Senaste kommentarerna i forumet

Grattis Amanda på 14 dags dagen ? två veckor helt alkoholfria, det är så skönt när jag vaknar på morgonen, det är det verkligen! Att ”vakna vacker” att ”vara frisk” är en stor befrielse ??

Ge dig själv en stor klapp på axeln, riktigt starkt jobbat att inte dricka någon alkohol, du ska vara riktigt stolt! ?

Positiva effekter, ja var börjar jag? Rent utseendemässigt så är jag inte lika svullen, byxorna skaver inte in i magen. Mina ögon ser piggare ut och min hy är klarare utan att se plufsig ut eller med massa småfinnar. I övrigt har jag mer energi, orkar gå upp tidigt för en morgonpromenad. Jag känner mig piggare, inte lika rastlös, lugnare i kropp och sinne. Och framför allt, jag är inte lika hatisk mot mig själv. En mångårig ovana som kommer ta tid att bryta men jag jobbar stenhårt med mig själv så förr eller senare ska den ovanan försvinna den också ?

Det var lite av det som jag har upplevt ??

Kram ?

Riktigt bra att avstå ikväll! Lyckas man bara låta bli det första glaset så funkar det faktiskt riktigt bra.

Ungefär som med godis, börjar man äta så kan man inte sluta! Mycket lättare att avstå helt än att äta lite godis om det finns mer kvar.

Kram ?

Överlever jag morgon dagen, dvs dag 5. Så är det det längsta jag varit nykter på 3 år. Är motiverad att stega ut dag 5 och in i dag 6 också.

Just cyklar hem ifrån tjejmiddag. Så himla trevligt. Kan faktiskt inte förstå att jag klarade det. Men jag satt där med god mat och en alkoholfri öl, sedan schweppers lemon zero (så god!). Första glaset var sjukt svårt att säga nej till. Gjorde ont i hela kroppen. Men efter att jag valt bort alkoholen så gick det jättebra. Följde en vän hem sen som vingla på rätt bra med cykeln. Känner mig stolt över att komma hem utan en promille ?

Next up är väl midsommar. Det enda positiva med pandemin är väl att det är helt accepterat att bara va hemma. Vilket jag tycker är så himla skönt!
Jag hoppas ju på en viktnedgång nu när jag inte bäljar i mig vin. Även att ångesten ska kännas lindrigare. Bättre sömn. Men framförallt magen. Allt sitter så tight och jag känner mig ständigt proppmätt.
Vad fick du/ni för positiva effekter av nykterheten och när kände ni dessa resultat? Behöver en ?
Jag menar. Det finns väl bara positiva saker m sluta dricka, förutom att det är så satans svårt. Men vad har blivit bättre för dig?

Läste en bra artikel om utmattningssyndrom. Igenkänningen var enorm, och jag slogs återigen av tanken att det finns många likheter med nykterhetsarbetet.

Hur konstigt det än kan låta vill jag inte vara utan mina två sjukskrivningsperioder (2007, 2018) i utmattningsdepression. De har gjort att jag har tvingats jobba med mig själv - och sakta men säkert har jag blivit lite klokare.

Det finns inte i boken att jag skulle säga ”jag är sån här, det går inte att ändra på.” Allt går att ändra på. Hela livet är en enda lång utvecklingsfas. Ibland lite trögare, ibland väldigt intensiv.

En sak i artikeln kändes väldigt spot on vad det gäller suget efter alkohol och rädslan för de tankar som det kan väcka. Liksom otåligheten i början när det inte känns hundra bra direkt, utan enbart korta stunder.

Så här står det i artikeln, men tänk nu sug och tankar på alkohol istället:

”De ljusa stunderna är en föraning om hur du kommer att må sedan. Våga känn tillit till att de kommer att bli allt längre, men försök inte hålla kvar dem. Då höjer du bara stressnivån i kroppen. Försök att känna tacksamhet och glädjas åt dem när du har dem, och lita på att de snart kommer tillbaka när de försvunnit. Då får du en mycket större acceptans för att känslor kommer och går, att man inte behöver lägga så stor vikt vid dem. De är inte farliga.”

