Senaste kommentarerna i forumet

Bra Varafrisk, du vet ju vad du vill och hur du egentligen vill att det ska vara. Du måste helt enkelt
bara tänka på dig själv för att kunna bli fri från ditt alkoholberoende. Jag kan ju bara tipsa om hur
jag lyckades bli fri och vad som funkade för mig. Jag skrev just ett inlägg hos Fialotta88 om det.
Läs det gärna om du vill, funkade det för mig så kan det funka för dig. Kram

Måndag förmiddag...jag sitter vid mitt köksbord och dricker mitt kaffe och har just ätit upp min macka. Känner mig lite låg...Ska strax ta med vår hund Bella ut på promenad...naturen, luften och vattnet brukar göra mig lugnare och öppna upp ögonen lite grann...vakna till...och tänka lite klarare och lite tydligare. Just nu känns det som om jag lever mer min dotters liv än mitt egna..och det är ju inte lösningen på varken hennes eller mina problem. Men, det är lätt att det blir så när man ser hur ensam en ung människa med psykiatrisk problematik blir. Vi pratade om det här om dagen min dotter och jag...att när man mår som hon gör just nu...då hon inte fixar att söka egen hjälp då behöver man att det finns anhöriga som orkar..då sa hon..annars hade jag nog varit kriminell..och jag sa...eller hållit på med droger. Hon har berättat för mig om flera händelser då hon har tagit så stora risker att om de inte hade varit för att hon vill leva innerst inne så hade hon inte varit vid liv idag. Jag vet precis vad jag skulle sagt till mig själv om jag hade mött mig själv i min professionella roll men nu är jag mamma. Min dotter söker mig och min man och hon är kvar i vår stad...så har det inte varit tidigare så min tanke är att vara rädd om relationen för att på så vis kunna hjälpa henne med kontakter. Jag är helt chockad men imorgon har hon redan fått tid på vuxenpsykiatriska mottagningen och på torsdag ska vi träffa personligt ombud. Med största sannolikhet kommer hon så småningom kunna få hyra en annan lägenhet än det källarrum hon har och nu har svårt att befinna sig i.

Ja...barnen är de allra käraste man har och visst önskar jag att jag aldrig någonsin hade druckit i deras närvaro eller på senare år varit mer påverkad av alkoholen. Det går inte göra ogjort men det går göra bättre! Min dotter konfronterade mig med detta i lördags när hon själv var full..så vad skulle jag säga?!?! Alkoholen löser absolut ingenting..den dövar för stunden..och jag har dövat mig då och då de senaste dagarna för att oron för att det ska hända min dotter något har varit obeskrivligt stark...men till vill ingen nytta...det förändrade ju inget i hennes situation utan bara la ytterligare ett lager av ångest över mig själv. Så himla dumt! Men idag är en ny dag...och jag ska försöka gräva fram de där kloka tankarna som jag har inom mig...och försöka skilja på mitt liv och min dotters liv. Jag söker frihet...dvs jag vill inte vara styrd av alkohol...jag vill äga mitt egna liv...kanske vore på tiden nu...vid snart 58 årsålder!

Så ett litet steg i taget...och en dag i taget...:)

Kram:)

Hej! Jag ser att du har läst runt i en massa trådar och skrivit en massa, svinbra start! Du har många funderingar
nu som snurrar och vill så gärna bli fri från alkoholen, och att du är såpass ung och redan har tagit tag i detta
tycker jag är kanon. Med tanke på att du har börjat "smyga" med ditt drickande inför sambon så har det
gått ganska långt, och om du inte gör något så kommer det garanterat bli värre och värre. Så jag skriver
ner några tips på hur jag gjorde i början, det har funkat för mig i alla fall.

