Hi hi, här kommer ett tjatigt inlägg.
Livet är att bara VARA ibland, utan att det händer något. Och det kan man njuta oerhört av med ett stillat sinne. :) För egentligen händer det saker hela tiden, livet tuffar på som du säger. Men vi är vana vid att det ska hända saker som ger oss kickar, och blir otåliga och rastlösa... Det går att lära sig att hitta sinnesro, lugn och lycka i att bara vara, här och nu. Det gäller för det första att inse att det är bra, nyttigt och att vi FÅR lov att njuta av ingenting. Måste inte prestera, måste inte vara med om balla saker hela tiden....

Det är svårt att beskriva i ord, .. får grunna lite mer på hur jag ska förklara mig och återkomma.

Love, peace and understanding.

Pia

Tack kära Märta, Lillablå, Marie1, Mickey och Mie.

Blev alldeles rörd av era svar, och glad om jag kan peppa någon till ett bättre liv!

Pia

Hej lillablå

Hur går det för dig/er?

Kram Märta

Humm...

..idag saknar jag dialogen på min tråd, det blir mest en monolog, och monotont...
Jag vet inte vad ni tycker om mitt "tjötande", kanske kraxar rakt ut i universum utan öron...

Eller så har jag ett behov av bekräftelse, vad vet jag...

Livet tuffar runt, och det händer inget särskilt, och det är väl både bra och dåligt...
Bra för att det inte händer något dåligt...
Dåligt för att det inte händer något bra...

eller så är det väl som så att jag hela tiden VILL att det ska hända en massa runtomkring mig...
Och då händer det väl en massa saker, både bra och dåliga...

Det var väl lite av sådant som hände när man drack, det hände något!!!
Men med tankarna på att det hela tiden slog över åt det dåliga hållet, så låter jag det vara...

Så går mina tankar en tisdagsmorgon, med mycket sol och värme (genom fönstret)...

Idag ska jag ge dagen sina bästa förutsättningar, genom att vara fortsatt nykter...

/Berra

Hej tjej18 och tack för kramar!
Tja, det har varit lite slirigt men i dag är ännu en dag när jag vaknar nykter och bestämmer mig för att inte dricka i dag. Det har ännu inte varit begravning, och på ngt vis har jag satt upp som mål att sätta definitivt stopp när allt detta är över. Det blir den 1 april, men ska inte bli ngt aprilskämt!
/Fenix och kram tillbaks

Hej Fenix, jag har inte läst här på ett tag.

Fick precis syn om din mor. Jag beklagar sorgen. Hur går det nu med drickan? Har du ramlat tillbaka någon fler gång sen dess?

Varma kramar

Pia är en varm omtänksam vacker insiktsfull förebild... <3

Man kan inte annat än att se upp till Pia! Att du har orkat och samtidigt är nykter är så himla starkt! Du är en förebild!

Tack Pia för att du orkade berätta.
Jag är alldeles tagen av din berättelse!
All lycka till dig och din familj!
Marie

Vilken resa! Känner mig full av dj-ar anamma nu efter att ha läst om din resa, där jag står idag råder det en stilla bris om man jämför med era stormar och visst ska jag väl för tusan klara av det jag behöver klara! Ni alla ger mig kraft, och mod! TACK!

Hej igen

Tack för att du delar med dig, men du, vilken kamp ni alla har tagit. Det är beundransvärt att ni tagit er igenom allt och forfarande står mitt i livet och vill leva. Jag håller också med dig att det inte finns ett enkelt svar på något när det gäller vår sorts problematik men jag tror att dent bästa man kan göra för alla parter är att värna om sig själv i första hand. Annars är man varken till glädje för sig själv eller för någon annan. Och livet är faktiskt en gåva.....

Kram Märta

Okej, back on stage på jobbet...

Jobbigt, tja, inte för jobbets skull kanske, men mera för det vackra vädret ute...

Jo jag är nöjd med helgen, den blev en fin upplevelse, det som blev av den..
Jag blandade groggar till frugan under melodifestivalen, själv drack jag "bara" tonic water,
men med is och en citronskiva, och det var nästan lika gott som det brukar..
Var jag sugen då, nä inte alls...
Inte heller på hennes rödvinsglas till middagen, mitt är lika fint men då innehåller det bara cola.

Det känns som om jag är "hemma" med mina tankar...

Jag längtar inte efter smaken, det som man brukar skylla på...
Jag kommer inte ihåg berusningen heller, det som det egentligen handlar om...
Jag har brytit mina traditioner med att längta efter "belöningen" på Fredagen, Lördagen, Söndagen
Mina närmaste vänner vet om mitt "läge" och har accepterat mig för den jag egentligen är..
Därför har jag fått ett inneboende lugn, och behöver inte strida mot andra, eller mig själv.

Jag vet vad drickandet innebär för mig, och vart det leder, knappast något gott i det..
Jag har övervunnit min tankar och lärt mig att konsekvenserna är större än lyckan...

"Lyckan" är kortvarig och "dum", för det händer saker som jag inte kan stå för, nykter...
Och konsekvenserna blir att mitt inre slits itu och sönder av malande tankar...

Om tankarna är rätt eller inte, spelar egentligen ingen roll, jag fokuserar helt fel...
Fokuset borde ligga på varför dessa tankar överhuvudtaget finns där, inte vad de står för..

DET har jag lärt mig, inte tillåta mig att må dåligt..
Jag har tittat på skärsåren och undrat varför de gör ont, inte på att det är kniven som skär dem...
Ändå har jag tillåtit kniven göra mig illa, helg efter helg, och inte fattat...
Nu är det slutjonglerat, och jag behöver inte låta "the show must go on"-tänket...

Jag är tillbaka på scenen, men kör någon helt annan show,
clownen har dragit sig tillbaka, jonglören likaså...

Nu tittar jag på publiken och undrar, vad vill ni se?
Förnedringens tid är förbi...

/Berra

Hej.

Ska försöka att kort förklara vad som hände när jag slutade dricka för gott. Jag har tre barn, mellanpojken insjuknade i en svår sjd när han var åtta, vi visste inte om han skulle överleva på 1,5 år. Minstingen insjuknade under denna för oss svåra tid i tvätt-tvång och ångest. (storebror var mkt infektionskänslig) Mellanpojken är frisk igen går nu bara på kontroll 1 g/år. Lillebror har fortfarande OCD som i tonåren utvecklades till BDD (inbillad fulhet) och blev helt besatt av sin hud. Till slut satt han i ett mörkt rum hela dagarna, beställde olika preparat mot finnar och hade en otrolig ångest och självmordstankar. Hela denna tid var det mig han hade som bollplank och bekräftelse, det var ofta flera frågor i minuten.. har jag finnar, syns dom, går dom bort? Och vad jag än sa så var det fel.
Efter hans första inläggning på BUP blev han lite bättre, fick prova en annan medicin och träffade även en tjej. Började gå ut när det var mörkt. Vi var lite orolig men mest glada att han var bättre och i alla fall kunde gå ut och umgås med folk, även om det bara var i mörker.
Det blev katastrof. Gängbråk, hot, slagsmål, snetändningar på fyllan, polis, förhör, fyllecell, soc, Bup om vartannat. Det kom gäng hem till oss som skulle döda vår son. Byn var i gungning och soc och polis satte in extra resurser. Det var tidningsrubriker hela tiden om 17-åringen i vår by.. jag kände mig pestsmittad och det var en pina att visa sig i affären. Min son ser helt frisk ut, och tuff och kaxig, så inte många visste att han var sjuk.

Det hände liksom saker vareviga vecka, ibland flera ggr. Han slogs, andra slog ner honom. Sen blev det rättegångar och villkorlig dom. Det var så sjukt jobbigt, ingen hjälpte oss heller, vi tom ringde soc och bup och bad om tvångsvård för vi var skiträdda att han skulle skada någon allvarligt. Till slut efter att jag jobbat två nätter, inte sovit en blund därför att polis och soc dök upp på morgonen, så drack jag vin på kvällen, sonen kom vid midnatt och skulle ut trots att han hade kompisar hemma och då brast allt. Jag försökte ta mitt liv, hade haft det som en sista utväg i ca två års tid i tanken och hade samlat på mig massor av tabletter. Ingen i familjen märkte något, jag skyndade mig iväg och tyvärr så kraschade jag bilen tydligen, minns inget, vaknade på sjukhus något dygn senare.

De två sista åren hade jag egentligen inte druckit så mkt. Jag höll uppe i 11 mån för att se om jag kunde bli ett bättre stöd för min son... sen drack jag ibland, varvat med en antabus då och då för att hålla det i schack. Så gav jag bort mina antabus till en släkting, frun bönade, de hade problem hemma och då eskalerade mitt drickande igen.

Jag var grymt nere efter att ha misslyckats, ville bara inte vara med längre. Men blev chockad av alla starka reaktioner, inte minst hos mina barn. Jag trodde alla fattade hur dåligt jag mådde... Fick reda på att jag tydligen var väldigt bra på att låta som jag hade kontroll... Barnen tvingade ur mig löftet att aldrig göra så mer. Och det lovade jag. Och kapitulerade även inför alkoholen. Visste att utan alkohol i kroppen skulle aldrig tanken gått till handling. Så jag tog emot all hjälp. Bearbetade sorg, medberoende, mig själv, mitt alkoholbegär, genom alla de sätt som jag tidigare skrivit om. Och som läkaren sa... jag var helt utbränd och deprimerad av hemsituationen och av alkoholen.

ja, förlåt om detta blev långt. Det bara bubblar över, jobbigt att skriva om men ändå så vill det ut.

Det var mkt att reda ut efteråt, vissa skyllde allt på min son, att han drivit mig till detta. Men vi pratade mycket och skulden är ingens, vi var inne i en ond cirkel och nu var den bruten.