Kram ?

Snabbt upp i rätt spår..Jättebra jobbat..?????????

Hoppas verkligen att du slipper få ont igen, men jag hoppas också för din skull att du fick ett rejält wake-up-call.

Processen fortgår!

Kram ?

Drabbades av hemska magsmärtor för ett par dagar sen. Så illa att jag ringde 1177. På telefon var det såklart omöjligt att avgöra orsaken, sköterskan (som var mycket professionell) föreslog typ hela spektrat från förstoppning till äggstocksinflammation och det vi kom fram till var att jag skulle åka akut till sjukan om det inte gick över.
Nu gick smärtorna över tillslut, så inget akutbesök behövdes.
MEN jag började googla mina besvär, inom hela spektrat lika som sköterskan. I nästan alla beskrivningar av orsaker, stod att läsa "...långvarigt alkoholintag..." , ...alkohol försämrar..." , "...stor alkoholkonsumtion..." . Ja ni fattar.
En tankeställare, jag är ju frisk! Jag som börjat motionera och gått ner 5 kg i vikt. Med berått mod, med flit försämrar jag mina kroppsliga förutsättningar. Så att jag blir sjuk, om det nu är förstoppning, äggstocksinflammation eller nåt helt annat inom eller utom spektrat.
Tankeställare på ett bra sätt. Resultat: rädd? ja självklart! sparkad-i-rätt-riktning? absolut!

Så härligt att läsa!

Ska tänka på dessa rader??

??

Vad härligt att läsa, så bra och medvetet snitslat genom en snäv bana. Hoppas du känner dig både stolt och glad.
Varken midsommar eller jul är några superknepiga högtider för mig heller. Ofta barn med av något slag och har för det mesta haft någon sinnesnärvaro att inte bli för full då. Eller vita knogarnas kontroll.
Ha en fin ledighet som jag förstår börjar nu! ?

Ja, kaveldun, att hitta dit till sist och få vara där och inte stå ut, utan omfamna, både kilon och lathet- eller vilan, som du föreslår.
Det är någonting.
Jag tror även att självhatet har klingat av, jag ägnar iaf mindre tid åt att tänka på mina tillkortakommanden och brister.
De finns där helt klart.
Jag är ju människa, Som alla andra.
Att se sina brister i vitögat är inte heller dålig terapi.
Dvs att varken förstora upp dem till groteska mått, och inte heller dricka sig tillfälligt fri från insikterna att man inte är duglig i exakt alla lägen.
Kanske- inser jag när jag skriver, är detta mkt viktigt för mig.
Alla gör fel, har jag sagt.
Alla andra är bra nog, har jag sagt, också till mig själv. Men jag tror inte på allvar att jag har accepterat det, utan jagat på mot de där ”andra” reglerna som gäller just mig, de är strängare. Som att ha prästen från Fanny och Alexander på insidan.
Det är dock alldeles tyst i huset, det jobbas och sovs.
Jag korkade just igen en kvarts vinflaska och ställde högt upp i skåpet.
Så mycket vin (3/4 flaska) har familjen - 3 vuxna - konsumerat under tre kvällar. Jag fattar ingenting och tänker; varför dricker de inte lite MER när de KAN dricka, och det är väl just det som är skillnaden...
Nu ska jag gå ut och spana på sjön för att fördriva lite rastlöshet.
Ha en skön kväll, nyktra I hope. Allt annat är sämre, idag och imorgon.
Kram ?

.. skriver så bra och har mer erfaren än jag av det du beskriver.
Men jag kan helt odiagnostiserad känna igen de starka aversionerna mot självet- när kraften tar slut, och det stora starka drivet när det toppar. Jag önskar dig så att vara rädd om dig, att hitta omsorgen om hon där inne som behöver och att ta hand om henne på sånt sätt att hon får vila och läka. Tänker på dig.