Jag satte en deadline, from den 6 januari så skulle jag inte dricka en droppe alkohol. Ett stenhårt beslut.
Jag berättade för min fru vad som gällde, och förvarnade om att jag säkert skulle vara grinig, osocial , trött,
mm ett tag framöver, och fick förståelse för det vilket var en mycket stor hjälp. Så där är ett tips, berätta
för din sambo att du tänker ta ett totalt uppehåll från alkohol ett tag.
Jag såg till att inte ha några sociala tillfällen, typ fester mm eller annat de närmaste veckorna.
Så ett tips till, utsätt dig inte för frestelser. Jag satte aldrig någon tidsgräns, men tänkte inte "aldrig mer"
utan körde dag för dag tillsvidare. Jag tyckte det var väldigt bra att räkna dagarna, för varje nykter dag så
blev man lite stoltare och gladare. Så tänk aldrig mer än en dag framåt, tex hur det ska gå på fredag.
Det är ett väldigt bra sätt och de nyktra dagarna rullar på snabbare än man tror.

Den första tiden var jag väldigt rastlös och därför tog jag massor med långa promenader själv. Det funkade
väldigt bra, tiden gick och man kunde rensa tankarna och peppa sig själv att absolut inte köpa alkohol, eller
ta ett endaste glas alkohol. Kort och gott, jag fokuserade bara på mig själv och att jag
inte skulle börja dricka. Jag sket i om jag hade tråkigt, jag sket i om något var jobbigt och gjorde det ändå, för jag visste att efter ca en vecka så är det värsta över. Härda ut bara, det är ofarligt! När man sedan mår bättre och tror att man nog kan testa ett glas gäller det att vara stenhård mot sig själv och tänka, nä den här gången kör jag vidare. Jag visste ju hur det hade
gått de otaliga gångerna innan, Tillbaka i samma mönster snabbt som sjutton, och det blev oftast etter värre.
Den här gången hade jag fått nog, en gång för alla! På den vägen är det, och nu snart 8 månader nykter.

Till sist en väldigt viktig sak. Ha tålamod, Hur jobbigt det än är, allt blir bättre med tiden, det är så otroligt mycket värt det att inte ge upp. ?

P.s. Jag rekommenderar starkt att inte ha någon alkohol hemma den första tiden. Väldigt onödigt att se en
öppnad BiB i kylen. Tillfället gör tjuven. Kram

Kom på en sak till, lusläs Andrahalvleks trådar, där finns tonvis med tips och fakta.

För mig funkar forumet som AA. Här kan jag dela, och ta del av andras delningar. Här har jag den gemenskap jag behöver.

Så jag känner mig absolut inte ensam på den nyktra resan ?

Det är jätteviktigt att man slutar dricka för sin egen skull. Att det sen gynnar andra är bara en bonus.

I början är det en sorg att tänka att man inte kan dricka de där glasen rosé i solnedgången (typ 1 på 1000 glas). Men jag har insett att de där fina stunderna kan jag behålla - med något alkoholfritt i det fina vinglaset.

Känslan finns där ändå, och den blir ännu bättre eftersom man är hundra procent närvarande.

Kram ?

Vill bara säga att jag förstår din känsla?Den där skammen är vidrig och gör absolut ingen nytta...men det är så lätt att säga att man inte ska skämmas likväl så gör man det.

Det är jättebra att du skriver här...så välkommen! Jag själv har inte kommit långt på min resa antagligen delvis på att det finns en liten del inom mig som vill ta det där glas vinet el bubblet. Men jag vet att jag behöver vara nykter för jag vill ha mer än ett glas vin...så mitt mål är att först vara nykter tre månader men mitt första delmål är en vecka.

Vi ses igen!
Kram?

samtidigt som det gör ont i hjärtat att läsa. Ont, ont för sonen som är så ledsen och ensam. Tror att de skulle ha nytta av Alateen? Känns ändå att du är på rätt väg nu - och det kommer att göra gott för barnen också. Kram, kram / mt

nästan modet i mitt lyssnande?Kom till det kapitlet när han säger att det inte finns någon väg ut på egen hand. Så jag tänkte WTF, vad håller jag på med då? Men så lyssnade jag vidare och ”botten” beskrivs. Aha, insikt och beslutet. Jag KAN ju fixa det faktiskt?Skönt!

