Senaste kommentarerna i forumet

Är det en tanke du umgås med ibland? Det handlar förstås om jobb också, men ibland kan drömmar göra att man tar flyktiga chanser i hampan när man ser dem. Jag tänker att det skulle vara enklare för dig att bryta helt med frun då. Du kanske kan börja med att återuppta kontakt med släkt och vänner i Sverige? Videosamtal är trevligt.

Kram ?

Hej igen, efter att ha lugnat mig lite vill jag svara lite mer utförligt på ditt inlägg. Till att börja med så har du ju i sak helt rätt, men allt är inte så lätt som det ser ut.

För det första, jag har försökt och försökt få min fru att söka hjälp. Jag har hotat att jag kommer lämna henne om hon inte söker hjälp. Hon vägrar, så det ger mig inget annat val än att lämna. Men, jag kan inte bara ta väskan och gå och lämna barnen med en instabil person som jag inte har en aning om vad hon skulle ta sig till i ett så stort nederlag som att bli lämnad. Jag kan inte heller bara ta barnen och gå, dels förstår de inte innebörden av hennes mående och är själva så pass traumatiserade att jag inte tror att båda skulle följa med mig frivilligt (tvinga dem kan jag ju inte för då lär det gå illa).

För det andra, mitt eget drickande är nog inte ett jätteproblem för någon annan än mig själv. När kvällen kommer så stänger sig min fru in sig i vardagsrummet där hon äter och tittar på skräptv helt själv, ingen får störa henne. Ena barnet är kvällstrött och går och lägger sig och läser och andra barnet sätter sig och spelar dator. Kvar blir jag, vad finns för mig att göra? Jo jag gör min egen mat och äter själv när lugnet kommit i huset. När jag druckit har jag druckit lite under denna tiden, inte blivit full. Går in och ut till barnen och de går in och ut till mig och vi pratar och skojar. Lite senare på kvällen går andra barnet och lägger sig och kvar blir jag, har nu att välja på att sitta i köket eller på mitt kontor. Dricker jag påverkas ingen annan än jag.

För det tredje, jag är redo, så redo det bara går att lämna. Men, nu har vi hamnat i en pandemi och landet jag bor i är helt nedstängt. Det finns ingenstans för mig att ta vägen, hotell stängda, läkarmottagningar i stort sett bara telefontider och i övrigt får vi inte lämna huset annat än för specifika anledningar. Detta betyder att jag planerar, jag måste planera, jag måste vänta hur lite jag än vill. Jag försöker hålla lugnet i huset, jag tar ingen fight med henne men jag går in på barnens sida så fort det behövs och jag är där och tröstar dom. Mer kan jag inte göra.

Nu har jag varit nykter hela 2021, det tycker jag iallafall är ett steg i rätt riktning. Vill inte bli kallad dum i huvudet och får en anledning att bara säga "fuck it" och dricka igen.

Tack för ditt svar miss lyckad! Det känns värmande att få respons på det man skriver. Det är första gången jag vågat göra det och det kanske är ett steg i rätt riktning.

Värdefullt också att ta del av andras berättelser i forumet. Hoppas verkligen att det här kan leda till en förändring... Men svårt är det.

Kram till dig med!

Ursäkta denna lakoniska ingång, men då vi har att göra med en ofta dödlig, progressiv sjukdom. Så är det ett större omtag- vilket visar sig med tiden. Tråkigt går att ha. Om livet bygger på att se fram emot att berusa sig, då får en börja med livet. Hitta nya rutiner och kanske intressen. Träna, pyssla, baka, så frön, snickeriprojekt. En dag i taget!

Ursäkta denna lakoniska ingång, men då vi har att göra med en ofta dödlig, progressiv sjukdom. Så är det ett större omtag- vilket visar sig med tiden. Tråkigt går att ha. Om livet bygger på att se fram emot att berusa sig, då får en börja med livet. Hitta nya rutiner och kanske intressen. Träna, pyssla, baka, så frön, snickeriprojekt. En dag i taget!

