Senaste kommentarerna i forumet

Tänka sig att i fredags när jag var på väg hem från jobbet, när solen värmt vägen så den var torr så kände jag att det är dags att tänka på mina alkoholtriggers.

Inte liksom grotta sig in i dem (bara det kan vara en trigger?) bara låta dem flyga över huvudet. Så jag blir medveten.

Vilka fantastiska soliga dagar det varit. Bara njuter av det. Har fullt upp att göra och det gillar jag.
Hoppas ni andra oxå mår bra! Kram??

Jag har definitivt mycket roligare nu när jag är nykter. Med betoning på mycket! Skrattar ur hjärtat varje dag. Mycket piggare... Mer reflekterande och tacksam oxå. Finns bara positiva saker med att vara nykter.
Kram?

Ja att ”lita på sin känsla” får en tolka lite generöst i nyktra början. Det svänger snabbt, skogsbränder och utbrunna tomtebloss. Sitta i båten är för ovanlighetens skull att föredra. Kram!

Vad härligt att du klarade kvälken trots allt!!
Jag bad min man vara nykter med mig första månaden. Nu drack han också för mycket, men ansåg sig inte ha problem. Men för mig har det varit nödvändigt att inte bli frestad. Han håller fortfarande upp, men jag inbillar mig inte att det är för evigt. Säger som Mary P, säg att det har med hälsan att göra men att du behöver hans stöd i en månad. Har han inga dryckesproblem själv borde det inte vara värre än att någon bad dig inte äta bröd(?), eller vad som helst som är gott, på en månad. Det kan man.
Var precis sån jag också med boxen. Det första jag gjorde lör o sön morgon var att lyfta för att avgöra om det fanns tillräckligt kvar... Men du, det går att vända!!! Jag har varit så fast, så fast. Ropar inte hej än, men tror jag är över krönet på uppförsbacken. Ge dig själv de bästa förutsättningar du kan för att klara det! Du kan!!!

Alltså, känner igen det där med tröttheten. Trodde det skulle ta två veckor, max... och sedan skulle jag vara pigg o rask. Men det tog några månader innan det vände. Och nu är det bra?‍♀️ Hade nog postakut abstinens.

Hade lång startsträcka till det riktiga beslutet. Jamsade o ville inte förrän efter julen 2019. Hade druckit 9 dagar på raken och var sliten på riktigt. Och då slutade jag.

Inget jag ångrat.
Kram?

gått i terapi och medicinerat i omgångar... det har inte haft någon större inverkan på min lust att dricka, ibland har jag snarare velat dricka mer efter samtal där jobbiga saker tagits upp...
Idag är ändå en okej dag och det är så oerhört skönt att vakna nykter. Kom på mig själv med att lyfta upp vinboxen ute i köket i morse. Det brukar jag göra för att få ett hum om hur mycket jag druckit kvällen innan eftersom jag sällan har koll på det pga är för full. Jag kan nog, helt ärligt, bara genom att lyfta upp en bib, ange hur många liter eller glas det är kvar i den. Sjukt.
Hoppas ni alla har en härlig söndag och tack Mary för all pepp!

.

Sänder dig detsamma??

Dagarna bara rullar på.
Förra veckan började jag för första gången känna verklig lycka.
Allt känns så mycket lättare, både på jobbet och hemma.
Kan inte riktigt veta om det är att jag inte dricker eller något annat, men skit samma, så här vill jag alltid vara. Skulle ljuga om jag säger att det alltid är rosenrött, för så är det inte.
Har faktiskt haft lite sug efter ett glas vin vid några få tillfällen men det försvinner lika snabbt som det kommer.
Nu efter drygt 3 månader så har nyförälskelsen i det nyktra livet lagt sig och blivit en vana och då kommer även lite av den grå vardagen tillbaka.
Men som sagt, jag mår väldigt, väldigt bra och har energi att göra det som behövs göra. Plus lite till...
Har tyvärr inte gått ner ett endaste gram tyvärr pga mitt godisfrossande men det tar jag tag i senare. Bikinisäsongen närmar sig ju.. vill inte stå i vassen i sommar.
Nu ska jag ut och njuta av det fantastiska vintervädret. Snö och sol!
Fantastiskt!

