Senaste kommentarerna i forumet

Ja en liten presentation borde jag ju kunna bjuda på iaf.

Jag är en 31 år gammal kille från Norrland, precis som för många andra här har jag kämpat i flera år med mitt drickande, jag dricker för mycket utan att kunna sluta när jag väl startar och har brottats med drömmen om att kunna dricka "normalt" och inte velat sluta helt.

Jobbar hemifrån under det här Corona-helvetet vilket har eskalerat det hela, det finns ju ingen som säger ifrån om jag jobbar bakis...

I övrigt så är jag första gångs husägare och tränar på att lära mig renovera under mina produktiva dagar, mina sämre dagar sitter jag vid min dator, ser serier och tömmer det jag har hemma tills det antingen tar slut eller jag däckar på soffan. För att dagen efter inleda dagen med att tömma det som är kvar.

Ja, då var steget taget, nu var man medlem här.

Vet inte om jag ska känna mig lyckad eller misslyckad som faktiskt skriver det här inlägget, men det får väll tiden utvisa tänker jag.

Jag har inte varit nykter en hel dag på flera veckor och mer än en månad vet jag inte när det hände, kanske sommaren 2020, men det är gränspuck även där.

Idag var jag tvungen att sjukanmäla mig efter att ha druckit starksprit nonstop torsdag till fredag, i vanliga fall på mina "lugna dagar" så blir det 8-12 folköl på kvällarna efter jag har slutat jobba.

Det dröjde ända till 16.30 idag innan drägern visade 0.0 och nu kämpar jag för att klara mig från att åka ned till ICA som stänger 21, har jag klarat det så brukar jag klara natten då det är 3 mil till närmsta nattöppna butik.

Så det är kvällens uppdrag, sen hoppas jag att värsta abstinensbesvären ska vara borta imorgon och jag bara är småtrött. Det brukar vara så.

Jag tänkte på min son, som var det minsta barnet, 12 år när jag slutade dricka..Tänkte på att om jag fortsatte och han blev omhändertagen..Med en ryggsäck på ryggen och sorg i sina fina blå ögon. Han kanske hade fått bo hos någon annan, för att jag inte slutade dricka..Den blicken såg jag många gånger när jag drack..Men förmådde mig inte till att sluta dricka för att min hjärna blivit beroende av alkohol..Jag ville inte dricka och förstöra mitt och barnens liv, men beroendet i hjärnan skiter i sånt, bara hjärnan får giftet..Konsekvenstänk alltså.. Vad händer om jag fortsätter som innan, och går djupare ner i missbruk..Till slut hittade jag den magiska styrkan..❤️?..Håller tummarna för att alla ni som skriver, ska kämpa för er frihet från alkohol..Varm Kram..???

Bra att du börjar skriva igen. Låter som att du har förstått att det är dags att sluta...?

Jag har inte druckit pga sorg. Men vet du, jag tror att alkoholen är så smart, att den väljer den aktuella känslan eller tanken och får oss alla dricka om vi inte lyckas stoppa oss själva. Jag drack för stress och glädje, tristess och lyx. Så även om jag inte haft exakt som du, så har jag också haft "en bra anledning" att dricka. Så vi är nog lika ??

Lycka till med nykterheten. Hoppas du lyckas att få med dig mannen på resan också. Lättare när man är två ???

Vad är väl cybervänner på Alkoholhjälpen?
....
Alldeles, alldeles underbara!!

Tack alla för gratulationer!! Jag blir rörd och helt varm om hjärtat!

Varafrisk: Jag blir jätteglad om du känner dig hjälpt av att läsa här! Vi måste alla göra vår egen resa på vårt eget sätt, men visst hjälper det att läsa om andras kamp, få igenkänning och ta till sig det man tror kan funka.

Mary: Ja, jag skriver mycket - jag har ju lovat att hålla dig nykter ?. Tror du att jag håller fler flytande så blir jag ännu gladare.