Tack för din kommentar! Den ända strategin jag har är att träna. Då brukar suget avta för ett par timmar iallafall. Idag är suget stort. Jag är inte nedstämd som igår men mitt sug är rejält. Jag känner att jag kan stå ut men det är lurigt. Har jag väl bestämt mig för att dricka så blir det så, därför försöker jag att inte ta nåt beslut utan bara låta det bero. Jag försöker påminna mig om att känslor är tillfälliga. Om en timme kanske jag känner annorlunda.

Tack snälla för alla fina svar. Det enkla är väl att ha en strategi och sen hålla sig till den som ni säger. Det har jag också tänkt ut många gånger. Problemet är väl egentligen då att jag glömmer bort att jag måste tänka på det och inte bara kan slappna av helt. Eftersom det ofta gått ett tag sen jag haft en sån där dunderfylla när jag dricker igen så tänker jag inte på det eller tänker att ikväll är det lugnt och så blir det samma sak igen. Så är fallet idag. Träffade några vänner igår, tänkte på det ändå i början av kvällen men sen träffade vi lite folk som jag inte känner så bra och så körde vi lite drickspel typ och då spårade det ut för mig igen. Minns inte sista timmarna av kvällen eller hur jag kom hem och det känns så jävla illa igen? Är inte så nära med den kompisen heller, vi har inte känt varandra så länge och då känns det typ ännu jobbigare, vet inte vad jag ska säga till henne liksom. Fy fan. Vet inte vad jag ska göra.

Jättebra insikter, och rakt på sak inställning till alkoholstopp..Läs intressanta trådar om hur andra har gjort och tänkt när dom slutade..Sen gäller det att ta en dag i taget..Ett tips kan vara att inte ha alkohol hemma..Våra hjärnor som är beroende, vill få oss att inta substansen..Kram på dig..???

Kikar runt och läser trådar från fler i "2021-gänget", har inte orkat läsa så många än, men man kan väl ta en i taget precis som en dag i taget?
Vi är på samma dag och det gör mig glad att det går bra för dig och att du hittat några strategier redan för att hålla dig nykter.

Hejja dig, imorgon firar vi en vecka!

Vet att jag dricker för mycket, men behöver hitta motivationen att verkligen sluta. Har barn som jag inte vill ska bli lidande av mitt beteende. Vet aldrig när jag börjar dricka om det ska bli för mycket. Men oftare och oftare blir det mer än jag tänkt med minnesluckor som följd. Jag tror inte jag är kapabel att "dricka måttligt", utan måste nog upphöra helt.

Har senaste dagarna funderat på vad jag ska göra/kan göra/borde göra osv och övervägt olika alternativ samt fortsatt grotta i varför jag har ett så starkt sug på alkohol kopplat till hemmet. Jag gräver vidare inom mig själv lite som om jag söker en hemlig kod eller något. Det är ju ett kemiskt beroende som uppstår till alkoholen, där min hjärna är så pass invand att den ser alkohol som en lika nödvändig del av livet så som sömn, näring, toabesök osv. Det beroende har jag respekt för, samtidigt som jag tycker det ändå är märkligt att det är så starkt kopplat till hemmet.

Som exempel; under förra året hade jag stora träningsevenemang och tillställningar, på perfekta klockslag på kvällen efter jobbet osv. Vilket borde vara alldeles lysande, få träna, få endorfiner, umgås med folk osv och det borde blocka alkoholsuget. Sedan likväl står jag på bolaget 2 minuter innan stängning, andas ut över att "precis ha hunnit dit" och sedan åker hem och avslutar min kväll i total dimma. Det sjuka är att med min tolerans, så hinner jag ju knappt gå in i dimman förrän precis innan läggdags en sådan gång, så "belöningen" typ nästan uteblir. För mig som är en logisk person och som gillar att förhålla mig till fakta, så blir det så märkligt. Verkligen en "wtf are you doing?"-grej.

