Senaste kommentarerna i forumet

@Sattva Håller med om att ❤️ var en bra grej fast som du gör att du tittar in hos flera ibland med ett par ord ibland någon mening är jättefint då vet man också vem som tittat in (ruskigt lång mening).

Även om ditt beslut känns rätt m att maken flyttar så är det klart att det blir tomt framför allt med hunden. Hundar visar ju alltid kärlek.

Ser fram emot när du tittar in på lördagar och skriver. Det är så intressant att läsa hur det går för dig.

Ha en fin vecka! Kram 🥰

@Tombor Åh Grattis till tio nyktra dagar! Det kändes ganska bra eller hur? Här på forumet brukar man säga att man ska testa tre månader först. Nu har ju inte du druckit varje dag men det handlar om kroppens möjlighet till att reparera sig.
När du drack i fredags hade du någon diskussion med dig själv först eller gick det på ren vana? Men skönt att du kom t insikten att det inte gav dig något. Det är ungefär som där jag befinner mig nu …äter snacks av gammal vana…smakar egentligen inget vidare så det måste jag sluta med!

Ha en fin söndag☀️Kram 🤗

Jag fortsätter att må bra ,ta en dag i taget.Jag vill inte sväva ut och börja tänka framåt i detta beslut.Har läst lite här och känner stor igenkänning i många inlägg.Förlåter mig själv och slår mig inte så hårt.Vill inte känna mig dålig.Förstår att jag är maktlös och att jag inte kan ta ett glas.Tack för en till må bra dag🙏

Hur gör ni för att hantera stora känslor? Ett tag har min fru sagt att känslorna svalnat, men det har varit lite fram och tillbaka den senaste tiden. Ibland säger hon att allt är jättebra och ibland säger hon att vi nog svalnat i vår förälskelse. Jag har anat att det är nåt mer.. igår berättade hon att hon har känslor för en annan kille som hon vill utforska men hon vill inte lämna mig. Hon vill alltså göra det medans vi är i relation. Hon vill ha ett öppet förhållande för att få den nykära känslan på annat håll för den har inte vi kvar, vilket kanske är naturligt efter 15 år tillsammans..

Jag vet inte vad jag känner. Det känns som enda sättet att ha henne kvar att låta henne gå utanför gränserna om det baseras på ömsesidig tillit. Men det är mycket ångest inblandat. Kanske främst att jag riktar det mot mig själv. Varför räcker jag inte till, vad har jag gjort fel, varför är jag sån som jag är.

Hur som helst vet jag att alkoholen inte är lösningen och jag ska vara nykter idag. En dag i taget.

@glufsan Jag tror inte du kan få honom att inse det, om du inte tar hjälp utifrån och så att säga eskalerar situationen. Själv pratade jag med mitt ex' chef vilket ledde till att hans missbruk uppmärksammades, han lades in på sjukhus, blev sjukskriven, omplacerad och arbetstränade länge. Det är tre år sedan nu och han får inte sitt gamla jobb tillbaka för problemen är kvar.
När jag läser det du skriver undrar jag om du har reflekterat över hur mycket ditt medberoende påverkar dig. Du beskriver att du dricker med honom för att hans problem inte ska verka lika stort. Du städar och fixar och försöker mildra konsekvenserna, men till vilken nytta? Som du själv säger verkar han inte se sin konsumtion som ett problem. Man kan inte älska någon frisk. Om han vill ta hjälp så är det upp till honom. Ultimatum fungerar inte. Det är du som måste bestämma om du vill leva med en missbrukare eller inte och du måste fundera på att dra, och hålla, gränser. Har du funderat på det? Om det var en vän som hade berättat det här, vad hade du rått dem att göra?

@Kirskål bra jobbat! Tror det är viktigt att som du verkligen ha inställningen klar för sig innan man går dit och vara förberedd på ev ”tjat”. Ännu en söndags morgon jag får chansen att vakna nykter idag :)

@TessanTuss tack! Ja det gick bra, nej svårt att argumentera mot att vara nykter när man kör!

@Carisie Tack även du för att du tagit dig tid för mig. Jag tror på allt du säger, har bara så väldigt svårt att ta steget. Det är så stort.