Har också fått förklaring på varför jag inte fortsatte vara nykter förra gången då jag ändå hade ett låååångt uppehåll. Påverkan att sluta kom ju inte från mig. Det kom utifrån. Från pojkvän och min mamma (som också hade alkoholproblem konstigt nog).

Har börjat förlika mig med att jag antagligen aldrig mer kommer att kunna dricka alkohol, men känner det faktiskt inte som någon större förlust. I skrivande stund faktiskt bara lättnad.

Tittade på en film igår där tjejer (ja, i min ålder, typ 50+, men vi är också tjejer?) drack stora glas vin och hade allmänt trevligt. Kände ett litet sting, ”så kommer det aldrig mer att bli för mig”, men det gick snabbt över för man kan ju dricka zero-läsk och fnissa också?

Så det nyktra livet fortsätter och jag gillar det?

Kram?

om man kan inspirera om bara än så lite?

Du måste få hitta din egen väg som passar dig. Prova dig fram med vad som funkar i ditt liv. Jag har inte druckit någonting som påminner om alkohol typ alkoholfria viner eller öl. Jag häller i mig zero-läsk och bubbelvatten och det funkar utmärkt för mig. Jag vill överhuvudtaget inte påminnas om någonting alkoholliknande.

Sen promenerar jag. Kilometer efter kilometer?Funkar toppen och lite meditativt för mig. Tankar och känslor får komma och gå som de vill och de gör de verkligen.

Läser massor härinne och skriver ✍️ Läser och lyssnar på böcker som inspirerar. Det kan vara alkoholrelaterat eller typ lite personlig utveckling.

Men som sagt, hitta din grej. I början är det tufft, men du kommer att fixa det här! Vi kämpar ju tillsammans mot samma mål?

Ha en bra dag?

Kram

Glad för din skull, och för din dotter. Men så otroligt ledsamt för sonen ? Du kan inte få honom med dig till kyrkan? Att han kan finna gemenskap där? Eller åtminstone någon präst att prata med?

Kram ?

Dottern berättade att hennes pojkvän förhoppningsvis är nära att få en ungdomslägenhet. Då flyttar de ihop! ?

Min vackra dotter... Jag blir så lycklig för hennes skull! Samtidigt tänjs den där mentala navelsträngen ut alltmer... All glädje och all sorg sedan första två blå strecken på graviditetstestet till nu... ❤️

Imorse skjutsade jag sonen till sin praktikplats i vanlig ordning. Han gråter tyst i sätet bredvid mig. Inte för att jag vill skiljas utan för "allt". Han är så godhjärtad och känslig, och helt utan vänner. Tur att han har så fin relation med sin syster. Och, inser jag, uppvuxen utan en pappa. Han ser ingen ljuspunkt i sitt liv framöver. Fruktansvärt. ?

Jag föreslog att han skulle försöka tala med någon man på jobbet. Nån han känner skulle kunna lyssna. Jag tror nästan alla skulle känna sig hedrade av förtroendet. Han behöver verkligen hjälp! ? ?

Varje gång jag besöker en kyrka tänder jag två ljus för mina barn och ber Gud hjälpa dem få uppleva kärlek, vänskap, glädje och meningsfullhet i livet. Till sonen behöver en förändring komma väldigt snart. ?

... ändå, genom ett öppet fönster är mysigt som omväxling.
@torn du är verkligen fantastisk som kämpar igenom dessa essäer till inlägg ? jag tänker ofta att jag ska skriva lite kort sen snurrar tankar igång och så känner jag mig nästan lite dum... att det blev så där ord-rikt igen som att jag inte kan bara vara lite lagom.
Men eftersom att sluta skämmas över sig är en del av att bli frisk så är ju min tråd ett ställe där jag kan öva! ?
@fialotta88 med det sagt- här finns att bläddra i, och om du hoppar fram mellan ca var femte tråd kommer du inte missa något rafflande ?
Jag lever min dag utan filter, jag är nykter idag. Ska jobba och springa. Det stavas måndag! Kram ?