Jag har kollat runt lite och funderar över vilken typ av hjälp jag ska försöka ta till. Jag har hela tiden en känsla av att det inte behövs så mycket. Jag kanske bara behöver ha en till medspelare i min laguppställning? När jag gick 12-stegsprogrammet så var det ju mycket det som hela programmet handlade om. Att man stod som ett lag, tillsammans. Kanske därav jag föll tillbaka i klorna på A, när jag sedan efter några helnyktra år upptäckte att jag var ensam på spelplanen igen. Kanske är det det som allt handlar om, att jag aldrig får se till att hamna ensam mot A-laget igen?

Jag känner dock inte för att börja om och genomföra en sådan 12-stegsomgång till. Mest bara för att det kommer att kännas repetitivt på ett sätt, även om det blir nya människor, men också för att det slog rätt hårt mot mitt jobb sist. Jag har heller ingen lust att dra igång något med arbetsgivaren igen. Det blev sådant hejhallåblås där sist med ökad närvarokontroll och massa annat som jag inte gillade alls. Typ känslan av att hela tiden vara misstänkt fast man är oskyldig. Den typen av kontroll fungerar otroligt dåligt på min personlighet och sänker mig snarare. Jag behöver uppföljning på ett annat, mer empatiskt, stöttande sätt.

Det är nästan så jag känner att det jag skulle vilja ha är en "personlig tränare" för nykterhet. Jag har hjälpt andra människor ändra sina liv till det bättre genom åren, nu skulle jag vilja ha det stödet från någon. Drömmen vore en slags terapeut som också kunde skriva ut medicin, för just nu så är jag villig att testa lite allt möjligt bara för att få mer hjälp första veckorna/månaden. Jag fortsätter att kika runt lite.

Jag har i varje fall lyssnat på självhypnos ett par svängar, men tyckte att det blev lite för generellt. Har också kontaktat ett företag som jobbar med hypnos, men vet inte om jag fick så proffsigt intryck direkt. Kändes mer som något mumbojumbo. Ska nog ringa till en alkoholklinik och bara prata lite med dem, men jag skulle typ vilja få bestämma ett upplägg själv, där jag bestämmer vad som ska göras - men får hjälpen/stöttningen.

Fortsättning följer, jag ger inte upp, men insikten är glasklar. Det räcker inte att jag skriver här på forumet att "nu får det vara nog", jag måste tydligare bryta rutinerna med A och kopplingen till "ensamhet hemma".

... en sån där gammal, som legat i vatten och är alldeles grå. Så ser alkohol ut när man lägger den över livet.
När man lyfter på den vaknar känslor, tankar, du vet ju.
Att vara ledsen är inte farligt, ofta medicinera vi ”på förhand” med a, för att vi är rädda för vad som kommer: men som en klok terapeut sa till mig en gång: Det värsta har redan hänt.
Nu är nu. Ta dagen i små tuggor. Kram!

Glad för din skull, du verkar verkligen ha funnit din väg framåt.

Viljan att bli nykter kommer såklart från mig själv, primärt, det är bara det att den räcker inte till. I sådana fall hade jag bestämt mig för att vara spiknykter och sedan bara varit det rakt av. Beroendet är så pass kraftigt att jag förmår inte att komma ur det med enbart viljestyrka. Därav försöker jag hitta fler verktyg till verktygslådan.

Ponera att du har en fotbollsmatch. På andra sidan står det 11st spelare i A-laget (göteborgshumor). På min sida står jag själv. Hur duktig jag än är på att spela och hur mycket jag än vill vinna matchen, kvittar om jag hela tiden blir utspelad. Därav vill jag hitta fler verktyg, få till "min" laguppställning så jag inte bara kan ge A-laget en match - utan sopa mattan med dem.

Jag hade hoppats att rädslan för att förlora kärleken skulle kunna vara det där avgörande. När min hjärna säger "NEJ du VILL inte dricka idag" och andra delen säger "Du måste dricka idag, du behöver det", så hade jag hoppats på att konsekvensanalysen kopplat till kärleken hade varit det som hade puttat över beslutet till nykterhet.

