som är vad riktigt.
Denna hjärna alltså.
🌹

Kämpa på alla.
KRAM.💜

Har ätit en god fiskgratäng och fått i mig lite mjölk kollade lite på tv, men det var ingenting som var det minsta intressant eller sevärt idag heller. Så gick tillbaka till detta forum för att skriva, att trots att man väl inte gjort mycket annat än att bara fundera och skriva av sig idag mår helt okej och inte har nåt alkoholsug alls vilket man är tacksam för. Funderade just nu på om man skulle försöka att lägga sig i en vettig tid denna dag som är. Vore ju intressant att se om man kan ta sig utanför dörren i morgon för en promenad. Har ju en soppåse som ska ut ur huset.

Blev direkt lite stressad och fick en lättare släng av ångest när jag skrev orden om att gå ut och gå. Undrar vad detta kan bero på, har man blivit en sån stugsittare. Måste nog börja med att gå utanför dörren bara för att inte sitta still så att man rostar fast liksom. Så här tänkte man då inte för ett år sedan vid den här tiden såg jag när jag tittade i förra årets almanacka som jag först tänkte kasta bort, men nog inte gör då jag nog behöver påminna mig ibland om att det var en ren galenskap att som man då gjorde att hela tiden tillverka tioprocentig mäsk för dagligt vätskeintag. Precis som om det hade varit vanligt kranvatten som man dricker just nu.

När jag ser på saken med nyktra ögon idag så känns det hela ju inte riktigt klokt. Skrev till och med med blyertspenna tiden för när första pluppet från dunken hade hörts i jäsröret veckovis för att då kunna beräkna när brygden ifråga skulle vara klar. Mycket märkligt beteende som man då tydligen var stolt över. Nu har man har inte varit dålig i magen en dag på tre månader och två veckor drygt. Alkoholfrihet har allt sina fördelar har man börjat upptäcka. Dessutom spar man en massa pengar på att inte jämt kuta in på bolaget vilken är en lurig butik som jag dock ännu inte törs gå i närheten av så att man råkar trilla dit igen är känslan faktiskt.

Ha en fin kväll!

@trötter75
Hej. Bra att skriva av sig och diskutera med andra i samma situation. Fortsätt gärna skriva.
Ja, att bli arg löser ju ingenting men det är ju svårt att låta bli det ... Jag har aldrig varit den som hällt ur, så jag vet inte hur den ilskan är före man gör en sådan sak. Jag har dock gjort massa annat i ilskan.

Svårt att säga vad du ska göra, men kanske du kan tänka på att hans beroende är väldigt starkt och finns det alkohol hemma så är det nära till hands att dricka. Att han inte kan kontrollera det. Räcker inte med ett glas, utan man dricker upp allt. Man kan hälla ut hur mycket som helst men det förändrar ju inte läget tänker jag. Risken är dock att man själv börjar må dåligt då man "blandar sig in" i någon annans missbruk och destruktiva leverne. Och att han i sitt missbruk börjar komma på andra sätt att komma åt att dricka i och med att du häller ur. Finns alla möjliga sätt att smyga. En tanke bara.

Och det finns alltid en orsak till att dricka, som din säger för att kunna sova. Men det kunde lika gärna vara för att det blivit dålig bild på tv:n, strid med morsan eller stressigt på jobbet ... Och verkar försöka få dig att "godkänna" hans drickande med att kontra med att godis även minsann är missbruk och lägga fokus på dig då jag läser din text.

Jag har erfarenheten att det inte går att prata förnuft med någon som är aktiv missbrukare, att säga vad den ska göra har inte funkat. Att försöka att inte ge energi till det, för det gynnar ingen - vare sig missbrukaren eller sig själv.
Att inte bli arg eller höja rösten. Men som sagt är det inte det lättaste. Jag vet.

KRAM!!
Sköt om dig.

Fint att höra. Håller med, vad skönt det är med nykter semester och att verkligen få vila. Jag njuter fortfarande av varje nykter helg..

@Källarmannen
Härligt med nyktra dagar, bra gjort! Önskar dig styrka att fortsätta nykter nu när du tagit dig igenomde första dagarna. Kanske bra med en plan för vad du ska unna dig till helgen, som inte är alkohol?