@Se klart Tack för att du tog dig tid. Det betyder mycket. Jag har inte vågat surfa in här, dels för skammen att bara inse själv att jag har problem, sen att googla efter nån sorts hjälp och sen att våga skriva. Ikväll var familjen borta och jag lånade min mammas lägenhet för att komma bort och ostört kunna kolla runt på sidan. Har inte oväntat druckit också för att våga skriva.

Jag ska försöka kolla runt på sidan efter programmet du pratar om. Tack för stöd och pepp...

Hej @maja43
Vi är bra på att läsa inlägg här på forumet- det är liksom det vi gör 🤗
Du verkar ha haft det väldigt kämpigt under lång tid och med alkohol som bränsle blir det ännu kämpigare. Jag förstår också att det känns övermäktigt- livet, ekonomin, alkoholen, relationen.
Var börjar man? Jag kan inte råda dig kring det som har med hela livet att göra, men en sak vet jag med säkerhet- och det är att alkoholstopp efter bara några dagar- nån vecka- gör det lättare att sortera och prioritera, och leva.
Det kan jag lova.
Läs mycket här på forumet så kommer du att hitta massor av tips och råd- på allt från strategier till böcker och poddar.
Testa att göra programmet här på alkoholhjälpen. Och så brukar man råda att ta en första paus på 3 månader för att kropp och hjärna ska återställa sig något, och man kan känna efter och ta nya beslut.
Du skriver inte så mycket om ditt drickande och jag vet inte hur dina tankar går. Jag känner väldigt mycket igen mig i att vara skör och lite känslig som barn. Min specifika hjärna kan inte hantera alkohol något vidare (gäller de flesta hjärnor faktiskt) och jag har slutat helt med alkohol sedan 4,5 år.
Jag vaknar numera på morgnarna och känner lust och förväntan, de allra flesta dagar. Jag älskar att gå och lägga mig nykter, jag har blivit livsmodig och mycket rädsla som gick på ”default” har försvunnit i takt med att jag blivit nykter.
Mitt förslag- och verklig uppmuntran- är att ta tag i alkoholen, och då också få energi att söka hjälp och stöd inom vården. Ge inte upp! Men jag har följt så många här på forumet genom åren som lyckas ta sig igenom omfattande livskriser.och depressioner, och där har nykterheten varit helt avgörande.
Du skriver här! Det är stort och viktigt! Här finns massor av stöd, råd och hjälp.
Heja dig nu! Kram. 🥰

