Senaste kommentarerna i forumet

När du beskriver din kamp för barn, föräldrar etc så är det inte svårt att förstå dig. Att du är där du är. Jag har varit där, om än lite mildare, men det kretsade hela tiden kring andra... motorn... det är extremt utmattande. Bara så du vet. Jag försöker vara här och nu, det har inte funkat på Såååå länge, men sakta men säkert. En sak och en dag i taget.

????

Visst är det magiskt häftigt när hjärnan börjar funka som den ska ? Det är som en stor scen med tunga dammiga draperier som sakta dras ifrån lite i taget.

Jag tror att du behöver hitta ett sätt att stilla din intensitet regelbundet. Det är en gåva att vara intensiv, men jävligt tröttsamt i längden.

Läs mitt inlägg om sångmantra i Se klarts tråd. Det har funkat för mig. Jag njuter av varenda sekund och stillar samtidigt skallen.

Och höneblundar är också ren njutning ? Ställer larmet på 30 min och när jag vaknar upp är det som om jag gjort en omstart på skallen.

Men båda delar kräver förstås träning. Och tålamod. Även tålamod är en nyckel i detta.

Kram ?

”Rapportera succé” tja, egentligen har det inte varit så betydelsefullt för mig med ryggdunkningar etc. På grund av nykterhet. Men att rapportera upprepade misslyckanden när man vill vara ”duktig flicka” det är inte kul. Jag tror att du gör så rätt när du skriver härinne trots att det inte alltid går så bra. Kanske var det det att jag faktiskt var tvungen att stå för att jag drack trots att jag inte ville som ändå gjorde skillnaden. Jag förträngde, bagatelliserade. Fattade nog på riktigt inte var tomflaskorna kom ifrån.
Det är lite kluvet att känna stolthet i att ”inte dricka”... det är svårt att få en riktig ”kick” av det för mig. Pröva att ge dig själv lite beröm för annat idag är mitt tips. Igår berömde jag mig själv för att jag inte var sist ut genom dörren när hela familjen skulle iväg och passa en tid (fattar ni hur sällan det händer). Det berömmet kändes faktiskt bättre än att jag var nykter. Nu ska man inte förringa lyckan och berömmet av att ha en nykter dag. Det är viktigt, men beröm kan man aldrig få för mycket av och får man det inte av andra så får man ge det åt sig själv. Så när du tittar dig i spegeln idag med din utrustning, då sitter jag där på din Axel idag och säger, vilken fin och ärlig människa du är VaraFrisk! Det är snart din tur.

Jag tror också på en fin måndag! Och en nykter vecka ❤??

Idag gör vi en bra och skön måndag på varsitt håll men ändå tillsammans i våra tankar! ?
Kram ???

Hade så svårt att somna igårkväll. Brukar ha det på söndagar. Blir inte lättare m mask på då känns den hela tiden. Låg en timma med den på och försökte somna tills slut åkte den av. Tog ändå tid. Har drömt, somnat och vaknat om vartannat. Vaknade dock utan vara påverkad av alkohol. Har nu ätit gröt. Ska in i duschen.

Ny dag. Minus åtta grader. Måndag. Vill tro på en bra dag??

Kram???

Mitt i prick Mary! .."ribban så högt så att det är ingen ide att ens försöka. Då lägger man sig ner."
Vaddå städa ett rum?? Hela huset ska städas annars är det ingen ide att släpa fram dammsugare, skurhink, dammtrasor och mojänger.... Jo, jag vet att jag borde lära mig portionera... Tack för påminnelsen!

Tack Illaute! Ja, tröttheten är absolut mer psykisk än fysisk. Hjärnan spökar ju lite som sagt.

AH, Tack! Ja, det är säkert en kombo. Och, wow, jag måste prova höneblundar lite mer ;-)!

Reflektioner efter helgen.
Mina sinnen börjar fungera till fullo, hjärnan likaså. Spännande på sitt sätt, men jobbigt (för att inte säga plågsamt). Alla dofter och lukter, alla färger, alla ljud, alla känsloförnimmelser och ffa alla ljud. Allt får mig att gå upp i högsta beredskap.
Tänk om jag hade ett filter, något som gör mig lite avtrubbad....
Jag säger saker som jag aldrig har tänkt, det bara kommer, det är först när jag hör mig själv säga det som jag vet att det är "sant". Vad nu sant är... Jag får flashbacks från barndomen. Minns hur folk tittar konstigt, nej, minns hur folk tittar på mig, att jag är konstig.
Minns....
Förstår...
Förlåter mig själv på ytterligare ett plan för att jag druckit som jag har gjort.

