Senaste kommentarerna i forumet

Ok, mitt ALAT var lätt förhöjt första gången jag tog det, men är numer ok. Jag har gått igenom och jämfört de siffror du har och de jag hade över tid och vi tycks ha haft lite olika värden. CRP är väl den enda som vi båda hade förhöjt på, även om vissa andra värden var närmre referensvärdena, även om de var inom.

Mitt första råd är att inte ha sådan panik. Jag vet att det är lätt att säga, men det är så. Du kommer att klara detta. Det bästa du kan göra för dig själv är att sätta dig ner, ta de lugnt och se över vad du behöver göra och sedan utföra det. Det kan bli tufft ett tag, men du kommer att tacka dig själv efteråt när allt är över och du har vänt på skutan.

Just delirium är en sådan sak jag själv inte har erfarenhet av. Dock ska du väl med den konsumtionen du har ta det som en allvarlig risk. Om du har ett beroendecentrum i din kommun så kan de hjälpa dig med det. De har tillgång till mediciner för att motverka effekterna av delirium, ja. Jag hade egentligen tänkt ge dig mer råd om levern, men just nu tror jag att det räcker med att det är viktigt att du tar dig ur detta med alkoholen först. Sedan kan du gå vidare till nästa steg.

Det jag kan säga igen är att ta detta på allvar, men få inte panik. Tar du tag i detta nu så har du stora chanser att komma ut på andra sidan som en ny människa. Men vänta inte. Det är det många som önskar att de inte gjort.

Tack för svar TappadIgen. Mår så in i bängen dåligt av detta. Har nog aldrig haft ångest förut - men nu så... Jag har en kronisk tarmsjukdom så jag lämnar prover för - det var ett bra tag sedan nu - jag har liksom dragit mig för det...

ALAT var taget också. Det var 0,51 (ref:<0,76).

Jag vet liksom inte hur jag ska gå vidare nu. Ska jag vänta på att mitt läkarbesök i morgon förmiddag och sen se vad de säger? Och om detta kommer upp - ska jag då från min magläkare be om hjälp? Eller ska jag ringa min vårdcentral imorgon? Eller göra detta online? Det jag är som allra mest rädd för är delirium. Jag skulle vilja sluta men är jätterädd för att liksom få krampanfall och dö typ... :( Om man vänder sig till sin vårdcentral - hur gör de då? Finns det någon medicin man kan äta för att inte få delirium?

Vet du vilka andra värden som kollades samtidigt? Du säger att det var för ett annat ärende. När man kollar specifikt levern så brukar man också titta på ALAT, ASAT, Bilirubin, GT och några till. Om dessa är inom sina referensvärden så kan det vara lite lugnande för dig, kanske. Men vet inte vad det är du har kollat.

Jag har själv varit i en liknande sits du var. Jag är dock inte utbildad. Men jag har hunnit lära mig en hel del på den tiden jag har studerat detta empiriskt. Jag önskar att jag också hade haft någon som kunde förklara lite för mig när jag var där du är nu.

Det första jag kan säga är att det går inte att säga hur illa ställt det är med levern endast baserat på leverprov och därmed punkt. Det finns människor som har haft otroligt höga värden, men som efter att ha tagit bort orsaken(ofta alkohol) har fått normala värden och inte fått några skador. Det finns å andra sidan de som har haft nästan normala värden men ändå haft skador. En djupare utredning av din lever, där man tittar på symptom och sen tar vidare prov, ultraljud skulle vara en första grej o.s.v.

Det andra jag kan säga är att för din egen skull bör du göra två saker just nu. 1. Bli inte rädd att det är något allvarligt. 2. Behandla det som om det vore allvarligt.

Med dessa värden är sannolikheten ändå stor, skulle jag säga, att du kan vända på det. Det finns inga garantier förstås, men du måste börja nu.

Tro mig. Du vill inte göra dessa förändringar när det redan är försent.

1. Upphör helt med alkoholen tills de att de avvikande värdena är färdigutredda.
2. Undvik skräpmat/processad mat och minska ner på salt och socker.

