Senaste kommentarerna i forumet

Jag visste att det var rätt oundvikligt. Jag är stark som person, men mitt i ett beroende, så kan jag inte ha alkohol hemma och särskilt inte i hemmet. Återigen, att se alkohol på en restaurang, en bar eller vad som väcker inget som helst sug att dricka. Den är den starka associationen till hemmet som är nyckeln mellan mig och beroendet. Så igår drack jag det som fanns hemma.

Jag hamnade i mitt sedvanliga lulliga tillstånd och sedan följde allt nästan som en ritual. Vaknade flera gånger under natten, svettades, vaknade aptrött och kände mig inte utsövd alls, kollade mobiltelefonen för att se det jag inte mindes och kunde ha gjort i sociala medier. Ett par riktigt märkliga meddelanden till vänner, men tack och lov inte värre än i måndags. Då hade jag lagt ut ett par jätteskumma instagramstories. Jag måste verkligen ha framstått som en flummis då. Otroligt skämmigt och total ångest. Sedan en omotiverad start på jobbet idag, även det pga alkoholen och sömnbristen.

En fysisk bieffekt jag har av alkoholen och som jag verkligen ser fram emot att slippa är att jag vaknar alltid tjock i näsan och hostar en stund på morgonkulan. Körtlar/lymfgrejs vid halsen är lite svulla. Alltså klassiskt "inflammationstillstånd" i kroppen. Vilket är i praktiken vad som händer, jag utsätter ju kroppen hela tiden för ett gift, så det är självklart att den ser sig själv i ett inflammerat tillstånd. Blodvärlden går åt helvete, levern arbetar inte som den ska, reproduktion av celler går inte som det ska osv.

En annan lustig sak är verkligen mitt DrJekyll/MrHyde-liv. Jag gör vällagad hemmalagad mat då jag har intresse för nutrition kopplat till träning osv. Jag kör min träning. Sedan kommer alkoholen in i bilden och typ kör över allt jag gjorde på första delen av dagen och så slutar det med att jag blir dödssugen på fet/salt mat och typ trycker en påse ostkrokar efter att ha ätit några jäkla panpizzor. Den energin kan inte kroppen ta hand om, eftersom den är fullt upptagen med att hantera giftet jag hällt i mig, så kroppen lagrar in allt det där som fett. Min tidigare vältränade kropp är numera fluffig, trots att jag tränar lika mycket.

Imorse hällde jag ut det sista som fanns kvar av alkohol i vasken och senare idag ska jag köra iväg tomglas och panta burkar så jag verkligen får ut alla sådana spår. Jag har mer eller mindre planerat att viga denna tag till farvälet av alkohol, på livstid. Jag har en plan och den kommer i nästa inlägg.

Härligt att höra att det går bra trots att det varit tufft emellanåt, och att du nu börjar hitta balans. Själv hade jag mycket funderingar efter månad tre, kände mig lite vilsen med hur jag skulle göra. Testade ett glas vid två tillfällen men upplevde det som jobbigt, det blev något stresspåslag och fick genast tankar dagen efter om jag skulle dricka igen. Så nu kör jag en dag i taget, snart på månad 8. Inte bara rosor, men överlag så värt det, att ha kontroll över sitt liv. Grattis igen, och fortsätt skriv här!

Smygdrickarn - Tack! Javisst är det. För mig fungerar det bättre än t ex styrketräning.
Inspiration - Tack till dig! Det kommer går bra för dig. Dag för dag, ta aldrig första glaset. Läser också på forumet när det är knepigt, det hjälper att ta del av andras erfarenheter.
Andrahalvlek - Ja, musik är fantastiskt. Den högsta konstformen (?). Hjälper otroligt med känslohanteringen. Tack för uppmuntran! :)

Tänker på dig och hoppas du får en fin dag!

Kram!

Är olika för oss alla... Men för mig är det en känsla av rastlöshet, lätt ångest.... Främst på kvällen när mörkret och ensamheten kryper närmare...

Riktigt bra att du hittat mycket trevligare sysselsättning i ditt liv, och fått din självkänsla åter ?

