Senaste kommentarerna i forumet

Minns känslan när jag nästa morgon fick riktigt ont i magen innan jag förvissat mig om att jag fått med mig handväska och mobiltelefon/bankkort med hem, samtidigt som jag knappt mindes hur jag kom hem eller hur jag kom i säng. Fy fan vad jag aldrig vill uppleva den känslan igen. Aldrig.

Kram ?

Hängde på Mrx utmaning förra fredagen. Så från i fredags tom idag är sex dagar alkoholfria av nio dagar. Det var evigheter sen som jag hade det resultatet??

Snart middag därefter Mello för att sen somna nykter??

Du beskriver en massa väldigt jobbiga känslor, ångest, skam, oro. Jag känner med dig!
Vet inte hur du har tänkt gällande din framtid men en nykter period verkar du vara klar över. Vill instämma med Torn, det är att begära väldigt mycket av sig själv, att ha alkohol hemma, gå ut där det dricks. Var lite vänlig mot dig själv (jag vet, många av oss har glömt vad det är) och gör det inte ännu svårare än vad det faktiskt är.
Läs här, massor av råd, tips, igenkänning. Skriv. Ta en dag i taget! Välkommen!

Ja, helt sjukt vad man tar för risker på fyllan... Är glad att jag kom hem. Mitt ansikte är inte snyggt och skammen känns ordentligt. Har insett också att jag söp bort min mössa inatt.
Jag får ta det här som en påminnelse - Alkohol funkar inte för mig. Det blir antabus igen nu, så fort kroppen har blivit frisk.

Din tråd heter ju ” hur gör man” och jag tänkte bara skriva att enligt mig så gör du helt fel just nu. Att ha alkohol hemma är livsfarligt i början. Den borde du hälla ut. Att delta i sociala aktiviteter där andra dricker är också extremt riskfyllt. Särskilt om man är rädd för att andra ska veta att man har problem med alkoholen. Men om du verkligen har bestämt dig för att absolut inte dricka så kan du klara det.

Detta är ord i all välmening och jag önskar dig lycka till. ?

Tänk att jag höll upp 1 månad och 17 dagar förra gången... sedan kom livet och julen i vägen för målet. Nu gör jag ett nytt försök att hålla mig borta från vinet. Dag 12 idag och det har inte varit särskilt svårt. Innan dess slirade jag iväg och drack på vardagarna, inte jättemycket kanske två glas men det blev för ofta och jag får sådan ångest av att jag inte kan låta bli vinet som snuttefilt när det är stressigt eller när jag vill slappna av. Någon härinne skrev; att dricka alkohol är att låna energi till väldigt med hög ränta och den meningen vet sig fast för precis så är det. Det kostar på att vara bakis, trögtänkt och besviken på sig själv. Dessutom gillar jag inte lån.

Jag blir så varm inombords när jag läser dina inlägg.
Du gjorde som du sa..
Vilken belöning vi får när vi avstår
Så många fina och stöttande forumvänner vi fått sen vi började skriva här.
?‍♀️??
Kram Pilla

Ja, på G till min träff med vänner jag inte sett på länge pga pandemi, men nu äntligen! Dom har laddat med diverse öl och vin och förväntar sig massor av
" bubbel" när vi ses. Jag försöker fortfarande försöka mig in i duschen! Sen ska det sminkas och förmiddagens kval ska också försvinna. Ingen vet hur jag mår eller vad jag brottas med. Nu ska smink och pokerface på, meeen jag är inte ensam! Jag lever idag också! Det är värt att fira för mig så tar ett glas äkta vatten på det. Men sveket mot min dotter kommer kännas imorgon! Fy, faan vilken människa jag blivit! ?

Ja de hoppas jag med. Nä inte jag heller men min terapeut och jag ska försöka arbeta ut nån bra plan med stöttning så jag inte återfaller i missbruk. Är så glad jag har henne utan henne hade jag inte fixat detta.

