Senaste kommentarerna i forumet

Hej jag har varit här några dagar, läst andras trådar!. gjort delar i programmet, I morgon är det en vecka sedan jag valde att ta en paus med drickandet. Har inte mått bra denna vecka. febrig, influensaliknande symtom vilket jag tror beror på att kroppen saknar alkohol. Jag ska försöka följa rådet här att vara utan vin i 90 dagar, just nu känns det som en oövervinnlig utmaning. Jag har gått med här för att få peppning av er andra, ett ställe där man kan prata om detta, det går inte med de jag har omkring mig i mitt liv. Kanske du är i början av din resa precis som jag, kanske vi kan gå tillsammans, stötta och peppa varandra. Jag tänkte inte skaffa mig en egen tråd ännu, eftersom jag fortfarande tvivlar på mig själv. Faan så bra av dig att komma hit, skapa en tråd, lycka till!

Jag brukar aldrig ha svårt att uttrycka mig. Orden kommer utan ansträngning. Men nu tycker jag att det känns svårt att veta hur jag ska formulera mig. Jag ska göra ett försök iaf.

Först och främst vill jag som så många andra dig väl. ? Vi följer din kamp och din sinnesstämning. Du är bra på att uttrycka känslor, men jag tänker ibland att det är mycket hoppas, önskar och försöka. Det hörs att du inte är riktigt redo. Innerst inne är du inte beredd att ta striden, precis som du själv skriver.

Det är viktigt att tänka att du inte ska bli nykter för att vara duktig. Du ska bli nykter för din egen skull.

Det blir oerhört svårt att veta vad jag ska skriva ibland. Att peppa och heja förstås, men sedan då? Det känns som att jag står bredvid och ser dig sjunka djupare och djupare samtidigt som du önskar att du vore på fast mark. Hela mitt inre skriker: Ja, men gör något för att hjälpa... Och jag tänker att jag försöker, men vet ärligt inte hur.

"Det är inte svårt att stå emot om man inte har sug." Det har jag skrivit flera gånger. Men vi kan ju inte sluta upp att sluta bara för att vi har sug. Precis som du kan jag också bli provocerad av alla som det verkar gå lekande lätt för, även om jag självklart gläds med dem. Tjo, hopp och hej, typ... Men - ärligt talat - de är inte så många. De allra allra flesta vittnar om vita knogar, robotsteg mot Systemet, sug från helvetet. Men vi måste fortsätta ändå. Aldrig ge upp.

(Som en parentes tycker jag att det är de som vill kontrollera eller minska sitt drickande som får minst positivt gehör. Här är det oftast helvitt eller döden, svart eller vitt, inga mellanlägen. Är så glad att jag lyckades med att kontrollera mitt intag så länge att kropp och knopp hann ifatt. Just nu är det helnyktert och jag hoppas att jag är framme nu. Men som alltid sagt med mycket ödmjukhet inför de starka krafter A besitter.)

Äsch, nu vet jag inte längre vad jag vill ha sagt mer än att jag hoppas att du snart bestämmer dig. Helhjärtat. ? Jag hejar på.

Många varma kramar, Varafrisk. De behöver du nu.

Så bra att läsa era trådar. Mycket man känner igen sig i och det är skönt att inte vara ensam i kampen. Är sugen varje dag men glad att jag klarat mig hit och en helg. Är bortbjuden till helgen men sa att jag inte kommer att dricka och det togs bra emot vilket kände bra. Ska se om jag hittar något gott alkoholfritt vin, är det någon som har ett bra tips?

https://www.youtube.com/watch?v=ueCQX67wHYo

Log när jag läste det du skrev. Välkommen till det nyktra livet, blandat är bara att ställa in sig på. Men aldrig ner i dyn, aldrig ångest över vad sa jag. Stor skillnad! Heja dig! ?

Ser att jag nu druckit måttligt under 4 månader tid ?? har druckit mindre de här månaderna än jag gjort på en vecka vissa veckor! Om jag uppskattar det så snuttar jag på 1 glas per vecka i snitt, ibland 0 och ibland 2 glas per vecka. Med undantag från snedsteget för 2,5 veckor sedan som jag skrev om.

Har nog aldrig i mitt vuxna liv druckit så här lite! Inte de senaste åren i all fall. Kan inte låta bli att känna mig lite stolt trots att det inte är någon jättebedrift ?

