Senaste kommentarerna i forumet

Men höll det inte i början utan drack en fredag lördag. Sen fortsatte jag med hjälp av allas stöd o peppning samtt att läsa om andras resor här på forumet och att bara ta en dag i taget. Efter ett tag bestämde jag året ut. Det finns ett program här på alkoholhjälpen som vissa gillar. Jag gjorde the 30 days experiment med Annie Grace. Det går att leta upp på nätet.Det kostar inget och man får mycket input hur alkoholen verkan i våra kroppar. Hon är lite amerikansk men ändå väldigt bra. Lycka till kram

Duktig....jag tänker att det ligger hos mig själv...att jag vill ha lyckats mycket mer än vad jag gör när jag skriver här. Och, det är inte bara för er jag vill vara duktig...jag vill vara duktig inför läkaren, inför kuratorn på rådgivningscentrum mfl. För Luther sitter ju där på axeln.....och är jag duktig då får jag ju bekräftelse vilket jag är stort behov av. Å teoretiskt så vet jag så himla mycket och jag är duktig på att prata och att skriva...så när jag inte klarar av vad jag har tänkt kring alkoholen så kommer lätt skamkänslor. Men jag tycker verkligen inte om ordet duktig eller att vara duktig....har varit det så himla mycket i mitt liv...så det räcker och blir över!! Fast jag vill ha hälsan i behåll och vara frisk...och orka göra saker....och njuta av livet...och som det är nu då behöver jag vara nykter och jag vill vara nykter...även vägen dit är verkligen kurvig, snårig och väldigt mycket upp och ner. MEN jag har inte gett upp!! Och, jag tänker precis som du skriver FinaLisa att jag ska nog välja vilka trådar som jag läser...för jag har så lätt att jämföra mig med andra. Så himla dumt!

Tänker att det kommer bli skönt att vara ledig...att kunna släppa jobbet och alla restriktioner som är där...from imorgon är det munskydd och visir som gäller . Att ha känsliga samtal i blåställ, munskydd och visir...det är speciellt...det gör något med mig...men jag vet...det finns de som har det mycket mycket värre...men det är så det blir för mig.

Imorgon blir det att få en ny ortos till min tumme eftersom jag helt och hållet har försnillat den...kan inte fatta var? Har tömt sopor men ingen ortos. Ska även till frissan men har ringt och kollat om man använder visir. Min CPAP - sömnmaskinen ska jag börja använda när jag är ledig och varvat ner lite grann.

Har köpt alkohol idag men har hällt ut en del i vasken. Det här går inte längre...hälsan är viktig... och livet är till för att levas....så måtte min plan hålla imorgon... men den där j-a hjärnan den spelar mig spratt gång på gång....å det är så himla läskigt...men när jag vaknar ensam imorgon...äter min frukost ...och tar min promenad....så ska jag göra allt vad för att den ska få rätt riktning...alltså hjärnan. Och det ska inte vara för att jag ska vara duktig.....utan för min alldeles egna skull.

Nu ska jag se på vardagshjältarnas gala...och visst är vi hjältar allihopa som har ändå kommit hit till detta forum!!

Kram:)

... med era fina kommentarer. Kände mig lite svajig i kväll. Är väldigt ledsen och tycker det är extremt jobbigt att vara i relationsmässigt limbo. Han är både snäll men avståndstagande mot mig och jag vågar inte tolka signalerna som positivt. Och även om han skulle välja att stanna med mig så vet jag att han kommer hålla mig på distans ännu längre tid. Vi har dejtat/varit tillsammans lågintensivt så länge nu. Jag har så länge velat bli insläppt i hans liv men han är mer nyseparerad än jag och har barn som mår dåligt så han har inte varit redo. Vi har precis träffat varandras barn och jag började hoppas på att det skulle ljusna för oss. Men nu inser jag att detta besked kommer göra att vi har en väldigt lång tid framför oss där vi träffas såhär lågintensivt. Det är bland annat det som gjort att jag känt mig så ensam. Jag älskar honom så jag vill inte vara med någon annan men jag sökte något helt annat än en relation som är mer som dejtande. Han har hela tiden försäkrat för mig att vi har samma målbild men olika tempo. Jag har så många kvällar varit ensam, ledsen och känt mig bortvald. Inte bra för att hålla sig ifrån alkohol....
Egentligen skulle det vara enklare att bli nykter utan honom. Sörja klart och sen bygga mitt liv men jag är så kluven på vad jag egentligen hoppas ska hända.
Han kan inte träffa mig förrän söndag. Denna vecka blir det bara två tillfällen vi ses, i tisdags när han tvingade mig att berätta och på söndag... Han har inte mer tid.
Jag känner att han är taskig som dinglar mig i limbo flera dagar. Jag bad honom göra slut på telefon igår om det ändå var det han ska göra på söndag men han säger att han inte vet och att han är ledsen och arg på mig för att jag ljugit och inte berättat innan vi involverade barnen.
Jag förstår att han är arg. Min plan var att ta tag i alkoholen i samband med att vi börjar umgås mer, jag dricker väldigt måttligt när vi är tillsammans så det skulle ge mig draghjälp. Och att mina problem då inte skulle gå ut över honom. Jag har dock några gånger blivit as plakat när vi setts men jag har bortförklarat det som engångshändelser. Vilket han nu till slut genomskådade....

