Senaste kommentarerna i forumet

På den tredje semesterdagen klev hon upp ur sängen och gjorde lite nytta. För att hon hade lust att göra nytta.

Idag har jag dammtorkat, dammsugat, diskat, planterat om två blommor, städat badrum och rensat ut det allra värsta ur klädkammaren så att jag åtminstone kommer in.

Jag har också hjälpt min mamma att betala räkningar på internetbanken för första gången. Fram till nu har hon envisats med att fylla i privatgiroblanketter. Det tog ”bara” ett år att övertala henne.

Det tog mig fem år att övertala henne att flytta 30 mil, till min hemort. Det är 4 år sedan. Ett av de bästa beslut som hon har tagit i sitt liv med facit i hand. Hon har ju bara mig.

Allt jag har gjort idag har jag gjort för att jag har haft lust. Inget måste någonstans. Man måste ytterst lite faktiskt har jag kommit på. Och allt blir skönare om lusten är drivkraften.

Ja, det där med mamma hade jag ju lovat förstås. Hon är en sådan som vill ha en exakt tid med några dagars varsel. Redan i lördags bestämde vi att på onsdag kl 16 skulle jag hjälpa henne med räkningarna.

Och det gick bra. Över förväntan bra. Nästa gång vill hon prova själv, och det är klart att hon ska göra det. Tänker att det är bra för framtiden också. Om hon blir dement eller rejält krasslig på annat sätt, då kan jag fortfarande betala hennes räkningar medan hon tittar på. Jag är god man till min yngsta dotter, det räcker bra.

Skulle precis skriva att det varit en lugn dag, att det inte har hänt så mycket. Men det har det ju ? Även om jag gjort en hel del är den spontana känslan att jag inte har gjort så mycket.

Torsdag-fredag ska jag tjöta i några timmar med två fina vänner, och det ser jag verkligen fram emot. På fredag ska jag hämta yngsta dottern hos hennes pappa också.

På söndag har jag bokat in lunch med mamma på en restaurang på promenadavstånd. Semestern rullar på i maklig takt. Nyktert. Och det känns självklart.

Kram ?

Ikväll är det regn, jag är trött och less.
Uppgiven eftersom jag inte orkar hitta på nåt alternativ att göra eller uppleva.
Trötthet och lätt nedstämd ,det är nog en trigger för mej.
Jag vill helst sova, så fort som möjligt Zzzzzz

Hur funkar det?

Kram ?

Du behöver bara nå din botten. Känna inifrån och ut ”jag orkar inte mer”. Då kan resan upp mot ytan börja ? Klokt att köra ikväll!

Kram ?

Det lider jag fortfarande av, vaknar långsamt med mitt kaffe, men när dimman klarnar är det banne mig fri sikt! Och som du säger, pigg om dagarna, härligt! Lycka till nu och framåt, det blir BARA bättre!

Det är verkligen ett intressant ämne, finns mkt på engelska, om man söker på Self Compassion. Agneta Lagercrantz (psykolog/författare) har skrivit en bok om detta, med titeln Självmedkänsla- hur du kan stoppa självkritik mot dig själv och andra.
Tror den är bra! Hon har också intervjuats i ämnet vid flera tillfällen som ju går att hitta.
Tycker medkänsla egentligen är bättre än snäll, då det ju handlar om empati för självet på samma sätt som man är empatisk med andra. Vi är ofta ganska bra på det ju... oss själva behandlar vi som galärslavar, aldrig nöjd, alltid orka mer. Nyttigt att fundera på!

Den är klurig och ibland så tråkig. Men att se verkligheten så som den är, sorg över att inte dricka mer (har nu gått över helt för mig) rädslan att inte klara det (får vi nog leva med) det tror jag är bra när nykterheten ska etableras. Vi drinkare har varit duktiga på svart, vitt, rött! Starka känslor och stora penseldrag. Nu är det lite mer tuschteckningar... inte så bombastiskt men fint när man går nära. Njut lite av dagen också!