Känner igen mig i att bli emotionellt utmattad efter konflikt med barn, men jag upplever att sen jag slutade dricka och inte längre har något jag skäms för så blir min relation till barnen mer självklar. Jag trodde inte jag drack så att de märkte särskilt mycket av det, men nu märker jag en annan tillit till mig hos dem. Konflikterna försvinner inte, men man tar dem på ett annat sätt!

Känns som om jag inte druckit på evigheters evigheter.
Men ikväll är det bara en vecka sedan som jag träffade en kompis på picknick, packade 3 IPA, och sen kraschade i en helkväll som fylldes på med 3 eller 4 rejäla GT.
Hur 17 kunde det bli så?
Jag vet hur det gick till.
Jag sänkte garden.
Jag trodde jag hade koll, trodde jag kunde kontrollera mig själv. Och det är ju det jag inte kan, inte alls, inte det minsta.
Ett glas, sen är det kört.
Så mycket lättare det är att inte ta "bara det där lilla glaset".
Bara låta bli.

Men en sak är intressant.
När jag druckit har jag alltid varit osäker på om jag sagt godnatt till barnen, eller vad det var jag gjorde precis innan jag la mig.
Jag märker att det fortfarande är så.
Vaknar alltid totalt genomförvirrad, vet inte vilken dag det är eller är inte helt hundra på exakt vad jag gjorde igår kväll.
Skillnaden är att jag inte har huvudvärk.
Att jag har sovit som en stock, hela natten igenom.
Att mina godnattkramar o pussar (som barnen ALLTID får) inte luktar alkohol.
Att jag inte har ångest för något.
Och att jag efter en stund inser att jag bara var trött och gick och la mig, nykter och hyfsat i kontroll.
Att jag inte minns alla detaljer beror nog på att det är vardagsgrejer. Att jag bara är trött på kvällarna.
Och det är ju helt ok!

Stort att läsa och att få följa din väg. Nån har sagt att den vackraste rörelsen är att få se en människa resa sig... Det känns som att vi får se det nu, vi som följer dig. Så fint du berättar om ditt beslut! Tack för din delning!
Vi följs åt ??? / mt

Lördagen började med att jag gjorde service i min väns "lördagsgrupp". Det gick utan problem. Under mötet delade jag förstås allt som hänt senaste dagarna.

Sen åkte jag hem till min mamma och berättade. Hon har ju tyckt att jag ska skilja mig i över tio år, hon med.

På kvällen grillade vi hela familjen. Vi måste ju ändå äta, typ... ?
Jag försökte fråga min man hur han tänkte nu. Inget svar. Till slut tröttnade jag och gick in.

Kändes lite tungt igår kväll men det gick. Jag ringde och pratade med min syster som skilde sig från sin man för ganska många år sedan på hennes initiativ.

Idag ny energi! Var på friluftsgudstjänst igen. Plockade allra sista svarta vinbären. Bakade rabarberpaj till oss alla. Sen åkte jag och en annan kvinna i AA tillsammans på ett nystartat kvinnomöte ca 5 mil bort. En liten utflykt! Vi hade hur trevligt som helst. Jag berättade för dottern om denna kvinna och sa: "Hon är också skild". När jag uttalat de orden insåg jag vad jag just sagt. Jag har tydligen mentalt redan skilt mig! ?

Alla omkring mig har väntat på detta beslut i åratal. T o m barnen tycker jag gör rätt. Själv känner jag mig lättad och övertygad om att jag tagit rätt beslut. Det känns ganska lugnt just nu. Jag följer mitt hjärta och har förtröstan på att Livet självt vill mig väl. ?

Tack FinaLisa, Andrahalvlek & mulletant! Ni finns med mig på vägen! ? ?❤️

Det låter lite som att din man inte vill inse att det finns ett problem.. tror du inte han känner dig bättre än så? Värt att prata om kanske. Det kanske är enklare när man är två som kan prata om det..?