Vi mår alla mycket bättre. Min man och jag stöttar varandra när vi blir oroliga över sonen, men låter det inte äta upp oss. Han är snart 20 nu och har ansvar för sitt eget liv. Han har även fått bättre läkare, bättre medicin och mår bättre. Han får bo hemma så länge han sköter sig socialt.

Hör ni så likt det är.. medberoende som medberoende.. :)

Ja, jag håller med om att man ska lämna alkoholisten om han/hon inte vill/kan ta tag i sitt liv. Jag har liksom inga bra svar på något känns det som, alla är olika och mänskligheten är ju komplicerad. Men se till att tänka på er själva i första hand, alla har ansvar för sina egna liv, hjälp till självhjälp är det bästa enl min mening.

Kram

Håller med Petra ,Tack Adde.
Det är jobbigt att jobba med sina tankar och bryta tankemönster.

Idag har jag bestämmt att nu får det vara nog med vinter,nu ska jag börja cykla till jobbet.
Det blir 1,5 mil varje dag.det känns bra.
Jag som ivanliga fall inte ställer undan cykeln alls på vintern.
Men nu får det väl vara slut på snö och is .
Hoppas på en skön vecka utan en massa jobbiga tankar.
ana

Halloj!

..så var den helgen över, ja i stort sett, bara en natt, och sedan en arbetsvecka till...

Är jag nöjd med helgen då?
Beror nog på vad man har för sorts förväntningar, jag satte mina "lågt"...

Inget Rockn'Roll i helgen, utan bara ta det lugnt, och hinna med mig själv...
Inte tillåta mig stressas upp av något annat, utan låta tiden få ta sin tid...
Inte tänka på allt som "kunde" hända, utan låta det få hända...som händer...

Låter det snurrigt?
Kanske för en oinvigd, men inte sätta förväntningar för högt, i grova drag...
Jag har bara ett enda stort mål, inte låta mig må dåligt..

Jag sätter spärrarna hårt, och håller kontrollen på mig själv..
Jag låter mig njuta av det jag har, istället för det jag kunde få...

Mitt stora intresse är faktiskt familjen, det kan låta tråkigt,
men jag "betalar tillbaka" till mitt största stöd här i livet, min familj...

Jag jagar runt med ungarna på träningar och matcher, ställer upp osv...
Vi lagar god mat, och har myskvällar framför TV'n, vi umgås mycket tillsammans..
Men aldrig "kväver" vi varandra, alla har sin frihet att få göra vad de vill..
Vi är en kärnfamilj i mångt och mycket, och tillsammans är vi starka...
Jag identifierar mig mycket med min familj, min stora stöttepelare...

Därför trivs jag oerhört mycket med helgerna, då vi får vara tillsammans hela dygnet.
Det stärker mig mycket...

Idag t.ex drog frugan in till stan hela da'n med sin kompis, på bio och fikade...

Själv bjöd jag in min kompis, vi kollade på gamla videos'ar där vi tävlade tillsammans för 19 (!!) år sedan, det som jag trodde skulle bli en kvart med lite fika...
Blev till 6 timmar med middag och hela fadderittan...
Umgänget blev varmt och mycket uppskattad, och vi är väldigt förväntasfulla på den showen vi båda ska gå på om snart en månad...
Vi har känt varandra i dryga 32 år nu, och hur visste vi då hur våra liv skulle se ut nu, knappast!
Men, jag har lärt mig att sina vänner måste man vårda, det varar oftast livet ut...

Sådant är saker jag har lärt mig att omvärdera, sedan jag gjorde slut
med (vad jag trodde..) min bästa polare alkoholen...
Umgänget med polaren alkohol varar också livet ut, men det tar f*n så mycket snabbare slut!

Därför har jag valt att "leva" idag, imorgon kan det vara försent...

/Berra

Bra Adde... den ska jag lägga på minnet, att boka återfall, det stämmer ju precis. Tack !!

Nej du är absolut inte knäpp eller ett hopplöst fall !!

Men suget sitter i dina tankar och har du redan på söndagen bestämt att suget kommer på fredagen så har du liksom redan bokat in återfallet mentalt. Du har redan bestämt dig. En vecka före !

Just därför är det så viktigt att bestämma sig för att inte dricka just idag och enbart denna dagen ! Försök få in den rutinen INNAN du kliver ur sängen så har du gjort 95% av jobbet !

Lycka till !

Jag är en planerings och kontrollmänniska som inte gillar
Att vara spontan och inte veta vad som ska hända.
Helst skulle jag planera livet i minsta detalj.

Jag vet Adde att man inte ska tänka som jag gör,men kan tyvärr inte hjälpa att dessa tankar finns hos mig.

Det är kanske därför alkohlen har blivet ett sätt för mig att få avkoppling i en uppvarvad hjärna.
Då kan jag slappna av och inte tänka så himla mycket.

Nej man kan inte kontollera livet ,inte morgondagen.
Kunde man äta veckans luncher på en och samma gång skulle jag säkert göra det också.

Har fruktansvärt svårt att leva här och nu utan och tänka framåt.
Finns det fler som mig där ute ,som planerar och tänker en massa?

Jag beundrar folk som njuter av tiden som är just nu.
Men jag försöker jobba med mig själv på den fronten också men det är inte lätt
att släppa taget.

Men jag vet också hur jag är funtad,alkohol mitt i veckan är inga problem.
Servera vin och öl till gäster är inga problem.
Känner inget sug då är så fokuserad på jobbet då.

Kanske är jag knäpp och ett hopplöst fall för denna skit alkohol.
Det känns så många gånger.

Ana

Men snälla vän, HUR kan du vet vad som händer nästa vecka ?!

Du tar ju ut en hel vecka i förskott !! Äter du alla luncher idag också ?!

Ta en dag i taget !

Min första helg iår som jag inte druckit fredag och lördag.
Nu lägger sig lugnet i min kropp till fredag igen.
Då drar suget igång igen
ska jag eller ska jag inte!!!!!!
Det är kanske inte så farligt!!!!!!!
Jag är världbäst på att ljuga för mig själv.
Har jobbat ,solat och ska fixa kvällsmat till familjen
en skön söndag utan ångest.Kram på er alla.Ana

Ja va ska man göra!
Det är så svårt har haft många veckor med mannen berusad varje kväll. åter en morgon när jag sitter o tänker hur ska jag prata med honom, få honom att skaffa hjälp. Jag vet att han inte heller vill ha de så här. just nu ligger de gömda tomma ölburkar lite överallt i huset o öppnade halvdruckna vinflaskor men jag tänker inte ta bort dem denna gången, ja skiter i det nu, de hjälper inte han måste själv komma till insikt!
Fy fan vad jag hatar de här o hur dum är jag!!

gäsp jag är åxå påväg t jobbet dock inte med språng

På språng till jobbet
Nu känns det skönt att inte vara bakis.
Ha en skön söndag .Ana

Första gången på evegheter som jag var på stan en lördag utan att vara bakfull
Var inne en sväng på biblioteket och lånade en bok av Olle Carlsson.
Ska läsa den ikväll när jag ska sova.
Skulle ljuga om jag sa att jag mår toppen av min nykterhet.
Längtar så förbaskat efter mitt avkoplande vin...
Har sagt förlåt till maken för min surhet imorse.
Han säger att han förstår.
Ana

Mitt i helgen...

Näsan och öronen är kalla efter att ha vait ute och kollat matchen idag...
Ansiktet däremot är varmt och solbränd..
Lite hurvna så väntar vi på att perkulatorn ska tuffa klart, och det vankas nybryggt kaffe...
Livet har sina ljuspunkter, och det behövs ingen alkohol för att förvärra den...

Frugan meckar till lite flygande jakob som vi ska frossa i om ett par timmar...
Ikväll vankas det melodifestivalen, och en citron ska få fräscha upp bubbelvattnet...

Att se fram emot och njuta av det enkla livet, stanna upp och bara vara...

Som sagt, livet har sina ljusa sidor, och inget med alkohol ska få förstöra den...

Därför lever jag här och nu, och tillåter mig att må bra...
Inget, absolut inget ska få förstöra min helg...

Kramar Berra

Hej Pia

Tack för ditt inlägg, faktiskt väldigt intressant. Men du, vad fick dig att lägga av? Jag kan inte se att det finns någon annan utväg än att lämna den som dricker, den som äger problemet men vägrar ta ansvar för det.

Kram Märta

Hade det hjälpt dig Mickey?

Jag är lite kluven, tänker ofta på hur det hade gått om min man sagt att jag fick välja... har en rälig känsla av att jag kanske hade valt att flytta, satt mig i en lägenhet och supit bort mitt liv.... Hade inte varit kul för mina barn, föräldrar och andra nära och kära. Kan se mig själv som en medelålders fyllkaja på hängandes på barerna i stan. Fast man vet ju inte, kanske hade jag tagit tag i mitt liv då.

Nu hände det ju andra saker som gjorde att jag slutade, jag tackar vareviga dag för detta!

Jag förstår hur jobbigt alla ni anhöriga har det, ni ska vara rädda om er själva och ett tips: släta inte över, underlätta inte, gör det inte lättare för den beroende att dricka.. vi är världsmästare på att ljuga, inte minst för oss själva. Alkoholen har hjärnan i ett starkt grepp. Jag kunde som exempel dricka två flaskor vin en kväll, utan att misslyckas, utan att göra bort mig. Maken såg bara den ena flaskan. När han sedan sa att det är ju helt ok när du bara dricker lite, som du gjorde igår, då trodde jag på det. Full kontroll och hade ju egentligen BARA druckit en flaska. Den andra trängdes undan långt ner i det undermedvetna. Och då var det ju helt ok att dricka nästa lediga kväll oxå..... Man är faktiskt jätteknäpp i sitt tänk. Frontalloben där omdöme och impulskontroll regleras är bortdomnat av alkoholen.