Den typen av aha-upplevelser får man hela tiden. ”Oj, mitt tålamod blir bättre av nykterheten. Hmm, jag sover mycket bättre utan alkohol. Shit, det var länge sedan jag kände ångest senast.” Och sen rullar det på och man upptäcker att man har lika roligt utan alkohol, till och med roligare ibland. Att man skrattar mycket hjärtligare, att man är mer närvarande i varje enskilt samtal. Och så vidare. Den nyktra resan är onekligen urhäftig ?

Kram ?

Undrar en forumkompis ?

Ja, den Soffi du visar här är vi många som gillar!
När jag mår bra, då tänker jag inte så mycket på om jag duger, passar in, säger rätt saker. Då är det mer fokus på de bra sidorna som jag har. För de finns! Att befinna sig i sammanhang där man inte passar in är jobbigt. Men ibland är vår rädsla för att inte bli omtyckta den stora boven i dramat. Det gäller att hitta människorna runt omkring som kan backa upp en. Så att man inte stirrar sig blind på de man tror har något emot en. När människor har behov av att racka ner på och förminska andra så brister det oftast i den egna självkänslan. Känslan av att andra inte gillar dig eller tycker nåt är oftast en känsla som bottnar i ens egen självuppfattning.
Så jag tänker, släpp in rätt personer. Det finns människor som får en att må bra och så finns det andra.
De som får dig att må bra, stärker dina positiva egenskaper och lyfter dig i övrigt!
Jag växte upp i ett hem med mycket gräl. Tror att de flesta som grälar agerar precis så... hårda ord rakt på ens svaga sidor! Inte tusan blev det bättre. Det var mycket kärlek också, men det var det här grälandet. Personangrepp! Min sambo nu kan inte gräla, kanske är det bra för då kan jag inte återskapa det familjemönstret. Och jag vet nu hur meningslöst det var. Jag blir bara så trött av gräl nu! Kanske borde ha grälat lite mer på mina barn, läste nånstans att barn som det tjatas på blir mer lyckade, men de är verkligen fina nu mina tonåringar. Om man inte kan gräla, får man jobba lite mer med positiv förstärkning. Barnen är rätt bra på att gräla på sig själva, precis som vi vuxna, märker man när det inte bråkas så mycket. Det räcker bra så! De duger som de är, de också!
Jag har givetvis haft en massa andra ambitioner och inte levt upp till den perfekta föräldern nånstans, men det är som det är. Jag har gjort så gott jag kan, det räcker bra så!

Jag tror du har goda förutsättningar att bli en alldeles utmärkt udda, nykter, glad och hjärtlig tant! Normal tror jag förövrigt inte finns, alla bär nog på nåt. Sen har man fokus på lite olika saker och du duger verkligen som du är tycker jag!

Det är så häftigt när orden börjar resonera med sig själv. Man börjar skriva en sak och plötsligt har viktiga pusselbitar fallit på plats. Skrivande som självterapi. Och sen får man lite pepp och kloka råd också. Vinn-vinn.

Efter 46 års kamp är det verkligen på tiden att du blir din egen bästis. Om du vet vad du mår bra av, hur du reagerar på olika saker, hur du vill ha det - då ska det vara ledstjärnan ⭐️ Och vet du inte det fullt ut så ska du ta reda på det. Att jobba MED sig själv istället för MOT sig själv är så mycket enklare.

Och blir man mer sann mot sig själv, så blir man mer sann mot omgivningen. Take it or leave it. Jag har ett gammalt mantra från Grynets storhetstid: ”Ta ingen skit!”

Kram ?

Första på länge.

Jag är inte så mycket för att se bakåt eller älta saker. Jag har liksom aldrig riktigt sett någon vits med det.
Jag reflekterar gärna men det måste gå fort och så måste jag kunna applicera det nya tänket i praktiken och se resultat. Jag vet inte om det kan vara ett hinder för mig i den här processen. Om det finns en risk med att inte blicka bakåt så mycket och att då glömma allt dåligt med alkoholen och det destruktiva. Men jag hoppas och tror inte det. Det som driver mig framåt är liksom alla positiva förändringar och resultat som kan se och som jag kan ta på. Orken, tålamodet, hyn, sömnen, kroppen, hjärnan, lusten, ... med mera. Inte tankarna eller tillbakablickarna på hur jag inte vill att mitt liv ska se ut.

