Senaste kommentarerna i forumet

Gått bra idag men förstår att det inte kommer att bli lätt. Fick vid ett par tre tillfällen verkligen leda mig själv bort från att ta ett glas vin. Mycket svårt särskilt när middagen blev försenad en halvtimme. ?
Huvudet och kroppen är nästan läskigt trötta.
@mamsen jag vet inte hur jag skall göra efter 3 månader. Tänkte ta det beslutet ett par veckor före . Har läst din tråd också nu. Känner igen mkt, ensamheten trots parförhållande, nytt övermäktigt jobb, mm. Men det verkar som jag har hållt på mycket längre än du.
Du har också klarat lång tid nyligen nykter ! Bra jobbat
Vill verkligen bevisa för mig själv att jag klarar det här med. Hoppas på god sömn i natt! ? ???

I Annie Graces bok ”Tänka klart” står det: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen”. Och precis så är det. När alkoholen är historia börjar man känna glädje, nöjdhet, harmoni i vardagliga saker. Man behöver inte alkohol som stämningshöjare längre. Grundnivån blir liksom mer grundglad, grundnöjd, grundlugn. Ett otroligt häftig och magisk upplevelse ??

Så lyssna på oss som gått före - fortsätt vara nykter en dag i taget och till slut får du själv uppleva det vi försöker beskriva här på forumet.

Kram ?

Alkoholen är som en gammal kompis som bara drar med dig ut på elände. Det är dags att göra slut. En gång för alla, men det funkar fint att ta en enda dag i taget. Dag 1 idag eller imorgon?

Kram ?

Keep up the good work!

Kram ?

Bra att du tar nya tag. Tyvärr så tror jag att så länge den där tanken om vin till helgen känns sådär lockande så bör vi inte agera på den.. Tror bara det funkar om man kommit så långt att man liksom blir likgiltig inför det. Och då kan man ju lika gärna fortsätta att låta bli...

@ andrahalvlek; Jo, jag kan avstå från att dricka, utan att det blir jobbigt. Jag är inte beroende, men har ett riskbeteende som skadar mig både fysiskt och psykiskt. Jag dricker mig alldeles för gärna berusad. När jag nu valt att skapa en förändring, har jag även börjat fundera på varför jag dricker för mycket. Många jobbiga tankar. Bristande självkänsla spelar stor roll. Att mitt 40-åriga äktenskap dessutom i alla år har haft ett inslag av att stärkas av alkohol, har passat mig dåligt. Mycket att fundera på och ta tag i. Första steget är att skippa alkoholen!

Tror du har goda förutsättningar att komma vidare nu, du verkar helt igenom trött på alkoholen. Kämpa allt vad du har några veckor, förklara läget för vården, ta all hjälp du kan få. Det finns ett slut på drickandet och du kommer fixa det!

6 veckors nykterhet är ju bra, då vet du att du kan!!
Lite nyfiken, var kom allt vin ifrån, om tanken var 2 glas?
Du klarar det!!

Finns det någon du kan få hjälp eller stöd av? Låter som att du behöver det nu, för att komma vidare med nykterheten. Ta hand om dig!

..bortkastad helg är snart över. Ångesten finns kvar men hanterbar. Har bett mitt barn om ursäkt... Vilken jävla sopa jag är när jag lever såhär. Sämsta förebilden man kan ha. Och självömkan är inte heller så klädsamt. Har läst igenom min egna tråd här och vad mer behöver jag egentligen? Allt står här. Att jag väljer att fortsätta missbruket när jag bara gör mig olycklig gång efter gång. Alkoholens förtrollning. Länge sen jag drog mig för att gå till jobbet men även det har gjort comeback i mitt liv nu. Det finns bara en lösning.

Tyvärr är ju skammen en oundviklig del av det. Jag har själv varit där så många gånger och vet hur det kan kännas. En annan sak som är väldigt olycklig är att jag tror att det gör att man har svårare att komma ur det, för att man fastnar på grund av alla känslor av skam och misslyckande och ångest.