Min man ansågs sig inte vara ett dugg medberoende men när jag lärt mig massor på AA och genom litteratur så kunde jag påpeka en massa:

Han körde alltid våra barn till olika aktiviteter.
Han körde mig till jobbet på helger då jag inte vågade köra bil för att jag var bakis.
Utan att ifrågasätta..
Han godtog att jag sov till middag. Gick på mina lögner om att det var skiftande arbetstider som gjorde mig trött.
Han lyssnade inte när jag sa att jag inte ville till Danmark eller tyskland och köpa hem lager... fast detta var väl förnekelse mer än medberoende kanske.

Ja det är inte lätt, men lär er så mkt som möjligt så ni kan genomskåda lögnerna och undanflykterna och tänk på er själva först och främst. Och barnen så klart!

Önskar er kraft och mod.

Pia

Tack
Jag håller på att bli tokig..........Ana

Ja Felix livet är allt som oftast en festlig grej !!

MEN :

Jag började min morgon som vanligt med frukost och morgontidning, kollar så att jag inte skrämmer rådjuren när jag går och hämtar tidningen, de har liksom företräde ! Solen är på väg upp när jag går och det är obeskrivligt vackert. Koltrasten plirar lite på mig när jag går förbi matstället, h*n är inte rädd för mig så länge jag inte tittar direkt på henne/honom. Jag stör ekorren lite när jag går och får ett ilsket tjatter påkastat på mig för att jag råkar gå lite nära. Men på det stora hela så är vi kompisar tom så mycket att det händer att h*n är inne i bilen när jag lämnar dörren uppe för länge. Ibland finns ju matkassar där!!

Jag läser tidningen i takt med mackorna och kaffet. Kommer till slut till dödsannonserna. Och för första gången på många år så blir jag så arg och heligt förbannad på alkoholen. "Acceptera det jag inte kan förändra...." äh, dra åt he-te !!

En bekant har slutligen lyckats att supa ihjäl sig. Han ville aldrig erkänna att alkoholen var det största problemet i hans liv. Han förstörde bit efter bit i kroppen och hasade i slutet fram med hjälp av rullator. Men sluta dricka ? Icke ! Dryga 50 år gammal valde han att ta sitt liv med alkohol.

Jag känner sådan maktlöshet.

Jag har tagit mitt "Beslut" idag !!

Njut av solen vänner !

Hej Ana.

Ler lite när jag läser ditt svar. Jag var oxå tvärilsk i början. Hatade det mesta, typ. Slog min man en gång när jag först hade trugat på honom en öl.

Det är ju vajjsing i hjärnkontoret. Transmittorsubstanser och celler har vant sig vid alkoholen... och nu är det obalans. Cellerna skriker efter alkohol, man blir rastlös, irriterad, arg, ledsen. Oxå minnesmässigt och tankemässigt så tror vi att vi inte kan njuta av något utan vinet..

Din man har rätt, det ordnar sig, du läker, bara du slutar dricka OCH försöker hjälpa hjärna o kropp tillbaka till balans genom att unna dig vila, avslappning, motion, positiva tankar, gärna nyttig mat som havregryn, bananer, ja långsamma kolhydrater som gör oss lugna och välmående. Be maken att massera din rygg :) det gör under. MEN härda ut, för det är en berg-och dalbana i början. Har man som jag tendens till oro, känslosvall, depression så kan det vara bra att se över sin antidepressiva medicinering.. kanske kan man höja den ett tag när nykterheten är som jobbigast?

Har inte läst de böcker du skriver om men såg att även Marie tipsat om Moa Herngrens böcker. En bok som jag läste och blev starkt berörd av var Snälla Mamma, sluta dricka.

Din ilska släpper Ana, även suget. Acceptera att tankarna kommer men släpp sedan iväg dom utan att lägga för mkt krut eller känslor i dom. Det är helt naturligt att känna som du gör och det går över.

Pia

Fick mej en tankeställare nu...när jag läste Auroras berättelse.
Jag har hela mitt liv haft sådan ångest för att jag drack under min graviditet.Jag hade varit helt nykter ett år innan o var förberedd på barnet som skulle komma.I slutet av 3 månaden var min sambo otrogen med en väninna till mej när jag var ute på landet med en annan väninna o mådde bra.
Jag började dricka.
Och jag drack mej berusad några gånger under graviditeten
Detta har aldrig lämnat mej och jag känner en sådan skuld för detta.

Hej Aurora

Finns du kvar här? Ser att ditt inlägg är över ett år gammalt, men jag känner igen mig så i din beskrivning och undrar hur du mår nu...

Jag känner mig så arg och irriterad på allt,min man tror att allt blir bra.bara jag inte dricker.
Det känns som om han inte fattar att suget finns där ändå
Jag vill vara glad ,men skulle kunna strypa någon (inte riktigt tycker inte om våld.)

Läste om en bok som heter.(Jag ska bara fixa en grej i köket först av Moa Herngren)
Någon som läst den.

Jag har läst massor av böcker om Alkoholism mm.
Nu i dagarna kommer Hillewi Wahl ut med en ny bok en lillasyster till kärleksbarnet som hon säger.

Hoppas min ilska släpper
Det är ju jag som gjort detta val.
Ana

Jag använder tacksamhetstänk och sinnesrobönen dagligen fortfarande, trots att jag inte alls är orolig eller har sug efter alkohol. Gör det för att jag mår bra av det. Livet är ju ingen dans på rosor och bekymmer kommer och går. Försöker alltid se det reella problemet och om det går att göra något åt. Har ett annat lugn och det smittar av sig på familjen. Kan ventilera allt med maken utan att det blir infekterat. Kan säga nej utan dåligt samvete. Sätter gränser även på jobbet.

Hmm, det blev ett långt inlägg men jag känner att kan jag så kan ni.. :) Är en ganska slarvig, lat människa i grund och botten och har följt minsta motståndets lag, jag är själv förvånad över hur förändrat mitt liv är och hur bra man kan må.

Ha en underbar helg!

Pia

Hej tjejer.

Har oxå läst både Allan Carr och the Secret.

Kul att höra era funderingar. Jag blev illamående av the Secret... Så inriktad på materiella saker och även på viktnedgång och utseende! Blev glad sen när jag hittade en bok som heter Bortom the secret. Som handlar om att bli lycklig på riktigt med hjälp av attractionslagen..få inre ro och lycka. Måste dock erkänna att jag inte läst hela, mest bläddrat.

Allan Carr boken har jag inte kommenterat mycket för jag ville inte förstöra för Fenix som läste och tänkte sluta efter den... Den har många sanningar, det mesta visste man ju. Beroende-aspekten var intressant och stämde ganska bra på mina funderingar på att det inte är någon större skillnad på rökare, alkoholmedberoende, narkomaner... även att det är ett gift som vi typ tvingar oss att tycka om och sen blir fast i. Jag är säker på att boken kan ge en extra sporre till motivationen att sluta förgifta sig med alkohol. Jag blev rätt äcklad av alla beskrivningar av rökningen och höll uppe i tre dagar.. ;(

Jag läste väldigt mycket när jag slutade dricka och kan inte säga att någon bok blev den enda biblen ... tog lite ideer här och där. Men mindfulness i vardagen av Ola (kommer inte ihåg efternamnet) var suverän, likaså Anna Kåver. Plus att jag tog tips från AA:

Sinnesrobönen. Om och om igen om jag blev orolig eller rastlös.

Ta det lugnt, en sak i taget- devisen. (bra för mig som alltid tyckte jag hade en massa att göra...)

Och tacksamhet. Skrev troget tacksamhetslistor varje dag. Fast jag inte kände tacksamhet ibland så fortsatte jag. Med tacksamhet kommer ödmjukhet och öppet sinne.

Hämtade energi från naturen. Tog egentid och la mig i gräset en varm dag och bara tittade på molnen, eller satte mig på mjuk mossa i skogen och lyssnade och drog in den ljuvliga doften. Eller stjärnorna en mörk natt. En liten stund räcker för att tanka skönhet och energi.

Gjorde lättare andnings-avslappningsövningar. Tar bara några minuter och kan göras var som helst, tom när du kör bil.

Det kändes fånigt och meningslöst ibland men jag tänkte att övning ger färdighet. Det gällde att skapa nya impulsfåror i hjärnan. Och det funkar! Men det går inte på en dag, och det kommer bakslag. Det gäller att vara lite ensvis. Tänk på att vi har ett inlärt beteende som byggts upp under många, många år.

Är grundlycklig, ofta tokglad. Över livet, vardagslivet. Njuter av att äta, njuter av att sova, njuter av stiga upp (det trodde jag aldrig skulle hända .. :) ) Har slutat stressa, gör det jag vill och känner är meningsfullt. Har släppt medberoende-tänk (som jag typ är född med.. har alltid ställt upp för allt och alla, naturligtvis blev jag en curlingföräldrer oxå.. och helt fast i lillsonens bekymmer) Har hoppat av samhällskarusellen. Det mesta är ju inte viktigt eller meningsfullt, för mig.

Jag är sällan på fester, och tycker det är ganska tråkigt.. har faktiskt alltid tyckt det nykter. Det bekymrade mig i början och gjorde att jag ibland fick sug.. Men min underbara man påminde mig att jag alltid varit sån, och det har jag helt accepterat nu. Har tagit upp egna intresse och får allt socialt liv där, meningsfullt och givande. Det enda tråkiga-- roliga? är att även dessa nya bekantskaper tycker vi ska träffas o dricka vin.. undrar ibland om jag ser ut som en stor Jäkla festprisse!!???? :) Jag hummar mest bort det, säger att jag fått avsmak både pga mitt eget vindrickande och pga bekymmer hos nära och kära.