Hej☺
Jag tycker du ska testa The Alcohol Experiment.
learn.thisnakedmind.com/the-alcohol-experiment-registration
Det är gratis.
Du får mail, information tips mm i 30 dagar.
Om du fortfarande dricker A under perioden så är det helt ok.
Men det kan hjälpa dig hitta lite extra motivation.

Jag har gjort experimentet och längtade efter mina dagliga mail och videos.
Fortsätt kämpa ?
Kram⚘

Jag slutade direkt efter en riktig skrämselfylla där jag har en gigantisk minneslucka och betedde mig konstigt, typ gick omkring men var helt okontaktbar.
Varje gång jag tänker på det blir jag så lättad över att jag inte dricker längre, jag riskerar inte att det händer igen. Det gick bra den gången, jag var hemma och den enda som märkte det var min sambo, men det finns inget som tyder på att det inte skulle kunna hända ute bland folk om jag skulle fortsätta. Jag känner att jag backade undan från ett stup i sista sekunden.

All styrka till dig, det låter som att du är på rätt väg för att lägga alkoholen bakom dig. Och att du även ser att den här mannen inte riktigt är den själsfrände han verkade vara, eftersom han verkar vilja bryta upp av ganska egoistiska skäl, att han inte kan acceptera att du undanhållit något för honom. Okej att man tappar tron om någon bryter löften gång på gång, men EN chans är inte för mycket begärt. Du verkar ha mycket annat bra i ditt liv, barn, vänner, karriär. Hittar du din balans så hittar du nog rätt även i kärlek till slut. Ha tålamod, och ta en sak i taget- nykterheten är nyckeln till så mycket.

Härligt att det känns uppåt! Det kommer ju komma tider då det känns tyngre också, så det är viktigt att du håller i detta och minns känslan hur du kände dig just när du skrev detta. Om du kan tänka tillbaka på den känslan då när det känns tyngre och samtidigt påminna dig själv att du kommer att känna så igen, så kommer det att vara lättare!

Precis så ska du använda det här forumet. Skriv ner allt du tänker och känner, ibland börjar nästan orden resonera med sig själva. Tvingas man formulera sig kan man få aha-upplevelser, och man ser mönster tydligare när man fått det på pränt.

Och sen är det bra att kunna gå tillbaka och läsa sin dagbok, påminnas om hur man aldrig vill må igen. Minnet är selektivt och de hemska minnena bleknar fortast.

Sen behöver man ju inte vara lika flitig som jag var. Under ett halvår fick jag ihop drygt 1.500 inlägg i min första tråd ”Behöver all hjälp jag kan få”.

Kram ?

Ju längre tiden led, desto mer kände jag att jag måste sluta helt för alltid. Jag hade ju tagit en vit månad, men den hade inte hjälpt mig. Så lite på grund av det drack jag väl tyvärr mer i slutet för att passa på liksom, så smart som man är. Jag visste att när semestern är slut så kan jag inte dricka mer efter det. Men att det blev ett för alltid växte fram över tiden. Jag tror att jag länge försökte förhandla med mig själv på något sätt, så jag kan ju inte säga att jag var säker innan jag slutade att det skulle bli där och då.

Jag slutade faktiskt med snus på ett inte helt olikt sätt för några år sedan. Jag visste att jag kände att jag ville sluta men hade inte satt något datum. Jag tittade på Sverige - Finland i hockey och i period-pausen gick jag och slängde ut min snus. På väg tillbaka till soffan hejdade jag mig och vände och slängde dosan också, som jag hade halva kvar av ungefär. Har inte snusat sedan dess.