Nej, det är inte konstigt att jag är så in i norden trött. Hjärntrött. Sömnbrist.

I gårdagens Alcohol experiment fanns ett citat som gick rakt in:
"An arrow can only be shot by pulling it backward. So when life is dragging you back with difficulties, it simply means that life is getting ready to launch you into something great.”
- Anon

Den här veckan börjar tungt, nedstämt. Men, det är okej!
Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Jag är nykter och det är minsann inte illa :-)

För dina fina inlägg. Ger mig hopp om att livet KAN fortsätta att kännas bra och äkta. Du är många före mig men jag tänker; kan du så kan jag.
Jag läser och känner löften om frid, liv, glädje. Tack!

Jo, det måste jag nog tillåta mig att tycka...

Nästan oavsett vad som har skett i helgen, så är jag nöjd.
En skillnad som kom med nykterheten, att gå ifrån frustrerad missnöjd till enbart ...nöjd.
Jag sätter ribban lägre, men är nöjd med vad jag har åstadkommit, vad som än skedde.
Vad är hemligheten?
Jag tror att jag befinner mig hela tiden i medvetenheten, jag är alltid med, har inga ”dropouts”.
Inga små eller stor luckor som långsamt kväver mig till sömns, jag är här och har varit med hela vägen.

Nöjd?
Svar ja...
Litet eller stort, jag har njutit i varje stund, ibland jobbigt och däremellan bara slappat och njutit av tillvaron.
Förra lördagen städade jag i fyra och en halv timme, och gjorde inte ett sk.t på söndagen.
Den här helgen har vi gått en otroligt fin promenad i gnistrande vintersol och bitande kyla i en och en halv timme.
Lyssnat på porlande bäckar, gått på frusna våtmarker och kohagar, gick ut en bit på sjöns lite vattensjuka is.
Hälsade på hos ett par kompisar och gick sedan hem för att lite småfrusna njuta av en kopp varm choklad i det uppvärmda uterummet.
Kompisen kom förbi och visade upp sin nya firmabil, en hybrid och vi åkte alldeles ljudlöst runt några mil på småvägarna, han var stolt som en tupp men samtidigt så var det inte hans besparingar som gått till bilen, utan hans firma, så det kändes lite tvetydigt.
Resten av lördagen var vi hundvakter till dottern med familj när de åkte på middag hos hundrädda.
Vi låg länge i soffan och sov i en enda röra av mänskliga och djuriska kroppar, sovandes och snarkande.
Halvtre på natten kom de och hämtade de lite trötta jyckarna, så vi kunde gå och lägga oss på ”riktig”.
Vid niotiden på morgonen messade de och frågade om vi ville ha frukostgäster, och vem kan tacka nej till något sådant?, inte vi...
Barnbarnet sken som en sol och var på bästa humör, och vi tog ett dopp i Spa’t när snön yrde runt omkring oss.
Snöflingorna brände till i hårbotten och kroppen hade en konstig känsla, varmt om kroppen men det stack till i hårbotten av kyla.
Grabben kom till middagen och vi bjussade på en en variant av oxrullader, men skippar katrinplommonen till förmån för en färskost med vitlök, pressad potatis och en verkligen lyckad sås till detta, mums så gott det blev.

Efter maten en fika vid en streamad Beckrulle och sedan har kvällen blivit sen, vi hade bakat ett nytt recept med vaniljkrämsfyllda bullar som blev jättegoda, magen var mer är full.
Nu så ligger jag här i min säng och bedömer min vecka, jotack arbetsveckan var intensiv men överlevnadsbar och helgen räddade stresströskeln, så jag är neutral igen...

På helgens filmer som vi har sett så har de på filmen vid flera tillfällen slagit upp ett glas och sätter sig och njuter av.
Jaha tänker jag, de lägger mycket tid att visa sådant på filmen, att de har belönat sig själva med ett glas alkohol.
Eller berövat sig själva verkligheten, flytt ifrån den,
Jag är inte sugen, men håller med om att de ser ut att njuta av den.
Min njutning kan inte innehålla alkoholen, men skulle kunna vara en chokladask, så jag fantiserar ofta om att det ligger en ask på bordet istället för spriten.

Jag tänker ofta att jag har kontrollen över mitt liv sedan jag blev nykterist, i början kände jag en avsaknad.
Men det var bara därför att alkoholen hade tagit över mitt belöningscentra.
Nu är jag fri att att belöna mig själv med vad jag vill, en promenad, en kopp varm choklad, en god middag med min familj, en hunds närapå drogade ögon som njuter av att jag klappar och kliar dem....
Solen som gnistrar i kritvit snö, ljuset som får min längtan till sol och värme och en önskan om att öppna stugan inför säsongen 2021, det händer alltid vid den här tiden på året, i mitt huvud har jag redan börjat plantera tomatplantorna och börjat röja i trädgården...

