Senaste kommentarerna i forumet

Dag 29 nu, snart en månad och wow vad tiden går!

Har en helt annan energi nu och får saker gjorda när jag kanaliserar rastlösheten till annat än att sjunka ner i fåtöljen med ett par folköl.
Det är ytterligare en negativ aspekt med alkohol för mig, att jag blir så passiv och att det jag tycker om att göra inte blir gjort.

Har mycket lägre ångest nu med även om jag ofta är väldigt hård och dömande mot mig själv.

Hittills så är det bara positivt med nykterhet för mig. Vet att de eventuellt roliga timmarna man får ska betalas med ett högt pris efteråt.

Ha en fin nykter söndag allesammans!

Va skönt att höra att du fått en bra lördag 🌸 jag känner väl igen mig i din beskrivning att livet börjar få en liten guldkant i vardagen. Jag är bara på dag sju men jag börjar absolut känna fördelarna med att vara nykter även om jag stundtals drabbas av oförutsägbar irritation emellanåt. Jag har också börjat le mot folk så smått ❤️ när jag ska välja emojis i mobilen så ser jag att väldigt många av dem är antingen vin, skålande champagneglas, öl eller en champagneflaska 😅 antar att dessa försvinner så småningom

@vår2022 Här kommer ett lite sent grattis till dina 800 dagar! 🤩 Jag har inte läst så mycket på forumet de senaste månaderna och missade tyvärr detta.😅 Jag såg att du var tacksam för att jag såg att du skulle ”fixa det” då när du var nynykter.❤️ Det är lite konstigt, men eftersom jag läste i princip allt på forumet under mina första två nyktra år så fick jag en förmåga att se vilka personer som det högst troligt skulle gå bra för.😅

Kram

Jag klarade mig igenom både fredag och lördag utan vin. Suget kom och gick några fåtal gånger men det gick över väldigt fort. Jag var på en hockeymatch med familjen och när vi gick förbi baren och jag såg alla som satt och drack vin och öl blev jag väldigt sugen. Konstigt egentligen för jag har aldrig druckit alkohol när jag gått på en match så jag trodde inte det skulle bli nåt sug. Det blev en cola istället och popcorn. Tror barnen uppskattar det med att ha en mamma som väljer cola istället för vin. Imorgon börjar jag mitt nya jobb och jag känner mig redo och klar i huvudet. Nu har man ett halvår framför sig minst då man ska lära sig, lära sig, lära sig och känna sig ny på jobbet. Hoppas jag får kollegor som inte bara vill gå på aw hela tiden. Såna kollegor älskade jag när jag drack och tyckte alla andra var torrbollar.

@Rustning Nej, vi ska inte sluta som fyllekajor. Absolut inte!

Såklart menar jag att meditation inte kan ske ONYKTER eller bakfull :)

@Denlillamänniskan Min undran var om du motionerat eller mediterat under en tid då du har varit nykter under en längre sammanhållande period, att det förmodligen skulle vara en skillnad än att göra det under en nykter dag under veckan, då man druckit några andra dagar. Jag tror det kan stämma, dina funderingar på dopaminet.

Vid ett beroende har det skett en kronisk förändring i hjärnans belöningssystem. När vi äter god mat, motionerar eller har sex, frisätts dopamin, vi får en känsla av välmående. Samtidigt kopplas handling och välmående ihop i minnet för att vi ska upprepa handlingen. När man konsumerar alkohol eller andra beroendeframkallande ämnen, frisätts mer dopamin än vid naturlig stimulering. I stället för välmående får man en starkt lustfylld, berusande, känsla. Om man använder beroendeframkallande substansen under en lång tid förändras hjärnans belöningssystem i grunden och ett beroende uppstår.

Så när vi dricker för mycket alkohol så har vi gjort en förändring i hjärnans belöningssystem. Men hjärnan är fantastisk för den är plastisk, den kan lära om😁. Om man slutar dricka helt och låter hjärnan få återhämta sig och bli avgiftad från alkohol så kan man få normala nivåer att dopamin igen. Man kan åter känna välbehag av tex träning, god mat, en vacker vy. Man uppskattar det lilla i det stora. Återhämtningen och balansen av hjärnans signalsubstanser gör också att man mår psykiskt bättre, man stabiliseras i sina känslolägen.