Kram ?

Hej igen. Jo så har man klarat av 176 dagar nykter och inte druckit alkohol. Känns riktigt skönt måste jag säga. Vi har skaffat hund och den lilla rackaren ger mig så mycket kärlek och glädje. Han är garanterat en av många saker som håller mig borta från alkoholen just nu. Han möter jämt upp mig när jag kommer hem från jobbet om dagarna. Och vi tar promenader tillsammans antingen bara han och jag eller tillsammans med någon annan i familjen. Nu har jag anledning att inte tänka bara på mig själv och mitt drickande utan nu har jag en annan att ta hänsyn till. Återigen så känner jag mig riktigt stark ? nu och självförtroendet är bra den oxå. Hade en mardröm för ett par dagar sedan där jag i drömmen hade börjat dricka igen. Så djävulen försökte skapa oreda i min stabila liv. Men icke han fick ingen chans nu heller. Ha det gött allihopa.

Måste du dricka? Det är rätt skönt att slippa. Jag vågar inte prova, jag är rätt säker på att befinna mig på ruta ett igen inom några få veckor. Känner mig själv så pass väl.

Kram ?

100 dagar med en dag i taget, fattar fortfarande inte riktigt vad som hände och hur jag klarat det hit men på något sätt har det gått.

Det har varit rätt jobbigt periodvis, framförallt med koncentrationssvårigheter, tankar som far hit och dit och en oro i kroppen. Men nu börjar ändå någon slags harmoni och sinnesro infinna sig.

Har tänkt tanken om, och isåfall när, jag ska dricka igen. Jul och nyår kanske? Å andra sidan var högtiderna dom enda tillfällena jag kunde tänka mig att INTE dricka som aktiv. Det såg jag som amatörernas afton, så det vetifan om jag vill bjuda mig själv på.

Kloka ord!

Kram och natti!

Har jag blivit husgud nu också, så hedrande ? Jag har ett annat väldigt ofta återkommande mantra också: Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

I början är man mest uppslukad av att man faktiskt är nykter, och måste lägga mycket kraft och energi på det varje dag. Sen kommer det andra mantrat till större nytta. När minnet bleknar och alkoholdjävulen börjar viska ”så farligt var det nog inte”.

Kram ?

Det är okej att känna sig lite låg i november. Man behöver inte vara sprudlande glad jämnt. Det räcker gott att acceptera att det är som det är. Okej, okej, okej. Tänka okej tills det verkligen känns okej inifrån och ut.

Skönt att det går bra för dig, både med nykterhet och träning. Jag får ingen ordning på träningen alls, men jag kämpar på med mina hundpromenader utan hund.

Kram ?

Fint att du kör på med träningen, det hjälper ju mot oro över jobb och corona och annat.. Och det kommer en tid efter corona även om det känns osannolikt just nu..

Eller som vår husgud Andrahalvlek här brukar säga: Viktigast först, vara nykter!!

Kram ?

Tack Andrahalvlek för din hälsning??

Så betydelsefull för mig ❤️❤️

Ja, Andrahalvlek, jag ska unna mig ölen ibland också. Kan man lindra suget efter starkvaror med lite a-fri öl så är det ju såklart värt det. Lite typiskt mig bara att alltid gå all-in på allt. Klippa allt liksom.
Dumt! Ska unna mig både godis och a-fri öl. Men med måtta,... om det går ;)

Efter 3 månader kände jag mig så trygg i att inte dricka, hade inget sug alls.
Kände att jag hade ett annat tänk gällande A.

Kände att jag var tvungen att ta reda på om rädslan jag hade var befogad.
Rädslan att om jag dricker så kommer jag att vara tillbaka där jag slutade.
Något många trådar här visar kan ske.
Gå och vara rädd för A resten av mitt liv var inget alternativ.

Visst- Det var trevligt och gott.
Men det gjorde inte min Fredagskväll fantastisk och underbar.
Ruset var inte trevligt, kändes mest obehagligt.
Dagarna efter har varit hemska, mått så dåligt.