Jag har så bråttom till allt, och en framtidsversion...
När jag drack så blickade jag bara bakåt på allt tragiskt som hade hänt, då var inte framtidsutsikterna speciellt positiva.

Om någon på jobbet frågar mig om hur helgen var, skulle jag kunna säga fantastisk!
De skulle naturligtvis bli nyfikna och fråga vad som gjorde den så fantastisk...
Ingenting hände, skulle svaret kunna bli...
Och när man har upplevt en ångestfylld helg med baksmälla, så är det precis allt man kan önska om helt perfekt helg.

Helt ointressant för andra, men bäst för mig, jag behöver inte hävda mig gentemot andra.

Jag lever mitt liv, och är nöjd med det...

Berra

Grattis t två månader??Vilken styrka!

Kram?

Så strongt! Och jag vill också komma och dansa på borden utan alkohol????

Kram?

Somnar nykter??

Hoppas helgen har varit bra. Visst kanske det är svårare att hålla sig nykter när du kommer hem igen, men det borde gå. Hoppas att du då har hunnit komma ännu längre med din terapeut så att du inte måste dränka ångest. Jag är ju i det stadiet nu att jag tycker alkohol är så vidrigt och att det inte ger något positivt alls. För mig funkade det inte alls som medicin heller på slutet. Har för mig att du också skrivit nån gång om att det inte är några problem med alkohol när du mår bra. Så jag håller tummarna för att du ska må så pass bra att du inte tar till alkohol för att må bra. Det är så onödigt att börja igen när man varit utan så länge.

Vad det målet, eller är du sugen på att testa längre nykterhet?

Ha en fin kväll ???

Dricker nu bara ett par glas vin under helgen inget på vardagarna

Hoppsan

Ja, det är ju lite som att hitta sig själv och vem jag är utan alkohol. Det tar väl sin tid att orientera sig i det nya livet. Jag känner ändå att jag mår bättre nu. Kan fokusera bättre och är lite gladare. Kan vara antidepressiva som kickar in, hur som helst känns det bra.
Tack alla ni som kämpar härinne och delar med er ❤️

Ja, det är ju lite som att hitta sig själv och vem jag är utan alkohol. Det tar väl sin tid att orientera sig i det nya livet. Jag känner ändå att jag mår bättre nu. Kan fokusera bättre och är lite gladare. Kan vara antidepressiva som kickar in, hur som helst känns det bra.
Tack alla ni som kämpar härinne och delar med er ❤️

Jag tror att det går att hitta till ett drickande som fungerar för en om man inte blivit för beroende. Har hört mycket gott om Beroendecentrum på Riddargatan i Sthlm, som jobbar med att lära en del patienter att kontrollera drickandet. Det är liksom den där impulsen att fylla på glaset igen, att dricka sig berusad, som man måste lära sig att inte agera på. Och det kan man nog behöva hjälp att hitta verktyg för. Sen efter vad jag läst härinne så verkar många klara en kväll med ett par glas, men när de dricker igen efter kort tid så blir det för mycket. Min egen erfarenhet är att efter fyra månader nykter fick jag sug efter ett glas igen när jag druckit ett glas dagen innan. Tog inget då, och drack inte på ytterligare fyra månader. Sen tog jag två glas på nyår och det gav inget mersug. Så med mig själv som referens så behövde jag vara nykter ett halvår för att komma till punkten där jag kunde ta ett glas utan att vilja fortsätta dricka nästa dag. Tiden var för mig en avgörande faktor, jag behövde lära mig att livet funkar lika bra (mycket bättre upptäckte jag) utan alkohol, hitta en nykter identitet. Och nu vill jag inte längre dricka, det blir kanske något glas vid något tillfälle, men det känns inte viktigt längre. Lycka till med att hitta balans, jag tror du är på väg mot det redan genom att börja ifrågasätta och fundera över hur du vill kunna dricka.

Härligt att läsa! Jag dansar på ditt kalas och hänger dig i hasorna ?????