Inte planerat något alls, känns lite konstigt och väldigt skönt.
Besök av barn och småttingar här, men allra mest ser jag fram emot ledig ”vardag” när det precis som ni beskriver inte händer så mycket.
Em ovanlig sommar för oss, på så många sätt. Jag har de senaste åren oroat mig över mitt vindrickande just på semestern. Ibland har det gått bra, ibland inte. Som lösa patroner eller vad det kan heta. Nu väntar en annan sorts sommar. Ser också fram emot att få följas åt här och höra hur livet framskrider! ?

Att hitta på ett standardsvar när maken är full och vill diskutera, så smart!!
Ja, jag vet precis var min frizon ska vara.
Den otrevlighet som finns när han är onykter vill jag inte umgås med.
Jag ska fundera...på mitt standardsvar.
Jag är mån om att ge honom uppskattning när han är nykter. Just ikväll är han det, så överraskad Jag blir!
Så nu kan vi småprata och ha trevligt ?
Tack också ensam84 och se klart. Fint med respons! ?

Vi är så många här med den problematiken. Växla mellan hyper och självdestruktion har varit mitt liv. Lärt mig ganska mycket om det. Alkohol vänder ofta hyperaktiviteten och håller mig sedan kvar i de låga perioderna. Tills jag fick något nytt maniskt infall, ofta t.ex börja tokträna, tokstäda, m.m och drickandet upphörde tillfälligt. Älskade också hyperenergin, man känner sig som en ostoppbar maskin.
Problemet med det, enligt min psykolog är att ett sånt levande aldrig kan fungera. Pga att vårt sinne fungerar ungefär som en pendel. Ju högre och längre toppar vi når ju fortare och djupare blir bakslaget och utmattningen. Det går inte att få balans med alkohol till vardags om man har dessa problemen. Jag närmar mig mirakulöst ett mer och mer normalt liv nu. Minimalt med alkohol, träning och avkoppling. Avkopplingen är a och o och med träning så får du avkopplingen nästan per automatik efteråt. Problemet med hyper/depressiv är att när man är hyper kopplar man aldrig av och när man faller ner gör man plötsligt ingenting och det är inte avkoppling utan ett högt stresspåslag för vardagen faller samman på ett kick.
Bromsa i tid, hitta nya njutningar att koppla av med (ofta tyvärr ett av de större och första problemet för en missbrukare då all njutning är kopplat till drogen under väldigt lång tid, men det går om man öppnar sina ramar igen!) Sen gasa lite lagom igen när energin är påfylld.

Har aldrig heller kunnat prata med mina föräldrar om dessa problem, du är långt från ensam där också. Det är nog nån typ av skam att uppleva sina barns "misslyckanden" tror jag, kanske därför många lossas som det inte finns. Funderingar...

Klart du ska. Klart du vågar. Det gjorde jag. Vad du *inte* ska våga, det är att inte göra allt, absolut allt för att räta upp ditt drickande och din psykiska ohälsa.

Du förtjänar att må bra !

Styrkekramar

?
Ikväll har jag varit på ett underbart möte, fullt av sinnesro. Ibland är vi många och det är roligt men idag var vi bara 10 och den lugna, stilla stämningen genomsyrade hela mötet. Det var så rogivande och andaktsfullt att man kunde känna att Gud var med oss. ?

Känt mig som ev Zombie hela dagen. Inte vanlig trötthet, det är mer en slags tung känsla och energilöshet. Som att jag släpar tegelstenar efter mig när jag går, fötterna som av bly. Riktigt obehaglig känsla, haft den många gånger förut och HATAR att känna mig så här. Föredrar att vara hyper, det är den bästa känsla jag vet. Växlar ofta mellan de två lägena.

Lyssnat på Alkispodden, hängt med min dotter som har sommarlov och min mamma (på behörigt avstånd utomhus). Önskar jag vågade tala med min mamma. Tror att hon vet, min kille har ringt henne några gånger. Senast i mars då jag fick ett riktigt psykbryt efter att jag druckit, bråkat och han hotade att lämna mig. Högg mig själv i låren med en kökskniv jag vet inte hur många gånger. Jag vaknade helt blodig i sängen med stora öppna sår på benen och väldigt vaga minnen - extremt obehagligt och skrämmande. Var i chock.

