Senaste kommentarerna i forumet

Hej, jag har också 90 dagar som första avstämningspunkt, så jag hänger gärna på.

Startade min egen tråd idag. Är på dag 1...en del jobb kvar att göra, men ändå bättre än dag 0 tänker jag.
Jag får nog börja med att bara ta en timme i taget, tills jag verkligen förstår att den tröstande alkoholdörren är stängd, men jag är säker på att många andra dörrar så småningom öppnas på vägen. Är nyfiken på att undersöka mina nya och bättre livsrum.
Det är så många här på forumet som hjälper varandra, peppar och stöttar i vått och torrt, (men så klart helst i torrt :))
Jag tror det är ett väldigt bra stöd om man läser och skriver mycket här. Ska försöka göra det själv i alla fall.

....men den tron - att vara övertygad att man inte ska dricka - den kan man nog inte ta för givet.
Den behöver vattnas och underhållas. Och själva livet behöver tas om hand...
Livet som nykter är ju inte automatiskt en dans på rosor...men nykterheten gör att man kan bjuda upp rosorna till dans - när tillfälle bjuds.
Och alkoholen - som jag ju tog som en genväg till lite förlåtelse och avspänning ..den gjorde mig så sträng. Att vakna upp bakfull var ju som att vakna upp till en skrikande lärarinna som inte läst ett enda poäng pedagogik.
Skam, skuld. Och möjligen möjligt. lite förlåtelse genom späkning och överprestation.
Så lite överseende omsorg ...och värme och sänkta krav är också grundläggande för mig.

Misstag är tillfälle för lärdom, så man inte gör samma misstag gång på gång.

Slå inte på dig själv när du snubblar - upp igen och sikta mot målet!

Håller med Kaveldun. Låt livet vara trist och tråkigt, låt dig känna dig trött och håglös. Upplev alla känslor, negativa som positiva, det är vägen framåt.

Att dricka alkohol är som att lägga en våt filt över livet, inte känna någonting på riktigt. Dämpa, bedöva. Men det gör också att man inte tar itu med saker som man behöver ta itu med. Man ser inte problemen i alkoholdimmorna.

För varje vecka och månad kommer du att märka fördelar med nykterheten - höj dessa fördelar till skyarna! Det kallas positiv förstärkning. Framgång föder framgång.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Välkommen hit.....
Tar följe med dig också! Tillsammans är det lättare. Men det är inte lätt för det.
Acceptans. Livet är. Ibland tungt. Ibland stressigt. Ibland trist. Ibland helt underbart. Det är det som livet är.
Som nykter.

Kram Saskij
?

Välkommen hit!
Det är inte en lätt fråga men ett råd jag kan ge ( som försökte väldigt många gånger och ramlade i backen ....innan en längre period av nykterhet lyckades).
Låt det vara tråkigt! Förbered dig på att det kommer att vara lite tråkigt ibland , lite ensamt ibland, lite ingenting ...ibland - och ibland svårt sug.
Det är inte så himla kul att sluta dricka....du kan bli rastlös och börja fundera på om du verkligen är alkis osv.
Men låt bli att dricka ändå.
Ha en misslyckad kväll ...men drick inte.
Följ bara det enda rådet - ta inte första glaset. Och låt livet vara som det är ....upp och ner och mitt emellan. Men drick inte.
Hål ut. Vinsterna kommer långsamt och fläckvis ...som våren i Sverige:-)
Det tar dagar för några och månader för andra.
Men drick inte.
Efter månader av att inte dricka ( för mig tog det tid) så kom små ljusglimtar, lyckokänslor...ibland bara en lite pöl, någon gång en sjö och ngn enstaka gång som ett stort hav.
Drick inte!
Det tar tid. Men långsamt försvinner skammen ( den låg tung över mitt liv) och du blir lättare hjärtat.
Sedan förbättrar du din hälsa, behöver inte tänka på cancer så ofta. Inte ångra vad du sa igår ...eller undra vad du sa.
Ta inte första glaset - drick inte.
Det är tråkigt, långsamt och svårt.
Men efter lång tid ( kortare tid för vissa) så mår du så väldigt mkt bättre och känner lyckan i dig.
Inte varje dag och stund men mkt oftare än nu!
Och motsatsen. ...att fortsätt dricka leder till ett mörker som täcker fler och fler områden....tills du nästan inte ser längre än näsan räcker ( så var det för mig)
Skriv här! Läs och ta hjälp.
Du är inte ensam.
Drick inte.

Jag tar följe på dig! :) Dag 3 gick sådär men jag ger inte upp. För min del blir magen bättre av mindre alkohol och mindre vätska generellt. Men det är väl lika olika som allt annat.

Imponerad av din envishet!

Jag trodde dag 2 skulle vara värst men det gick galant. Det gäller att sysselsätta hjärnan. Och att ha någorlunda harmoni omkring sig...

