Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att du frågar TI. ?
Jo, med nykterheten får det bra. Jag har tappat räkningen på dagar nu, men tror det blir 6 veckor nu. Fysiskt mår jag ju bättre, bättre balans, bättre mage, ingen halsbränna, framförallt är det skönt att slippa vara abstinent med skakningar, svettningar och ångest.
Själva tröttheten ser it på ett annat sätt nu, inte så utmattande som i början men jag sover fortfarande väldigt mycket och är väl egentligen ganska nedstämd. Har inte lust med något och ser inte fram emot mot något. Tack och lov har jag ett jobb jag gillar. Jag kommer nog att söka läkarkontakt för min nedstämdhet, känner igen symptomen från när jag var deprimerad tidigare i livet och jag vill inte sjunka djupare ner i det. Förstår att vinet funkat som självmedicinering och nu flyter det andra upp.
Och just det! Mina levervärden är bra igen, ett av dom var bara marginellt förhöjt det andra var normalt nu. Så det gör mig glad i alla fall. ?

Tack Charlie70. Hoppas det släpper med tiden. Sluta snusa finns inte på kartan ännu men en sak i sänder.

Haft en tuff natt med konstiga drömmar och när jag vaknade kändes som att jag druckit igår. Tog en stund innan jag insåg att det var sömnbrist. Konstigt att kunna vänja sig vid att nästan alltid vakna bakfull.

Nu börjar helgen närma sig och det blir den stora prövningen.

Förstår att du är arg, men jag tycker samtidigt att du verkligen ska glädjas åt att du lagt det värsta missbruket bakom dig. Svinbra jobbat Adde!

Jag är numer helt hooked på antiinflammatorisk kost och livsstil. Kan rekommendera boken ”Hälsorevolutionen” av Maria Borelius och ”Food Pharmacy” av två tjejer som jag inte minns namnet på. Diabetes 2 är en sjukdom som blir mycket mer hanterbar med antiinflammatorisk kost.

Precis som med alkohol så är det bästa och enklaste att avstå helt från socker. Rätt så snabbt försvinner suget när man inte göder det. Men slå inte på dig själv för hårt, hellre socker än alkohol.

Kram ?

är min årsdag och istället för att fira så är jag så förbannad på mig själv !!!!!!

Jag kan ju det här med att "bara smaka" ...."bara ta lite"....."unna sig"..... "en gång gör väl inget"...."börjar i morgon"... !!!!

Jag har ju en sjukdom till förutom alkoholismen och det är diabetesen. Båda är dödliga och kroniska och båda är behandlingsbara utan piller eller konstiga mediciner. (Jag har db2) .

Alkoholismen är "lättare att "bota" då det "bara" är inte dricka alkohol medan diabetesen kräver ett mer långsiktigt tänk då jag måste vara vaksam på vad jag stoppar in i matluckan. Vi alla behöver mat medan socker är nåt vi absolut inte behöver men som petats in i all vår mat för att det är beroendeframkallande.

Och jag är ju sannerligen en beroendeperson !! Att jag ersätter ett beroende med ett annat beroende är ju väl känt och jag har ju kunskapen......men lika f-n så går jag på det :-((

Och, som sagt, jag har ju kunskapen både om hur beroendet fungerar OCH hur jag ska äta för att kontrollera, och rentav reversera, min diabetes men ändå gör jag fel !! Att äta rätt är inte på nåt sätt en uppoffring eller tillkrånglat sätt att sköta om mig så vad är problemet ????

Jo självklart är det mitt beroende när jag ljuger för mig själv och tänker "bara denna gången" !! Precis så tänkte jag ju när jag skulle kontrollera mitt drickande och jag vet ju så väl att det inte fungerar !!! Och precis som med alkoholen så går jag ut och sen in igen i ett destruktivt leverne och förnekande. Och blir så sur och trött på mig själv. Och det blir det ju inte bättre av. Jag har ju kunskapen men lyckas inte få till att den kunskapen halkar ner i hjärtat för att den ska bli riktigt effektiv. Vi pratar ju om världens längsta halvmeter eller den gyllene halvmetern, dvs avståndet mellan hjärnan och hjärtat !