Jag pratade själv med henne häromveckan då jag var bakis och hade ångest - sa att jag tror att jag dricker för mycket. Hon sa att det tror hon med.
Ändå säger hon inget mer, frågar inget mer! Hon är så medberoende redan, trots att min pappa gått bort (söp ihjäl sig) och min lillebror numera är ”ren” sedan iaf två år efter ett långvarigt missbruk av både alkohol och droger.

Samtidigt är det jobbigt att prata med någon, tänk om jag vill dricka igen? Då blir det ju svårare. Så tänker min sjuka del av hjärnan, försöker motarbeta mig själv.

Bara lite tankar en onsdagkväll i juni...

Kram på er alla!

...i år har nog många av oss ganska diffusa semesterplaner.
Även jag känner att återhämtning är prio ett.
Och vi rör oss alla i närområdet.
För egen del finns det också en ro i det.
Jag ska leva nykter i en lite oplanerad semester i närområdet:-)
Det viktiga först är självklart i år.

Mycket prat om midsommar nu på jobb och bland vänner. De sociala medierna svämmar över av kompisar som planerar midsommar, sitter på uteserveringar med mera. Jag kan bli avundsjuk på de som tar sig några glas och klarar av att hålla det där. Några vet jag har problem med alkoholen, inte för att personerna själva har sagt det men som dricker varje dag i stora mängder. Än så länge känner jag mig inte triggad av deras bilder. Jag känner mig just nu trygg i mig själv där jag befinner mig just nu. En dag i taget med medvetenhet ?

Sambon var på systemet idag inför midsommar. Bara alkoholfritt fick följa med hem, jag sa att han fick ta något alkoholhaltigt till sig själv om han ville men han avstod. Avundas honom lite, han har inga som helst problem utan kan take it or leave it när det kommer till alkohol. Han köpte i alla fall några flaskor alkoholfri öl och Oddbird Spumante (som han fick leta efter hur länge som helst med hjälp av 2 i personalen ?). Nu är vi laddade för en lugn och skön midsommar utan risk göra bort sig och bakisångest ??

Det är precis så vi ska göra allihop! Utsätta oss för svåra situationer, tänka efter, bita oss i tungan, och sen lugnt avstå. No big deal för någon, inte göra för stor affär av det liksom.

Hurra, vad bra gjort!

När du har sagt/gjort så tio gånger så är det ingen big deal för dig heller någonstans.

Kram ?

Skönt att det gick bra på jobbet!
Och 84 procent nykter hittills i år är svinbra! Smart att räkna på nykterheten på det sättet.

Tiden i karantän har rubbat alla rutiner. Kroppen och hjärnan hade glömt bort din gamla efter-jobbet-rutin. Ta inte upp den rutinen igen! Hänga i trädgården en stund är en mycket bättre efter-jobbet-rutin.

Kram ?

Nu är jag ledig i fyra dagar och på fredag är det midsommarafton.
Finns det en mer alkoholindränkt högtid?
Själv har jag aldrig riktigt brytt mig om högtider som midsommar och nyår - så det är inte en stor sak för mig att vara nykter i år.
Men i går träffade jag en gammal god vän som var på genomresa. Han och jag har hängt mkt genom åren - han är väldigt jazzintresserad och lagar grym mat. Vi har ätit och druckit gott och lyssnat på väldigt mkt bra musik.
Nu bestämde vi möte på ett av stadens fina torg. Han har inte en aning om mina alkoholproblem.
Vi gick en vända runt torget och diskuterade val av restaurang och valde till slut en fransk eftersom han var sugen på musslor.
Och så satte vi oss ner och i några sekunder rusade hjärnan iväg och jag köpslog jag med mig själv. Han började läsa vinlistan högt och gav olika förslag på vilket vin som bäst skulle gifta sig med musslorna.
Jag tackar detta forum och alla goda råd jag fått här för att jag ändå tämligen snabbt sa att jag hoppar över alkoholen.
Jag sa inte mer än så.
Han höjde inte ens på ögonbrynen och frågade inte - var inte ett dugg besviken ( tänkte på ngt idiotiskt sätt att jag behövde dricka för hans skull) . Han beställde sitt vin och jag beställde bubbelvatten . Vi åt goda vinkokta musslor ( all alkohol kokar bort:-) och fantastiska frittes och pratade tills l han behövde springa till tåget.
Minns inte i vilken tråd jag läste det men ngn här skrev - när tankarna på alkohol kommer - kom ihåg att de bara är just tankar och att du inte behöver agera på dem.
Just de raderna kom upp i mitt huvud i går och jag släppte tanken på att dricka på några sekunder.
Tack vänner för alla råd!