@Varafrisk Jättegrattis och så fantastiskt du jobbat för detta. Älskade beskrivningen av de första dagarna när du besegrade suget i rondellen!
Hoppas att år nummer två blir ett riktigt fint år, på ännu fler sätt!❤️🙏🏻❤️

@has vad skönt att läsa dina reflektioner. ❤️

Hej! @Solana, håller helt med dig, här längtas det också efter sommar och sol. Blir alltid extra mörk i sinnet när det är dåligt med dagsljus. Många har tjatat på mig om att börja promenera mera. Men tycker det är roligare att cykla. Har därför som ett litet projekt att lyckas få på ett bångstyrigt cykeldäck på framhjulet till min gamla hoj. Har som flerårig storkonsument av onyttiga enheter med alkohol om man så säger ännu inte riktigt de krafter som krävs. Men har lite smått med armstärkare börjat att försöka att väcka upp mina otränade muskler som väl mest använts till att öppna pilsnerburkar och skruva av kapsyler på vinflaskor en längre tid innan jag blev medlem på detta eminenta forum. För som alkoholfri sedan tre månader tillbaka så har jag förstått att det finns lite bättre saker att göra än att bara lyfta glas och burkar. Dricker rätt sällan kaffe men gärna någon god alkoholfri äppelcider typ Herrljunga eller nån cola ibland. Men om en stund får det nog bli lite mjölk i stället då jag funderar på att värma en fiskgratäng.
Ha en fin kväll!

Lever med en sambo som dricker. Är uppväxt med föräldrar som dricker.
För mig blir alkohol drucken i hemmet ett orosmoment.

Jag förstod inte från början att sambon drack i den mängd han gör. När jag förstod var det såklart förnekelse från honom .

Han "måste" dricka för att sova.. han har gömt sprit och vin. Tycker han är duktig när han inte dricker öl för det vet han att jag inte gillar.

Jag lackade ur när han drack upp en whisky jag sparat och fick veta att han bytt ut den med jämna mellanrum.. jag hällde ut resterna som var kvar och sa att dricker han något mer kommer jag hälla ut det som är kvar därmed.

En vinflaska var hemma. Han höll sig nykter för att köra hem från en middag. På morgonen inser jag att han suttit och dragit i sig nästan hela flaskan efter att jag somnat. Jag lackar ur igen och häller ut resterande vin. Då "förstör" jag pengar... Och får inte äta godis för det är ju lika mycket missbruk som alkohol. Själv dricker jag väldigt lite.

Jag vill inte må dåligt. Men nu är det tyst behandling från hans sida. Funderar allvarligt på hur jag vill ha min framtid.

Hur ska jag kunna låta bli att lacka ur på att han dricker?

@Källarmannen Men så roligt att höra! Verkligen WOW! Och härligt att höra att du mår toppen! Fortsätt så!

Det kan ibland vara svårt att bestämma sig för det tillsynes enklaste som vilken frukost man kanske vill ha. Men då kan man ju dricka några glas vatten tills man har bestämt sig. Man måste lära sig att var lite lugn i stunden och verkligen tänka till logiskt innan man gör som jag har gjort så himla många gånger genom åren som helt tanklös missbrukare av alkohol.

Det är så ofta som man deppat och druckit sig dimmig och även mätt på starköl samt kanske gnagt i sig ett gäng salta jordnötter. Men så har man blivit fet, svag och rätt slö också. Men det ska man väl kunna ändra på om man ger sig sjutton på det var en tanke som sakta tog form i morse. Kunde dock inte på flera timmar först fokusera och bestämma mig för vad jag ville göra och om jag ens ville hålla fast vid nygamla rutinen att ha en kopp varm mjölkchoklad och tre limpsmörgåsar till frukost.

Det var nästan löjligt omöjligt att komma fram till ett vettigt beslut fast magen knorrade och sade till om påfyllning av bränsle snabbt liksom. Men till sist så sade en känsla inom mig till,om att det nog verkligen var dags för ett glas mjölk i alla fall. Sen vips liksom så satt man vid bordet och hade ordnat sig tre limpsmörgåsar med makrill i tomatsås som pålägg. Det är inte dumt att ha en hög med makrillburkar i skafferiet, man känner sig riktigt rik på något sätt när man tänker efter.

Men det var ändå något som fattades, var känslan man hade efter att ha ätit upp mackorna, och det gick inte riktigt att placera den känslan. Tog då och skalade ett grönt äpple och gjorde små klyftor och tuggade i mig. Jag som inte varit mycket för frukt tidigare utan ofta väl förutom vin och sånt väl levt mest på pilsner och skräpmat. Nu har man ätit årets första äpple och tagit sista slurken av mjölk som fanns i glaset. Tänk att man kan bli mätt på så pass enkla grejer liksom.