Så ge inte upp, försök att tänka så positivt som möjligt, på möjligheter istället för på det jobbiga. Tankar går att ändra och sen följer känslorna med. Tänk på hur skönt det ska bli att somna nykter istället för att ligga och vända och vrida på sig, med hjärtklappning, svettningar och illamående... Tänk på hur stolt och glad man kan vara när man vaknar nykter. Tänk på allt ni har, som för oss är självklarheter, men är en utopi för majoriteten av världens befolkning. Det kan kännas konstigt och fel att tänka positivt när känslorna säger motsattsen... men om man är envis och fortsätter så följer känslorna efter. Ibland var det extra svårt att styra tankarna och då var sinnesrobönen suverän. Som ett mantra om man tänker den om o om igen.

Jag har överlevt en fredagskväll utan alkohol.
Men suget var starkt igår.
Kände mig inte glad utan bara sur.
Min Allen Carr bok har inte kommit än.
Jag försökte också läsa hemligheten för ett år sedan men kom inte igenom den
Hade pratat med någon som sa att den boken var det bästa som hänt dom.
Själv fick jag inte någon sådan känsla.
Ska ner på stan med maken om en stund.
Känner mig inte glad.
Varför är det så jobbigt att sluta med alkohol.
Denna längtan man har efter att få bli rusig och bortdomnad är så stark.
Imorgon är det jobb igen klockan 7 så ikväll är det inga problem att vara nykter.
Ha en bra lördag.Ana

Säga vad man vill, men såväl nyktra som onyktra alkisar är ofta roliga människor!
Adde:-)))
/Fenix

Har du det bra Ana?
Mätt och nöjd har jag landat i soffan framför Let´s Dance.
Har fortsatt läsa lite i Allen Carr... och måste säga att det är ganska spännande, undrar bara över en sak, han skriver att man INTE ska sluta dricka eller ens minska innan man läst klart boken. Finns det ett speciellt syfte med det? Jag har inte tänkt ta tillfället i akt och supa till, hursomhelst : ) Hoppas den kan vara till min hjälp ändå.
Är förövrigt inte vinsugen alls. Var så rädd efter att jag föll dit för 2 veckor sedan att det skulle vara som att starta från ruta ett med suget. Då jag lade ner alkoholen i oktober tog det ju flera veckor som var jätte jobbiga så fort helgen kom, men det har tackochlov inte varit så nu.

Underbart!
Skulle lösa alla vara problem med en katt som den här vintern är bara så jobbig. Vill gå ut, vill inte gå ut ca 100 ggr dagligen. (Har faktiskt tänkt på att jag och katten är ganska lika, vill inte dricka, vill dricka ca 100 ggr dagligen.)
/Fenix

Samma här! Är på ett strålande humör, solen skiner och snön knarrar under sulorna när jag promenerar med jycken!
Jobbar imorgon, men det gör inget. Jag har inget emot att jobba lördagar. Folk jag möter då är lediga och glada, för det mesta. Jag börjar kl 10 när jag jobbar lördag, men brukar komma lite tidigare just denna dag, för att koka kaffe, köpa en go bulle på fiket intill, och ratta in radion på "spanarna" i P1 kl 10, och så börjar jag arbetsdagen på detta mysiga vis : )

Min Allen Carr bok - Äntligen Full Kontroll - har kommit idag. Har läst första 20 sidorna...Introduktionen var inget som tilltalade mig, men det kanske tar sig.
Jag ÄR otroligt svårflörtad (vägrar kalla det negativ : ) och blir det minsta lilla för mycket "american-style" mår jag illa. Läste efter mycket om och men den där The Secret för ett par år sedan, och är övertygad om teorin om attraktionslagarna (inget nytt) MEN tyckte boken var olidlig att läsa - tvshop känsla, brrr!
MEN...nu kommer jag till kapitlet om att ha ett öppet sinne - något jag verkar behöver träna på (haha) så det blir spännande att se vart det tar mig.

För övrigt kommer helgen bestå av tillagning av suchi ikväll, fortsatt fix och trix inför tapetsering i "kontoret" (ja, vi har ett rum som heter så, fast ingen vet varför) Har nu äntligen hittat tapeten som ska upp där! Finns en fantastisk dam - Birgit Burström (kolla hemsidan) - som har den eminenta smaken att tillverka tapeter från olika tidsepoker utifrån autentiska mönster. Har förälskat mig i en 50-tals variant - "godisstrutar"

Idag ska jag inte dricka, vad som än händer! Vi ses här lite senare hoppas jag
Kram på er

Hej Berra

Jag blir alltid så glad när jag läser dina tankar. Visst handlar det om att älska sig själv och framför allt att inte vilja göra sig själv illa. Ibland önskar jag att vi aldrig läst om Luther och Jante. Där jag kommer från är dessa herrar välkända och och väl integrerade i strukturen. "Tro inte att du är något" är ju en känd devis. Men alla människor har ett stort värde och det är först när man älskar sig själv och kan stå för den man är som man också låter sig bli älskad på riktigt och innerligt. Och den känslan vill man aldrig mer förlora, eller hur? Ha en fin helg, njut och du... du glömmer väl inte bort att önska dig själv en god natt :-)

Kram Märta

Hej Biz!

Förlåt, jag kan vara lite framfusig och burdus, men jag är sådan...
Vill ibland gå över gränsen och stötta, push'a lite för mycket..
Hoppas på att det finns fler som får den lilla extrakicken att vilja/våga göra något bra för sig själva.

Idag är det Fredag, och det är nog den bästa dagen i en arbetsvecka..
Jag ser fram emot helgen och ledigheten, och att få styra min egna tid...
Tidigare längtade man till den för då "fick" man ju dricka...

Skillnaden är att det får jag fortfarande, men jag VILL inte...
Och det är en viktig mental bit att vilja ändra hos sig själv...
Från att inte få till att inte vilja...

Att inte få, gör en obstinat och vilja bryta mot förbudet...
Att inte vilja är en frivillig tanke, och det ligger bara hos mig själv..

Fortfarande är det inte enkelt att sluta, men om viljan finns hos en själv,
så har man kommit en lång väg framåt...
Vanan, situationen, självkänslan ja mycket spelar in, och spelar spratt...

Att orka ta sig igenom ett sug, det stärker självkänslan om att ha kontroll...
Och ju längre tiden går, desto mindre slår vanan in i styrsystemet...
Situationen kan man styra själv, genom att avstå situationer som innehåller alkohol,
om man känner sig "mör" och inte orkar argumentera mot både sig själv och andra...

Mornar som inte innehåller bakfylla och ångest är fantastiska mornar.
Men även där kommer vanans makt in, och kanske vill man utmana tristessen igen..

Att stå upp för sig själv, att våga skydda min egen imunitet, gå i klinch, ta en strid...
Bli arg och förbannad, lägg skulden på andra, försvara mitt eget välmående...
Ställ traditioner mot väggen och läxa upp dem som inte våga bryta mönstret...
Våga utmana, och ställa sig i spetsen för det man tror på...
Våga ta en strid, och visa att du är bestämd, aldrig tveka på det som gör en ont...

Jag gör så här, därför att...
En stor packe självförtroende (inbillad eller inte..) och visa vem som är stark och våga utmana..
Sådant skapar avund och tillförlit..

Jag älskar mig själv, och jag vill inte göra mig illa...
Att vara självgod är inget fel, om ingen annan bryr sig om en..
Om inte du tar hand om dig själv, vem ska annars göra det??

Berra älskar sig själv, och idag har jag bestämt mig för att inte göra mig själv illa...
Gammalt ordspråk säger, den man älskar, den agar man...
Allt förr i tiden var inte bra, därför är förändringar bra...

Se mig..
Ge mig..
Ta mig..

Berra

Jag har samma bekymmer med min man. vad ska man göra. Jag känner mig så handlingsförlamad. Det hjälper inte med prat eller bråk eller med något. Och allt detta ljugande. Lögner om att det är slut att det är över att det inte ska hända igen. Vad förnedrande det är att bli ljugen rätt upp i ansiktet om och om igen. Jag vill inte leva så här. Det är bedrövligt att man inte kan ha kontroll över sitt egna liv ens. Vad gör ni? Vad kan jag göra?

Och jag ser fram emot en nykter helg. Det är såå fint väder, fåglarna sjunger och det är bara en förmån att med alla sinnen få njuta av ljuset och lite försmak av våren ( trots määängder med snö)

Kram/
Inger

Ana det kommer att gå bra.Säj varje morgon till dej själv "idag ska jag inte dricka" så är den dagen räddad.
Jag känner själv hur jag hela tiden är en hårsmån från alkoholen.vad som står emellan är mitt beslut.Endast det!!!!!
Stå på dej!!!Trevli trevlig helg!

På språng till jobbet.
Har bestämmt att gå på stan
med man och son imorgon.
Inhandla lite kläder til sonen.
Min make är glad att det ska bli en nykter helg.
Vad jag har gjort honom illa med alla bakfulla , fulla helger.
Jag kommer kika in mycket på forumet.Kram ana

Vi får hänga här på Forumet ana : ) Jag ska också vara nykter imorgon, vad som än händer!

Hemma igen efter jobb
Ska lägga mig och läsa,ska upp 6 imorgon .
Tycker inte om fredagar.
Men har beslutat att denna helg ska bli en nykter sådan.
Ändå känner jag en oro.
Litar inte på mig själv.
Helt plötsligt kanske jag bara står inne på systemet och tycker att det är nog inte så farligt
med alkoholen ändå.
Man ljuger väldigt bra för sig själv.
God natt
Ana

Ligger inte det "tänket" i själva sjukdomen? Man är medveten att man sårar de man älskar och lider alla helvetes kval när man inte orkar förändring. Till slut är det kanske så att man känner att de skulle kunna gå vidare, leva sitt liv, slippa oron och stressen. Jag vet inte....
Men jag vet att det finns mängder av alkoholister som väljer drogen före sina kära OCH att det kan var de mest härliga personerna ändå. Att del helt enkelt inte orkar kämpa.
Jag dömer inte någon- de som är utan skuld kastar den första stenen, eller hur?
/
Inger

Jävligt själviskt och sjävcentrerat!! Att bara tänka på sig själv...

