Senaste kommentarerna i forumet

Tyvärr hamnar man ju bara i den där spiralen. Man har ångest för att man har druckit. Man kan ju få ångest bara av det att man inte kan hantera det och sen kan det ju vara saker man gjort som man vill få ogjorda eller att man inte kanske ens minns om något har hänt. Då ligger den där ångesten och trycker och man ältar tankarna och så leder det till att man tar till alkohol för att dämpa ångesten och så är man tillbaka på ruta ett.

Tro mig, du är inte ensam i detta! Det är svårt att reda ut tankarna när man är där du är just nu, men jag ska säga dig några saker som egentligen är självklara men som kan vara svåra att ta in när man är där du är.

Det som är gjort är gjort, det kan du inte längre påverka, men det som ligger i framtiden är det du som bestämmer! Det är inte försent. Du är nu 24 timmar in på nykterheten och fortsätt så. Det kommer såklart inte vara så enkelt, men du väljer en väg där du tar dig bort från den ångesten du har nu. Genom att hålla dig nykter så ger du dig alla förutsättningar för att inte hamna i dessa ångestfyllda situationer igen. DU är värd bättre! Du klarar detta! Försök att bestämma dig för att du i alla fall håller dig nykter en liten tidsperiod i taget till att börja med och se hur det utvecklas. När du får ångest så finns vi här och du kan skriva av dig så ska vi läsa. Men du kanske behöver något mer stöd från familj och vänner också! Jag vet inte riktigt hur din situation ser ut där.

Mitt första inlägg här även om jag varit medlem i 6 månader. Mitt drickande har successivt blivit värre med tiden. Jag jobbar skift så är ledig ~ 2 veckor i sträck ganska ofta. Det har hänt att jag druckit alla dessa 14 dagar, det är inte bara 2-3 öl utan oftast 9-10 stycken eller en flaska brännvin.
Funkar bra under jobbveckorna men direkt jag är ledig åker alkoholen fram.
Får inte saker gjort hemma och undviker att göra saker för att kunna supa.
Dricker i smyg för min sambo och hon har nån gång kommit på mig och blir såklart ledsen och säger att jag dricker för mycket. Har inte vågat säga till henne hur stora mina problem egentligen är, ingen vet nog det förutom jag och personalen på Systembolaget.

Sköter mitt jobb exemplariskt och mitt liv ser nog bra ut. Alkoholen är både min bästa vän men även min värsta, den är orsaken till ångesten men även lösningen till den.
Skäms så otroligt mycket för detta och önskar att jag kunde hålla mig till fredag och lördag.
Jag vill ha hjälp men vill inte att folk ska ringa och vara arg om jag tar mig några öl fredag och lördag. Super mig aldrig redlös utan kan kontrollera mängden ganska bra. Jag vet att man behöver inte dricka 70cl sprit för att kunna slappna av framför Postkodmiljonären fredagkväll.
Jag tror jag inte är ensam om denna situation, har ett underbar partner, ett fantastiskt jobb och ett underbart hus som jag är så rädd om. Är rädd att om supandet eskalerar så kommer jag bli av med allt detta en dag. Har mycket alkoholism inom familjen och har sett effekterna det kan få.

Jag har tidigare sagt till mig själv att inte dricka under vardagarna, men det har blivit ett belöningssystem direkt jag gjort något bra. Jag får väl ändå se det som ett steg i rätt riktning att skriva mitt första inlägg här.
Kom gärna med tips och idéer hur ni gått tillväga.

Är en av de artister jag lyssnar mest på just nu, hon skriver om droger, missbruk men inte så uttalat.
Hon är en av vår tids största poeter tycker jag.
Hennes senaste album Norman Fucking Rockwell kan man börja med, låten The Greatest kan jag börja gråta av. Grattis ni som har henne kvar att upptäcka ?

Har inga direkta tankar på suicid, vill mest bara upphöra att existera.
I dimman efter min senaste vurpa trycker ångesten på - hårt!
Allt dumt man gör under alkoholens dåliga inflytande. Tänk om det bara gick att göra ogjort.
Nåja, jag är nykter sen nästan 24 timmar i alla fall. Det är väl alltid något ..

Förklimakteriet har varit helvetet på jorden stundtals ? Började redan i 40-årsåldern för mig och jag har inte riktigt kommit ut på andra sidan än. Fyller 52 i år. Men alkoholstoppet har gjort klimakteriet så mycket mer hanterligt, jag slipper nattsvettningar numer till exempel.

Kram ?

Med Peter Le Marc kan jag tipsa om också, om du tillhör samma generation som jag och var ung på 80-talet.