Sanningen är ju att det finns en väg ut och ju snarare man kommer ur det, desto mer skam och ångest kommer man att slippa. Men man kan inte se det själv just då när man är där. Man kan ju inte göra något åt det som har varit, men man kan göra något åt det som är här och nu. Kämpa på och slå inte på dig själv för hårt. Håll ut och det kommer att bli bättre.

Tack Kennie! Japp det har jag satt stopp för. Gött e de! ?

Igår föll jag tillbaka i gamla vanor. Vad som var tänkt att bli BARA 2 glas vin blev 2 flaskor. Vad trodde jag skulle hända??
Besviken på mig själv. Har slickat mina sår idag och nu försöker jag komma på vad som utlöste detta.

Har haft en riktigt bra vecka, inget särskilt har hänt men de där tankarna började komma att det vore väl mysigt med lite vin till helgen och så började jag förhandla med mig själv.

Tänker inte klanka ner på mig själv mer nu. Hällde ut det sista vinet.
Det enda positiva är att min kropp fick vila i 6 veckor från alkohol.

Tack för din pepp i min tråd ??. Så klart vi peppar varandra! Ska läsa ikapp här i din tråd.
Såg att du vill hålla upp i 3 månader som ett försök - hur tänkte du göra sen? Själv inser jag att jag måste sluta helt - kan inte ha A i mitt liv längre. Nu börjar jobbet på alvar att identifiera mina triggers och utarbeta strategier kring dessa!
Kram ?

I min tråd! Här nu läst igenom din tråd och vilken resa du gjort (och fortfarande gör!). Så härligt att se hur du går från klarhet till klarhet, det inger hopp!
Så skönt att även din man är med på tåget mot nykterheten. Min man stöttar mig i att inte dricka vin nåt mer men vill gärna kunna ta nån whiskey i framtiden. Vilken jag vet inte kommer bli några problem för mig, bara jag får lite tid nu helt utan A.
Nu tar jag rygg på dig och fortsätter min resa ?
Kram ?

Så kan det vara, superbra jobbat med nykterheten, ett par glas är ju ingen fara så länge de inte genast leder till flera, och det verkar du ju ha satt stopp för.

Tack för era ord.

Jag ligger här och står ut med ångesten och hjärnspöken. Jag skäms så in i helvete.

Hej!
Det blir bättre, jag lovar. Jag är en av dem som varit nykter sedan januari, så det du skriver är nära men ändå så fjärran. Livet kommer gå vidare utan rus. Andra små saker blir "belöning" och avslappning istället. Rastlösheten, irritationen o tröttheyen ger med sig så smått. Sedan går ju livet på ändå. Allt blir inte rosenrött, men det är SÅ mycket skönare att slippa släpa runt på skam, skuld, hemligheter...
Håll ut o ha tålamod!

Jag känner igen mig i en hel del du skriver. Framförallt det där om att inte våga söka hjälp pga det då direkt går iväg en orosanmälan angående barnen.
Jag drack jättemycket på barnfria veckor och mindre på barnveckorna.
Idag har jag varit nykter i 21 dagar. Det är så skönt.
Kram!

Usch, idag är det jobbigt.
Jag är så trött och så lättirriterad.
Just nu känns det ju som att hur ska jag orka leva om jag inte får ha några rus ibland, det är ju endast då jag är tillfreds med livet. Det är då min hjärna slappnar av, och jag kan vara i nuet.
Jag förstår att det inte är sanningen, jag förstår att jag behöver lära mig att vara lycklig på något sätt utan alkohol, jag förstår att alkoholen inte gör mig lycklig - den bara lurar mig för en stund för att sen dra ner mig ännu mer i det svarta.
Men helvete vad jobbigt det känns just nu..