Så nu kan jag säga att jag får dricka.
Men jag vill inte!

Men som du @Kenny noterade. Varför drack jag hela flaskan?
Att inte göra det fanns ingen tanke på.
Så ska det bli fler tester framöver så får de nog innehålla en begränsning.

Men om jag begränsat mig så hade jag kanske fortsatt dagen efter för jag inte fick det obehagliga ruset och baksmällan.

@Sisyfos Det blir klart mer än 10 dagar. Kan just nu inte se när jag skulle vilja dricka igen faktiskt.
@ Blenda -Jag tror också det kommer gå bra för mig☺
Kram⚘

Sett många nya trådar nu. Känns så varmt här inne. Alla med olika historier men ändå så lika. Och ni som varit nyktra ett tag, är ju guld värda. Tacksam att jag hittat hit.

Nej jag kände ingen sorg över att inte få dricka, denna gång. Men vet vad du menar sen förr. Jag tror däremot att man känner sig lätt deppig och att det mesta är tråkigt i början. Jag var så långt gången att det första ruset inte ens kändes skönt, det var bara en besatthet , ett beroende . Du ska se att det grå klarnar, håll ut. Jullan

Dricker också mycket öl 0,5% och helt utan dåligt samvete. Så länge det inte väcker sug efter starkare drycker är det inga problem. Öl var aldrig min drog, och alkoholfritt rött vin är tack och lov apäckligt.

Jag blandar röd grapefruktjuice med kolsyrat vatten med grapefruktsmak och grapetonic och dricker det varvat med alkoholfri öl framför tv:n. Funkar utmärkt.

Åt också mycket choklad i början. De första 9-10 månaderna ? Måste dra ner på det, det märks på vågen tyvärr.

Keep up the good work!

Kram ?

Hoppas du får en lugn, skön nykter ledig dag imorgon!

Kram ?

Det vore nåt det! ;)
I allt det gråa och trista jag känner så är jag nog lite stolt ändå över mina nyktra dagar. Känslan jag har när jag går fräsch till jobbet är så härlig!
Nu har jag varit vit i ungefär en månad och det är nog så länge jag klarat någonsin tidigare. Har under åren hållit upp ungefär så här länge och börjat glömma det dåliga och tänkt att jag kan nog börja dricka normalt. Och det har ju förstås inte lyckats som ni alla förstår.
Den här gången är minnet fortfarande starkt varför jag inte kan dricka. Jag vill helt enkelt inte tillbaka till ångesten och självföraktet jag känner när jag dricker. Varje gång var ett stort svek mot mig själv. Nu börjar självkänslan sakta byggas upp. Förståndsmässigt förstår jag att det blir lättare med tiden men just nu är det som sagt grått. Unnar mig godis nästan varje dag. Tur att jag kommit igång med träningen! Men godis är ju bättre än öl och vin som jag utan betänkligheter hällt i mig dagligen. Och då orkade jag ju inte heller träna.
Har ju druckit väldigt många Carlsbergs alkoholfria men kände att jag måste nog dra ner på dom för att bli fri ölsuget.
Dom är ju dock inte helt alkoholfria dessutom, innehåller ju 0.5% och det kan nog hålla kvar suget extra länge. Är jag kanske larvig nu? Hur resonerar ni?

Toomuch det är sant. Ser mina antal dagar jag dricker minskar för varje månad men de är en kamp att låta bli. Vet promenader är bra men så motigt komma ut och iväg just nu, tröttheten ärvenorm men ska försöka.
Kenny det är sant :)

Tack för svaret

De på forumet som besökt AA-möten brukar vara lyriska efteråt, så det blir säkert jättebra. Tänk inte så mycket. Gå bara dit. Just nu är skammen enorm, du är fortfarande typ bakfull. Det lättar. Sträck på dig och var stolt över att du tar ansvar för ditt eget liv. Ni är några stycken som slutat precis nyligen, se till att slå följe och peppa varandra. Det betyder så oerhört mycket.

Välkommen hit!

Kram ?