Senaste kommentarerna i forumet

Mitt drickande ökade ju lavinartat i relationen med sociopaten, så jag var nog helnykter under en period på ca 6 månader. Då upphörde visserligen bråken, men bara för att jag gick undan, vilket aldrig hände onykter.
Så jag kom till den slutsatsen att det var han - och bara han - som var problemet. Visserligen VAR han också ett problem, men MITT drickande är MITT ansvar, något jag aldrig riktigt förstod då, men det gör jag nu. Jag är alkoholist, och enda alternativet är att bli helt nykter♥️

Jag gjorde en topp 5-lista med fyllesynder i skallen att ha i beredskap när alkoholdjävulen visade sitt fula tryne. Bra att drämma i skallen på hen.

Kram ?

Jag vet att jag glorifierar, försöker hitta andra glädjeämnen men det är svårt. Trots att jag saknar alkoholen till viss del upplevde jag ju att jag när jag drack liksom fastnade i ett slags hjul som jag inte tog mig ur, utvecklades inte eller kom framåt. Levde för stunden, nästa kick. Detta trots att jag skött arbete, relationer (nåja...) och vardagliga åtaganden på ett acceptabelt vis. Man har så mycket tid när man inte dricker, dagarna är längre och man hinner mer, det borde väl vara något positivt men jag känner mig samtidigt rastlös.

Försöker minnas allt negativt med alkoholen, bakfyllorna, paniken när man vaknar upp och inte riktigt vet vad man gjort eller sagt. Den svullna vinmagen som putar ut, håret som känns matt och stripigt, svullet och rödmosigt ansikte. Oförklarliga blåmärken på kroppen, illamåendet, huvudvärk och ångest. Känslan av att man liksom skadat sin kropp psykiskt och fysiskt. Och kanske det värsta- den förlamande tröttheten, oföretagsamheten och britsen på empati som jag tycker alkoholen bidrar till. Man orkar ingenting, man blir helt paralyserad av någon slags konstig trötthet och bryr sig bara om sig själv, man blir så självupptagen och nästan struntar i andra människor. Fyfan

Född 1969 så det är helt korrekt gissat ?

Ja, jag tror med facit i hand att klimakteriet spelat enormt stor roll, och att det ihop med drickandet har försämrat min psykiska ohälsa oerhört mycket.

Jag blev utmattningsdeprimerad första gången 2007. Begynnande förklimakterie, stor press på jobbet, barn med särskilda behov, och en kass relation. Ovanpå det hällde jag alkohol, som bara förvärrade allt.

Sen dess har jag ätit SSRI, haft upprepade skov av depression, varit utmattad en gång till (2018), haft enorma besvär med rikliga blödningar i klimakteriet, och druckit mer och mer för varje år. Fler och fler minnesluckor, fler och fler ”misstag” på fyllan. Sämre och sämre självrespekt.

När jag fullt ut förstod att alkoholen skapar mina depressioner, ångest och sömnstörningar istället för att hjälpa mig med det så fick jag nog. Då slutade jag dricka. Det är 5 månader sedan på torsdag.

Det är så mycket jag inte kan påverka i mitt liv, men vad jag dricker kan jag faktiskt påverka. Det har inte varit lätt, men ändå lättare än jag trodde. För att jag verkligen bestämde mig, tog beslutet med hela hjärnan och sen har jag bombarderat mitt undermedvetna med fakta, fakta, fakta.

Ett av de bästa beslut jag har tagit i mitt liv. Min självrespekt är så mycket bättre, min glädje och tacksamhet i vardagen likaså. Jag är mer chill till det mesta, försöker vara självsnäll varje dag.

Kram ?

Hej, det finns inget i våra hormoner (sjunkande östrogen) som gör oss till alkoholister. Däremot är klimakteriet inte sällan en tid präglad av olika sorters press och förändring. Allt från barn som flyttar till fertilitet som upphör (biologisk gråt kanske?) till att vi lever i en värld där vi ska orka precis lika mycket, hela tiden.
I en dröm skulle både småbarnsår och klimakterie-åren vara statligt subventionerade, så vi inte behövde jobba som dårar, för att hänga med i löneutveckling och därmed pension. Kvinnokroppen är fantastisk men samhällets norm är mannen, det finns inget cykliskt med vårt arbetsliv.
Lång tanke- men i korthet; klimakteriet innebar för mig, och för många, en lättare eller svårare tid av nedstämdhet/depression. Dessutom sover vi sämre av rent fysiska skäl. Det i sin tur kan leda till att man medicinerar både humör och sömnproblem med alkohol. Kvinnor är inte sjuka, men kraven på att alltid vara på topp är faktiskt det. Ta makten över ditt liv, sluta drick, lev! ?

