Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk Tack! Jag har faktiskt aldrig tänkt att någon ny-nykter ens läser på "Det vidare livet", men så kan det ju vara. Eller på Senaste kommentarer då förstås!
Ja herregud, hade jag fortfarande druckit hade inte den här inre resan ens påbörjats. Det hade nog istället varit en resa åt helt motsatt håll!

@vår2022 Ja för mig var detta med anknytningsmönster en otroligt viktig pusselbit. Vad fint du beskriver utvecklingen med din mamma, vilken vinst för er båda!
Just detta att hitta sitt autentiska jag är så viktigt. Jag har sett mig som lätt att ha att göra med, anpassningsbar, vill allas bästa etc etc. Men har inte förstått att det även är på bekostnad av mig själv, när jag inte har haft mina egna behov klart för mig.
Detta är verkligen en spännande resa!

Kvällsavstämning ✅
Spelkväll med familjen. Så mycket roligt på en & samma dag. Nu tar jag med mig nollan till sängen. Sa just till gubben att jag längtar efter att vara ensam med honom igen 😅
Nästa vecka börjar träningen 🏋🏼‍♀️

🩵

@Lobster Det går superbra tack! Jag dricker sällan och lite och håller mig långt under min budget. Håller fast vid mina rutiner 99/100 - har varit enstaka missar nu när man hängt med familj & så.

Tappa inte orken att försöka 🩵

Snart en vecka utan en drink. Helgen pyser förbi. Sket i att gå ut med vänner idag, men hade en fin stranddag så känner ingen fomo.

@vår2022 tack fina du för ditt svar. Det känns lite bättre när någon annan har känt likadant och lyckats vända mot ljuset. Det betyder så mycket för mig just nu när jag kämpar så. Sist jag försökte sluta hade jag sånt sug från dag ett, nu har jag inget sug efter smaken eller ruset vill bara bli av med min ångest och att dagarna ska gå.

Har nog aldrig i hela mitt liv känt mig så bestämd och redo. Jag vet att jag inte kan dricka måttligt och att jag behöver avstå helt för att kunna leva med mig själv. Tack igen ❤️

Jag tror att du är inne på rätt linje- ta ett steg tillbaka. Det blir en tuff resa även som anhörig framöver.
Vila o fokusera på resten av din familj och ta ny kontakt när det har gått ett tag.

Så klok du är som säger jag finns här men tänker inte befinna mig fysiskt mitt i missbruket👍
Det bästa beslutet och handlingen för er alla även din man.

Jag skulle låta honom köra sin behandling utan dig (med vänner.) Låt honom sen bjuda in dig om han blir mogen nog. Det kan till och med vara bra att du inte medverkar i en början som medberoende. Om han verkligen vill bli frisk kommer han bjuda in dig tids nog. Om han aldrig öppnar upp sin behandling tar han nog det tyvärr inte på allvar heller (och fortsätter dricka) men att vakta på någon annan är aldrig sunt. Börja i en anhörig grupp i stället.

Sen vill jag också säga att det är super strongt av dig att bli särbo och det absolut bästa du kunde ha gjort. Det är absolut inte på grund av dig han dricker mer, han skulle hittat andra vägar att göra det i alla fall. Du har verkligen gjort det bästa för den tråkiga situationen.

@B.Å Bra jobbat!💪 Det känns som att du är motiverad till ett nyktert liv och det kommer att vara din starkaste kraft till en förändring. Jag har också haft så mycket skam och ångest för mina fyllor och när jag inte riktigt minns vad som hänt, vad jag pratat om. Känt och tänkt att man kan se igenom mig. Den värsta domaren har varit jag själv och den som straffat mig hårdast, att jag inte duger och är värdelös. Det som mildrat min skam och ångest är nykterheten. Den lättar och ändrar karaktär ju längre tid man är nykter och idag känner jag ingen skam. Alkoholen bara förvärrade skammen och ångesten och är självdestruktiv. Man gör fel och man kan rätta till fel. En dag kommer du att kunna känna medkänsla med dig själv och skilja på den du är när du dricker och den du är som nykter.