Känner igen mig i att sitta hemma och dricka ensam, det är så härligt på något vis fast ändå så sjukt och sorgligt. Älskar att strosa runt med ett vinglas och fixa med lite saker i hemmet. Så avkopplande och ”mysigt”. Bakfyllan är inte lika mysig... vet inte själv hur jag ska ta mig ur det. Mitt enda konkreta råd som hjälper är ”en dag i taget”. Lova bara dig själv att inte dricka just idag.

Min erfarenhet är att det både går och inte går att få ett mer normalt förhållande till alkohol efter en tids nykterhet. Men det finns alltid en risk att det går åt skogen igen tyvärr, så verkar det vara för mig. Har varit nykter i några månader många gånger och sedan långsamt börjat dricka igen, först ensaka glas i sociala sammanhang men sedan faller jag sakta tillbaka i gamla destruktiva vanor. Tror att om man väl haft ett problem med alkohol så finns det alltid kvar eller riskerar att komma tillbaka om man utsätts för stress, dåligt mående etc.

Jag har tappat de lite igen, druckit mig jättefull ett antal gånger senaste veckor. Det håller på att gå åt helvete tror jag. Måste verkligen vara helnykter, kanske för alltid, i alla fall ett längre tag. Kan inte tänka för långt framåt. Känns som att jag kommit tillbaka till när mitt drickande var som värst för några år sedan. Jag har liksom triggat min hjärna med alkohol så pass mycket nu att jag känner mig ”högkänslig” för det, kanske blir det annorlunda efter en tids nykterhet men nu kan jag inte dricka alls. Är så sjukt sugen på vin bara, trots att jag druckit mer än nog senaste tiden. Är samtidigt väldigt rädd för att dricka, vågar inte för jag kan inte stanna i tid. Har noll kontroll på vad jag gör när jag är full, diverse konstiga impulser som jag inte ens minns i efterhand. Vaknar upp o panik för försöker lista ut hur illa det kan vara- vad har jag sagt? Vad har jag gjort? Kollar telefon och kontot i fullständig panik. Är så fruktansvärt trött på det här.

Jag har tappat de lite igen, druckit mig jättefull ett antal gånger senaste veckor. Det håller på att gå åt helvete tror jag. Måste verkligen vara helnykter, kanske för alltid, i alla fall ett längre tag. Kan inte tänka för långt framåt. Känns som att jag kommit tillbaka till när mitt drickande var som värst för några år sedan. Jag har liksom triggat min hjärna med alkohol så pass mycket nu att jag känner mig ”högkänslig” för det, kanske blir det annorlunda efter en tids nykterhet men nu kan jag inte dricka alls. Är så sjukt sugen på vin bara, trots att jag druckit mer än nog senaste tiden. Är samtidigt väldigt rädd för att dricka, vågar inte för jag kan inte stanna i tid. Har noll kontroll på vad jag gör när jag är full, diverse konstiga impulser som jag inte ens minns i efterhand. Vaknar upp o panik för försöker lista ut hur illa det kan vara- vad har jag sagt? Vad har jag gjort? Kollar telefon och kontot i fullständig panik. Är så fruktansvärt trött på det här.

Jag håller med om det TappadIgen skriver om. Försök att sova om du är trött, och ät om du är hungrig. Jag käkade också B- vitaminer och magnesium, hade läst att det kunde behövas. Jag förvarnade även frugan om att jag troligtvis skulle vara odräglig, lat och lättirriterad de första dagarna. Hon stöttade mig i det, och det var viktigt. Sedan tog jag massor av långa promenader i skogen också, själv. Jag behövde vara själv för att härda ut. På jobbet gjorde jag bara det nödvändigaste och tog tom ledigt några dagar i mellanåt för att promenera i skogen i stället. Man måste vara grymt bestämd och ha tålamod så att kroppen får chansen att rensa ur abstinens och alkoholrester. Jag hade en del konstiga symtom de första dagarna, med yrsel och fantomsmärtor men visste att det berodde bara på att kroppen läkte. Så det var bara att härda ut.

Ge dig tusan på att klara det, då går det!