Men, här kommer ändå en liten reflektion: Hur i helvete kunde jag tro att jag kunde dricka mig till mer tålamod?!? Alltså VERKLIGEN vara helt övertygad om att det var så. Att om jag inte druckit så skulle jag ha haft mycket mindre tålamod (med fram för allt barnen). När det i själva verket visade sig vara helt tvärtom.
Coolt.

14-1.

Kanske ska man låta saker ta lite tid. När jag slutade sist var jag oerhört arg på min partner. Så jäkla arg. Första gången jag slutade var det mycket som rörde sig i huvudet som man måste analysera. Det är en process att sluta dricka, särskilt om man har använt alkohol som medicin, vilket det faktiskt låter som du gör.
Jag har nog egentligen alltid haft ganska stora behov av ensamhet, men med två barn har tiden för det varit begränsad. Sambon är i alla fall ganska tystlåten och pockar inte på uppmärksamhet.
Jag har ju hållit på med den här processen i många år och har rannsakat vårt förhållande en del och även tittat på andras.
Känns som att de som hittar på gemensamma projekt är lyckligare, gemensamma utflykter på helgen. SPA-weekend lockar många av mina kvinnliga bekanta. Jag känner mig för rastlös för sånt. Tänker att om det är lite jobbigt mellan er kanske ni borde ha nåt mål med en sån resa. Nåt ni båda är intresserade av och vill göra. Nåt ni kan uppleva tillsammans. Bygger er relation nu på verbal kommunikation eller har ni nåt gemensamt intresse? Nåt att göra tillsammans? Har du några intressen? Jag tycker att min sambo är för långsam för mig. Han har inte så många intressen eller vänner. Jag vet att han mår väldigt bra av att ha ett projekt att fixa. Vi har fixat i vår lägenhet, byggt hyllor och bord. Vi jobbar bra tillsammans.
Ett sätt att hitta tillbaka är ju att faktiskt tänka på vad man blev kär i hos den andra. Det är jobbigt när ett förhållande blir som det du beskriver och ni verkar gräla en del. Det är ju ännu jobbigare att få verbal kritik för sin person... för det är väl säkert så ni grälar?
Känns som att du får dina ”må bra” kickar enbart av alkohol. Det är väl det som är det tråkigaste med den drogen att det kanske också blir svårt att känna glädje i annat.
Och ja, jag kan också få dåligt samvete av att inte kommentera. Slutade skriva här under flera år och nu är det mer när jag tycker att nåt är intressant som jag skriver.
Men den känslan som du har kanske också säger en del om din person.,, att du faktiskt är väldigt mån om andra. Å så har du då kanske dåligt samvete hemma också om du behöver lite tid för dig själv. Kanske behöver du börja där, i dig själv med vad du vill, har lust med, gillar. Å så gör du det!
Just nu är det en jobbig tid och jobbar man hemifrån är det väldigt lite intryck. Det är lätt att bli nedstämd. Hoppas du mår bättre snart! Rekommenderar dig verkligen ett längre uppehåll. Just för att få ordning på vem du är utan. Vad som är kul utan. Just för att du använder det som medicin, kanske mot tristess.

Pigg. Utvilad. Rastlös. Ingen ånger pga alkohol, ingen ånger att vara utan den heller. Känns helt ok.

Ditt inlägg.
Ju fler såna soluppgångsdagar man samlar desto längre bort rör man sig från att förstöra dem.
Lustigt, igår var jag på sån där lååång promenad och sa just till min man att vi borde haft varm choklad med oss- så det blir det nog idag.
Skönt att höra att det funkar så bra! Ha en fin söndag.

Det låter härligt, jag kommer så väl ihåg när den känslan började komma! Så snabbt det har gått för dig också! Jag var nog där först efter 3-4 månader.