Vilken resa du har gjort! Jag är så imponerad av dig och din ärlighet!
Det verkar som att vi är i ungefär samma ålder (50 ca)
Jag upplevde att mitt drickande blev mycket värre när jag hamnade i klimakteriet. Har du ungefär samma uppfattning? Kan det vara något i kroppskemin som förändras så man tar till vinpavan som ångestdämpande? Mina dryckesvanor liknar i mångt och mycket det du beskriver.

Varmt välkommen hit! Du har startat en tråd här i forumet som du kallar *påkommen". Om det är dig du skriver om är du inte ensam om att kanske känna så, bli det eller hur det än är. Fint att du är här och berätta gärna mer, om du vill, så kan vi ge dig stöd!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej alla, jag närmar mig 4 månader nykter - känns bra!
Jag har satt ett nytt mål, 5 månader nykter, vilket innebär en nykter semester. Det har hjälpt mig att ha ett mätbart mål, mitt tidigare var 100 dagar.
Var hos en ny läkare via företagshälsovården förra veckan. Fått diagnos utmattningssyndrom samt depression, det känns tungt men skönt på något sätt att veta varför jag mår som jag mår. Var öppen om min alkoholkonsumtion samt historik och läkaren bekräftade att jag druckit för att ”självmedicinera” (dock tycker jag själv att jag har druckit hårt ibland för att jag gillar det). Nu när jag inte druckit på en tid så är min depression inte en direkt effekt av drickande men den har såklart påverkat precis som jobb och annat.
Nu har jag en resa framför mig för att ”må bra igen” och det ska jag göra utan alkoholen.
Det jag har lagt till sedan förra gången är att springa - har inte rört på mig på flera år. Tar det väldigt lugnt och nu på 3e veckan är jag uppe på ca 10 minuter 3 ggr i veckan.
Hoppas alla har det bra i detta väder, antingen för varmt eller för kallt...

Vad fint! Och som du skriver, vi gör det ihop, sällan har det varit mer tydligt än under dessa månader.
Jag är storasyster från födsel och fortsatt ohejdad vana. Jag gillar det mer nu, störs inte av mina tentakler som vajar och spejar framör över savannen för att hålla ihop och skydda flocken. De går fint att bära nykter. Nu fortsätter vi bara. Ska fundera över om jag vill ha ett nytt ”mellanmål”, ett år kanske. Har inte tänkt klart! Nu ut och gräva. Med ljudbok. Nya höjden av avkoppling och jag behöver inte smyga ??

Stort grattis till 40 nyktra dagar! Svinbra kämpat ? Jag är otroligt glad för din skull.

Kram ?

Inte dricka på din 30-årsdag! Nu har du fått en andra chans - förvalta den hundra procent rätt. Hundra procent nyktert.

Kram ?

I början är varje nykter dag värd att fira - och tvåsiffrigt var verkligen en milstolpe. Svinbra jobbat!

Kram ?

Om du vill plugga lite alkoholkunskap tipsade jag om några dokumentärer hos Ångestmoln precis. Finns fler tips i min ösregnslånga tråd.

Kämpa! En dag i taget. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Tusen tack ♥️ Jag ska uppdatera så snart jag varit på möte?

Kan faktiskt inte komma på ett bättre sätt att ägna sin semester åt - att bli nykter!

Kolla alkoholdokumentärer istället så får du extra skjuts i nykterhetsarbetet. Skrev några tips hos Ångestmolnet precis. Fler tips finns i min ösregnslånga tråd.

Kram ?

Om den där glorifierade "kan dricka med vänner" "kan dricka lite själv" "det blir annorlunda" hade funkat, hade det då detta forum funnits? Nej, såklart inte.