Sisyfos: Du tänker så lika mig! Jo, jag har nog verkligen börjat bli en sån som inte dricker, som vet "på riktigt" att alkohol inte är lösningen - inte ens på stök och planteringsprojekt som står till sig i vardagsrummet. Tack för den bilden!!

AH: "Vilket tjat om Annie G!" Ja, lite så tänkte jag ju för typ ett år sedan... Nu vet jag inte hur jag ska kunna tacka dig nog för ditt "tjat". Utan den kunskapen hade jag nog haft en betydligt svårare resa .

Sattva: Ja, alkostopp är ju jobbigt i sig. Men, du har rätt i att jag bearbetar enormt mycket annat. Allt annat som legat på botten av "vinfloden"... Så gör vi nog alla här. Tid för att hämta hem lite kraft. Tack! Ja, värt att tänka på för mig och fler med mig tror jag.

Torn: Den kloke tycker att jag tillför bra saker. Det värmer! Och, så sant, pengar är inte allt. Framför allt inte om det kostar mig hälsan att tjäna in dem.

Nikki: Jag håller i mig, jag är beredd. Våren är på väg, men visst gör det ont när knoppar brister.
Jag hoppas att det är sant, att jag kan motivera till att följa med mot 100.
Min hjärna igen, de där verserna som poppar upp... Kan vi säga så, en liten psalm innan nästa "overandout"?

Ja, den är till er alla:
"Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du

Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så
Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du

Du passar in i själva skapelsen
Det finns en uppgift just för dej
Men du är fri att göra vad du vill med den
Säga ja eller nej

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du"

KRAM! ???

Hur har det gått med surdegen Futurista?
Kram!

Jag blir så glad och berörd av era genomtänkta och utförliga svar. Tack som f-n ? Ni 3 verkar haft lite olika syn på hur ni behövde möta er tid framåt och allt fungerar ju, bara man hittar rätt metod för sig själv ? Jag ska sluta helt, det är det enda som kommer fungera. Hur jag ska lägga upp det hela är en annan fråga. Men helt 100% ren fram till döden, det ska bli min målsättning.

Jobbet gick iaf bra idag. Blev människa efter lunch. Jag trivs så bra där, så jag vill inte strula till det på något sätt. Och vädret är vackert också.

Ja det gäller att hålla i och hålla ut Nikki, absolut inte fly, gömma sig eller skämmas. Då ger man upp.

Det har varit och är för mig forfarande det svåraste att acceptera med nykterheten.
Kanske drack jag mig pigg så ofta att jag glömt hur riktig trötthet känns. Tänker fortfarande ”du skojar” när jag blir trött. Min impuls är att det typ inte är för mig.
Men jag blir bättre på det, det kommer du också att bli. Din trygghet i ditt beslut känns hela vägen! Kram

Jag menar bara att man inte behöver tänka så stort. ”Aldrig mer” och ”för alltid” känns som ett evighetsåtagande. Det är mycket enklare i början att lova sig själv att just IDAG ska jag vara nykter.

Och sen ska man fokusera på ALLA fördelar med nykterheten, ev nackdelar ska man vifta bort. Fira varje nykter vecka! ??? Och eftersom man inte har något bortre stopp så landar man till slut i övertygelsen att man visst får dricka, om man vill, men det vill man inte. För det är inte värt det. Det nyktra livet är tusen gånger bättre ❤️

Kram ?

Tack Torn, ja trötthet är ju inte farligt! Faktiskt igår kände jag lite det du säger, en annan typ av trötthet. Hade varit ute på en längre oromenad i skogen, skulle handla påvägen hem. Klockan var kanske 17.30. Började bli kyligare o kväll. Kände en djup trötthet, men som inte var dränerande. Mer som efter en lång dag på havet på sommaren, att alla sinnen är så sprängfyllda men på ett bra sätt! Tröttheten från alkoholen är dränerande på ett annat sätt. Med en botten av hopplöshet istället för tillfredsställelse...