Äh, det sista var lögn. Jag dricker även i harmoni.... det med hjärnan är dock sant. Och att äta....

Men idag var tungt. Vanan. Tristessen. Arbete hemifrån och äntligen ensam. Varför åt jag inte? Varför tog jag inte den där morgonpromenaden?

Det blev ett misslyckande om så bara några folköl... men ändå... hur handskas ni med era misslyckanden? Det är nog det värsta...

Ännu en nykter dag. Dock lite tröttare idag. Magen bråkar. Kurar under täcket och läser bok. Men det är ok. Jag är ändå nykter. En seger i sig.

Hur har ni andra haft det med era magar efter att ni slutat med alkohol? Bara intressant att veta.

Kram Saskij
?

Tack Se klart. Här kan man va sig själv utan att bli dömd. Det är så skönt.
Jag ska verkligen läsa här varje dag. Få råd, bli peppad. Jag är så tacksam för detta forum.
Det ger mig hopp om morgondagen. ?

vad jag blir glad när jag läser dina inlägg?Du är på väg, god väg??

Och visst går det att ha roligt utan alkohol. Oftast tom roligare för att man faktiskt minns vad som hänt när dagen efter kommer?

Kram?

Jag brukar inte tycka synd om nån särskilt ofta men tycker faktiskt synd om dig nu.
Den STORA trösten i det hela är ju att lösning finns- inom räckhåll.
Sök hjälp, stöd, samtalskontakt, AA.
Du sitter i en båt som läcker vatten, då hissar man nödflagg.
Gör det! Läs och skriv här, ta ett litet steg i taget. Kram ?

Jag tror som Charlie. Med viss regelbundet måste vi hänga här på forumet. Reflektera, hjälpa nykomlingar, tjöta med gamla forumvänner.

Vi behöver också regelbundet repetera, repetera, repetera nyktra argument. Poddar, youtube-klipp, ljudböcker osv. Inte lika ofta som i början förstås, men vi får aldrig släppa det helt.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Jag tror att det är viktigt att stänga den dörren helt. Inte långt bak i skallen ha kvar en tro på att man kanske kan dricka som ”vanligt folk”. Det är ju när man tror det som man tar risken, och ramlar dit.

Om man inte tror det, utan är övertygad om att noll alkohol är enda lösningen, då är man safe. Tror jag.

Kram ?

Hoppas mötet i dag kändes bra och att det kan ge dig något.
Ta hand om dig!
Kram!

Har funderat i samma banor som du. Men jag tror att om vi håller i och underhåller våra tankar kring alkohol minskar den risken betydligt. Tänker att vi måste fortsätta läsa och skriva här med viss regelbundenhet, läsa böcker och lyssna på poddar (eller vad vi nu gör för att hålla oss nyktra). Intensiteten kan säkert minska med tiden men jag tror att tanken om att "Aldrig glömma" hela tiden måste finnas där i bakhuvudet. Det blir liksom för resten av livet. Att jag har kommit igång med träningen nu glädjer mig otroligt eftersom jag ser den som återfallsförebyggande för livet. Ett tag trodde jag aldrig att jag skulle komma igen och det var minst sagt deppigt med tanke på hur jag kan underhålla en alkoholfri framtid.

Kram!

Gårdagen slutade som vanligt med massa rödvin ? Är så trött på mig själv. Ska jobba natt inatt så då kan jag inte dricka. Skönt. Jag har antabus hemma men hittar alltid en anledning att inte ta det. Ifall jag vill dricka imorgon.... Men jag vill inte mer. Jag orkar inte. Min kropp orkar inte. Jag mår skit. Jag måste ta mig ur skiten ?

Den kom idag, stormsteg och regn.
Jobbat i ett svep mellan 08 och 12:30, jag blir ganska trött av dessa pass så jag vilar en stund nu.
Annars flyter dagarna på utan så mycket tankar på alkohol. Livet räcker till, som det är.
Dock kan jag få nästan panik när jag läser om de som tagit återfall efter 1-2 år nykter i tron om att de nog kan dricka normalt.
Kommer jag aldrig att vara säker.
Att börja dricka igen känns som en mardröm. Är jätterädd för att jag skulle få för mig något sånt.
Var på en mottagning då det endast fanns champagne att skåla i.
Gärna något alkoholfritt sa jag.
Visst- ska hämta, men du kanske bara vill ta ett halvt glas när vi skålar?
Nej tack sa jag.
Sen tänkte jag att jag kunde hållit ett glas av artighet men jag vill faktiskt inte det. Så artig behöver jag aldrig vara.
Nykter idag, tack och lov för det.
Kram alla! ?

Så får det bli!

Jag äter samma som du @alillesU
Första gången jag testar och har så gjort ca 1,5 år.
Jag känner mig också en aning avtrubbad men också skönt då jag upplever att jag hela livet varit väldigt känslig och tar in hemskt mycket av omgivningen och dess känslor. Som att världen liksom har forsat in i mig utan att jag haft skydd.
Jag tror och hoppas att jag ska kunna trappa ner, och så småningom sluta. Men känner inte någon stress över detta!