Alkohol kidnappar våra hjärnor och är ett gift som ger dig onaturlig lycka, den är inte äkta och allt det som du nu tänker som positivt tar så mycket mer negativitet i långa loppet att istället för att gå jämt ut, så blir livet mer negativt än positivt.

Tillfälliga kickar ger bara lycka för stunden. Att bli lycklig blir man aldrig som problemdrickare.

Drick inte på dina känslor, men var heller inte nykter för någon annan än dig själv - annars kommer det inte hålla. Man måste verkligen vilja det. Och som jag skrivit i en annan tråd redan i dag. Om du inte har några problem med alkohol så är det väl inga problem att inte dricka?

Här är du bland vänner ? Läs och skriv mycket här så ska vi peppa och stötta allt vi hinner och orkar. Använd forumet som en dagbok, då funkar det lite som självterapi. Plus att du får våra kloka kommentarer som en bonus!

Modigt och klokt att gå på AA-möte idag! Berätta gärna om dina upplevelser, jag har aldrig själv besökt något AA-möte.

Jag praktiserar det jag kallar ”faktametoden”. Fakta, fakta, fakta om hur alkoholen påverkar vara kroppar, och sen repetera, repetera, repetera. Hjärntvätt ?

Kram ?

Du måste kasta av dig offerkoftan. Fokusera på fördelarna med nykterheten, istället för att tänka på fördelarna med att dricka. Du när en glamouriserad dröm, tyvärr. Du minns bara de roliga, njutbara stunderna - inte bakfyllorna.

Du måste gå från ”det är synd om mig som inte får dricka” till ”det är inte synd om mig, jag vill inte dricka”. Då går den nyktra resan mycket lättare!

Här är tips på tre dokumentärer som kan hjälpa dig på vägen:

Älskade alkohol (svtplay)
Alcohol: Old before your time (youtube)
Drinkers like me (youtube)

Som en bonus kan du kasta ett öga på ”The wethouse” på youtube. Rena skräckfilmen i sammanhanget. En påminnelse om hur det kan bli i värsta fall om man inte sätter stopp. Alkoholism ÄR en progressiv sjukdom.

Kram ?

Hej alla fina människor ♥️
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja...
Från att knappt ha druckit en droppe alkohol fram till nästan 30-årsåldern försämrades mitt äktenskap progressivt under många år och jag började dricka "som tröst" I början var det inte fråga om några stora mängder eller särskilt ofta, men efter en skilsmässa för 6 år sedan blev det oftare och större mängder.
Jag träffade rätt snart en ny man, som det skulle visa sig senare - en alkoholiserad, våldsam sociopat med vilken det hela tog "raketfart" det festades varenda helg och även i veckorna om det gavs tillfälle. Hela relationen tog en ände med förskräckelse för 2 år sedan i en svår misshandel. Efter det har det gått i perioder och nu har det varit rent förskräckligt. Jag dricker för att dämpa ångesten, tycker inte ens att det är gott.
Idag kommer jag i ren desperation gå på ett AA möte då jag inte längre kan få kontroll över detta. Börjar jag väl dricka så dricker jag tills det är slut eller jag slocknar.
Mår så fruktansvärt psykiskt dåligt??

Känner mig mer och mer deppig i nykterheten, stabil men nedstämd. Vänner hör av sig, de som jag haft så himla roligt med när jag druckit. Skulle så gärna vilja ses och dricka vin men är rädd för att det skulle göra att allt eskalerar igen, alltså efteråt. I vardagen känns det helt okej att inte dricka, min man är så trött på mitt drickande och jag känner ingen glädje längre att dricka något glas vin eller två med honom. Hans oroliga blickar, kollar hur snabbt jag dricker etc tar bort all glädje. Längtar efter att få dricka en flaska vin själv i ostördhet eller med mina väninnor som är som jag. Slippa dömande blickar.

Försöker ta en dag i taget och inte tänka så långt, som många av er här inne beskriver som en framgångsrik väg. Min man vill hela tiden att jag ska lova ”aldrig någonsin mer” men det känns för stort och för svårt.han förstår inte när jag försöker förklara hur man ska tänka med en dag i taget.