Så ett sätt att återställa dopaminnivåerna är att ta ett längre sammanhållet nyktert uppehåll, ingen Quick fix, mer långsiktigt för att göra det hållbart över tid och för att kunna märka och känna en skillnad😁

Tack för alla grattis!🤗 Något som verkligheten har blivit ett lyft för min del sedan jag blev nykter är just att jag ser så positivt på det mesta. Negativa tankar ger sämre mående, medans positiva tankar ger bättre mående. Så funkar jag i alla fall.😂

Jäklar vad kallt det har varit några dagar nu! Det betyder att isarna har lagt sig ordentligt och jag ska ut på några härliga fisketurer på isen i nästa vecka då jag är ledig.😃 Grilla lite korv över en öppen eld som lunchpaus är riktigt gött också. 👍 Till helgen följer nog frugan och ungarna med ut. Min son är lika fisketokig som jag, och min dotter gillar att åka skridskor.

Ha en go dag!

Hej VaraFrisk!
Det var väldigt omtänksamt av dig att skicka sms om varför du var sjukskriven.
Är du säker på att kollegorna var i tjänst när de fick Mailet. Det var ju mitt i jul/nyår och ja, någon borde åtminstone svara, annars är det anmärkningsvärt, men detta under förutsättning att de jobbar. Inte annars.
Sen är det ju förödande att gå att känna sig besviken på andra. Den enda man kan förändra (utan chefens hjälp) är sig själv och du har under året gjort ett fantastiskt jobb med det. Om hela teamet är dåliga på kontakt kanske det ändå går att föreslå gemensam lunch eller fika i ert teams. Börja någonstans. Du har en kollega som ska börja cytostatika behandling, säkert mycket ångestfyllt. Hon har kanske fullt upp med sig själv. Min erfarenhet är att det krävs människor i ett arbetslag som tar ansvar för gruppen. Chefen kan bidra till detta genom att visa vägen, men finns inget sånt är det gruppen som behöver utveckla något sånt. Vissa är bättre på det än andra. Vissa tar ansvar för hela gruppen, andra gör det inte. Vissa inkluderar, andra inte.
Vissa vill delta, andra inte. Du skriver att det varit många förändringar i teamet. Det kanske ger en trötthet hos såna som brukar ta ansvar. Din chef låter ju som om hon inte skapar så mycket trivsel och det är oacceptabelt att fråga någon som är sjukskriven pga utmattning om när du är tillbaka i tjänst. Hon kanske borde fokusera på trivseln istället så att folk stannar.
Hur som helst, du gör ett jättebra jobb med din nykterhet och det är bra att du får lite andrum nu så att du kommer ikapp. Lycka till!

En bit in på det nya året 2024 får jag en hint av en forumvän om att skriva ett inlägg. Jag tror orsaken till hinten är den sorg en del av oss känner när vi år efter år läser om osäkerhet, oro, rädsla, villrådighet och ibland förtvivlan efter helgernas överkonsumtion. Ibland ’bara’ oro… ibland ångest eller nästan-ångest… frågor, funderingar… i värsta fall efter hot och våldsamheter.
Vi som hängt här länge känner alltför väl igen oss i det vi läser. Kanske, tror jag vännen tänkte, kanske det kan vara någon till nån hjälp att få del av erfarenheter från oss som varit med länge. Jag är en av dem. Om så bara en enda får kraft till förändring så är det av stort värde. Omkring varje beroende och medberoende finns många som berörs… inte minst många barn och unga som skadas för livet. Jag är en också av dem.
Forumet var mig till ovärderlig hjälp för 12-13 år sen när jag motvilligt, mycket motvilligt, tog in att min man var alkoholist. Inte kunde förmå mig att blunda längre. Jag hittade Ahj och började skriva… skrivandet samt kommentarerna, framförallt de från (nyktra) alkoholister men även en del anhöriga hjälpte mig att ta in den motvilliga insikten.
Flera år skrev jag sgs dagligen här, även många nätter, och var under den tiden en del i många av forumets gemenskapsbubblor. Småningom kom vi till tolvstegsprogrammen; maken till AA och jag till Al-Anon, senare insåg jag även hur jag genom livet flytt in i maten och gick vidare till OA och FAA. Tolvstegsprogrammen har hjälpt mig att hitta mig själv, komma tillrätta med erfarenheter från en uppväxt med alkoholiserad far och medberoende mamma och även att få en sund relation till mat och andra överlevnadsstrategier som jag tillägnat mig för att skydda mig från obehag och psykisk smärta.
När jag hastigt tittar tillbaka i min tråd ser jag än en gång hur många tankar och känslor jag fått lämna ifrån mig här. Skriva rakt ut utan att censurera, sedan läsa och betrakta liksom utifrån vad som rör sig inuti. För mig ett så hjälpsamt verktyg.
Jag stannar här. Det är lite otympligt att skriva i den lilla rutan - forumet har genomgått många förändringar i layout under mina år här. Hoppas det inte blev alltför många obegripligheter. Jag slutar som jag brukar med det som blev mitt mantra: Det är möjligt att ta makten i sitt eget liv! Glöm aldrig det! Allt gott till er alla, många här känns som mina nära vänner och har betytt mycket för att jag förmådde ändra riktning i mitt liv. Tack, tack / mt