Ha en bra dag! ☀️

Det är så befriande med människor som vågar vara dem de är, sig själva! Ingen kan behaga alla, jag älskar uttrycket "what others think of me is none of my business" eller nåt liknande. Mammor...ja du, jag har en jättetrasslig relation till min mamma. Jag förstår såklart att hon haft sina problem och gjort sitt bästa. Ingen vill ju med vilje skada sina barn. Har haft en uppväxt där jag fått höra mer än en gång av båda föräldrarna att jag ör "knäpp och knasig". Sånt sätter sig. MEN, nu är jag mer än vuxen, jag är den jag är och det finns dem som tycker om mig precis som jag är. Resten struntar jag i. Ja, jag blir inte bjuden på tjejmiddagar, på fester, umgås inte med de andra föräldrarna till barnen. Spelar mindre och mindre roll. Har mitt stora intresse och den gemenskapen, det räcker. Trivs rätt bra att vara bara jag o maken. Eller ensam också för den delen.
Den Soffi du visar här är vi många som tycker om! Du skriver så spännande, det är en ynnest att få följa med i dina vindlingar i hjärnan! Fortsätt vara du!!!

På Alla hjärtans dag!

Så underbart att vakna till en soluppgång som sakta färgar himlen rosa. Inte ett moln på himlen och helt vindstilla. Idag vill jag verkligen utnyttja denna härliga vinterdag med att ta med hunden ut, gärna till någon frusen sjö och bara njuta. Är helt sjukt sugen på varm choklad och limpmackor med ost. Jag har inte ätit detta på många år men det passar utmärkt en sådan här dag.
Jag blir så tacksam över mitt beslut att vara nykter. En som denna hade annars bara försvunnit i en kamp mot bakfyllan. Nu kan jag verkligen utnyttja denna dag och få en härlig upplevelse.

Igår var vi hos goda vänner på kvällen. Nu kör jag dit helt automatiskt, frugan har nu vant sig att jag inte dricker så det blir liksom inte ens en fråga kring detta. Vännerna och min fru drack vin som vanligt och jag drack alkoholfri IPA, som vanligt nuförtiden.

En tanke slog mig när vi satt där och det var att jag inte var ett dugg sugen på vin. Verkligen inte. Det var ungefär som om de åt något godis som jag inte tycker om. Jag kan absolut inte förstå hur man kan gå ifrån att ha ett liv som var så styrt av begäret till alkohol till att vara fullständigt ointresserad av denna dryck. Önskar att jag hade ett bra svar på denna gåta att förmedla till världen.

Jag vet att det säkert kommer en dag då det blir en kamp mot suget, men jag är tacksam för gårdagen.

Lev väl därute, kram / N.

Du räcker verkligen som du är ?❤

Underbar känsla att vilja vara nykter länge. Det finns något fridfullt och snällt i det du skriver. Jag känner likadant. Att det är min tur och att nu ska jag ta hand om mig själv ??❤

Ha en underbar oplanerad dag
?????

Jag vill också vara ifred och ha mycket egentid i början av nykterheten. Jag blir ofta så trött att jag känner mig rent sjuk, och ja, kroppen börjar ju läka. Och, det är väl naturligt att vilja dra sig undan när man känner sig krasslig. Dessutom dyker det upp en massa tankar och funderingar som jag behöver reda ut, typ vem är jag och vad vill jag.. Inte konstigt då, tänker jag, att även funderingar över relationen dyker upp. Jag brukar dock tänka att jag inte ska agera på dem, inte förrän jag landat i vem jag själv är och vad jag vill, först då kan jag avgöra vem/vilka jag vill ha nära mig. Jag brukar iofs ha ganska kraftiga "ups and downs" i början och det vore ju förfärligt att avsluta en lång och kanske till största delen bra relation bara för att jag är nere. Avvakta, ge det tid, bestäm sedan är mitt motto. Sen får det ju inte gå över den gräns att man stannar i en relation man mår dåligt av. Bara du vet vad du vill.
Jag har också varit med om någon gång att jag blir mer sugen att dricka av "allt alkosnack" här. Dock försvann det snabbt när jag läste vidare om vad alkoholen faktiskt ställer till med för många. Och jag tror på att varje gång jag lyckas "ladda ur" ett starkt sug utan att höja glaset så blir jag starkare i nykterheten.
Vi är alla olika. Vi skriver olika mycket i andras trådar och det variera från dag till dag om man orkar eller "vet vad man ska skriva".
Tänk att du hjälper till bara genom att vara här och skriva i din egen tråd där andra kan läsa och få igenkänning. Det var väl därför du började skriva här? För att du läste om andra, kände igen dig och tänkte att här kan du kanske få stöttning och hjälp? Så skippa det dåliga samvetet!