Att bli nykter är främst för att öppna alla sinnen, rensa ut gifter, stabilisera och balansera hjärnan, så att den riktigt stora personliga utvecklingen och förändringen kan starta. Att dricka alkohol förhindrar utveckling och stoppar processen. Man blir blind, döv och feltänket blir ännu större och drar en djupare ned i det mörka, djupa alkoholträsket som till slut kväver en. Du är på väg ut från träsket och det kommer att gå bra. Ge nykterhetsprocessen tid, det går upp och det går ned, men alltid framåt mot det bättre. Att leva ett nyktert liv är det bästa beslutet jag tagit och jag ångrar inte en sekund!

Kämpa på! Det blir bättre!💕

Hej!
Är gift med en man sedan 16 år tillbaks, har varit tillsammans i ca 25 år. Han lider av post covid efter pandemin. Tog ett tag innan han fick diagnosen men efter en lång sjukskrivning så började han självmedicinera. Han har alkolism i släkten. Det sista 6 -7 månaderna har allt bara eskalerat. Han smög, ljög, gömde undan alkoholen (bag-in box med vin och öl). Vi har 2 barn tillsammans som är vuxna. Det ena barnet bor hemma. H*n har oxå sett pappas drickande. Vi har konfronterat honom så många gånger, ställt ultimatum, tagit alkoholen osv. Han har hela tiden förnekat att han har alkohol hemma men det har varit ganska enkelt för mig att se då vi har gemensamt bankkonto. Jag har pratat med hans mamma och syskon och, även dem, har pratat med honom. Dock utan resultat. Han har legat inne på avgiftning och efter det lovade han att det var färdigt. Jag hoppades men trodde inget förens han bevisat det. Det har gått så långt att vi blivit särbos. Barnet bor med mig. Han fortsatte med drickandet och mitt sista halmstrå var att berätta allt för hans närmsta vänner. De pratade med honom och sa samma saker som vi andra pratat om men nu lyssnade han. Han ska ha ett bedömningssamtal, inom en snar framtid, med ett behandlingshem. Jag tycker det är jättebra, tro mig men... Efter vännerna fick reda på situationen så känner jag att han stöter bort mig. Jag får inte vara med på samtal, hans vänner kommer och besöker honom så det behöver inte jag göra säger han. Han säger att min flytt har utlöst att han dricker mer. Jag har hela tiden varit tydlig med att jag flyttar för att jag skall kunna/orka stötta honom till 100%. Jag orkar inte "gå i skiten" och försöka hjälpa honom samtidigt. Speciellt då han sagt, i och för sig berusad, att han inte vill ha min hjälp i alla fall. Samtidigt säger han att han saknar mig och vill att jag flyttar hem igen.

* Vad gör jag?
* Hur skall jag förhålla mig till att han inte vill ha med mig i sin behandling?
* Ska jag låta vännerna "ta över"? En vän skall vara med på samtalet med behandlingshemmet.
* Ska jag vänta på att han bjuder in mig igen?

Ta hand om er!

Tillägg:

Ja ni ser. Det är lördag idag och inte söndag. Som sagt jag har varit helt under isen hela denna vecka. Dock nykter 🥲

Idag är min femte eller sjätte dag utan a – är inte helt säker men det spelar ingen roll. En för jävlig vecka, ångesten är total, skamkänslorna sköljer över mig men jag börjar klarna i huvudet. Har vänt på dygnet, tog mig dock upp och duschade idag. Gick och handlade och känner så starkt att jag aldrig mer kommer ta ”första glaset”. Har iskallt vin i kylen och även om tanken slår mig så kommer jag avstå. Anledningen till att jag inte slänger vinet är att jag….hm det känns som en trygghet just nu att ha en halv box där och inte behöva fantisera om turer till Systemet. Eller nåt. Vet inte, men det känns bättre att den står där just nu.