Om du är luttrad av relationer, så är jag inte det. Jag har varit ensam/singel i 42 av 43 år. Därför är detta större än någonsin innan för min del. Jag är på ett sätt mer rädd för ensamhet än för cancer, mer rädd för att förlora denna chans till kärlek, än att förlora jobbet/bli svårt sjuk/eller vad som, som alkoholen orsakar. Det här är inget jag förväntar mig att någon annan av er ska förstå. Möjligen den/dem av er som har varit utan kärlek i över 40 år kanske kan relatera.

Nykterheten vill jag såklart ha för min egen skull, men hävstången upp ur och bort från alkoholen är den jag söker just nu. Uppenbarligen räcker det inte att jag skriver "hej ska vara nykter i 30 dagar" här på detta forum.

Skam den som ger sig och slutar kämpa. Det kommer inte hända i mitt fall iaf. :)

Du är superduktig! Tänk tillbaka på hur mycket ditt tänk har förändrats på dessa 70 dagar!? Ytterligare 30 dagar kommer att förändra ditt tänk ännu mer.

Kram ?

Tankar är bara tankar och känslor är bara känslor, och de går alltid över. Och de lyfter inte glaset till munnen.

Du borde väl kunna få lämna ett blodprov på vårdcentralen (VC) så att de kan kolla järn, sköldkörtelhormon, och b-nivåer åtminstone? Ring till VC och fråga. Hos oss kan man beställa tid för att lämna blodprov på labbet, men först behöver du prata med en distriktssköterska eller läkare på telefon för de måste skriva remiss till labbet.

Jag har också haft rätt svår järnbrist, mycket pga riklig mens i klimakteriet under några år. Mitt hb var riktigt bra, över 130, men mina järndepåer var urusla. Det räcker inte att de kollar hb, de måste kolla ferritin som visar hur järndepåerna mår. Andfådd, muskelvärk, trötthet är vanliga symtom, men trötthet är också helt normalt vid alkoholstopp. Det är din kropp som säger åt dig att vila. Så länge du drack kände du inte tröttheten på samma sätt, nu kommer tröttheten som en flodvåg. Sov, sov, sov ?

Kram ?

Min I am sober-app visar 70 nyktra dagar idag! Yey!
Ska lyssna på er AH och Torn och tänka att dessa 70 dagar är bara början på en evighet!
Nu satsar jag på 100, då jäklar ska det firas!!

Tack för ditt inlägg men jag skulle vara tacksam om du kunde låta bli att skriva när du inte har en aning om vad du pratar om. Hade jag inte kommit längre i arbetet med mig själv i detta medberoende och trauma vet jag inte hur jag skulle reagerat på ditt påhopp. Ja det kan tyckas att jag är dum i huvudet, men har du erfarenhet av att leva med en cover narcissistic och trauma bonding? Allt är inte så djävla enkelt. Men jag har mitt mål som jag jobbar mot, och ja jag behöver alla bevis jag kan då jag inte vill förlora en vårdnadstvist.

Skönt att höra att det går bra i det stora hela! Men tråkigt med husdjursproblem.. Önskar dig ett gott 2021!

Någonting ÄR fel....
Jag behöver nog kontakta vården. Tack igen, Sisyfos, för din omtänksamma knuff i rätt riktning.

Arbetsdag idag, hade tänkt åka till kontoret för att få lite koll efter jul- och nyårsledighet samt hemmajobb hela december. Hemmajobb i all ära, men man blir lite off.
Men. Trots att jag sovit nästan sex timmar i natt (YES!) så bokstavligen vinglade jag ur sängen i morse, såå trött. Fumlade när jag skulle sätta på kaffe, dimmig och tung i skallen, inte huvudvärk, mer bortdomnad.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Så jag väljer att skratta.
Jag fick tom tanken: Herregud, jag har väl inte varit uppe i sömnen och druckit i natt? (Ja, jag går i sömnen ibland...). Nej, alla Gubbens flaskor är orörda och resten har jag ju hällt ut. Tror nog inte heller att man kan dricka sprit i sömnen utan att vakna.
Åt frukost och tänkte att jag piggnar nog till.
Nej.
Oro. Tänk så många frukostar med den där oron. Är det ok att köra bil? Även om jag aldrig känt mig påverkad eller bakis på morgonen en arbetsdag så har ju oron funnits där, räkna igen hmmm så mycket drack jag igår, normal förbränningstakt plus ett par tre timmars marginal... Jo, jag har alltid bedömt det ok att köra... Alltid klarat poliskontroller helt grön.
Idag, sex dagar nykter på den sjunde, kunde jag bara konstatera att det vore totalt omdömeslöst att köra bil. Jag är helt väck i skallen.
Vilken ironi!