Har du några andra symptom du känner av?
Trötthet?
Illamående?
Magbesvär(lös eller hård)?
Kliande hy?
Andra tilltagande hudbesvär?
Något annat du kan tänka på?

Fortsätt att skriva här.

Jag har sådan panik. Jag är väl medveten om att jag helt klart inte bara har lite problem med alkoholen utan att jag faktiskt är alkoholist. Jag har de senaste 5 åren inte varit nykter en enda dag. Och jag dricker mycket, minst en liter vin om dagen. Jag är så redo att ändra detta men jag har sådan panik! I ett helt annat ärende har jag lämnat blodprover och resultat var inom referensspannet förutom dessa:

- S-Ferritin var 174 mikrog/L (ref: 10-150)
- P-CRP var 10 mg/L (ref: <3)
- P-Alkaliskt fosfatas (ALP) var 2,1 mikrokat/L (ref: 0,7-1,9)
- B-Erytrocyter var 5,4 x10(12)/L (ref: 3,9 - 5,2 x 10(12))
- B - Hemogobin var 158 g/l (ref: 117-153)
- B-EVF: var 0,49 (ref:0,35-0,46)

Hjälp mig! Hur mår min kropp egentligen? Har jag någon leversjukdom? Tilläggas kan att jag är kraftigt överviktig också. Väger 102 kr och är 167 cm lång.

Är mina avvikelser ovan "stora"? Finns det någon utbildad här i forumet som har koll? Är det kört för mig nu? Hjälp mig med svar snälla...

Och om jag tar upp detta med min läkare imorgon. Vad händer då? Jag har barn och körkort. Skrivs det anmälningar? Jag har alltid skött mitt jobb osv fläckfritt. :(

Det gör mig varm i hela kroppen att få så fina svar från er @Kaye, @Andrahelvlek, @Torn, @Se klart, och min reskompis @kvinna 38. Tack för att ni finns! Och ja, vi fortsätter den nyktra resan ihop!
Ha en fin start på veckan alla därute <3

Hej! Det finns olika system för att få denna typ av biofeedback (dvs återkoppling på provtagning). Ett liknande system för blås via mobil heter iBAC. Återkoppling på blodprov med analys av Peth och eller CDT används på flera mottagningar. Gemensamt för alla dessa metoder är att effekterna på alkoholkonsumtion än så länge är oklara. Dvs det finns ingen tydlig forskning på effekterna. När det gäller mobillösningarna så har det också funnits en del praktiska problem som av naturliga skäl inte framgår på sidor som marknadsför produkterna.

Det finns enstaka kommuner, behandlingshem och arbetsgivare som använder mobil alkometer. När det gäller blodprov så är det regionernas beroendemottagningar och eventuellt vårdcentaler/husläkare som skulle kunna hjälpa till med det.

Det vore intressant att höra lite mer om hur ni tänker att denna typ att stöd skulle vara till hjälp för er. Kan ni beskriva lite mer vad som ni tänker skulle vara bra med den typen av koll?

Vänliga hälsingar
/magnus
alkoholhjälpen

Varje morgon när jag vaknar (extremt morgontrött) är jag så tacksam över mitt beslut att inte dricka ?, särskilt på helgen och måndagar. I mitt trötta förvirrade tillstånd kan jag ibland de första 5 sekunderna tänka ”hur mkt drack jag igår, vad sa jag” och sen inser jag att jag vet precis när jag gick och la mig, spik nykter. Att alltid vara på helspänn pga risken att inte kunna sluta dricka i tid och vakna upp med ångest. Så skönt att slippa den oron och stressen.

Veckan utan familjen hemma avlöpte fint. Tänkte lite mer på alkohol än annars men kändes givet att avstå ?.

Ha en fin måndag!

Här rullar det på bra ser jag, härligt! ?

Du checkar in fördelar på löpande band nu! Jag tar också beslut en månad i taget. För varje månad känns beslutet allt mer självklart.

Kram ?

Tack för att du berättar och påminner oss. Jag tror att du har SÅ rätt!

Kram ?

Otroligt sorgligt att dina barn tvingas uppleva att deras mormor indirekt väljer bort dem ?