Jag tror jag förstår hur du tänker. Det var så för mig också. Jag hade kommit fram till att jag ville inte må sådär dåligt någon mer gång. Det höll på att gå käpprätt åt helvete. Det var aldrig mer alkohol som gällde.
Därför satte jag aldrig någon tidsgräns, tex 3 månader som många gör. Den här gången hade jag bestämt mig på riktigt. Jag skulle bli fri från skiten! Så jag körde på ” tillsvidare absolut ingen alkohol under inga som helst omständigheter” Däremot så satte jag hela tiden delmål. I början var det timme för timme, sedan halvdagar och dagar. För varje dag som jag klarade lyfte jag varje liten fördel som jag märkte till skyarna. Tex: Yes, i natt svettades jag nästan inget!? När sedan det värsta var över efter en vecka så gjorde jag inte som de otaliga gångerna innan dess. Utan körde vidare stenhårt, jag skulle klara det denna gången, så var det bara. Det visade sig fungera, det var värt allt kämpande och är det bästa som har hänt mig.

Det kommer inte gå lättare eller bli mindre jobbigt om du slutar senare, snarare tvärtom. Bra årstid att sluta nu också skulle jag påstå. En ljus framtid har du framför dig, om du har tålamodet och kämpaglöden.
Och det tror jag du har! ?

Hej på er!
Har haft en längre tids paus nu från att skriva något här inne. Men läser ändå vad ni skriver här nu som då..

Mitt drickande har eskalerat enormt och helt gått över gränsen för vad som är okej, mycket pga pandemin men också pga dåligt mående... Har därmed också otaliga saker jag sagt på fyllan, uppdateringar på nätet som jag ångrar och en hel del ångest över alla nätter jag suttit uppe och rent ut sagt hällt i mig vin...

Detta har då fått min sambo att reagera och i helgen förstörde jag en resa till fjällen pga mitt vindrickande. Jag har också en son med NPF-diagnos som nu är 18 år och ska ta körkort men jag är orolig att detta inte kommer gå så smidigt. Hela hans liv har varit en kamp för honom och för mig... det är en sån stor sorg så jag är helt klart säker att det är detta som gjort mig till en alkoholist. Vinet har tagit bort sorgen ur kroppen för stunden och i min nykterhet är jag väldigt ledsen och slut och trött på allt med diagnoser... och hur detta har förstört min sons liv på många plan. Vänner, mobbning, skola, och nu körkort.

Jag vill att detta ska få ett slut nu. Inte dricka bort sorgen utan kanske ta tag i professionell hjälp och få prata om det här för nån kunnig terapeut.

Min sambo är också alkoholist men han vet gränser och dricker en flaska för att sedan ta sömnmedicin. Så då dricker jag hans del när han somnat.

Vet inte vad jag ville med detta egentligen, men jag behövde nog få skriva av mig.

Är ni fler som dricker pga sorg för era barn eller för något annat?

Jag har flera gånger på senaste skrivit att det ofta sägs att man inte får tänka aldrig, men för mig är det just det som har fungerat. Förvisso fick jag växa in i det lite, men jag vågar påstå att det är just det som har fungerat för mig. Kanske är vi lika i det avseendet, eller kanske inte men jag känner mycket igen mig i din beskrivning om att en dag i taget blir fram till nästa fredag.

För mig är aldrig mer mycket enklare att förhålla mig till, då det inte finns utrymme för förhandling. När jag tidigare haft uppehåll och dragit ner så har det inte fungerat mer än ett tag. Med aldrig mer känner jag mig fri.

Jag tror att när man får råd här så är de alltid välmenade och har fungerat för människor tidigare, men är kanske inte alltid så allmängiltiga som skulle vilja tro eftersom vi alla fungerar så olika. Därav får du ju själv känna efter till viss del också och se vad som kan fungera för dig.