Min man stöttar mig, det känns väldigt bra. Vet inte hur jag skulle orka med allt själv ?

Skrollande, ser framemot att jag har så många dgr, Ngt jag tänkt mkt på är att min man inte verkar fatta hur mkt jag har druckit. Eller så är han väldigt medberoende. De tre sista helgen har varit kaos. Har varit på dunken och säkert druckit 3 glas innan middagen, sen 1 till maten och sen säkert 3 i smyg. På lördagen mår jag såklart skit men drar i mig 3 snabba för att fixa dagen.Sen är jag nykter till nästa fredag men då gör jag det igen.

En sak som tynger mig för tillfället är att jag ska fixa min lägenhet inför försäljning och den ska fotograferas denna vecka. För att orka fixa den tänkte jag att jag skulle köpa en flaska vin och dricka den medan jag fixade till allt. Men det borde jag verkligen inte göra med tanke på att jag nu ska bryta mitt mönster.

Hur ska jag göra för att orka ta tag i saker som är så mycket lättare att ta tag i när man fått i sig några glas?

Hej!
Fick tips om din tråd av @Torn. Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver och det är så inspirerande att läsa. Jag ska ta mig igenom alla inlägg i den här tråden för att hitta kraft och styrka till att påbörja vägen till ett nyktert liv.

Jag är så glad att jag har hittat till det här forumet. Jag tror att det kan vara min räddning från att hamna i ett allvarligt missbruk.

Tack Se klart, Torn och VillJuLevaOckså?

Jag är tacksam att ni finns här??men min upplevelse är att när jag har flera nyktra dagar i rad att jag dåv får mer kommentarer/inlägg el om jag skriver ett inlägg kring detta ämne än om jag har druckit. Kanske är det så att man är mer med i tanken..fastän man skriver inte. Jag tänker att det är ju varje människas beslut här på forumet att skriva en kommentar om man vill/orkar. Jag blir iaf väldigt glad när någon ger mig ett hejarop oavsett om jag har klarat av att vara nykter el om det gått sisådär.

Min väg är att bli nykter även om jag hade önskat att jag hade kunnat förhålla mig kontrollerat men det funkar inte. Vill dricka mer än ett glas och det funkar inte.

Har bestämt mig för att vara hemma måndag och tisdag fr jobbet. Fixar inte jobba just nu.

Godnatt?

En dag i taget.
Något som brukar stilla mitt värsta sug är kolsyrat vatten, jätte konstigt :)
Men man får hitta det där lilla, och tro på det!
Idag har jag inte lämnat lägenheten, har söndagsångest... känns tungt med en ny vecka och nya utmaningar.
Jag är på dag 63 nykter. Kämpar.
Har tidigare trillat dit ett par gånger.

Det var en tisdag i maj som jag var så uttråkad och rastlös. Då hade jag och min sambo en halv flaska vin i kylen. Så jag tänkte "äh vadfan jag kan väl dricka upp den. Det är ju ändå bara två glas". Men eftersom jag inte kan sluta när jag väl har börjat så öppnade jag ju upp nästa flaska och drack tre glas från den. Min sambo var ute och sprang och var borta cirka 45 minuter och under den tiden så passade jag på att snabbt hälla i mig de tre glasen för att hinna bli tillräckligt full innan han kommer hem. För om han ser att jag dricker fem glas en tisdag kväll så hade han dömt mig där och då. Men eftersom han visste att den andra flaskan var oöppnad så såg han ju hur mycket jag druckit ur den.

När vi har haft en box vin hemma och druckit vin tillsammans så har det hänt att jag har hällt upp ett stort glas och svept det glaset medan han varit ute med hunden. För att jag alltid vill bli så full att jag däckar. När jag väl har börjat dricka så vill jag aldrig råka vara för nykter när jag ska sova. Jag är rädd att jag då inte kommer somna och att jag kommer ligga och ha ångest.