Jag tänker inte lova nåt eller sätta nån gräns utan försöka få mig att acceptera att jag har en sjukdom som går att behandla med lätta medel. Det otäcka är ju att jag har exempel på släktingar som inte haft kunskapen utan travat på i gamla vanor och fått se sina tår, fötter, underben (upp till knäna, sen är det kört) bli kapade. De har blivit kortare och kortare av andra anledningar än åldern....

Jag har en viss förhoppning om att jag ska inse sammanhangen om jag sätter det på pränt och att det är lättare att se problemet så......det har ju defacto fungerat med min andra sjukdom.

Ta hand om er alla där ute och ta inte första glaset (eller bullen...) hälsar en sur gammal gubbe :-))

Bra jobbat. Min gubbe håller stenhårt på 2 vita månader . Alltid januari, februari. Han når väl inte fram till överkonsumtion i övrigt, men är ändå rädd och har respekt för kompisen a. Tycker att du är klok som tar en funderare och iakttar dessutom omgivningen och dig själv under tiden. Att ta helvita perioder kan aldrig vara fel. Man vet aldrig när man trillar över kanten, och att stoppa upp är bara hälsosamt.

Välkommen, du ska se att det finns en utväg. Vad bra att du börjat skriva här. Vi är många som bottnat i den förtvivlan du uttrycker. Med kompisen alkohol blir det så, förr eller senare. Själv snubblade jag tillbaka gång efter annan och det var först i våras som jag på allvar tog hjälp med mitt missbruk. Jag håller envist i tråden att ensam är inte stark. Du har allt att vinna nu på att ta tag i ditt liv, vet att det låter hurtigt , men allt blir bättre utan a. Vi finns här som stöd, kämpa på... en dag i taget. Jullan

Det första steget är taget. Själv har jag varit utan alkohol i 12 dagar nu och redan under denna korta tid så känner jag ett lugn som jag inte känt på många, många år.

Hjälp mig nån

Mitt liv bara fallerar. Pga mitt drickande förstör jag alla mina relationer till folk. Jag kan inte sluta, det går bara inte. Jag känner mig helt förtvivlad och nu ligger jag här hemma med ångest då jag ännu sabbat en fin relation......

Somnade glad men vaknade imorse deppig som fan. Jag måste ha drömt något som påverkat mig starkt. Det tog ett par timmar innan det släppte.
Nåväl nu är middagen med vänner avklarad. Inte en droppe A till mig, något som tydligen förvånade de bjudna. Trevligt dock att kunna erbjuda sig att köra hem en vän. Denna text skrev jag igår kväll men den blev aldrig postad.

Nu på morgonen dag 13 så vaknar jag på ett väldigt gott humör. Konstigt att det kan svänga så mycket. Jag tog två tabletter GABA innan jag somnade, undrar om dessa har denna positiva inverkan? Någon som har erfarenhet av GABA?

Det verkar som att vi är såå lika Hitofude! Självkänslan på topp med vin innanför västen, inget kan stoppa en. Sen efter det ynkligt och etter värre. Men nu tar vi gemensamt tag i detta!
Jag är gruppledare och jag gör numera precis som Andrahalvlek. Har jag fel erkänner jag det, jag försöker ge och ta konstruktiv kritik. Om jag liksom ställer mig utanför mig själv så känns det inte så personligt. Låter lite flummigt kanske. Det är alls icke lätt men du kan kanske prova?
Idag vaknade jag, dag 8, och kände en försiktig glädje. Om jag är en person som har toppar o dalar så får det vara så. Utan A så får jag kämpa mer men att vakna utan ångest för vad dumt jag kan tänkas ha hittat på är än så länge värd kampen.
Här peppar vi varandra! Vi är alla ”ensamma” men du är inte ensam i din kamp framåt, här finns gott om själsfränder.
❤️?

Huvudvärk hade jag jättemycket i början. Som du säger hjälper Alvedon något men inte helt. Det tog nog en månad för mig innan huvudvärken började lägga sig. Nu håller jag på att sluta snusa. Har haft tortyrliknande huvudvärk under två veckors tid sedan blev det mer normal nivå på värken, om man säger då...

Försök vila så mycket du kan, drick vatten och ät ordentligt. Skriv och läs mycket här. Flytta gärna din tråd till Förändra sitt drickande. Där är det full fart med många som just har startat sin nykterhet. Häng på dem!