Ingen som helst längtan efter berusning i stunden heller. Men fick ett litet sockersug som nog ropade efter bullar, kakor och glass. Men den känslan kan jag då sätta mig då över. Tur att det inte var alkoholsug för sånt är inte att leka med. Men en extra klementin om en stund kan man väl kosta på sig sade den mer logiska delen av hjärnan som idag fick styra kostvalet. Har öppnat fönstret nyss och stått och andats lite frisk luft en stund och tänkt på det här med promenader, men då sade den otroligt slöa sidan av mig, men nu får vi väl allt ta och ge oss alltså.

Efter överläggning med mig själv så beslutades det om att det var dags för en minuts träning med handstärkaren på var hand. För man kan inte vara hur slö som helst sade någon känsla inom mig. Himlar vad drygt det var. Skämdes inför mig själv hur svag man har blivit då jag tänkte på mitt cykeldäck som står där nere i källaren och liksom ropar på mig om att fixa till hojen inför våren. Men vet ju att jag måste få upp lite muskelstyrka snart så tog och plockade fram min armstärkare. Har idag kört med denna fjäder 35 gånger och det var då inte det lättaste om man så säger.

Satte mig sedan ner på stolen här vid datorn och tänkte slölyssna på lite popmusik. Då fick jag en knasig känsla av att träna ännu mer genom att i rask följd resa mig upp och sedan sätta mig ned på stolen ett antal gånger som jag gjorde här om dagen. Måste väl idag ha drabbats av nån sorts märklig träningsmani jag som vanligtvis avskyr att anstränga mig mer än vad jag måste. Hur som helst så satte jag en timer på en minut och tränade på detta sätt.
Blev lite flåsig en stund, vem behöver gym när man kan träna med så enkla grejer som en köksstol...

Kämpa på vänner!

Dag 24. Jag känner mig orolig idag. Ingen ångest, mer en allmän oro. Snart har jag nått mitt första delmål (en månad), men det börjar också dra ihop sig för blodprovet. Jag har inte druckit en droppe alkohol sedan nyårsafton, men jag vet också att halveringstiden för PEth kan vara upp till 10 dagar. Jag hoppas att jag tillhör den kategorin människor som har en halveringstid på 4 dagar. Om det skulle visa sig att jag har en halveringstid på 10 dagar kan det vara så illa att jag inte klarar gränsen på 0,30 µmol/L. Då blir jag av med körkortet och mitt liv kommer att rasa ihop. Jag kan inte sköta mitt jobb och eftersom jag bor som jag gör kan jag inte ens klara av det dagliga livet. Jag har 5 km till närmsta busshållplats och där går bussen 2 gånger på morgonen och 2 gånger på kvällen. Det skulle i praktiken bli taxi vad jag än skulle göra, och det har jag inte råd med. Alternativet är att fortsätta köra bil med indraget körkort, men det är urbota dumt av väldigt många anledningar.

Jag har googlat en del, och vad jag har förstått måste man ner under 0,05 µmol/L för att vara helt fri från uppföljningar enligt Transportstyrelsens krav. Det finns inte en chans att jag klarar 0,05 µmol/L, även med en halveringstid på 4 dagar. Ni som har mer kunskap än jag, vet ni hur det ligger till med gränsvärdena? Är det upp till den behandlande läkaren, eller är det något som är tvingade regler från transportstyrelsen?

En annan jobbig tanke som maler i bakhuvudet är att när jag väl lämnat mitt blodprov kan jag dricka vin igen. Jag vet att det är alkoholdjävulen som talar till mig, men i min allmänna nedstämdhet är det svårt att låta bli att lyssna. Jag har hela tiden sagt att när jag klarat av min första månad ska jag utvärdera och säkerligen med gott mod och goda erfarenheter ge mig på februari också. Just nu känns det som att jag kastat in handduken redan på förhand.

Nå väl, idag ska jag inte dricka någon alkohol. Det har jag bestämt mig för!

Enormt grattis fina Varafrisk! Vilken kämpe du är!