Om det känns bra att tidsbegränsa men en dag i taget inte fungerar, kanske testa att tänka en vecka i taget, men ta ett nytt beslut måndag morgon, istället för fredag kväll? Det var en idé jag kom på just nu. Hur långt tidsperspektiv som fungerar bäst för dig får du väl prova dig fram till, men det är nog viktigt att du är närvarande här och nu och fokuserar på att må bra i stunden.

Grattis till 50 dagar! Håller med övriga, du tillför mycket kloka och och bra saker här.?

Är inne lite på samma sak som Sattva, kanske jobba mindre och vara ledig mer? Pengar är inte allt här i världen. Det tycker jag i alla fall.

Kram

Jag har konstaterat att det är fullt normalt att bli trött lite då och då, och även av roliga saker. Det är helt ofarligt och numera tycker jag det är riktigt skönt när jag kan vara så där ” härligt” trött så man somnar som en stock.? Såklart inget kul om man är konstant trött, men man kan inte vara jättepigg hela tiden. Det är bara att acceptera. Därför gör det mig inget om jag blir trött av olika orsaker, jag mår ju bra ändå. Det är bara att lyssna på kroppen och ta en tupplur eller gå och lägga mig tidigt. Då är jag pigg efteråt. Helt ofarligt som sagt.

Men med detta sagt, du kommer säkert få mer energi, bli mindre trött och inte se det som ett problem att bli trött på samma sätt ju längre tid du är nykter.

Kram

Grattis till 50 dagar!!
Håller med de andra, det du skriver är verkligen fint. Hopoas qtt det vänder för dig. Det kanske är någon form av kris du går igenom, där alkostoppet bara är en katalysator? Att du bearbetar enormt mycket annat?
Tänker att du kanske skulle behöva deltidssjukskrivning för att hämta hem lite kraft? Eller ta en veckas semester om du har möjlighet?

Att tro att andra skäms... kanske har du rätt, men det finns kanske egentligen andra känslor hos sonen som är viktigare. Hade ett samtal med min dotter när jag slutat dricka hon berättade om sin oro. Det är ju det sista man vill att de ska oroa sig för sina föräldrar, men det var ju så. Jag mådde inte bra, tog inte hand om mig och drack ibland. Det räckte heller inte att sluta dricka. Det var nödvändigt att se över en massa saker.
Du kan absolut vända det här. Det som har varit, har varit. Men nu har du tagit ett första steg genom att börja skriva här. Se det som ett första steg i en förändring. Fortsätt skriv, gå upp ur sängen, klä på dig nåt fint. ”Gå till jobbet”... det gör jag. Sen kommer jag hem och sätter på datorn. Det blir en vana. Då slipper man tänka efter om man orkar eller inte.
Så välkommen hit och till din början!
tror att dottern slutat oroa sig över mig, nu är det de saker som hon borde oroa sig över som bekymrar istället. Skönt!
Det är kanske inte viktigt heller om sonen skäms, det hör ju på nåt sätt till uppväxten att skämmas för sina föräldrar. Det som är viktigt är hur du tänker om dig själv. Jag skämdes så det räckte och blev över över min pappa. Så här i efterhand kan jag ju tycka att en del av det jag skämdes för var ganska ”roliga” saker. NÄR du börjar trivas med dig själv så är det inte så viktigt vad andra tycker.

Hej och tack för stödet. Exakt sådär är jag med. I alla fall i de nya sammanhang jag hamnat i de senaste åren så har de inte en susning. Däremot de som följt mig genom livet, de vet nog mer än jag själv inser.

Jag förstår vad du menar och det är ju rådet man alltid får - en dag i taget. Och det kan jag följa men tror jag iaf måste ha ett längre tidsperspektiv. En dag i taget blir alltid för mig "fram till nästa fredag". Jag måste göra en större uppoffring. Men ok, aldrig mer är kanske lite stort att börja med.