Att medicinen är på väg och att mannen också tycker att det är bättre utan alkohol. Jag har märkt att flera i min omgivning dricker mindre nu när jag inte tar initiativ till att det ska korkas upp.. Ja, tänk så många gånger man varit sitt sämre jag pga bakfylla.. Men bättre vakna sent än aldrig, man får tänka på alla situationer man kommer att hantera bra från och med nu istället...

Det blir ingen alkohol idag och det var faktiskt inte så svårt att avstå idag. Varför?? Jo för imorgon är det söndag och jag vill inte vara trött eller ha ont i magen. Jag vill ta tillvara på dagen!

Jag tar tillvara även på dagen idag även om jag känner mig trött. Så nu har jag läst lite i en bok som heter ” Mammor med intellektuell funktionsnedsättning och deras barn” men nu blir det att åka iväg och handla mat.

???

Såg inte ditt svar förrän nu. Tänk att de inte meddelade dig från posten! Man vill ju kunna lita på de tjänster man använder sig av....?

God förmiddag/ eftermiddag! ? Tack för svar och denna natt var bra, fick sova! Äntligen! Förmiddagen däremot har bjudit på enorm ångest, fick avboka besök hos dottern, vilket jag mår dåligt för, men nu får jag andas och sluta må så dåligt för allt. Har sneglat på alkoholen jag har här hemma, vet att det tillfälligt blir bättre, men nu är jag bestämd! Jag försöker ändå göra nåt bra just nu. Ska träffa en vän i eftermiddag och peppar mig att jag ska beställa in en Loka.
Just nu är det inte så roligt att vara nykter! Jag sticker ut hakan nu, men så känns det. Men tänker ATT det blir just bättre än nu! För jag ska avstå!
Styrkekramar! ?

Skrev i Soffis tråd att jag chansat o kört bil i jobbet men inte känt mig säker på att alkolåset på jobb- bilen skulle starta bilen.
Inser jag varit bakfull på jobbet många gånger, seg i huvudet, trött, osammanhängande. Hur sjutton kunde jag med?? De som kommer och söker hjälp förväntar sig att träffa en professionell person. Inte någon som kämpar att ens tänka klart...Tjänstefel?? Så tacksam att den tiden är förbi. Herregud, vem har jag varit egentligen, så många jag direkt eller indirekt har påverkat negativt med mitt drickande...Aldrig mer, det säger jag bara.

Det där med bilkörning och oro över rattonykterhet känner jag igen. Vi har dessutom alkolås på våra jobb-bilar...Herregud vilket stresspåslag ibland. Hände som tur var aldrig att den inte startade. Nu som nykter fattar jag inte hur jag ens kunde chansa...
Hopoas du haft en fin dag och att du hittar hem i dina känslor. Så bra att kunna reflektera över dem. Jag vet det sjutton om jag kan det så klart och tydligt.

Ja jag behöver lära mig det i vardagen. Yogar en hel del o är jättebra på att andas...men inte när det väl gäller!
Blev iaf uppringd av farmaceut tillslut. Nu är det sagt att medicinen kommer tisdag. Skulle ha kommit i onsdags...Men men, det är som det är o ska inte låta post nord få ta min energi!!
MEN, nåt bra som kom av detta är att jag o maken pratade om alkostoppet. Han tycker det är skönt att inte dricka. Han har druckit en gång sedan nyår, på tåget för 3 veckor sedan (sån där liten flaska antar jag). Jag känner ingenting för det, helt ok. Sagt jag inte litar på min hjärna, vill inte prova o önskar ej bli frestad. Allt lugnt kring detta. Känns jätteskönt!! Tänk att vi två, som sänkte en box var + en bubbel eller två per helg, nu inte dricker o ej saknar det!

På måndag är det första mars. Känns hoppfullt. Första vårmånaden. Min syster var född i mars närmare bestämt den 14:e. Hon firade alltid sina födelsedagar. Jag kan minnas hur snön hade smält till vattnet och knopparna i rabatten började komma. Minns så väl när jag hade varit i Göteborg och hälsat på ett av våra sommarbarn och hennes familj. Jag var kanske i 20-årsåldern. Hade köpt mig en kjol och en "koftjacka" i en vårgrön färg. Hade nog aldrig köpt det idag men då kändes det så rätt och det var så "vårigt" på något vis.