Hej på er! Maken och jag påbörjade "ett nytt liv" på nyåret. Han är mycket måttlig med alkohol men som en del av vårt nya, sundare liv bestämde han sig för att avstå från alkohol. Vi åt bra, tränade mycket och ingen alkohol. Jag saknade inte vinet alls utan tyckte tvärtom att det kändes vilsamt på något vis att inte behöva dricka. Inte vara tvungen att passera ett av systembolagen på väg hem från jobbet. Jag har fyra systembolag att välja på och ser noga till att inte gå på samma två dagar i rad. Vem tror jag att jag lurar? Som sagt så mådda jag bra och tog hand om mig själv. Jag bokade t o m tid hos frissan vilket inte har hänt på flera år! Tog hand om min personliga hygien och duschade varje kväll. När jag dricker tycker jag att jag är fräsch och inte behöver duscha varje dag eller fixa håret. I fredags lagade vi god mat och delade en flaska vin. Det gick bra och vi hade en fin kväll. Jag ville inte dricka mer. Men igår...då drack jag mig full igen. Blev barnslig och kände mig oälskad trots att maken var kärleksfull. Gjorde skämmiga inlägg på sociala medier och beklagade mig. Somnade tidigt men vaknade ändå bakis idag. Fan! Jag vill aldrig vakna bakis igen! Eller behöva skämmas över hur jag betedde mig kvällen före på sociala medier eller mot min man. Hur ska jag göra? Jag vill inte vara nykter resten livet - jag vill bara att det ska funka med två glas vin.

Tomen, vi faller ibland men reser oss snabbt. Skönt att du slapp ångest och sug idag. Jag kommer troligtvis att ha mitt nästa dryckestillfälle nu på fredag. Tänkte mysa till det här hemma nästa fredag med bastubad (OBS! jag vill inte romantisera över alkoholens betydelse. Jag kan lika gärna bada bastu med bubbelvatten). Tomen, du och jag har ju kommit ungefär lika långt i kampen mot vår alkohol konsumtion. Vi har ju som mål att ha så många alkholfira dagar som möjligt per månad. Detta koncept har visat sig funkat väldigt bra för oss. Jag fick synpunkter från Li-Lo i min tråd om hur jag tänker runt alkholen. Därför blev det lite edit i detta gamla inlägg.

Sedan kommer vi att umgås med barn och barnbarn resten av helgen. Det innebär noll alkohol när vi träffar dem. Styrka och kampen går vidare ??

Hej Santo, hoppas att allt är väl och att du kämpar på?!
Här är inget nytt, fortfarande inte en enda droppa men kan säga att suget har kommit upp oftare än tidigare.
Nu kan jag till ibland fundera på att gå och handla eller stanna till på Puben och ta en öl.
Känner en klar oro över om jag skulle göra det att jag skulle trilla dit igen.
Vet inte om suget försvinner helt eller ej bara man är stark nog att orka hålla upp längre.
Jag kommer inte ge mig, jag ska inte dricka. Jag mår bra av att inte dricka det känner jag.
Men jag skulle vilja ha en "tillflyktsort", alkoholen var bra där. Få släppa allt för ett tag.

Ny vecka nya tag!

Det var en sak som jag tänkte på tidigare men aldrig skrev....just det som Sisyfos skrev ”att rapportera succé”. Hur många gånger har jag inte velat göra det?? Att kunna säga t min läkare, kurator på rådgivningscentrum, min hälsocouch, här på forumet....att jag har fixat fem dagar, en vecka, en månad osv och det har aldrig hänt?men en gång så ska jag väl lyckas.....??

Måste skriva om ngt som påverkar mig starkt men som är kanske på låg nivå....det är det här med arbetskläder. Men jag vill först även skriva att det är inget som jag sätter mig emot utan respekterar till fullo!! När vi efter jul dessutom är tvungna att bära munskydd hela tiden samt även visir fick man verkligen perspektiv till hur personalen som arbetar inom vård, intensivvård mm har det fastän det har det SÅ OÄNDLIGT mycket tuffare än vad jag har det. Vår identitet kan kopplas till många olika saker och för min del betyder kläder, smink och smycken väldigt mycket. För att jag tycker att det är kul, för att jag älskar färg och för att det gör mig glad. Nu har jag väl landat i det här med arbetskläder...men jag tycker att de är fula och oerhört tråkiga....men åter igen så villl jag påpeka att jag har full respekt för det??

Så..hemkommen efter en promenad..denna gången framme i stan. Det var härligt med frisk luft även om det ibland kändes lite avgaser?

Men när jag gick där så kände jag mig andfådd, uppsvullen, stel, inte så graciös och jag tänkte ”men ska du ändå inte hänga på FinaLisa”. Jag känner inte YES?? men jag vill ju inte må så här längre. Fast varje gång någon frågar mig och jag måste bestämma mig och blir stressad och får nästan lite panik?
Så det går liksom inte att vänta på den rätta dagen för den tror jag inte kommer komma men jag tror starkt på att med nyktra dagar och med förändring så kommer det rätta?

Om än tveksam men jag dansar och går tillsammans med dig, FinaLisa, ett steg i taget???

Kram???