I början är det bara en dag i taget. Känner igen det där med skammen på jobbet. Även om man vet att ingen kan veta. Tänk vad skönt att slippa det!
Utåt sett har jag (tror jag) framstått som utan problem i livet. I samtal med andra om livet har jag aldrig yppat ett ord om mina alkoholproblem. Men hela tiden haft en parallell dialog där jag liksom sagt "de ska bara veta etc etc". Fann mig själv i ett sådant samtal härom dagen, och upptäckte att det fanns ingen inre dialog! Jag fick liksom leta efter den där känslan men den fanns inte. Mitt liv är verkligen inte perfekt, men ändå så är det det. Jag har inget att dölja! DEN känslan är härlig!
Kämpa på, jag följer dig!

Har ledig dag varannan måndag sedan årsskiftet. Det är så himla skönt. Känns i plånboken, men dricker ju inte längre så inga utgifter på alkohol.
Jag njuter mer och mer av att vara nykter. Kände vemod i helgen, kände mig lite ensam o övergiven (maken iväg över helgen), flyktiga tankar på vin kom. Men det stannar verkligen där nu. Känns tryggt. Kom på att den verkliga orsaken var just ensamhet o ffa trötthet. Även om lördagen var helt fantastisk med påfyllnad så tog det på orken. Jag vet inte om det är hormoner eller psyke generellt, men tror jag går med en mer eller mindre kronisk lättare hjärntrötthet som gör att jag kan bli supertrött även av roliga saker. När jag drack skyllde jag på alkoholen. 9 veckor är ju inte så lång tid för en alkoholmarinerad hjärna att läka på, så jag hoppas att bli mer alert och uthållig med tiden! Om inte, så är det som det är. Jag fungerar o är nykter!
Tack alla för grattis!! Grattis till er också, alla!!
Säger det om o om igen till dem som kämpar, kunde jag så kan ni. Jag var verkligen djupt nere. Insåg att jag kommer förlora så mycket om jag fortsätter dricka.
Vara frisk, tror inte jag har så strongt psyke. Men för mig fanns ingen annan väg att gå. Jag hade gått under om jag hade fortsatt.
Mamsen, ta rygg på oss 2021- gänget!

Det är förnedrande att dricka på det här sättet, jag gömmer flaskor på de mest kreativa ställena, ställen som jag sedan inte minns ock måste leta efter. Ibland hittar jag dem inte utan de dyker plötsligt upp när man städar och man tackar gud för att jag och inte maken hittat dem. För att inte tala om smygsmuttandet i spritförådet, man tar lite av allt och det märks ju inte. Men sen ”plötsligt” har man tagit lite för mycket av allt och måste plötsligt åka och köpa massor av olika sorters sprit och fylla på i flaskorna. Hemskt om det skulle visa sig att det är någon sort som inte finns i ordinarie sortiment på bolaget, vad gör jag då? För att inte tala om mängderna sprit man plötsligt besitter- allt behöver ju inte fyllas på i flaskorna....så då dricker jag en del eller häller ut eller gömmer på lämpliga ställen i huset. Men sen har jag druckit lite för mycket i någon flaska igen, så då måste det handlas igen.... tror jag har allvarliga problem. Det enda jag inte gjort är att köra bil onykter, det är kan jag ju vara stolt över ??

Att varje morgon ta beslutet ”Idag ska jag inte dricka” kan ta dig väldigt långt. Börja INTE leka med tanken!

Kram ?

Att sonen skäms måste kännas jättejobbigt, för du skäms ju massor själv redan. Fy vad tufft det är att svika sig själv. Men det som hänt kan du inte göra något åt. Gjort går inte att göra ogjort. Du kan bara göra något åt framtiden. Visa dig själv och din son att du är värd ett bättre liv. Du är värd ett bättre liv!

Kram ?