Såhär…jag var tidigare gift med en man som drack en del på helgerna. När vi skildes blev det mer och mer vilket jag kunde se då vi bodde kvar i samma hus fast varsin lägenhet. Det låg vinboxar och ölburkar i varenda litet skåp nere i källaren tex, hans nya hade nolltolerans så han försökte väl dölja det så…det gick ju bra tills han åkte dit för rattfylla!!
Iallafall, efter flera år som singel träffade jag för 1,5 år sedan den man jag nu lever med. Han drack inte, det var det största och bästa med honom innan vi ens träffat. Han hade inte druckit nåt på 2 år berättade han. Jag drack ju inte heller, dels för att jag inte tycker det är gott och dels för att jag såklart blivit anti pga tidigare förhållande.
Vi träffades ca en månad innan jul.
På julafton jobbade jag kväll men var välkommen hem till honom efter det, han hämtade mig tom.
Väl hemma hos honom tar han fram öl. Julöl såklart. Då är det väl ok…
Sen dess har det fortsatt varje helg. Fredag och lördag. Långa perioder även 6 eller rent av 12 folköl på söndagar. Och onsdagar. 10 stora starköl på fredagen och samma på lördagen.
Jag har börjat dricka med honom honom för att det inte lika mycket ska se ut som att han har problem och super. Ikväll drack jag två små öl och en liten cider. Den första ölen tog mig en timme att få ner. Jag tycker inte det är gott men jag vill inte ”vara tråkig” och tjurig som jag annars kan anses vara. Jag bör inte ens dricka då jag har diabetes ska jag väl tillägga.
Han sa igår att nej imorgon ska jag inte dricka, men idag talade han om att han skulle köpa 6 öl för några av dom han drack igår var såååå goda. När dom 6 ölen började närma sig sitt slut ikväll föreslog han att vi skulle gå ner på restaurangen mittemot…nej det ska vi inte sa jag. Konstigt att det alltid är du som ska bestämma reglerna sa han då. Fast du skulle inte ens dricka idag lovade du igår? Till saken hör att han lovade för längesen att inte dricka när vi har hans barn. Det höll en helg som mest. Hans barn är här nu. Det är inte ok, den äldsta som är 17 super varenda helg och det finns alkoholism på båda föräldrarnas sida. Jag försöker trycka på att han ska vara en förebild men ska inte lägga mig i,
Hursom, efter dom 6 ölen var det dags för sista promenaden med hunden. Han knatade på snabbt så jag knappt hann med o sa inte ett ord. Kommer in, går på toa medans jag bäddar upp. Lägger sig och drar kudden över huvudet. När ölen är slut och man inte blev så onykter som man ville är kvällen definitivt slut. Punkt. Jag blev arg, kanske råkade säga att han är alkis (när han inte drack under dom två åren gick han på beroendecentrum, just sayin) och det tog ju skruv såklart. Säger jag det en gång till åker jag ut, jag har problem och borde söka hjälp, osv…allt bemöts med aggressivitet och förnekelse. Och tro mig, jag har försökt ta upp det här nör han är nykter och jag är lugn och fin. Det går inte.
När han dricker är han aldrig våldsam, han går dock igenom flera stadier under kvällen. Först tyst, sen lite pratig och glad, sen pratig och lite aggressiv mot mkt i samhället och antingen är man tyst eller så håller man med. Man argumenterar inte emot. Sen vid 6-7 öl är han oftast full (det går ju ganska snabbt att få i sig) då fäster vi inte längre blicken, han är bra vinglig och ja, ni vet, sådär jobbigt full bara…vi brukar tackolov lägga oss då. dom flesta kvällar ramlar han ur sängen gång på gång. Nu har jag börjat ta bort det som står på hans sängbord så det inte ska gå sönder….Ofta springer han upp och kräks efter ett tag ”för han får så mkt magsyra”. Men vanligtvis finns det öl kvar och då tar man med sig en ny till sängen. Alla brukar gå ner även om han inte ens är medveten om att han dricker dom sista 3 :(
Huuuuur ska jag få honom att inse att han har ett problem och behöver ta tag i det ännu en gång?
Och ja, jag har absolut druckit min sista oönskade droppe, och nej, ställa ultimatum hjälper inte. Han är fan vuxen och bestämmer helt och hållet själv när var och hur han dricker. Sådeså.
Jobbigt läge att vara så kär i någon men samtidigt tycka så illa om en del av den personen…

Jag har hittills inte sett några sådana exempel i min närhet. Alkoholism och välfungerande relationer är varandras motsatser, enligt min erfarenhet.

Kvällsavstämning ✅
Inte en droppe etyl har runnit ner idag och ingen heller ska 😅 Kom att tänka på Gandalf i "Härskarringen" när han försöker mota en Balrog på en Bridge of Khazad-dum och vrålar "YOU SHALL NOT PASS!"... Nu har jag ju inte grått skägg & toppig hatt men om en öl skulle hoppa på mig på väg hem från tunnelbanan så kommer jag att ge den Gandalf-bemötandet. Nog med surr. 0️⃣

Hoppas ni haft en fin dag och kväll
🩵

@MärtaMaria Ibland kommer det skitdagar precis som toppendagar, de kommer och går😁. Bra av dig att inte låta den lilla jävulen få bestämma! Det är bara att sitta still och acceptera att det ibland känns tungt, precis som det gör i livet eller göra något mer aktivt för att få tankarna på annat. Tänk på hur stark och duktig du är som klarat 17 nyktra dagar! Och hur bra du mått av det. Visst är det skönt att slippa den där ångesten som tär!

Fint att dina nära ger dig stöd, beröm och pepp. Det betyder mycket. Det kommer bättre dagar och det blir också bättre ju längre tid som nykter. Bra jobbat!❤️

@Maja43 Hej 👋🏼 Jo jag läste hela. Jag tror att många känner som du/har det som du med alkoholen. På lite olika nivåer.