Min mammas medberoende handlar mer om att stoppa huvudet i sanden. Pratar man inte om det så finns det inte. Plus att hon stängt in sig i en självcentrerad bubbla. Hon är oförmögen att hjälpa andra, hon tänker bara på sig och sitt. Därför var det aldrig med henne jag pratade när jag mådde som allra dåligast.

Mig har uppväxten präglat så till vida att jag också har svårt att prata allvar. Pratar man inte om det finns det inte sitter så starkt i mig. Jag är också starkt präglad i att klara mig själv. Jag är den enda jag kan lita på liksom. Därför var utmattningen så enormt knäckande, för då upplevde jag det som om jag svek mig själv.

Mina barn har en urusel relation till sin mormor också. Det verkar inte bekomma henne ett dugg. Och mina barn har en kanonrelation till sin farmor, det väger upp ❤️

Kram ?

du som varit nykter så länge kan väl börja leva normalt ? "

Ehhhh...va ??

"Ja det kan väl inte vara skoj att ständigt se andra dricka och du får bara titta på ?"

En sån person som resonerar på det sättet har inte en susning om vad ett nyktert liv innebär.
Det är totalt meningslöst att försöka förklara för hen att jag antagligen har många gånger roligare av att titta på fulla människor och att jag sen njuter av att se samma människor dagen efter ! Men ok...jag klarar inte en helkväll med helfulla, eller ens "salongsberusade", innan jag blir trött i hela huvudet av tjattret.

Mitt liv idag är så oändligt mycket bättre än när jag var aktiv alkis så ibland har jag svårt att tro det. Då är det bra att påminna sig på olika sätt bla genom att läsa här. Jag mår på alla sätt bättre idag och kan njuta fullt ut av alla mina sinnen som inte är bedövade med alkohol eller kemikalier.

Efter ett antal försök till att få hjälp att komma ur skiten så tog jag själv beslut om att åka på behandling. Jag är mycket väl medveten om att jag hade det så förspänt just då så jag kunde betala själv. Med tanke på vad Bolaget drar in på alkoholen så skulle en behandling, för de som verkligen vill, vara gratis. Men nu är det inte så och jag kastade mig ut i nåt jag inte hade en susning om vad det skulle leda till. Då ville jag ju att DE skulle fixa MIG och insåg inte alls att det är jag själv som måste göra jobbet, ingen annan kan "göra" mig nykter.

Med facit i handen så ser jag ju att jag gjorde det rätta utan att veta om det ! Jag bad om hjälp !!

Att ödmjukt böja på nacken och be om hjälp är det svåraste som finns men är också det viktigaste för en alkoholist.
Det är skillnaden på liv och död.

Den behandlingskostnaden är den i särklass bästa investering jag någonsin gjort !!

Och ja, jag har en längre nykterhet MEN min nykterhet är fortfarande en färskvara som jag måste vårda ömt. Jag har fortfarande bara en armlängd till det första glaset och jag vet att ett glas är för mycket medan hundra är för lite för mig.... Jag sköter om min nykterhet efter bästa förmåga och jag ser alltid till att prioritera mitt eget mående före allt annat. Jag har lärt mig att sätta gränser, ibland nästan brutalt, för att jag inte ska bli dränerad på energi.

Och just därför har jag ett sånt bra liv så jag njuter av att titta på de som dricker...till en viss gräns sen är det natta för mig :-) Och för mig är det ett väldigt normalt liv !

Sköt om er !!

Tiden går så fort. 5 veckor sen jag bestämde mig för en nykter månad och jag tänker fortsätta på den vägen. Lovar inte evig nykterhet men en månad till är mitt nya mål.
Mår bra. Känner mig fri. Lättad. Det inte är alkoholen som styr mitt liv längre. Det är jag!
Födelsedagsfirande inom familjen i helgen med öl, vin och whiskyglas framför näsan. Jag körde såklart men i vanliga fall hade jag tröttnat ganska snart och lite småsur längtat hem till min soffhörna med vinflaskan inom räckhåll. Nu kände jag istället en stor lättnad över att jag inte behöver den där jäkla flaskan längre. Vilken seger!