Kram ?

Jag har en hel låtlista på det temat. Här får du två: ”I shall be released” med Jeff Buckley och ”When the party is over” med Billie Eilish.

Kram ?

Och glad fredag alla!
Nån annan som har lite låtar att rekommendera på alkistemat?
Passar på att önska er en trevlig helg!

Hej Soffi!
Jag vet inte din ålder, men jag är strax över 50 och började sova jättedåligt i samband med förklimakteriet. Man kan tydligen vara i förklimakteriet flera år, där bla sömnen påverkas. I mitt fall vakna flera ggr per natt, ligga klarvaken från 3- tiden.
Nu vet jag ju inte hur mycket av det faktiskt berodde på att jag för det allra mesta hade druckit vin, bla för att kunna somna...
Men, förutom att jag nu sover bättre efter jag slutat med alkoholen, så har jag provat sedan nåt år att ta maxdos magnesium och maxdos glycine en timme före läggdags. Gör mig avslappnad o sömnig (och ja, jag tog det även m alkohol...troligtvis en no-no)...
Glycine är en aminosyra, så (jag tror det iaf) att det inte kan göra någon skada. Men om jag tolkat dig rätt, så kan du kog bättre än jag kring mineraler o aminosyror etc!

Har egentligen bara haft sug en gång under denna tid men lyckades hålla det stången. Hur går det själv? Du har inte skrivit på några dagar så jag hoppas att du hållit dig upptagen med bra saker!
Fredag idag och lite firande ikväll - har handlat både Prosecco och alk.fritt bubbel så alla kan vara nöjda :)
Känner igen far/dotter relationen - Freud hade nog rätt lite där att den relationen ofta blir väldigt stark. Relationen till frun blir bättre och bättre faktiskt - känns mer kärleksfull nu och vi tar på varandra och pussar varandra en hel del vilket är mysigt :)
Ha det bäst och SKRIV så vi vet att du mår väl!

Så fint att läsa om din första månad, och fortsatt nykter tid.
Viktigast först är nykterheten, och så bra att du har hjälp av din medicin. Klokt! Nu hejar jag dig in i helgen som jag hoppas du får njuta av. Malla dig och var nöjd!
Har du tänkt på att det faktiskt är som en stor sten som man slipper släpa runt på, det där pimplandet? Kram ?

Det är det som gör skillnaden tror jag. Att man gör något extra eller annorlunda jämfört med tidigare. Extra motivation och tålamod och medicin tex. För min del var det att jag hittade det här forumet som gjorde skillnad jämfört med alla andra otaliga försök tidigare till att förändra mitt drickande.

Bra jobbat och grattis till 1 månad! ?

Läs om hjärnan och vad alkohol gör med den, i Andra Halvleks tråd här finns massor av bra tips. Under längre tid av drickande blir hjärnan felinställd.
Men den kan återställa sig. Det vittnar många av oss om. Men hjärnan och kroppen behöver lite tid. Det kan vara kämpigt- men att dricka är på sikt långt mycket kämpigare. Ha en fin fredag, helgerna kan vara tuffa i början, då kan det hjälpa med en dag i taget. Kram!

Hoppas du verkligen lyckas bryta din alkotrend!
Har du kollat så du du inte har ADHD eller så? Verkar kanske vara en konstig fråga men många som har ADHD (eller liknande diagnos) får problem med alkoholen på det sätt du beskriver.
Ta hand om dig!

Tack för pepp. Jag är en ganska orolig människa, svårt att hantera stress och många intryck. Har jobb, barn, hem (som alla) och allt går i 180. Den enda gången det blir tyst i huvudet är när jag dricker ett glas vin. Det är som allt då ”klarnar” och tankarna blir inte till ett enda kaos. Tills man har druckit fem glas, förstås.
Känns som min hjärna är felinställd på att den enda belöning som finns är A.
Nu inne på 5 dagen utan, och ångesten börjar lätta.

Även om just din dagliga alkohol-rutin skiljer sig från min så känner jag igen den där känslan av trotsighet.
Jag dricker för att jag vill och kan och ingen ska minsann stoppa mig.
Att sedan vara ensamstående gör det väldigt enkelt att dricka alldeles för mycket alldeles för ofta. Var glad att du har en sambo som åtminstone har en dämpande effekt på ditt drickande, jag vet själv hur det kan spåra ur när man inte har någon som kontrollerar en.

.

Och ännu mer grattis till beslutet att fortsätta en månad till. Heja dig!

Kram ?