Jag fattar att det kan kännas tungt med att få ordentlig hjälp med ditt mående (besök som bokas om/av) men sanningen är den att alkoholen inte får dig att må bra i längden. Alkoholen dövar dåliga känslor och lyfter bra känslor - ett tag - sen - får inget dig att må bra men alkoholen får dig inte att må lika dåligt fast bara för en stund.

Jag tycker det är jättebra att du tagit steget och skrivit här och jag tycker du ska repa mod att söka hjälp - för allt du vill ändra på. Det finns många här inne som kan vittna om att livet utan alkohol är bättre - har räddat dem etc
Lycka till KRAM
🩵

Tack för alla vänliga svar de värmer 😊

@Himmelellerhelvette Du har så rätt i det du skriver. Jag lämnade en liten öppning och då är det kört. Men jag tror jag ska undvika såna tillställningar tills det gått lite längre. Jag är oerhört tacksam att du tror på mig och vill stötta mig. Tack kram❤️

Idag har varit den ”tyngsta” dagen hittills. Känt mig trött och låg och längtat lite efter att skita i allt och flyta in i a-dimman. Vet egentligen inte vad denna svacka beror på men är inte orolig för att jag ska halka dit just idag. Den vettiga, nyktra delen av mig är stark och vinner även idag. Haha, lilla djävul, mig lurar du inte!
Det känns som så stort framsteg att ha klarat av 17 nyktra dagar och jag mår i det stora hela såå mycket bättre utan den där ångesten som tagit så mycket tankar, tid och kraft innan. Jag får mycket beröm och pepp från mina nära som vet och jag är stolt. Jag vill inte förstöra det jag jobbat upp dessa dagar. Det känns i nuläget som att jag kommer kunna stå emot de flesta situationer som kan fresta framöver, men jag är inte naiv och jag vet att den där djävulen är lömsk. Det gäller att hålla i - en dag, en stund i taget.

Idag har varit den ”tyngsta” dagen hittills. Känt mig trött och låg och längtat lite efter att skita i allt och flyta in i a-dimman. Vet egentligen inte vad denna svacka beror på men är inte orolig för att jag ska halka dit just idag. Den vettiga, nyktra delen av mig är stark och vinner även idag. Haha, lilla djävul, mig lurar du inte!
Det känns som så stort framsteg att ha klarat av 17 nyktra dagar och jag mår i det stora hela såå mycket bättre utan den där ångesten som tagit så mycket tankar, tid och kraft innan. Jag får mycket beröm och pepp från mina nära som vet och jag är stolt. Jag vill inte förstöra det jag jobbat upp dessa dagar. Det känns i nuläget som att jag kommer kunna stå emot de flesta situationer som kan fresta framöver, men jag är inte naiv och jag vet att den där djävulen är lömsk. Det gäller att hålla i - en dag, en stund i taget.

@erivan Jag såg i din text redan innan att du skulle dricka, du skrev något i stil med att du hoppas kunna låta bli. Läser man mellan raderna då så har du undermedvetet inte helt och fullt tagit ställning. Det går inte att hoppas att det löser sig, vi behöver aktivt göra valet och veta att vi in i själen är helt övertygade om att vi inte ska dricka. Men sedan är det märkligt nog så att jag ändå är rädd för att dricka, jag brukar undra om det är det som är en av nycklarna, att jag är så rädd för att dricka? Jag vill aldrig mer må så dåligt som jag gjorde när jag drack och eftersom jag på något sätt lyckades sluta vågar jag aldrig någonsin prova för då ser jag förfallet framför mig och hur fort det kan gå.

Idag är första dagen för dig, imorgon är det dag två, jag kommer fortsätta stötta dig, jag tror på dig❤️ Kram

Tack @Sattva ❤️

Hur många är med på utmaningen att 21 dagar framåt enbart fylla sin tillvaro med positiva tankar och ord? Inga negativa kommentarer, ingen nedvärdering av andra.

Genom denna utmaning tror jag du kan transformera ditt liv och uppleva mer glädje och mening varje dag. Forskning visar att positivt tänkande kan minska stress, förbättra din mentala hälsa och stärka dina relationer.