Attacker av oro och ångest klarar jag nu bättre att möta och hantera med medveten andning, sångmantra, skogspromenader eller praktiskt arbete. Bara göra. Inte älta.
Inte en gång har jag tänkt att jag vill hälla i mig en flaska vin för att slippa känna.

Jag är verkligen tacksam för varje nykter dag och på kvällen summerar jag dagens händelser och är nöjd med hur det blev även om det inte hände så mycket. Det är ok ändå. Jag peppar mig, öser beröm över mig själv. Är stolt och glad över hur jag lyckats med denna förändring på 5 veckor.
Nu gäller det att hålla i och hålla ut. Precis som med coronan.
Kram

Intressant att de flesta här inne verkar va de som hållit upp fasaden i familjen. Varit den starka. Fixat de mesta själva. Kanske därför vi är här och försöker fixa det här själva.

Jag och min mamma pratar öppet om min mammas medberoende med mina systrar. Har gjort i alla år. Därav alla bråk. Hon är naiv och för snäll. Sätter inte gränser. Kan inte lämna nån i knipa. Mina systrar ramlar aldrig ner ordentligt i avgrunden för försöka ordentligt själva och bli starka. Hon underlättar deras beroende. Hon säger att hon kämpar med det. Men hennes medberoende är starkt. Jag säger att hon behöver hjälp. Hon tror att hon klarar det själv. Enligt min mening är hon rätt trög. Inte så smart.... blåögd och svag.
Det är skillnaden mellan oss.

Jag är hårdare. Sätter gränser. Sätter upp en mur. Ställer ultimatum och är ganska långsint. Men så har jag klarat mig själv rätt mycket. Har fått blivit stark. Har fått sortera bort. Vänner som tar energi och stänga av när det blir för jobbigt. För jag kan vara hård på ytan. Sån har jag blivit. För att orka. Men egentligen är jag superkänslig. Oro. Ångest. Inre Stress.
Som barn var jag rädd, osäker, orolig.... Det lilla barnet finns fortfarande inom mig. Men syns inte utåt.

Vi kommer ingenstans... vi är för olika. Ja hon behöver komma över sitt medberoende. Hon är bara för trög för att fatta det. Har pågått över 20 år..... jag är trött. Hon är ännu tröttare.
Enligt henne straffar jag henne när jag sätter hårt mot henne.... eller under mina perioder när jag stänger dörren till henne. Då mår hon som allra sämst.

Detta snurrar på år efter år efter år efter år....

Tack för era frågor.

Jag är fortfarande nykter, men väldigt trött. Det har varit mycket på jobbet under en längre tid.

Tänker mycket på alkohol, men väldigt lite på att dricka. Jag har inga överväldigande känslor över att vara nykter, som jag ser att andra upplever, men heller inget superkämpande med sug som andra har, så det jämnar väl ut sig.

Jag tänker mycket på att det får vara tråkigt och att jag inte kan uppnå samma toppar som tidigare, och att jag behöver sluta vara egoistisk kring mitt mående och alkohol. Jag har barn och fru och de är värda en trygg tillvaro.

Sist men inte oviktigast - påminner mig då och då om att det är en progressiv sjukdom. Tror det är viktigt att tänka på.

Intressant läsning om relationerna i familjen. Jag har jobbat mycket med att försöka se mönstren i min familj under de år jag har varit på forumet. Jag har egentligen haft en hyfsad barndom och fungerande familj, men men... pappa smygdrack periodvis, det var mycket gräl mellan mamma, pappa och min syster. Min roll var att hålla alla på gott humör. Inte min syster, för henne bråkade jag med. Jag försöker ta mig ur det där träsket, men ibland är man där igen och tar ansvar för att alla är glada och nöjda. Skitjobbigt!
Du känner dig bortvald, medan hon kanske släpper dig som klarar sig själv för att orka med de andra. Hon har verkligen klara problem med sitt medberoende känns det som. Sms:ar hela tiden. Hon möjliggör då också dina systrars missbruk. Hon borde kanske hänga på anhörigsidorna härinne.
Jag tror att ni kanske kommer att ha svårt att reparera er relation om hon inte kommer ur sin destruktiva relation till sina andra döttrar. Så ni måste kanske våga prata öppet om det. Du väljer bort dem för att orka och för att du mår dåligt av att inte ha koll på deras kaos. Hon tar hand om de döttrar som hon tror har störst behov eftersom de inte klarar sig utan henne. Ni måste kanske våga prata om just det där och att hon kanske borde vända sig till någon professionell och prata och försöka få lite perspektiv. Tror att det är bra att du börjar fundera över det här och eventuellt sätter gränser, tex ett mobilförbud under era besök. Det kan verkligen inte vara så akut att hon inte kan ha mobilen av under ditt besök. Hon kanske kan annonsera det innan, eller så är det kanske just det som händer att din syster vill konkurrera om uppmärksamhet just när ni är där. Starkt jobbat med 3 månader också!