Sista semesterveckan börjar imorgon. Ska försöka rycka upp mig den kommande veckan. Hoppas min mage blir bättre snart, har knappt ätit denna veckan och när jag får i mig något säger magen ifrån.

Usch så dum jag har varit.

P.S har lyssnat på väldigt många poddar som berör ämnet. Kan rekommendera ”Lyckans läkare” avsnitt 54 där man pratar om alkohol och beroende. Jag är där just nu, vill inget mer än att bli av med mitt beroende och komma långt långt borta och ifrån mitt sista glas.

Hoppas ni andra har det bra denna söndag.

Fulla dagar med barn o barnbarn! Och nu syskonbarn o barnbarn. 12 till bordet. En vecka kvar. Jag är faktiskt redan ganska trött. Ofta är det underbart. Men nu måste jag dra mig undan o vila lite inför nästa anstormning. Lyckligtvis har jag egna rum och eget kök. Mycket har blivit gjort. Men inte allt. Börjar längta lite till stan och min nya fina lägenhet!

Det finns i ljusa stunder mycket man kan känna tacksamhet och förundran över, men något att då verkligen vara innerligt tacksam för, är då att inget hur eländigt det än är i denna värld är för evigt. Brukar som dystemiker väl inte ha världens ljusaste livssyn alltid och tänker väl ofta som så att inget är så uselt att det inte kan bli sämre, och bara det är väl i sig trots allt en form av positivt tänkande som säger att man ska vara tacksam över att man i stunden kanske inte mår sämre än vad man väl gör. Nu har det blivit kväll och åter har en dag snart lagts till handlingarna och nykter och alkoholfri det är man vilket man då kan känna en förundran och även en viss tacksamhet över.

Ha det gott!

@vår2022 Det låter toppen! Jag upplever inte heller buljongdagarna som speciellt jobbiga. Kan känna mig lite hungrig precis innan det är dags att dricka igen. För mig är buljong bekvämt, då slipper jag helt planera mat två dagar per vecka.

Kram 🐘

@Sattva kram! 😘

@Andrahalvlek Vad härligt att det känns bättre i knäna och otroligt bra jobbat med sockerstoppet! 25 dagar!🤩. Och att du kunde handla utan massa socker och gotter. Jag kör en 3 dagars fasta, köpt paket med frukt och grönsaksdrycker, buljong och te. Blir lite variation i drickandet😁. Idag andra dagen och inte lika jobbig som första dagen. Vi kör båda två, maken och jag och då blir det lite lättare. Sedan ska jag prova köra 5:2 dieten. Känns bra och motiverande med en slags nystart och att ändå få äta 2 måltider på ca 250 kcal, 2 dagar i veckan. Har hittat massor av goda recept nu under fastan😂. Har under senaste året smygande ökat några kilo i vikt och portionerna har blivit något större. Ska bli kul att se hur det känns efter sista fastdagen imorgon.

Ha det så gott!❤️

@Carisie Hej söta! Det gick inget vidare tyvärr men många fler nyktra dagar jämfört med tidigare. Men nu kommer jag börja om igen och denna gången vill jag vara alkoholfri!
Hur går det för dig?

@prinsessa Hej! Tusen tack för att du tog dig tid att svara i min tråd! Jag föll av vagnen ett tag men nu är jag tillbaka. Känns tungt dock!
Nej, den boken har jag inte läst men det ska jag absolut göra! Tack!!