Studier av Dr. Barbara Fredrickson vid University of North Carolina visar att positiva känslor kan bredda vår medvetenhet och bygga upp våra resurser för att hantera framtida utmaningar. En annan studie av Dr. Martin Seligman, en av pionjärerna inom positiv psykologi, visar att individer som fokuserar på sina styrkor och positiva upplevelser rapporterar högre nivåer av välbefinnande och lycka. Dessutom har neurovetenskaplig forskning av Dr. Richard Davidson visat att positiva tankar och känslor kan förändra hjärnans struktur och funktion på sätt som förbättrar vår förmåga att återhämta oss från stress och negativa upplevelser.

Men hur antar man då en positiv attityd? Här är några konkreta steg för att komma igång:

Öva tacksamhet. Ta några minuter varje dag för att tänka på eller skriva ner saker du är tacksam för. Det kan vara allt från små vardagliga glädjeämnen till stora livshändelser.

Omge dig med positivitet. Umgås med människor som har en positiv inställning och undvik negativa influenser. Läs inspirerande böcker, lyssna på upplyftande musik och följ inspirerande personer på sociala medier.

Ändra ditt språkbruk. Var medveten om hur du uttrycker dig. Försök att använda positiva ord och undvik att klaga eller prata nedsättande om dig själv och andra.

Sätt upp mål och fira framgångar. Sätt upp realistiska mål och fira dina framsteg, oavsett hur små de är. Det hjälper dig att fokusera på dina framsteg snarare än på hinder.

Utöva mindfulness och meditation. Dessa tekniker kan hjälpa dig att bli mer medveten om dina tankar och känslor, vilket gör det lättare att omdirigera negativa tankar till positiva.

Hjälp andra. Genom att hjälpa andra och vara vänlig kan du öka din egen känsla av välbefinnande och tillfredsställelse.

Fokusera på lösningar. När du ställs inför problem, försök att fokusera på lösningar istället för att fastna i klagomål. Detta skiftar din energi mot att vara proaktiv och positiv.

Ta hand om din kropp. Regelbunden motion, en hälsosam kost och tillräcklig sömn kan ha en stor inverkan på ditt humör och din förmåga att tänka positivt.

Visualisering. Föreställ dig dina mål och framgångar i detalj. Visualisering kan hjälpa dig att känna dig mer positiv och motiverad.

Affirmationer. Använd positiva affirmationer dagligen. Upprepa fraser som "Jag är kapabel och stark" eller "Jag väljer att vara glad idag" för att stärka din självkänsla.

Skratta mer. Skratt är ett kraftfullt verktyg för att lyfta ditt humör. Titta på roliga filmer, läs roliga böcker eller umgås med människor som får dig att skratta.

Utmaningar som möjligheter. Se utmaningar som möjligheter att växa och lära. Att omvärdera svårigheter kan hjälpa dig att hitta det positiva även i tuffa situationer.

Uppskatta naturen. Spendera tid utomhus. Att vara i naturen kan minska stress och öka känslan av välbefinnande.

Begränsa negativt innehåll. Minska konsumtionen av negativa nyheter och sociala medier. Fokusera på källor som inspirerar och motiverar dig.

Hobbyer och intressen. Engagera dig i aktiviteter du älskar. Att ha passioner kan ge dig energi och glädje.

Ge komplimanger. Ge ärliga komplimanger till andra. Att sprida positivitet kan också förbättra ditt eget humör.

Dagboksskrivande. Skriv om dina känslor och upplevelser. Detta kan hjälpa dig att bearbeta negativa tankar och fokusera på det positiva.

Självmedkänsla. Var snäll mot dig själv. Erkänn dina misstag utan att döma dig själv hårt och fokusera på vad du kan lära dig av dem.

Ta pauser. Ge dig själv tid att vila och återhämta dig. Regelbundna pauser kan hjälpa dig att behålla en positiv energi genom dagen.

Städa upp. Ett organiserat och rent utrymme kan bidra till en känsla av lugn och kontroll.

Genom att konsekvent tillämpa dessa strategier kan du gradvis utveckla en mer positiv attityd och uppleva de många fördelarna med ett mer optimistiskt synsätt på livet. Ta steget mot ett mer upplyftande och inspirerande liv – du har kraften att förändra din värld!

Är ni med på 21 dagar utan negativa kommentarer? Med fullt fokus på det positiva kliva in sensommaren!