Hoppas allt är bra!

Fint att läsa om din nykterhet och helgen med barnen. Var rädd om dig och var vaksam med hur du går vidare.

De dagarna ryter jag ”NEJ” till alkoholdjävulen och låter intellektet styra. Intellektet som vet att jag inte kan dricka lite. Intellektet som därför satt regeln ”aldrig första glaset. Jag börjar inte ens förhandla med mig själv. I en sådan förhandling finns bara förlorare.

Jag kan inte lova att det alltid kommer att funka, men det har funkat hittills. Och för varje gång man klarar av att ryta ”NEJ” till alkoholdjävulen så stärks en självkänsla.

Kram ?

Du bryr dig om din familj och gör ditt bästa. Att du kämpar för deras skull känner de, även om de kan verka sura eller avvisande, det kommer vända när de märker att du fortsätter att vara nykter. Så var lite tråkigt vuxen, ha tålamod och signalera att du har kontroll. Sen får man vara ledsen ibland över allt som varit galet, men förlåt dig själv och tänk snällt om dig själv..

Jag ser inte träden men jag vet att den är där. Jag förstår inte att jag hamnar hör varje vecka då jag inte lyckats. Jag har en sådan sund relation till alkohol ( rödvin) att det är galet. Jag förskönar hela grejen. Men sedan min dotter kom är det bara ångest. Förutom när det gått några dagar och jag mår ” bra” igen. Då köper jag oftast vin. Jag har tänkt på en sak. Ni vet när man bestämmer sig för att inte dricka, och man kämpar som fan. Krigar. Sen finns det de dagar när man bestämt sig helt klart, orubbat att man SKAAAAA dricka. Då kan man känna dig lite glad, ett rus i kroppen. Det är de dagar jag faller på. Hur gör ni? Berättar ni för någon, idag har jag bestämt mig för att dricka?

Sömnen @kennie är det ingen bra med. Oerhört svårt att somna. Och ja första året med bebis har varit ett drömlikt helvete ... mest för att hon inte sovit bra på nätterna....

Tack ❤️

Först av allt: du kommer att klara det här, du har motivationen och viljan. Jag tänker att det skulle bli lättare om du fick hjälp med dina sömnproblem, det kanske du kan prata med läkare om? Och hur är det med humöret rent allmänt? Det första året med barn kan ju vara ganska utmattade.. Och när man dricker skäms man för att vara trött och tillåter sig aldrig att vila när man behöver. Och så blir man mer labil och det blir svårare att låta bli alkoholen. En ond cirkel. Men den går att bryta. Angående orosanmälan, jag vet inte hur det funkar, men de kommer ju inte omhänderta ditt barn för hur du dricker nu, så illa är det inte. Tänk istället att om du går till botten med det här nu och söker hjälp så slipper du vara med om att det eskalerar så att någon annan gör en orosanmälan i framtiden. Ta hand om dig och var snäll mot dig själv, du kämpar ju!

Hur har det gått för dig i helgen, fick du några tips härifrån som hjälpte till att hålla A borta . Hoppas!

Din man är verkligen en klippa, hälsa honom det. ? Det bästa är dock att du nu är tacksam över det som skedde. Kanske kan du få med honom ännu mera vad gäller att vara en bromskloss. I början kan det nog vara bra för dig.

Så glad för din skull nu. ?

Kram