Även om jag är väldigt trött idag så kan jag nog känna mig hoppfull ändå. Hoppfull för att våren ger sig till känna men även hoppfull att precis som du skrev Sattva..samla fler och fler dagar för att få till en nykterhet. Just nu funkar inte medicin för mig pga förhöjda levervärden. Det gäller både Naltrexon och Antabus. Campral har jag testat men det går ju att dricka alkohol även om man tar den medicinen så det var ingen hjälp för mig.
Tänker att alkohol är precis som Sisyfos skrev en gång...eller jag menar...om man dricker alkohol för att bli lite uppåt..för en kort stund....så blir man desto mer nedåt när alkoholen går ur kroppen...och den där nedåtstämningen kan ju faktiskt sitta i ett tag...och på den stämningen är det väldigt lätt att dricka alkohol igen....och man hamnar i en ond spiral. Dessutom tröttheten som bidrar till att man blir låg och inte får energi att göra något.

Det är skönt att ha förra helgen i bakhuvudet....att jag kan .....och att det var det där lilla som gav mig så mycket energi precis som Se klart beskriver. Så nu är det drygt två timmar kvar tills systemet stänger och jag tänker inte åka dit. Tanken har slagit mig men idag ska inte min hjärna bli kidnappad. Idag är det jag som styr och bestämmer. Kom att tänka på när vi var och hämtade vår dotter i sitt hemland,där kidnappningsrisken är stor, hur hårt jag höll vår son i hans hand och hade ständigt uppsikt över honom. Dottern hade vi ju i en bärsele på magen så henne hade vi fullständig kontroll över. Tänker att samma kontroll behöver jag ha över min hjärna, mina tankar.

Så längtan till ett nyktert liv är lite som längtan till livet när pandemin är över. Livet som jag längtar till när pandemin är över är att leva som vanligt...inga storslagna saker ..utan att få sitta tätt ihop med mina kollegor i våra soffor på jobbet...sitta tillsammans och äta på jobbet....träffa vänner...kunna träna...simma. Och med nykterheten vill jag kunna köra bil när som helst...vakna pigg på morgonen (iaf piggare än vad jag är efter en kväll med alkohol), inte ha ont i magen, se nyanser, komma ihåg saker...få ett långt liv.

Så ....snart blir det lite lunch. Åka och handla mat. Titta till mina fröer. Åka till min son med en handkräm som jag köpt till honom för att han har SÅ torra händer och hans sambo ska få en bukett med blommor som lite uppmuntran för att hon har det så tufft med smärta. Hittade ett recept på "Mustig grönpeppargryta med champinjoner" som jag tänkte laga till middag. Sen blir det nog lite stickning och att läsa en och annan krönika i min bok som jag fick.

Åter igen...tack vänner för stöd!!!

Till er alla önskar jag att ni får en fin lördag :)

Fy vilken jobbig stress!
Jag minns för några år sedan, jag hade beställt medicin i god tid innan jul, klarade mig inte utan den (mot yrsel). Den kom inte .... och kom inte ....och kom inte... Hur många gånger jag ringde under typ två veckor och tjatade och frågade vet jag inte, ingen förstod varför den inte levererades tills budet äntligen svarade den 22 dec: -Jag kan inte köra ut på landet det är SNÖ!!! Nähä, i december, säger du det?? ?
Gubben fick skjutsa mig till terminalen, själv kunde jag ju inte köra bil utan medicin. 11 mil enkel väg...
Så jag kan verkligen förstå din stress!

Kram!

Vilken himla tur i oturen du hade, men vilken livsfara du utsatte dig för. Du kom verkligen undan med förskräckelse. När man gör ett längre uppehåll reagerar hjärnan med att helt vidöppna alla receptorer för att söka efter alkohol. När du sen tillför alkohol är det fullt ös in i alla receptorer och man kan bli knallfull på mängder man normalt brukar tåla. Det är jättevanskligt. Var rädd om dig! Hoppas verkligen att du fått ett rejält uppvaknande nu ??