Jag brukar försöka tänka när folk gnäller och kritiserar att det är ett tecken på engagemang. De bryr sig om verksamheten. Så jag brukar försöka svälja min förtret och istället bjuda in vederbörande att hjälpa till och förbättra det som blivit fel. Jag har också tränat stenhårt på att uttrycka ”Förlåt, det blev fel. Har du tankar om hur vi skulle kunna förbättra det här och göra om och göra rätt?”

Jag försöker också bita mig i tungan när jag vill gå igång och försvara mig, skylla på andra och skylla på omständigheter. Om jag skyller på något så är det att jag har för många bollar i luften typ. Min chef börjar alltid försvara sig när jag kritiserar hennes beslut och ickebeslut. Då får jag höra allt om hennes pressade privatliv, om chefer över henne och under henne som inte gör som de ska, och den vanligaste ursäkten är ”jag har inte hunnit”. Varje gång vill jag säga ”du har inte prioriterat menar du?”

Jag blir i varje fall väldigt irriterad när hon beter sig som en obstinat tonåring som absolut inte vill stå för sina misstag. Då är det så mycket enklare att svara ”förlåt, det blev fel”. Och anser jag inte att det blev fel så finns det en variant på det svaret, nämligen ”förlåt, jag är verkligen ledsen över att du uppfattade det så.” Att som chef uttrycka ”förlåt” är en bra ingång till fortsatt samarbete med kollegorna har jag märkt. Ingen är felfri, men ingen gör fel med vilje.

Kram ?

Ja, du skulle nog behöva få hjälp att få ut den där ilskan på rätt sätt av nån kunnig person.

Ja, du skulle nog behöva få hjälp att få ut den där ilskan på rätt sätt av nån kunnig person. Eller få ordning på tankarna för att veta vad som är ilska och vad som är sorg eller annat. Är hen fortfarande sjuk din terapeut?
Tänker att du är påsen bra plats nu där de faktiskt tar hänsyn till dig som person och inte verkar svara direkt på ilskan och frustrationen med försvar. Det kanske ger sig lite tid till att jobba lite med dina känslor inuti.

Tack Pixie, Se klart och alla andra som finns här vid min sida, ni gör stor skillnad för mig!

Lycklig! Ja, jag vaknade i natt och kunde konstatera att jag sovit nästan sju timmar, bara varit uppe en gång under de timmarna och det var enbart för att jag drack en massa te innan jag la mig. En stark känsla av lycka landade in!! Den var kort, men ack så värdefull.

Gårdagskvällen blev kort. Jag satte mig i soffan och lyssnade på pod. Irriterades av att tankarna for som bollarna i en nyligen sprucken saccosäck. Jag vill ju lyssna på det här, låt mig vara ifred snälla!
Okej, jag vet, det är så'n jag är, alla dagens intryck tar tid att sortera.
Blundade och lät det vara som det är.
Lyckades nog ändå ta till mig något av podden innan tröttheten kom som en tung varm filt över mig.
Typ kl 19... Slog bort tanken "Men du kan ju inte lägga dig redan" och gick och la mig.

Jag vet ju att det där är precis vad jag behöver. Tid. Tid att varva ner på kvällen, tid med så få nya intryck som möjligt för att hinna sortera dagens intryck. Innan jag gjort det så kan jag inte sova lugnt.
Det är sådan jag är. Och, jag är okej som jag är.

Hur löser jag det här då? Hur ofta finns den tiden?
Det är ju mycket effektivare att ta några glas för att få bort tankarna, jag kan springa runt och fixa hemma medan "avkopplingen" (ruset) kommer, dessutom behöver jag ju då bara sova typ fem timmar för att vara pigg dagen efter.
Jo tack! Det funkar. En tid.

Jobbet. Det skaver. Kanske blir det bättre när jag kan se nyktert på det. Men...
Allt oftare tänker jag på att jag har tjugo år kvar att jobba och det gör mig kall, iskall. Tjugo år! Med ett sådant jobb? Känner mig dessutom gammal och trött.
Ibland har jag lust att kasta min fina universitetsutbildning i soptunnan. Göra något helt annat.
Men vad?
Jag vet verkligen inte.