Hej,

Jag måste bara få fråga. Det här med beroendeenheten?? Vad är det och hur funkar det? Är det landstinget eller kommunen som står för det? Är man ensam eller i grupp? Finns det några kvalificeringskrav?? Vad gör dom konkret? Är man anonym?
Det är säkert så att flera skrivit om det tidigare men jag har inte varit mottaglig. Men denna gången ska jag lyckas. Oavsett. Sist men inte minst- är det bra?

/ Inger

Jag tänkte åxå så ett tag Ana.....mitt liv spelar ingen roll jag är ändå 61..jag kan lika gärna fortsätta dricka det spelar ingen roll.
NU fattar jag inte hur jag kunde tänka så.

Ok, jag vet att det inte har direkt med alkohol att göra men kattfnattet har ju diskuterats här på forumet tidigare. Här är en lyxkatt : http://www.youtube.com/watch?v=trZnE34_fgw&feature=player_embedded

Ibland har jag sådana tankar som
Jag kommer ändå dö snart så varför inte fortsätta att dricka.
Jag tror min familj skulle fixa det bra utan mig.
Men ibland vill jag verkligen leva
Min man älskar mig,men han sitter också fast i ett medberoende känner jag.
När man dricker gör man sina nära och kära så fruktansvärt illa.
Min pratkontakt på beroende undrade om jag inte skulle börja med Revia igen som jag åt ett tag.
Det fick mig att tänka på annat än alkohol.
Tankarna är jobbigast och så fatta beslut ska jag eller inte....

Snart är det dax för jobb,kör kväll .
Det blit att servera mat och alkohol till gäster.
Massor av kramar Ana

Hej Berra,

Tack för dina tankar. Skall memorisera "Skiter du på dig, byt brallor och gå vidare..."

Nu kanske mitt inlägg lät mörkare än vad det är, att jag fick ett återfall är inte det värsta utan det som stör mig är att jag inte kunde förutspå det, inte fick någon chans att liksom blocka det. det var som en magisk kraft förde mig och jag låg i dvala :-)

Men jag är på det igen och precis som du säger så skall jag inte låta mina tidigare nyktra dagar överskuggas utav detta. Ditt inlägg ger mig ytterligare bränsle till att inte dricka, tack för dina uppmuntrande ord.

Din vän i kampen!

/Biz

Adde, tack för länken och för omtanken!
Såg att det fanns två olika grupper i min hemstad, kanske ska jag ta mig dit en vacker vårkväll.

Märta, tack för alla visa ord och all din värme!

Och naturligtvis var han omtanken själv igår kväll, tyckte det var skönt att vi fått prata ut, även om det var jobbigt för mig... känner mig motsträvig och avig... men det var en skön kväll med många skratt... livsfarligt...

Hej Biz'an!

Hörrödu, ta det inte SÅ allvarligt, du är inte tillbaka på ruta ett...

Bara för att man halkar dit lite en gång, så är det inte förgjort...
Alla dina nyktra dagar är inte förgäves, se dem som bra dagar!
Det är ingen tävling, varje dag utan alkohol, ÄR en BRA dag, så också dagen efter...

Du har inte "förlorat" något, kanske lite av förtroendet för dig själv...
Men ingen dömer dig här, du är fortfarande Biz och lika uppskattad...
Du sätter kraven för hårda på dig själv,
VAD var det som gjorde mest ont...

Att du blev full?, inte?, ja men då så, du kunde ändå ha kontrollen...

Att du överhuvudtaget drack, du tappade lite av ditt eget förtroende...
men tänk, hur smakade det?, var det lika gott som du tänkte innan..

Eller var det verkan av ruset du ville åt? blev det så som du hade tänkt dig,
kändes det så "härligt" som du hade förutsatt dig...

Eller var det ångern som tog udden av all njutning, du gjorde det,
men kunde ändå inte njuta full ut av det...

Det kanske blev en "tvångstest", ett prov som inte blev lyckat för att du visste redan innan
i ditt inre att du inte skulle kunna få njuta av alkoholen...

Tänk tillbaka, och upplev din "uppdatering" en gång till i ditt sinne...
Ta lärdom av den, se det som något positivt, som du kan ta fram vid nästa "sug-tillfälle"

Vi finns, vi lever, vi gör ständigt nya upptäckter, vi snubblar ibland,
men måste vilja resa oss igen utan att vara rädda för att snubbla ytterligare en gång..

Hur skulle det annars se ut om en ettåring ramlade för 38:e gången, och tänker..
Äh va' f*n, det här med att kunna gå, det är nog j*vligt överskattat, jag kryper istället...

På'n igen Biz, räkna ALLA nyktra dagar sammanlagt, och inte enbart de i en följd...

Vad jag menar är, Shit happens!
Skiter du på dig, byt brallor och gå vidare...
Stå inte kvar och ojja dig, det bara luktar och svider efter ett tag...

Mors Berra

Jo innan jag fläskade i total i min botten så kände jag en sorg vid mina försöka till att skära ner och försöka dricka "socialt". Men när jag insåg att det jag kände sorg inför var passerat för länge sedan då..... Sitta med en god öl på en uteservering !! Tjena !! Hur många år sedan var det som jag kunde smutta av EN öl ??!! Nu var det ju bara yrseln jag ville åt, allt annat var ju en villfarelse!

När jag väl insåg det faktumet så var det så otroligt skönt att bli av med skiten !!

Idag känner jag bara en sådan enorm lycka över att ha ett val varje morgon. Hittills har jag tagit "Beslutet" !!

Hej Adde

kände inte du en sorg över att sluta dricka?
Det är det som är så dubbelt hos mig
Både vill och inte vill.
ana

Mår skit idag! skulle se på film med sonen o äta något gott igår. Han ringde till mig på jobbet o sa handlar du idag så kan du väll köpa räkor, kände med en gång att då ska han dricka vin till. klump i magen.
När jag kom hem så va en vin flaska borta, men jag märkte inget på honom, jag träna lite o när jag duschat så va maten klar o två vinglas upphällda, ja sa inget sonen va med. han försvann med jämna mellanrum ut i köket o snart va han ganska packad o somnade i soffan. han skulle gå o lägga sig o ut i garaget o köket för att smyga med drickan. jag o sonen ja oss han kom sen har luktat som en alkis hela natten,

Det som gör mig argast är att han gör våran 15 åriga son så orolig o besviken. Han säger så konstiga saker till honom som han inte ens komenterar. Som igår sa han till honom du är ju inte med i matchen.

Hans missbruk har pågått i ca 13 år. han har vid två tillfällenupp i ca två veckor o då har vi alla
mått jätte bra. jag orkar o har ingen att dela med mig av våra problem. hans släkt har vänt oss ryggen helt o min har en annan tråkig händelse att bearbeta nu,

Ta ett beslut och en dag i taget och försök få någon att lyssna på dina tankar, en präst, terapeut, en vän, någon på AA så att du får avlastning från dina negativa tankar. En genomgripande förändring av mitt liv, mitt beteende, var tvunget att göras annars hade jag aldrig fixat detta. Jag ändrade småsaker i vardagen såsom annan plats vid tv, frukosten, läsa tidningen från "fel" håll, klockan på andra armen, andra vägar till och från jobbet, mm mm allt för att få mig att fundera i nya banor. Små saker kan tyckas men det fick mig att inse att jag ville börja ett nytt liv.

Lycka till och fortsätt skriv !

Jag har bestämt mig för att inte dricka i helgen.
Ska hoppa in och jobba söndag så lördag kan jag
absolut inte dricka .
Hoppas fredagen går fort.
Jag försöker peppa mig själv med positiva tankar.
Men jag vill sluta tänka alkohol,men tankar styrs ändock till alkoholen hela tiden.
Hoppas det går vägen denna gång.
Ana

Ordet "inte" föder och göder enbart negativa tankar.

Jag ska promenera i helgen, jag ska fika i vårsolen i helgen, jag ska dammsuga bilen i helgen, jag ska ringa min vän i helgen, jag ska kolla in Melodifestivalen i helgen, jag ska nog äta lite nyttigt till den!,

En vän sa till mig att se ut några stycken personer som verkar ha en positiv inriktning och försök att efterlikna dem. Dessa personer finns det rätt gott om på AA har jag i alla fall upplevt.

Hej Ana,

Så har jag också tänkt så OFTA. Ska inte dricka i helgen. Sen funderade jag på HUR jag skulle göra för att undvika det. Krasst för mig- vad hittar jag på under fredagen för att inte åka till bolaget innan det stänger? Sola, träna eller frissan. Konsutställning eller vad man nu gillar. Bio t ex. Och så funderat på när/ hur och varfö det händer. När slår tanken rot- "bara en sväng till systemet idag". HUr ska haf då mentalt vända den. På något vis har jag förberett mig eftersom jag lärt mig mitt mönster och liksom konkret arbetat på att förekomma och vara förberedd. Haft en plan.

Lycka till/
Inger

Vana jag blir impad!! Inget barn förtjänar en onykter förälder. Det är lite av min räddning hoppas jag, jag vill inte att min son ska växa upp med en mamma som han inte alltid vet var han har!
Ana jag tänker oxå på alkohol ofta men det är bara att acceptera det är ju därför jag måste sluta eller om det går förändra mina drykesvanor, är dock mycket osäker på att det går! Det funkar inte för mig att ex feströka då borde det samma gälla alkohol beroende på hur beroende jag har hunnit bli! Kämpa kämpa ana det är inte lätt men det går!