Tog ett återfall i går. Men tillbaka på boendet idag. Kan inte riktigt förklara det men de känns som de var vad jag behövde göra, supa till ordentligt och bli riktigt full. Nu känns de som jag lätt kan va nykter i flera veckor fram över.
Kanske behövde en sista fylla. Har börjat nosa så smått på tanken att jag kan nog inte hantera alkoholen och bör lägga ner drickandet helt för alltid. Men samtidigt skrämmer mig den tanken. Plus en sorg säga hej då till min bästa vän.

Aldrig har jag klarat en månad (4v) utan att räkna ner dagarna tills det är "fritt fram" igen!
Jag uposkattar verkligen nykterheten mer än längtan efter att vara berusad. Lärt mig tänka steget längre, konsekvenstänk både på kort o lång sikt.
Japp, jag har tankar om alkohol var o varannan dag, men autopiloten drar inte igång. Finns säkert flera faktorer, men något rent konkret är medicinen. Eftersom ett återfall isåfall måste innebära att jag låter bli att ta medicinen x antal dagar innan, så har den absolut en viktig funktion.
Ingen ide att dricka om jag inte blir sådär mjuk, varm, surrig, avslappnad etc. Har ju varit med om att dricka massor av glas vin utan att nåt händer...och vad är meningen med det????
Så, jag låter bli att ta reda på hur länge man behöver hålla uppe med medicinen för att den ska gå ur kroppen. Istället tar jag den absolut först av mina morgonvitaminer. Säger högt inombirds "den viktigaste först". Blivit nästan en liten ritual...
Om någon "ny" läser detta, ge inte upp!!! Det GÅR att förändra sitt drickande! Herregud, jag trodde aldrig jag skulle skriva att jag fortsätter en månad till, men det gör jag! Jag fortsätter vara nykter en månad till!!
Och till er fina människor som brukar skriva till mig; TACK!! Och tack för ert tålamod med mig innan jag väl kom över på nyktra sidan....

Tack snälla för respons! Vad är det för app du använder?? Låter spännande!

Som så många andra här så önskar jag att det gick att dricka alkohol med måtta, men måste inse att det aldrig kommer att fungera för mig.
Just nu känns beslutet fruktansvärt tungt att ta och jag är inte alls motiverad. Men om jag inte tar det inom en snar framtid så tror jag inte mitt liv kommer att bli särskilt långt.

Era ord värmer mig något oerhört! Tack för att ni peppar mig. Ja, nya tag.
Megakramen till er! Och alla andra som finns här.
❤️??

Värsta tiden bakom er, nu går det som på räls!

Värsta faran nu är tankarna ”Var det så farligt egentligen? Jag kan nog dricka lite, ibland.” För att uppnå avgörande fördelar med nykterheten krävs 3 nyktra månader, tror jag. Först då vet man vad man tacka ja och nej till.

Kram ?

Jag har ju nyligen sträcktittat på Anders Hansens ”Din hjärna”, både säsong 1 och 2. Och jag tror verkligen att det mesta vi gör här idag har sitt ursprung i livet på savannen. Så din fråga är verkligen spännande.

Ett barn är ju hjälplöst och väcker moderskänslor. Man vill ta hand om en bebis, antingen man är dess mor eller inte. Barns näpna och hjälplösa uppsyn och skrik har ju där ett tydligt syfte. Men hur tänkte man om vuxna som gjorde sig hjälplösa? Idag tenderar vi ju att ta hand om hjälplösa individer, det är en stark drivkraft hos oss. Men gjorde man det på savannen också? Eller tänkte man ”du är en svag individ så dig kan lejonet äta upp”? Jag vet faktiskt inte ?

Det enda jag vet är att vi för varje generation fostrar svagare och svagare individer, eftersom vi tar hand om dem som är svagare. Genom sjukvård och annan vård. Ta barnafödelse till exempel. Förr överlevde bara de mammor som hade skills för att föda barn, de andra dog. Själv tillhör jag dem som hade dött i samband med första förlossningen, om jag inte hade haft hjälp av sjukvården. Min dåliga gener för att föda barn kommer att gå i arv till mina tjejer osv.

Men varför hamnar man i läget ”tyck synd om mig” egentligen? Det måste vara för att väcka sympati hos andra. För att få fördelar som man inte behöver kämpa så hårt för. Som tiggaren som vill ha pengar i sin mugg. Vi skänker ju ofantliga mängder pengar till alla möjliga individer och projekt för att vi tycker synd om andra. Så det måste vara en framkomlig väg, som kanske skiljer människan från andra djur. Att vår empati är så välutvecklad.

Kram ?