Hej på dej Bästa Forumbrorsan Berra🌷
Adde tipsade mig att logga in en sväng. Fint att se att du lever ett gott liv. Det gör jag också.
God fortsättning på det nya året ✨

Tack för ert gensvar!
Vår2022: Ja, jag har alltid rört mycket på mig och kopplat av i naturen. Mer medveten meditation kan naturligtvis inte genomföras varken nykter eller bakfull. Så andliga övningar görs nykter och pigg.
Det jag inte har förmått göra, är att ta ut mig hårt fysiskt efter min sjukdom. Jag har blivit mycket svagare och tappat kondition.

Flarran; Jag tycker om att bo själv och sköta mitt. Ingen stökar till/smutsar ner eller äter upp saker i kylen. Jag trivs oftast bra i eget sällskap. Det svåra är helgkvällar när de jag känner umgås med sin partner och sin familj. Det är inget kul att laga goda middagar bara till sig själv och sitta ensam vid bordet.

Kennie; Ja, jag är ofta socialt uppskattad på jobbet och på mina fritidsaktiviteter. Men jag saknar förtrolighet och närhet. Vem vet; det kanske kommer i framtiden?

Funderade lite till och tänker mig att jag nog nött ut dopaminsystemet i hjärnan. Alkohol ger ju ett bra påslag och när man slutar dricka så uppstår en brist. Hårdare motion är ju också bra, liksom viss kost och kramar. Undrar om det egentligen inte finns något som kan betecknas som beroendesjukdom, utan att det handlar om ett "uppfuckat" dopaminsystem som har svårt att svara på svagare stimuli och som därför vill ha alkohol/droger/porr för en snabb och effektiv dos?
Kanske därför som antidepressiv medicinering inte funkat på mig, utan gjort mig uppvarvad och konstig? Lider nog snarare brist på ett stabilt dopaminsystem. Det enkla svaret på det är slut med snabba fixar och åtgärder som skapar stabilitet i systemet igen.

Livet är allt bra eländigt, både som full eller nykter. Tänkte så för nån timme sen innan jag gick ut och satte mig här i mitt nystädade kök. Var väl besviken att jag inte hade sovit så bra som jag hade hoppats på. Som berusad då sket man ju oftast i vad man tänkte och kände fast man inte då heller väl direkt alltid var en muntergök. Men en av alkoholens mer trista kända biverkningar, som gjorde att man för det mesta tänkte på självmord hela tiden.
Det har man då upptäckt kommit ned till en mer dräglig nivå som helt nykter.

Bestämde mig ju igår för att sova utan några piller mot ångest vilket ju är bra, om man vill lära känna sig själv.
Då bör det så klart inbegripa även uteslutande av stödhjul i form av psykofarmaka, om man nu inte vet med sig att man kanske har en medfödd psykossjukdom. Det var då inte lätt för min mor med hennes bipolära sjukdomsbild, har jag förstått av att ha läst hennes dagbok. Men hon hade ju en stark gudstro som bar henne. Kanske skulle man gå in för det andliga lite mer ingående när man orkar...

Man kan man på ren viljestyrka ta sig fram dag för dag, som nykter. Detta helt utan någon form av andra droger fast man kanske egentligen inte ser någon större mening i nåt liksom. Kan man det, då kan man väl även lära sig att sova regelbundet, genom att tvinga sig igenom det mesta, tills man väl somnar där man sitter och då förhoppningsvis sedan kanske kan börja att automatiskt liksom följa den biologiska klockan för ett gott sömnmönster och sånt.
Nej, nu får det vara bra med funderingar så att man inte blir allt för negativ. Får nog gå och vila en stund...

Ha en fin dag!

Det låter som att du har ett bra utgångsläge ändå. Du har tänkt igenom din situation och har något att sträva mot. Skönt också med en psykolog som fungerar. Jag tänker ibland på alla människor som sitter på varsitt håll runt om i landet och egentligen skulle vara så bra för varandra. Om det bara gick att hitta varandra. För jag är säker på att det finns människor som skulle älska att få tillbringa tid med dig just så som du är. Jag är till exempel en väldigt extrovert person som lever med en person som på många sätt är min raka motsats. Och jag upplever att det introverta hos honom ger mig en stor frihet och utrymme att vila. Det är också givande att umgås med någon med helt andra perspektiv och tankar. Har också vänner som jag uppskattar just på grund av deras egenheter. Och alldeles särskilt dem som man kan vara tyst med, och som kan intressera sig för sådant som jag aldrig tänkt på. Det jag vill få fram är att det umgänge du skriver att du söker inte är något orimligt. Jag önskar dig hopp och ork att hitta ett sammanhang som passar dig.