Är på min vakt och fortfarande livrädd för att falla dit och lura mig själv igen, känner dock någonstans att jag håller nykter för andras skull och inte min egen. Samtidigt har jag inget sug efter alkohol vilket är skönt.... för återkommande tankar på ”om jag hade skött det här snyggare hade jag kunnat dricka ibland nu”.

Känner mig även lite som en tickande bomb, ju längre tid jag är nykter ju hårdare kommer fallet bli om jag väl skulle dricka. Låter det rimligt? Det känns inte lättare ju längre tiden går, är det för att jag inte kommit tillräckligt långt än? Kanske måste komma över någonstans tröskel. Försöker fylla min inre tomhet med andra kickar än alkohol, vara duktig, shopping etc. Dricker stora mängder cola cola.... usch allt är skit idag verkligen

Sexfaldigt hurra för dig idag! (Och Torn också, men han får ett eget grattis).

Jag blir helt tårögd när jag läser dina sex punkter. Av glädje, och jag blir även rörd av igenkänning. Och tacksamhet - över livet och vilka vändningar det kan ta.

Du har verkligen ordets gåva, och du betyder så oerhört mycket för forumet, och för mig. Alltid kloka balanserade råd. En klapp på axeln av omtanke ”har du tänkt på, bra jobbat, glöm inte vila nu”. Som den storasyster jag aldrig haft.

Som ensambarn är man van att klara sig själv. Alltid. Och det går, men det är onödigt slitsamt. Det är lättare att bära bördor om man får lite bärhjälp.

Kram ?

Det glömde jag ju att skriva. Här är du bland vänner. Själv firar jag nykter månad 5 på torsdag, tjoho!

Och Torn och Se klart firar sin nyktra månad 6 idag, så nu ska jag hasta vidare och gratulera dem ?

Jag får en fin bild för mitt inre. Sommarbarnet med sin sommarkatt som blev en kanonduo, som tog sig igenom det svinjobbiga alkoholstoppet sida vid sida.

Och din signaturemoji känns självklar ?

Kram ?

Det är mycket som behöver komma ut och ventileras. Ut med trollen i ljuset så spricker dom.

Snopet med katten ? Men det var väl meningen kanske att just den katten skulle komma till er familj.

”Köp vi gjort på fyllan” skulle kunna ha en helt egen tråd här ? Den tråden skulle nog både roa och avskräcka. Persbrandt köpte hus på fyllan, hualigen ? Hans bok ”Så som jag minns det” är svinbra!

Det hedrar dig ändå att du tar konsekvensen av ditt fylleköp. En katt är ju en levande varelse. Den katten kommer alltid att påminna dig om när du slutade dricka, eller hur?

Kontrollbehov har nog alla här lite till mans. Kontrollbehov, spontanitet och allt-eller-inget verkar vara egenskaper som är gemensamma för de flesta alkisar.

Att sluta dricka är svårt som fan, men det är egentligen ”bara” att ta itu med symtomen. Det stora jobbet är att göra något åt grundorsakerna till symtomen.

Nu har du identifierat behovet av avkoppling och ditt kontrollbehov som beteenden som du behöver jobba med.

Hur tänker du att du kan jobba med de två sakerna konkret?

Kram ?

Är det någon som känner detsamma?
Jag har ett extremt kontrollbehov. Min familj påtalar det ofta och jag VET det så innerligt väl själv. Att dricka alkohol är väl ett sätt att släppa kontrollen.
Behöver kunna släppa kontrollen UTAN alkohol.
Ja, jag skriver alltid alkohol istället för bara A då det för mig blir mera "på riktigt" att se hela ordet. Att det blir för mig mer ärligt.
Ok, det var inlägg två för idag. Blir säkert fler. Klockan är ju bara 10 ännu.

Lyckönskningar och mer därtill ?!!

Heja dig som tar tillfället i akt nu??! Nu äntligen känns det som lite bättre förutsättningar för att ta ett krafttag kring alkoholen. Vad bra tänkt?!

Ingen press, bara göra det du behöver och mår bra av?! Om det så bara är att ligga på soffan o kolla serier en hel dag☺️! Lät som en underbar start dock med simtur ???!

Varma kramar!
/Fibblan ?.