Jo, jag tittar ju in lite då och då här på forumet men blir så beklämd över den lilla aktiviteten som råder.
Hela upplägget på sidan har ju splittrat upplevelsen och jag tycker det är svårt att få grepp om nya inlägg. I början var det väl bara 3 punkter om jag minns rätt : "Dricker jag för mycket, Förändra sitt drickande, Forum för anhöriga." Rätta mig gärna !
Då var det lätt att följa nya och gamla och än bättre blev det då admin lade till ett hjärta att trycka på för kunna ge respons på bra inlägg.
Jag vet att det är fullt möjligt att se statistik på besökanden på sidan men det var länge sen sån visades upp. Kanske av förklarliga skäl.
Nåväl, jag har lovat att inte dricka idag oavsett vad som än händer så jag kommer att vakna nykter i morgon. En underbar vetskap att så kommer att ske !

(Utgår)

@Zarysz
Ja tyvärr så tänker du inte så rationellt.
Gör ett medvetet val nu när du fortfarande kan.
Du kan inte fylla hans tomrum aldrig.
Rekommenderar starkt att du kontaktar en terapeut innan du blir än mer medberoende och sjuk själv.
Och utgör från att du inte avser att bilda familj eller bli sambo. Det vore förödande.

Ta hand om DIG!
I all välmening.

@jurryj Tror att jag förstår dina känslor!
Känner igen mej!!!
Vi kan inte göra något åt det som varit!
Jag grämer mej jätte mycket o har sån ångest för knäppa saker jag gjort!
Men vet du; DU är viktigast i ditt liv!!!
Vi ska absolut ta hand om och vara rädda om våra nära o kära! Men DU ska även ta hand om och förlåta dej själv!!!!
Försök se framåt!!! Verkligen inte lätt, men det är det enda vi kan påverka!!!
Du är så bra! Det kommer bli bättre, särskilt utan alkohol!!! Vi hjälps åt!!!!

@Sattva Ja, vi påverkas verkligen av våra anknytningsmönster och det är en nyckel till att börja förstå sitt egna beteende som man växt upp i. Jag har också under årens lopp märkt hur lik jag varit min mamma i många olika avseenden och som jag inte då såg så tydligt. Olika terapiomgångar under åren har hjälpt mig att tydligare se det då det känts som störningar i mitt liv. Det jag för många år sedan var på spåren var mitt medberoende, eller anpassning som du skriver om. Som att medla och inte följa mina egna behov och anpassa dem mycket utifrån min mammas behov och mående. Mönster som följt med mig i relationer och där jag också ofta använt ilska på fel sätt när det tex handlat om besvikelse eller att jag inte känt mig sedd. Min mamma har gått mycket i försvar när jag försökt prata om saker och blivit offerkofta. För drygt 4 år sedan drog jag en gräns och flyttade inte på mig och först senaste året verkar hon backa och acceptera läget. Vi har kunnat mötas på bättre sätt och hon gör sitt bästa för att förstå. Hon bär på mycket skuld sedan barnsben och för att relationen knakat, att hon inte varit en bra mamma. Hon är en jättebra mamma på många olika sätt och om hon kan ta emot det som inte var så bra så kan man försonas och komma vidare på ett bättre sätt. Det är det svåra för det kan göra så ont, men det kan även lätta på den börda som hon ändå bär på, skulden. Då hjälper man även sitt barn till att släppa skulden man ärvt. Då kan skulden genom förlåtelse leda till försoning. Det är lätt men ändå så svårt.

Det viktigaste är ändå att man kan försonas och känna medkänsla med sig själv. Att man själv förstår hur anknytningsmönstret hänger ihop med ens egna beteende och tankar. Att man försöker bryta sig ur det mönstret och hitta sitt autentiska jag. Att man själv lyssnar på sina barn och orkar möta dem om de knackar på dörren. Att man ger dem bättre förutsättningar att hitta sitt autentisk jag och inte bära på någon ärvd skuld.

Det är verkligen intressant och givande att försöka hitta, förstå och reparera det som skaver för att livet på olika plan ska bli mer berikat. Sköt om dig❤️

@Lilith okej, hoppas de går bra med proverna och att du snart återfår friheten de är med körkort.

@Vjlo Inte bara lite stolt utan jättestolt! Stort Grattis 🥳🎉

Kram 🥰❤️