Du fortsätter hänga mig i hasorna - och det gillar jag massor ????

Kram ?

Femina❣️? / kram från mt

Att du vill bryta dina dåliga vanor.
Och det gör man inte på 1 månad.
Hjärnan och kroppen behöver 3 månader(minst) för att bryta dåliga vanor.
Och så fokuserar du på det istället för på hur och när och hur mycket du får dricka.
Sedan när 3 månader gått så tar du ett nytt beslut☺.

Tänker att detta är som bantning. Alla klarar en månads bantning men få klarar att fortsätta längre☹

Precis så är det! Å det var precis vad kuratorn sa idag. Ska tillbaka om en vecka.

Har gjort allt vad jag kan påverka för att min dotter ska få hjälp nu kan jag inte göra mer än att ta emot henne när hon kommer.

Jag ska lägga mig nu och försöka sova lite grann.

Idag ska jag vara nykter!

Kram?

Det svåra är att ens kunna ta en diskussion med någon som inte ser något problem alls. För att hårddra lite, jag kan sitta och i princip gråta för att jag är så ledsen över någon förolämpning som hon gjort och hon kommer in helt oförstående och vill prata om en buske som hon vill köpa. Känslor kan vi inte prata om, de enda känslorna som finns och är värda något är hennes. Barnen och jag ska endast vara där för att förtjust beundra alla hennes projekt, om vi inte gör det blir hon kall och kallar oss otacksamma. Hon har skrikit i mitt ansikte att hon hatar mig och att jag är värdlens värdelösaste människa, men ändå flyttor hon inte. Med detta sagt så är det ingen mening alls med samtalsstöd då hon bara skulle manipulera det hela till att allt är mitt fel. Dock tror jag att jag kommer söka hjälp själv för att kunna bygga upp mig, för även om jag vet exakt vad hon håller på med så är det så svårt att greppa det (har läst en hel del om trauma bonding och stockholmssyndromet). Jag har tyvärr insett att hon nog aldrig kommer lämna då jag står för all försörjning och att hon inte jobbat sen vi fick barnen, hon anser att det är hennes heltidsjobb att ta hand om huset och barnen (de är i mellanstadieåldern).

Sisyfos, jag kan tyvärr inte lova att sluta helt, det känns övermänskligt just nu. Men jag sluta för stunden, jag tror trots allt att jag kommer kunna hantera alkohol, men inte förrens jag är fri från henne. Fast hur konstigt det än låter, hur mycket skit hon än kastar på mig så känner jag mig skyldig som vill lämna henne. Jag kan inte greppa det.

Enligt min app har jag nu varit nykter i 200 dagar! Jippi! ?✌️

Så bra jobbat!
Jag är usel på att låta bli att dricka, men jättebra på att hitta ursäkter och diverse förklaringar till varför det blir som det blir.
Jag är också väldigt bra på att förneka och förminska de riktiga problemen och istället hänga upp mig på saker som egentligen inte är så viktiga.

Har ofta funderat på VARFÖR jag ska sluta dricka.
Alltså många av mina ursäkter skulle kunna komma från ett barn som nallat för mycket i kakburken..

Jag blir sällan för full.
Ibland salongsberusad.
Oftast känner jag mig inte så påverkad och dagen efter mår jag som vanligt, tränar och håller på, jobbar osv.
Ställer inte in saker för att jag tagit ett glas eller 3 kvällen innan.
Jag hittar inte på skit så ofta.
Men det är det eviga "dricka varje dag" som jag är så sjukt trött på. Som jag blev trött på ska jag kanske säga för nu har jag ju tagit tag i det (igen). Men även här glider jag lite på mina ansträngningar. Har jag hållit upp en vecka är jag jätteglad för det och då unnar jag mig lite.. Det är så onödigt.
Jag är inte rädd för att ta något glas på kvällen - inte för vad det gör med mig för stunden. Jag är rädd för vad det gör med mig i längden. Vad har det gjort med min kropp efter 25 år av drickande?
Vill inte dö i cancer för att jag unnat mig.
Vill inte bli sjuk för att jag inte brytt mig.
Det är de långsiktiga konsekvenserna som oroar mig mest.
Tror jag.
Imorgon tänker jag säkert annorlunda.
Jag är så himla inkonsekvent. Opålitlig i mina tankar och känslor.
Jag är så attans jobbig.
Bläh vad jag är trött på mig själv ibland.
Egoistisk är jag också.
Och självgod.
Och besserwisser.
Samtidigt är jag ju bra också - ibland.
Och ganska bra på att svamla med, tydligen :-)

Vad blev det av detta egentligen?
Inte mycket.
Men jaja, det får vara så.