... Torns tråd idag vilken inte var meningen, det kom att handla om anonymitet här. Och hur man pratar om forum- medlemmar med andra (om man nu gör det). Jag gör inte det särskilt ofta men skulle av bara farten tänka att man ska behålla sin anonymitet. Det kan ju finnas andra och starkare skäl än att man skulle bry sig så mkt om vad grannen tycker om ens dryckesvanor, antagligen ingenting ?
Men det kan som sagt finnas andra skäl. Som att tex vara vd för Systembolaget (vilken jag inte tror att någon är, men vet ju inte)
Ja nog om det. Jag skriver ibland lite opersonligt av skäl som hänger ihop med att vara anonym. Lite tråkigt ibland men man vänjer sig.
Sovit som en stock men drömt massor, och obehagligt om djur (råtta, hund) Det är nog glappet mellan jobb och ledigt som bearbetas på något vis.
Idag fick jag en tanke som löd ”tänk om jag tröttnar på nykterheten”. Fanns inget som föranledde tanken och har knappast tröttnat på att må bättte än på många år.
Men ibland blir jag orolig av att läsa om återfall mm, som inte tycks gå att STYRA över. Så sorgligt. Gör mig också lite rädd som sagt.
Nu väntar projekt lunch som knappast är prioriterat i sommartid.
Sen en tur till bygghandel pga snickare som äntligen är här och jobbar! Jag är nykter idag utan att tveka. Kram.

Har börjat träna lite smått, kortare löprundor (inte för långt till en början för då kommer jag troligen tröttna), promenader och lite yoga. Man har så mycket tid, inte för att jag drack dagligen men om man dricker kanske 2 ggr på veckan så blir det 2 bakfyllor och dagen efter bakfyllan är man ju fortfarande ganska energilös och seg. Har börjat äta lunch, något som jag sällan hade tid eller lust med innan om jag inte var på jobbet. Regelbundna vanor är nog viktigt. Läser böcker och pysslar hemma, försöker att inte snöa in för mycket på bra saker heller så jag sen tröttnar eller att det blir för mycket liksom. Jag är lite allt eller inget, behöver träna på mig att vara lagom, ha lite tråkigt och inte Antingen hata eller älska saker. Det finns ju ett mittemellan. Har tackat nej till planer med mina vin-väninnor, skulle inte kunna träffa dem utan att dricka, skulle nog ärligt talat vilja dricka då. Skulle inte behöva övertalas.

Samtidigt tänker jag nog omedvetet att jag någon gång kommer tillåta mig själv att dricka, om tillfälle ges liksom. Nu vågar jag inte, vare sig för min egen eller andras skull. Kanske bra att jag är öppen för mig själv med den känslan, att jag inte ljuger för mig själv och tänker ”jag kommer aaaaldrig att dricka och det kommer aldrig komma en dag när jag vill det...” tänker egentligen bara att jag inte ska dricka idag. Ser alla trådar i forumet och känner igen mig i mångas lite dramatiska formuleringar om att hålla sig nyktra. Jag har själv utttyckt mig så och misslyckats (säger inte att dom ska misslyckas). Den här gången försöker jag vara mer realistisk och förutseende, hoppas på det bästa...

Lider med dig verkligen, och känner igen mig! Upprepa händelserna för dig själv i huvudet, vad som faktiskt hände! Jag har gjort likande saker och sedan liksom förträngt det, det är så olikt mig liksom (i nyktert tillstånd) så jag har liksom många gånger omedvetet förnekat saker för mig själv, sanningen gör för ont. Till slut känns det nästan som en dröm, som att det inte hänt, det var någon annan... så sjukt egentligen. Man kompenserar på andra sätt så det som hänt liksom inte längre har hänt... skrämmande

Någon som haft liknande vanor??

Alkoholdjävulen, passade namn för övrigt, har ett hårt grepp om mig.
Idag sitter jag på jobbet, darrig, illamående, yr och trött.
Dum. I. Huvudet.
Idag ska vi ha sommaravslutning med jobbet, jag kör och kommer inte dricka ikväll.
Och det kommer vara en liten seger, men att få det att bli en långvarig vana att inte dricka känns omöjligt. Helvete.