Hej, vill bara säga att det verkligen går att lära om och hitta nya sätt att ha roligt på utan alkohol. Det gäller att hålla ut i början och minnas att man valt nykterhet för sin egen skull. När man verkligen bestämmer sig för att hitta glädjen utan alkohol så går det. Var nyfiken och unna dig annat. Njut av morgnar utan bakfylla och ett liv utan skam. Och jag har börjat älska att jag som nykter både kan vara på middag sent en lördag och ha energi och kunna njuta av söndagen. Mat, samtal, dans och musik är minst lika positivt nykter. Det kommer såklart svackor i nykterheten, men de går över. Håller med om att tre månader är bra att börja med. Och börja nu, det kommer aldrig ett bättre tillfälle.

Låter som en härlig dag, både med städningen, vattnet och den positiva sinnesstämningen. Själv har jag alltid varit orolig av mig och haft mycket katastroftankar, men upplever att det har minskat väldigt mycket sedan jag tog bort alkohol från min vardag. Jag tänker att detsamma kan gälla för din dystymi, den kanske inte försvinner helt, men som nykter kan du hantera den och förstå att den är en del av dig, men inte hela din tillvaro.

Har tagit det rätt lugnt efter dagens städning. Har mått rätt så bra och känt mig ganska nöjd med min prestation. Blev inte att jag satt och stirrade på tv heller utan mest läst en hel del här på forumet. Har gjort som någon väl har skrivit någonstans och liksom marinerat mig i nykterhetstänkande.

Det som nu står på mitt schema efter att ha druckit lite mjölk, ätit en burk tonfisk och lite god sallad är att försöka komma i säng vid omkring elvatiden. Borde funka bra då jag är rätt trött redan.

Tänker alltså försöka att lära mig att sova på en vettig tid så att man hinner med att få sig lite dagsljus i morgon då jag tror att jag verkligen behöver det för att få upp mitt humör en aning. Men nog har jag märkt att jag inte är lika besvärligt djupt nedstämd som jag var för bara ett par månader sedan.

Tar nu allt steg för steg och försöker att fokusera på nykterhet och grund-rutiner för att få må någorlunda bra. Förresten, kul att ni tittade in tidigare i dag @Charlie70 @Kennie @Se klart. Sånt uppskattas verkligen.

God kväll allihopa!

@Lunaloo Du är stark, det är inte pga svaghet som du hamnat i detta, eller stannat i detta. Det är av kärlek. För att du har längtat och hoppats att den som du älskade ska komma tillbaka och för att du förstår att han kommer förlora sig själv, eller rättare sagt den han en gång var, ännu mer om du inte finns där för honom. Det gör ont att inse, jag vet, men det hjälper nog inte att stanna kvar… Jag tänker för egen del att slaget om vår kärlek redan är förlorat fast jag förstod inte när det hände. Nu finns bara en väg att gå och den kommer på många sätt vara enklare, kräva mindre styrka och mod än den resan som har varit. Men förlusten av den jag har älskat gör ändå ont - men den smärtan är kvittot på att jag har älskat.
Tänker på dig..

@Amanda L Hej
Njae alltså jag skulle nog inte säga att alkoholen inte varit något positivt för mig. Tvärtom har jag haft skitkul och upplevt mycket trevligt både tillsammans med och tack vare alkohol. Mycket av kompisumgänget har såklart alltid också kretsat kring just dricka i olika former.
Men det är allt det där som INTE varit positivt som nu gör att jag iaf tar en paus.
Skammen över vad man ställt till med kvällen innan, den fysiska kostnad alkoholen haft…( har börjat oroa mig att levern faktiskt tagit stryk) och hur jag känner att psyket alltmer kretsar runt var när och hur jag ska kunna dricka. Att jag stressar upp mig över tanken på att sitta i en sits där jag INTE kan dricka en ledig kväll. Det gillar jag inte alls.
Jag tycker inte om att det kryper på en känsla av att det inte är jag som styr längre.

@Se klart när du skriver ut det så svart och vitt blir det ju väldigt tydligt, och otroligt ledsamt. Inser att jag misslyckas uppenbarligen sen flera år. Kan bara bli bättre. Tack! ❤️

Dag 5: Alkoholsuget kommer i vågor men är hanterbart. Svårt att somna, men sen sover jag hyfsat. Hjärtat pickar lugnare. Jag är lite piggare och lite mindre depressiv. Tagit två promenader i kylan. Handarbetat. Kollat på film och ätit chips. Det går lika bra för gubben. Imorgon har vi nått vårt första delmål. Känner mig till och med lite hoppfull!