Det låter så underbart att kunna vara nykter.
Jag vill så gärna.
Men mina tankar i hjärnan är hela tiden inne på alkohol
Hur gör ni för att sluta tänka på alkohol.
Just nu är min tanke.
Ska inte dricka i helgen ,ska inte dricka i helgen.......
Hela tiden snurrar den i skallen
Ana

Adde... Tack för länken, det var verkligen läsvärt. lillablå, kolla in raderna nedan, tycker att det speglar just det som du, jag och många andra går igenom. Vill inte på något sätt "peka med hela handen", men däremot vill jag säga att just såna här saker ger i alla fall mig stöd, tröst och mod att fortsätta lyssna på kroppen.

"Vi som står alkoholisten nära kan börja spela med. Vi accepterar de löften vi får och vid varje nykter period vill vi gärna tro att problemet är ur världen. Fastän vårt sunda förnuft säger oss att det är något fel på alkoholistens sätt att tänka och dricka, fortsätter vi att dölja vår insikt och våra känslor. Detta är vår förnekelse".

Gissa om jag känner igen mig i det som står här. Sov gott alla ni därute, vilken tur att vi har varndra..... Glöm inte att lyssna på fågelsången. Våren är på väg, jag lovar/ Godnattkram från Märta

.

lillablå

Som jag har berättat har jag valt att gå, trots svåra våndor och mycker kärlek. Det sägs att det sista som lämnar en människa är hoppet men hoppet kan faktiskt spela oss ett spratt. Idag fick jag ett mail från exet:s syster som "hört" att vi brutit med varandra. Vi har planerat att gå på teater nästa helg, jag, exet, syster plus hennes man så hon undrade hur det blir. Jag svarade att självklart ska vi gå men jag tar med mig min dotter i stället för exet. Jag bad om att få träffa henne i veckan så jag kan berätta allt, oss två emellan. Vi har lyckligtvis en bra relation som vi byggt upp utan exet. Nu sitter jag och funderar på vad jag ska berätta, ska hon få veta allt, kan jag ställa frågor som jag aldrig vågat ställa? Instinktivt vill jag skydda honom men jag vet ju med min magkänsla att hon INTE kommer att bli förvånad över vad jag har att berätta. Som sagt, lita på din kropp när den försöker säga något. Dessutom har han varit så dramatisk i sin berättelse om vår "separation" att han tror att alla i hans familj känner medlidande med honom för att han lyckats träffa mig, denna onda hemska kvinna. Till saken hör då att alla varnade mig i ett tidigt skede för hans alkoholism men som jag tidigare skrivit så trodde jag att jag var den rätte för honom, den som kunde bära oss bara jag älskade honom tillräckligt.

Jag ser på dina inlägg att du just nu slits mellan hopp och förtvivlan. Din kropp skriker nej, dina mage signalerar gå men ditt hjärta säger något annat. Jag tror att det bästa du kan göra är att ge dig själv tid, låt allting mogna lillablå. Trots allt lyssnar du på signalerna, även om du inte tror det, och det skapar i sin tur ångest och tvivel i dig. När du och din kropp är redo kommer du att gå. Det är jag helt övertygad om. När du är redo lillablå.... Lova mig bara att du är snäll mot dig själv, även när tvivlet och ångesten biter sig fast i din kropp. Det är du värd/ Alla kramar till dig från Märta

Jaa...när jag separerade o blev ensam mamma fick jag en tankeställare o tog ett starkt beslut att min son skulle växa upp med en mamma som alltid var nykter.
En gång köpte jag nämligen vin som jag tänkte dricka på kvällen när han somnat.Dock sov han middag den dagen men jag drack ändå på kvällen fast han var vaken.
Han gjorde en sak.Han tog soppåsen ursopkorgen under diskbänken o hällde ut allt på köksgolvet.jag märkte åxå dagen därpå att han var orolig.
Han var då 3 år.
Det fick mej att bestämma mej då

Vana har du varit nykter i 12 år!? Det måste väl ändå vara rekord här på forumet! My good var starkt!!!

lillablå...

När jag känner att kropp & själ inte kan ta mer så måste jag fundera över vad jag kan förändra.
Vad jag vill & varför.
Säger min själ att det är något som är tokigt så måste jag lita på det,
Det är mina känslor & jag har rätt till dom.

Lyssna till mitt förnuft så att känslorna har en chans att komma ifatt.
Det tar tid.
Viktigt att lyssna inåt.

När jag accepterar att jag inte kan förändra missbrukaren, att det inte spelar någon roll vad jag gör.
Det tar så mkt energi,kraft & ork.
Jag kan välja mitt eget liv.
Måste bestämma mej för vad jag behöver för att må bra.
Ta mej själv på allvar.

Våga ta emot hjälp för min egen skull.
Komma ihåg att jag är viktig,bra & värdefull.

Kram från Mie.

Tack för era svar, Inger, Märta och Adde... Ni betyder mer än ni anar!

Jag går med en klump i magen. En klump i bröstet. En klump som en gång
var ett varmt och stort hjärta... nu klappar det för fullt, fullt av ångest och oro,
och jag åker berg- och dalbana, ena sekunden tror jag på honom, andra inser
jag att min mage försöker tala om något för mig, något viktigt...

Ska dit idag. Kanske måste jag ta steget. Kanske orkar jag inte. Men jag tror
att jag är på väg därifrån. Ni ger mig styrkan som jag så väl behöver, och som
jag tror finns inom mig, långt därinne, bakom klumpar av oro och rädsla.

Livräddare är vad ni är! Ni räddar liv! TACK!!!
Stora kramar!!!

hahaha.... lycka till med marsvinet. Kan inte låta bli att ömma för den lilla...

Kram Märta

Jag använde exakt samma argumentation mot min fru. Det var inga problem att vara nykter en, två, tre veckor bara för att "bevisa" att jag inte hade problem. Det fina var ju att jag lurade mig själv lika mycket som hustrun. Efter ett tag så var racet igång igen.

Lyssna på Märta, lillablå.

Tjena Berra,

Du och jag började nog skriva här på forumet samtidigt och jag vill bara säga att jag glädjes över din framgång. Själv valde jag utav någon anledning att dricka igen , ett "återfall" som det så fint kallas. Så nu är det back to basics igen, göra om göra rätt helt enkelt :-)

Lycka till Berra!

Du är inte ensam!

/Biz

..fasiken vad glad jag blir när ni svarar med små muntra tillrop då och då, TACK!

Har ju faktiskt glömt bort med lite reality dokumentären Berra's Liv...
Allt tugg är ju bara att missionera om alkoholen och dess djävulstyg..
Jag har ju ett liv också, man kanske har svårt för att tro det, dessemellanåt...

Jo igår ringde granngrabben, hans "mamma ville att jag skulle komma över"...
Nu kan ni ju tro vad ni vill, men till saken hör att vi har ett väldigt god samvaro med några av våra grannar, vi umgås och hjälper varandra i vårrt och torrt...
Och nu var ju inte hennes gubbe hemma, så det är ju klart att man "ställer upp"...höhö..
Märker ni hur jag försöker sätta små frön i era tankar, usch dej!
Jag hade ju inte riktigt "tid" för detta, så jag frågade vad saken gällde...

Mamma tror att Kristinas (en annan granne) marsvin håller på och dö!
Nu blev det ju fart på gamla Berra, är det något som berör honom så är det just djur...
Människor kan vara dumma, men djur drivs av sina instinkter, och dom förstår jag...
(Till saken var att detta marsvin skulle vi ta hand om, hade Kristina kommit överens med oss om, men glömt att fråga, ..hmmm)
Så Kristina drog till Thailand i 3 veckor, och förväntade sig att vi skulle hämta buren,
men hade inte tänkt på det där med nycklar och annat sånt där oviktigt...

Så den andra grannen (han/hon som ringde) skulle vattna blommorna efter några dagar, och hörde hur det prasslade och pep i ett av rummen, vad sjutton är du kvar här hemma alldeles ensam???
Så hon bar över buren till oss, min fruga nekade detta, vi hade "odjuret" under julen, och den förde oväsen på nätterna och buren luktade illa, tyckte hon...
Och ingen av mina ungar ville ha stinkburen i sitt rum, så hon fick vackert bära hem buren till sig.

Nu hade ju den däringa marsvinet fått mer kärlek och mat än någonsin, och nytt kutterspån i buren, så den stackarn var dåsig, andades kort och häftigt och var inte alls speciellt glad...
Hungrig var den inte, men gick emellanåt att få lite nyfiken, men allmänt hängig...
Vad kan man göra, bara låta se tiden an, veterinären är det ju inte frågan om,
det är ju billigare att skaffa sig en ny...

Skulle djuret kola så känner man ju sig lite skyldig, det var ju vi som skulle ta hand om det...
Så nu går vi i "väntans tider", och låter se om det fixar sig på natrlig väg..
kanske är förkyld, eller har förstoppning (men skiter gör han i alla fall)..jaja...

Jag försökte trösta grannhustrun med en historia jag hade hört...

Det skedde också mellan grannar, och den ena var bortrest..
Då kom den hemmavarandes grannens hund bärande på den andra grannens döda kanin i munnen, mannen blev förskräckt och kollade i utomhusburen, jojomän helt riktigt, den var tom.
Efter att ha skällt ut hundjäveln efter alla ramsor han kunde, så bar det iväg till vartenda djuraffär inom de närmaste milen för att hitta en exakt likadan färg på kaninen...

Efter mycket letande så fann han en, och stoppade in den i buren hos grannen...
Någon vecka efter så kom grannen hem, och han väntade nyfiken på om någon hade upptäckt hans lilla förändring i kaninburen???
En eftermiddag stod den nyss hemkomna mannen vid kaninburen och kliade sig i skallen...
Han kunde inte låta bli, utan gick fram till mannen och frågade om "allt var som det ska.."?
Mannen tittande frågande på honom och sa...

Nja, jag vet inte vad som har skett..sade han, men..
Dagen innan vi skulle åka iväg så dog kaninjävlen för ungarna, och skönt var väl det.
Och så vi grävde ner den på baksidan.
Men nu sitter den fan här i buren igen...!!!