Alkoholen dock drack jag upp allt av, sista dagen jag drack. Nästa dag var det nämligen söndag för jag visste att jag annars skulle dricka upp det jag hade kvar på söndagen, vilket skulle ha gett mersmak. Hälla ut den, på samma sätt som jag gjorde med snusen var inget alternativ.

När ni bestämde er att ha längre uppehåll hur strukturerade ni upp det?

Tänker på människor som slutar röka så har dom bestämt ett datum dom slutar. Eller bara slutade ni helt rakt av och tänkte att nu ex: dricker jag inte på tre månader?

Det där med att vara rädd för svaret. Det är nog många som känner så. Problemet med att känna så är att det ofta leder till "Sticka huvudet i sanden"-lösningen och det är ju inte bra.

Det är oftast inte försent att vända på det och bli nykter och med tiden reversera majoriteten av alkoholens skador. Problemet är att man paradoxalt nog inte tar tag i det för att man är rädd att det är försent och av den anledningen kanske man fortsätter för länge tills det är försent innan man tar tag i det istället.

Vad som varit innan kan du inte påverka. Vad du gör idag, imorgon och resten av ditt liv kan du påverka. Ta tag i det idag.

Funkar förvånansvärt bra faktiskt. Ta en dag i taget, jobba på att hitta nya nyktra vanor, lyft alla fördelar med nykterheten till skyarna, okeja alla grisdagar, och motionera pulshöjande. Sakta men säkert blir dessa enstaka dagar plötsligt 10 månader som i mitt fall. Kan jag så kan du!

Kram ?

...med sjukvården. Hur hamnade du där? Funderar på att söka hjälp men är rädd för svaret...

Kram

...har följt din tråd, åtminstone i början. Hur har det gått för dig?

... och jag känner så igen mig. Har haft ett vårdslöst nätdejtande också som också liknande nån form av beroende. Jag har lyckats landa där i känslan att jag inte vill snarare än att jag inte får. Och med denna fina man så ville jag verkligen inte vara med någon annan. Jag känner så fortfarande och eftersom han ännu inte de facto gjort slut med mig så ligger hoppet och pyr, även om jag rationellt vet att jag redan förlorat honom. Det känns så orättvist för jag är ju den person han förälskade sig i. När vi har varit tillsammans har jag i princip alltid druckit kontrollerat och utan att bli onykter. Så den han lärt känna är ju den verkliga jag. Det har varit några incidenter som gjort att han blivit misstänksam och till sist pressade han fram sanningen ur mig. Så att han nu antagligen väljer bort mig handlar mer om att jag ljugit för honom (att jag inte haft ont uppsåt utan skämts för min situation verkar inte vara någon förmildrande omständighet) och att han inte litar på att jag ska klara av att bryta mitt beroende. Vilket jag faktiskt ärligt tror att jag kan. Så jag känner mig också lite besviken på honom, att han lovat att finnas där för mig vad det än må vara och så sviker han mig (antagligen) i min mörkaste stund.
Men som någon skrev, jag kan inte påverka honom och kanske är det för det bästa att vara självsam och lära sig att stå ut med det. Jag tror att min svaga självkänsla och havererade relationer de senaste åren har lett till en sorg över att vara ensam när alla andra av mina vänner lever i långa stabila äktenskap.
Jag vet inte vad jag egentligen ville ha sagt, behövde nog bara skriva av mig...

Tack för de orden. Så svårt att se längre än till alkoholen förstås, men det finns ju mer efteråt att hantera. Jag är också lite rädd för vad jag ska ersätta alkoholen med, är också svag för sötsaker, tröstshoppa. Lite av en beroendepersonlighet. Så jag ska verkligen kika lite på det vidare livet också och försöka dels hantera orsaken till mitt dövande av verkligheten men även hitta sundare ersättningsvanor.

Kram

Innan jag blev nykter var jag beroende av dejtingsajter. Att få bekräftelse från män fick min värld att snurra. Men jag slutade med dejtingsajter samtidigt som jag slutade dricka i februari. Jag insåg att det bara var ännu ett beroende. Samtidigt som det verkar svinsvårt att hitta guldkornen i dejtingträsket.

Nu verkar du ha hittat ett guldkorn, och då blir det så här. Men det är kanske lika bra, just nu. Det kan bli ni två senare om kärleken finns där. Men just nu behöver du sätta dig själv i första rummet. Du behöver satsa stenhårt på att bli nykter och fylla livet med bra saker som gagnar dig istället för stjälper.