Tack för svar! ?

Sov oroligt inatt. Vet sen tidigare gånger att just dag 3 brukar vara jobbig för mig. Lika bra då att jag jobbar sent så är det kväll nästan på en gång. Haft sug idag några gånger. Jag kör en ny metod att hantera det på. Istället för att tränga bort tanken så kör jag ”badbollen”. Hittade det när jag sökte på hur man ska minska återfall. Sitter på jobbet och har rast. Snart dags för pass två. Mer städning och sortering medan vi försöker roa de barn som är kvar...

Börjar få lite insikt hur jag fungerar, ganska läslkigt faktist att man kan veta fast ändå inte agera på vad man vet. Som jag skrivit så mycket om så har jag ju en riktigt jobbig situation med min fru, jag är övertygad om att något är fel på henne, ibland tror jag att hon är narcissist och ibland att det kanske inte är så. När hon är eller har varit elak och jag helt enkelt fått nog och bestämt mig att nu får det fanimej vara nog, då börjar hjärnan gå på högvarv och se på hur vi ska kunna gå vidare, hur mitt liv framöver ska kunna se ut och så vidare. Jag ser positivt på min framtid när jag är i denna bubbla. Men så visar hon sin "offer" sida, det är synd om henne, hon älskar mig och ber om förlåtelse osv. Svag som jag är förtränger jag allt jag vet, t ex så vet jag att hon kommer göra likadan igen, att jag inte vill åka på ännu en semester som hon förstör pga att något trivialt hände, jag tänker kanske funkar det denna gången, jag kan inte bara lämna henne för hur ska hon klara sig? Jag lovade ju att vara med henne tills döden skiljer oss åt. När jag kommer in i detta tänkandet, om hur ska vi leva vidare, då faller jag även in i något slags hopplöshet och hela tiden faller tillbaka i tänkandet att bara gå tillbaka till som det var förut, gå tillbaka till att dricka igen och låtsas att allt är bra.

Jag kan inte gå tillbaks till hur det var. Utan henne är jag säker på att jag kan bygga upp ett nytt liv, ett gladare liv, ett liv utan minfält. Men jag känner att om jag lämnar henne så sviker jag henne. Fast stannar jag så sviker jag mig själv.

?
Gud, vad jag känner mig låg. Ligger i sängen och scrollar på FB. Ute är det grått och regnigt. Behöver duscha så man vågar visa sig på mötet ikväll. Inte bra att känna såhär. Borde åtminstone dammsuga... Förutom dammråttorna som springer runt här så har Pelle en förkärlek till att släpa in kvistar och kottar som han leker med. Man kan tro att han är en liten hund när han kommer med en lång pinne i munnen! ? Men han är förstås förlåten. ? ? ?

Jag är också ganska ensam, fast jag är gift. Jag har alltid odlat mina egna kontakter/intressen ändå men numera, i nykterheten, känner jag mig ännu mer ensam. Som du vet så är jag i min självsamhet nuförtiden i kyrkan eller går på möten. Då känns det bättre! Kram till dig! ?

Den känslan kommer med tiden. Men tålamod är inte alkisars bästa gren ? Men det är nyttigt att träna på sitt tålamod!

Alla sorgeprocesser är så där. Jag brukar likna det vid en grusväg med stora hål. I början ligger man i hålet och vältrar sig i gyttjan. Efter ett tag kravlar man sig upp, stapplar några steg och ramlar ner i ett nytt hål.

Med tiden blir man allt skickligare på att kravla upp snabbt ur hålen och stappla vidare. Efter ytterligare ett tag blir det glesare mellan hålen, och några hål lyckas man till och med runda.

Till slut blir det ytterst glest mellan hålen, och de är ofta mer gropar snarare. Utan gyttja.

Kram ?

Vi alkisar har en tendens att stoppa huvudet i sanden. Om vi inte tänker på det, eller pratar om det, har det ju knappt hänt. Men det har det ju.

Upp med allt som skaver på bordet bara! Ingenting förvånar någon här. Vi har alla liknande berättelser i våra ryggsäckar. Men det är viktigt för DIG att fejsa sanningen.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter.