Jag gjorde liknande knäppa saker mot slutet, muckade gräl med en knarkpåverkad man bland annat. Himmel vad illa det kunde gått om inte omgivningen grep in. För att inte tala om alla karlar jag sexdejtade på fyllan. Usch, jag mår illa jag bara tänker på det. Tack och lov att det är historia!

Kram ?

Okej, okej, okej. Tänk okej tills okejet verkligen landar lugnt i magen. Allt blir som det blir. Just nu har du gjort allt du kan göra. Ingenting blir bättre av att du låter postnords inkompetens äta din energi. Gå ut i solen istället!

Kram ?

Yes. 18 dagar spiknykter. Igår drack jag. 6 öl, 1 flaska vin. Gick jättebra först, tills det slog till. Blev fullare än jag brukar bli. Ligger här i soffan med uppskrapad hand och panna. Tappade all kroppskontroll. Ramlade handlöst 3-4 gånger. Hade ingen balans. Hittade inte hem. Lyckades på nåt sätt boka en Uber till sist, så jag kom hem ändå. Jag ser det som en läxa. Jag kan inte dricka. Ska inte. Jag har förlorat.

Min medicin har inte kommit. Har beställt på nätapotek, hur kul är det att gå till apoteket och hämta ut medicin för alkoholism? Stigman är stark, staden är liten. Provat över disk i annan stad o där var det slut i alla 3 apotek...
Så beställde på nätet o har ej kommit. Gamla kartan slut. Klarar mig ju utan medicin, finns inte en chans att jag skulle dricka. Mest förbannad. Ringt kundtjänst igår, idag. Paketet fastnat på vägen, post nord stängt under helgen. Skulle bli uppringd av farmaceut på nätapoteket för att se hur de kan hjäkpa mig, såklart inte blivit det. Får ringa o vara jobbig, hatar det... Sånt här stressar mig!!

...det har varit en hjälp för mig. Fyra dagar är mycket när man just slutat, men det går att göra om, börja om. Ju fler dagar du bygger på, desto svårare att börja om. För mig har det varit så. Vill ju inte gå igenom den där första jobbiga tiden igen...
Det gäller att bita ihop, bestämma sig. Vara beredd på att det är superjobbigt. För mig har medicin hjälpt. Kanske hjälper det dig också att komma över den första tiden?
Jag tror absolut att du kommer att lyckas, men du måste verkligen vilja fullt ut, för det ÄR ju jättetufft!
Vi alla finns här och vill att du lyckas!

Att byta ut att vara nykter en dag per vecka mot att dricka en dag per vecka är ju en enorm förändring! Mår du bra av det och kan hålla det på den nivån så är det ju kanon! Var stolt över den enorma förändring du har gjort. Ni är ju några stycken här på forumet som har valt den lite bredare vägen, och era erfarenheter är enormt viktiga att delge andra.

Kram ?

Det har varit min ”behandling”. Försökte göra programmet men lyckades inte med det, men jag vet att det hjälper många.
Jag har lärt mig av andra här. Och jag har lärt mig av att skriva och reflektera. Eftersom jag läst och skrivit här nästan varje dag, har nykterheten blivit prioriterad och något som behöver sin tid.
Det har betytt mycket, nykter blir man liksom inte i farten- utan i stillhet och att orka hålla fast vid beslut. Det är ett rätt omfattande jobb och innefattar många delar i livet!
Forumvännerna har kommit att bli mitt viktigaste stöd. De vet vad jag kämpar med och står mig allra närmast när det kommer till just den här frågan. Att inte vara rädd för att skriva, att det inte finns något fördömande- det finns ju inte i några riktlinjer (eller det kanske det gör) men framförallt skapas den snälla stämningen av alla som skriver och av er som stöttar upp när det behövs.
Jag förväntade mig inte något av forumet, men har lärt mig oändligt mycket, tack vare allas delaktighet.