Du behöver få ordning på hjärnans kemi så att du kan sova på riktigt istället för att bli sövd av alkoholen. Det är ingen riktigt sömn, det är till och med farligt eftersom hjärnan inte får den viktiga återhämtningen som den behöver. Jag har också druckit vin för att få sova, men nu vet jag hur destruktivt det faktiskt är.

Du behöver också lära dig att trivas i ditt eget sällskap, trivas med att vara självsam. Smärtsamt och ovant som sjutton, men väldigt viktigt. Du kan inte älska någon annan förrän du älskar dig själv. Den är nog sann den där klyschan. För om du älskar dig själv kommer du inte att vara oärlig, varken mot dig själv eller någon annan. Du kommer inte att anpassa ihjäl dig. Om du trivs självsam och älskar dig själv kommer du att ta dina egen behov på stort allvar, och låta dem gå före mycket annat.

Jag tror på att plugga fakta, fakta, fakta för att ta sig från ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka” så snabbt som möjligt. I min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” hittar du en massa tips på böcker, poddar och Youtube-klipp.

Kram ?

Här är vi ett gäng som tagit oss olika långt på den nyktra resan och vi har alla stort hjärta och vill hjälpa andra att ta sig fram på den här guppiga färden.

Först och främst så är det stor skillnad på att man tycker att man borde sluta dricka och att verkligen bestämma sig. Man måste bestämma sig inifrån och ut ”nu är det nog” om det ska funka. Det kan ta ett tag innan man landar i det beslutet.

Annars tror jag på det som jag brukar kalla faktametoden. Plugga, plugga, plugga tills man sakta men säkert påverkar även sitt undermedvetna. Det där undermedvetna som går på ryggmärgsreflex och som romantiserar alkoholen av gammal vana. I min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” finns massor av tips på böcker, poddar och youtube-klipp. Den tråden handlar om min tid upp till 6 nyktra månader.

Numer hänger jag mest inne under fliken ”Det vidare livet” och där heter min tråd ”Andra halvlek har inletts”. Den handlar nog mer om annat än om alkohol, för vi måste fylla våra liv med annat. När alkoholen är borta kommer andra problem i dagern. Alkoholen är bara ett symtom, orsakerna till att vi dricker finns kvar och de måste man ta itu med.

Nu ser jag fram emot en nykter jul och nyår och att fira mitt första år som nykter i februari ?

Kram ?

Ensamheten är jobbigast. Har egentligen ett stort socialt umgänge, fin karriär, härliga barn varannan vecka och tills nyss en relation, iofs en relation där han velat ta det väldigt långsamt och jag bara längtat efter att vara i en nära tvåsamhet. Vi har träffats ca tre gånger varannan vecka under all den tid vi varit tillsammans och det var inte alls det jag önskade av en relation. Alkoholen har varit mitt skydd mot ensamheten och sättet jag dövat mina känslor med. Men det har ju egentligen inte hjälpt något alls.
Pandemin har ju gjort sitt till och gör att jag sitter ensam hemma, kväll efter kväll... Det är då jag blir destruktiv.
Har egentligen inga problem att hålla mig från att dricka om jag är sysselsatt även om det också har blivit svårare ju längre ner i beroendeträsket jag sjunkit. Varje dag tänker jag att jag ska vara nykter och varje kväll trillar jag dit igen...
Nu kommer jag troligtvis bli ännu ensammare. Allt jag egentligen längtar efter är någon att dela livet med.

Jag har inga problem att hitta en man, liksom vilken man som helst, bor i Stockholm och ser normal ut och har, förutom alkoholen, en ordnad framgångsrik tillvaro. Men jag hittar ingen som passar mig. Den här mannen var för bra för att vara sann...

Just nu tycker jag så jävla synd om mig själv fast jag försatt mig i den här situationen själv....

Ja hästar är bäst ❤️ Det är ett sånt härligt sätt att komma ut i naturen på och så luktar dom så gott. Saknar det jättemycket. Hade stor häst förut, men kan förstå vitsen med en liten nu. Man ska ju kunna kravla sig upp på dom också ?
Men min plan är att få ner lite i vikt, få bättre kondition och lite mer muskler så ska jag börja rida igen ❤️?

Hej! Jag har varit medlem här sedan i augusti med detta är mitt första inlägg. Jag vet inte var jag ska börja, men jag har nog alltid druckit mer än genomsnittet, kanske 2-3 flaskor vin totalt per vecka. Utom några perioder då jag inte druckit något. Men sen har jag trappat upp från ett par glas och landat på samma nivå. I sig kanske inte så mycket men jag är 46 så det har pågått ett tag, utom under mina graviditeter.