Det var den lilla historian det, det är inte lätt att vara djurgranne...

Mors Berra

Jag tror det "dära" är du- ditt innersta väsen. Där sinnena är stillade och egot är tyst. Ditt liv som bara är och det känns helt självklart och underbart. Typ lycka?! ´Det som Buddha hittade under sitt träd och sedan ägnade resten av sitt liv åt att sprida vidare.

Jag förstår vad du menar med att man vill veta vad det är. Men det vet väl ingen än så länge...

lillablå

Den här förvirringen du känner är ett led i hans manipulerande. Vad jag känner igen mig i allt som du berättar. Mitt ex hade minsann inga problem och höll sig "nykter" i flera veckor bara för att bevisa för mig hur fel jag hade. Men när det sen började pysa över igen blev fallet ännu djupare, resan blev tio gånger jävligare. Jag var så förvirrad, så känslomässigt ur balans till slut. Läste det här på TuvaForum:

"Den psykiska misshandeln i en relation förnekas eller förminskas ofta. Psykisk misshandel ger inga synliga spår och människor runt omkring ser endast ytan av en vanlig relation. Den man som psykiskt misshandlar kvinnan han är tillsammans med suddar ut alla fasta hållpunkter och referensramarna för vad som är rätt och fel blir skeva. Kvinnan sätts ur spel, blir förvirrad och tvivlar på sig själv. Självkänslan urholkas och mannen är mån om att hålla kvar den ojämna balansen för att upprätthålla sig själv som den som har kontroll och makt".

Allt jag kan råda dig till är att du aktar dig nu. Tänk på din hälsa, det är oerhört viktigt att du försöker ställa dig utanför det som händer omkring dig och se mönstren och tecknen. När man är förvirrad ökar bindningarna och behovet att bli bekräftad. Förvirringen bryter ned och leder till att självkänslan minskar ohyggligt. Och det går fort. Som någon så klokt skrivit i ett inlägg här, man längtar till slut efter smulorna av den kärlek man erbjuds i relationen. Och skulle vi någonsin tillåta att en vän behandlade oss på det här sättet?

Jag tror att du är en klok människa och att du kan lita på din magkänsla. Jag tänker också på mitt eget helvete och att jag trodde att jag var starkt nog att bära oss båda genom detta. Du vet, bara jag vill och tror tillräckligt mycket på det här och på honom så kommer det att fixa sig för oss. Vad jag lurade mig själv. En god vän till mig gav mig en dikt av Märta Tikkanen som slutar: "De säger att jag är stark. Ja, kanske är det så. Men starka människor böjs inte, de bryts och brister". Och jag lovar dig, jag brast totalt. Jag gick sönder i kropp och själ. Och hur mycket jag än älskar honom, för det gör jag fortfarande, så är han och kärleken aldrig värd min hälsa och mitt liv.

Du är värd så mycket mer än det här lillablå. Det är vi alla/ Kram Märta

Många kramar till dig Berra. Du förgyller min frukoststund! <3

Tjohopp!

Haha, lill-lördag idag, eller?
Självklart, men inte med alkoholen inräknad, för mig, allt annat räknas...
Begreppet har inte försvunnit bara för att jag har slutat dricka alkohol,
det finns och det har jag accepterat, bara modifierat det lite...
Det är väl så man får göra, ändra saker och ting så att det anpassas till för dagen...

Allt är inte svart, ELLER vitt, utan en ständig gråszon som växlar ifrån mörkgrå till ljusgrå..
Och det är min uppgift att justera och ändra den i den riktning jag så behagar...
Det är alltså JAG som står vid rodret, jag bestämmer vart jag vill...

Är jag i en mörkgrå zon och vill vara kvar där, då ändrar jag ingenting...
Men vill jag till en ljusare, så måste jag själv ändra rodret och styra mig dit...
Man måste sätta mål, för dagen, veckan, året eller hela livet...
Den som ger upp och låter fartyget gå vind för våg kommer att kapsejsa...

Jag har satt mina mål, en del ouppnåeliga (som högsta vinsten på lotto t.ex, men drömmen finns kvar, och jag ger mig en chans, varje vecka)..

Andra lättare, att som t.ex idag ska jag jobba för att må bra, kanske låter ouppnåeligt för vissa, men med små enkla milstolpar och delmål så jobbar jag mig framåt, och SÖKER saker som gör mig glad, vissa dagar går bättre än andra...
Jag vet bara bestämt att alkoholen INTE hjälper mig i det fallet, eller inte alls egentligen...

Sedan utsätter jag mig själv för en del nya saker och prövningar, för att våga öppna mina sinnen..
Som t.ex det här med Yogan, skulle aldrig ha gjort det för 2 år sedan, skitlöjligt!
Idag vet jag att det var en förutfattad mening, som var utan substans...

Jag ger den idag en chans, utan motarbetning...
Och den ger mig "något" som jag har svårt att sätta fingret på, stretchningar och andningsövningar, koncentrationer och vilan, det finns något där som tilltalar mig..
Nu snackar jag inte om att jag är tuppen i hönsgården, utan något annat...

Och det är just det "dära" som jag inte får kläm på, vad är det för något?
Jag mår bra av det, både fysiskt och psykiskt, men jag vill veta VAD..
Typiskt så där att man vill analysera sönder allt, varför inte låta det vara...?

Varje dag är en ny dag, och jag vet aldrig på morgonen vad den ska ge mig...
Jag har bestämt mig för att ge den en "chans", och försöka se fram emot den...
På kvällen försöker jag se kontentan av den, och då bestämma mig för att den var "bra", "duger"
osv, istället för att fokusera på alla skitdetaljer som gav den en dålig klang...

Jag väljer att må så bra som möjligt, och det är utan alkoholen, och då blir det möjligt...

Mors Berra

Förra gången när jag blev helnykter o var det i 12 år började jag med antabus samt en kontaktperson som jag talade med.jag tog antabus i ett år o fick inga biverkningar.Dock fick jag en stabil grund att stå på.det var jättebra för mej.Även om jag bröt nykterheten efter 12 år,egentligen inte för att jag verkligen trodde på att det var ok,det var faktiskt det sociala trycket som var med i bslutet jag tog.men nu har jag efter ett par år fortsatt min nyktra väg som är bäst för mej vilket jag fick inse då....

Hej!
Tack för svar om antabus.
Biverkningar hade ni mycket sådana när ni
tog antabus?
Äter själv en antidepp tablett som jag kanske inte
vet om den går ihop med något annat.
Min pratkvinna på beroende är underbar.
Men skammen är stor att man inte fixar
att sluta utan hjälp.
Kram ana

Hej Ana! Tråkigt att du inte mår bra.
Varför se det som ett nederlag att gå på samtal igen? Det tycker inte dom i alla fall, det kan jag nästan lova.

Som jag ser det så är antabus bra om man verkligen vill sluta, och ser det som en extra krycka. Då tar man den som ordinerat, och man slipper dividerandet i skallen: ska jag eller ska jag inte.

Jag tog den i nästan ett år, jag tog den på morgonen vare sig jag var helt säker på att jag inte behövde den eller jag var sugen på att dricka. Jag litade inte ett dugg på mig själv.

Det var en befrielse och en hjälp för mig. Samtidigt som jag lärde mig tacksamhet, acceptance, att varva ner och njuta av själva livet. Mindfulness och förmågan att inte snärja in mig i ångest och oros tankar, eller i rastlöshet, långtråkighet.

Ta emot hjälp, du har ju allt att vinna!

Kram Pia

Hej Ana.
Antabus kan vara väl värt att prova om man vill vara i fred för alkoholdjävulen ett bra tag och hamnat i en ond cirkel. Jag gick som längst ca ett halvår på antabus, och det var verkligen befriande den gången. Men nu vill jag verkligen vara en nykter människa och hoppas och tror att det ska gå den här gången utan medicin.
/Fenix

Usch,

Ja inte vet jag om han pratar sanning eller inte. Men får lite ångest över hans "uttryck" och sätt att lägga skulden på dig. Skapa dåligt samvete och inte göra ett försök att förstå din rädsla och oro.
Dessutom- jag har druckit för mycket. Inte i garaget direkt men i klädkammaren och liknande och hans förklaringar låter ungefär som mina gjorde.
I efterhand kan jag förvånas över att de gick hem? Eller oxå gjorde de inte det.
Sov på saken och lita på Moder Natur- dvs dina känslor som kommer att landa rätt. Kanske inte ikväll men så småningom.

/ Inger

mår skit.
är nu i min lägenhet och har pratat i telefon med T länge. Han låter så himla förnuftig och har svar på allt. Tänk om det är i mitt huvud? Han sa bland annat att han blev så rädd när jag tog upp det där med drickandet att han började samla ihop vad han hade i garaget, därav ökade burkarna i antal... och därför hällde han på vatten på ginflaskan, som han drack en kväll efter att vi varit hos systern på kalas, och samma kväll han drack upp en flaska vin själv efter att jag gått och lagt mig, han skulle ta ett glas hette det, fast det visste vi nog båda att det betydde en flaska... Whiskeyn som tog slut trodde han att han druckit upp när vi hade gästerna sist, fast efter de gått, men det visste han inte, han visste inte ens att den var slut, han gick och kollade det under vårt samtal...

Vet att jag gärna frågar vad han gjort när han varit borta en stund, jag tycker om att vara nära och göra saker tillsammans med honom, men det uppfattar han som extremt jobbigt, att jag följer honom som en hund, frågar honom var han varit, står i vägen för honom så att han inte kommer förbi, han får panik och drar sig undan och ju mer han drar sig undan desto värre blir jag och när han är på väg att spricka ber jag om en kram eller att han håller om mig och då är han på gränsen...