@Kirskål Det kommer gå fint ska du se. Om man är sin egen bästa vän med allt tålamod i världen 🤗.
@Sattva Så härligt att höra. Det värmer att det märks! 🤗

@majsan
Hej! Tack för svar. Visst är det märkligt hur vi sugs in. Men att av frånvaron vara så otroligt fria? Att beslutet vi fattat är så rätt.
Men så kommer den där komplimangen, samtalen som kan vara i timmar. Där någonstans inom en tänds ett hopp, ett hopp alldeles förgäves.
Jag säger som du, mest besviken på sig själv för att vara så otroligt naiv. Hur lätt det kan vara att bli manipulerad.

Jag bad min ex make häromdagen dra åt helvete. Från att samtala en hel dag via sms, till att ringa och säga att han kommer kämpa för mig, att jag måste förstå att det han gör i sin process är tillräckligt. Att han kan kanske inte göra mer ?!
Jo man kan om man VILL. Han har ju aldrig velat har jag insett. Utan det är bara ord han sa för att jag ska vara kvar.
Där detta samtal ledde till ett video samtal där han stolt visade upp hur han klunkade i sig sin trogna sprit. Där dog allt kan jag säga. Fullständigt.
Nu starkare än någonsin är han blockerad. Vill aldrig mer veta av honom. Och inte förrän nu, som jag äntligen känner mig fullt fri att gå vidare. Min förnekelse kanske släppte, mitt medberoende tog totalt slut.

Är otroligt tacksam för denna sidan som hjälpt mig under dessa månader.
Nu får du läsa en del, men jag bjuder på den :)

Jag befinner mig just nu i en kris. Dåligt mående har alltid varit en del av mitt liv men nu är krisar livet mer än nånsin. Jag har egentligen ingenting som motiverar varför jag i hela mitt liv har har mått dåligt och ändå är liksom livet övermäktigt för mig. Jag föddes liksom som en skör person som utåt sett är en duktig flicka som alltid klarat skolan, haft ett socialt liv, utbildat mig och skaffat familj. Men på insidan är jag numer alldeles svart. Liksom tom, som ett skal.

Att vakna är värsta stunden på dagen. Att veta att man har en hel dag framför sig med allt vad det innebär. Jag håller knappt ihop och har nog aldrig gjort det. Var sjukskriven redan under skolåren och fick antideppressiva tabletter och har i omgångar gått till kuratorer och psykologer men allt har alltid avbrutits för att tröskeln till att gå dit, boka in en ny tid som ev blivit flyttad har varit för stor och allt rinner ut i sanden. Har heller inte känt att det har hjälpt då den som ska hjälpa inte har försökt förstå mig utan mest fastnar i detaljer som då tar fokus från helheten.

Jag är rädd för allt, har ständig ångest och alla överväldigande känslor tar mitt liv. Med backspegeln i handen så har min relation till alkohol alltid varit osund. Som yngre den som ofta drack ett glas för mycket, fick minnesluckor. Nu är jag 41 år och dricker dagligen och har känt så många år att detta måste få ett stop. Men varje kväll är det min belöning, min tröst och min medicin för att jag har klarat mig igenom ännu en dag.

Jag förstår nu också med backspegeln i handen att utan alkoholen så hade jag aldrig gått på fest, aldrig följt med ut och aldrig tackat ja till saker. Men med alkoholen så stillar sig tankarna, ångesten minskar, jag kan uppskatta saker, är mindre rädd och mår lite bättre. Jag kan tänka klarare.

Hade det inte varit för att alkohol är dyrt och jag egentligen inte har råd, att det inte är bra för den fysiska hälsan och för att jag faktiskt har två barn som jag skulle vilja se växa upp så ser jag ingen anledning till att sluta. Drickandet får mig liksom att överleva livet.

Min man och jag driver eget företag sen 10 år som nu är påväg mot eventuell konkurs, vår relation ligger också pyrt till både pga av företaget och mitt mående. Min son har en ätstörning, vår ekonomi är körd i botten och jag vet verkligen inte vad jag ka ta mig till. Var ska jag börja? Och hur ska jag hitta ork och motivation till att sluta dricka?

Tänker att jag inte är ensam där ute även fast jag känner mig extremt ensam.
Tack på förhand till den som orkar läsa och eventuellt ge råd eller tröst.