Förra sommaren dog min pappa av lungcancer pga rökning och min mamma har samtidigt fått en alzheimers diagnos, endast 67 år gammal. Där någonstans började jag på riktigt oroa mig för min hälsa och jag känner att jag verkligen inte vill vara den som själv orsakar att jag får t ex cancer och dör i förtid. Läste mycket om alzheimers och att alkohol även där är en riskfaktor. Sedan förra sommaren har jag därför flera gånger försökt sluta, sedan trappat upp, slutat igen. Våren 2020 var katastrof då jag jobbat hemma sedan februari ca. Jag har barnen varannan vecka och de veckor de var hos sin pappa jobbade jag typ 6-22 med några avbrott såklart. Men det ett antal dagar blev skillnad mellan arbetstid och fritid var ett glas vin på skrivbordet... Jag började känna mig bakis vissa vardagar. Och fick sådan ångest över att jag gjorde så och även gjorde om det igen. Jag slutade ett tag, men föll tillbaka. Sommar är ju sommar så då unnade jag mig flera glas flera gånger i veckan.

I september la jag om min kost till med antiinflamatorisk kost, och drog ner alkoholen till ca fem glas per vecka, kände mig då väldigt duktig. Sedan har det ökat igen och sista veckan har jag druckit säkert totalt fem flaskor vin. Ingen träffar ju mig på dagarna, endast online möten. Jag behöver inte köra bil när jag inte har barnen. Känner mig bakis idag. Trots att jag på morgonen är så bestämd och har ångest så övertalar jag mig själv när det blir kväll. Idag har jag inget hemma och denna gång ska jag försöka ta stöd här istället för att bara ha dialog med mig själv. Jag är fortfarande lika orolig för följder och sjukdomar, men det verka inte räcka... Så tacksam att det finns stöd och hjälp.

Åh, så tacksam jag är för era kommentarer. Känner mig så sjukt ensam och nere. Min man har väl inte gjort slut än, vi ska träffas och prata på söndag. Men han är så praktiskt lagd att jag inte förväntar sig att han fortsätter med mig. Jag tror bara inte han ville säga det över telefon. Min första tanke var att jag skulle sluta dricka för hans skull men jag känner nu att jag vill sluta för min egen. Är så trött på att vara alkis.

Har de senaste dagarna tänkt mycket på varför jag dricker. Tror det är en kombination av olika saker. Det är ett sätt att koppla av, det känns lite festligt (i början av kvällen) och framför allt så behöver jag det för att kunna sova.
Men idag har jag varit helt slut. Legat på soffan och halvsovit hela dagen. Vet inte om det är sorgen... Antagligen.

Vi får hoppas att admin kommer med lite mer info om Zoom-mötet :)
tyvärr så jobbar jag då mitt på dagen. Undrar om man kan kolla på det efteråt om det blir inspelat?

Något jag också tänkt på här inne är att det vore bra med lite mer aktiviteter för att hålla uppe modet.
Vet att ”programmet” finns men det gjorde jag klart rätt fort.
Eller kanske lite notiser som ploppar upp. Eller ”test” hur det går efter ett par månaders nykterhet... eller en digital sponsor.... många ideer. Får nog skriva dom i den där tråden för uppdateringar ?

Återigen tack för tipsa @andrahalvlek
Lite mycket nu innan julledigheten på jobbet men ska försöka lyssna mer över jul.

För övrigt läste jag precis att i år kommer det drickas ännu mer under jul pga all ensamhet ? tänker på alla utsatta barn och kvinnor innanför hemmets dörrar..... ush

Bra, Emmy123 att du skriver så.
Tror att jag kommer att behöva stöd av AA framöver. Har använt alkohol som nån form av medicin som tillfälligt tar bort mina symptom på psykiskt dåligt mående. Nu när ”medicinen” är borta så behöver jag nog hjälp att börja läka från grunden. Känslor som jag tryckt undan börjar redan bubbla upp. Kommer att behöva hjälp i nån form att hantera dem.
Då kan nog AA vara till hjälp.

Yoga och meditation har hjälpt mig massor under min senaste och förhoppningsvis sista nyktra resa. Har alltmer insett att jag måsta godkänna och älska mig själv för att kunna må bra och ge kärlet till andra. Mycket av det vi möter hos andra handlar om deras sår och rädslor. Vi ska inte göra dem till våra. Tänker att du har all energi och kraft inom dig. När du tar bort alkoholen kommer den blomma allt mer. Kram ?