Han har inga problem, han ska sluta dricka i garaget eller ta med mig dit, ska bara dricka på helgerna tillsammans med mig, eller när vi tillsammans vill dela på en flaska vin, men han har inga problem, det är bara jag som har missuppfattat allt. det värsta är att jag tror på honom samtidigt som jag inte gör det... han ser igenom mig helt. han säger att han sett att jag mått dåligt den senaste veckan. frågar vad han kan göra för att det ska kännas bra... han säger sig villig att kompromissa genom att sluta dricka i garaget etc... han tycker att vad han än säger så är det inte bra nog... men om han gör sina uppoffringar, är det bra då?

han sa att "jag vet nog hur du tänker, du tror att så fort den här vita månaden är över så kommer jag börja dricka igen, som vanligt och i garaget och då kan du inte säga nåt..." och så tänkte jag...

och som slutkläm gav han mig extremt dåligt samvete över att jag har pratat med min bästa vän om det här, med mamma och med min bror som hämtade mig den där söndagen, och för att jag skriver här, vilket han inte vet, men när han frågade mig vilka jag utlämnat honom för och vilka jag pratat med det om fick jag en stor fet klump i magen... de har ju på förhand dömt honom sa han, de kommer aldrig se på honom med samma ögon igen... och tänk om jag har gjort en fet missbedömning och verkligen överdrivit och skapat nåt som inte finns... och hjälp... vad är jag för människa? herre gud, om han visste att jag skriver det här...

helvetes alla tvivel kom över mig. återigen bet ångesten sig fast.

Hej!
Alla tappra kämpar där ute.
Jag tycker det är så underbart att läsa om
allas kamp mot alkoholen.
Det gör att man inte känner sig så ensam.
Någon som har erfarenheter av antabus.
Vet inte om det är en utväg för mig.
Har mailat min gamla kontakt på beroende.
Hon sa att jag gärna får komma dit på samtal igen.
Men det känns som ett nederlag.
Har gått där 2 vändor
Tycker jag har läget under kontroll och slutar
med samtal.
Går en tid som funkar bra men sedan pang så är det massor öl vin på helgen igen.
Och jag blir så trött på mig själv.
Massor tankar till er alla.Ana

Vad för slags gäster räknar det här hotellet med att få :

President Palace Hotel, Bangkok
Rate includes breakfast, unlimited free drinks from 11.30 – 5 pm, Wi-Fi access and a welcome drink!
From THB 2,519

Har någon tänkt till här ??!!

Hej alla. Kan inte undanhålla er Veckans Anders, han är makalös på att ge energi i sina reflektioner. Lite långt, men ni som har tid att läsa, gör det.
I slutet ger jag min syn på hur lång min näsa blev:-)
--------------------------------------------
Nästan varje gång som en person kommer till mig för att bli coachad angående ett specifikt problem händer samma sak. De börjar med att beskriva sitt problem och argumenterar sedan för varför det inte är så lätt att ändra på. När jag sedan utmanar den tanken talar de oftast om vad de redan gjort med en min som tydligt visar att ”om inte det här har funkat förstår du väl hur omöjligt det här är”. Inget konstigt med det för om de inte hade tänkt så hade de ju löst problemet själva långt tidigare.

För sanningen är ju den att om man har haft samma problem i mer än ett år, så kan vi nog lugnt utgå ifrån att vad de än har gjort för att lösa problemet faktiskt är en stor del av problemet. De använder ju så att säga det som skapat problemet för att lösa det. Konfunderad? Ta till exempel någon som har det svårt i sina relationer med andra människor för att de har en tendens att överanalysera allt som andra gör och säger. Vad tror du att de gör för att försöka förbättra sina relationer? Just det, överanalyserar sina egna tankar om dem…

Vi är nog alla skyldiga till det här lite till mans. Allt från att vi försöker komma ur vår stress genom att göra mer saker samtidigt tills vi äntligen kan få ta det lugnt ”nån gång” till att vi försöker hitta någon att verkligen dela allt i livet med genom att i våra kontakter med dem vi är intresserade av försöka påskina att vi är lite bättre än vad vi egentligen är. Vi gör mer av precis det som orsakade problemet från början.

Kan du känna igen dig i det här? Om du har levt några år på planeten gör du självklart det. Så vad är ett problem som har varit återkommande för dig? Vad har du gjort för att lösa det? Vad det än är inse att det är det beteendet eller de tankarna som gör att lösningen gäckar dig och som håller kvar problemet. Ändra på det och du kommer att upptäcka att din utmaning får möjlighet att med några väl valda handlingar på rätt premisser upplösas som rök som stiger på en blåsig dag.

Om du direkt när du läser detta känner att du behöver gå på toaletten, fixa till några papper på skrivbordet eller göra vad som helst annat än att verkligen tänka till på det här, så kanske det inte är första gången du distraherar dig själv när en möjlighet till förändring dyker upp? Har du redan framme papper och penna för att göra digra listor kanske du är en av dem som istället borde pröva att luta dig tillbaka, sluta ögonen och bara låta dina tankar vandra fritt och överraska dig själv med vad som dyker upp.

Inte vet jag, men vi vet väl alla vi det här laget att definitionen på vansinne är att göra samma saker om och om igen och förvänta oss ett annat resultat. Så ta den här veckan en nykter titt på de utmaningar du står inför och våga testa att ta dig an dem på ett helt annat sätt än det som är ditt ”naturliga” sätt. I värsta fall är du kvar i samma sits som innan, men har lärt dig något nytt som du inte hade haft möjlighet att lära dig annars. I bästa fall kommer du att märka hur det som tidigare verkat omöjligt plötsligt löser sig med en nästan ansträngningslös känsla av lätthet.

Kopierat och vidarebefordrat med tillstånd av Anders Haglund "Veckans Anders" www.lifevision.se
-----------------------------------------

Jag lutade mig tillbaka och tänkte som så att hur har jag försökt lösa mitt problem? Jo, genom att att besluta mig för att sluta i morgon, i kväll ska jag dricka för sista gången och sedan får det vara slut. Har jag haft framgång? Nej! Det tänket har ju blivit problemet!!!
Vadå lång näsa...
Ha en bra dag.
/Fenix

Hejhej!

..tillbaka till livet i vardagen igen...
Känns det hopplöst?... njaeä, egentligen inte...
Har i mitt inre börja acceptera att detta är mitt liv, det är varken roligare eller tråkigare...

Jag har kontrollen och KAN påverka utgången av dagen, jag bestämmer...
Vill jag bryta mönstret och få mig en obehövd ångest, så vet jag hur jag gör...
Vill jag det då, aldrig i h*lvete!!!, om såren håller på och läker, varför strö salt i dem då?
Jag behöver ingen mer smärta, jag behöver stillhet och värme, ljus och god lokalkännedom i mitt inre, jag vill kunna känna igen mina behov och bejaka dem, och sätta stopp för förlustelser som ligger utanför min egen hälsobudget...

Ja det är lite av det man pysslar med nu, allt har ett pris,
och jag har satt mina egna budgetramar.
En fylla "kostar" för mycket, inte i pengar utan i ångest och annat dåligtmående...
Jag kan kosta på mig annat i flertalet gånger istället, måste hushålla med resurserna...

Samtidigt måste jag öppna mig för andra "inkomster", sådant som ger mig en känsla av välbehag.
Det kan vara i stort sett vad som helst, men jag måste lära mig att ta in det, igen..
För många av alla grejor har man som vuxen lärt sig att förbise, det är inte värt något...

Något som de äldre har lärt sig att ta tillbaka, att bara sitta rakt upp och ner på en parkbänk,
njuta av solen, barnens lek, fåglarnas kvitter, löven som dansar i vinden...
Att komma ner på jorden igen och upptäcka det mest enkla, att det faktiskt spelar roll...
Inte väva in sig i en massa krusiduller, en massa taktiska känslor, hjärnan är en mästare att försvåra saker och ting för en själv, koppla loss tankarna och låt saker och ting vara...

Att våga stanna upp, koppla loss tankarna, dagdrömma sig bort lite...
Det är att "ta in" och ge lite till sig själv...

Vi står dagligen inför tusen olika sortes val...
När ska jag sluta idag, vilken buss ska jag ta, ska jag handla på vägen hem idag, vad ska vi ha för mat idag, om jag ska dricka ikväll, vad ska jag se på TV'n ikväll, ska jag lägga mig tidigt ikväll osv osv

Ett av dem sätter resterande val ur spel, och kanske med tiden så är det inget val...
Utan låter så här, VAD ska jag dricka ikväll...
Eller med förutsättningar, OM jag ska kunna dricka ikväll, så MÅSTE jag förbi bolaget..
Tänk tanken så här, OM jag ska äta idag, så MÅSTE jag handla först, är inget val...
Släpp tankarna fria, och gör dina frivilliga val mycket enklare, utan tvång...

Att "våga leva", är att inte leva under tvång, eller tankar under tvång...
Att ta ut svängarna, prova på något nytt, så länge inte alkoholen är med,
är det kanske minnesvärt också...

Mitt val att inte längre nyttja alkohol är inte längre ett val...
Det är en förutsättning för att jag ska "våga leva"...
och det är ingen begränsning, utan ett livsvillkor...

Mors Berra

Jag vet hur du känner och skickar dig tusen styrkekramar! Det enda du behöver göra är att inte ta det första glaset. Det har fungerat för mig nu i nästan en månad (från att ha druckit dagligen i flera år). Det finns hopp! Besök detta forum så fort det känns jobbigt och när suget infinner sig, det gör jag och jag får kraft att stå emot.
Tänker på dig!

Hej Ana!
Bra att du skickat efter boken! Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva till dig. Jag hoppas att du får råd av någon som har mer erfarenhet av ex. AA än vad jag har, om AA är ett alternativ för dig?
Behandling av något slag?

Vill att du ska veta att tänker på dig och hoppas att allt kommer att ordna sig!

Kram från Marie