Mitt tips till dig. Sök på alkohol+hjärnan, återfallsprevention, alcohol+documentary på youtube. Titta på det ihop med din man. Ni båda måste förstå allvaret. Då kommer han att stötta dig till hundra procent.

Intervention är plågsamt att söka på också ? Rena skräckklippen.

Kram ?

Vill tacka för dina ord i min tråd när jag tvekade om jag kunde hålla mig nykter, det betyder mycket att få respons när man känner sig osäker och tvivlar på sig själv. Så stort tack! ?

Har nu läst din tråd och är säker på att du kommer finna din väg även om vägen ibland varit krokig och full av uppförsbackar. Viktigt att tänka på att våra vägar kan se olika ut och ta olika lång tid men vår önskan är densamma, att få må bra.

Ta hand om dig och fortsätt tro på dig själv! ?

Sa till maken att jag inte ville dricka något, han kunde ta med nån öl om han ville det. Känns bra ❤️.

Förra helgen blev jag påkommen av honom med en kopp gömd whiskey i sovrummet, hemma hos några vänner där vi var gäster och hade bott under veckan. Jag har alltså stulit sprit ur deras barskåp när ingen var hemma ???. Jag försökte snacka bort det. Han hällde ut det men jag hade förstås även 1/2 kopp gin gömd i ett annat skåp (som jag drack upp efter). Det märktes att jag var berusad. Jag skäms så att jag dör bara av att skriva ner det här, men nu skriver jag ner det ändå så får jag ur mig det.
Alltså den ångesten & skammen. & det var ju inte första gången & inte heller första gången jag smusslat & gömt även hemma.

I söndags, på landet, ensam med barnen och med brasan tänd var jag på natten så packad att jag knappt visste var jag befann mig. Det hade kunnat börjat brinna och jag hade då varit oförmögen att ta hand om mina barn. Jag vaknade av att jag spydde, lyckades som tur var spy på en kudde och inte på heltäckningsmattan i sovrummet (ljusblå, den du hade f-n inte varit lätt att varken tvätta eller förklara bort).

Skammen och skulden jag känner över detta är så fruktansvärd att jag får andnöd. Jag har tidigare haft förmågan att trycka undan och gömma dessa känslor inom mig. Har aldrig berättat eller erkänt detta tidigare. Men det är det slut med nu.

Kramar till er därute som kämpar.

Ja det är inga problem, det som är jobbigt är att jag tycker öl är riktigt gott och att jag gärna hade tagit det till varje middag.
Men avstår då för att det inte är ”bra”.

Har druckit mer än en öl till middag de senaste åren, har kanske druckit 2-3 per dag och ibland mer till helgen.
Därför är jag oroad över hur värdena är nu.

Vill inte låta tjatig eller negativ men idag sörjer jag verkligen att jag inte kan dricka. Vill så gärna ha valet att kunna göra det. Jag vet ju att jag passerat den gränsen och troligen aldrig kommer kunna dricka normalt igen men de tankarna har börjat komma tillbaka. Så länge jag inte dricker ensam, 1 flaska vin aldrig mer, aldrig sprit bara vin, etc.

De gånger det känns bra att vara nykter känns egentligen bara bra för att jag känner mig duktig och hälsosam, bättre än de som dricker. Det känns inte genuint bra eller ”neutralt” och normalt att inte dricka. Kan man komma dit?

Att vara dricka ett enstaka glas vid enstaka tillfällen lär inte påverka dina värden, men kan du hålla dig till det? Många tycker ju det är svårt ?

Är också LIVRädd att få i mig alkohol, nästan löjligt tycker min man, är ju inte direkt allergisk (jo)..,
Så mysigt med en katt, det är jag lchf allergisk emot, var som barn. Försökte boka allergiprov men fick ej pga corona. Skulle älska att ha hund men jobbar ju i vanliga fall långa dagar på kontor så det får vänta ett antal år.
Ska bli mysigt att höra om din katt, lycka till med allt nu!