Det är ju en väldigt bra taktik. Jag har försökt tänka så flera gånger men lik förbannat så hamnar jag där igen. Förmodligen för att jag inte haft en tråd att gå tillbaka till och läsa. Nu har jag det. Och jag hoppas verkligen att detta kommer hjälpa mig.

Det är nästan varje helg som jag blir så full att jag inte minns saker. Jag har vaknat upp med sår, bulor, skrapsår, smärta, blåmärken och undrat hur i hela fridens namn jag ens lever. Jag har haft så kraftiga minnesluckor att jag inte minns hur jag ens tog mig hem. Jag blir så rädd när jag tänker på de tillfällena.

Det är typ senaste två åren som jag på riktigt börjat fundera på om jag har ett problem... Innan har jag alltid tänkt att "äsch vadå, andra dricker lika mycket som jag gör, det är normalt och jag har full kontroll". Men nej, jag tror inte andra dricker lika mycket och lika ofta som jag gör. Jag tror inte större delen av sveriges befolkning vaknat bakfulla typ varenda helg de senaste fem åren och har supit ner sig så hårt att de glömt hur de ens tog sig hem. Eftersom jag utåt sett inte framstår som någon som har missbruksproblem så har omgivningen inte reagerat på det. Min sambo kommenterade nyligen på mitt drickande och då fick jag mig en liten tankeställare.

Vilken grej att gå in i sin tråd och se att det finns människor därute som är som jag och som bryr sig! TACK för allas pepp - började nästan gråta <3. Jag tar tre månader till att börja med och kommer läsa mycket och skriva här varje dag, och hoppas att jag efter det både vill och klarar att helt avstå. Jag vet ju vilket listigt gift alkohol är... Jag har inte ens längtat efter att dricka idag, tog en alkoholfri Ginger beer i eftermiddag och kände mig supernöjd med det. Känner mig redan mer full av energi och hopp om ett bättre liv :). Kram på er alla därute. Tillsammans blir vi starkare!

Heja dig! Jag tror att skapa ett konto här är det bästa man kan göra för att ändra sina alkoholvanor.

Jag skapade konto här idag och startade också min egen tråd idag. Jag tänker mig att jag ska försöka skriva och läsa i forumet varje dag för att på så sätt bli påmind om att inte dricka alkohol igen för jag vet att jag egentligen inte kan hantera det. Jag har ganska lätt att avbryta flera dagars drickande för att jag tycker så synd om min stackars kropp och allt jag gör mot den. Men när den kemiska ångesten har lagt sig så är det som att jag glömmer bort hur dåligt jag mådde och tänker att "äh men vadå, jag kan väl ta ett glas eller två utan att det gör något. Jag kommer aldrig bli sådär full som jag blev sist." Och så är jag tillbaka i skiten och den onda spiralen igen.

Jag känner så igen mig i det du beskriver om ångesten som uppstår när andra blir besvikna på ens drickande. Och man gör allt i sin makt för att försöka kompensera för hur man betett sig. Fint att din man är så stöttande och förstående.

Jag växte upp med föräldrar med alkoholproblem och jag hatade så mycket när de drack. Jag tänkte att jag aldrig vill hamna där de är och aldrig dricka på ett sådant sätt. Nu verkar jag tyvärr vara på väg att hamna där om jag inte avbryter den här spiralen. Det jag inte förstod när jag var liten var hur jävla dåligt de måste ha mått och hur jag nu tycker så synd om dem. Dessvärre lever de inte längre. Jag hade verkligen velat förklara för dem att allt är förlåtet, att jag nu förstår vad det är de går igenom. Jag tror tyvärr att de ofta drack för att döva dåligt samvete gentemot mig och mina syskon. De visste att vi inte tyckte om det och de hade dåligt samvete för deras alkoholmissbruk. Den ångesten botade de med att dricka mer...

Hur har ditt drickande sett ut över tiden? Har det varit varje dag eller varje helg?