@has Det ÄR viktigt med distans till problemet. Är man mitt i det så tvekar man, låter sig manipuleras, faller på att det är jobbigt att ändra utgångsläget. Jag trodde inte på snabba avslut när jag var yngre men med åldern har jag insett att de fungerar bättre för mig. Annars börjar jag tveka och ska fixa andra problem och fokusera på att vara snäll och då ät man där i rävsaxen igen...
Många kramar till sig, kämpa vidare! 👍🏻

@Solana Delar din inställning till vintern. Bara problem, mörker, höga energipriser, halka och olyckor. Jobbar också hemifrån men har aldrig tagit något på arbetstid så där har det fungerat fint. Men då man slipper restiden, och mysbyxorna redan är på, så har man ju varit lite väl snabb många gånger. Men som jag skrev, dag 4 idag utan någon alkohol och jag mår toppen 🙏

Har funderat lite kring fenomenet om att grubbla och vela kring saker och ting vilket man har varit slav under rätt så länge faktiskt. Men som nyligen alkoholfri och förhoppningsvis kanske lite mer nyktert tänkande rent generellt har jag upptäckt att det lättaste sättet att veta vad man vill ha och behöver när det gäller saker och ting det är att lugnt och i stillhet tänka efter ordentligt före och skriva ned sina önskemål först innan man bara rusar iväg och kanske införskaffar olika prylar.

Något som i mitt fall tidigare år tyvärr ofta har handlat om ett spontant och rätt känslostyrt tvångsmässigt införskaffande av alkohol. Detta utan att man kanske ens egentligen visste varför man ville ha eller kände sig behöva sånt i stunden. Det handlade när man nyktert ser på det hela lite som i en backspegel, nog om en tro på att man kanske om en stund eller lite längre fram kanske kunde komma att behöva sånt som man egentligen inte alls behövde eller och hade nån nytta av.

När det handlar om inköp av prylar och kanske mat och dryck säger väl de lite mer psykologiskt vise även att man inte ska vara hungrig och trött utan i lite mer balans när man handlar så att säga. Har funderat på hur man har fungerat genom åren då man liksom bara stressat följde med en tanklös känsla i stunden utan att egentligen tänka det minsta logiskt.

Men om man sätter sig ned först och tänker igenom vad man verkligen vill uppnå, ha och behöver innan man kanske bara plötsligt finner sig ståendes i en knepig valsituation. Då blir det mycket lättare att veta vad man verkligen vill ha och kan då nyktert lättare hålla fast vid sånt som att åtminstone som av en tillsynes oförklarlig impuls inte rusa iväg och skaffa sig någon form av skadlig alkohol.

När det gäller mat och alkoholfri dryck är det dock inte fel att vara en vanemänniska om det handlar om att man köper mat och dryck som man vet att man gillar, är gott samt väl även helst lite nyttigt. Sen kan det ju vara kul att variera lite så att man kanske hittar nya favoritsmaker. När det gäller sånt som till exempel val av kläder och kanske skor är det då viktigast att man går på vad de vise kallar för magkänsla om vad man upplever vara bra kvalité, eller känns som bekvämt. När det gäller kläder och skor kan det väl även vara bra att inte bara fastna i ett onödigt och ofta kostsamt märkestänkande. Men när det gäller sånt som färgval och mönster har väl alla sina favoritstil.

Ha det gott!

Tänkte hoppa in här för att skriva något reflekterande eller fyndigt. Men kommer icke på ngt. Semestern rullar på bra, jag kör alkoholfritt utan att anstränga mig. Känns skönt och trevligt. Aldrig sovit såhär bra på en semester någonsin och kommer inte komma tillbaka halvdöd med marinerad lever. Det känns fruktansvärt skönt. Nu ligger jag uppe i rummet i acn efter en heldag på stranden. Vi hittade en där det inte var så mycket turister, lite avsides med kristallklart vatten och vit sand. Drack en god fruksslush, livet är bra. Jag mår bra.

Ta hand om er 🏝️

@Smillans Tänker också att om dina katastroftankar är så jobbiga och blir ett stort hinder för dig i livet så är det bra att gå i samtal/terapi för att få stöd i att lära sig hantera sina katastroftankar och skapa nya sätt att tänka. Kanske finns det något i din ryggsäck som är ett ursprung till katastroftankar och som fått växa till sig i allt för stora proportioner och i alla möjliga situationer. Att det är något som triggas inom dig och då kommer automatiskt dessa katastroftankar, som inte går att hindra. Har en vän som arbetar med traumapterapi och med behandling får man oerhört goda resultat. Man får hjälp med att skapa nya banor/tankebanor i hjärnan och verktyg till att hantera katastroftankar.