Oroa dej inte så mycket över dina tankar på alkohol. De hör till då man tagit detta beslut. Som andra säger, sug kommer och går, det kan inte tvinga dej att dricka. Låt det passera bara. Det blir lättare med tiden, jag lovar. Alla vi som är här har liknande historier. Konsekvenserna av drickandet har lett oss hit. Det faktum att vi sökt upp alkoholhjälpen säger att vi insett att vi har problem och vill ändra på det. Ett starkt beslut. Håll fast vid att du ska vara nykter i alla fall tre månader. Låt det inte vara förhandlingsbart så behöver du inte fundera på om ett glas kunde vara ok. En dag i tagen så här i början. Själv är jag nykter sen över åtta år tillbaka så jag kan lova dej att det går. Fokusera på vinsterna med nykterheten istället för vad du ”missar”. Friheten, stoltheten över att ha kontroll. Det blir snart lättare och så småningom självklart. Du kan också, det är jag säker på.

Hej Vara frisk,
Tror alla här skriver under på det du skriver, liksom att vi ska känna oss stolta över de förändringar vi åstadkommer vare sig det ser ut att gå lätt, eller verkar svårt.

Tror dock inte att det är ett gäng hermeliner här. Däremot har iaf jag, och fler, erfarenhet av att känna oss som udda katter.
Det finns känsliga själar här av olika karaktär.

Jag tror ingen går i någon som helst polemik utan stöttar och vill ditt- och andra medresenärers bästa.
Du har också rätt i att den här tråden heter förändra, och de flesta- inte alla- kommer hit vid en punkt när de är mycket nära NÅGON sorts botten, hur den nu ser ut.
Och ett beslut ligger nära.
Ihop med beslut att start en tråd här. Det är när vi fått nog.
Det är kanske det som du ibland uppfattar som, ja, att vi är på olika hållplatser på resan.
Men:
Det jag ser från mitt håll är olika personer som verkligen gör det de kan för att hålla utkik, hålla upp dörren, alla ska med, vi väntar, hejar!

Det är lika många grattis här hos dig på din tredje dag- som hos mig månad nio. Som det ska vara i den bästa världen. Något att glädjas över.

Det som är viktigt är dock att vi gör våra resor oavsett om vi får ett eller hundra hejarop.
Att få bekräftelse, som du skriver är viktigt.
Men i beslutet att inte dricka måste vi stå på egna ben och klara att fortsätta om forumet så stängs ner.
Det är en enorm bonus med det stöd som utvecklas här, men det får inte vara så viktigt.
Jag vill personligen absolut inte vara så viktig för någon här. Lika lite förlitar jag mig på någon här.
Låter kanske hårt men jag upplever att nykterheten i sina stunder är hård, gör ont och konfronterar oss med våra jobbiga inre- utan krockkudde. Den har vi hållit framför oss, ofta många år. Fegat ur själva livet.
Och den så kallade belöningen är just det. Leva i frihet. Varken mer eller mindre.
Du vet att jag håller på dig alla dagar i veckan, men fokus för din nykterhet behöver vara där den gör nytta. Hos dig, dina val och beslut, Nummer ett. Är du. Kram.

Nu har det gått 2 1/2 vecka sedan mitt måttliga felsteg, sedan dess har jag vid två tillfällen druckit 1 glas vin (normalstort glas om ca 1,5 dl). Har känt mig lite småsugen på att dricka några gånger men inte riktigt på allvar, har liksom inte orkat dricka ens. Livet är ju så mycket enklare utan fyllor... inga minnesluckor, svår trötthet och tröghet i huvudet, ingen dagen- efter- ångest eller pinsamheter. Jag har vant mig litegrann vid att inte dricka, det skulle kännas ganska främmande att passa på och hälla i sig en flaska vin när tillfälle ges...

Känner mig mig tyvärr trots nykterhet mig ganska trött och har mycket oro både i kropp och själ... när man inte dricker får ju hjärnan aldrig riktigt stänga av och vila, behöver lite lugn och ro i huvudet känner jag....

Så roligt att folk här inne fortfarande följer mig tråd❤️ Tack för det, det ger så mycket stöd och pepp verkligen ?? Kämpa på!

Jag tror att detta kommer bli ett långt inlägg...så håll ut..du som läser...därför har jag valt att skriva på min dator istället för mobilen...så nu blir det inga emojis.