@vår2022 WOW! Jag blir så rörd över stödet!❤️ Klarar jag att reda ut det här så lovar jag att försöka stötta andra här med goda råd, peppning och erfarenhet. På så vis skapas en god cirkel.
Att bryta vanor är inte lätt, MEN, jag slutade röka för några år sedan, och det gick ju bra. Jag har varit i processen att ändra drickandet ganska länge. Efter sommaren insåg jag att jag inte kom ihåg en enda alkoholfri dag. jag började registrera. September hade 7 vita dagar, oktober hade 17 och november 18, varav en svit på 10 dagar. Sen blev det stresspåslag och så gick det över styr stora dela av december. Har i alla fall hittat alkoholfri öl som funkar.😁 En liten förändring i rätt riktning, eller hur?
Återigen, TACK för peppningen!

Hej! @Denlillamänniskan,
Såg just din tråd och har läst om dina tankar kring ditt drickande och upplevelse av ensamhet.
Nog är det svårt att vara människa, och inte blir det då lättare av att man konsumerar alkohol på ett sätt så att man kanske känner oro för drickandet i sig oavsett mängd. Har själv mångårig erfarenhet av att dagligen mer eller mindre dricka alkohol på ett självdestruktivt sätt i total ensamhet och utan någon som helst mänsklig kontakt, om man nu inte räknar in folk man ser i butik eller liknande då. Tror att det här med upplevelse av ensamhet i mycket är just hur man väljer att tänka. Man kan nog faktiskt se ensamhet som en frihet om man tänker positivt har jag som nykter i ett par månader lite drygt upptäckt liksom. För som singel och då kanske även oberoende från ett lönearbete är man ju fri att välja i vilket sammanhang man kanske vill vara. Mycket av ensamhetskänsla handlar nog om hur man väljer att tolka saker och ting. Men kämpa på med nykterheten för det har jag börja tro är nyckeln till rätt så mycket, när det gäller en hel del faktiskt.
Ha det gott!

Jo det stämmer, är ledig idag 😃

Idag måste jag få säga att jag blev räddad av gonggongen. Åkte till bolaget och hade inte riktigt koll på att det var röd dag och stängt. Det blev en dissonans i huvudet för mig några timmar där jag fixerat planerade att gå ut på vin istället. Men jag är trött idag, sömnen blev riktigt dålig så jag slog bort den tanken. Det hade varit enkelt då vännen som bor hos mig tillfälligt är ute på glas med några kompisar och väntade att jag också skulle ansluta. För några timmar sen kände jag mig icke tillfreds med att inte få nåt vin ikväll och en stund var jag rent nedstämd men när jag väl accepterade att jag inte orkade gå ut slappnade jag av igen och myser under täcke och filtar framför filmer. Det kommer jag inte att ångra när jag vaknar imorgon. Det blev några enheter väldigt sent igårkväll efter jobbet när vännen kom hit. Inte så mycket men efter ett så pass långt arbetspass krävs det inte många glas.

Hoppas ni har en skön kväll 🥰

@hjosa @Snödroppen @Åsa M
Hjosa du träffar så rätt. Rent intellektuellt vet jag men min kropp reagerar liksom instinktivt och all ångest,oro,samvete bara sköljer över en. Jag hör i mina tankar allt som sagt med sådan övertygelse att de känns verkligt. Jag kämpar så desperat med att plöja fakta och styra mina impulser men vissa dagar bara går det inte. Från en sekund till en annan är jag liksom på ruta ett och mår så oerhört dåligt. Har varit in på al- anon många gånger men där jag bor finns inget och tiderna online är så eländigt till då jag alltid har barnen. Önskar mer ett löpande forum som detta. Har läst flera böcker också. Kloka allihopa men jag tar mig liksom inte loss eller vidare. Kanske sakta sakta. Förstår ju att jag är mitt i ett uppvaknande och kan därför knappt identifiera mig med allt som hänt. För att överleva, orka har ju allt blivit till en annan "sanning" vadå våld .. var ju bara ett misstag, stackars honom att det blev så fel. Jag är ju stark, driftig, rak och tar ingen skit. Det är ju så många ser på mig och jag på mig själv men uppenbarligen är det ju inte sanningen. Hur kan jag utstått allt detta. Hur blev jag boven i min egen hjärna. Känns som att jag knappt vet vem jag är längre.