Sköt om dig❤️

God morgon på er @prinsessa, @Natalia, @Påvägmothälsa, @Källarmannen, @Flarran.
Hoppas ni har en fin dag med eller utan kaffe. Busväder och snöblandat regn. Längtar efter sommaren! Att få gå upp tidigt och sitta barfota på altanen i morgonrock och dricka kaffe. Titta ut över landskapet, kolla på rådjur och fåglar och lyssna till kvittret... <3 Vintern har nästan inget gott eller intressant med sig, i mitt tycke. Jo att kolla på bra serier / filmer är ju trevligt. Skönt att kunna jobba hemifrån och slippa pendla en timme i varje riktning, det spar på krafter och bränsle. De dagar man måste åka till jobbet orkar man ingenting när man kommer hem. Hemmajobb kräver enhets-diciplin har jag märkt. Viktigt att hålla sin budget och sina bestämda tidsregler. På jobbet skulle jag aldrig ens tänka tanken på någon enda enhet, inte i bilen på vägen hem heller. Men så fort man hängt av sig ytterkläder och kommit i mysbyxorna, så kommer suget. Så att jobba hemma nästan alltid kräver kontroll. Har fortfarande inte haft någon enhetsfri dag, men jag skriver upp allt och håller min budget, så det är väl ändå ett steg i rätt riktning.
Ta hand om er!

@Smillans Jag vet hur det är att vara i en affär och behöva välja, ska jag ta en svart eller en färgglad tröja? Ska jag ta den mönstrade kudden eller en enfärgad? När jag och min man går in i en affär så står han redan vid kassan när jag har kommit halvvägs i en butik😂. Så jag brukar heller gå själv för att inte behöva stressa. Jag går inte så ofta i affärer, förutom mataffärer, men då kan jag tycka att det är lite roligt att få gå omkring en längre stund och fundera hit och dit innan jag köper min tröja eller kudde. I matbutiken kan jag tänka tar denna ost idag och nästa gång den andra, för att förenkla valet. Vid andra typ av val, sover jag ofta på saken om det känns svårt. Tex hur jag ska säga en sak som skaver, hur jag ska lägga upp det. Försöka få det så genomtänkt som möjligt och känna om det landat rätt inom mig. Att det är min äkta känsla och känna mig trygg i det.

Dina punkter ser bra ut och bra med en utvärdering för att se hur det funkar. Ha grubbletid, gå om det blir för veligt, då kan man kanske också sova på saken och att tankar verkligen bara är tankar och inte sanningen.

Ha en fin onsdag!❤️

@Andrahalvlek jomen mer eller mindre skulle jag vilja säga. Jag målar upp som katastroftankar som är helt orimliga. Jag önskar jag vore en person som tänker: det ordnar sig. Har alltid varit lite avundsjuk på det tankesättet. Jag är mer: hjälp, det går åt helvete!

Fnissade när jag fick synen hur du kånkar ut en 3-sits soffa på ryggen från affären😂

@elske Kan du lämna permanent? Det är inte ett värdigt liv att ha det så där. 🤗

Morsning i kaffestugan!
Sitter inte och dricker kaffe som väl inte riktigt är min grej liksom. Har idag valt att börja dagen med lite vanligt gott kallt kranvatten som i det närmaste kostar ingenting men ändå är så livsviktigt. Här blir det då inga enheter innehållandes alkohol kan jag säga, och är nu när jag nyktert skriver detta lite förvånad, men tacksam över att jag inte ens har något alkoholsug i denna stund.
Ha en fin dag mina vänner!

@Smillans Brukar du alltid grubbla och vela? För mig är det ett symtom på att jag är på väg att bli utmattningsdeprimerad (sjukskriven för det fyra gg). Jag är normalt icke-grubblande och bestämmer mig på nolltid, men när jag mår dåligt är det som om omvärldens elände kryper under skinnet på mig och jag kan inte bestämma vad jag ska äta till middag ens. Jag känner verkligen inte igen mig själv.

Jag är annars en person som, säg att jag har 10.000 kr och ska köpa en soffa. Då går jag in i affären och kollar utbudet för den prisklassen, sen listar jag snabbt för- och nackdelar med de olika sofforna och sen bestämmer jag mig. Högst en kvart tar det. Helst vill jag bära med mig soffan på ryggen direkt.

Därför måste jag hia mig. Just nu går jag tex i flytta-tankar. Jag har inte på allvar påbörjat jakten, det måste passa med allt annat också - först hund, sen stabil på jobbet, därefter flytta. För jag vet att om jag påbörjar jakten på allvar så håller jag på tills jag hittat något och flyttat. Det tar inte lång tid, då kör jag järnet. Det är min normala inställning till allt. Bring it on! Att oroa sig och vela är ett sjuksymtom hos mig.

Kram 🐘