Det känns ibland som om jag är en katt bland hermelinerna (säger man så?) när jag skriver här på forumet under rubriken "Förändra ditt drickande" . Och om jag inte kan skriva här...var ska jag då skriva?? och vem ska jag då prata med?? Min läkare vill inte skriva ut antabus pga min leverpåverkan...man tänker inte att mitt intag av alkohol fortsätter vilket i sin tur påverkar levern. På rådgivningscentrum behöver jag fler nyktra dagar i rad för att komma åter...Någon tipsade mig någon gång om att ta kontakt med My Skarsgård som har någon form av verksamhet som tar emot personer med alkoholberoende...men en helg där kostar runt 8000 kr..vilket jag inte har råd med. Så...i nuläget ...är det stöd jag kan få...att skriva här på forumet. Om jag då behöver känna att jag måste ha varit nykter i flera dagar för att kunna skriva här...eller få känslan att jag är unik för att jag inte har varit nykter mer än fyra dagar i rad under så lång tid för att kunna skriva här...eller att det är svårt att skriva i min tråd för att jag inte lyckas...var sjutton ska jag då skriva?!?!?

Jag har full förståelse för att vi befinner oss i olika faser, lever olika liv osv osv...men jag kräver inte/behöver inte att någon har lösningen på mitt problem...det är bara det att det är så himla skönt att ha blivit sedd...det betyder SÅ mycket för mig...för jag läser ALLA inlägg i min tråd och jag begrundar dem ..hit och dit..och upp och ner...och jag funderar över mig själv...men kuratorn på rådgivningscentrum sa till mig att min förmåga att analysera behöver jag inte använda här utan GÖRA och jag fattar det! Läsa böcker, se på youtubeklipp mm är i nuläget inte alls behjälpligt för mig...jag förstår att jag kan ABSOLUT inte fortsätta att leva så här...så insikten har jag kvar.
Jag fattar även att man inte ska ta första glaset.. Jag är glad för er där nykterheten känns lekande lätt...men när man inte beskriver ett uns av sug...eller att det trasslar till sig...utan att man bara är tacksam över att slippa alkoholdjävulen...så blir jag misstänksam...är det så enkelt...eller tänk om det kommer ett bakslag??

Som du skriver FinaLisa...jag vill kunna sluta dricka alkohol...men jag är inte där ännu. Jag förstår även att min kropp kräver att jag ska sluta för att må bra. Vad jag skriver nu kan komma tyckas låta hur dumt som helst...men vi pratade om det kuratorn på Rådgivningscentrum och jag..om det positiva med alkoholen..Jag har levt nästan hela mitt liv som en duktig flicka...sköta mig..passa in i mallen...göra rätt...göra andra glada...vara en duktig mamma. Så när jag dricker alkohol...om det så endast är för en timma..så får jag känslan av att allt är möjligt...jag kan ta mig ur den där bubblan...leva mitt liv..klä mig i galna kläder...sjunga högt...dansa på borden (då utan alkohol) ...vara så oerhört kvinnlig som jag vill vara...och det ger mig en känsla av att vara rebellisk...kanske låter det tramsigt men det är en del av mitt alkoholberoende...den andra delen är eller iaf en del av den...är självmedicinering. Men...ni vet ju...vad priset för detta är..vad baksidan är...jag behöver inte upprepa det för er ...för ni vet.

Så ..jag vill vara nykter...vara en nykter mamma....jag vet inte vad ni har för bild av mig som mamma och jag behöver inte ha den..för jag vet vilken mamma jag är...men det är klart att jag vill vara nykter...för jag vill att mina barn ska få ha sin mamma länge..men jag behöver också leva mitt liv..jag gör inte det nu...jag lägger hela min själ i mina barns liv...mina barn behöver mig...men mina barn är också vuxna.

Så...tack för alla er som tror på mig...för som jag skrivit så ofta..jag har inte gett upp...men min resa är oerhört krokig till livet som nykter...precis som jag alltid sa till de elever som inte lyckades så bra i skolan när jag arbetade som skolkurator...för en del är vägen spikrak...och för en del är det väldigt krokigt...men huvudsaken är att man når sitt mål en dag:)

Kram t er alla!!

Är oxå intresserad av att gå på sa men vågar inte av rädsla för att träffa nån som känner igen mig... bor på liten ort.
Jag har så svårt att förlåta mig själv för vad jag har låtit barnen gå igenom, känns som att det spelar ju ingen roll om jag förlåter mig själv eller skulle få förlåtelse av dom, skadan är ju skedd och det kommer alltid finnas kvar i deras minnen...
Hur gör man!!
Bra kämpat med 8 månader!!!
Kram.

Ni som går på antabus!
Blir ni trötta?
Jag mår bra men är så trött hela tiden

Hej!
Dag 24 nykter men även dag 9 med migrän, är det nån som vet om det kan ha att hänga ihop med nykterheten?
Har nu läst ut tänka klart med Annie grace som många tipsat om och den va verkligen bra!! Vill tipsa vidare alla som inte läst den!
Annars så går det väl ok, sug på em och det botas med godis och mat...säger som nån annan sa här hellre fet och ful än full och dum.. eller nåt liknande ...
Kram och kämpa på!!