Tanken slog mig i förrgår att Coviddrabbade kan uppleva sjuklig trötthet och huvudvärk. Borde jag testa mig?
Nja, jag griper nog efter halmstrån. Hellre Covid än att jag brakat rakt in i den berömda väggen - igen. Nu är jag rädd på riktigt för det.
Fast, som världen ser ut just nu så måste jag ju ändå testa mig och utesluta Covid innan jag kan/får söka annan vård eftersom symptomen skulle kunna vara Covid.
En liten järnbrist skulle sitta fint när jag tänker efter...
Fortsättning följer...

Så till något bra: Jag har absolut INGEN lust att dricka, NOLL sug. Inte ens igår när jag blev riktigt irriterad och arg över en sak fick jag lust att dricka. Jo, tanken for förbi, men det var ju bara en tanke, inget sug.

Har ni gjort det tankeexperimentet förresten?
En aktiv alkis som får en tanke att den vill dricka gör det. Tanke = handling, i alla fall väldigt ofta.
Men hur är det med alla andra tankar? Jag menar, jag tror de allra flesta får diverse konstiga och knasiga tankar varje dag som man avfärdar lätt och aldrig agerar på, man reflekterar inte ens över dem.
Tänk er att ni var tvungna att agera på alla tankar, hur skulle er dag se ut??
Jag hade hysteriskt roligt när jag gjorde det tankeexperimentet (ja, håll det i ditt eget huvud och agera inte på riktigt om du inte vill bli skickad till någon institution ;-)).

Det har också hjälpt mig att få distans även till tankar om att dricka, misstolkar dem inte längre som ett faktiskt sug, inte heller måste jag agera på dem.

Kram alla!

Det är det som skiljer sig, tycker jag när man ska förändra något..Att just vara bestämd gör att det är lättare att handla rätt..Tänk när ni har bestämt er för något annat tidigare i livet..Tex sluta röka, eller sluta på ett arbete, eller en annan förändring ni gjort och lyckats med..Man gör det som krävs för att det blir bra..Fortsätt att vara bestämda, så får inte beroendehjärnan någon chans att förstöra viljan att behålla nykterheten..Kram..???

Ni har så rätt! Här gäller det att ta en dag i taget. Känslorna går som en bergochdalbana. Igår ville jag dricka och idag vill jag inte ? inte än så länge iallafall! Idag har jag nåt en liten milstolpe. Ikväll är det exakt en vecka sen jag drack. Och som jag drack ? jag har brukar inte göra bort mig eller dricka så jag ramlar eller liknande men jag var helt klart överförfriskad. Dagen efter var bara en ren dimma. Det var precis så att jag kunde ta mig från sängen till soffan. Då var klockan runt ett på eftermiddagen. Fräscht ? det är inget trevligt minne men ack så viktigt!

Kul att se dig här igen! (Tvetydigt sagt)?
Bra att du tagit nya tag, snart tre veckor för dig då??
Håller med dig att man mår bättre utan detta förrädiska gift.
Hejar på dig! ??

Kram ???

Bra kämpat! Det man kan trösta sig med är att nästa dag förmodligen kommer att vara bättre. Igår var en skitdag det kan jag skriva under! Tack och lov för netflix ?? Idag är det jobb igen. Jag vet inte om lediga dagar är lika värdefulla längre. Ger en bara tid att tänka på vin. Igår var jag nästan bestämd på att jag skulle dricka i helgen. Nu är jag helt bestämd på att fortsätta vara nykter ? hopas du får en bra dag ?