Du kämpar bra!
Önskar dig en skön nykter söndag.
Kram

Hoppas du kunde sova lite.
Tråkigt att du varit med om trauma. Har du funderat på att få bort smärtan på annat sätt? Det finns ju terapi tex.
Måste finnas medicin också. Jag fick medicin för min sömn och ångest som kom på nätterna och den fungerar jättebra. Men så klart är det individuellt.

Du kanske inte behöver berätta allt till din man. Berätta att du har bestämt dig för hälsans skull. Men att du behöver draghjälp. Som någon annan gjorde metaforen om mat. Det är svårt att äta nyttigt om någon annan äter onyttigheter bredvid. Det skadar inte att fråga ?‍♀️??

Själv har jag varit ärlig till alla som känner mig. Det ökar chansen att lyckas så andra har koll på mig. ?

Hoppas du får en fin söndag. Ta hand om dig ?????

Dricker mitt morgonkaffe med välbehag, jag är fortfarande trött, men vilken skillnad att vara trött och nöjd i stället för trött och förtvivlad över "hur ska jag orka..".
Idag är jag verkligen nöjd med mig själv för att:
-Jag har varit nykter i fyra veckor.
-Det är rent och snyggt här hemma, tom "surdegarna" borta.
-Jag har en hel oplanerad dag framför mig, inga måsten, inga borde ens. Jag ger mig själv en dag för vila, göra ingenting, eller göra vad helst jag får lust med. Förutsatt att det får mig att må bra.

Tänker på att jag vet precis hur jag funkar, ändå är det så sällan som jag följer det. Jobbar oftast emot mig själv, förklätt till ett "jag jobbar med mig själv", en meningslös strävan att bli "normal".
Varför?
Jag vet inte. Herregud, jag är snart 46 år .... typ 42 år av kamp för att vara som andra, att vara duktig, att aldrig vara "till besvär" (jo, jag har minnen och även mammas vittnesmål om hur jag var redan som fyraåring - jag kan se att kampen redan börjat då).
Här är definitivt ytterligare en av orsakerna till att jag druckit. Ja, inte så att jag trott att jag dricker som en normal människa, så dum är jag inte, jag har ju mest druckit hemma där ingen ser. Jag menar att jag druckit för att kampen varit för tuff. Det ÄR jobbigt att spela rollspel varje dag, klura ut hur jag förväntas vara och agera därefter även om det till stora delar är omedvetet, nej "halvmedvetet", eller en vana som går av bara farten.
46 år är väl gammalt nog för att våga vara sig själv även om man kan uppfattas som lite eljest?
För så kommer det ju att bli oavsett...
Jag kan fortsätta som förut, det kommer att innebära att jag snart också dricker som förut, och bli en trött och bitter (fyll-)kärring så småningom.
Eller så kan jag fortsätta på den här nya stigen, nykterhet och självkännedom, att jobba MED mig själv. Då tror jag faktiskt att jag har goda förutsättningar att bli en lite udda men nykter, glad och hjärtlig tant.
Om jag får välja så väljer jag det senare. Sikta mot stjärnorna! ;-) :-)
...
Hoppsan, det här var inte vad jag trodde att jag skulle skriva när jag började med "Tänker på att jag vet precis hur jag funkar, ändå är det så sällan som jag följer det."...
Tankarna ledde mig någon annanstans än att beskriva gårdagen.
Men, det ville väl ut på "pappret" så att jag kan se och läsa...

En fördjupning, ett förtydligande för mig själv? Vad min affirmation faktiskt betyder?
Jag är okej som jag är.
Kanske.

Det blir lite "snurrigt" ibland när tankarna får vandra fritt.
Men.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Känslan idag är att jag vill vara nykter lääänge.
Jag vill leva.
Jag vill må bra och vara glad.
Men jag börjar med att vara nykter idag - det räcker bra.

Kram!