Att känna sig själv. De sa något på podden igår om att det är väldigt många som faktiskt inte känner sig själva, som inte vet vilka de egentligen är.
Jag är nog en av dem.
Kanske... om jag lyckas få kontakt med den jag faktiskt är och inte bara lever efter mina egna och andras förväntningar och föreställningar om hur jag ska vara...
Kan jag då hitta min plats i livet?

Tja, jag hinner nog inte lösa alla frågor nu.

Det är dags att starta dag 13.

Det har varit en bra lång dag, har inte känt att jag varit sugen alls.
Däremot så kommer den dumma tanken upp "är jag sugen?"
Jag är ganska upptagen på dagarna med jobbet och pratar väldigt mycket i telefon. Tanken kommer upp när jag inte har tid att dricka. Det känns som om jag letar efter att känna om suget finns. Det får mig att tappa fokus på det jag gör just då. Dagarna går bra, efter jobbet kommer inte kanske suget av alkohol i sig, men att sitta och ta en öl eller två på puben och snacka en stund skulle kännas trevligt. Jag vet att jag inte kan det, jag tror iallafall inte det.
Jag tänker inte hursomhelst inte heller ta reda på det.
Har tagit avstånd med vänner som jag träffat tidigare på puben, sagt att jag har tagit en paus ifrån utelivet ett tag framöver.
Har faktiskt tagits emot med respekt och acceptans.

Dagens positiva effekt för mig.
Jag behöver inte längre ta Samarin, bikarbonat eller annatl för att sänka syran i magen! Bikarbonat drack jag flera gånger om dagen förut.

Må väl och hoppas ni andra håller styrkan uppe!
?

Gör mig glad att läsa om dig! Känner så väl igen mig i att jag börjar må bättre och något av det jag tycker är allra skönast är att inte planera, smyga och tänka på när jag ska handla, när jag ska dricka, hur länge det kommer att räcka osv osv. En riktig befrielse ?

Kram till dig! ?

Jo men har en bra soc de där är ju alltid ett lotteri. Hon lever lite efter frihet under ansvar och att de ska vara jag som väljer och de ska funka för mig. Men tvekar inte att gå in och fatta beslut över huvudet på mig om de behövs. Nu har de inte behövts alltför många ggr jag fattar oftast bra beslut själv om jag bara får chansen att tänka och känna efter lite. Just nu har jag stängt av känslomässigt nackdelen med de är att de krävs hjärnan är ockuperad 24/7 så när kvällen kommer, så kommer ångesten som ett brev på posten så svårt att komma till ro och somna. Plus märker att inom mig är jag arg så blir fort exploderande arg. Och den ilskan är jag rädd för den kan få mig bara rusa iväg och fatta dumma beslut. Men både soc och personalen här vet om det så de försöker hjälpa mig.

Vi är några här som backat undan från stupets kant. Det går att bestämma sig för att bli nykter då med. Testa en tid, tre månader, och se hur du mår. Mina tre månader innebar så många fördelar att jag valde att sluta. Vi gör lite olika här, men vi bor under samma tak. ? Välkommen!

till att inte kunna ta kritik. Låg självkänsla, precis som du säger Aklejan. Att inte kunna skilja på det som är personen jag och det som jag gör, mina handlingar. Prestationsångest. Viljan att alltid vara omtyckt, älskad.
Efter lite (mycke) vin har jag världens bästa självkänsla, jag är bäst på allt. Vem är jag utan vin?
Men jag behöver fortsätta vrida och vända på puzzelbiten, för att förstå var den passar.

Tack för tipset ❤️

Jag har försökt dricka mycket vatten men slarvat en del. Idag har jag druckit ganska mycket vatten och haft mindre ont i huvudet. Varit på toaletten så mycket.

Börjat kursen här på alkoholhjälpen idag och känner mig ganska motiverad nu. Kommer fortsätta ta en dag i taget men min ambition är att klara mig minst en månad och gärna tre för att verkligen se vad som förändras i kropp och själ.

Grattis till ett bra beslut ???

Du är inte ensam! Det här Corona-möget ställer verkligen till det. Jag har också rasat pga allt hemarbete. Man sitter själv och pratar via datorn, men man får inte ”kontakten” som när man ses.
Ge inte upp! ❤️