Idag gav jag mig själv en ”mellandag” på hemmaplan, med jobb från köksbordet. Om jag igår jobbade i tempo 150 så jobbade jag i 50 idag.

Jag måste tillåta mig själv dagar då jag inte presterar på topp, annars går det åt bahia fullständigt.

Vecka 28 går jag på semester. Det är 2,5 vecka dit. Kämpa! Jag har ingenting planerat.

Jag har alltid så fullt upp den här tiden på året med att planera för mina kollegors semester och alla vikarier, så jag orkar knappt tänka på min egen semester.

Så det blir sällan storslagna äventyr utan mest utflykter i närområdet och besök hos släkt och vänner. Så blir det i år också. Yngsta dottern är väldigt hemmakär också och det påverkar förstås.

Jag behöver framför allt återhämtning under min semester. Att sönderplanera semestern skulle jag aldrig få för mig. Det mår jag inte bra av.

Om varje semesterdag blir som en oplanerad lördag, med något litet oväntat och roligt möjligen, så blir jag supernöjd.

Ikväll är jag galet sugen på choklad. Men det har jag inte hemma - och det är medvetet att jag inte har köpt hem någon choklad. Det är skit...
...bra, förstås. Eller inte.

Kram ?

Själv jobbar jag en vecka till och sedan börjar en längre ledighet.
Det låter skönt med lättja....och du kan väl också kalla det vila - ett mindre stigmatiserande ord. Och det krävs faktiskt viss harmoni och sinnesro för att kunna uppskatta sin vila. Tycker du ska se det som en talang och en fin prestation att du nu njuter så av gos med bebis och matlagning:-)
Bra jobbat Se Klart! ?
På tal om vikt och vad som är viktigt så är jag själv lite förundrad över hur jag hanterar min övervikt ( som inte är helt ringa nu...efter det eskalerande drickandet - innan jag satte stopp).
Jag är fåfäng tyvärr...och tycker att det är väldigt roligt med kläder. Nu kommer jag inte i majoriteten av min garderob ( och ska ta tag i vikten så småningom - inte minst av det skälet ...gillar mina klänningar och jeans).
Men från att ha vägt mig varje morgon och oroat mig rejält om jag ökat ett kilo...så ser jag nu på mina många extrakilon med lite överseende. Världen går inte under. Människor runtomkring mig verkar inte gilla mig mindre. Min särbo säger att jag är fin.
Min mormor var model på 20-talet. Hon var lång och slank och när jag bodde hos henne på loven så brukade hon väga in mig på morgnarna. Jag minns hennes våg som var allt annat än digital och hur den lilla visaren liksom darrade till innan den stannade på en siffra. Och hur jag stod på den där vågen och försökte göra mig så lätt som möjligt. Mormor antecknande min vikt och så lite bekymrad ut..
Det är väl ett under att jag inte blev ätstörd på riktigt...
Många av oss här vittnar ju om att alkoholen varit en kemisk befrielse från den där inre kritiska rösten och ’strängheten’.
Och vi har svårt med gränser ...gränsen för hur mkt man ska jobba, gränsen för vad man bör klara på egen hand, gränsen för vad man är skyldig....skammen står liksom alltid beredd.
Så denna lite mer kärleksfulla blick på min egen ofullkomlighet är jag faktiskt gränslöst glad över.