Hej Gulabjörklöv (älskar ditt alias)
Vill bara hälsa dig välkommen och säga att det är jättebra att du skriver ned dina tankar och funderingar här i din tråd. Jag har också en tråd som jag skriver i. Där har jag sett mina framsteg och även noterat att jag under perioden ändrat uppfattning om mitt drickande.
Så fortsätt skriv i din tråd och läs den emellanåt. Och fortsätt läsa i andras trådar. Det finns många här som skriver så klokt.
Ha det fint :-)

Kära Varafrisk, jag applåderar dina försök.

Ett liv som nykter är förstås bättre än ett liv som alkoholist, men det tunga omkring en blir samtidigt skarpare, så det ÄR svårare att sluta dricka när resten av livet är tungt. Att du ändå försöker är guld värt.
Du lever i en tuff situation och ingen som inte går ett liv i dina skor vet hur du har det. Därför tycker jag inte du ska jämföra dig med de andra på forumet, utan du ska vara stolt och glad över de egna nyktra dagarna. Se dem som pärlor på ett halsband. Oavsett om pärlorna träs på två, tre eller flera i taget, så håller du på att samla till ett fint halsband, som kommer att blir allt längre under tiden som du reflekterar och kämpar utan att ge upp.
Kram

Ska kämpa mig igenom denna kväll också. Det går tungt nu och det känns som på liv och död nu: SKA INTE dricka FÅR INTE, VILL inte behöva, Kommer INTE, Kan inte.

Ursäkta, jag läste ditt inlägg om när du varit nykter en månad den 1 oktober och svarade på det. Men när jag såg en massa andra kommentarer över mitt inlägg som inte hade med din en månads dag, så trodde jag att jag var i fel tråd... Nåväl, klistrar in inlägget här igen trots att jag svarar på ett av dina gamla:

Varför har inte jag efter två månaders nykterhet känt av alla de positiva fysiska effekterna som du gör? Grattis till att du känner och märker så många positiva effekter och en månads nykterhet! Yeah!
Själv sover jag dåligt, märker inget på utseendet eller fysiken. Visst är jag klarare i huvudet men inte så stor skillnad ändå. Lite mer energi, men inte så jättemycket. Men å andra sidan så äter jag väldigt mycket mer godis och dricker läsk nu....Kanske borde sluta med det ;). Annars är det toppen :)

Vet inte om jag råkade skriva i fel tråd...Måste kolla innan jag klistrar in igen.Hm...behöver sova känner jag (sov bara fyra timmar inatt....)

Tack, snälla ni! ?

Idag har jag träffat min sponsor och gått igenom steg 8, dvs gjort upp en lista på alla personer jag gjort illa. Det blev ingen lång lista men barnen kommer ju på delad förstaplats, förstås.

Nu stundar steg 9, att genomföra själva gottgörelserna. Det kommer att bli bra.

Tack och lov för min sponsor. Hon är bra och ett stort stöd. Jag litar på henne. ?

En dag i taget. ?

Låter som något i min smak - den ska jag verkligen prova!

Det där låter ju jättegott och inte för sött heller. Tack för tipset! ?

Det känns helt klart vettigt det du skriver. Jag behöver ju faktiskt inte kalla mig något speciellt. Jag får nog fundera lite mer på det där.

Bra liknelse det där med öppna och stängde kanaler. Så ska jag tänka framöver, att jag ska inte öppna kanalerna, för så mycket vet jag, att det klarar jag inte heller.

Tack igen för svaret, det värmer!

Kram o lycka till på din resa!

Förutom antabus då såklart ☺️. Funderar även jag att sen på alkoholmottagningen efter att jag får komma hem be om råd och stöd och ev andra läkemedel mot ev stress/ nedstämdhet. Någon med erfarenhet? Mycket frågor för mig nu.

Vet inte riktigt om jag håller med din likelse med ”pensionat” ? Sigge69,men jag är tacksam att du delade med dig av dina erfarenheter och tankar. Nu kan det ju bara bli bättre så att säga. Sen får jag se till att hålla i detta när de bedömer att jag är färdigbehandlad här.

Starkt jobbat och du har mycket fint att se fram emot, håll i en dag i taget. Läs och skriv och låt dig genomforsas av tanken, den svindlande, att ett riktigt bra liv har börjat! Kram ?